Nyhetsbulletin

Det var ett tag sedan jag bloggade om nyheter från min del av världen så här kommer några stänk!

Fick en kommentar en dag om att jag skriver så mycket om att det inte regnar. Visst gör jag det, men efter så lång tid och med så mycket torka så är regnbehov och dito längtan det som överskuggar allt annat. I helgen hade vi halv storm och höll på att blåsa bort. Blåst torkar ut jorden, men i nuläget finns inte någon vätska i jorden att torka ut. Inget regn i prognosen så vi lever på hoppet!

Premiärminister Tsipras är på besök i USA hos Trump. Misotakis, ledaren för ND (Nea Demokratia – konservativt parti som leder opinionsundersökningar) har uppmanat Tsipras att ta alla tillfälligheter i akt och gripa alla möjligheter under besöket att få till stånd överenskommelser o likn. Jag undrar om Mitsotakis bara är korkad eller om han är en stor humorist. Det är Trump det handlar om. Han säger ja idag och nej imorgon och i övermorgon tar han tillbaka alltihop eftersom han egentligen inte uttalat sig. Personligen förstår jag inte varför Tsipras över huvud taget besöker Trump, men han kanske möter nå’n vettig människa därborta.
Jo, en vettig människa får han träffa! Den grekiske finansministern, Tsakalotos, och Tsipras ska träffa Lagarde, IMF, i Washington. Tsakalotos verkar lite trött på livet. Han tycker att det är svårt att jobba med/mot IMF eftersom de ”har en fot inne och en ute”. De är inte med i tredje stödlånet, men har ju en speciell ställning i världen när det gäller ekonomi och stort inflytande. I dagarna har det kommit nya siffror från IMF gällande Grekland och det kan nog bli hetsiga diskussioner mellan parterna. Den 23 oktober är det dags för delutvärdering igen och då träffas Greklands regering, euro-gruppen och IMF.

På tal om siffror visar en undersökning av trafikolyckor (2011-2015) i Grekland att landet har högst antal singelolyckor med dödlig utgång i hela EU. År 2016 dog totalt 804 människor i trafikolyckor.
Mer siffror: en rapport visar att de offentliganställda har mer i lön än de privatanställda. Jag är alltid tveksam till sådana här jämförelser för löner i den privata sektorn är inte offentliga, i alla fall inte i Sverige. Så vi hoppar jämförelsen och tittar på vad en offentliganställd tjänar i genomsnitt: 1 075 euro/mån, tjänstemän något mer. Intressant är att andelen fast anställd personal ökat! Hoppas att det är personal som behövs och som tidigare var visstidsanställda. Med tanke på kris och stödlån bör ju inte sektorn växa och det sägs att många fått avsked.

En advokat har mördats i Aten vilket dominerar nyhetsrapporteringen. Tre ungdomar har (på fastlandet) brutalt misshandlat två gästarbetare från Pakistan.
Här på Kreta handlar många artiklar om efterspelet till historien med den affärsman som för 6 månader sedan kidnappades och fritogs för några veckor sedan. Än så länge är 8 personer arresterade.
Så har vi ett ökat cyklande och därigenom ökar cykelstölder. Vapen beslagtogs hos en ung man här i sta’n. En 80-årig turist fick hämtas ut ur en ravin som han tänkt vandra. Bönderna ska få sänkt skatt och bekämpningsmedel och konstgödsel börjar bli ett problem.
Fastlandet har drabbats av några bränder de senaste dagarna, men mig veterligen har vi ingen brand på gång på Kreta. Det ska vi vara tacksamma för med tanke på vind och torka.
Den som tror att oljeborrning söder om Kreta är en ”död” fråga tror fel. Italienska ENI ger sig nu också in i området. Eftersom det finns flera intressenter anses Grekland ha en stark ställning när det blir aktuellt att skriva koncessionsavtal. Det lär dock inte hända så mycket på 1-2 år.
Europas största reseaktör, TUI, lovar att stanna i Grekland 40 år till. Jag vet inte om man ska vara glad över det med tanke på att de ska satsa på hotell och kryssningshamnar. TUI verkar gilla stora anläggningar, gärna all inclusive, och det ser inte jag som något direkt positivt, i alla fall inte lokalt. Och de stora pengarna, dvs vinsterna, går givetvis till TUI och inte till Grekland. Men. Det finns alltid ett men. Det är glädjande med satsningar, det kan skicka signaler till andra investerare. För det behöver Grekland så det vore bra om kapitalkontrollen helt kunde försvinna.

Så var det det där crime passionnel (eller ”mord i maffiastil” som en tidning kallade det) som jag utlovade i förra blogginlägget. Jo då, här är verkligheten bättre än dikten! Men kan man lita på allt man läser och hör?
Det här är versionen jag hört: hjärtspecialist är på väg från stad där han bor till by där han har en av sina mottagningar. På vägen blir han mördad. Mördaren är bror till hjärtspecialistens maka som gett brodern uppdraget pga att hjärtspecialisten har en älskarinna. Brodern står på vägen på förutbestämd plats, han är utklädd till jägare och skjuter totalt 6 skott.
Den här versionen finns i tidningar på nätet: hjärtspecialist är på väg från stad där han bor till by där han har en av sina mottagningar. På vägen blir han mördad. Mördaren är älskare till hjärtspecialistens maka. Han är på plats på mordplatsen och skjuter 3 skott (en annan artikel uppger 4 skott). Några jägare som är ute på jakt ser hela händelseförloppet från en högre punkt. Hur han är klädd framgår inte, men på foto från gripandet ser man att han har kamouflagemönstrade kläder på sig – alltså mer ”krigsklädd” än jägarklädd. Och brodern har nämnts i förbigående, men hans roll är oklar. Makan och älskaren har haft ett förhållande tidigare, dvs innan hon gifte sig med hjärtspecialisten, så nu spekuleras det kring vem som egentligen är far till barnet.

Hela historien är både otrolig och dramatisk samtidigt som den är lite pikant. Det riktigt tragiska är den fyraåring som för tillfället bor hos sin mormor. Hennes mors inblandning är inte helt klarlagd, men kanske hon åker i fängelse. Hennes pappa är död. Eller mördare – det beror ju på vem som är pappa. Enligt en tidning tyckte inte hjärtspecialistens familj och släkt om makan så där kan barnet kanske inte förvänta sig någon hjälp eller stöd. Vilken tuff start i livet!

Gå ut och njut av höstfärgerna i Sverige!

Följa bloggen? Gå ner i sidfoten på detta inlägget!


Vandra med mig på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Mer information http://inspirewiz.com
Välkommen!

Annonser

Be a beekeeper and forget about yoga and other crap!

I tisdags hade jag tänkt mig en långvandring genom att kombinera 2 vandringar. Det tog inte så lång tid passade väldigt bra med busstidtabellen så jag var hemma i bra tid. Denna nya kombination blir dag 4 i vandringsveckan. Jag har börjat fundera över och planera en vandringsvecka nr 2 för de som vandrat med mig tidigare. Ska provvandra den och se om den håller ihop lika bra som jag tror. Blir mycket vandrande framöver – härligt!
Tisdagen var en underlig dag! Luften var så där märkligt tunn och klar att alla färger blir flera steg djupare och intensivare. Sådana dagar är sällsynta, i Skåne är de vanligast på hösten. Oftast går de inte att fånga med kameran, men i tisdags gick det. Jag blev förbluffad när jag såg fotona uppladdade på min flickr-sida.
Vandringsvädret är nu perfekt med bra temperatur, några lätta moln och uppfriskande vind. Det är lätt att andas och det är som om landskapet trycker ihop sig lite. Motlut känns mjukare eller märks nästan inte och pauser är bara njutning – stunden att pusta ut och torka svett är inte aktuell.
Mitt i den vackra dagen kunde jag nästan höra naturen gnälla och viskande ropa på hjälp. Det behövs verkligen regn! Naturen lider, kippar efter andan och orkar inte skaka bort allt damm. Även för oss människor börjar det bli kris. På Kreta finns vattendammar och de är nära sina kritiska nivåer. I vår damm utanför Ierapetra har sjunkna kapellet kunnat ses ovan vattenytan i några veckor. I en annan damm på ön där en by försvann ner i vattenmassorna är vattennivån nu så låg att byn ”återuppstått”!

Jag undrar när det ska fastna i min tjocka skalle om tamariskerna i september. Det hände i år igen! Jag var väldigt ledsen och sorgsen i 5-6 sekunder över att alla tamarisker höll på att vissna och dö tills det slog mig att nej, Ia, de blommar ju, det vet du. Hoppas att jag nästa år bara tänker att jaha, nu blommar tamariskerna.
(om du varit vid Medelhavet har du sett tamarisker. Det är en familj med buskar och träd, de växer gärna nära havet eftersom de tål salt vatten och salt luft. Man hittar ofta lokalbefolkning på en stol i skuggan under en tamarisk blickande ut över havet eller samtala med någon. De ser ut som barrträd, men är lövträd. Och blommorna på träden är beiga, dvs det ser visset ut. Jag hittar inga bra bilder på nätet – ska ta foto i helgen!)

I förra veckan hade vi inte ljus i vår trappuppgång. Det är både irriterande och skrämmande. Det känns inte så tryggt att ta sig upp och ner 2 våningar i mörker i marmortrappa. Jag trampade fel en gång på väg ner (i dagsljus) och föll och attans vad man slår sig hårt! Efter en lapp till hyresvärden fixades ljuset snabbt. Utom på en våning, våningen under mig. Han gjorde likadant vid ett annat tillfälle och då jag påtalade det fick jag veta att visst skulle han byta lampor där också – när de betalt hyran. Jag försökte förklara att det drabbar oss alla i huset, men det gick inte hem. Kan i och för sig bero på att han kan ungefär lika lite engelska som jag grekiska.

I onsdags var goda vänner och jag på en av mina favoritstränder. Där var det nästan vindstilla och några grader varmare än i sta’n. Vi slappade på stranden, åt lunch länge, pratade…en så’n där ljuvlig dag som man önskar aldrig skulle ta slut.

Foto: Manolis Petasis (klicka på fotot för större foto)

Min fd språklärare arrangerar ibland ”utflyktsdagar” eller vad man ska kalla dem för sina elever. Det brukar vara något intressant studiebesök och sedan lunch. Igår var vi ett 40-tal som besökte och fick specialvisning på muséet i Mirtos. Väldigt intressant om Kretas och områdets tidiga historia! Och vi påmindes om att historia är ingen exakt vetskap utan till största delen tolkningar. ”If you read or hear  ’We know’ – be aware!”.

 

 

Foto: Manolis Petasis (klicka på fotot för större foto)

Sedan berättade en biodlare för oss om bin (fascinerande djur!), biodling, honung osv. Jag som äter honung varje morgon får tydligen inte i min den äkta, rena och urnyttiga varan eftersom jag köper i butik. Det jag köper verkar inte prisvärt så jag får leta upp någon som säljer direkt. Kanske på lördagsmarknaden!
Hur som helst, han berättade också om hur hans biodlande hade förändrat honom och han håller lektioner för den som vill bli biodlare. Hans råd var att ”Be a beekeeper and you can forget about yoga and other crap”.

Så är det helg igen och denna veckan känner jag tydligt ”var blev dagarna av?”. Jag skulle kunna ge dig en saftig crime passionell att njuta och förfasas över nu i helgen, men det får vänta lite. Jag har nämligen hört en muntlig version och det som nu står i media skiljer sig på flera punkter. Vi väntar lite så klarnar kanske detaljerna. Men en saftig historia är det!

Ha en skön helg!

Följa bloggen? Gå ner i sidfoten på detta inlägget!


Vandra med mig på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Mer information http://inspirewiz.com
Välkommen!

 

Kontrakt, kontant och mycket kontakt

Jag skrev i torsdags att jag håller på att teckna nytt kontrakt för internet+telefon samt ändra min mobil. Och jag lovade återkomma med berättelse hur det gått. Här kommer den!

Först lite info! Telias motsvarighet här heter OTE och de har ett ”dotterföretag” som hanterar mobiler som heter COSMOTE. Om man vill komma i kontakt med dom kan man maila, ringa eller gå in i deras butiker som heter Germanos. Så det är ungefär som om Telia skulle ha en filial som heter VärldsTelia och butiker som heter Tysk. Jag vet, det är märkligt.
Butiksbesök tar lite tid eftersom det kommer in folk som det bara måste pratas med mitt i alltihop eller ett telefonsamtal som måste besvaras eller nå’t annat som dyker upp.
Jag har frågat butikspersonal K om mitt avtal tidigare och jag skulle komma in i början av oktober. Jag gör som jag blir tillsagd och infann mig i torsdags. K pratar väldigt bra engelska (kanske är amerikanska – jag är inte riktigt säker).
Håll i dig, nu sätter vi igång!

Dag 1 – torsdag
Butiksbesök (fm)
Önskar förlänga avtalet för telefon+internet samt teckna avtal för mobil. K kollar upp gällande avtal, telefon+internet inga problem, ser att mitt avtal för mobilen gått ut (vilket jag visste om), kollar upp min användning av mobilen och upptäcker att jag betalar för mycket i förhållande till vad jag använder. Han föreslår kontantkort vilket jag inte vill ha med tanke på säkerhet under vandring. Tänk att stå någonstans och behöva ringa men kortet är tomt. Han proppsar på att jag ska ringa servicenumret 13888 för de kan ofta ge bättre priser. Jag är inte så pigg på det med tanke på tidigare erfarenheter, men går till slut med på det.

Telefonkontakt (em)
Massa sifferval, till slut en levande människa på tråden. Båda erbjudanden som jag får är högre än i butiken vilket gör att den där levande människan surnar till och undrar om jag verkligen har förstått allt rätt. Vilket jag har så ajö!

Under kvällen funderar jag och tänker om. Jag tror minsann att jag ska prova kontantkort. Behöver ju bara ha det ett tag för att se hur mycket pengar som går åt, hur mycket jag sparar. Kan ändra om jag inte blir nöjd.

Dag 2 – fredag
Butiksbesök (fm)
Får vänta en stund eftersom jag vill prata med K, orkar inte dra allt en gång till. Jag berättar att jag bestämt mig för att testa kontantkort. K upplyser mig då om att jag måste ringa 13888 för att få en kod så att mobilen kan ställas om vilket jag måste komma till butiken för att göra.
Suck.

Telefonkontakt (em)
Samma procedur med sifferval och glädjen över att till slut få höra en levande människas röst. Hon vill ge mig ett erbjudande på mobilavtal, jag förklarar att jag bara vill ha en kod. Vi tjafsar ett tag, men hon ger sig till slut och ska koppla mig till en annan avdelning.
Det blir alldeles tyst och tomt i luren. Tiden går. Är jag bortkopplad eller? Lägga på och börja om igen? Du känner igen det, eller hur? Man vet inte hur man ska göra. Medan jag velar och inser att om jag lägger på måste jag börja om från början kommer en ny levande röst i andra änden. Jippi!
Den här damen ger sig icke! Hon ska informera mig om ett erbjudande. Hon insisterar verkligen. Jag tänker att de kanske måste göra det så visst, dra erbjudandet. Och dra på trissor – det är två tredjedelar av gårdagens erbjudande! De måste verkligen tycka om avtalskunder.
Jag får till slut koden. Och information om att omställning till kontantkort kostar 15 euro. Det glömde K att nämna.

Dag 3 – lördag
Butiksbesök
Jag skuttar glatt ner till butiken för att avsluta projektet (jo, det börjar kännas som ett projekt, ett stort sådant). K jobbar inte, men vad gör det när en annan kille som jag haft kontakt med tidigare och som pratar engelska är på plats. Han tar fram mina uppgifter på datorskärmen, jag förklarar vad saken gäller. Och nu blir det flera knutor på linjen. Han förstår inte vad jag menar.
Jag förklarar igen.
Han förstår inte.
Jag frågar vad det är som är konstigt.
Han menar att mobilen kan han inte ändra, det är spärrat i systemet, och avtalet kan han inte göra något åt för han känner inte igen det pris jag fått av K.
Jag förstår inte. Samma butik, samma företag som igår.
Det känns som om vi befinner oss på varsin planet.
Då säger han Δεν καταλαβαίνω vilket betyder Jag förstår inte.
Toppen! Att han går över på grekiska underlättar inte precis vår dialog. Inte heller att en kund sticker in näsan och ska försöka hjälpa till.
Till slut säger han att kom in på måndag för då är K här igen. Jag tycker att det låter som en mycket bra idé. Vi önskar varandra trevlig helg och hej då.
Ibland får man bara ge upp. Framför allt när det låser sig för båda.

Dag 4 (fm)
Butiksbesök
K på plats. Jag på plats. NU ska vi uträtta stordåd!
Det börjar med att vi får ställa in alltihop för jag har inte mitt pass med mig. Jag försöker med körkortet trots att jag vet att det inte är en giltig id-handling. Är man desperat så är man. Och det går givetvis inte. Gå hem och hämta passet, tycker K.
Jag tittar nog med vild blick när jag konstaterar att det blir i så fall mitt femte besök!
K förbarmar sig över mig och hittar en lösning: skanna eller fotografera passet och maila det. Tänk, vilken smidig människa!
Då kan vi sätta igång! Avtalet för telefon+internet förlängs utan problem.
Så kommer vi till mobilen. Vårt sorgebarn. Kanon att jag har kod, men han kan inget göra förrän pågående räkning är betald.
Klart den inte är betald, den kommer väl senare, tycker jag.
Nä, den måste du betala nu.
Jag fattar ingenting. En faktura måste väl vara avslutad innan man betalar? Men som sagt: jag gör som jag blir tillsagd. Jag går till kassan och betalar. Faktum är att jag känner att nu är jag så nära, så nära så jag skulle gå med på vad som helst (nästan…).
NU kan övergången fixas. Och jag är precis på väg att ropa HEJ, men det visar sig att jag är ännu inte över bäcken. Systemet har nu ett datum i början av november då min mobil kommer att sluta fungera. Ja, inte själva mobilen utan det går inte att ringa. Det kommer att vara så några timmar eller en hel dag, tydligen svårt att säga exakt. Dagen efter ska jag in till K igen så han då kan sparka igång kontantkortet.
Fan tro’t.

Imorgon ska jag inte på butiksbesök eller sitta i telefon. Imorgon ska jag på långvandring uppe i bergen. Vette 17 om jag kommer tillbaka. Slår upp mina bopålar på en så’n där mörk fläck utan mottagning.

Följa bloggen? Gå ner i sidfoten på detta inlägget!

Vandra med mig på Kreta! Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor. Mer information http://inspirewiz.com
Välkommen!

Torsdag hos mig

Två vandringsveckor i september med olika förutsättningar vädermässigt. I den ena hög temperatur, i den andra ganska hård vind. Men det är bara att anpassa hastighet, pauser osv så går det bra. I den senaste veckan fick vi en dag sällskap med ett par som köpt en endagsvandring. Härligt att se när folk kopplar av för att sedan uppleva och njuta av natur och landskap. Och väldigt roligt när de tycker att min del av Kreta är vacker. För det är den.

Nu är det dags att ta hand om lilla hemmet, sätta igång marknadsföring, redovisa moms….vardagen kan man sannerligen aldrig springa ifrån!
Framöver väntar fler vandringar, några utflykter, möten och jag ska ta tag i bokskrivandet. Ska bli kul!

Vi fick regn i fredags! Ett underbart ljud! Förra gången var den 8 juni då det kom 5,8 mm. Nu kom det 3,4 mm. Vi behöver mer. Mycket mer. Idag blå himmel och strålande solsken. Bara att hålla tummarna och skicka en önskan till vädergudarna.

Jag håller på att teckna nytt kontrakt för telefon och internet samt ändra min mobil från kontrakt till kontantkort. Hittills har det flutit på bra i två dagar och jag hoppas att allt ska bli klart på måndag. Återkommer med full berättelse!

Vet du om man kan få ”brännskada” av starka grönsaker? Jag rensade en paprika/chili igår med vänster hand. Sedan dess känns det som om jag bränt handens insida. Visserligen fick jag små ”kaktushullingar” i handen i lördags, men eventuell reaktion på dem borde visat sig tidigare, tycker jag.

Nu är väl Sverige alldeles rosa, antar jag. På facebook ändras fler och fler profilbilder genom att rosa bandet läggs till. Jag önskar att alla cancerformer, framför allt de med låg överlevnad, kunde få sin månad, sina galor och stort engagemang.
Här är det lugnare, det matas inte ut så intensivt som i Sverige. Det tycker jag är skönt. Varför jag tycker det? Det kan du läsa här. Jag tycker fortfarande likadant så inlägget är aktuellt.

Ha en skön helg!

Följa bloggen? Gå ner i sidfoten på detta inlägget!

Vandra med mig på Kreta! Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor. Mer information http://inspirewiz.com
Välkommen!

Ny kamera – inlägg 2

I tisdags var det dags för min ”fotosafari”. Efter att ha fotograferat i sta’n i söndags satte jag kurs mot byar, närmare bestämt tre stycken på Ierapetra-slätten: Episkopi, Kato Chorio och Kentri. Buss tidigt på morgonen till Episkopi, sedan strosa och fotografera. Det blev minsann 5,5 tim!

Känns något obekvämt att gå runt och fotografera. Byarna är inga levande muséer utan människors hem. Hur skulle du känna om någon gick runt i ditt område med kamera? Visst skulle det kännas som ett intrång, obekvämt, något som du inte bett om utan bara blir utsatt för. Ibland avstår jag helt enkelt från motiv av hänsyn och respekt.

Och allting är inte vad det tycks vara! Detta är inte övergivna hus (trots att det ena saknar el-mätare!). Det gäller att vara försiktig så man inte plötsligen riktar kameran rakt in i någons vardagsrum.

Jag behövde fokusera så jag bestämde ett tema: Lustifikationer och avvikelser. Som jag skrev i förra inlägget tycker jag att det finns lika mycket skönhet i det ruffiga, söndriga, ratade som det finns i det vykortsperfekta. Och båda finns överallt, det gäller bara att vara öppen.
Ett annat syfte med dagens utflykt var givetvis att fortsätta bekanta mig med kameran. Det är en ny version av den jag hade tidigare och alla ändringar är inte till det bättre, men vi ska nog komma överens.

När jag kom ut till Episkopi var det halvmörkt så jag fick vänta en stund. Härligt frisk morgonluft och en mysig atmosfär av uppvaknande när jag gick runt på de små gatorna och gränderna. Som om byn reste sig sakta och gned sömnen ur ögonen. Fler och fler ljud. En hund blev riktigt uppretad över min uppenbarelse och satte igång några andra hundar vilket störde morgonfriden.

När jag såg mig omkring med mitt kameraöga tänkte jag på något som ofta dyker upp i tankarna. Jag önskar att jag var en duktig fotograf som kan få fram linjer, vinklar, vrår osv med skuggor och ljus. Det finns massor av sådana motiv som skulle kunna bli riktigt läckra foton!
Önskar också att jag var bra på att fotografera människor. Jag undviker det så mycket jag kan eftersom många inte tycker om att bli fotograferade och jag tycker inte om foton där folk poserar. Så jag får nöja mig med ögonblicksbilder vilka ansiktet gärna få vara mer eller mindre dolt eller i skugga.

När man lämnar Episkopi går man samtidigt in i grannbyn Kato Chorio. Fast de ligger ”vägg i vägg” har de helt olika stämning. En sak som är ganska vanlig i Kato Chorio bland de renoverade husen är ytterväggarnas utseende som jag inte förstår. Det är en konstig blandning av puts och frilagd sten – beslutsångest? Jag tycker att det är fult, helt enkelt.

Vid byns torg ligger två kafenion. Där njöt jag av en god frappé och ostpaj med massor av honung. Sedan satt jag kvar medan det kom fler och fler gubbar. Har ingen aning om hur länge, jag gick vidare när jag filosoferat klart.

Genom olivlundar gick jag till den tredje byn. Det är så dammigt och torrt så det knastrar, vi behöver verkligen regn. Några var ute och tittade till sina oliver. Det får inte gå så långt att oliverna börjar torka för då blir det givetvis inte så mycket olja.

Det här med vilka byar man tycker om och inte tycker om är subjektivt. Kentri och jag har ett något märkligt förhållande. Jag tycker varken det ena eller andra om byn, har aldrig fått kläm på den. Mycket konstig känsla! Därför är jag sällan i byn och oftast bara passerar jag på hemväg från vandring. Idag bestämde jag att ge byn gott om tid så jag strövade runt. Släppte lite på mitt fototema för att verkligen ”se” allt. Men…jag vet inte….vi får nog ge upp. Kentri är ett mysterium för mig och får så förbli.

Igår laddade jag över fotona och startade första rensningen då 190 foton blev 120. I gallring till flickr.com blev det 50 st kvar som jag lagt i ett eget album. Om du inte vill titta på varje foto för sig så kan du i alla fall se titeln genom att hålla pekaren över ett foto. Klicka på länken nedan så kommer du till albumen på min flickr-sida. Klicka på album ”Three Cretan villages”. Välkommen!

Till album ”Three Cretan villages”

Imorgon börjar en ny vandringsvecka så nu hör du inte av mig förrän i nästa vecka.
Ha en skön helg!

Följa bloggen? Gå ner i sidfoten på detta inlägget!


Vandra med mig på Kreta!

Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Mer information
http://inspirewiz.com
Välkommen!

 

Ny kamera – inlägg 1

Nu i semestertider flödar foton från Grekland. Den bild många av oss har i huv’et är vita små sockerbitshus med blå luckor och dörr samt gärna en stor bougainvillea som skuggar en liten altan. Det är en bild som Grekland har varit bra på att trumma ut. Jag läste någonstans att minst 85 % av alla vykort, planscher osv med just de motiven är tagna på Santorini och Mykonos, två öar i gruppen Kykladerna (eller Cykladerna – därom tvista di lärde). Men Grekland har så många andra ansikten och varje ögrupp, ja till och med varje ö har sin stil. För mig är Kreta pastellfärgernas ö med jordfärger i gamla sta’n i Chania och Rethymnon och givetvis de traditionella vackra stenhusen. De sistnämda kommer tillbaka mer och mer vilket gläder mig väldigt!

Det är en sida till med foton – vad är det vi fotograferar? Hur väljer vi? Jag började fundera över det när jag en dag sett hur foton kan lura oss när det gäller turistattraktioner (artikeln finns här). Vi zoomar och redigerar och klipper bort. Redan när vi tar ett foto gör vi ofta olika val. Till exempel:

Det finns på de flesta platser en blandning av det väl underhållna och, ibland, renoverade tillsammans med det som inte sköts av en eller annan anledning eller helt enkelt är övergivet:

Sida vid sida

Så varför inte försöka se bortom de vanliga motiven? Med ny kamera gav jag mig ut på stadspromenad i söndags. Klicka på fotot som tar dig till min sida på flickr.com. Klicka sedan på pil till höger som tar dig genom fotona (när du kommer till vindsurfaren i silverhavet är ”serien” slut), men läs gärna färdigt detta blogginlägget först:

Going into the city.

Och innan nu någon protesterar mot att visa dessa delarna av en grekisk ort vill jag klargöra att jag tycker ofta att det slitna, ruffiga med sina sår och skavanker är betydligt vackrare än det perfekta och bildsköna. Eller i alla fall är de lika vackra fast olika.

Imorgon ska jag promenera genom några byar med nya kameran. Undrar vilket tema det blir då….detaljer, kanske….eller svartvitt….eller något annat. Du får se på onsdag eller torsdag!

Ha det gott!

Följa bloggen? Gå ner i sidfoten på detta inlägget!


Vandra med mig på Kreta!

Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Mer information
http://inspirewiz.com
Välkommen!

 

Spridda skurar

Värmebölja och vandringsvecka har hållit mig sysselsatt så inget exceptionellt intressant eller exalterande har hänt. Kanske tur det. Tänk vad trött man skulle bli om det hände saker hela tiden! Så det här inlägget blir en tanke här och en där – spridda skurar. Du kan tro att vi längtar efter andra, lite mer konkreta skurar!

Avslutade en vandringsvecka i onsdags kväll och vi hade lite otur med vädret, framför allt i måndags. Egentligen lite för varmt för att ge sig ut, men vi bestämde att prova och det gick bra. Naturen är väldigt dammig och nedsänkt i sitt viloläge. Ett eller två regn gör under så det finns flera anledningar att se fram emot regn.

Natten till igår släppte värmeböljan sitt grepp! Jag njöt hela dagen av att svala vindar svepte genom lägenheten och när man stack ut näsan blev den inte svettig på 5 röda sekunder. SÅ ljuvligt! På kvällen skulle vi få regn, men det blev inget av med det. Det dyker upp lite varstans i väderprognosen och moln driver över bergen. Jag tror det när det kommer och då ska jag dansa på balkongen!
I förmiddags var jag en sväng på sta’n och det känns verkligen att högtrycket släppt sitt grepp. Folk rör sig annorlunda, röster är avspända och glada, skolbarn leker och tjoar på skolgårdarna. Över huvud taget mer liv och rörelse.

Jag har agerat stadsguide ett par gånger, bl a för bekantas gäster, och det var riktigt roligt. Kanske ska utöka utbudet i firman med alternativet ”stadsvandring”. Tyvärr är det inte riktigt så enkelt, hänsyn måste tas till Greklands lagar och regler kring guidning, men visa runt går bra.

Du som följer bloggen har sett att jag haft en länk till ett hus som var till salu. Det är sålt! Alltid skönt när saker ordnar sig och man får ett bekymmer mindre.

I onsdags satt det en liten lapp nere i porten och den hade mitt namn. Jag skuttade iväg till postens kurirkontor och hämtade ett paket: den nya kameran! Oj, vad jag saknat mitt tredje öga! Tog några foton i lördags med mobilen, men de klarar sig inte igenom min kvalitetskontroll. Jag har inga direkta planer i helgen så det blir nog lite fotosafari. Kan ju t ex ta bussen till någon by och riktigt grotta ner mig i gränder och prång.

Idag var jag bl a i en av mina favoritaffärer. Det är en så’n där som har allt som rör hushållet. Det är lite komiskt att jag kan gå runt där och njuta med tanke på min ohuslighet. Det är nå’t visst med lådor och boxar och påsar och köksverktyg och borstar och krukor och glas och skålar och….ja, det är nå’t visst. Han hade inte tejp hemma så han lärde mig vad ”genomskinlig tejp” heter på grekiska för att jag ska kunna fråga efter det i andra butiker. Det blev jag glad över och jag har börjat fundera på att återuppta mina studier i grekiska. Tror du att jag nu kommer ihåg ordet? Givetvis inte. Jag har bara ett suddigt minne av att det var två ord.

Jag läser som en tokig för tillfället, är lite av ”periodare”. Några tips:
Jag gillar skarpt Kristina Ohlsson och har precis läst om ”Sjuka själar”. Hon kan hålla spänningen uppe och väva intriger!
Lite småläskig är ”Jag ser dig” av Clare Mackintosh (som skrev ”Jag lät dig gå” som också är väldans bra) – en annan författare som kan hålla spänningen på topp.
På tal om spänning följer jag just nu ”Loch Ness” på tv4. Väldigt vackert, men jag har blivit fascinerad av det smått otroliga att det på en och samma plats inte verkar finnas en enda vettig människa.
Jag följer också ”Strike” på bbc eftersom huvudrollen spelas av en av mina favoriter. ”Strike” bygger på detektivromaner av J. K. Rowling under pseudonymen Robert Galbraith. Än så länge är jag varken fast eller imponerad, men vem vet. Jag har sett de tre första avsnitten och återkommer när jag sett de två resterande i säsong 1.

Nej, nu är det helt tomt på hjärnkontoret. Lika bra att packa ihop, stämpla ut och dra till stranden. Med kamera. Och jättestora, goda, gula plommon.
Ha en skön helg!


Vandra med mig på Kreta!

Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Mer information
http://inspirewiz.com
Välkommen!

Ur verkliga livet

Två historier ur verkliga livet: när det kör ihop sig i kubik och när det bara flyter på. Eftersom det handlar om hyrbilar kanske det passar bättre med ”backa med handbromsen åtdragen” kontra ”gasa i högsta växel”.

Söndag den 27 augusti och dags för hemresa från Kastrup, men först lämna hyrbilen i Malmö. Den ska lämnas kl 11 och jag gillar att vara ute i god tid. Jag är framme strax efter kl 10 vid hyrbilskontoret på Gasverksgatan där jag hämtade ut bilen. Det regnar, kontoret är stängt men det sitter en lapp att nycklar ska lämnas i nyckelinkastet och en pil som pekar åt höger. (dåliga foton, jag vet, de är tagna med mobilen i regn och irritation…)

Det finns inget nyckelinkast. Jag går runt byggnaden, inget nyckelinkast. På lappen står också ett telefonnummer som jag ringer. Då kommer jag till ett automatiskt meddelande om öppettider som meddelar att det är stängt på söndagar. Jo tack, jag är väldigt medveten om det. Alltför medveten.

Jaha, vad gör jag nu? Gott om tid till flyget på eftermiddagen så det behöver jag inte tänka på. Jag har inte lust att betala för ett onödigt extradygn, alltså måste detta lösas före kl 11. Funderar ett tag på att bara lämna bilen, kasta in nycklarna i en brevlåda (som hade texten ”OBS! Inga bilnycklar här!!”) eller lägga under golvmattan på förarsidan. Men tänk om någon tar nycklarna och snor bilen? Då skulle jag vara ansvarig. Trots regnjacka börjar jag bli blöt, framför allt om fötterna, och i takt med att blötan blir blötare tilltar irritationen.

Konsulterar internet på mobilen, får tag på ett telefonnummer till ett Avis-kontor i Malmö – abonnemanget upphört. Hittar ett annat kontor som ska öppna kl 12, ringer det telefonnumret. Då får jag äntligen kontakt med en levande människa, tillika Avis-anställd! Förutom att jag nu är blöt och irriterad börjar jag bli stressad, men känner hoppet spira så sakteliga.
Ett samtal mellan två irriterade personer utspinner sig. Han ifrågasätter om jag letat ordentligt och om jag är vid rätt kontor. Min irritation minskar inte, jag håller igen och svarar enstavigt och kort. Då höjer han rösten och upplyser mig om att det är minsann inte enkelt för honom för, och håll i dig nu, ”jag sitter inte i Malmö”. Nu var det här samtalet inte någon SIFO-undersökning om arbetsplatsers geografiska placering så den informationen kändes minst sagt irrelevant. Jag ger mig inte utan förväntar mig information från Avis om hur jag ska göra med den Avis-hyrbil jag hyrt av Avis. Kanske en orimlig förväntan. Börjar kännas som moment 22 eller som om jag landat på fel planet.
Han konsulterar kollegor i två (2) omgångar medan jag väntar i telefon. Och i regnet. Till slut säger han att jag kan lämna bilen på ett annat kontor. Var då, undrar jag och han svarar Centralstationen. Är det kontoret öppet nu?, undrar jag. Ja, svarar han. Jag, mitt dumma spån, tror att han vet vad han pratar om. Antagligen var han bara på fikarast.

Jag kör genom Malmö till Centralen, klockan börjar närma sig 11. På baksidan av stationen inga hyrbilsfirmor. Var fasen är dom? Slänger undan hyrbilen i en lastzonsruta och skyndar in på Centralen. Ingen informationsdisk. Vem kan tänkas veta, vem känner till centralstationen bättre än jag…kanske de som jobbar där och kanske allra bäst de som jobbar med trafik!? Tar ett turnummer på Skånetrafiken. Massor med folk före mig. SJ mitt emot är tomt på folk. Kan inte vara alldeles ovanlig att folk som kommer med tåg ska ha hyrbil så jag stegar in där och frågar efter var hyrbilsfirmorna håller till, t ex Avis. Den lilla människan svarar då, och håll i dig igen, att det vet hon inte för ”jag bor inte i Malmö”. Då känner jag att jag mister tron på Sverige! Har alla slagit ifrån sina hjärnor?? Jag ger blanka tusan i var folk ”sitter” eller var de bor.

Hon drabbas av ett ögonblick av tankeverksamhet och knappar på sin dator. Jo minsann, Avis ska finnas på Stormgatan. Hon konsulterar sin kollega som inte vet var Stormgatan ligger eftersom hon inte heller bor i Malmö (!). Ingen av dem försöker ta reda på det eller slås av tanken att söka på Google maps på datorerna de har framför sig (man vågar väl inte föreslå en papperskarta under disken…) – tur att jag inte kom från Sverige (norr om Skåne) eller utlandet…. Jag upplyser dem om att jag vet var Stormgatan ligger och tackar så väldigt mycket för hjälpen. Och jag lyckas låta bara tacksam och inte ett dugg ironisk. Bara en så’n sak!

Springer ut, kl är nu 10:55, och har inte fått p-bot, kör bort till Stormgatan. På Avis-kontorets dörr står att de öppnar kl 12 på söndagar. Ingen p-plats så jag ställer bilen på en tom plats framför en utfart, går bort till kontoret och ser att där inne rör sig folk. Laddar för att knacka på dörren, tar ett djupt andetag, men hinner inte knacka för en personal öppnar på alldeles eget initiativ! Jag förklarar snabbt läget i en komprimerad version, visar var bilen står och hon tar emot nycklarna. Jag tar mina resväskor och bara går iväg.
Känner mig som Don Quijote som just vunnit ett slag fast jämförelsen haltar med tanke på att han levde i en imiginär värld där vindmöllor blev jättar medan min värld och mina strider denna förmiddag var, tyvärr, högst reella. Kanske jag är mer som en cowboy som rider bort mot solnedgången efter väl förrättat värv med att vinna en bit av the Wild West.

En råbiff (nog den godaste jag nå’nsin ätit!) med ett gott glas vin på Kastrup får mig att må riktigt bra igen!

Vid halv tio på kvällen landar mitt flyg på Iraklions flygplats. Får väskorna snabbt, går igenom och där står Manolis (Yiotis Rent a car) med min hyrbil. Jag har bytt hyrbilsfirma så detta är bara min tredje hyrning. Jag har inte haft möjlighet att ta ut euro, men har kreditkort. Han viftar undan kortet och säger ”kom in och betala imorgon, det är ok, inga problem, kom när du kan på förmiddagen”.

Två ytterligheter på samma dag – man kan bli trött för mindre! Vid nästa Sverige-besök blir det antingen hyrbil som hämtas och lämnas på Kastrup eller gamla stabila fd Statoil. Jag minns tydligt första gången jag hyrde av Yiotis (det finns i inledningen på detta blogginlägget från december) och servicen bara fortsätter så givetvis fortsätter jag att hyra där!

Följa bloggen? Gå ner i sidfoten på detta inlägget!


Vandra med mig på Kreta!

Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor. Mer information http://inspirewiz.com
Välkommen!

 

Säsongen har börjat!

Då var det dags att starta upp vandringssäsongen! Igår halv sju på morgonen lämnade jag hemmet för första vandringen. När har jag startat de andra åren? Jo, det visade sig vara ganska lika: 10 sept 2014, 9 sept 2015, 2 sept 2016 och alltså 7 sept 2017.
Hade medvetet valt en dag med utlovad vind och som vanligt min ”Korsa Kreta”-vandring eftersom jag då är nära civilisationen och kan avbryta snabbt och enkelt om värmen blir för svår.

På väg ut genom en morgontyst och halvskum stad hörde jag ett väldigt fågelkvitter. Det tog en stund innan jag kom på varför. Det är dags för den årliga flyttfågelskonferensen! De börjar samlas så snart ser det ut så här (foto från 2016):

Tyst och stilla i olivlundarna och i första byn. En åsna hälsade god morgon med sitt karakteristiska läte. En vespa skar sönder tystnaden när den rundade ett hörn, föraren hade varit i lilla bybutiken och köpt dagsfärskt bröd.

Frukost vid kapell med utsikt över sta’n, slätten och Dikti-bergen. Solen steg över bergen och snart badade hela Ierapetra i solljus. Vackert när bergssidorna går från mörker till ljus. Mellanläget är nästan gyllene.

Den krånglande kameran har nästan helt lämnat in, men ny är beställd. Finns inte så mycket att fotografera vid denna årstiden. Naturen är inte till sin fördel under högsommaren. Den är nu alldeles dammig och gräs och mindre buskar är bruna.

Vi behöver ett eller två regn som spolar rent och väcker till liv. Synd att så många reser hit i juli-augusti och inte får se hur vacker den här ön egentligen är.

Tankarna gav sig ut på egna äventyr och jag upptäckte att jag gick och tänkte på olika människotyper, närmare bestämt olika chefer jag haft. Jag stängde den luckan efter ett tag. Riktade om från inåtläge till utåtläge för att ta in och njuta av landskapet. Bergen. Olivlundarna. Himlen. Havet. Rovfågel i skyn, ödla i gräset. Och allt det andra. Bara lät allt skölja in.

Benen var lite tröga efter tiden och vandringarna i Skåne. Jag kunde riktigt känna hur de var förvirrade i början för att mot slutet ha accepterat att jaha, nu är vi hemma igen. Vinden var lagom, den svalkade. Friskt och skönt under förmiddagen. Solen gav mer och mer värme och framåt lunchtid kändes den. Utan vinden hade det inte varit behagligt. När värmen steg började cikad-hannarna locka på honorna. Ingen insekt kan få fram starkare ljud än cikadorna och de gör det med ett ljudverktyg på kroppen. Det är ett mycket starkt ljud och efter ett tag ganska irriterande. Man kommer liksom inte undan och det är samma volym hela tiden.

Avslut med lunch på nordkusten. Tavernaägarinnan var så nöjd med augusti som varit hennes bästa på flera år. ”It was crazy!”. Nu var hon så klart trött, men det gjorde ingenting för jag hade inte bråttom.

Nästan två timmars väntetid på buss? Nja, jag kände inte för det, det fick bli taxi. Vilken färd! Händerna var mer i luften än på ratten. Jag fick mig till livs vad som ligger bakom Brexit (det är familjen Rotschild eftersom de styr allt och alla i hela världen), att Thomas Cook köpt upp alla resebolag i Europa och de ska nu flytta allt till London samt lite andra överraskande nyheter. Efter en stund kom vi ikapp en polisbil som låg bakom en annan bil och då blev det plötsligen rena bilskolekörningen från min taxichaufför. Kanske inte alldeles osökt dök ”ögontjänare” upp i min skalle…

Kom hem, packade upp, bytte kläder, masade mig ut igen, sänkte ner den trötta och mätta kroppen i en solstol under parasoll – inte helt fel viloplats (ja, ja, inte i den betydelsen, jag lever än).

Inte riktigt samma känsla av ”härligt! igång igen!!” som andra år, men det beror på att jag inte haft någon vandringsuppehåll i sommar. Men ändå en härlig känsla av hemtamt och igenkänning. Och i luften ligger löften om alla vandringar som väntar framöver på min vackra ö!

En annan säsong har också börjat: det ortodoxa fasta kyrkoåret den 1 sept. Det har varit mycket ringande i kyrkklockor och idag var det gudstjänst lite varstans eftersom det är Marias födelsedag.
Men den ortodoxa kyrkan gör ju inget enkelt så de har givetvis två kyrkoår. Det rörliga kyrkoåret börjar vid påsk, men det fördjupar vi oss inte i just nu. Jag vet faktiskt inte riktigt varför jag nämnde det, men nu vet du i alla fall.

Helgen ska bli vindstilla så det blir varmt. Parasollskuggan på stranden kallar!
Ha en skön helg!

Finns några foton på min flickr-sida!
Hus ute till försäljning, bl a på hemnet! Intresserad? Sprid gärna!
Följa bloggen? Gå ner i sidfoten på detta inlägget!


Vandra med mig på Kreta!

Inga sådana här övningar utan du kan koppla av, njuta samt uppleva mina gömda pärlor. Mer information http://inspirewiz.com
Välkommen!

Längtans olika riktningar

Idag är det svettigt. Ingen vind. Var precis i affären, nu i soffan och det bara rinner. Hur kan någon tycka att det här är skönt!? Ska försöka blogga, men det blir nog lite rörigt.

I förra inlägget skrev jag att min hemlängtan skiljer sig från ”semestergreklandslängtan”. Tänkte att jag kanske skulle utveckla det lite mer. Först: vad är längtan? Det är att vilja ha något som man inte har, dvs längtan till. Men kan ju också vara att vilja komma bort från något man inte vill ha, dvs längtan bort. ”Semestergreklandslängtan” är lite komplicerad för handlar det om att längta till Grekland eller längta till semester eller längta bort från vardagen? Se där något att fundera över!

Att dömma av foton och kommentarer på sociala medier tycks de flesta längta efter en kall öl, grekisk mat (många nämner underligt nog gyros!), stränder och hav. Inget fel i det, men så ser inte min längtan ut. Och alla platser och länder är så mycket mer, både positivt och negativt.

Jag har lätt för att finna mig tillrätta var som helst ganska snabbt, har ”hem” till största delen inom mig. Men en fast punkt vill jag ha som blir en fysisk plats: här bor jag. Och det är dit jag längtade när jag skrev ”hemlängtan”. Den där fasta punkten kan vara mer eller mindre attraktiv och ”rätt” och denna är mer av allting.

Nu känner jag att jag börjar sväva ut lite så vi ska kanske gå in
på mer konkreta saker!

När jag inte kom i säng och vaknade varje natt halv två pga ljuset i Sverige (tänk vad man glömmer på tre somrar!) längtade jag hit där det är mindre skillnad på dagslängd under sommar och vinter. Och här är det mörkt när man ska sova och ljust när man är vaken.

Gick några rundor på Systembolaget och njöt! Även om monopolet skulle avskaffas så måtte vi aldrig ta bort dessa otroliga fackbutiker med så brett utbud från nästan hela världen, bra priser, hög kvalité och stor kunskap. Likadant var det när vi bodde i Schweiz. Där såldes också alkohol i livsmedelsbutiker och urvalet var litet och ingen högre kvalitet. Jag dricker bara vitt vin så jag kan inte uttala mig om rött vin, men jag har ännu inte hittat något gott vitt vin här på Kreta. Det kommer kanske.

Sorgligt att lämna creme fraiche, falukorv, ishavsräkor, råbiff, lagrade ostar och alla de kök som representeras i olika restauranger. Framför allt creme fraiche såg jag till att blanda i det mesta, jag vet ju vilka längtansanfall jag kan få.
Jag längtade inte efter grekisk mat under sommaren. Det blir kanske så att det man har till vardags lite förlorar sin charm. Därför har jag börjat dela upp grekisk mat i årstider. Stifado, varm och mustig, passar bäst höst och vinter till exempel. Traditionell grekisk sallad äter jag nästan bara på sommaren.

Service funderar jag inte så mycket över. Den är bra och dålig både här och där, det handlar mer om vilken person man möter.

När cyklister och gångtrafikanter i Sverige går rakt ut i gatan utan att se sig om och är alldeles omedvetna om att de gör sig skyldiga till ”vårdslöshet i trafik” längtar jag hem. När jag kör på National Road och möter en bil som ligger i omkörning eller försöker hitta inne i en stad i förmiddagstrafik längtar jag till Sverige. När det blir kaos i en korsning i Sverige längtar jag hem till ögonkontakt och att tillsammans reda ut situationen.

Jag bodde i sommar i ett ganska tyst villaområde i en ganska tyst och stilla by. Då kom jag på mig själv med att längta efter mamman nere i gränden som ropar ”JIAAANIS!” med högre och högre röst när sonen saknas i hemmet. Eller grannen far ihop med tonårssonen och storgrälar så hela kvarteret hör. Och någon hund skäller en bit bort, kyrkklockorna ringer, en vespa far genom gränden bredvid, ett barn ropar till ett annat barn och fåglarna kvittrar. Då blir tystnaden dyrbar och skön. Som just nu.

Jag längtade i sommar efter en dag på stranden, men vädret i Skåne ville annorlunda. Det är nå’t speciellt friskt över strand och hav i Sverige. Ingenstans är väl kaffe och bulle eller halvkletig macka så gott!

Skillnaden i natur blev påtaglig. I Skåne prunkade och grönskade det så man blev alldeles överväldigad. Här hemma är naturen som allra sämst under högsommaren. Gräs och späda buskar är bruna, allt täcks av ett lager damm. Men så kommer det första regnet som spolar rent och det andra som väcker till liv! Sedan är det grönt och härligt när den skånska vintern är brun, avlövad och grådisig.
Visst fanns det ändå en längtan efter bergen, men jag vet ju att de står kvar. Precis som de gjort i så många år. Det är en del av deras charm och mystik.

Tillbaka till mat: i Sverige större utbud av grönsaker och frukt, men smaken finns här. Hellre mindre utbud och säsongsbetonat med rik smak än motsatsen. De apelsiner jag köpt idag skulle aldrig lyckas ta sig in i en svensk livsmedelsaffär, långt mindre köpas av någon. Här bryr vi oss inte hur de ser ut bara de smakar bra. Apelsinerna har inte sin höjdpunkt just nu, de är saftiga men lite syrliga.

Nu känner jag mig som en engelsk cirkulationsplats! Jag kan ju inte hålla på att flumma runt hur länge som helst, ska nog försöka summera. Detta temat verkade så bra på idéstadiet, men det var då det.
Denna sommaren var min längsta vistelse i Sverige sedan jag flyttade hit i april 2014. Man glider snabbt och lätt in i gamla mönster, men jag kunde ändå konstatera att det är här jag känner mig hemma. Människor som inte vill flytta på ålderns höst säger ibland att ”här ska jag bo så länge jag kan tugga gröt”. Jag får väl säga att ”här ska jag bo så länge jag kan tugga moussaka”.

Finns ju ingen röd tråd i det här över huvud taget….tror att jag får sätta på AC:n en stund…

Huset är ute till försäljning, bl a på hemnet! Intresserad? Sprid gärna!
Följa bloggen? Gå ner i sidfoten på detta inlägget!


Vandra med mig på Kreta!

Inga sådana här övningar utan du kan koppla av, njuta samt uppleva mina gömda pärlor. Mer information http://inspirewiz.com
Välkommen!