Hemmet och sfärer

Försäljningen av min lägenhet började med att det kom en stylist för att ge tips. Jag upplevde det som att hon dönade in på något som för henne bara var ett uppdrag, men för mig är mitt hem. Fotograferingen kändes ok och nu sitter jag i ett källarrum och skriver för idag är det visning av min lägenhet.

Känslan av ”hemma” är för mig där jag är och vad jag funderat på under senare tid är det fysiska hemmet. Jag bor nu i en lägenhet som är min, men den är underligt anonym, den är inte ”min”. Det var också ett av tipsen: ta bort allt privat som t ex foto. Och inte får det stå nå’t framme på diskbänken och inget tvättmedel vid tvättmaskinen osv. Jag förstår tanken, men det blir en lägenhet med möbler – det är inte längre mitt hem. Det ger lite en känsla av att vara invaderad, påpassad.

Det är fascinerande hur viktig den privata sfären är och jag tror att den är det för alla. Hemmet är en konkret avgränsad enhet där vi kan koppla av, styra och ställa, skratta och gråta, låta masken falla och vi  bestämmer vem vi vill släppa in. Just nu går det runt människor i mitt hem som är okända för mig och det känns underligt. Och dom tänker ”vilken konstig smak!” och ”vilken ful soffa!” och ”ett så’nt vackert skåp!”. På något konstigt sätt känner jag mig bedömd, skulle inte klara av att sköta försäljning och visningar själv även om det är billigare.

Förra gången det var försäljning och köp var 2004. Jag minns att jag tittade på flera lägenheter och var tacksam över att det var städat så jag kunde se så mycket som möjligt. Men jag minns också att jag tyckte att jag var påträngande, snokande och att det kändes konstigt att vara hemma hos någon för mig okänd människa som dessutom inte var hemma.

Jag minns också att när vi lämnade den stora fina lägenheten 2004 så lämnade vi en lägenhet och inte ett hem. Det sitter inte i väggarna, det sitter i oss själva och hur vi uttrycker oss, vilka ”märken” vi gör i vår närmiljö, hur vi organiserar den. Det finns ingenting som är så stendött, kallt och sorgligt som tomma hus!

Samtidigt så är det intressant med sfärer och roller. Var går en individs gränser? Vem släpps in och finns det olika gränser för olika personer? Hänger det samman med de roller vi spelar? Och är hemmet vår lya? Människan är ju i grunden ett socialt flockdjur, men även dom drar sig undan ibland.

Känslan av ”hemma” och det avgränsade, fysiska ”hemma” måste inte nödvändigtvis hänga ihop, tror jag. Jag kan känna mig hemma på en plats, men ett opersonligt hotellrum är inte ”hemma” förrän jag spritt ut lite saker. Det behöver inte hänga ihop utan jag kan känna mig ”hemma” i ett rum, men inte på en plats och tvärtom. Har det att göra med höger och vänster hjärnhalva, tro?

Vore roligt om du vill skriva nå’n kommentar – vad är hemma för dig? Har du också ett ”känslohemma” och ett ”fysiskt hemma”? Måste vi ha sfärer och i så fall varför?

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s