Lite efterdyning till krisveckorna

Det blev inget blogginlägg igår. Jag har en firma att sköta också, det blev ett blogginlägg där istället som du kan läsa här. Veckan har varit lite upp och ner, utetemperaturen har varit väldigt uppåt. Nätterna är ok förutom att jag har svårt för att sova med AC:n susande. Värmen tröttar så det gäller att dra ner på tempot både fysiskt och psykiskt.

En personlig följd av krisveckorna är att tänka över sin egen lilla tillvaro. Skulle det t ex inte vara smart med blandekonomi? Firman å ena sidan och tillfälliga uppdrag eller arbete på distans å andra sidan? Tips tas emot tacksamt! Kanske ni har nå’t på ditt jobb som behöver undersökas eller utredas. Eller texter till hemsida el likn som behöver sättas ihop eller korrekturläsas. Eller…. ja, möjligheterna är många, bara fantasin sätter gränser.

Jag utlovade lite egna åsikter och funderingar så här i efterdyningarna. Så tänkte jag att vem är intresserad av dom? Men här kommer de i alla fall utan nå’n egentlig röd tråd.

Anledningen till att det inte finns någon röd tråd är att finanskrisen (som ju är roten till många kriser i USA och Europa) är en enda röra i ett enda stort mörker, tycker jag. Hur kan kreditorerna mer eller mindre omgående kompenseras via skattemedel? Ungefär som om jag skulle gå till banken och säga att tyvärr kan jag inte betala mitt lån, men ni kan ringa Nisse. Han på Manpower, ni vet.

Först ska jag berätta att den andra delen av reformerna (bl a att reformera rättssystemet vilket tydligen är väldigt trögt) röstades igenom i det grekiska parlamentet igår. Fortfarande problem inom regeringen med nej-röstare, val till hösten kan inte uteslutas. Nu kommer den svåra biten: alla beslutade reformer ska genomföras. Momsen började gälla i måndags, annat har datum längre fram.
Nu sägs det att förhandlingarna om detaljerna kan starta och att det kan finnas en överenskommelse om fyra veckor. Fan tro’t.

Det är fascinerande att politiker och tjänstemän kan hålla på att förhandla i flera månader för att sedan lösa det i ett 17-timmars nattmöte. Låter oprofessionellt, nästan idiotiskt. Vad blir det för beslut? Fast det kanske blir jättebra beslut med tanke på hur genomarbetat det måste vara med så grundligt förarbete.

Mycket av de senaste veckornas uttalanden, markeringar och möten är givetvis ett spel på hög nivå. Spel inför t ex väljare, finansvärlden, valutamarknaden, kollegor och motståndare inom politiken. Kanske det är så internationell och nationell politik fungerar. Jag kan se 3 problem:
1. Svårt för väljarna att informera sig och förstå vad som händer och det är trots allt dom som får leva med besluten. Eventuellt kan det kallas en demokratifråga, men under dessa veckor har ordet demokrati använts så slarvigt och i alla möjliga och omöjliga sammanhang så jag hoppar över det.
2. Argument och polemik blir det övergripande för att hålla och markera ställningar. Plötsligen har frågan blivit helt politisk när den egentligen är både ekonomisk och politisk. Och till slut kanske det bara handlar om prestige och ”pinka revir”.
3. I den politiska världen måste man nog veta hur man ska prata och förhandla och kompromissa och dansa runt. Faran är att det blir en VIP-grupp utan kontakter med yttervärlden och det blir omöjligt för andra att ta sig in även om de har något att bidra med. Ett exempel på detta tror jag är förre finansministern Varoufakis. Jag kan i och för sig inte bedöma hans meriter och kunskaper inom ekonomi, men jag tror att ett skäl till att han fick lämna kan vara att han gjort karriär utanför den politiska världen. Han kom in och pratade ekonomi, men ingen lyssnade utan tyckte bara att han var ”omöjlig” o likn. Men då måste alltså politiker kunna allting själva? Det blir ju orimligt. Olika ”världar”måste öppna upp och närma sig varandra så att utbyte kan ske. Målet är ju gemensamt: ett fungerande samhälle.

Folkomröstningen är för mig det allra största frågetecknet. En dyr omröstning med en teknisk fråga om något som inte fanns och där de röstande skulle ta del av två dokument. Det grekiska folket sa nej, hette det efteråt. Jag har aldrig varit bra på matte och framför allt inte procent, men hur kan drygt 61 % av drygt 62 % röstande bli ”det grekiska folket”? Det borde väl heta att en majoritet av de röstande sa nej.

Att vågorna går höga och hårda ord flyger i luften mellan Grekland och Tyskland är väl ingen nyhet för någon. Vad jag inte förstår är varför inte en del av den ilska och bitterhet som visas gentemot t ex Tyskland riktas mot de som kokade ihop den här soppan, dvs de egna politikerna. Och vad de gjort för att reda upp eländet. Många av dom sitter kvar. De två partierna som var störst då finns kvar. I rättvisans namn ska sägas att det ena nu är så litet att det nästan inte är någon maktfaktor längre. Var finns krav på att ta ansvar och avgå? Representativ demokrati bygger bl a på förtroende. Kanske sveket var för stort, kanske det är alltför inflammerat.
Intressant är också de diskussioner som ibland förs när det gäller skuld i samband med krig. Ofta kommer frågan upp om hur många generationer som ska behöva stå till svars, framför allt när vi kommer fram till de som inte ens var födda. Detsamma kan diskuteras här. Hur länge ska framtida generationer hålla på att betala av en ekonomisk skuld?

Jag tror att Syriza kan vara den nya fläkt som det politiska livet och Grekland behöver, oavsett om jag sympatiserar med deras åsikter eller inte. Det blir tufft framöver och om de inte får tid på sig, får sitta kvar så får vi aldrig veta hur det hade gått om….

Kan vara en god idé att se över skeppsredarnas skattereduktion som är inskriven i konstitutionen (se tidigare blogginlägg), fundera över om den helt skattebefriade kyrkan verkligen ska vara helt skattebefriad, effektivt jaga fatt i de stora skattesmitarna som fört ut pengar. Det är konstigt och direkt stötande med ett så uppdelat samhälle där en del kommer undan i högsta välmåga medan den vanlige medborgarna dignar under nya reformer.

Jag är inget ekonomiskt snille, men jag fattar att man inte kan jämföra en hushållsekonomi med ett lands ekonomi, det senare är så mycket mer komplicerat. Så mycket fattar jag i alla fall att när man sett över alla kostnader och skurit ner eller bort så nås en gräns där det inte längre inbringar några pengar, dvs åtstramning fungerar i början. Därefter måste inkomsterna ökas så att nya friska pengar kommer in. I min börs kallas det plus och minus, i ett land heter det tillväxt och fördelning.
Jag tror att det är mycket viktigt att inte glömma bort en annan sida av ett samhälle: strukturer och regelverk. De pengar som frigjorts med åtstramning och de som flyter in via tillväxt måste användas effektivt. Varje samhälle och organisation bör se över det då och då och här tror jag att det finns mycket medel som kan frigöras i Grekland.
Uttrycker jag mig oklart? Låt oss ta ett svenskt exempel: många ropar om att sjukvården behöver tilldelas mer pengar, det finns t o m folk som säger att de är beredda att betala högre skatt. Det är inte jag förrän en ordentlig genomlysning gjorts av ansvarsfördelning, arbetsorganisation, inköp osv. Följ pengarna, täpp igen svarta hål, se till så att rätt yrkesgrupp utför rätt arbetsuppgifter. Se’n kan vi se hur mycket pengar som behöver tilldelas – kanske mindre än idag!

Media har varit ett kapitel för sig. Tysk, engelsk, svensk media verkar ha en del problem med att vara så saklig och objektiv som möjlig, att inte skriva allt man hör utan att kolla upp varifrån det kommer.
Man kan välja att tro på det som skrivs och sägs eller man kan vara lite källkritisk och tänka efter. Och läs varje artikel för sig. På sociala medier har det stundtals varit en storm mot vissa tidningar. Det som förvånat mig är att man friskt delat dåliga artiklar så att fler får läsa dom, dvs man hjälper till att sprida eländet.
Jag har mest använt mig av theguardian.com, BBC World och några svenska artiklar. Jag påstår inte att det är ett representativt urval eller att jag är objektiv. Det är källor som intresserar mig därför att de mestadels behandlar fakta utan att ta (alltför tydlig) ställning. Källor som har förmåga att se saker från mer än ett håll.
Och då glider vi alldeles snyggt in på bilden av Grekland. Det finns bilden (mycket omtyckt av viss press i Sverige och Tyskland) av den late, ansvarslöse och förtidspensionerade greken som ägnar dagarna åt att lista ut hur han ska bryta mot lagar samt lura allt och alla, men framför allt staten. Så finns den andra bilden (ofta framlyft av turister med kort tid i landet och semesterglasögon) av ett varmt folk som jobbar hårt, kan konsten att ta tillvara livet här och nu, brister ut i dans då och då och lever i familjer där alla kärleksfullt tar hand om varandra. Jag menar att bilderna är varandras ytterligheter och den mångfacetterade ”verkligheten” ligger nå’nstans mittemellan, där skiljer sig inte greken från oss andra. Hur många av oss identifierar oss med bilden av svensken som stel, oartig, illa klädd, regeltokig och sämre på engelska än vad han själv tror? Vad man kan fundera över är vilken stereotypisk bild av greker och Grekland som gör störst skada.

Nu går vi vidare, tycker jag. I eftermiddag ska jag gå och handla, får se om momshöjningen betyder så mycket för mig. Så ska förhandlingarna igång med ECB och IMF som förespråkar skuldlättnader vilket eurogruppen inte vill prata om. Och finns det en spricka mellan Frankrike och Tyskland?

Frågor? Synpunkter? Skriv gärna i kommentarer nedan! Ha en bra kväll!

 

Annonser

6 thoughts on “Lite efterdyning till krisveckorna

  1. Jag tror att dina åsikter och tankar belyser vad det egentligen handlar om, på ett begripligt sätt. Parallellen till svensk sjukvård är lysande! De får så mycket pengar, men inte till ”rätt” saker, eller i rätt ordning och vem som bär ansvaret för det vill jag inte ens tänka på. Var sak och person på sin plats!
    Precis som på vilket apotek som helst 😉

    Liked by 1 person

    • Tack!
      Jag tror att vi i Sverige också måste titta på innehållet i sjukvård, skola, äldrevården m fl ”tunga” bitar. Vad vill vi ha för våra pengar? Och vad får det kosta? Jobbigt, men inget löser sig med att bara pumpa in mer pengar. Tror jag.

      Gilla

  2. Hittade hit via ”Anitas Kreta”, har haft mig en liten ”drömma mig bort”-stund nu…
    Kom hem från Kreta för två veckor sedan, vi skulle vara där i två veckor men vart lite längre eftersom sonen fick vattkoppor. Känner att jag redan nu vill återvända till ön, för där jag bor i Sverige vräker regnet ner idag (och många andra dagar för den delen).
    Har besökt Kreta fem gånger och jag har långt ifrån fått nog av ön, ett favoritresmål är vad ön blivit 🙂

    Liked by 1 person

    • Välkommen till min blogg!
      Roligt att du tycker om Kreta! Brukar ni åka till samma plats eller till olika? Ön är ju stor. Och olika.
      Jag vet att sommaren inte är bra i Sverige, men nu när vi går in i högsommarvärmen så finns det stunder när tankarna går norrut….
      Ha det gott!

      Gilla

      • Nu på den senaste resan så var vi en vecka i Hersonissos och en vecka i Lerapetra, bokade genom ving som hade denna kombination.
        Sedan så har jag varit två gånger till i Hersonissos, en gång i amoudara (väster om heraklion – såg att det fanns en stad vid det namnet kring Agios Nikolaus också då när vi åkte omkring på den senaste semestern) och sedan så har vi varit i Almirida på västra sidan en gång.

        Liked by 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s