Vandringsdags och glada skratt

Vandringsdags igår

Det blev buss 6:30 till byn Episkopi. Av någon underlig anledning var det samma busschaufför som senast och han var lika sur. Han kanske inte har det bra i livet eller tycker inte om att köra buss. Eller så tycker han så mycket om sin buss att han vill ha den för sig själv. Han tog inte en cigg och en kopp kaffe inne på stationen som de andra gör utan satt i bussen med dörren stängd, fikade och blåste rök ut genom sidofönstret. Nu slog det mig att han kanske är mobbad!
Förra gången fick jag inte gå ut via bakdörren och igår morse höll han på att missa att jag skulle av. Ja, ja, det finns alla sorter.

Första halvan var samma vandring som när jag fick sällskap av de (o)frivilliga vandrarna så det blev ingen frukost vid kapellet. Tänk om de dök upp igen! Då skulle de känna igen mig och jag skulle absolut inte bli av med dom. Man kan lugnt säga att jag gick ganska rask förbi vår mötespunkt.

Skön bris uppe i bergen, getklockor lite överallt, fåglarna kvittrade som tusan, ödlor prasslade i gräset. Klarblå himmel, milsvid utsikt. Kort sagt en så’n där dag som inte kan bli mycket bättre.

Mötte pickup med två män som skulle mata getter visade det sig. När de paserade mig fick jag ingen hälsning, bara en mörk, butter min. Vad är det för fel på folk idag? Solen skiner, naturen är grön och grann, det är fred och vi lever. Vad kan man mer önska sig?

När jag vandrar är tankarna på vift och det dyker upp lösningar och ibland t o m beslut. De är alltid väldigt bra och det känns gott att ha låtit hjärna jobba fritt i sina vindlingar och vrår. Har ganska lätt för att släppa något som dyker upp och fortsätta njuta. Någon gång händer det att det dyker upp nå’t som är svårt att släppa och det gjorde det igår. Jag skickade ett mail för några dagar sedan, men skrev jag si eller så…..? Blev det fel? Eller var det rätt?? Koncentrationen bort från vandringen, försökte fösa bort tanken eftersom jag ändå inte kunde göra nå’t åt det här och nu, upp med mobilen och talade in att inte glömma kolla. Och tänk, då försvann det och naturen trängde in igen. Det gäller att ha sina små knep!

Tog en halva från en annan vandring så slutet blev också Episkopi. En fika så klart och se’n vänta på bussen. Samma busschaufför! Och inte var han gladare, inte.

Eftermiddagen tillbringade jag i soffan med en film och se’n middag ute. Vandringsdagar är go’a dagar på många sätt!

Jag filmade en del, ska se om det kan bli en hel liten snutt. Foto kommer upp på min flickr-sida på nätet i helgen, hoppas jag.

Glada skratt

Många små stunder i vardagen går oss förbi för att de inte är omstörtande eller vi liksom bara tar dom för givna. Är vi lite mer vakna och inte splittrade mellan en massa saker så finns det många små stunder att njuta av. Och hämta glädje ur långt efter att de har hänt.

Jag har tidigare berättat om engelsmannen som bor några hus ifrån mitt hus. Jag tror inte han misstycker om jag berättar att han heter Harry, det blir bättre flyt än ”engelsmannen”. Vi brukar heja på varandra och ibland byta några ord. Idag när jag gick förbi visade Harry att skenan på hans tumme var borttagen (så illa kan det gå när man snubblar på mattkant, ”I wasn’t even drunk” sa Harry när det hade hänt), men den gör fortfarande ont. Sedan undrade Harry om jag är bra på mobiler. Det är jag inte, men man kan alltid försöka. Någon hade pillat på hans mobil så nu fick han bara upp grekisk musik från grekiska X-factor och inte Dean Martin. Och det är ju, lindrigt uttryckt, lite skillnad.

Ja, det skulle jag väl kunna fixa. Jag menar, hur svårt är det att hantera youtube? Jag som är så IT-van och något yngre än Harry. Bara att söka…eller kolla om han har någon kanal….eller något sparat… Högmod går före fall, heter det. Jag var inte människa att få fram hans musik hur jag än försökte. När jag sa att ”tyvärr” så sa Harry:
– You are pretty useless, come to think of it!
Stort skratt från oss båda. Jag kontrade med att
– I’m no good at all, that’s true. That’s why I’m single.
Nya skratt.
Det blev ett litet avbrott när några förvirrade turister passerade för Harry undrade om de behövde hjälp. Och det gjorde dom för de letade efter Napoleons hus.
När de var på plats vid lilla hörnhuset tog vi upp tråden igen och utgöt oss lite kring det där med singel, att det har sina fördelar men är ensamt. Så jag lärde Harry det svenska talesättet ”Delad glädje är dubbel glädje och delad sorg är halv sorg” (jag översatte till engelska, alltså….). Det finns inget motsvarande på engelska, men han tyckte det var väldigt bra:
– Oh, I will get that tatooed on my arms!

Om du möter en gammal engelsman med ”Shared joy is….” så vet du vem som är källan. Eller kanske det ska vara ”den skyldiga”. Eller ”upphovsman”.

Nu sitter jag här och småler när jag skriver och minns. Små stunder, missa inte dom!

Lössen lever i högsta välmåga, hunden har ännu inte fått stämbanden bortopererade, men nu stämplar jag ut och önskar trevlig och fridfull helg! Snart är det måndag igen….

VÅRYRA I BERGEN PÅ KRETA!
Boka höstens vandringsvecka senast den 30 juni och du får 15 % rabatt!
Vandra med vandringsledare som visar sina pärlor, upplev natur och landskap,
få kraft och energi, njut av oändliga vyer.

Mer information på hemsidan http://inspirewiz.com
Välkommen att vandra och Καλώς ορίσατε till Kreta!

 

Annonser

4 thoughts on “Vandringsdags och glada skratt

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s