Försök till kärleksförklaring

Jag har alltid tyckt om att läsa och skriva. Varför vet jag inte, kanske det spelade in att jag som barn stammade ganska kraftigt. Det har blivit så tydligt nu när jag försöker skriva bok att jag är i mitt rätta element. Men det är viktigt att få tid att läsa också. Där finns uppslagen, inspirationen och alla ord som man inte själv kommer på.

Ord fascinerar mig. De går att leka med, använda för att ange nyanser, fungerar som byggklossar när man vill få ihop en historia. Ord bär kunskap, traditioner med mera från en människa till en annan. Ord kan såra och dräpa, men också stärka och glädja. Ord är också makt och inflytande, att göra sin röst hörd. Därför blir språklig fattigdom och ordbrist så sorgligt. Ord blir språk och att kunna ett språk kan vara ett steg mot att inkluderas. Att inte kunna ett språk kan vara exkluderande, men vi ska inte glömma bort att människor kommunicerar på många olika sätt. Informationsutbyte blir dock lite svårt utan ett gemensamt språk.

När man lever utomlands får man, eller i alla fall jag, ett lite annorlunda förhållande till sitt modersmål. Det blir viktigare än nå’nsin och tydligt att det är en del av ens identitet, det som definierar vem jag är. Det är lite som att gå in i och ut ur olika roller. När jag bodde i Lund var jag där inte så österlensk i min skånska som jag blev när jag steg över tröskeln på besök hos mina föräldrar på Österlen. Och här nere har jag en roll som är engelsktalande. Samtidigt som folk runt omkring pratar ett annat språk som jag försöker lära mig. Man kan bli förvirrad för mindre.
Jag märker att jag nu har svårare för att hitta en del ord än jag hade förr. Antagligen hänger det samman med att jag inte använder svenskan mycket. Det känns lite sorgligt, men det är kanske därför det är så roligt att skriva boken. Jag nästan snubblar med pennan.

Språk är värdefullt och något att vårda. Givetvis genomgår det olika förändringar över tid. Det betyder inte, tycker jag, att man måste acceptera vilka dumheter som helst. Särskrivningar klarar jag inte av eftersom de ändrar betydelsen på det man vill ha sagt, kan bli så tokiga att de leder till missförstånd eller förlöjliga avsändaren och de gör det svårt att läsa för det blir inget naturligt flyt. Jag tycker också att det är lite synd om vi alltför mycket går över till låneord eller förkortningarnas värld, typ sms o likn. Svenskan är full av vackra ord och uttryck.

Tänk om man kunde så bra och rik svenska att man kunde uttrycka sig poetiskt och nästan magiskt? Eller sätta samman eller bevara vackra ord som t ex i ”Visa i molom”. Vilken gåva det skulle vara!

Hur man använder språk är också viktigt. Jag har upptäckt att jag gärna använder ord som t ex lite, bara, nästan. Som om jag vill förminska mig själv. Jag minns att jag för många år se’n ringde en person och när denne svarade sa jag som vanligt: ”Hej! Det är bara jag.” Jag fick till svar ”Hej bara du! Varför säger du alltid så? Det är som om du ber om ursäkt för att du ringer, som om du inte är viktig.” Och då hörde jag det själv, det låg liksom underförstått att det är ”bara” jag så ursäkta, det är inget roligt eller spännande eller intressant.

Och hur språk har formats och hur vi formas av språk. Det blir som den där frågan om vem som kom först – hönan eller ägget. Intressant hur vissa språk ”talar” till oss och andra förblir främmande. Vi tycker om eller tycker inte om ett språk. Jag har alltid älskat franska, tycker att det är så vackert. Det gjorde det något lättare att lära sig. Grekiskan är mig helt främmande, jag hittar ingen ”nyckel”, det finns ett avstånd.
Språk som har uppdelning i maskulinum och femininum för allt – hur formar det människors tankesätt? Kanske inte alls, vad vet jag.
Varför heter det modersmål och inte fadersmål? Eller landsmål?
Grovt språk. Hårt språk. Översittaraktigt språk. Dialekter. Förvrängningar. Uttryck. Vad gör det med oss, hur påverkas vi?

Det här blev ganska mycket svammel, inte så säker på att jag egentligen fick fram så mycket. Hoppas att det i alla fall lyste igenom hur mycket jag tycker om språk, hur roligt och intressant jag tycker att det är.
Idag har det varit ”en dag på kontoret”, kan vara därför hjärnan är lite trög just nu. Imorgon är det dags att skriva igen. Det blir roligt. Ha en skön kväll!

Vandra på Kreta!
Vi njuter av vackert landskap, enastående vyer, tystnad och lugn.
Med vandringsledare kan du koppla av, njuta samt uppleva mina gömda pärlor.
Mer information på hemsidan http://inspirewiz.com
Välkommen! 

PS. Berätta att du läser bloggen när du bokar så får du 15 % rabatt!

Advertisements

6 thoughts on “Försök till kärleksförklaring

  1. hej ia! När du väl hittar nyckeln till grekiskan kommer du att bli förvånad. När du då pratar svenska med svenskar som kan grekiska hoppar det lätt in grekiska ord som saknar motsvarighet i svenskan! Jag kan dock trösta dig med att efter 25 år här pratar jag fortfarande i perfekt grekiska….

    Liked by 1 person

  2. Jag har väl berättat om min sejour som barnflicka i Tyskland? Jag hade jättesvårt och det är verkligen ingen överdrift, att prata med min mamma i telefonen på min födelsedag och när jag kom hem och det blev kalas med halva tjocka släkten så grät jag mest för att orden inte fanns för mig. Att läsa och skriva brev varje dag var inga problem, men att tala mitt modersmål var hemskt svårt. Det tog mig ett par veckor att hitta min svenska igen, så den första veckan i skolan var en enda plåga. I ditt sammelsurium av språk förstår jag mycket väl att du inte hittar rätt ord alla gånger, men det märks ju inte när du skriver. Och skriver underhållande också 🙂
    Ha det bäst!

    Liked by 1 person

    • Oj! Din upplevelse påminner om historien (skröna eller sant vet jag inte) om då Anita Ekberg kom hem till Skåne efter sin första vistelse utomlands och inte kom på att fjäderfäna på gården heter höns.
      Vi kan förstå att invandrare och flyktingar i Sverige vill behålla och föra vidare sitt modersmål också vid sidan om svenskan. Om det se’n ska ske i modersmålsundervisning eller i hemmet är en helat anna diskussion.
      Ha det gott!

      Liked by 1 person

  3. Det där var inte bara svammel, Ia.
    Både jag och min man älskar att ”skriva av oss” och Arne använder ofta gamla fina svenska ord som inte används så ofta numera.

    Liked by 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s