På resande fot, del 2

Att dö är att resa en smula skrev Stig Dagerman. Jag tycker vi vänder på det: att resa är att dö en smula. Visst, att resa är löften om nya intryck och upplevelser, ledighet, avbrott i vardagen, ge en känsla av frihet, kanske t o m äventyr. Men det finns också en baksida: alla dessa människor som man föses ihop med och måste stå ut med. Det går liksom inte att komma undan. En del av ens kärlek till medmänniskorna dör en smula.

Varför finns det alltid någon som sitter och skriker i sin mobil som om de var alldeles ensamma och personen i andra änden stendöv? Eller de som absolut ska ringa fast alla vet att förbindelsen bryts ofta på tåg och så sitter de där och hojtar ”Hallå?”. Nästa gång ska jag försöka mobilisera resten av vagnen till att svara ”Ja, vi är kvar!”.

Jag har full förståelse för att misstag och felbokningar leder till irritation och ilska, men snälla, kolla upp noga innan du sätter igång och spelar ut hela registret. Det må vara tacksamt med publik att brösta sig inför, men jag lovar att fallet blir så mycket större. Som mannen som gjorde klart för hela vagnen att Tågab är ett jävla bolag som han var så satans trött på för dom lyckas minsann ALDRIG göra nå’t rätt tills han fick hjälp att läsa sin biljett….jodå, han satt i fel vagn och på fel plats. Och vi var några stycken som log.

Så skönt det är när passagerare som kläcker ur sig den ena pinsamheten eller dumheten efter den andra sitter strax bakom en själv så slipper man försöka hålla ihop ansiktet. Jag är ofta frestad att vända mig om och säga att ”den där Nisse som ni pratar om är min bror”. Det är märkligt hur namn och omdömen och information om privata förhållanden osv flyger ut ur en del människor. Tänk lite grann, du vet inte vem som sitter runt omkring dig!

Ibland känner jag att det borde finnas olika sorters sittplatser. Jag är 179 cm lång och har långa ben så att tappa något på golvet är en mardröm. Jag måste vika ihop mig trefalt, luta mig neråt och framåt utan att slå huv’et i bordet eller stolsryggen framför och…ja, vi kan stoppa där, det är ingen vacker eller graciös syn. Skulle tro att det är i ungefär samma liga som Mr Bean. Det är inte roligt att förödmjukas och vara till allmänt åtlöje så mer plats för oss som är långa och dessutom börjar bli stela.

Många hittar bara fel på kollektivtrafiken så här kommer lite motvikt: under mina resdagar förra veckan (6 enskilda resor) med olika bolag hade vi inte en enda försening eller annat strul. Internetbiljetterna landade smidigt i mailboxen och fungerade jättebra (bokade allt via SJ trots att det var 3 andra bolag som utförde resorna). Trevlig och hjälpsam personal. Ja, jag vet inte vad man mer kan begära…några passagerarbyten kanske…

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s