Berg och hav

Igår skulle jag köra till Heraklion. Jag tog det lugnt på morgonen, låg och lyssnade på när huset, kvarteret, stadsdelen vaknade och planerade om. Varför köra bil till en stad som jag kan åka buss till? Bättre nytta kan jag ha av hyrbilen. Dags att njuta av Kreta!

Körde västerut till Ano Viannos som jag beskrivit tidigare och det låg fortfarande lika vackert. Upp via Martha, småvägar till Arkalohori, vidare till Kalloni. Här blev jag väldigt förvirrad i en konstig och direkt farlig trafikkorsning, men kom rätt till slut: mot Kastelli! Nu var jag alltså sydost om Heraklion och här är vindistrikt så det finns fullt med skyltar till vingårdar och vingårdsrutter. Har alltid undrat hur det går ihop. Jag menar, att köra bil från vingård till vingård och prova viner. Hursomhelst, vackert är där, otroligt vackert. Och ett annat Kreta, denna ö med så många ansikten. Här är det ordning och reda, inrutat som en skånsk slätt. Olivlundar, vingårdar, fält och naturens egen grönska. Så många gröna nyanser! Jag var bara tvungen att stanna och njuta.

I Kastelli in på småvägar med siktet inställt på Lassithiplatån med lunchstopp i Avdou. Här satt två musiker på tavernan så det blev levande musik – mysigt. Plötsligen tyckte servitrisen att det skulle dansas och drog upp mig först. Efter att vi dansat runt ett träd på innergården fick alla fick ett litet glas rakí. Givetvis var detta inte spontant utan antagligen något de gör i stort sett dagligen så lite ”turistigt” kändes det, men samtidigt lite smålustigt. Och smart att ”använda” det som folk känner till om Kreta, kan tänka mig att många åker hem och berättar att ”ni bara måste stanna och luncha i Avdou”.

Mina turer blir ofta även matturer. Det finns nämligen ingen mat som är så god på Kreta som den som lagas i byarna. I Avdou frågade hon mig 3 gånger om jag var säker på att jag skulle ha 2 rätter: ”it’s a lot of food…”. Inga problem, tallrikarna var i stort sett tomma när jag var klar. SÅ gott!!!

Vägen från Malia upp till Lassithiplatån är otroligt vacker och dramatisk med fantastiska vyer, men man ska nog färdas omvänt, dvs mot Mahlia.

Så upp på Lassithiplatån som numera nästan är som vilken platå som helst, bara större än de flesta. När jag var här första gången i slutet av 80-talet fanns fortfarande vindmöllorna som drev pumpar som pumpade upp vatten. Hela platån var vit av möllornas ”segel”. Det finns några rostiga skelett kvar, det är allt. Synd.
Jag tycker att man ska åka till Lassithiplatån på våren eller hösten då jordbruket är igång. Nu var det ganska dött, bara några får som gick och betade på en äng.

Runt platån och se’n ner mot Aghios Nikolaos, också en väldigt vacker väg. Lite småvägar, men se’n blev det stora vägen hem till Ierapetra. Många mil, väldigt tröttigt men full av intryck och mycket, mycket nöjd.

Idag iväg till en av favoritstränderna. Där finns en liten, liten by med tre tavernor varav jag fastnat på en som har mat som man kan döda för. Idag blev det get i tomatsås med sallad. SÅ gott och nu tidig kväll är jag fortfarande mätt.

Körde en annan väg från byn, en krokig bergsväg genom små byar. Haft lite ”baksmälla” de senaste dagarna, dvs ”var det rätt att flytta hit?”, ”vad har jag gjort?”, ”detta blir nog inte bra” osv. Stannade bilen och bara tog in bergen, sluttningarna, grönskan, cikadornas oväsen och…ja, allt det som är Kreta för mig. Och så väldigt rätt. Kändes gott.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s