I packtagen med turisttankar

I söndags avslutade jag vandringssäsongen! En vandringskund och jag njöt en halvdagsvandring. Det börjar bli för varmt för vandring, men hon var villig att starta tidigt (vi möttes kl 6 för transport till bergsby, började vandra 6:30) så vi hade bra väder och temperatur. Segelflygande gåsgamar, massor av vita fjärilar, blommor, krydd- och örtdofter, getklockor, skuggpauser vid kapell, vyer, lågtflygande moln….Kreta levererade. Som vanligt.
Nu vandringsuppehåll juli-augusti, sedan är det dags igen!

Jag är minst sagt förvirrad! Inte enkelt att resa norröver, minsann. Hur packar man för svensk sommar? Blir det varmt så det snurrar eller regnigt råkallt? Eller bara blåsigt och ljummet? Givetvis fattar jag att det inte går att packa för de två månader jag ska vara i Skåne, men det är liksom tre olika garderobsalternativ som ska ner. Och då infinner sig genast överviktsångesten. Men det är ju ett civiliserat land så det som fattas i packningen kan inhandlas.

Det känns märkligt och roligt att få uppleva svensk sommar. Senast var 2013. Jag har tidigare mestadels besökt Sverige på hösten och då oftast i nov/dec. Eftersom jag älskar advent och jul måste jag få en dos julstämning. Jag hoppas bara att inte alla jag känner är semesterupptagna utan att det finns tillfällen att ses och umgås.

Jag kommer att bo på Österlen som är en riktig turistmagnet. Kusterna i Skåne är det, eller i alla fall hörnen i sydost, sydväst och nordväst. Roligt men också lite synd att Skåne = kust och fiskelägen. Mellanskåne är fantastiskt fint med varierad natur, slott och andra sevärdheter och i nordost möts Småland och Skåne i John Bauer-natur. Vore roligt om fler besökare hittade inåt land och fick uppleva Skånes olika sidor.

Här nere hade kommunen för ett par veckor sedan bjudit in skandinaviska fotografer (ingen aning vilka eller varifrån) för att uppleva och ta foton av Ierapetra. De skulle också ut till en kustby (som är rik på turister) och upp i en bergsby (oklart vilken). Det som förevisats var lite underliga och ”typiska” motiv, tyckte jag. Man vill gärna ha tillbaka skandinaverna (som försvann i början av 90-talet till västra Kreta), men då får man lägga på ett kol och jobba lite intensivare, tycker jag. Glädjande att kommunen funderar på att söka samarbete med lilla Sitia som marknadsför hela sitt område, inte bara staden. Gör samma här!
Varför kontaktade inte kommunen mig? Då hade det blivit så mycket bättre med mina ögon ”utifrån” och alla fotomiljöer jag kunde visat. Visst är det märkligt, eller?

I maj kom en artikel om vinterturism på Kreta. Jippi, tänkte jag, äntligen! Vinterhalvåret är bl a en bra tid för utomhusaktiviteter, ön är vacker, man skulle kunna få prova på olivplockning, tempot är lugnare, människor har mer tid och ork. Jag tycker dock att kanske januari och februari skulle vara ”stängda” så folk här kan få lite ledigt och har tid för underhåll och reparationer. Dessutom är det den tiden på året då vädret är som mest ostadigt.
Döm om min förvåning vad som är på gång!! Det är en modell som redan är igång i Turkiet, Marocko, Dubai och på Cypern. Turismnäringen och detaljhandeln förhandlar med ett konsortium av affärsmän om att erbjuda tyska pensionärer en sorts billiga paket där de bor på 4- och 5-stjärniga hotell och bussas runt till utvalda affärer i Iraklio och Rethymnon för att köpa lädervaror, mattor, vävnader, smycken osv. Man hoppas att det denna vinter ska komma 50 000 personer och att nästa vinter ska gruppen utökas med skandinaver, fransmän och andra européer.
Det handlar alltså om organiserade shoppingresor. Till ett väldigt begränsat område av en stor ö. Jag vet inte riktigt vad jag ska säga. Känner mig bara tom i skallen över att man tänker så smalt och begränsat. Kanske det kan bli en öppning för vinterturism, ett första steg…men nej, fan tro’t.

På tal om turister så slås det ofta upp stort hur många som besöker Grekland. Det börjar höjas röster för att det snart måste dras i bromsen. Det gäller inte bara att höja antalet besökare utan också att skydda näringen. Slitaget på sevärdheter och destinationer kan bli så stort och allvarligt att de förlorar sin attraktion. Det pekas på att det måste plockas fram handlingsplaner på alla nivåer (kommunalt, statligt, företrädare för turistnäringen) för att skydda sektorn. Kloka ord som jag hoppas hörsammas i tid. I det korta perspektivet är det säkert lockande att bara öka och öka, men förr eller senare slår det tillbaka och kassorna kommer att börja sina. Då kan det vara för sent.

Nu ska jag sätta mig ner och skriva en lista över vad jag absolut inte får glömma att fixa senast torsdag. Kl 06:30 på fredag morgon lämnar jag Ierapetra i buss. Jag kommer redan att längta hem när bussen efter 15 km:s färd norrut svänger västerut…

Ha en skön kväll!

PS. Bloggandet blir nog lite ryckigt framöver. Gå ner i sidfoten och prenumerera så missar du inget!

Vandra med mig på Kreta!
Du kan koppla av, njuta samt uppleva mina gömda pärlor.
Mer information på hemsidan http://inspirewiz.com
Välkommen!
PS. Erbjudande på hemsidan!!!

Det bidde en fingertutt

Imorse kändes luften annorlunda. Under några dagar har vi haft väldigt fuktigt väder som skrämmande effektivt suger ur en all kraft och livsvilja. Det verkar som om det taket nu lyfts och ett väderomslag är på gång. Skönt!

Ja, hur gick det då i torsdags? Det blev lite som när man långsamt släpper ut luft från en ballong. Ett litet väsande ljud som lämnar efter sig ett stycke sorglig latex. Eller som när Mäster skräddare skulle sy en rock. Fast för Grekland gick det inte så illa att det blev ingenting. Det blev i alla fall en fingerutt.

Grekland har genomfört reformer och åtgärder enligt villkoren för 3:e stödlånet. Alltså fick landet sin 3:e utbetalning på detta stödlånet och t o m lite extra pengar, totalt 8,5 miljarder. De kommer att betalas ut till Grekland i omgångar, varav den största nu så att de i juli kan betala tillbaka det mesta i form av räntor och amorteringar. Ren pengasnurr.

Skuldlättnader och justerade tillväxtmål blev det inte. Här blev det inget mer än lösa uttalanden. Och det är följdaktligen ganska rörigt, men huvuddragen tycker jag är:
– Skuldlättnader diskuteras 2018 när 3:e stödlånet löper ut. Men, och detta är viktigt, det gavs inga löften eller avtal eller utfästelser. Det kan alltså bli ingenting. Problemet för eurogruppen blir i så fall att de får fortsätta ensamma utan IMF.
– IMF kräver fortfarande skuldlättnader och lägre tillväxtmål för att överväga om (det är alltså inte givet!) de ska gå in som långivare 2018. Chefen Lagarde kommer att rekommendera att IMF avsätter 2 miljarder som ”stand by”-medel. Det framgår inte när eller om de ska vara villkorade eller vad de ska användas till. Kanske kommer klarare besked när beslut fattats i IMF.
– Det största problemet verkar inte vara skuldlättnadsfrågan utan tillväxtmålen. Där har IMF och eurogruppen helt olika inställning. Jag är inte ekonom så jag vet inte exakt vad problemet är mer än att IMF vill skriva ner tillväxtmålen så att investerare och andra får förtroende för Grekland igen. Och därmed skulle det bli fart på ekonomin.

Frågan om nyval har väckts igen, men en talesman för regeringen säger att det finns inga sådana planer utan det är val 2019. Vi får väl se, Syriza och Tsipras har inte legat etta i opinionsmätningarna under en längre tid.

Jag konstaterar att Grekland har haft väldigt stor otur denna gången. Med Brexit och val i Tyskland i september är EU helt enkelt försiktigt och framför allt euro-zonen. Man kan kanske tycka att efter 7 års kris är det väl inte hela världen att få vänta till nästa år. Jag tror att det är väldigt farligt och fel att tänka så. På de 3 år jag bott här och de långa perioder jag var här 2010 och 2012 märker jag nu en stor trötthet. Folk orkar inte prata om krisen och ekonomi och EU längre. Och som ett brev på posten snubblade jag över en artikel som beskriver precis det jag tycker mig se och den finns här. Läs den (den är inte lång)! Den är allmängiltig och är en väldigt bra beskrivning av hur människor reagerar i kris. Enligt artikeln är grekiska folket i fas 4 = depression. Och min Gud, vad de behöver fas 5 = hopp! Det behövs inte 2018, det behövs NU.

Några andra artiklar dök också upp i dagarna. Arbetslösheten är nu 23 %, för ungdomar är den 45 %. Det betyder att nästan hälften av de grekiska ungdomarna kanske inte har någon framtidstro. Vad betyder det för hela landet?
En annan artikel tog upp grekernas skatteskulder. Den är kort och tydlig med inte alltför många siffror och den finns här. Lägg märke till sista stycket:
In total 3.94 million taxpayers owe money to the state that adds up to 94.7 billion euros. This means that about one in every two taxpayers is a state debtor. Sixty-nine of them (including corporations) owe more than 100 million euros each – i.e. 28.7 billion euros or 31 percent of all expired debts to the state.
69 individer/företag är skyldiga grekiska staten 28,7 miljarder! Sätt blåslampa på hela den högen och låt Nikos och Maria ha kvar sin redan kraftigt nedskurna folkpension.

Så idag får jag nog säga att jag är både arg och ledsen. Men det hjälper ingen och förändrar inget. Imorgon ska jag ut och vandra för sista gången inför vandringsuppehållet juli-augusti. Det ska bli gott att vistas i de uråldriga, trygga bergen som stått här så länge oavsett vad människorna ställt till med.

Ha en skön söndag!

Vandra med mig på Kreta!
Du kan koppla av, njuta samt uppleva mina gömda pärlor.
Mer information på hemsidan http://inspirewiz.com
Välkommen!
PS. Erbjudande på hemsidan!!!

Tomrum. Fast egentligen inte.

Idag har jag varit lite melankolisk, nästan lite sorgsen. Det är uppbrott och förändring i luften. De pensionärer som jag umgås med ger sig iväg över sommaren till sina hemländer. Många av mina grekiska vänner går in i sin allra intensivaste jobbperiod och har varken tid eller ork att diskutera i lugn och ro.

Imorse gick jag min morgonrunda och när jag svängde runt dagishörnan in på strandpromenaden tittade jag ner mot stranden och havet. Kom ihåg när Harry och Sophie gick där på sin morgontur nummer 2. Du minns väl Harry? Jag har skrivit om honom i flera inlägg varav detta var det första. Han satt med dörren öppen så snart det blev varmt och då brukade vi prata en stund när jag gick förbi hans hus. På vintern sågs vi nästan inte alls. Jag blev inbjuden på hans födelsedagsfest i augusti ifjol vilket jag blev väldigt glad för.
Så började han ramla ifjol somras. Och i oktober började han prata om Sophie och veterinär och djurkyrkogård. Jag var i Sverige i november/december och i januari så vi hade ingen kontakt. I februari fick jag veta att Harry inte kunde klara sig själv längre, två av hans barn skulle komma och hämta honom till England. Dit han inte ville. Han hade antagligen haft några mindre hjärnblödningar eller stroke eller 10-attacker eller vad det nu heter. De var nog orsaken till hans fall och inte mattkant och knäna som han trodde. Det senaste jag hörde för ett par veckor sedan var att han nu är inlagd på sjukhus.
Det är så tomt och tyst vid Harrys hus. Jag saknar hans underbara humor.

Min mor säger ibland om en person att ”vi kände varandra i ungdomen”. Och så finns det ju ”svärmeri”. Det låter lite högtravat, men också fint. Livet har ju olika perioder. En som jag svärmade med i min ungdom har gått bort i vår. Två år äldre än jag. Det stämmer till eftertanke. På 40 år hade vi bara en mycket kort kontakt för några år sedan. Du vet, så’n där uppdatering. Vad gör du, var bor du osv.
En som en gång stått mig nära och lämnade många glada minnen, då blir det tomt.

En vän här i Ierapetra ska flytta i sommar till ett annat land och är alltså inte kvar när jag kommer tillbaka. Jag förstår varför de ska flytta, finns försörjning på annan plats så får man ge sig iväg. Vi har samma humor och behöver ibland bara säga halva meningar för den andra förstår direkt.
Vi är så på samma våglängd att det kommer att bli tomt.

I nästa vecka lämnar jag alla människor här för att åka till Sverige. Där ska jag stanna i 2 månader vilket känns väldigt märkligt. Då får jag möjlighet att träffa alla människor där.
Människor här och där lämnar inte riktigt, de bara checkar ut en stund.

Människor kommer och går i våra liv. Det känns tomt när de lämnar, men lämnar de oss någonsin? Är det inte så att alla man mött lämnat något kvar. Det är svårt att bara passera varandra. Det kan vara en lärdom som vi fick, glädje, gråt, förtroende, sår, sorg, visdom. Med mera. Vad det än är så har det format oss till de vi är idag. Alla har en del i oss. Vi har en del i varandra.
Så när någon lämnar oss blir det inte ett tomrum. Ingen möter andra oförmärkt. Det finns alltid något kvar.

PS. Håll tummarna hårt för Grekland imorgon!


Vandra med mig på Kreta!

Du kan koppla av, njuta samt uppleva mina gömda pärlor.
Mer information på hemsidan http://inspirewiz.com
Välkommen!
PS. Erbjudande på hemsidan!!!

Det hänger ihop

Efter en helg med träffar med olika vänner över fika, söndagsfrukost och lååång men delikat och trevlig söndagslunch blev det måndag igen. Tillbaka till verkligheten och den är spännande/orolig (ringa in det som bäst överensstämmer) så det räcker.

Denna bloggen ska handla om min vardag, vandringar, funderingar med mera. Politik!? Ja, det har väl i alla högsta grad med vardagen att göra samt både kan och bör leda till funderingar. Jag är ingen politisk journalist eller kommentator och har inte läst och hört allt, men det går bra ändå. Tycker jag.

I torsdags var det val i Storbritannien och det har väl ingen missat. Utgången blev inte som Tory önskat utan de försvagades. De knöt då ihop sig med DUP som var okända för mig. Efter att ha läst på lite på nätet undrar jag om inte valutgången kommer att visa sig mer katastrofal än britterna kunde föreställa sig. Det känns som om May har tagit fan i båten, det kan bli jäkligt besvärligt att ro och manövrera. Man kanske kan tycka att vaddå, båda är konservativa, men det finns gradskillnader inom allt. DUP gör ett skrämmande intryck på mig. May’s mantra under valrörelsen, ”strong and stable”, skickar inga trygga vibrationer.
May gjorde i februari klart i sitt tal att det skulle bli tuffa förhandlingar om Brexit. Det var ett obehagligt tal med förtäckta hot och antydningar. Givetvis har deras position försvagats, men samtidigt kan jag tänka mig att EU tar sig för pannan och undrar hur rörigt och veligt förhandlingspartnern nu kommer att agera.
Alltså osäkerhet och oroligt.

I Frankrike börjar det ta form efter deras val och Macron blir mer och mer känd. Lite lugnt på den fronten, men en ny medspelare.
I Tyskland måste politiker visa musklerna inför valet i höst. De har en hemmaopinion som bl a är trött på krisen i Grekland. Det blir viktigt att agera kraftfullt och i linje med olika opinionsmätningar för den som vill vara kvar i maktens boningar efter valet.
Valår är helt enkelt ett helsike för oss vanliga dödliga. Det blir inte mycket gjort av vikt och värde.

På torsdag är det dags för nytt möte om delutbetalning av 3:e stödlånet för Grekland. Det blev ju inget beslut den 22 maj. Skuldlättnader och korrigering av tillväxtmål står också på agendan och är de två frågor som det råder störst oenighet om. Holländske finansministern, och tillika ordförande för eurozonens finansministrar (euro-gruppen), Dijsselbloem la fram ett förslag efter mötet 22 maj som jag inte kunnat hitta någonstans, men det har antagligen diskuterats i telefonsamtal och informella mötet. IMF har tidigare uttalat sig positiva till förslaget.
Tyske finansministern säger nej till skuldlättander, i alla fall före 2018 då 3:e stödlånet löper ut. Frankrike har sagt att de stöder Grekland. Nu så här dagarna innan mötet är det omöjligt att få en uppfattning om hur det kommer att gå på torsdag för nu läcks det från allt och alla! Det är källor, talespersoner, feltolkade uttalanden….ja, en väldig soppa helt enkelt. Även IMF är drabbat av allehanda utsagor och det kan nu tyckas som om de inte kommer att vara det stora stöd som Grekland hoppades. De är eventuellt beredda att ge euro-gruppen mer tid att diskutera och nå en lösning. Det har börjat pratas om ”principer” vilket ofta innebär att kompromisser är på gång.

Jag vet inte hur medveten omvärlden, och då menar jag resten av Europa, är om hur viktig torsdag är för Grekland. Turistsäsongen är igång på allvar och blir en märklig kontrast med loja, glada, njutande människor i ett land som håller andan och avvaktar. Efter 7 (sju) år – blir det några lättnader eller ska tumskruvarna fortfarande skruvas åt hårt. Skuldlättnader och nedskrivna tillväxtmål skulle lätta pressen något, kunna få igång ekonomin mer och lugna det politiska läget.  Ny Demokrati kräver från och till nyval eftersom de leder i undersökningar, men frågan är om inte Grekland behöver intern stabilitet och lugn ett tag till.

Dessutom finns det i EU en del frågor som inte fått någon lösning än, till exempel flyktingsituationen. Det sitter folk och väntar i Grekland och kommer fortfarande flyktingar till både Grekland och Italien. Avtalet med Turkiet fungerar som bekant inte. De har antagligen fullt upp med interna problem förutom att de då och då kränker Greklands gräns till havs eller i luften. Om det eskalerar så får EU ett problem på sitt bord som kan visa sig betydligt värre än alla brexitar och skuldkriser tillsammans.

Allt det ovan nämnda plus olika maktspel och annat påverkar varandra. Det är därför ingen fördel för Grekland på torsdag att det just nu är så många stora och osäkra saker på gång. Då är vi framme vid rubriken ”Det hänger ihop”! Allt som händer i EU påverkar alla dess medlemmar, direkt eller indirekt. Och det gäller även Sverige.
På sociala media är många engagerade i trumpen i väst, men vi har sannerligen tillräckligt att överblicka och fundera över på vår egen bakgård.
Håll tummarna för Grekland på torsdag!

Vandra med mig på Kreta!
Du kan koppla av, njuta samt uppleva mina gömda pärlor.
Mer information på hemsidan http://inspirewiz.com
Välkommen!
PS. Berätta när du bokar att du läser bloggen så får du 15 % rabatt på vandringsvecka!

Vandring med intermezzo

Igår gav jag mig ut på vandring på E4, en vandringsled som går längs med Kreta från öster till väster. Eller omvänt. En ny delsträcka plus en gammal dito. Upp och iväg tidigt med 05:45-bussen till byn Males, nordväst om Ierapetra. Males och jag har inte de bästa vibrationer mellan oss sedan jag fastnade med en hyrbil för några år sedan, men det är en annan historia. Byn ligger väldigt vackert som en solfjäder med Selakano (skog) och Dikti-massivet bakom sig, grönskande kullar och hav framför sig.

Jag snirklade mig genom byn ut på en grusväg för att vandra upp till E4:an. Solen hade ännu inte tagit sig över bergstopparna och det var vindstilla. Ingen annan mer än jag, tystnad och tillfälliga ljud som t ex en skällande hund i fjärran. Vägen upp bjöd på fantastiska vyer mot sydkusten och Dikti-massivet där det faktiskt ligger lite snö kvar i några skrevor.

Ibland dyker det upp konstruktioner gjorda av mänsklig hand och oftast kan jag lista ut vad de ska användas till och varför de byggts just där. Det här har jag dock aldrig sett! Murade bänkar och ett bord ute i absolut ingenstans! Ingen vy, ingen plantering, inget hus. Vem ska sitta här?

När jag kommit upp och skulle börja gå utför gick det riktigt utför. Markeringarna på E4 är inte så frekventa, men de brukar finnas vid vägkorsningar o likn. Så inte i detta fallet. Jag tog fel avtagsväg, befann mig i en ”svart fläck”, dvs ingen täckning, så gps:en och kartan i mobilen var inte att lita på. Då är man glad och tacksam över sin papperskarta!

Just när jag hittat rätt väg fick jag syn på ett ganska stort område med bikupor. Solen låg rätt, bikuporna hade flera färger, här kunde bli ett roligt eller snyggt foto. Jag gick lite närmare som jag gjort så många gånger tidigare. Det skulle jag inte gjort! Blev anfallen av ett stort bi eller geting som stack mig på halsen. Jag vände tvärt och började gå därifrån. Kände efter på halsen och fick tag i en tagg som jag drog ut vilket givetvis var gadden. Odjuret förföljde mig! Jag skyndade på stegen, men det hjälpte inte. Ursinniga attacker mot hals och ansikte. Jag började fäkta vilket jag vet att man inte ska, men först var det nog ren reflex för att skydda mig. Sedan tog en idé form! Om jag lyckas träffa odjuret tillräckligt många gånger med min svepande hand borde det bli groggy. Till slut lyckades jag. Odjuret låg på vägen och kippade efter andan. Jag laddade. Det sista det upplevde var en annalkande mörk skugga som åtföljdes av ett elakt men njutningsfullt skratt som ekade mellan bergen medan odjuret överfördes till de sälla jaktmarkerna.
Jag har aldrig sett ett så aggressivt djur. Kanske det tog sitt vaktuppdrag på blodigt (!) allvar, kanske det var en extremistterrorist eller kanske bara var uttråkad.
Det slog mig senare att egentligen behövde jag väl inte varit rädd för fler stick för det hade ju förlorat gadden och den växer väl inte ut i rappet. Men om det var utan vapen – varför attackerade det?

Något skakad fortsatte jag och glömde snart bort anfallet. Uppe i bergen finns de ljuvligaste gömmor bland dramatiska klippor och skrevor. Små slätter eller platåer med vingårdar och annat dyker upp där man minst anar det. Mer blommor här uppe än vi har nu nere vid kusten. Gott om olika lövträd, bl a vilda fruktträd, mandelträd. Det verkar finnas större artrikedom där människan inte har anlagt olivlundar. På något sätt känns det som mer natur och mer ”vilt” än på lägre höjd. Nästa gång du passerar berg så tänk inte ”så kalt och trist” utan ”jag undrar vad som finns mer däruppe!”

 

En märklig upplevelse mitt på dagen! Jag kände exakt när vädret vände. Det har jag aldrig upplevt förr. Jag blev så överraskad att jag stannade och såg mig förvånat omkring. Luften blev annorlunda, temperaturen sjönk något, när jag tittade upp kunde jag ana några dimslöjor. (framåt kvällen började det blåsa ganska ordentligt och på natten kom åska och regn)

Det blir inte riktigt den totala avkopplingen när man vandrar en ny sträcka som när man vandrar en bekant. Mycket att titta på och ta in samt hålla kontroll på var man är och ska gå. Hushålla med kraften eftersom man inte vet vilka bitar som är jobbiga och försöka pricka in bra pauser. När jag kom fram till byn Prina funderade jag på att avsluta. Värmen gjorde att fötterna inte mådde så bra i vandringsskorna, men jag var sugen så det blev den gamla sträckan också.

Jag var slut men mycket nöjd när jag snubblade in i busskuren i byn Meseleri. Fick vänta på bussen i cirka 50 min, åka hela rundan till alla bergsbyarna och steg in i hemmet vid 16:10 – ett hem som jag lämnade strax efter 5 på morgonen. Lång, härlig dag med nästan 7,5 timmes vandring! Huvudet fullt av bilder och intryck. Nya sträckan ska vandras fler gånger, finns goda möjligheter till modifieringar för omväxling.
Ofta när jag vandrat går jag ut och äter, men igår sa fötterna ifrån. De vägrade att gå längre än mellan köket och soffan så jag fick sno ihop middag hemma.

Foton finns uppladdade på min flickr-sida! Ikväll blir det middag ute med goda vänner!
Ha en skön kväll!

PS. En liten parentes om markering på E4! Var försiktig, glöm inte bra och detaljerade papperskartor! Det finns en bok ”The Cretan Way” om 28 dagars vandring på E4 på Kreta. I år sattes det längs delar av leden upp klisterlappar med texten ”The Cretan Way” som, om jag förstått det rätt, ska stämma med boken. På hela denna vandringen såg jag 3 sådana markeringar och jag förstår inte vitsen. E4 är redan markerad, vi behöver inte en dubbelmarkerad led utan vi behöver nya leder. Dessutom tycks båda markeringarna göra det stora misstaget att anta att alla vandrar på ett och samma håll. Vandringsleder är dubbelriktade. Elementärt, min käre Watson.

Vandra med mig på Kreta!
Du kan koppla av, njuta samt uppleva mina gömda pärlor.
Mer information på hemsidan http://inspirewiz.com
Välkommen!
PS. Berätta när du bokar att du läser bloggen så får du 15 % rabatt på vandringsvecka!

Funderingar kring lite allt möjligt

Jag vet inte varför, kanske är det sommarvärmen som jag inte vant mig vid än, men jag är splittrad, har svårt för att koncentrera mig och får liksom inget ur händerna. Då far lite funderingar fram och tillbaka, framför allt i söndags då jag spenderade flera timmar på ”mitt” café med god bok.

Plötsligen dök de upp, de där som paddlar på bräda. Jag förstår inte vitsen eller tjusningen – kan någon förklara? Jag kan inse att vindsurfning och surfning kräver teknik, styrka och hjärngympa för att klara av vind och vågor. Det ligger väl nå’n utmaning i det även om det inte lockar mig. Men att bara stå och paddla?
Barnen hade flytväst och säkerhetslina runt ena fotleden, de vuxna hade inte flytvästar men säkerhetslina utom en superman som körde utan all säkerhet. Då blev så klart funderingen det här med att föregå med gott exempel. Att barn gör som vuxna gör och inte som de säger. Att vara rädd om både sig själv och andra. Eller vad ska man annars vara rädd om? Brädan??

På stranden härom dagen låg ett gäng svenskar. Härligt att få höra lite modersmål! De var dock lite för långt borta, men plötsligen hade de en livlig diskussion där jag inte kunde undgå att höra en del. Vilket fick mig att fundera över det där att folk som pratar högt tycker att det är oförskämt att vi andra lyssnar. Men vad väntar ni er? Att vi ska stoppa in fingrarna i öronen så ni kan hojta vidare??
Hur som helst, diskussionen rörde sig kring invandring och rasism. Det hettade till ordentligt kring orden ”utlänning” och ”invandrare” som en person hävdade har helt olika betydelse och absolut inte hör ihop. Då fick de in mig på samma spår för jag började fundera att så är det väl i alla fall inte. En utlänning kan vara många olika saker som t ex invandrare och en invandrare är utlänning. Jag är inte invandrare här, men i allra högsta grad utlänning.
Har det någon betydelse, kan man undra. Ja, det har det om vi ska diskutera något speciellt. Vi måste ju mena samma sak annars pratar vi bara förbi varandra. Eller hur?

Mycket London på sociala media givetvis och ett uttryck har jag funderat över: ”er sorg är vår sorg”. Men vänta lite! Det kan det väl aldrig bli, det låter förmätet, tycker jag. Vi kan känna med er, respektera er sorg, tänka på er, sörja med er osv, men vi kan inte ta över sorgen eller dela den. Vi var inte där, vi har inte mist något. Eller tänker jag fel?

Det är inte lätt det där med ord. Läste en artikel om trumpen som konstaterade att han är väldigt svår att översätta. Jo, till och med jag inser att han måste vara svår att förstå för någon som är engelsktalande, kanske även för de som pratar amerikanska. Tydligen gör han sig bra på hindi, men det vore väl synd om indierna och de amerikaner som röstade på honom att exportera honom till Indien. Eller?

Nu har vi fem färjor i sta’n som går ut till Chrissi och någon av dem kör dubbla turer. Stackars lilla ön! Tidigt i våras konstaterades att en tre år (!) gammal rapport hade rätt: träden på ön håller på att torka bort, snart är de döda. Ändå pumpas det folk ut dit. Ierapetra borde försöka locka turisterna som kommer i utflyktsbussar att stanna i sta’n, att komma hit på nästa semester. Men man låter tillfället gå förbi. Och vad ska man ta sig till när lilla ön inte längre är vacker och attraktiv? Vi kan engageras av globala klimatfrågor, men vad händer i det lilla, på vår tröskel? Kanske vi borde fundera lite över det. Eller blir det jobbigt då?

Nu ska jag ta mig en funderare på vandring imorgon. Det lutar åt helt ny sträcka högt uppe i bergen…lite pirrigt, hoppas det inte blir för varmt och inte finns för många ”svarta fläckar”.
Ha en skön nationaldagskväll!

PS. Har laddat upp några foton på flickr-sidan! DS


Vandra med mig på Kreta!
Du kan koppla av, njuta samt uppleva mina gömda pärlor.
Mer information på hemsidan http://inspirewiz.com
Välkommen!
PS. Berätta när du bokar att du läser bloggen så får du 15 % rabatt på vandringsvecka!

 

Gul vandring och pingsthelg

Sommaren har kommit! Den kom i torsdags och allt förändrades. Luften blev annorlunda, människor såg lättade ut, solen eldar på och himlen är ljust, ljust blå. Och svetten börjar rinna så jag måste erkänna att jag ser fram emot att rymma till Sverige juli-augusti. Inget kul att städa igår och vara genomblöt efter en halvtimme.

Vandring med gula inslag

Det blev en härlig vandring i torsdags! Skönt att komma ut igen efter ofrivillig ”inlåsning” pga det åskiga vädret. Landskapet är nu grönt och gult. Det väller nerför sluttningarna!

Denna våren har allt varit så rikligt och det ena efter det andra har blommat. Jag antar att det varit rätt turordning i år. Så jag fick lite problem i torsdags! För visst är den gula ginsten vacker? Men vänta – den såg jag ju i mars också. Inte så riklig och intensiv visserligen. Har ginsten två blomningsperioder? Jag kände mig förvirrad, men hjälpen var inte långt borta. ”Flowers of Crete” är en utmärkt facebook-grupp. Jag la in två foto och ställde fråga om ginst.

Döm om min förvåning – det är inte ginst nå’t av det! Calicotome villosa till vänster och Anthyllis hermanniae till höger. De är ärtväxter precis som ginst, men alla tre har egna släkten. Så nu måste jag bestämma mig för om jag ska fortsätta säga att ”sluttningarna är så vackra i maj när ginsten blommar” eller ”sluttningarna är vackra på våren när ärtväxterna blommar” eller…ja, det får ge sig.

Jag känner alltid en stor tacksamhet över allt som naturen bjuder på, men denna våren är jag extra tacksam. Och ödmjuk. Det har varit så rikt och vackert. Lugnt och stilla har blommor och växter avlöst varandra, gett varandra tid och utrymme så vi fått vila i all njutning. En ren och skär fröjd att få vara med om! Hur framföra sitt tack, hur ge tillbaka?

Och jag är så glad att jag vandrar för det är där uppe och där ute som naturen kommer till sin rätt, det är där naturen är kung. Jag sneglar bort på collaget med foton från vandringar i Sverige och min mors kloka ord i mitten:

Foton och collage: Bojana Cerek. Och ja då, det är Kreta nere i högra hörnet.

Pingst

Ja, hur firar man pingst? Det lär ju vara en bröllopshelg, men om man nu inte ska gifta sig – vad gör man då? Jag gick in för mjuklandning igår, efter städningen alltså, med att tillbringa eftermiddagen på stranden. Kvällen blev en lååång middag i ljuvligt väder.

I morse gick jag en morgonrunda och passerade kyrkogården. Mycket folk, gudstjänst igång och en del som var ute bland gravarna. Kanske pingsten mest är en kyrklig helg då man uppmärksammar och minns de döda. Jag borde väl veta efter några år här nere, men ingen kan veta allt.

Helgen får fortsätta i lugn och ro. På måndag ska jag ta tag i bokskrivandet och se till att avsluta projektet. Tennisarmbågen? Den är inte bra, men nu är jag trött på att vara så begränsad. Jag kan ändå inte låta den vila fullt ut eftersom jag bor ensam så det är bara att köra på så förståndigt som möjligt.

Ha en skön och fridfull pingsthelg!

PS. Foton utlagda på min flickr-sida! DS

 

Igår, imorgon och i juni

Det känns som om vi fått ny luft! Det märkliga vädret med äcklig värme, skurar, åska, blåst och kyliga nätter verkar ha lämnat oss. Saknad av ingen! I lördags regnade det borta i Chania och haglade i Iraklio. Lite senare träffades Sitia av en tromb med regn och hagelkorn som ställde till med en del skador. Händelserikt på nordkusten!

Gårdagens aktiviteter

Igår började vi dagen med frukost på ett större hotell i by öster om Ierapetra. Jag är inte van vid stora hotellanläggningar och har aldrig bott ”all inclusive”. Jag har bott med frukost och även med frukostbuffé, men det har helt klart varit i en annan ”liga”. Det var en stor och överdådig frukostbuffé som mötte oss. Olika avdelningar med flera valalternativ. Först blev jag överväldigad, sedan tyckte jag bara att det var osmakligt. Varför denna överdrift? Det är inte precis så att folk på semester ska ut och kroppsarbeta. Var blir resterna av? Kastas eller bärs in igen nästa morgon?

Vi fortsatte österut till klostret Moni Kapsa. Det ligger spektakulärt och insprängt i en bergssluttning. Jag har aldrig varit där, har länge velat åka dit men det ligger en bra bit från Ierapetra. Nu blev det alltså av! Klostret ser ganska stort ut nerifrån vägen så förväntningarna var ganska stora. Vid ingången stod det på porten att man skulle vara propert klädd, t ex inte ha korta byxor. Inga problem, jag krängde medhavd kjol utanpå shortsen. Tyckte lite synd om en grupp franska cyklister som anlände samtidigt som oss. De var helt oförberedda och inte läskunniga utan seglade oberört in i korta cykelbyxor. Förvånande, tycker jag. Hur svårt är det?

Jag stegade upp bakom klostret för att titta på utsikten vilket visade sig vara lite knepigt eftersom man byggt en ful mur. Jag antar att den ska skydda mot nedfallande stenar från berget.

Klostret var något av en besvikelse. Litet, inte mycket att se, slitet och jag hittade ingen frid och ro. Vi gick in i klosterkyrkan som var mörk och dyster, men där fanns gammal väggmålning och lustig vägg eftersom kyrkan och berget liksom är hopbyggt. Två munkar var hemma och den ene blev så glad över vårt besök att han bjöd på sötsaker.

Foto: Johanna Klonos

Rejäl sparbössa! Foto: Johanna Klonos

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Fader Zackarias, som jag träffade på kloster söder om Ano Viannos, berättade att det var svårt med underhållet eftersom han måste dra in alla pengar själv. Och han visade mig några brister, t ex stora hål i taket i ett stort samlingsrum. Är det någon som vet om kloster är isolerade enheter eller om de har stöd från kyrkan (inom den ortodoxa kyrkan, alltså)? Skriv gärna i kommentarer nedan!

Och det finns andra kloster som är mer värda att besöka.

(foton utlagda på min flickr-sida!)

På väg hem gjorde vi bl a stopp på fik där vi pustade ut i hettan medan svetten rann som den gör i augusti. Märkliga vädertider!

Istället för att ensam njuta födelsedagshummer på ett av mina stamställen lurade jag i år ut några vänner på middagsträff. Så igår kväll åt vi mycket god mat på restaurang i by utanför sta’n och det var min födelsedagsmiddag nr 2. Fast det visste inte dom.

Morgondagens aktivitet

Jag har inte vandrat på lite mer än en vecka pga risken för åskväder. Kunde jobbat på min bok, men där har den sjuka armbågen satt käppar i hjulet. Så det är lite rastlöst kan man säga.

Nu när vädret verkar ha vänt ska det bli av! Imorgon blir det ”skolbussen” 05:45 upp i bergen för en härlig vandring. Ska pussla ihop tre delsträckor och jag tror att det kan bli bra. Håll tummarna!

Stödlånsutbetalningsdramatiken

Precis som jag förutspådde är det nu överläggningar och utspel igång inför mötet den 15 juni. Det är den heta potatisen ”skuldlättnad” som gjorde att det inte blev något beslut den 22 maj. Tsipras ska ha ringt runt och pratat med olika ledare, bl a Macron och Merkel.

Den tyska tidningen Bild hävdar att den grekiska regeringen tänker strunta i återbetalning av ränta och amortering (6,5 miljarder euro) i juli om det inte blir några skuldlättnader. Detta tillbakavisas kraftigt av regeringens talesman Tzanakopoulos och finansministern Tsakalotos. Tzanakopoulos menar att ett av hans uttalanden blivit missförstått.

Om man vill ha en fingervisning om vad grekerna tycker just nu om regeringen, stödlån, framtiden mm kan en undersökning gjord av universitetet i Makedonien ge information. Siffror och kommentarer finns här.

En annan politisk händelse den senaste tiden är att Konstatinos Mitsotakis, ledare för Ny Demokrati 1984-1993 varav premiärminister 1990-1993, dog i måndags. Det intressanta är att grekisk politik varit (och är?) styrd av några familjer. Se t ex på Pazok (Socialdemokraterna) med några generationer Papandreou och Giorgos Papandreou klamrar sig fortfarande kvar i politiken. Och vad heter nuvarande ledaren för Ny Demokrati? Jo, Kyriakos Mitsotakis vars syster också varit involverad i partiet. Visst ska personer inom samma familj kunna engagera sig politiskt, men risken finns att det blir en väldigt liten värld och många ”tjänster och gentjänster”.
De två partierna har länge varit dominerande så Syriza var och är lite av en frisk fläkt. De kan inte uträtta under, men de är i alla fall något nytt som rört om i den för en del trygga maktgrytan.

Ha en skön kväll och morgondag!

Vandra med mig på Kreta!
Du kan koppla av, njuta samt uppleva mina gömda pärlor.
Mer information på hemsidan http://inspirewiz.com
Välkommen!
PS. Berätta när du bokar att du läser bloggen så får du 15 % rabatt på vandringsvecka!

 

Backa alla ungar!

Åskigt, kvavt, svarta moln över bergen, svårt att tänka så det passar alldeles utmärkt att detta blir ett inlägg för UNICEF. Jag blev tidigt en av UNICEF:s ”Bloggare för varenda unge” eftersom jag tror att alla barn behöver alla vuxnas röster och engagemang. Ingen kan göra allt, men alla kan göra något. Och om min blogg kan bidra är det glädjande!

UNICEF har haft en kampanj inför Mors dag som de kallat ”Backa mamma”. UNICEF jobbar för alla barn runt om i världen, men det är svårt för mammor i vissa länder att ge barnen hälsa och trygghet – där kan vi vara med och backa upp mammorna.

Estere Chimkango (24 yrs) photographed outside her home in Billy Village Ngabu, Chikwawa. Estere benefits from the services with Mothers2Mothers (with support from UNICEF) offer at the nearest health facility. Malawi 19 April 2017 (Schermbrucker/UNICEF/Malawi) Chikwawa Malawi

(Fler mammor och deras barn kan du se här)

Tycker du att jag är sent ute? Nu är det ju så här att Mors dag infaller på olika datum världen över. De kan behöva extra backning för att orka och räcka till för fler än sig själva. Det är visserligen ofta mammorna som tar hand om barnen, men vi ska inte glömma papporna. Alla barn behöver starka föräldrar och de behöver mer än 1 förälder så genom att stärka föräldrarna hjälper vi barnen. Och de små knattarna är fred och framtid.

Gå in i UNICEF:s gåvoshop och ge en gåva till någon du håller av eller som fyller år eller har namnsdag eller till dig själv eller….ja, bara för att! De artiklar som det för tillfället är stort behov av är markerade. Någonstans blir en unge lycklig och frisk eller en familj får en ljusare och lättare vardag.
Eller bli världsförälder! Då ger du pengar varje månad och är med i kampen för att skapa en bättre värld för alla barn.

Varenda unge ska få vara glad och ha en framtid!

Vill du också bli Bloggare för varenda unge? Läs mer och anmäl dig här.

Tillbaka igen!

Då har min längsta och roligaste födelsedagspresent åkt till Sverige igen! Det tog några dagar att förstå att de var här och så är de plötsligen borta! Bra, roliga dagar med syster och systerdotter. De nerkylda nordborna (våren tycks ha kommit bort i norr i år) längtade efter sol och värme så de njöt av strandtid. Så blev det några bilturer, långpromenad/kort vandring i bergen med systerdottern medan systern höll sig i mer plana sta’n. Stunder på balkong och fina kvällar med god mat. Sista kvällen, i onsdags, åt vi födelsedagsmiddag på taverna som öppnade ifjol, men jag hade ännu inte varit där. De har inte öppet under vintermånaderna så nu gäller det att hänga på låset för det var annorlunda och mycket gott!

Det är lite knepigt det där med besök. Det är så mycket man vill visa och så lite tid. Funderade på att jag kanske borde öppna turist- och guidecenter istället för att jobba med vandringar. Tyvärr är ju inte resebolagen intresserade av lokal kunskap så där är ingen öppning. Får fundera vidare på det!

Födelsedagsutflykt

Torsdag, dvs min födelsedag, var hemresedag för gästerna så jag gav mig ut på utflykt med hyrbilen. Kreta är en stor ö med flera ”ansikten” och en grov indelning är västra, centrala eller mellan och östra. Och var och en har sina lokala skillnader. Jag styrde kosan västerut till centrala Kreta som jag tycker mycket om och är nyfiken på efter att ha passerat många gånger så den ska utforskas när jag blir pensionär. Det är förhållandevis platt, mer ”kulligt” än bergigt, och mycket frodigt. Här odlas oliver, vin och annat så landskapet blir väldigt skiftande och grönskande.

På min karta stod plötsligen Nikos Kazantzakis museum och det kunde vara intressant. Jag letade mig in i Myrti och på väg från bilen till muséet upptäckte jag att det finns hänvisningar i byn till hans liv och verk. Det fanns informationsskyltar lite varstans. Kändes lite märkligt eftersom han inte har bott i byn. Jag visste inte så mycket om honom, men muséet var väldigt bra. Jag tog också 20-minuters videon om hans liv. Han levde ju under en otroligt omvälvande och spännande tidsperiod med Greklands frigörelse från ottomanska riket, balkankriget, första världskriget, folkutväxlingen 1924-1925, andra världskriget, inbördeskriget. Otroligt produktiv man och jag antecknade i minnet att jag skulle vilja läsa hans reseberättelser (han reste otroligt mycket!) och hans roman där huvudfiguren bygger på hans far.
Jag är fortfarande övertygad om att herr Kazantzakis inte skulle tycka om filmversionen av ”Zorba the Greek”. Filmen får liksom inte fram hans budskap, men så är det ofta med filmade böcker.

Jag fortsatte norrut och noterade på vägen vad nästa utflykt i området ska innehålla: muséet The Battle of Crete i Episkopi, ett kloster och ströva runt i byn Myrti som var väldigt charmig. Några stopp vid fina vyer och vackra kapell. Åska och regn ett tag, men jag tror att det var födelsedagshälsning ovanifrån eller från naturen till en vandrare.

På kvällen kändes det som om jag firat i flera dagar så min egen lilla födelsedagsmiddag tar jag i nästa vecka. Om man draaar ut på något får man njuta läääängre…

Stödlånsutbetalningsdramatiken

Som du kanske vet blev det inget beslut i måndags om delutbetalning av 3:e stödlånet. Det ska upp på agendan igen i juni och då börjar det bli riktigt ont om tid eftersom det finns räntor och amorteringar som förfaller till betalning i juli. Det är skuldlättnadsfrågan som stökat till det och troligen sker det nu överläggningar, telefonkontakter osv härs och tvärs för att försöka få fram en lösning. Några har uttalat stöd för Grekland och lättnader nu, andra att frågan får vänta tills 3:e stödlånet löper ut 2018. Vi får se hur det går, men rysaren fortsätter alltså!

Andra nyheter? Ja, som du förstår har jag inte riktigt kontroll på det för tillfället. Jag läste en kort artikel om vinterturism på Kreta, men det var så idiotiskt så det får jag nog fundera lite mer över och smälta innan jag skriver något.

Nu är det fredagskväll, snart ska snacks och ouzo fram till film. Ha en skön och fridfull helg!

PS. Foton uppladdade idag på min flickr-sida! DS

Vandra med mig på Kreta!
Du kan koppla av, njuta samt uppleva mina gömda pärlor.
Mer information på hemsidan http://inspirewiz.com
Välkommen!
PS. Berätta när du bokar att du läser bloggen så får du 15 % rabatt på vandringsvecka!