En man med en dröm – blir det en drömman?

Nu är det dags för det i december och i onsdags utlovade inlägget om modellen! Vi börjar från början.

2010 bodde jag fem månader i Ierapetra. Internet fungerade inte så bra i lägenheten så kaféet vägg i vägg blev mitt andra vardagsrum. Där mötte jag en 18-årig Vasilis Iliev med en dröm: att jobba som modell inom mode. Vi hade inget gemensamt språk utan ”pratade” via Google translate på min mini-pc. Ibland blev det missförstånd som antingen gav oss ett gott skratt eller ledde till missförstånd så vi fick kalla på hjälp.

Vasilis berättade att han kom med sin familj från Bulgarien till Kreta som sexåring, avbröt skolan i förtid i tidiga tonår och började jobba. När vi träffades jobbade han som servitör på en taverna. Det som imponerade och inspirerade mig hos honom var hur viktig hans dröm var, hur hett han önskade. Att brinna för något tycker jag är ett lite slitet uttryck, men det passade verkligen. Det var också tydligt att det inte var en tillfällig nyck el likn för det fanns planer och en medvetenhet om svårigheterna.

Vasilis tog alla tillfällen att ”öva” och samla på sig foton. Han undrade om jag ville ta några foton och det var en kul utmaning för mig. Jag fotograferar sällan människor eftersom jag tycker att det är svårt, men någon som tycker så mycket om att vara framför kameran gjorde det (nästan) enkelt.

IMG_2584

December 2010 (mitt foto)

IMG_3339

Januari 2011 (mitt foto)

 

 

 

 

 

 

 

 

 

IMG_5831

Augusti 2011 (mitt foto) (jag älskar ljuset i detta fotot…)

Våren 2012 var jag på Kreta i fyra månader och det blev väldigt tydligt att det börjat hända saker, bl a fotojobb för en butik, en tidning. Jag fick följa med på en fotografering i en fabriksruin. Spännande och intressant att se Vasilis och fotograferna arbeta. I juni arrangerades en modevisning på strandpromenaden och jag fick se Vasilis på the runway.

IMG_7600

Mars 2012 (mitt foto)

Det skulle dröja innan vi sågs igen. Sociala medier är verkligen en tillgång för att följa varandra och hålla igång en långväga kontakt på ett enkelt sätt. När vi sågs i Iraklio i december 2014 hade Vasilis hunnit vara nästan ett år i England där han jobbade, lärde sig engelska (mini-pc behövdes inte längre…) och fick en del modelljobb. Han hade också jobbat två säsonger på Kos, gjort modelljobb av olika slag i bl a Aten, gick nu på modellskola i Iraklio och jobbade vid sidan om.

Före jul var det alltså modevisning i Ierapetra och jag kunde jämföra med 2012. Vasilis och några till skilde sig från de andra genom att erfarenhet och vana syntes tydligt. Strålande utveckling, visst har killen gått framåt!

vasilis2

vasilis7I onsdags över en kopp kaffe fick jag veta att det blev en säsong till på Kos i somras,vasilis6
olika modelljobb, bl a ett ganska nyligen som inte publicerats än så han fick inte visa. Och på måndag bär det iväg till Indien för minst tre månaders modelljobb. Vi tittade bakåt och konstaterade att om någon sagt på hösten 2010 att vi skulle göra de resorna vi gjort vasilis4och vara där vi är idag hade vi antagligen inte trott våra öron. Men nu är vi där vi är!

 

 

18-åringen har blivit en ung man, fortfarande lika sympatisk och trevlig med humorn i behåll. Det är en ynnest och inspiration att få följa någon som har en dröm och gör allt för att leva den drömmen. Vasilis har hela tiden jobbat vid sidan om modelluppdragen för att klara sig, t ex barjobb, servitör. Han kunde ha stannat vid att ha sin dröm som en dröm med tanke på omständigheterna med avbruten skolgång, bo i en liten stad på Kreta, ingen ekonomisk säkerhet osv. Hans brinnande önskan tillsammans med att ha fötterna på jorden är en oslagbar kombination som ger ständig näring åt hans driv. I alla fall är det så jag ser det. I december 2014 fanns planer på Milano, nu fick jag veta att det blev inte så utan det blev något annat. Inget att hänga läpp för, bara nya tag. Jag beundrar att hans dröm är lika levande och viktig idag som den alltid varit.

Våra samtal är så inspirerande och givande för vi utbyter tankar och funderingar fritt. Vi bedömmer eller ifrågasätter inte varandras drömmar, pratar inte om ”rätt” eller ”fel”. Istället pratar vi om varför och hur, utbyter tankar och idéer. Jag brukar säga att människor är lärande individer och att vi lär genom hela livet. Det stämmer verkligen in på Vasilis, det är så tydligt hur med- och motgångar blivit erfarenhet och kunskap. Med massor av glädje och lust!
Det ger kraft och energi att prata med någon som är i en situation som liknar ens egen. Och vi tänker ganska lika. Som Vasilis säger ibland och jag instämmer: ”It’s necessary to have an open mind” och ”You never know what happens”. Håll drömmen levande, var öppen och beredd på vad som kan dyka upp.

vasilis1 decTill sist
Jag hoppas att han får fortsätta sin dröm så länge det går och det känns rätt.
Jag hoppas att han behåller sin nyktra syn på den bransch han jobbar inom så den inte skadar honom.
Jag hoppas och tror att en ny dröm tar form när denna är färdiglevd.
Och jag vet att han kommer att göra succé i Indien.

Vasilis, knock them dead!

 

 

PS. De foto som inte är mina har jag fått Vasilis’ tillstånd att hämta från hans facebook. De foton jag valt är de jag tycker om utan hänsyn till ”branschen” eller vad han själv hade valt.
Det är svårt att välja! Det finns fler foton på hans två facebook-profiler Vasilis Iliev och Vesko Iliev.

 

Advertisements

8 thoughts on “En man med en dröm – blir det en drömman?

  1. Jag är rörd och tagen av er resa tillsammans! Så roligt att få ta del av denna unga människas liv, drömmar och ambitioner. Vänskap över ålders-, kultur- och intressegränser är det bästa som finns. Utbyte av tankar, utan pekpinnar eller fördomar, love it! Jättekul att få ta del av hela historien, tack!

    Liked by 1 person

  2. Härlig och intressant berättelse, Ia! (y) Oj, vilken vacker gosse (vilka ögon!), jag är helt fascinerad! Han kommer säkert att gå långt här i livet, vare sig det blir inom modellyrket eller något annat. Jag gillar dina egna foton på honom, om allt annat du gör skulle ”gå åt skogen”, varför inte bli modellfotograf?! 🙂 Facebook-bilderna är ju också helt fantastiska, speciellt ”på bänken med hatten”.
    Tänk vad slumpartade möten med människor kan leda till! Stort tack för att du delade med dig av denna historia och naturligtvis stort Lycka Till önskas Vasilis! 🙂

    Liked by 1 person

  3. Ping: Drömmar och verklighet - går det ihop?

  4. Ping: Mest svammel | ia mitt i livet

  5. Ping: Uppdatering mitt i veckan | ia mitt i livet

  6. Ping: Så har en vecka gått | ia mitt i livet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s