Summering

Igår natt vaknade jag av att sängen skakade. Kollade senare och det hade varit ett skalv som inte var så starkt och en bit ner i havet, men ganska nära kusten. Det lustiga var att jag några dagar tänkt att nu är det ett tag sedan vi kände av något skalv…

Som du förstår gick gårdagens uppgradering till Windows 10 alldeles utmärkt. Det utlovades att datorn skulle gå snabbare och smidigare är tidigare och det kanske den gör fast jag tycker tvärtom. Kanske behövs en inkörningsperiod då operativsystemet och datorn ska bekanta sig med varandra, vad vet jag.

Idag kom en man på moppe i gränden och hojtade på mig. Det visade sig vara vår brevbärare som hade ett paket till mig (äntligen kan jag få tangentbordet utbytt!). Han lämnar post till alla i huset hos vår hyresvärd så därför har vi aldrig mötts. Nu behövdes underskrift och passnummer så han fick följa med upp i lägenheten. Två trappor. Grek. Lite tempo. Nästan dags att ringa ambulansen. Han pustade och sa när han var nästan uppe: ”Du är ung!”. Kan det bli bättre?? Jag tror att han är den förste som trott att jag är fransyska, men det rättade jag snabbt till.

Nyår är både vemodigt och spännande, tycker jag. Funderade lite över det i företagsbloggen, du hittar inlägget här. Så här i elfte timmen blickar man bakåt och jag blir alldeles matt! Det här året innehåller så himla mycket så jag kan knappt reda ut och minnas allt.

För Grekland var det ett turbulent år, det har lugnat sig men är långt ifrån över. Regeringen har pga avhopp bara tre rösters majoritet och det är många reformer kvar att rösta om. Tsipras bjöd in alla partier till gemensamma samtal, men det blev inget av det. Bättre att pinka revir och tjabba än att ta krafttag för ett land i kris. Alla partier bör vara nervösa för i undersökning efter undersökning sjunker stödet för alla partierna. Näst största partiet, Ny demokrati, har problem med partiledarbyte. Och inför varje omröstning är det en del protester, men inga allvarligare sammandrabbningar.
Grekland har haft en stor belastning i och med flyktingströmmen. Volontärer och frivilliga har gjort ett fantastiskt arbete. I övrigt resulterade flyktingströmmen i en uppvisning av ett slutet Europa som drabbats av kollektiv amnesi.

För min del har det varit ett år fullt av ljusa stunder, energi, vandringar och på det hela taget ett gott liv. Jag har rotat mig ordentligt och hittat min tillvaro.
I februari gick firman ut på nätet i och med att hemsidan publicerades. Så började marknadsföring och väntan, men det rörde på sig efter ett tag. Nästa år hoppas jag rörelsen ökar och att jag blir riktigt busy.
Den dåliga turistsäsongen drabbade mig också, men i höstas hade jag vandringskunder. SÅ roligt! Framför allt att de uppskattade naturen och landskapet, de verkade lika hänförda som jag. Och jag fick se ön genom flera andra ögon.
De kunder jag mött i samtal gav mig mycket. Det är alltid givande med möten.

Rullar igenom blogginlägg för att friska upp minnet. Läser också vad jag skrev förra året vid denna tiden. 2014 var ett år som gick på högsta växel, massor i mitt liv förändrades. Det är förunderligt att detta året känns så hemtamt och lugnt fast det hänt en del. Jag tror att det är ett tecken på att jag känner mig hemma, att jag kommit till ro.

Vintern, dvs jan-mars, var bara kalla och regniga och blåsiga. Värsta vintern i mannaminne. Nu kan det bara bli bättre denna gången, eller hur?
Vänner har varit här nere och jag har mött nya vänner.
Bilolyckan i maj var ingen höjdare och konvalescensen var jättejobbig. Jag är faktiskt stolt och samtidigt förvånad att jag tog mig igenom de första veckorna. Känner mig fortfarande lite obekväm bakom ratten, jag kör givetvis för sällan och för lite. Det blir faktiskt bättre och bättre.
Hämtade några tavlor i Sverige i mars som kom upp på väggarna. Nu har jag en härlig mix av Grekland och Sverige i min lägenhet. Balkongen inreddes med blommor och blev en riktigt härlig plats.
Besök i Sverige i månadsskiftet nov/dec. Roligt att träffa vänner och bekanta, bra att få en del ordnat och inhandlat. Men oh, så skönt när jag var tillbaka hemma igen!

Vad hoppas jag av nästa år? Ja, att livet ramlar på ungefär som nu, att turistsäsongen blir bra för oss alla, att nya möjligheter och människor dyker upp, att firman rullar på. Tänk om jag får så många kunder så jag kan lyxa till det med egen bil! Så vill jag så klart vara frisk och att alla jag känner ska få ett bra år. Och att jag får fortsätta vandra och vandra på min älskade ö!!

Nu ska jag gå runt och tända ljus, sedan sätta på varmvattenberedaren för en dusch. Så blir det en stund i soffan innan jag ska gå ut och äta. Imorgon firar jag in det nya året med nya vänner ute i Makrigialos – spännande och roligt!

Ha ett gott slut och ett riktigt GOTT NYTT ÅR!

Gott-nytt-år

Annonser

Juldagarna i min del av världen

Juldagarna över, helgkänslan är kvar t o m trettonhelgen eller teofania som det heter här. Idag har jag varit hos frissan för man vill ju gärna göra både en snygg sorti och en dito entré nu vid årsskiftet. Dessutom ska jag på fest och man ska tänka på sina medmänniskor så nu har de något vackert att vila ögonen på (håret, alltså).

Hoppas att du haft sköna dagar och glider vidare på helgkänsla! Jag ska inte trötta ut dig med en redogörelse för mina juldagar, men några glimtar kommer här.

Julafton
Började med frukost ute och önska god jul till frukostfiket. När det är helg här nere går barnen omkring och sjunger och ”spelar” (inom citationstecken för allvarligt talat: kan man annat än slå på en triangel?) triangel. De förväntar sig en peng som visad uppskattning. Jag får två associationer när de dyker upp: Kurt Olsson och ”sjunga maj”.
Så blev det en liten promenix då jag fortsatte mitt god jul:ande. Hem till min lilla bubbla med bokläsning, ringa Sverige, filmer (har upptäckt sfanytime.se!), julbord (fick ihop ett som var så bra och fullt med läckerheter så jag orkade nästan ingen varmrätt: fisk med senapssås!) och klapputdelning. Den senare blev lite konstig men ganska typisk för en utlandsboende singel. Nästan alla julklappar under granen slogs in i julpapper av mig som la dom under min gran för att dela ut dom till mig på julafton.
Det är svårt med julstämning här nere. Dels vädret för vi fick så klart de hittills varmaste dagarna i december men tyvärr ingen snö på bergstopparna. Dels därför att ingen annan bryr sig den 24 december. På kvällen när det blivit mörkt är det lätt att tänka bort vädret och alla andra så då vällde julstämningen in!

Juldagen
Detta är min absoluta slappedag och så också i år. Sov länge, maten var klar, boken ännu inte utläst och det fanns filmer kvar att hyra. Och julspecialen i Downton Abbey på engelsk tv – en riktig högtidsstund!

Annandagen
Nu gav jag mig ut på en liten stadsrunda och det var lugnt och fridfullt. Här rusar nämligen inte folk ut på rea på helgdag utan då är affärerna stängda. En mardröm så klart för många svenskar, jag som gillar helgfrid bara njöt.
På eftermiddagen träffades ”golden girls” och åt middag. Vi är ett gäng från Holland, Tyskland, Österrike och Sverige (jag) som träffas då och då, t ex för att äta frukost. Givetvis var vi tvungna att ses i juldagarna för att önska varandra god fortsättning (bara svenskan som kunde göra det för det existerar tydligen inte på de andra språken) och gott nytt år.

Söndag
Dags för utflykt! Nu har jag varit i de tre områden (Sfakia, Roumeli och Mylopotamos) och byn (Kritsa) som osmanerna aldrig lyckades erövra. Vi besökte byn Anogia i Mylopotamos. En ”berömd” by med speciell historia, karlakarlar, många musiker och sångare, lite laglöst och ”halvkriminellt”. Enligt en del så är byn numera väldigt turistisk och vi hade inte vandrat runt länge förrän en tant försökte sälja scarvsar och rakí genom ett öppet fönster. Trist.
Vi var på ett gammalt kafenion med traditionell inredning, inte många som har den kvar. Det äldsta bevarade lär finnas i Iraklio, de slapp t o m installera toalett när den lagen kom för man ville bevara originalutseendet. Du kan hitta den på marknadsgatan en bit upp på vänster hand (om du kommer från Lejontorget).
Tillbaka till Anogia! Jag blev faktiskt lite besviken. Byn är väldigt stor så någon byatmosfär fanns inte. Egentligen mer ett ”samhälle” än by. Gamla hus trängs med väldigt modern bebyggelse. Lite sliten kändes den. Den ligger lite underligt. De flesta bergsbyar klättrar på bergssluttning eller ligger vid foten av ett berg. Denna byn ligger liksom i en håla eller en dal.
Vi hade oturen att hamna på en turisttaverna så några specialiteter från byn fick vi inte, på menyn var det bara vanliga grekiska rätter som man kan äta var som helst.
Behållningen var den underbart vackra vägen upp till byn! Vi började klättra från Iraklio och kom först upp till en platå. Grönt, grönt, grönt över allt och vart man vände sig fanns det får. Olivskörden i full gång. Plötsligen tätnade landskapet och det blev väldigt brant. Det kändes nästan som att åka på ena sidan av en ravin. Och fler får! Och får! Jag fick en tanke om att jag inte skulle vilja åka här under högsäsong med mycket turisttrafik, men det lär mestadels vara grekiska turister som tar sig upp till byn och de är väl vana vid att köra ganska smal, kurvig bergsväg.
På hemvägen en sväng inom Iraklio och en kopp kaffe.

Idag är det lite tillbaka till verkligheten. Morgonrunda i morse, nu får det vara slutslappat några dagar (och det behöver skakas bort lite julgodis…). Resten av julmaten slinker ner ikväll.
Nu ska jag fundera över två underliga ting. Hur man kan lyckas köpa två ”äggaklockor” som inte ringer. Varför man tackar sin lyckliga stjärna över att skjortklänningen i skyltfönstret var för liten och för dyr och sedan går man och köper en blus i ett material som ska strykas när man inte stryker. Vad är det för fel på mig?

Förresten så kanske jag och firman försvinner imorgon. Jag ska uppdatera till Windows 10 och folk verkar vara väldigt skiftande upplevelser av det. Kanske jag inte får igång datorn igen. Och finns man inte digitalt så finns man väl inte alls, eller hur?

Ta’t lugnt i dessa mellandagar – vi har helger kvar!

Dags att landa i julefriden!

Det här inlägget blir inte långt, jag är lite stressad. Hur kan hon vara stressad som pratar så mycket om att man ska ta det lugnt, njuta, skruva ner tempot osv? Jo, jag har bråttom till julefriden! Den påbörjas när detta inlägg är klart och jag har installerat mig i soffan med diverse godsaker som t ex Retsina (EKABH, gula etikett – allt annat är dåliga kopior).

Har hittat allt jag ville ha till mitt lilla julbord. Det innebar lite handlande idag i sista minuten vilket jag inte tycker om. Det innebar också att jag var tvungen att gå till Lidl pga ett leverpastejtips. Men det gick snabbt och smärtfritt! När jag läste på baksidan blev jag lite full i skratt. Pastejerna är fyllda med lite olika saker, bl a tyttebær. Alltså ursäkta Norge, men tytte? Hur kan lingon bli tytte?

Igår var det fikadags igen och lite småplock. Idag var det dags för städning så jag får en ren och fin jul. Sedan fick jag sätta fart för klockan hade sprungit iväg och jag skulle på utflykt! Min språklärare hade ordnat för sina elever, cirka 30 st från olika länder. Vi började i en mustfabrik i en by som heter Kavoussi. Ett litet familjeföretag, gjorde must på vindruvor, intressant. Rundturen tog inte många minuter eftersom det var ganska litet, men visst är det otroligt att man kan göra 20 olika produkter av råmust? Vi fick smaka nybakade jättegoda kakor som innehöll råmust. Och raki+råmust blir som starkt, gott vin.

Så åkte vi till en av de finaste byarna som finns, Monastiraki. Den såg inte mycket ut för cirka 10 år se’n, men är nu jättefin. Om man tycker om det traditionella kretensiska vill säga, dvs stenhus. Byn är skyddad vilket betyder att man inte får renovera hur som helst. De som inte tidigare varit i byn blev vederbörligen imponerade av utsikten. Tyvärr gick de flesta rakt in på tavernan och tog inte en liten runda i byn.
Två tavernor finns och vi åt på den nedre hos Jiannis med familj. Och det var dödligt god mat som vanligt! Åker du dit så be Jiannis visa sovrummet och muséet! Det är en upplevelse att stå i det 350 år gamla huset där hans svärmor bodde och som sedan alltså blev taverna.

Imorgon ska jag börja med frukost ute för att sedan gå en ”önska god jul”-tur. I år tror jag att jag inte får höra att det är fel dag utan de vet att den där svenskan, hon…..är lite märklig, bara håll med henne.

Sedan går jag hem och firar jul med god mat, klappar, telefonsamtal till Sverige, julsånger…..ja, allt som hör till! Och jag firar i dagarna två där juldagen är en riktigt soffeslappebokdag.

Har inte en aning om när jag hittar tillbaka in hit till bloggen, vi får se om datorn slås på över huvud taget. Ha nu en riktigt skön jul och njut för det dröjer till nästa gång!

GOD JUL
önskar
jag med hjälp av

Aktiva dagar

Det är lite att ordna de här sista dagarna, träffa vänner och saker som pågår i sta’n. Roligt för se’n uppskattar jag verkligen helgfriden.

I fredags kväll var jag på modevisning. Kanske kan tyckas som en märklig aktivitet för en person som aldrig har koll på vad som är ”inne” eller ”trendigt”. Jag tycker i och för sig att själva klädskapandet är kreativt och jag gillar all kreativitet. I detta fallet var dock orsaken en annan, nämligen en av modellerna. Han är värd ett eget blogginlägg som kommer inom överskådlig framtid.

I lördags öppnade julmarknaden på stadens torg och Crete For Life, som jag är medlem i, hade ett stånd och ett bord där barn fick klippa, klistra och skapa sina egna alster. Musikunderhållning vid lunchtid och riktigt fint väder. Blåste inte så mycket och solen lyste på torget. Man kan säga att startskottet för julaktiviteter i sta’n är när borgmästaren tänder granen på torget och det gjordes i tisdags kväll. Jag var där ifjol och det var mycket folk, tal och musik. Lite roligt och stämningsfullt att göra en grej av det istället för att bara plugga i kontakten. Kanske nå’t för Sverige att fundera över!

DSC00904DSC00920

 

 

 

 

 

 

 

 

Igår hade jag möjlighet att följa med till Iraklio så det gjorde jag givetvis. Mycket folk på sta’n, inte så många inne i butikerna utan mer promenerande, fika, hälsa på bekanta osv. Vi hamnade på ett café där vi upptäckte att vi satt på första parkett för Santa Run. Ett knippe människor klädda i röda t-shirts och tomteluvor som springer ett ”lopp” i sta’n. Det lär ha börjat i Norge och sedan spridit sig. Jag vet att i Chania här på Kreta går loppet den 27 december vilket jag tycker är lite märkligt. Jag menar, då har ju juldagarna passerat och den där stackars tomten ligger utslagen efter sitt närmast helvetiska leveranspass.

När chauffören gjort sina ärenden strosade vi runt på sta’n, bl a på julmarknaden. Jag var bara tvungen att stanna till vid ”isbanan” där barn och ungdomar provade på att åka skridskor. Det är en så’n underbar kontrast! Framför allt med tanke på den bild som många har av en medelhavsö, dvs att det alltid är sol, sommar och varmt.

”Som vanligt” höll jag på att säga åt vi på bästa stället i sta’n. Jag skulle ”som vanligt” bara följa med, inte handla någonting, men ”som vanligt” hade jag två kassar med mig hem. Och ”som vanligt” var det finare väder i Ierapetra både vid avfärd och hemkomst än uppe på nordkusten.
En fin utflyktsdag, alltid skönt att byta miljö och jag gillar verkligen Iraklio. Skulle absolut inte vilja bo där, men det är en härligt galen och rörig stad där lugna, smala gränder i gamla sta’n aldrig är lång borta. Rätt som man är mitt i allt vimmel så känns det som om man gick i en by. Härliga kontraster!

Idag började med morgonrunda. Solen låg så perfekt över havet och la ut en gulröd färggata i det mörka vattnet. Lägg till lite berg och ett stort moln som färgades av den uppgående solen. Andlöst! Måtte jag aldrig förlora förmågan att njuta av allt vackert som naturen bjuder på!
Se’n blev det fika och småfix. Har precis kommit hem från lektion i grekiska, det var dags för verb i dåtid. Oj, så trött jag blev! Och hjärnan gick totalt i stå. Jag framkastade en idé om att jag behöver bara prata i nutid och framtid (det predikas ju från alla möjliga håll att man ska inte se bakåt…), men det bemöttes bara med ett stort och hjärtligt garv.

Tog mig en riktig funderare tidigare idag och tror att jag ska kunna få ihop ett riktigt bra litet julbord på julafton. Vi får se om jag kan få tag i allt – rapport kommer onsdag kväll!

 

Om tanter via en tant

Jag vet inte vad som är fel. Sover som en stock, har det bra, äter gott och gärna. Idag blev det lite sovmorgon för det tunga huvudet och jag fryser lite grann. Kanske jag är rastlös pga vädret som inte tillåter vandring, inte ens morgonrundor de flesta dagarna. Idag blåser det som attan, i morse var det svarta, tunga moln över sta’n och blött nere i gränden. Eller är det ”åldern” som gör att jag känner mig håglös och trött?

Vår syn på ålder är intressant, inte minst på arbetsmarknaden och i samhället i stort. Istället för att gnälla vidare eller skriva ett halvdåligt blogginlägg ger jag idag en länk till en intressant artikel. Det handlar om något som jag bloggat om både i denna bloggen under ”Arbetslöshetsliv” och i företagsbloggen. Artikeln är himla bra så laga en kopp kaffe, sätt dig ner och läs i lugn och ro. Och ta dig en funderare!
Du hittar artikeln ”Gamla tanter kan OCKSÅ vara grymma affärsutvecklare” här!

Jä**a tekniklurendrejeri!

vrak

I lördags, dvs den 12 dec, fick jag ett mail om att epost-programmet Windows Live Mail 2012 skulle upphöra. Det fanns en länk där man kunde ladda ner en uppdatering så skulle det fungera i alla fall. Så jag laddade ner och uppdaterade.

Idag, dvs den 16 dec, kunde jag inte längre ta emot mail i epost-programmet.

Alltså fyra (4) dagar varsel innan en tjänst upphör. Imponerande!

Fick tag i ett telefonnummer till svenska Microsofts ”Answer Desk” på nätet. Så utspann sig en konstig konversation som i korthet gick ut på att den som svarade visste ingenting, jag kunde skriva till outlook-supporten och hans tolkning av mailet var att tjänsten upphört. Jag frågade om och om igen varför det stod att uppdateringen skulle lösa problemet när den inte gjorde det. Vi lät väl ungefär som två tjatiga papegojor.

Han tyckte så klart att jag skulle köpa Outlook eller använda den i mitt tycke värdelösa appen E-post. Jag kände paniken stiga, jag måste dels nå mina mail och dels ha kvar de sparade. Nej, jag tror inte att jag är en viktig person, men jag har en firma.

Nu har jag laddat ner och installerat Thunderbird. Givetvis använde de båda programmen inte samma filtyper för kontakter, rss-feeds osv. Nu är det mesta inlagt och förhoppningsvis fungerar det väl ett tag. Oj, så mycket tid och energi som spillts denna eftermiddag! Därför blir det inget inspirerande och underhållande blogginlägg idag. De kanske inte är det annars heller, förresten……

Nu, trött och tosig, avgår jag!!!

(foton från vandringarna i förra veckan finns på min flickr!)

Öppettidssnurr

På väg hem från min lektion i grekiska (jodå, vi kämpar på både läraren och jag) passerade en begravningsbil med två bilar bakom. Gissar att det var dags att transportera den döde från hemmet till kyrkan för begravning imorgon. När de kom ut på den större gatan tutade dom så tutande bilar betyder inte nödvändigtvis bröllop. Sedan jag flyttade ner ifjol har jag lärt mig och sett mer om begravningar än nå’nsin tidigare. Jag hoppas att det inte är någon form av tecken….

Efter mitt besök i landet där nästan allt är öppet alltid och halva befolkningen skulle avlida av chock eller leda om söndagsstängt infördes har jag funderat över öppettiderna här. Detta är något som turister sällan behöver bry sin solvarma hjärna med eftersom turistshopar är undantagna och super markets har öppet dagtid (dock ej söndagar). Jag ska erkänna att jag inte riktigt har kläm på alla öppettider utan googlade och fick då bl a upp att affärernas öppettider varierar mycket. Lägg därtill lokala avvikelser. Håll nu i hatten, här kommer lite info!

Banker, post o likn har öppet i ett svep från 8 eller 9 till 14 eller 15 mån-tors, fredagar stänger de lite tidigare.

Super markets öppnar 8-9 och har öppet i ett svep en bit in på tidig kväll, en del stänger lite tidigare på lördagar, stängt söndagar.

Mini markets har öppet alla dagar i veckan i ett svep, men det finns dagar då de måste ha stängt. De lever i en lite osäker tillvaro för tillfället för det finns beslut (vet inte om det är lokalt eller för hela landet) att de måste se till att ha parkering. Hur många platser vet jag inte, men med tanke på att de oftast ligger vid vanliga gator så kan det bli lite svårt. Kanske räcker om de hyr en bit av kommunen precis framför butiken och får linjer målade.

Kioskerna har också egna regler och mycket öppet, men det finns dagar då de måste ha stängt.

Butiker är det riktigt röriga. Vardagar öppnar de någon gång mellan 8-10, stänger strax efter kl 14 och öppnar igen vid 17-tiden vissa kvällar i veckan (tis, tors, fre) och stänger då vid 20 – 21. Lördag kväll och söndag stängt. På internet hittade jag att butiker har öppet hela dagen under vintern, men det stämmer inte, i alla fall inte hos oss i Ierapetra och inte i Agios Nikolaos där jag var i onsdags.
Större butiker som ligger utanför sta’n har öppet dagligen från 8-9 till 16-17, inte öppet på kvällar, stänger tidigare lördagar och stängt söndagar.

Så finns det vissa söndagar då det är tillåtet att ha öppet och vissa perioder då det är öppet alla vardagskvällar. Om butiken vill, alltså. Så i söndags hade en del butiker öppet och nu fram till jul (eller kanske ända till nyår) kan de ha öppet alla vardagskvällar. Jag traskade genom sta’n efter min frukost och det var lite, lite mer folk på sta’n än en vanlig söndag. Folk har annat att göra på söndagar som umgås med familjen, vid denna tiden på året plocka oliver osv.

I förhandlingarna i våras mellan Grekland och långivarna tvingade de senare fram söndagsöppet i Grekland som en punkt i överenskommelsen, men jag vet inte om det är klubbat av regeringen än. Det är lite komiskt för inte alla länder i euro-gruppen har söndagsöppet, t ex har Tyskland försökt införa det i ett par år, men protesterna är för stora och starka så ännu har det inte lyckats.
Måtte inte söndagsöppet gå igenom och måtte inte grekerna nappa på det om det införs.

Anledningen till att jag inte riktigt har koll på detta kanske du förstår nu!? Och varför det är så mycket folk i sta’n på förmiddagarna i Grekland? Det enklaste, tycker jag, är att ge sig ut på förmiddagen och beta av så mycket som möjligt. Det jag inte hinner får vänta till nästa dag så därför har jag inte kläm på vilka kvällar det är öppet.

Tips: om du turistar i Grekland och vill gå på shoppingrunda i ”vanliga butiker” så luncha inte förrän efter kl 14!

Till sist: julen har kommit till svenskans lilla hem!

DSC00880

 

 

Stunder

Idag kände jag inte för äventyr eller nya sträckor utan bara vandring med vila och flykt för tankar. Lite blåsig morgon, men jag chansade. Det är alltid bättre väder på sydkusten än på nordkusten på Kreta, bara så du vet. Och jag möttes av lätt regn när jag kom närmare Neapoli. Det blev uppehåll när jag steg ur bilen. Det måste vara resultatet av alla ljus jag tänder i kapell och kyrkor.

Naturen är så vacker för tillfället. Mitt i allt det vintergröna står lövträd i höstfärger. Ett ensamt gult lövträd ser ut som en fackla i allt det gröna. Och flockarna är fulla med killingar och lamm som tittar nyfiket och skuttar runt. Det är så tydligt att det finns olika sorters oliver för en del lundar är mogna, andra är grönare än grönt. Och tydligt att de olika sorterna ger olika skörd. Jag såg olivträd som dignade av oliver, det fanns knappt plats för några löv.

Svarta moln drog förbi och ersattes av mörka moln. Solen gjorde några försök att bryta igenom molntäcket, men fick ge upp. Några spontana, små utvikningar blev det, men allra mest bara att sätta det ena benet framför det andra och vila. Naturen är ett märkligt rum som inbjuder till vila och ger energi.

En sak som dök upp i hjärnvindlingarna var stunder. Du vet de där korta tillfällena då världen och tiden försvinner. Du är ensam med något som uppfyller dig totalt och ibland minns du, ibland inte. Jag vill dela några av mina stunder.

I torsdags gick jag in i stora kyrkan i centrum i Agios Nikolaos. Ikonmålningar på mörkblå bakgrund och tända oljelampor. Där var tyst och lugnt så jag satte mig ner en stund. Plötsligen hördes julmusik utifrån, tror att det var ”White Christmas”. Och hela julen fanns där, allt var närvarande. Mörkaste tiden på året, ljuset kommer, den religiösa innebörden och den världsliga delen. Ingenting annat trängde in, julen fanns runt omkring mig och sipprade in i kropp och knopp. En förtrollad stund.

När jag ska iväg tidigt på morgonen är gränderna tysta och stilla. Man kan nästan tro att något förfärligt hänt och att jag är den enda överlevande. Sta’n är bara min och jag hör alla de små ljuden som annars drunknar. En katt som hoppar upp på en mur, vinden som leker på ödetomten, havets avlägsna brus, ett enstaka hundskall. Det finns en väntan i luften, en väntan på alla de som snart dyker upp och ropar och kör vespa och tutar och….men i denna stunden är sta’n bara min.

På vandring kommer ibland rovfåglar seglande. Det är en ynnest att få stå stilla och bara följa deras seglats. De är så skickliga, imponerande och mäktiga. Det är så vackert. Varje luftlager blir nästan synligt. Märklig känsla av stillhet fast en av oss rör sig konstant. Allt är tyst, allt har stannat av, det är bara fågeln och jag. Till slut bär luften iväg med fågeln och när den försvinner bort är det svårt att låta bli att tyst viska ”Tack för den här stunden!”

Imorgon är det advent och Lucia och vilodag. Ha en riktigt skön söndag!

(foton från dagens vandring på min flickr!)

Utskälld i parti och minut

Nu är det min säsong för att undersöka olika vandringsuppslag och njuta på egen hand. Visst skulle jag kunna ha vandringskunder i december, men alla är väl upptagna av julen. Januari och februari är de mest ostadiga och blöta månaderna här nere så det är svårt att planera. Man får ge sig ut när tillfälle ges helt enkelt.

Idag var grundstommen en gammal goding som jag ändrade lite här och där för att kolla upp lite idéer. Det är nästan livligt ute i naturen eftersom olivskörden är i fullgång. Bilar, människor, rop, generatorer. Roligt med lite liv men ovant. Mötte en präst som hälsade och undrade om jag skulle vandra och det stämde ju. Frukost vid ett kapell där en äldre man passerade och kommenterade att jag åt.

Så rundade jag en kurva vid en gård som har getter. De senare var i slutet av sin frukost, några var på väg uppför bergssluttningen. Jag blev mottagen av lösa hundar, nämligen 2 schäfrar och 1 collie. Skall, lite morr och rest ragg (inte collien så klart…). Lite längre fram såg jag 2 schäfrar på utfarten från gården, en av dom såg ut att vara bunden. Jaha. Och nu då? Det var bara att låta bli att titta på dom, fortsätta i samma tempo och se till att visa att jag var på väg bort. Eftersom inte alla getter gett (!) sig iväg måste någon vara hemma så i värsta fall fick jag väl skrika så högt jag kunde.

Inom parentes kan jag säga att hundarna här nere inte direkt följer gängse rasstandard. Antagligen är det mer nyttan som avgör. Schäfrarna är fula som stryk med långa ben, litet huvud och smal kropp. Troligen uthålliga och smidiga. Collin är den vackraste jag nå’nsin sett, fotograferade den tillsammans med herden för ett par år sedan:

shepherd and his dog

Ett litet förtydligande innan jag fortsätter berätta. ”Staket” är armeringsnät fäst vid armeringsstolpar hoptvinnat med ganska tjock ståltråd. ”Grind” är ett armeringsnät som är ordentligt fäst vid ena sidan (typ gångjärn) och fäst med band eller ståltråd i andra sidan. Alltihop är väldigt rostigt vilket betyder att man måste akta sig för att få sår plus att ståltråden ibland bara går sönder. Det är inte tillåtet att använda hänglås när det finns en väg, men det hindrar ju ingen från att vara lite finurlig så att det är svårt att ta sig in.

Så skulle en ny väg testas, det såg bra ut på satellitkartan, skulle kunna bli en sorts genväg. Men hoppsan! Plötsligt var den stängd med staket. Ut från ett skjul rusade ett antal kopplade schäfrar och en svart mellanstor hund gick lös. Oj, vilket oväsen! Jag upptäckte att det också fanns en valp. Tiken knyckte med huvudet åt sidan vilket antagligen betydde ”Stick in i skjulet, det här blir barnförbjudet!” för valpen reste sig och gick in. Jag kunde inte få upp grinden, hade svarta tiken bakom mig men det var som om hon inte vågade sig fram. Jag fick ge upp och retirera och då blev det ett herrans liv på henne! Fegis!

Lyckades ta mig in i hagen på en annan plats och ramlade rakt in i en fårskock. Följde vägen, men något kändes fel. Uthus med höns, något skjul som såg ut som ett provisoriskt övernattningsställe? Och skällande bundna hundar så klart. Nu blev jag nervös för tänk om det rusade ut nå’n från skjulet arg som ett bi. Snart hade jag annat att tänka på, jag fick inte upp grinden. En svart, lös, mellanstor hund stod bakom mig och skällde och morrade långt ner i halsen. Och den avancerade långsamt. Jag kunde inte gå tillbaka utan var tvungen att få upp grinden. Till slut gick det, då var den svarta hunden strax bakom mig.

Lättad vandrade jag vidare och så tog vägen slut i en stenhög och stora taggiga buskar. Jaha, det blev nog nå’t fel nå’nstans. Gå tillbaka? Aldrig i livet! Skönt med långa vandringsbyxor och rejäla kängor. Forcerade som en orädd furie, sneddade genom en olivlund och kom ut på väg igen. Kapell i sikte, här skulle det vilas en stund, lite lugn och ro. Men ack vad jag bedrog mig! Där satt en grekiska och pratade i mobiltelefon. Eller rättare sagt hon tillhörde den gruppen av människor som inte litar på att mobilen klarar sin uppgift utan man måste prata högt, nästan skrika. Gud, så trött jag är på mobiler!

Jag tände ljus och vandrade vidare mot ett annat kapell på en ny alternativ sträcka. Där fick jag utskällning av 2 bandhundar. När jag kom tillbaka till utgångsbyn rusade en dvärgspetsliknande best ut och upphävde sitt högst irriterande skall. Det kuperas svansar och öron – har ingen nå’nsin funderat på att kupera stämband på mindre hundraser? Det vore en välgärning för mänskligheten.

Jag har en vän som i sin ungdom delade in hundar i sparkhundar och ickesparkhundar. Jag tittade på spetsen och tänkte att bjäbba du, men du tillhör första gruppen så jag bryr mig inte. Vännen träffade förresten en karl med hundtycke och har genom åren levt tillsammans med stora hundar, vanligen schäfer. Så man kan ändra sig, bli en bättre människa.

Slutledning: vandra med vandringsledare så slipper du överraskningar. De har vi redan avverkat…

Solen värmde, en kylig nordanvind kompenserade. Det var härligt att vara ute i naturen och få njuta av landskapet, men ovanligt mycket oväsen. Hoppas det blir tystare på vandringen imorgon.

Nästan klar med allt pynt. En adventsstjärna utlöste en säkring för en stund sedan, men resten lyser så vackert och mysigt, t o m dörrkransen är på plats. Nu dags för middag!

(foton från dagens vandring på min flickr!)

 

 

Hemma igen

Efter en väldigt lång resdag landade jag i hemmet som var kallt och fuktigt. Saknade Sveriges inomhusklimat med en gång, men det fixar sig. Har kört avfuktare och nu går AC i båda rummen. Det blir bra efter ett tag, har ju el-elementet också att ta till.

Snurrar lite tankar om Sverige och Ierapetra. Likheter, skillnader. Veta var jag vill leva och bo. Vad i tillvaron som kan bli bättre, annorlunda. Får snurra ett tag, får se vad som kommer fram.

Hyrbil några dagar, det är alltid trevligt. Efter att ha hälsat på några vänner blev det en tur till Agios Nikolaos och då hälsade bergen mig välkommen i dagsljuset. Det blev en del shopping och givetvis också kaffe och crepes, det hör till. Och jag hittade ett tangentbord som jag inte riktigt kommer överens med, men det är en klar förbättring. Det finns hopp om att kunna reparera laptopens tangentbord, men det får bli i nästa vecka.

Efter en sväng till super market var jag klädd i kassar när jag gick från bilen. Några av kvarterets tanter satt vid kapellet, skönt när saker och ting är som dom ska vara. De hälsade mig välkommen och se’n kom en harang på grekiska. Hm. Jag förstod ingenting. Men med lite kroppsspråk från deras sida gick det upp för mig att de undrade om jag varit iväg. Jag lyckades få fram att jag varit i Sverige vilket hälsades med utrop och ansiktena lyste upp. Jag undrar om de saknat mig och diskuterat var jag kommer ifrån och om jag kanske var bortrest, kanske t o m flyttat. Nu kan de i alla fall ta bort mig från dagordningen.

Då var det dags att ta itu med pyntandet. Efter några timmar hade jag nästan allt uppe, mycket lite var klart och en ny handlelista. Att det alltid är några lampor som inte fungerar, någon småsak som fattas. Ny handlerunda imorgon. Ljusslingan på balkongen brottades jag med ett tag, men det blev så fint till slut, känns som om den lyser upp hela grannskapet. På kvällen besök på en av stamtavernorna så jag slapp slåss med matlagning.

Idag skulle hyrbilen och jag ge oss västerut för vandring, men kroppen och knoppen mådde inte bra i morse så det har blivit en lugn dag. Med en stillastående hyrbil som tickar pengar och möjligheter…..grrrr. Ny dag imorgon!

Nu en bit mat! Ta det lugnt i adventstid, glöm inte att njuta.