Första höstvandringen

Hyrbilen och jag ger oss iväg tidigt. ”Morgonstund har guld i mund” heter det, fast jag tror inte att jag får upp mina vandringsgäster så tidigt (06:00-06:30…). Vandring idag som ligger en bit bort så den ingår inte i min vandringsvecka (se hemsidan), tycker inte att värdefull vandringstid ska läggas på transport.

Bestämmer mig för att vandra på ”fel” håll vilket är ett bra sätt att få en gammal vandring att kännas som nästan ny. Ska också göra en avstickare. Slår av alla tankar, det är så mycket som snurrar med firma, livet, tillvaron, grekiskan, fix osv osv. Idag blir det bara naturen, landskapet, människorna och jag.

Börjar med en andlös vacker dal/slätt full av dimslöjor, slår mig ner på ett stengärde och äter frukost. Det är så mycket dagg så att det ser nästan ut som snö när solen lyser på den. Nu finns inget visset gräs längre, allt är grönt och blommor blommar. Naturen har fått nytt liv, nu är en av de vackraste perioderna på Kreta.

Avstickare till liten by, följer väg som slutar vid ett kapell, bara att gå tillbaka en bit.

I en by har flera samlats på ett kafenion och samtalet är i full gång. Jag hör toner från ett annat kafenion vid ett litet torg, där sätter jag mig en stund. Det är mer liv och rörelse i byarna nu när det är svalt och friskt. Och nu börjar olivskörden så sakteliga. Verkar som om människor tycker det är extra roligt med en utlänning utanför turistsäsongen och uppenbarligen intresserad av ön. De skulle bara veta hur nära jag bor…

Improviserar med att följa en liten väg upp i olivlundar. (Tips: improvisera bara på vandringsetapper som du känner till, annars stor risk att du kommer vilse.) Kommer minsann ut på den grusväg som jag trodde att jag skulle nå – perfekt! Blomdoft slår emot mig, jasmin. Fullt med insekter och fåglarna kvittrar. Har precis passerat äpple, apelsiner och citroner. Det är en ljuvlig och generös ö.

Oliverna tynger grenarna på vissa träd, på andra finns inte så många oliver. Olika sorter? Läste att bl a Italien får dålig olivskörd i år och då skulle Kreta kunna knycka lite marknadsandelar med sin olivolja. Men tyvärr. Man har inte kunnat enas om en gemensam klassificering/standardisering (kanske gäller hela Grekland) så olivoljan är svår att sälja till de stora uppköparna. De vill så klart veta vad de köper, hur den ska marknadsföras och prissättas. Synd. Alla inkomster behövs. Som jag brukar säga: ensam är svag – tillsammans blir vi starka.

Går förbi en gammal tant som ger mig det varmaste leende med glittrande ögon i ett vackert ansikte. Skulle vilja fotografera, men vet att de inte tycker om det. Dessutom skulle det nog bli ett ”fotoleende”. Jag gömmer det istället i minnesbanken och känner värmen runt hjärtat.

Så kommer jag in i byn Vrisses och blir riktigt irriterad. Jag ser så mycket onödigt skräp på gator och vägar och riktiga grovsopor ute i naturen. En försäljare åker vidare i byn och efter några meter kastar han helt fräckt ut en kasse med skräp genom fönstret. Cirka 15 sek och 10 meter senare stannar han bussen och ropar ut sina varor bredvid ett sopkärl! Förlåt, men är det så jobbigt? Jag vet att greker gärna vill ha snyggt i sina bilar, men nå’n måtta får det väl vara. Jag tar kassen och kastar den. På väg ut ur byn (samma väg som han kör) passerar jag ytterligare cirka 5 sopkärl.
Ibland försöker nå’n skylla nedskräpningen på turisterna och mitt svar är alltid detsamma: det klarar ni så bra själva.

Vid klostret är det slut på friden för i och med nybyggnaden har nunnorna skaffat sig 2 hundar som väl ska vakta, alltså skäller de. Den minsta kom fram och blev kliad så blev det tyst på den i alla fall, men som sagt: friden är borta. Undrar vad nunnorna tycker själva?

Så in i Neápoli igen, cirkeln är sluten. Fika och se’n en liten biltur över bergen till Elounda, förbi Aghios Nikolaos och hem. En alldeles magiskt vacker och fin dag!

Foto på min flickr.com!