Ravinvandring

Sköna juldagar har passerat! Fanns fundering på vandring annandagen, men väderprognosen har varit väldigt osäker. Idag var det dags, regn och blåst ska dra in över oss fr o m tisdag.

Ny rutt kombinerad med gammal rutt lät som ett bra upplägg. I Lassitiregionen, som jag bor i, har ett projekt markerat några leder så jag tänkte prova en idag. De är inte långa så därför blir gammal rutt ett komplement. Och det är ganska praktiskt att komma tillbaka till bilen.

Infotavla – bra. Ingen info om markeringars färg eller utseende – mindre bra. Bara att kasta sig ut i det okända! En avtagsväg fungerade, nästa också. Jag började förstå att det var bara i korsningar som det fanns markeringar, inte längs leden. Tredje delningen fungerade inte, den påminde om den markeringsdumhet som ibland drabbar Skåneleden. Om en stig delar sig i 2 stigar så sätter man väl inte markeringen i mitten! Var ska jag gå – höger eller vänster? Eftersom trädet med markeringen stod närmast högerstigen så tog jag den. Det visade sig vara fel.

Det bar neråt, ny delning, jag kände mig trygg här på bergskanten i en mindre ravin som jag inte var beredd på. Jag såg slutmålet och på stigen låg tomma patronhylsor, alltså går det människor här och inte bara getter. Såvida inte de lokala getterna är beväpnade, förstås.

Brant neråt, kändes i benen, försiktigt för att inte starta ”rullgrus”, bergssidorna tornade upp sig. Vackert, dramatiskt och majestätiskt. Solen kom upp över bergen och värmde gott, i skuggan var det kyligt och luften var härligt frisk.

Kom in i byn Pyrgos, fortsatte till nästa by och se’n upp i bergen på den gamla rutten. Tog mig upp till ett kapell som har sagolik utsikt! Såg nya sträckningen av ”National road 90” som skulle öppnats strax före jul, men är stängd pga försenad tunnelbelysning. Nu vill vi att den öppnas snarast, ska bli spännande att se hur mycket den kortar körtiden Iraklion – Ierapetra.
Vände mig om och tittade på närliggande berg. Det finns gamla, smala anlagda stenvägar (gamla åsneleder mellan byarna?) i bergen och vattenleder innan slangar började användas. De har använts av människor så de är inte otillgängliga. Tänk om de kunde användas för vandringsleder! Men då gäller det nog att skynda på innan de människor försvunnit som vet var de går.

Så vackert i naturen! Mängder med olika nyanser av grönt på buskar, örter, pinjeträd osv. Lägg till olivträdens silvriga färg och lövträd i höstfärger i flodfåror och skrevor. Vandrade ut och in bland pinjeträd, påminde om tallskog och plötsligen var Skåne och Kreta nära varandra.
Tankarna snurrade fritt som vanligt och slog ner i politiska läget i Sverige och Grekland, året som gått och det som kommer, firman, helgerna som ligger framför oss, tacksamhet över att få vara här…..och så var det emellanåt alldeles tomt då jag bara tog in omgivningen och ”är”.

Efter drygt 4 tim var jag tillbaka vid bilen, alldeles för vacker dag för att köra hem, jag ska rekognosera! Full fart mot ravinen vid Kalamafka, en annan av de markerade lederna via projektet. Här har någon varit ute och duttat med blå och röd färg så jag antog att det är ledmarkeringen. Brant och tjusigt. Fuktigt och alltså risk att halka. Brant uppför är alltid värre nerför. Jag vände efter ett tag. Nu vet jag att här ska vandras en dag längre fram när det är torrt och start på morgonen med fräscha och pigga ben, inte ett par som redan har en vandring i sig. Härligt och spännande att se fram emot!

Nu lugn skön kväll då mörkgrå moln börjar komma ner från bergen. Kommer regnet redan ikväll, tro?

Foto på min flickr-sida!

 

Annonser

2 thoughts on “Ravinvandring

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s