Vandring med intermezzo

Igår gav jag mig ut på vandring på E4, en vandringsled som går längs med Kreta från öster till väster. Eller omvänt. En ny delsträcka plus en gammal dito. Upp och iväg tidigt med 05:45-bussen till byn Males, nordväst om Ierapetra. Males och jag har inte de bästa vibrationer mellan oss sedan jag fastnade med en hyrbil för några år sedan, men det är en annan historia. Byn ligger väldigt vackert som en solfjäder med Selakano (skog) och Dikti-massivet bakom sig, grönskande kullar och hav framför sig.

Jag snirklade mig genom byn ut på en grusväg för att vandra upp till E4:an. Solen hade ännu inte tagit sig över bergstopparna och det var vindstilla. Ingen annan mer än jag, tystnad och tillfälliga ljud som t ex en skällande hund i fjärran. Vägen upp bjöd på fantastiska vyer mot sydkusten och Dikti-massivet där det faktiskt ligger lite snö kvar i några skrevor.

Ibland dyker det upp konstruktioner gjorda av mänsklig hand och oftast kan jag lista ut vad de ska användas till och varför de byggts just där. Det här har jag dock aldrig sett! Murade bänkar och ett bord ute i absolut ingenstans! Ingen vy, ingen plantering, inget hus. Vem ska sitta här?

När jag kommit upp och skulle börja gå utför gick det riktigt utför. Markeringarna på E4 är inte så frekventa, men de brukar finnas vid vägkorsningar o likn. Så inte i detta fallet. Jag tog fel avtagsväg, befann mig i en ”svart fläck”, dvs ingen täckning, så gps:en och kartan i mobilen var inte att lita på. Då är man glad och tacksam över sin papperskarta!

Just när jag hittat rätt väg fick jag syn på ett ganska stort område med bikupor. Solen låg rätt, bikuporna hade flera färger, här kunde bli ett roligt eller snyggt foto. Jag gick lite närmare som jag gjort så många gånger tidigare. Det skulle jag inte gjort! Blev anfallen av ett stort bi eller geting som stack mig på halsen. Jag vände tvärt och började gå därifrån. Kände efter på halsen och fick tag i en tagg som jag drog ut vilket givetvis var gadden. Odjuret förföljde mig! Jag skyndade på stegen, men det hjälpte inte. Ursinniga attacker mot hals och ansikte. Jag började fäkta vilket jag vet att man inte ska, men först var det nog ren reflex för att skydda mig. Sedan tog en idé form! Om jag lyckas träffa odjuret tillräckligt många gånger med min svepande hand borde det bli groggy. Till slut lyckades jag. Odjuret låg på vägen och kippade efter andan. Jag laddade. Det sista det upplevde var en annalkande mörk skugga som åtföljdes av ett elakt men njutningsfullt skratt som ekade mellan bergen medan odjuret överfördes till de sälla jaktmarkerna.
Jag har aldrig sett ett så aggressivt djur. Kanske det tog sitt vaktuppdrag på blodigt (!) allvar, kanske det var en extremistterrorist eller kanske bara var uttråkad.
Det slog mig senare att egentligen behövde jag väl inte varit rädd för fler stick för det hade ju förlorat gadden och den växer väl inte ut i rappet. Men om det var utan vapen – varför attackerade det?

Något skakad fortsatte jag och glömde snart bort anfallet. Uppe i bergen finns de ljuvligaste gömmor bland dramatiska klippor och skrevor. Små slätter eller platåer med vingårdar och annat dyker upp där man minst anar det. Mer blommor här uppe än vi har nu nere vid kusten. Gott om olika lövträd, bl a vilda fruktträd, mandelträd. Det verkar finnas större artrikedom där människan inte har anlagt olivlundar. På något sätt känns det som mer natur och mer ”vilt” än på lägre höjd. Nästa gång du passerar berg så tänk inte ”så kalt och trist” utan ”jag undrar vad som finns mer däruppe!”

 

En märklig upplevelse mitt på dagen! Jag kände exakt när vädret vände. Det har jag aldrig upplevt förr. Jag blev så överraskad att jag stannade och såg mig förvånat omkring. Luften blev annorlunda, temperaturen sjönk något, när jag tittade upp kunde jag ana några dimslöjor. (framåt kvällen började det blåsa ganska ordentligt och på natten kom åska och regn)

Det blir inte riktigt den totala avkopplingen när man vandrar en ny sträcka som när man vandrar en bekant. Mycket att titta på och ta in samt hålla kontroll på var man är och ska gå. Hushålla med kraften eftersom man inte vet vilka bitar som är jobbiga och försöka pricka in bra pauser. När jag kom fram till byn Prina funderade jag på att avsluta. Värmen gjorde att fötterna inte mådde så bra i vandringsskorna, men jag var sugen så det blev den gamla sträckan också.

Jag var slut men mycket nöjd när jag snubblade in i busskuren i byn Meseleri. Fick vänta på bussen i cirka 50 min, åka hela rundan till alla bergsbyarna och steg in i hemmet vid 16:10 – ett hem som jag lämnade strax efter 5 på morgonen. Lång, härlig dag med nästan 7,5 timmes vandring! Huvudet fullt av bilder och intryck. Nya sträckan ska vandras fler gånger, finns goda möjligheter till modifieringar för omväxling.
Ofta när jag vandrat går jag ut och äter, men igår sa fötterna ifrån. De vägrade att gå längre än mellan köket och soffan så jag fick sno ihop middag hemma.

Foton finns uppladdade på min flickr-sida! Ikväll blir det middag ute med goda vänner!
Ha en skön kväll!

PS. En liten parentes om markering på E4! Var försiktig, glöm inte bra och detaljerade papperskartor! Det finns en bok ”The Cretan Way” om 28 dagars vandring på E4 på Kreta. I år sattes det längs delar av leden upp klisterlappar med texten ”The Cretan Way” som, om jag förstått det rätt, ska stämma med boken. På hela denna vandringen såg jag 3 sådana markeringar och jag förstår inte vitsen. E4 är redan markerad, vi behöver inte en dubbelmarkerad led utan vi behöver nya leder. Dessutom tycks båda markeringarna göra det stora misstaget att anta att alla vandrar på ett och samma håll. Vandringsleder är dubbelriktade. Elementärt, min käre Watson.

Vandra med mig på Kreta!
Du kan koppla av, njuta samt uppleva mina gömda pärlor.
Mer information på hemsidan http://inspirewiz.com
Välkommen!
PS. Berätta när du bokar att du läser bloggen så får du 15 % rabatt på vandringsvecka!

Annonser

14 thoughts on “Vandring med intermezzo

  1. Hualigen, men det verkar som du fått träffa på de gigantiska ”livsfarliga” ”afrikanska getingarna”. Liksom kavkerlacksljusorangebruna med gula ränder. Min historia med dem fick mig på knä (jag föll framstupa) – som du minns att jag berättade.

    Härligt att du ör äventyrlig och tar dig ut på nya vägar!
    Det bådar gott för oss som ska göra dig sällskap framöver :).

    Liked by 1 person

  2. Hujedamej! Jag hade blivit livrädd, det är ett som är säkert! Blev stungen av antingen ett bi eller geting en gång och fick feber och frossa. Därför är jag rädd för båda sorterna. Getingar tappar inte gadden och kan sticka flera gånger, till skillnad från bina.
    Skönt att du fick död på den elakingen till slut!

    Liked by 1 person

    • Usch, det låter inget vidare! Jag hann inte bli så livrädd, tror mest att jag var chockad. Efteråt dök tanken upp: ”undrar om jag är överkänslig?”, men när man står mitt uppe i bergen så är det bara att gå och hålla koll på kroppen. Har larmnummer i mobilen, så klart… Det jag fick tag i var kanske inte en gadd för den var ganska lång… Skönt att döda den jäkeln!!

      Liked by 1 person

  3. Oj, först nu har jag sett det här, sent ska syndaren vakna! 🙂
    Fyyy farao för din upplevelse med odjuret!! Dock fick du mig att skratta gott när jag läste din roliga beskrivning av kampen! 😀 Jag vill naturligtvis att bin ska få finnas, men jag vill inte att de kommer i närheten av mig. Kanske var det en jordgeting som stack dig, du kanske råkade kliva på hans bo?
    Förslag på användning av bord och bänkar: En antik offerplats? Eller en nutida plats för slaktning av får/getter? Eller beredningsplats för något man samlat ihop i skogen? Eller en viloplats för vandrare? 😀 😀 😀

    Liked by 1 person

    • Jag tror att han bodde i någon av bihusen och var placerad i områdesvakten denna dagen. Jag ska inte gå så nära i fortsättningen….lesson learned….
      Viloplats för vandrare?? Hörru du du! Jag hoppas att du menar rastplats?? Men visst är det märkligt? Greker är ju inte precis uppe i bergen och promenerar så ute i ingenstans är ingen större rusning och därför inget stort behov. Men platsen kan ha någon speciell betydelse för byn nedanför, vad vet jag!?

      Gilla

      • Hahaha, jag menade förstås rastplats för vandrare!! 😀 Men jag fick en konstig känsla när jag såg den där bänkbilden, tanken går till någon slags offerplats, men det är nog bara min makabra fantasi, lol. Var den placerad utmed vandringsleden E4? Då kanske det inte är så konstigt att den finns där, vacker utsikt eller ej?
        Du skrev att taggen kanske inte var någon gadd, men jag undrar om det är vanligt att du får taggar i halsen på dina vandringar? 😀 Jag röstar på jordgeting, de är stora och ilskna.

        Liked by 1 person

      • Ja, möblemanget stod längs E4. Jag har vandrat andra sträckor på den, men inte sett något liknande. Och ingen utsikt dör, men det står nära bikuporna så det är kanske ett försök att sätta fart på vandrarna….eller att de inte ska sitta för länge… 😉
        Nej, lyckligtvis händer det inte så ofta. Jag tyckte bara att den var så lång, fattar inte hur den skulle få plats i biet. Fast han hade den kanske i en ställning på ryggen!?
        Den var otroligt ilsken! Kanske var en jordgeting som var mutad av bina. Eller som jobbade extra som timanställd!! Kanske stor getingfamilj att försörja, stackar´n?!

        Gilla

    • Nu fick du mig att googla på bin och getingar (hua!) 😀 Som någon tidigare sagt här, så har varken getingar eller bin några ”hullingar” på sina gaddar, UTOM just HONUNGSBIN, som tydligen har gaddhullingar. Dessutom är det honorna som sticks. Så jag får ge mig om jordgetingen! 🙂
      Det där bordet kanske används för att slakta ilskna bin? lol
      Over and out och godnatt! xx

      Liked by 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s