Söndagsfrid

15 september 2013
Molnigt, småregnigt, nästan vindstilla, lugnt nere på gatan och det är söndag. Jag älskar söndagar! En gång i veckan får livet stanna upp, stress och jäkt är utelåsta, tiden går ner på halvfart, att bara vara. Eller att ägna sig åt det som inte kan göras i brådska som fundera, sortera, pyssla.

Söndagslugnet var mycket tydligt när jag växte upp, det var den gamla ”vilodagen”. På Kreta finns det kvar och söndagsfrukost äter jag oftast på café Lido. Brukar vara jag och 3-4 gubbar som tittar på tv som bara greker kan – alla tittar på skärmen, ljudet är avslaget och alla pratar. Strax efter kl 10 kommer dom och intar alla stolar och bord – kyrkobesökarna som är uppklädda och sugna på lite småprat. Efter cirka en halvtimme strosar dom iväg, jag antar att de ska hemåt. Inga affärer öppna, nästan ingen trafik, alla rör sig lite långsammare, pratar lite mer lågmält, man kan nästan ta på söndagsfriden.

En del av det sönderstressade svenska folket väljer att åka till shoppingcentra som söndagsutflykt. Det kommer jag aldrig att förstå.

Nu ska jag sjunka ner i soffan med Jan Guillou och bröderna Lauritzen och deras familjer….det blir trångt! Riktigt orolig för Harald….han blir väl inte….usch.

Advertisements

2 thoughts on “Söndagsfrid

  1. Ping: Min egen söndag | ia mitt i livet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s