Helgen som gick

Helgen som gick var solig och varm. Riktigt skönt efter den råkalla vintern. Fortfarande kyligt inomhus, men inomhusvärme är på gång. Två höjdpunkter i helgen: nationaldagsfirande och söndagslunch.

Nationaldagen

Det var samma upplägg som andra år och som ochi-dagen på hösten, men det var ändå en festlig och högtidlig stund. Efter ceremoni i kyrkan och kransnedläggning tågade orkestern fram på nya paradgatan. Efter kom scouter, röda korsare, frivilligkår, polis, hanmpolisen, representanter för varje skola/högstadium/gymnasium, simklubben, volleybollklubben, gymnasterna (eller om de kanske är friidrottare) osv. Ridklubben saknades i år, men de såg vi förra söndagen då de plötsligen kom längs strandpromenaden.

Gott om folk och många ska ropa och vinka till sina barn som är så koncentrerade att de håller på att spricka. Jag har skrivit om det här firandet tidigare, bl a känslan av att vara utomstående och tanken att detta (barn klädda likadant som marscherar, en del lärare går vid sidan och håller takten med visselpipa…) skulle aldrig fungera i Sverige. Efteråt var sta’n full av liv. Kaféer blev snabbt fulla, många strosade runt och njöt av ledig dag. Många tavernor var fulla på eftermiddagen.
Några foton (klicka på dem om du vill se större format):

Veteranen på Frihetstorget.

Ballongförsäljarna bor tydligen i mina kvarter (foto taget från min balkong).

De små beundrar de stora. Snart får de också vara med!

Snyggt och taktfast. Och högtidligt!

Och som vanligt bildade Georgios en egen eftertrupp till orkestern!

Söndagslunch

Vi är ett gäng med olika nationaliteter som träffas då och då för söndagslunch. Jag tror att det är bara jag som inte är pensionär så de andra lever livets glada dagar medan jag får slita och släpa (visst är det synd om lilla jag?). Denna söndagslunch var en riktig höjdare!

Internationella gänget smörjer kråset!

Tavernor finns det gott om och många kallar sig också restaurang, men enligt min åsikt är det få som når upp till det. De ligger någonstans mellan taverna och restaurang, men det finns det inget ord för. I byn öster om Ierapetra, Koutsounari, finns en restaurang som är en restaurang, något utöver det vanliga. De har inte typisk grekisk mat på menyn och kombinerar grekiska ingredienser med andra smaker.

Jag skulle kunna skriva mängder om hur god maten var och vad vi åt, men det blir nog lite tradigt för den som inte var med. Och jag kan inte få fram smakerna med ord. Jag kan istället återge två kommentarer: I think I’ve died and gone to to heaven! och en som fick sin mat allra sist: This was really worth waiting for!

Kocken kom ut och pratade med oss. Det visade sig att hon var från Peloponnesos, hade jobbat i Frankrike hos en kock (jag har glömt namnet) vars restaurang har 3 Michelin-stjärnor. Och idag fick jag veta att Grekland har ett eget system att gradera restauranger som heter ”Gyllene kockmössan” (fri översättning av Chef’s Golden Hat Award). Både ”specialister” och ”vanligt folk” röstar, resultatet för 2016 finns här. Vår restaurang fick inte tillräckligt med röster från ”specialisterna”, men de fick ett pris:
People’s Choice Award restaurant
Pelagos Seaside Restaurant: Koutsounari, Ierapetra, Crete

Och inte kan man klaga på läget!

Värt att notera att de har gäster ända från Iraklio! Lite dyrare än vanliga prisläget, men värt varenda krona! Det blir fler besök. Jag har ett tre-årsfirande i april och ett annat firande i maj…och jag kan säkert komma på mer att fira…

Ha en fin kväll!

Vandra med mig på Kreta!
Du kan koppla av, njuta samt uppleva mina gömda pärlor.
Mer information på hemsidan http://inspirewiz.com
Välkommen!
PS. Berätta när du bokar att du läser bloggen så får du 15 % rabatt!

Annonser

4 thoughts on “Helgen som gick

  1. Ia, Akram blev glad över att du klassade honom som pensionär och glad över att han fått vara med några gånger! Han tänker dock fortsätta jobba minst 30 år till. Du då? Jag kan tänka mig lite jobb i växthusen detta år också!
    Kram / Jannis

    Liked by 1 person

    • Jag kan inte beskriva mat. Jag begriper inte ens varför folk fotograferar mat, jag blir alltid lika fascinerad på restauranger o likn när kamerablixtarna viner. Mat ska man njuta av med ögon, näsa, mun och hela kroppen. I alla fall är det det enda sättet jag vet. Men jag kan berätta att sötpotatismoset bara smälte i munnen. Och att där var nå’t grönt blad i salladen som var så fullt av smak, vi var flera som regaredae på det. Och att den ljuvliga chutneyn gick så fantastiskt fint ihop med den smälta osten….. Nä, nu får det vara nog!

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s