På resande fot, del 1

Jag har varit på resande fot några dagar för att hälsa på vänner i Karlstad och Alingsås. En så’n där stannar-flera-dagar-måste-nerbäddas-besökare, ni vet. Det finns ett talesätt: ”På tredje dagen luktar både fisk och gäster” så jag stannar aldrig längre än så. Kan vara bra att veta.

Hur som helst, resa ger utrymme för observationer och funderingar. Här några kortisar:

Berusad man på station pratar med några ungdomar:
– Var kommer ni ifrån?
– Stockholm.
– Nej, jag menar var kommer ni ifrån?
– ??
– Egentligen!
– Ah, Libanon.
Jag funderade på att sticka fram näsan och säga: jag kommer från Skåne.

Öresundståg från Göteborg gör att jag känner mig hemma redan innan tåget startat. Fast visst är det lite märkligt samtidigt. Jag menar, Öresund+Göteborg = fel. Kanske dags att ändra namn?
Och visste du att Öresundstrafiken har en egen tid eller kan det vara dansk tid, månne? De har skruvat fram klockan 2 timmar istället för 1 timme. Undrar om det bara gäller den digitala klockan på tågen eller om hela tidtabellen är skruvad?

Kan nå’n förklara för mig varför så många människor trycker desperat på dörrknapparna på tågen så snart de stannat? Skulle gissa att tidsvinsten är 1-2 sekunder eftersom trappsteget måste gå ut hela vägen innan dörren öppnas. Hur stressade kan folk bli? Hur mycket tid kan man jaga och för vad?

Västtrafik är ett roligt bolag! Eller vad sägs om:
Glöm inte att dra […]-kortet före och efter resa. Om ni har problem med kortet får ni själva leta upp tågvärden i framdelen av tåget.
Hepp! Nå’n borde reda ut begreppet s-e-r-v-i-c-e för dom.

Varför hamnar jag alltid innanför någon som somnar vilket gör att väluppfostrade, hänsynsfulla lilla jag knappt vågar andas eller röra mig och känner mig bufflig och stökig när jag måste väcka personen för att kunna stiga av på rätt station?

Och varför inträder akut hunger med smygande svältdödskänsla i en ganska välgödd västerländsk kropp när den hör ”Tyvärr, vi har ingen serveringsvagn idag!”?

Ett gott råd: titta inte på QI i folksamlingar! De blir skrämda till hjärtinfarkt när du plötsligen skrattar högt. Dessutom tycks det vara nå’t opassande och störande med glada människor.

 

Advertisements

3 thoughts on “På resande fot, del 1

  1. Kan tillägga att Västtrafik inte ens vet vad en resa med dem kostar. Har åkt otaliga gånger med dem både privat och med barngrupper och aldrig betalat lika för samma sträcka. Varit en hel del samtal med dem om detta genom åren 👿

    Gilla

  2. Ping: Söndags-surr #Blogg100 |

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s