Ensam eftertanke

När det är storhelger så brukar det komma någon krönika, någon familjefilm osv som handlar om ensamhet. Storhelger är gemenskap – julen för familjen, nyår för fest och baler, midsommar för gäng och familjer som ska dansa och sjunga helan går osv. Ibland framställs det nästan som om den som inte är ensam på en storhelg ska ha dåligt samvete. Så’nt trams – var glad och njut istället!

Vi har ibland lite egna och konstiga uppfattningar om varandras liv. Jag som är singel möts ibland av nå’n sorts avundsjuka som jag anar går ut på vilket roligt liv jag lever. Singelliv! Problemet är bara att de flesta minns sitt singelliv när dom var 20 år och det kan jag lova: det är inte samma sak att vara singel vid 50. Både omvärlden och jag har ändrats på 30 år.

Är det ens relevant i dagens samhälle att prata om ensamhet som ett isolerat fenomen, börjar det inte bli ett normaltillstånd? Ensamhushållen har ständigt ökat under flera år, särbo verkar snart vanligare än sambo, självcentreringen breder ut sig i form av diverse inåtvända budskap om att ”gör det som känns rätt för DIG”, ”känn efter vad DU vill”, ”gå DIN väg och lyssna inte på andra” osv. Gemenskap, ställa upp för varandra, bry sig, ta hänsyn, tillsammans o likn är begrepp som börjar bli ovanliga. Det är så himla synd för det är tillsammans som vi är starka både som människor och individer. 

Man kan dra det lite längre och fundera över ”ensam” – vad är egentligen det? Att fysiskt stå ensam? Eller är det en känsla som kan vara lika stark var man än befinner sig, dvs även omgiven av andra?

Vi vill alla bli sedda och vi behöver varandra så kanske ska vi ge varandra ett nyårslöfte: låt oss se och bekräfta varandra för då blir vi själva sedda och bekräftade. Och då ingår vi i en gemenskap där vi får uppleva och lära av andra människor och deras livsöden. Ja, vi kan t o m bli inbjudna till att få vara en del av andras liv.

Jag läste en gång nå’n som sa att den samlade på människor. Jag samlar på möten. För det är något magiskt över människors förmåga att nå fram till, beröra och stärka varandra – både i glädje och sorg. Vi gör det hela tiden, men om vi gör det omedvetet eller med ”jaget” i centrum så kan det bli sårande, uteslutande, kallt, stympat….

Så nu firar vi jul och nyår och njuter av julefrid och god mat! När januarimörkret är här så blir vi varandras ljus, går utanför våra egna bubblor, tittar upp och ut på varandra. I slutändan handlar det väl om vilket samhälle VI vill skapa och leva i. Tillsammans. 

GOD JUL!

Annonser

Traditioner – våra och deras

Så stämningsfullt med Lucia! Så vackert att vi firar ljuset när det är som mörkast. När jag satt där och njöt av frukost och skönsång så flöt tankarna iväg. Hur viktigt det är med traditioner, de är en del av vår identitet. Inte för alla, men för några. En del fnyser åt människor från andra länder som har sina traditioner och högtider som de vill fira. Och då gick mina tankar till när vi bodde i Genève och jag som älskar julen fick vara utan i stort sett det mesta som jag förknippar med jul. Vi såg ingen annan i sta’n som hade adventsstjärna i fönstret, men hos oss lyste den. Då fanns ingen nät-tv, men den fanns 2010 när jag firade jul på Kreta. När jag njöt av Lucia nere på caféet undrade de andra vad jag tittade på. De sneglade över min axel och sa: jaha? Och det är klart, för den som inte känner till sammanhanget så verkar det lite konstigt att vara lyrisk över ett vitklätt spöke med fyr i håret.

Jag vill ha min jul, mitt nyår men jag kan köpa den grekiska trettonhelgen och påsken. Framför allt påsken. Vi koncentrerar oss på synd och straff och död och sorg, dvs långfredag. Jag upplevde den ortodoxa grekiska påsken som mer koncentrerad på uppståndelse och glädje och gåva och undret över alla under – detta måste firas med ljus och smällare!

Igår var vi på julmarknader och där bjuds verkligen flera bilder av julen! Tomtar, mat, stearinljus, dekorationer osv – det finns olika utseende. Det visar att det finns utrymme för olika tolkningar, olika versioner, olika tycke och smak. Det är väl bra. Alla kan få ”sin” jul!

Fast visst är väl amerikanerna konstiga som tror att tomtenissar är grönklädda!? Nästan lika konstiga som dom som tror att andra seder och bruk är ett hot mot ”det svenska”. Även om vi firat ljuset sedan långt tillbaka så är ju Sankta Lucia både en nymodighet och italienska, men jag vill fira det i alla fall. Så det så!

Ta inte julledigt – kämpa för varenda unge!

unicef_jul_c785aaa0b97a224f-575

Bild: UNICEF/Pelle Bergström

Bloggtext från UNICEF
Köp julklappar som räddar barns liv
Nu är det enklare än någonsin att göra något gott. Genom att handla UNICEFs fältprodukter hjälper du barn över hela världen att överleva och utvecklas. I gåvoshopen på unicef.se hittar du allt från vaccin och medicin till fotbollar och skrivböcker. Produkterna skickas till de barn som behöver dem mest och du får ett fint gåvobevis att ge bort i julklapp. Köp julklappar som räddar barns liv!

Vill du också sprida budskapet? Hämta material här! Tillsammans räddar vi barns liv.

Förvirrad och vilsen

Tänk, ingen ville köpa min lägenhet. Det känns nästan som en förolämpning. Bästa läge, balkong, innergård, öppen spis, stora rum, nyrenoverat badrum, fint kök, ekstavsparkett – vad begär folk egentligen?

Nåja, det får bli nytt försök efter nyår, men jag får lite hicka. Det är bra att kunna planera och skapa sig en bild av var man är på väg. Det ger riktning, fokus, framtidshopp, hjälper en att komma dit man vill och att ha något att jobba för.

Men nu stämmer ju inte planeringen, det är nära till hands att känna förvirring. Målet har inte ändrats, men hur ser nu vägen dit ut? Måste lägga lite tid och energi på att planera om, omorganisera….och det är då när det liksom inte blir ”rätt” som rädslan kommer. Och tvekan. Kanske det inte var några bra planer? Försöker nå’n eller nå’t peka i en annan riktning? Tänk om…. Det är väldigt viktigt att komma ihåg magkänslan. Och hjärtat. Och själen. För de vet, de har inte ändrats. Men det är nära till misströstan.

Det gäller också att inte i all sin ensamhet bara stå och snurra på en fläck utan komma vidare. Kan vara både svårt och jobbigt för det är inte lätt att vara ”bollplank” till sig själv, eller hur?

1340_550132851711116_585796577_n

Jag får väl ge mig själv en spark i ändan, försöka få lite struktur och fokus igen. Fick en liten knuff idag: mina dagar i a-kassan håller på att ta slut så snart kvalar jag in i jobb- och utvecklingsgarantin. Hepp!

Vad det är för planer människan pratar om då och då? Ja, den här förseningen gör att jag måste vänta lite till med att avslöja vad som är på gång, men det kommer. Jag lovar! Minns att den som väntar på något gott…..

Dags för adventsläge

Jag har gått in i adventsläge vilket är underbart och här nå’nstans börjar min jul. Adventsläge betyder att jag skruvar ner livet några varv och lutar mig tillbaka. Nu är det tid för frid och ro och förväntan. Alltså en lugnt period där jul/nyår/tretton är pricken över i eller grande finale.

Jag älskar jul, min jul. Har alltid älskat jul (aldrig gillat födelsedagar så det slutade jag med vid 19; evig tonåring är inte så dumt…), tror att det är spänningen, ljusen, stämningen, förväntningarna, sångerna…ja, alltihop! Jag har aldrig blivit besviken på någon jul. Visst är det så att vi själva bestämmer hur vi vill fira!? Det finns inget som säger att man måste flå runt och hinna göra ALLT, tror inte att det blir bra. Stressar vi inte tillräckligt annars? Detta är ett perfekt tillfälle att njuta, andas och plocka russinen i kakan. Eller ”..i lussebullen” kanske passar bättre.

För att få lite julstämning lånade vi bil i söndags och gav oss ut på tur i Skåne. Vi började i Vismarlöv med julfrukost som vi sedan klarade oss på hela dagen – kan rekommenderas! Kurs och fart mot norra Skåne och julmarknader ute i samhällen. Soligt och torra vägar, roligt att komma ut i Skåne men inte riktigt vad vi förknippar med marknader. Mycket lotterier och lokala inslag på små marknader. De lite större, arrangerade julmarknaderna är mer vår melodi. Och det kommer fler helger i december.

Advent betyder också ljus vilket är en lättnad efter novembermörkret. Vi har sta’ns finaste ljusträd på vår innergård, det gamla äppleträdet har överlevt bodar och containrar under stambytet. Med adventsljusstakar och -stjärnor i fönstren och ljusträd och granar på granngårdarna blir det plötsligen väldigt ljust. Härligt!! (ja, jag vet att det blir väldigt mörkt i januari när det plockas ner, men då behåller vi vårt ljusträd till vecka 8 och i vilket fall som helst så tänker jag inte på det nu!).

Julkorten är skrivna, de flesta julklapparna inhandlade, ska bara ha tag i en fin dörrkrans. Och i helgen ska lilla granen kläs, den 15-åriga plastgranen är fortfarande jättefin. Schweizarna är ett duktigt folk! Och nästa fredag är det kaffe tidigt i soffan till tonerna av lucia. Kan man annat än må gott!?

Hur ser din advent ut – skriv gärna en ”kommentar”!

Egna tips och råd gäller väl inte mig!?

26 november 2013
Ännu en dag med solsken och frost! Och vindstilla. Solen står så lågt på himlen och min vandringsriktning gör att jag har den i ögonen då och då. Men vad gör det? Intensiv ljusterapi – bara att njuta och suga i sig.

Ännu mer frost idag och det gnistrar som om naturen tränar inför första advent. Solen når det höga gräset där det bildas droppar som skimrar i regnbågens färger mot den vita markfrosten. Åh, så vackert! Som en dyr, fin gåva att få se och uppleva.

Lite safari idag också med rådjur och sjöfåglar. Och märkliga djur- eller fågelläten, låter tropiskt, tror nästan att en lian ska falla ner i skallen på mig. Går inte riktigt ihop med det frostiga, men en avslappnad hjärna med fria tankebanor känner inte till några begränsningar.

En sak som jag ofta gör på vandringar är att stå alldeles stilla och lyssna på….just det, tystnaden. Så ock idag. Det enda som märks är mina andetag och spänningar i axlar och händer. Ett djupt andetag och spänningarna är borta. Och själen bara vilar.

Tramp, tramp, nästan skrämselhicka för det låter som människor. Och minsann, två vandrare! Det hör till ovanligheterna; en vardag en sällsynthet. Jag vet inte om jag blev uppskrämd eller glad, men en stund efter mötet körs ”Mors lille Olle” i min skalle om och om igen. Hur knasigt är inte det?

Så kommer verkligheten ikapp, jag börjar inse att den här dagen inte var så bra planerad. Det är för lång sträcka, starten var inte förrän halv nio och solen går inte ner på ett tag, men när den skyms av träden blir det skumt i skogen. Mina tips och råd om att ta hänsyn till de korta dagarna vid denna årstiden har jag tydligen inte lyssnat så noga på. Litta pinsamt…..men man lär så länge man lever. Detta är min första förlängda säsong så jag får väl skylla på lite nybörjarotur och oförstånd. 

Får trots allt en belöning: busstur hem till Lund i en magisk solnedgång.

Dagens vandring: http://www.everytrail.com/view_trip.php?trip_id=2457961

Tips

– kontrollera ledstatus på Skåneleden http://www.skaneleden.se innan du ger dig iväg.

– etapp 7 kan man hoppa över, den har ganska mycket landsvägsvandring. Kan vara fin vår/sommar.

– kortare vandring: den här vandringen blev lite väl lång (30 km). Undersök lokala bussar på Skånetrafiken för att gå på/gå av leden på andra platser.

– kan köra till Fulltofta strövområde och knyta ihop slingor och/eller vandra ”Åkes rundvandring” (se http://www.skaneleden.se).

– fin och omväxlande vandring, se upp i skogspartier där det kan vara ganska stenigt.

– tänk på och planera för de korta dagarna. Är det solsken kan du börja vandra vid 8-tiden, se till så att du är i närheten av slutpunkten vid 14-tiden. Solen har någon/några timmar kvar, men står så lågt att träd skymmer och det blir halvmörkt i skogen.

– tänk på att vädret med regn och frost gör att det är vått (och därmed halt!) i markerna. Tänk också på att inte vara stilla för länge vid fika, bussväntande o likn – risk att börja frysa och bli nerkyld!

Safari och gömda men kanske inte glömda platser

25 november 2013
Solsken utlovat så kurs och fart ut på vandring! Frost och solljus ger bra ljusterapi denna mörka årstid. Blev en dag med gömda pärlor och safari. Skåne är fantastiskt!

Plötsligen stod jag i Rövarekulan – en gömd och kanske glömd plats. Dramatiskt med branter, vattendrag, kungastenar och raviner. Namnet och landskapet lockar fantasin…här finns perfekta gömställen för ljusskygg verksamhet…

Vandrar förbi Hejdeholms gård som bjuder på så exotiskt ögongodis som jakar, lamor och gaseller! Lite senare på vandringen dyker det upp harar, fasaner, rådjur och sjöfåglar. Detta blev som en safari till fots! Jag är förresten övertygad om att harar och fasaner kan framkalla hjärtinfarkt. Himmel, så rädd man blir när de hoppar upp framför ens fötter.

Så stiger jag ner i nästa gömda och kanske glömda plats – Pinedalen. Totalt platt mellan branta sidor, ungefär som när en ås delar sig. Här sätter fantasin igång igen….vad är pinan? Vad är det för hemligheter som gömmer sig i betesmarkerna och tjärnen?

Kommer upp till Östra Ringsjön skapad av jätten Finn, en kändis hemma i Lund. Nu blir det banvall. Kanske skulle leta upp nå’n gammal järnvägskarta och ”banvallsvandra” kors och tvärs i Skåne. De kunde i alla fall lägga järnväg där det var naturskönt! Studerar en vacker gammal stenvalvsbro i Osbyholm och förlorar mig i utvecklingstankar, men det får bli ett annat blogginlägg.

Som vanligt har jag slagit ifrån tiden så jag har ingen koll på klockan. Gör entré på busshållplatsen 4 min innan bussen ska gå – det kan man väl kalla flyt!?

Dagens vandring: http://www.everytrail.com/view_trip.php?trip_id=2456740

Tips

– se upp vid Rolsberga! Vägarbete gör att Skåneleden etapp 11 är avskuren. Kolla alltid ledstatus på Skåneledens hemsida http://www.skaneleden.se. Ute på leden har Höörs kommun satt upp en alternativ väg som är en större omväg än den jag hittade.

– eftersom etapp 11 anses som ”stängd” så är inte markeringarna uppdaterade överallt. Ladda ner min trip från everytrail så hittar du.

– kortare vandring: kan ta buss till Rolsberga och ta dig fram till kyrkan i Gudmuntorp och/eller ta buss hem från Osbyholm istället för Hörby.

– fin vandring då den var omväxlande med skog, betesmark,  åkrar, banvall, ravin, kullar och backar. Tror att den ska vandras tidig vår eller höst så att sikten är fri, annars kan nog landskapet vara skymt.

– vid vandring på hösten så tänk dels på de korta dagarna, dels på att det är vått (och därmed halt!) i markerna. Tänk också på att inte vara stilla för länge vid fika, bussväntande o likn – risk att börja frysa och bli nerkyld!

Historieupprepning? Nej tack!

”…eftersträvar en hög grad av gemenskap och samhörighet i samhället. Vi önskar oss ett varmare samhälle där människor känner trygghet och visar omtanke genom att ta ansvar för varandra. En förutsättning för en gemensamt finansierad välfärdspolitik, låg brottslighet och en fungerande arbetsmarknad är den gemenskapen.”

Visst är det vackert? Det står på Sverigedemokraternas hemsida. Jag undrar vad dom menar med ”omtanke”, ”ta ansvar för varandra” och ”gemenskap”.

Jag tänker inte skriva om Sverigedemokraternas ursprung för det finns det andra som gör mycket bättre. Sverigedemokraterna själva väljer att börja sin historia 1988, men det började väl lite tidigare? I alla fall för en del av dom. Och krafter ute på kanterna, såväl vänster som höger, har inte det roligaste och mest givande historiska facit – tvärtom. Det är faktiskt skrämmande.

Det finns också gott om människor som är bättre än jag på att argumentera kring Sverigedemokraternas inställning till och åsikter kring invandring. Oavsett vad man tycker om invandring så måste man väl ändå hålla sig till fakta och redovisa vad begrepp står för. På deras hemsida finns videosnutten ”Ekeroth förklarar begreppet massinvandring”, men när jag lyssnat klart är det fortfarande oklart vad ”massinvandring” står för. När blir ”invandring” ”massinvandring”? Var går gränsen?

”En ensam kvinnan har till partiet testamenterat sin lägenhet och ekonomiska tillgångar. Partiet är mycket tacksamt. Det kan vara värt att uppmärksamma att fler ensamstående borde göra detsamma eftersom tillgångarna i annat fall tillfaller allmänna arvsfonden, som finansierar bl.a. mångkulturprojekt.” (Björn Söder, facebook)
Under inlägget på facebook finns en mängd kommentarer, även de som tycker att det var fel att donera till Sverigedemokraterna. Jag har inga synpunkter, känner inte kvinnan och vet inte vad som ligger bakom hennes val, men jag blir förvånad över ordvalet och tonläget i kommentarerna. Varför är det ofta så att Sverigedemokrater sjunker till en språklig nivå som är infantil och grov? Och ändå tror att någon ska lyssna, ta dom på allvar? Stämmer det verkligen att de säger vad alla tänker men inte vill säga? Jag skulle aldrig uttrycka mig så, varken till innehållet eller ordvalet, så då är det väl jag som skiljer mig från mängden. Det kan jag leva med.

Såg ett klipp på youtube från BBC:s ”Hard Talk”. Där stod Sverigedemokraternas partiledare Åkesson och hackade sig fram nervöst på knagglig engelska – kunde ingen förberett honom bättre? Varje svensk som vänder ansiktet utåt representerar, frivilligt eller ofrivilligt, Sverige. Under det korta klippet lyckas han få mig stum och kall då han besvarar frågan varför han förvränger fakta med att han inte sagt något fel. Om inte förvränga räknas som ”fel” – vad är det då? Rätt???

Voltaire tillskrivs citatet: Jag delar inte dina åsikter men jag är beredd att dö för din rätt att uttrycka dem och jag håller med. Naturligtvis har Sverigedemokraterna rätt att uttrycka sina åsikter, men det blir märkligt och fel när de sedan surnar till och smågnäller om att de alltid blir missförstådda. Ger ni er in i debatten får ni också ta den – kom upp ur sandlådan!

På Kreta sitter jag med en gammal man. För många gamla greker är Sverige ett föredöme när det gäller demokrati, humanism och solidaritet. Det är 2010, det har precis varit val i Sverige, Sverigedemokraterna har kommit in i riksdagen, han tittar på mig, skakar på huvudet och säger: ”vad är det som händer i Sverige? Hur kunde ni släppa in dom? I Sverige av alla länder?”. Jag vet inte vad jag ska säga mer än att jag också tycker att det är förfärligt. Och tänker att det tyvärr börjar bli svårt att vara stolt över Sverige.

Det Sverige som Sverigedemokraterna vill ha, som är exkluderande och delar in människor i grupper vill inte jag leva i, det är inte mitt land. Det är en människosyn som jag inte kan ställa upp på, som är så långt ifrån de värderingar och den moral som jag växt upp med, men som kanske inte är ”svenska”. Det känns som om vi inte ens vistas på samma planet.

På tal om grupper så verkar det lite godtyckligt vilka som kan accepteras eller inte accepteras. Vissa invandrare är ok, andra inte. Fast dom är ok dom också bara dom inte kommer för nära. Om tiderna och statsfinanserna blir sämre och invandringen är stoppad – vem är då nästa grupp som inte får vara med? Jag har sedan tonåren en medicinerad epilepsi och kan inte föreställa mig hur mycket jag belastat de allmänna medlen under åren. Har jag någon framtid i Sverigedemokraternas land?

I ett samhälle där människorna blir alltmer självcentrerade, ekonomin och företagandet är internationellt sedan länge, samhällsklimatet ofta beskrivs som ”kallt” och förändringarnas vindar blåser snålt kring arbetsorganisation, vård mm – behöver vi Sverigedemokraterna? Eller kan vi andra tillsammans skapa en gemenskap som verkligen inkluderar alla och där vi tar hand om varandra – även Sverigedemokrater för vi gör inte skillnad på folk och folk.

”Den yttersta tragedin är inte de onda människornas brutalitet, utan de goda människornas tystnad” (Martin Luther King)

Jag vill checka ut!

Detta är bara förfärligt. Kl är snart 11 och det är fortfarande inte dagsljus i Lund. Jag vill inte!

Ljus lyfter och mörker omsluter. Det ska vara ljust på dagen när man förväntas uträtta nå’t och mörkt på natten för man ska kunna sova. Lätt som en plätt!

Förr tyckte jag sämst om våren. Man skulle vara pigg och tycka att allt var underbart och känna sig energisk och sprudla och börja banta för att komma i bikinin men allt jag ville var att få vara ifred. Att krypa in i höstmörkret i stora tröjor och mysa i kravlöst halvmörker och känna friden i naturen som gick i dvala var favoriten och riktigt gott.

Så bodde vi 2 år i Genève och jag insåg att ljusflödet kan vara jämnare under året. Visserligen inga sena, ljusa sommarkvällar, men vad gör det när man får mer dagsljus under vinterhalvåret? Dessutom måste inte allting runt omkring vara avklätt och dött och trist utan det finns massor med vintergrönska. Det var väldigt tungt att flytta norröver igen.

I mitt jobb (när jag hade ett…) utbildade jag handledare, bl a ett glatt gäng från Piteå. Jag reste upp för en uppföljning och vi pratade då om ljus och årstider. Min undran var om ljuset halva året kompenserar mörkret under andra halvåret, att tanken på allt kommande ljus kan få en att stå ut. Dom tittade på mig som om jag var helkorkad och intygade att nej, det hjälper inte ett dugg att tänka så.

Under de senaste åren har jag vistats på Kreta i två längre perioder som täckt vinterhalvåret. Kretensarna kommenterade att det blev mörkt tidigt och jag tänkte ”You ain’t seen nothing yet….”. Även där mådde jag jättebra så för mig är det helt klart att jag är beroende av mer regelbunden tillgång på ljus året om. Då mår min kropp och själ bra.

Jag tror att min vårtrötthet förr var ett resultat av allt mörker under höst/vinter. Kanske är det också så att med åren ger man katten i krav utifrån, bara känner efter och mår gott.

Så’na här dagar vill jag inte gå ur sängen över huvud taget. Samtidigt får man akta sig för att sjunka ner i höstdepp. Lite farligt att vara arbetslös för då måste man inte bita ihop och masa sig iväg varje dag. Viktigt att väga upp med positiva saker och det finns inte kring mig just nu eller vad sägs om nästan inget intresse för min lägenhet och tjafs med avslutet i vårt stambytesprojekt (ja, det är inte klart än…otroligt nog…väldigt segt…).

Jag tror att jag måste planera några vandringar så jag är beredd när solen tittar fram och har något att se fram emot. Och snart är det advent med alla ljus överallt som gör tillvaron lite mjukare och skingrar mörkret.

Hur tar du dig genom mörkret?

Vandra i war zone

15 oktober 2013
Idag var det dags för vandring, spännande att se om knät håller. Det har varit ett fantastiskt vandringsår även om starten var 1 månad försenad. Så här sent på året har jag inte vandrat tidigare. Steg upp som vanligt, tog tidig buss och steg av i ett helmörkt Torna Hällestad. Inte riktigt koll på när det ljusnar…Fick vänta en halvtimme innan det gick att se var man satte fötterna.

Lite frostdimmigt över åkrarna, det gör landskapet så ömtåligt och skirt, nästan sårbart. Och allt står stilla för om det blåste det allra minsta så skulle förtrollningen brytas. Vackert!

Kom in på det militära övningsområdet och där var det aktivitet vill jag lova! Stridsvagnar, lastbilar, beskjutning. Givetvis styr det in tankarna i tankebanorna ”krig och katastrof”. Det är underligt att en varelse som utsett sig själv till den högst stående kan göra något så tragiskt och korkat som att träna sina egna för att döda sina egna. Och skjuta och bomba sönder och samman det som samma fantastiska varelse så kreativt, uppfinningsrikt och vackert konstruerat och skapat. Jag kommer aldrig att förstå, det är en alltför stor motsägelse.

Med motorljuden och skotten som en ljudridå går tankarna till trygga, krigsskonade Sverige. Det gör det så klart svårt för oss att sätta oss in i hur andra har det och har haft det. Ibland låter det nästan som om vi borde skämmas för att vi haft fred så länge, men det kan väl inte vara fel. Ska man ha krig med jämna mellanrum, kanske? Men visst, vi glömmer nog ibland att vi lever i ett tryggt, välmående land där det finns så mycket att vara tacksam för. Om man tittar lite, lite utanför sin egen lilla tillvaro, alltså.

Men militärer är nog bra på planering, organisation och problemlösning så fortsätt träna på det och skicka se’n iväg dom till katastrofområden o likn. Göra en vettig insats!

Vid Krankesjön var det alldeles stilla förutom någon som lugnt och obekymrat spankulerade omkring i vassen. Mina steg på bryggan satte fart på drönaren som visade sig vara ett vildsvin. Såg sedan spår efter fler vildsvin och ett gäng kastade sig in i skogen när jag kom, otroligt hur snabba och smidiga dom är.

Solen kom fram några gånger idag och det gör alltid landskapet annorlunda, det är nästan som om naturen ler mot en. Och livet känns så gott!

Dagens vandring: http://www.everytrail.com/view_trip.php?trip_id=2421788

Tips

– vandringen går från busshållplats till busshållplats och vad jag kan se på Skånetrafiken är den inte möjlig att vandra lör-sön. Då är landsbygden avknoppad.

– för att undvika det militära övningsområdet ta buss till busshpl ”Silvåkravägen” och gå in på leden mot Harlösa.

– tydliga och täta markeringar hela vägen.

– märklig sträckning på leden i Harlösa, kanske de begärt en ”sightseeing”-sväng.

– perfekt fikaplats är utsiktsplatsen vid Harlösa kyrka. Glöm inte att titta på Donationshuset innan du fortsätter. Efter en stund passerar du Skånes äldsta daterade stenvalvsbro.

– fin vandring då den var omväxlande med skog, betesmark,  åkrar, banvall, ravin, kullar och backar. Tror att den är vackert grönskande vår/försommar.

– vid vandring på hösten så tänk dels på de korta dagarna, dels på att det är vått (och därmed halt!) i markerna. Tänk också på att inte vara stilla för länge vid fika, bussväntande o likn – risk att börja frysa och bli nerkyld!