Reseminnen – språk

Här nere är vi uppe i 40 gr och alla kommenterar värmen. Det vill säga, jag utgår ifrån att de kommenterar värmen. Min grekiska sträcker sig inte riktigt så långt. Än.

Språk, och inte bara det talade, kan vara dråpligt på många sätt. Slutet av 90-talet, vi är i Genève, jag är i snabbköpet Migros.  I ett nytt land är det mycket man inte tänker på innan, så’nt som liksom går av bara farten hemma. Som t ex att handla. Men, säger du, det kan väl inte vara så svårt, bara att titta på förpackningarna. När dom är det enda som finns att tillgå så upptäcker man hur många förpackningar som har väldigt konstiga bilder.

Jag är alltså i affären och har drabbats av akut hjärnblödning eller minnesförlust eller….ja, nå’t åt det hållet. Min hjärna kan inte hitta det franska ordet för honung. Det är borta, bara ett vitt, tomt fält. Som när man trycker för många gånger på mellanslagstangenten. Att inte köpa honung finns inte som alternativ. Börjar vandra upp och ner i gångarna, skannar av varenda hylla. Inga bin, inga bilder på vaxkakor eller rinnande honung. Ingen ledtråd alls. Gå hem, kolla vad det heter och gå tillbaka? Nä, inget bra alternativ det heller. Återstår hopp om att hitta en personal som pratar engelska eller ta till kroppsspråket.

Hittar en vänlig expedit som inte pratar ett ord engelska. Ok. Allt är möjligt, det är bara fantasin som sätter gränser. Jag måttar och ritar i min handflata ett imaginärt bi. Därefter liksom visar jag att min vänstra hand är en blomma. Biet färdas nu mellan min högra hands tumme och pekfinger i loopar och svängar genom luften medan jag producerar ”bzzzzz” via talorganet. Biet landar i blomman (handen, alltså), får i sig nektar, far iväg igen (hem till kupan, alltså, men det visste jag inte hur jag skulle visa). Hur tydligt som helst, eller hur?

Expediten har gått från en vänlig serviceattityd via en förvånad min till ett förbryllat utseende. Hans panna är så hoprynkad så jag tycker nästan han ser arg ut. Efter att jag haft några uppvisningar till, tydligare och tydligare, har han en väldigt konstig min. Jag tycker att han ser ut som om han tänker ungefär så här:
Undrar var hon rymt ifrån och om hon kan bli våldsam….?!

Då passerar en hjälpsam människa som snabbt uppfattar situationen, säger något på franska till expediten som nästan svimmar av lättnad, vänder sig till mig och säger på engelska:
– Behöver du hjälp?
– Åh, tack, tack! Jag har helt glömt bort vad honung heter på franska!
Hon översätter, expediten pekar med en svag arm och ett matt finger i riktning mot honungsavdelningen. Och mycket riktigt, ingenting på burkarna skvallrar om bin eller honung. Så det så.

Schweizare i allmänhet är väldigt artiga, lite strikta och mycket ordentliga. Jag berättar episoden för min lärare i franska som går från ett första bubbel från magtrakten till ett riktigt härligt storgarv. Antagligen får händelsen lite extra krydda utifrån hennes schweiziska perspektiv…stå och bära sig åt på det viset på allmän plats…de är konstiga de där svenskarna!

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s