Trolsk och magisk vandring

Ny ryggsäck, ny strumpsort, hälgrepp i trilskande vandringsskon – dags för vandring! Körde upp till Hässleholm och tog tåget till Sösdala där jag gick ner till Skåneleden vid Lillsjödal. På vägen dit mötte jag lantbrukare med spann som skulle ge något till sina kor, Jisses, vilken orkester! De i andra hagen var väldigt upprörda och lät hela världen få veta det.

När jag började vandra i den stilla morgonen snubblade jag nästan över ett tält. Tänk vilken underbar morgon camparen fick vid den lilla spegelblanka sjön. Jag fortsatte och kom upp på en smal åsrygg. Snart kunde jag se snapphanarna trycka i buskarna till vänster och svenskarna gömma sig bakom träden till höger. Vad hade blivit om svenskarna inte vunnit? Tanken svindlar!

Inne i skogarna var det tätt, mossigt, stenigt och höga tallar. Eller vacker bokskog. Här bjuds allt! Prassel, rop, skrik och andra ljud hördes så jag var inte ensam. En del ljud kom från fåglar, resten vet jag inte.

Solen hittar alltid ett hål…

I tallskogarna låg stora, mossiga stenar. Detta är nordöstra Skånes kännetecken och jag vandrade på gränsen. Alldeles stilla runt omkring mig. Skulle inte bli förvånad om ett troll tittat fram bakom en sten och sagt ”Mossa, mossa, människobarn”, men jag hade blivit väldigt förvånad om han inte haft ett gäng rumpnissar som sällskap.

Passerade ett ödetorp, gick runt och fotograferade, plötsligen stod jag stilla och stirrade på en svart katt som stirrade tillbaka med böjd rygg. Jag störde kanske hans middagsvila. Mötte också några cyklister, ryttare och vandrare. Roligt att folk ger sig ut i naturen!

Vandrade i tropisk värme. Det var så fuktigt att det var dumt att dricka vatten för det rann rakt igenom. Och de svenska otäcka myggen samlades runt min ända vid varje kisspaus. Hur blir natten, tro? Kanske ingen sömn och bara kliande. Men det löste sig, jag lyckades tydligen hålla dem ifrån mig.

Så kom jag upp på Klinten på åsen. Där finns en bänk placerad rakt framför gläntan så det blir fri sikt ut över Hovdala-slätten. Som gjort för en paus då ögat får söka sig långt bort och tanken vila i fjärran.

Då och då korsade jag eller hade sällskap av nya ledmarkeringar som ”Höjdarnas höjdarled” och ”I Post-Nillas spår”. Hovdala slott och Hässleholms kommun har tydligen tagit tag i det här med vandring och lagt upp en del egna leder. Intressant! (Hovdala ordnar en vandringsfestival i september, men på sidan finns också möjlighet att ladda ner kartor och vandra själv.)

Några saker slog mig. Hösten knackar på dörren så smått. En otroligt vacker årstid då naturen bjuder på en färgsprakande show som gör en förstummad. Det är den tid på året som jag ibland saknar på Kreta, men i gengäld har jag grönt året om och slipper den nakna, bruna, döda vintern i Skåne.
Den andra saken som slog mig var att jag för första gången inte har något vandringsuppehåll! Jag började vandra i september ifjol efter högsommaruppehållet på Kreta och jag bara fortsätter och fortsätter. Ett oerhört privilegium samtidigt som det känns lite märkligt. Det bästa av två världar skulle man kanske säga.

Efter drygt 6 timmars vandring var jag tillbaka vid bilen i Hässleholm. Hade en härlig känsla av njutning över allt jag bjöds på. Förundrades över Skånes mångskiftande landskap som bjuder på allt som till exempel skog av alla slag, öppna landskap, åsar, betesmark, stigar, småvägar, sjöar, bäckar, små byar, vyer. Och stillheten och lugnet är svåra att hitta någon annanstans än i naturen. Där finns friden.

Avslutade dagen med att köra småvägar hemåt med en avstickare till Maltesholm. Tjusigt och många fina, intressanta byggnader samt en vacker park och imponerande uppkörsväg!

För den vandringsintresserade: jag gick alltså på i slutet av delsträcka 6 på Nord-sydleden, följde delsträcka 5 och där delsträcka 4 svänger vänster mot Hässleholmsgården fortsatte jag rakt fram till järnvägsstationen. Mer om Skåneleden finns här!

Ha en skön helg!

 

PS. Hur det gick med nya utrustningen? Ryggsäcken är jätteskön, det var ett bra köp, bättre än den gamla. Sockorna gav inte mersmak, för mycket ull. Hälgreppet fungerade nästan, tror jag vet hur jag ska justera det, men visst är det konstigt att en sko i ett par kan bli så fel.

Foton på min flickr-sida!
Huset är nu ute till försäljning, bl a på hemnet! Intresserad? Sprid gärna!

Följa bloggen? Gå ner i sidfoten på detta inlägget!

Vandra med mig på Kreta!
Du kan koppla av, njuta samt uppleva mina gömda pärlor. 
Mer information på hemsidan http://inspirewiz.com
Välkommen!

 

 

 

Vandring och utställning

En vecka sedan förra blogginlägget. En fullsmockad vecka. Vi kan hoppa över matförgiftning, inställt tåg och felkörning i ett av mina hat- och ångestobjekt (andra kallar det ”E6 förbi Göteborg”) vilket kunde resulterat i att detta skrivits i Oslo.
Förutom att träffa digitala vänner i ”verkligheten”, hälsat på en kär vän i Karlstad och hämtat en väldigt trevlig hyrbil har jag vandrat och varit på utställning.

Egenkomponerad vandring

I kända trakter kan man ha lyxen av närhet till vandringsmöjligheter. Vi har haft sommarstuga uppe i Sofielust/Örnaberga så jag knöt samman olika skogspromenader till en vandring.

Vi gick ut genom dörren, svängde vänster och medvandraren Bojana sa: ”Jag kan inte fatta att vi bara ska gå iväg utan att först åka tåg, buss eller bil!” Nere vid havet tog vi in på Skåneleden som vi sedan lämnade för att ge oss inåt land i skogen. Fast det kändes mer som att ge sig in i tät, fuktig djungel även om jag aldrig varit i en så’n. Naturen är helt otrolig denna sommar! Den grönskar och prunkar över alla bredder. Det går nästan att höra hur växtligheten lever och är igång. Och den är nästan påträngande, som om den vill attackera eller suga in.

 

Ett tunt, stilla regn en liten stund, annars bra vandringsväder med växlande molnighet. Och vindstilla vilket alltid ger ett extra lugn och en speciell fridfullhet. Smultron frestade, svampar stora som dasslock visade upp sig, fåglar orkestrerade. Man vände sig inåt, vilande som i en trygg vagga. Det gör gott för själen.

Så kom vi till en avgörande punkt – börja vandra mot hemmet igen eller fortsätta till Gyllebo-sjön. Min något medtagna mage fick avgöra så för säkerhets skull vände vi hemåt. Väl tillbaka i Baskemölla tog vi en kort mat- och toapaus innan vi körde upp till Gyllebo-sjön. Avslutning på dagens vandring blev ett varv runt sjön.

Totalt strax över 5 timmars vandring med inslag av hav, sjö, bäck, skog, åker, grusväg, stig, terräng. Och en dansbana! Vad kan man mer önska sig?

Bro över till nästa

Igår åt jag lunch i Storstugan vid Tjolöholms slott. Ett gäng vid grannbordet diskuterade vart de skulle åka på nästa resa och vad de skulle göra. De konstaterade att de var ”färdigseglade”, valde bort paddling och sedan koncentrerade jag mig på min Biff Lindström. Plötligen sa en i sällskapet att ”vi kan vandra”. Någon konstaterade att då måste man ha tält och ”skaffa en massa annat”. Så synd när människor tror att vandring måste kombineras med friluftsliv. Det måste det inte alls, det är två olika saker som råkar passa bra ihop om man så önskar. Varför inte börja med dagsvandringar för att se om den biten passar, om man tycker om det. Sedan kan man bygga vidare om man känner för det eller fortsätta sina dagsvandringar. Och det måste inte vara tält utan kan vara stugor, b&b, vandrarhem, hotell. Och man måste inte förbereda mat flera dagar i förväg utan kan gå till dukat bord. Var och en ramar in vandring på sitt sätt. Det finns inga rätt eller fel.

Utställning

Så varför var jag vid Tjolöholm? Jag har varit där tidigare och då sett slottet. Denna gången var jag nyfiken på utställningen av kläder från tv-serien Downton Abbey. Guiden var bra, kläderna var uppställda i olika rum så vi fick se bitar av slottet också. Och det var tur det för utställningen var tunn. Inte värd att köra dit bara för den och 150 kr var för mycket.

En sak som jag tycker är så konstig är folk som går på utställning och fotograferar allt de ser. Varför är de inte här och nu? Suger in alla intryck, lyssnar på guiden eller läser på informationslappar? Det mesta går att hitta på nätet idag så det kan inte vara därför. Är det för att visa att man varit på en speciell plats?
Antagligen är det jag som är fel ute för jag är så koncentrerad och fokuserad, suger åt mig som en svamp, sjunker ner i fantasin och tankarna seglar bort. Har väl nå’t fel på min förmåga att göra flera saker samtidigt.
Fast visst är det konstigt när en besökare i gruppen säger åt en att man ska flytta på sig och vänta gå fram för den ska ta foto!? Jag visste inte att det var en fotosafari….

Så är det söndagskväll och nu kan jag inte sitta här längre utan nu väntar Vera. Ha en skön kväll!

PS.
Foton på min flickr-sida!
Huset är nu ute till försäljning, bl a på hemnet! Intresserad? Sprid gärna!

Följa bloggen? Gå ner i sidfoten på detta inlägget!

Vandra med mig på Kreta!
Du kan koppla av, njuta samt uppleva mina gömda pärlor. 
Mer information på hemsidan http://inspirewiz.com
Välkommen!

 

Rötter och vingar – en förutsättning

Nä, nu får det snart vara slut på det här höstliga sommarvädret! När man väl planerat så skiftar vädret igen. Lusten att göra något dör ut. Igår sa grannen att han funderade på att ta fram julprydnaderna: ”Det är ju som november!”.

Vi har planerat vandring på måndag och jag kastade fram förslaget att vi ger oss upp i skogen där jag varit så mycket i och med vår sommarstuga. Lite senare slog det mig att det är nog 6-7 år sedan jag var där, kanske borde åka upp och rekognoscera lite.
Solen tittade fram i lördags, jag kastade mig ut i lånade bilen och körde iväg. I 3 timmar checkade jag olika stigar, vägar och delningspunkter. Och på några platser var jag vilse, någon väg var helt igenväxt, en stig hade försvunnit, öppna fält var fulla av höga granar och där det varit skog var det tomt. Det händer mycket i naturen! Det ändrade totalt landskapet och i krocken mellan minnesbild och verklighet uppstår total tomhet på hjärnkontoret.
En fin vandring kan vi få på måndag. Om vädret är på vår sida.

Sorterandet och rensandet fortsätter, dock i avtagande takt. I en låda hittade jag ett urklipp där det stod att de viktigaste gåvorna vi kan ge våra barn är rötter och vingar. Jag tror att det är viktigt för alla människor. Det talas mycket om driv, förverkligande, drömmar, framtid osv och att det är viktigt med mål och att forma sin framtid. Lämna din gamla tillvaro, skapa ett nytt liv.
Jag tror att det är lika viktigt att se bakåt, att ha rötter. Det som finns där har format oss, gett oss en grund att stå på. Varför ska vi låtsas som om vi inte har ett bagage, varför inte dra nytta av det och vara stolta över det?  Den du är idag är en summa av det du har med dig och dina drömmar och önskningar framåt. Det är summan, helheten, som visar vem du är, vart du är på väg och varför.
Lika tokigt blir det att inte se framåt, att vara vingklippt. Du kanske inte kan uppfylla alla dina drömmar, men vad är det för fel på drömmar? Hopp? Längtan? Du kan förändra, gå vidare. Ta gärna in idéer, men försök inte göra det någon annan gör. Ni har olika bagage och inget är ”rätt” eller ”fel”, ”bättre” eller ”sämre”.

Ja, så där lite filosofisk blir jag då och då beroende på vad som dyker upp i lådor och hyllor. Det blir väldigt tydligt att livet handlar ganska lite om saker och självuppfyllelse. Livet är en fascinerande palett av möten och avsked, glädjestunder och sorg, stabilitet och uppbrott. Och så vidare. Och vidare.
Jag sparar undan gamla handlingar, foto, brev o likn. Och tänker för mig själv att om 1-2 generationer – vad finns då kvar som kan ge rötter…

Igår var jag på bio och såg ”Tulpanfeber”. Fantastiska miljöer och foto! Ett bra exempel på när egoism slår över så till den grad att man sviker sig själv och det man tror på. Bara att ta konsekvenserna för det är enda sättet att finna någon ro, frid och lycka.

Nä, nu ska jag leta fram tjock tröja och regnjacka, långbyxor och strumpor för att ge mig ut i svenska sommaren! Hur jag håller humöret uppe? Jag slipper svettas och lyssna på AC i den kretensiska högsommaren – och det känns ljuvligt!

Ha det gott!

PS. Huset är nu ute till försäljning, bl a på hemnet! Intresserad? Sprid gärna!

PPS. Följa bloggen? Gå ner i sidfoten på detta inlägget!

 

Vandra med mig på Kreta!
Du kan koppla av, njuta samt uppleva mina gömda pärlor. 
Mer information på hemsidan http://inspirewiz.com
Välkommen!

 

Jag är fortfarande vid liv

Jag undrar om jag haft så här långt uppehåll i bloggen någon gång. ”There is a first time for everything” heter det visst. Allt under kontroll här på Österlen tänkte jag skriva, men det stämmer inte. Vädret är totalt bortom all kontroll. Det kan vara sol här i Baskemölla och regna i Simrishamn. Och vädret skiftar minst 2 gånger per dag. Nu har jag gett upp. Det går inte att planera något utan man får ta det som det kommer. Trist är det, det blir lite rastlöst. Skulle vara roligt med några vackra, stabila solsommardagar.

Förslag till ny plikt

När jag gått här och sorterat och fixat (min mor flyttade till äldreboende i februari så huset ska nu säljas) har ett förslag till en ny plikt växt fram. Vi har ju skolplikt som gäller från en viss ålder och mitt förslag är liknande. Jag vill inte krångla till det. Jag föreslår att det införs en rensplikt som infaller den dag pension börjar tas ut. Rensplikten innebär att gå igenom allt man samlat på sig genom åren, sortera upp, kasta osv.
Det som är lite oklart än så länge är hur lång tid man ska ha på sig (ett år verkar väl rimligt) och hur det ska kontrolleras att plikten uppfyllts. Ett gäng kontrollanter kanske! Det skulle kunna vara ett bidrag till att få ner arbetslösheten. Här uppstår plötsligen indirekta vinster! Ibland, eller rättare sagt ganska ofta, fylls jag av beundran över mig själv!

Turist i Lund

I förra veckan var jag på neurologen i Lund och passade då på att strosa omkring lite i det som var min hemstad i nästan 37 år. Många som besöker Lund gör det för att se domkyrkan och sedan far de vidare. Synd, tycker jag. Sta’n har så mycket mer att bjuda på!

Har du gott om tid och lust så följ ”Hälsans stig” som finns i flera svenska orter. Information finns på nätet, turistbyråer o likn. ”Hälsans stig” i Lund tar dig förbi olika grönområden, stadsdelar, universitetet med mera. Du får en bra och fin bild av Lund!

Har du inte lust att gå ”Hälsans stig” så leta i alla fall upp ”Nöden” som är en gammal stadsdel som just nu är full av blommande stockrosor. Besök Botaniska trädgården där du kan ha picknick på gräsmattorna, fika på caféet, spankulera omkring och njuta av alla blommor, träd, buskar. När jag var där fick jag plötsligen en bild av Kretas berg för mitt inre öga. Det visade sig att jag kommit in i en del med krydd- och medicinväxter. Några av de växterna finns vilt hemma i bergen.

Lund har en spännande historia. Var du än går i sta’n kan det hända att du under dig har en gammal kyrka eller ett kloster. Lund hade en storhetstid som religiöst centrum vilket också lockade till sig hantverkare, köpmän med flera. Besök Kulturen! Den ska jag besöka i sommar för där pågår utställningen ”Hasse och Tage”.
Och vill du känna ännu mer av historiens vingslag så besök monumentet över Slaget vid Lund.

Det finns många fina delar i sta’n och givetvis är det så att en del delar tycker jag har förändrats till det sämre. Men det behöver vi inte orda så mycket om. En sak vill jag peka på: Lund har alltid varit väldigt bra på att ha lite känsliga fingertoppar när det gäller centrum. Givetvis finns Domus-hus också i Lund, men man har inte gått fram så hårt som i t ex Malmö. Tills för några år sedan. Om du besöker domkyrkan så förvånas du kanske över den fula, insprängda byggnaden på ena sidan av domkyrkan (gå på andra hållet upp i Lundagård mot universitetet istället!). Det är Domkyrkoforum som är ett besöksforum och byggnaden delade invånarna i två läger: fult och felplacerat, fint och rätt placerat.

Foto från Lund och från en promenad i Simrishamn finns på min flickr-sida!

Läsa är roligt…eller?

Vädret inbjuder till att läsa mycket, men tiden har gått till annat. Jag har också tappat lusten lite att läsa, det känns trist. De tre senaste böckerna jag läste (varav två översatta) hade så dålig svenska så jag blev både förbluffad och upprörd. Sådana enkla saker som skillnaden mellan den/det. Det där med maskulinum och femininum, t ex ”den gamla mannen” heter det ju inte. Mellanslag före frågetecken och utropstecken. Jag har fler exempel, men nu blev jag lite nedstämd och uppretad igen så jag slutar.

Stor och viktig dag idag!

Idag hoppas jag att vädret håller sig torrt för jag ska besöka Kiviks marknad, Sveriges största marknad. Den är lite som sommarens julafton för en riktig österlening. Under mina första 54 är missade jag marknaden två gånger (förutom de första barnaåren så klart). Nu är det fem år sedan jag var där så abstinensen är stor!!

Jag ska bättra mig och inte ha så långt uppehåll i bloggen, men om solen slår till så…..man vet aldrig….  Ha det gott!

PS. Följa bloggen? Gå ner i sidfoten på detta inlägget!


Vandra med mig på Kreta!

Du kan koppla av, njuta samt uppleva mina gömda pärlor. 
Mer information på hemsidan http://inspirewiz.com
Välkommen!

 

En grönskande tur

Igår var det äntligen dags att vandra. Det blev 7 timmars vandring mellan Brösarp – Baskemölla (dvs Skåneleden 4, delar av etapp 6 och 5). När jag lämnade Baskemölla med buss 06:20 lyste solen. Anlände 30 min senare till Brösarp i hällande regn. Hm. Inte bra. Kröp in i busskur och väntade sisådär 25 min och det klarnade upp!

Markerad led – så skönt! Vad jag saknat de där markeringarna. Så enkelt och så avkopplande. Jag kan givetvis ”mina” vandringssträckor på Kreta, men det är ganska mycket jobb och tid som går åt när jag ska lägga nya. Här är det serverat!!

 

 

 

 

Medan jag vandrade tänkte jag på skillnaden på landskap och natur mellan Österlen och Kreta. Det ena är inte bättre än det andra – bara olika. Var och en med sina speciella kännetecken och karakteristiska skönhet. Tänk om det gick att slå ihop de två! Men omväxling och mångfald är fint, det är vackert i naturen var man än är!

Härligt att få en dos av det som inte finns där på Kreta som t ex att gå in i skog och snedda över sommarhagar. Vandra över strandängar och korsa vattendrag. I och med att Linderödsåsen skjuter ut här så blir det verkligen inte skånskt ”platt”.

Det är inte automatiskt så att de största blommorna är de vackraste. Marktäckande gula och lila blommor var som penseldrag på sluttningar och strandbackar. De förskönade verkligen. Påminde mig om när bergssluttningarna på Kreta på våren är gula och sedan blir röda för att åter skifta i gult. Naturen gör de mest betagande konstverk. Och de är nya varje dag.

Jag förvånades över hur grönt och frodigt det är i naturen. Det måste vara våren som med sin kylighet gett växterna tid att komma till liv i lugn och ro. Eller så är det bara jag som inte minns, min senaste sommar i Sverige var 2013. Det kändes nästan som om landskapet är inslaget i generöst grönt presentpapper och överlämnas med ”varsågod och njut!”.

På Stenshuvud tog jag både Norra huvudet och Västra huvudet så jag fick utsikten på alla håll. Det var ganska mycket folk i nationalparken och jag blev både irriterad och konfunderad på folk jag mötte. Möts man på en stig säger man väl hej!? Jag gör det och fick tillbaka en hel del trumpna hej, förvånade hej, mumlande hej och några som inte svarade. Man kan dra fram att svenskar (utlänningar hälsade) är stela, inbundna, har stor privat radie osv. Men varför inte kalla det för vad det är? En stor del av oss är oartiga och/eller självupptagna. Trist! Framför allt för oss själva.

Så närmade jag mig Rörum. Du känner väl igen ”Ensamma trädet”?Om inte så titta på ”Mandelmanns gård”. Avsnitten ligger i repris på tv4play och nya ska komma (troligen i vinter).

Det slog mig framåt slutet av vandringen att jag är priviligierad i år. Först en fantastiskt fin vår på Kreta med många blommor och grönska som kom i lugnt tempo så det fanns tid att se och njuta. Och nu denna gröna, frodiga present med mönster av ängsblommor. Vad kan en människa mer önska sig?

Lite kort om etapperna: etapp 5 rekommenderar jag inte. Den innehåller för mycket landsväg för min smak. En lösning kan vara att hoppa på bussen i Kivik och hoppa av i Vik så slipper man de tråkiga avsnitten.
Se upp på vägen mellan Kivik och Stenshuvuds nationalpark! Vägen är smal med mycket trafik nu på sommaren till musteriet i form av bilar, husbilar, lastbilar.

Ser redan fram emot nästa vandring! Blir det en etapp på Skåneleden i närheten eller ger jag mig iväg…kanske jag sätter ihop en egen sträcka…

Ha det gott och njut av skog och mark – det är dessutom både hälsosamt och gratis!

PS. Jag har laddat upp foton på min flickr-sida!

PPS. Följa boggen? Gå ner i sidfoten!

Vandra med mig på Kreta – erbjudande på hemsidan http://inspirewiz.com!!
Välkommen!

Olika dåliga sommarväder

En vecka i Skåne och det finns en sak som överskuggar överraska modern, 89-årskalas, ett glädjande (!) tandläkarbesök, tågförsening och annat: vädret. Ibland sägs det att vi svenskar pratar väldigt mycket väder och är nästan besatta av väder. Det stämmer inte, tycker jag. Min erfarenhet är att folk från andra länder som jag mött i länder jag besökt eller som bor i Sverige också är upptagna av vädret. Och det gäller i allra högsta grad grekerna. Jag kan höra hur det i Ierapetra nu pratas väder och olika väderprognoser och vad gamla människor säger. Det sistnämnda fasar alla för att det ska slå in och visa sig vara sant: efter kall vinter kommer lång, het sommar…

Jag kör i stereo, dvs jag har koll på vädret på två platser. Det blir lite ”pest eller kolera”, men jag vet hur mitt val ser ut. Och det är enkelt. Så här såg prognoserna ut igår kväll:

Jag är helt klart på rätt plats! Hettan i Ierapetra kan mildras något, men högsommaren är på väg. Det blir inte lindring förrän i början av september.
Det höstlika vädret på Österlen kan visserligen ligga kvar hela sommren. Det vore inte första gången. Men! Det kan också bli skönt svenskt sommarväder med sol och rimliga temperaturer.

Hörde av vän i Ierapetra det som gäller är att vara inomhus med AC på högtryck eller sitta i havet. I tankarna finns så klart de som måste jobba i hettan där nere. Det borde vara förbjudet att jobba när temperaturen blir för hög. Fick information om att en del, t ex några byggjobbare, jobbar morgon och förmiddag, sedan lägger de av. Det är inte möjligt för de flesta att styra sina arbetstider så. Tavernaägare, hotell osv inom turistnäringen kan inte stänga under sin mest intensiva period.

Jag känner också med de som rest ner i hopp om värme och sol, men som möts av hettan. Läste ett inlägg på facebook där en turist skrev att vid middagstid gav de upp, det gick inte att vara på stranden utan de fick söka sig inomhus.
Det är synd att så många bara kan åka på sommaren eftersom Kreta då är minst till sin fördel, vädret ofta omänskligt eller i alla fall inte njutbart, orken att ge sig ut och uppleva mer än stranden är minimal. Egentligen får man väldigt lite valuta för sina pengar – sol och hav.

Och här uppe behöver vi väder så vi kan vara ute eftersom vi lever så mycket inomhus. Det mörka, molniga vädret är en riktig humörsänkare och inbjuder till att bli lite passiv. Det är mysigt och bra att läsa, titta på en film (se tips i förra inlägget!), men varar det för länge börjar rastlösheten komma. Och missnöjdheten. Och en del annat som inte direkt gör oss trevliga.

För min del känner jag mig lite låst. Hade tänkt vandra idag, men regnskurar är inget bra vandringsväder. Nu sätter jag mitt hopp till tisdag. Jag är i alla fall på en plats där det finns chans till vandring under sommaren i motsats till hemma på Kreta.

Här uppe i norr får vi hålla oss till det enda vi med säkerhet vet, dvs att efter regn kommer solsken. Frågan är bara när…. Ha en skön helg!

PS. Följa boggen? Gå ner i sidfoten!


Vandra med mig på Kreta – e
rbjudande på hemsidan http://inspirewiz.com!!
Välkommen!

I packtagen med turisttankar

I söndags avslutade jag vandringssäsongen! En vandringskund och jag njöt en halvdagsvandring. Det börjar bli för varmt för vandring, men hon var villig att starta tidigt (vi möttes kl 6 för transport till bergsby, började vandra 6:30) så vi hade bra väder och temperatur. Segelflygande gåsgamar, massor av vita fjärilar, blommor, krydd- och örtdofter, getklockor, skuggpauser vid kapell, vyer, lågtflygande moln….Kreta levererade. Som vanligt.
Nu vandringsuppehåll juli-augusti, sedan är det dags igen!

Jag är minst sagt förvirrad! Inte enkelt att resa norröver, minsann. Hur packar man för svensk sommar? Blir det varmt så det snurrar eller regnigt råkallt? Eller bara blåsigt och ljummet? Givetvis fattar jag att det inte går att packa för de två månader jag ska vara i Skåne, men det är liksom tre olika garderobsalternativ som ska ner. Och då infinner sig genast överviktsångesten. Men det är ju ett civiliserat land så det som fattas i packningen kan inhandlas.

Det känns märkligt och roligt att få uppleva svensk sommar. Senast var 2013. Jag har tidigare mestadels besökt Sverige på hösten och då oftast i nov/dec. Eftersom jag älskar advent och jul måste jag få en dos julstämning. Jag hoppas bara att inte alla jag känner är semesterupptagna utan att det finns tillfällen att ses och umgås.

Jag kommer att bo på Österlen som är en riktig turistmagnet. Kusterna i Skåne är det, eller i alla fall hörnen i sydost, sydväst och nordväst. Roligt men också lite synd att Skåne = kust och fiskelägen. Mellanskåne är fantastiskt fint med varierad natur, slott och andra sevärdheter och i nordost möts Småland och Skåne i John Bauer-natur. Vore roligt om fler besökare hittade inåt land och fick uppleva Skånes olika sidor.

Här nere hade kommunen för ett par veckor sedan bjudit in skandinaviska fotografer (ingen aning vilka eller varifrån) för att uppleva och ta foton av Ierapetra. De skulle också ut till en kustby (som är rik på turister) och upp i en bergsby (oklart vilken). Det som förevisats var lite underliga och ”typiska” motiv, tyckte jag. Man vill gärna ha tillbaka skandinaverna (som försvann i början av 90-talet till västra Kreta), men då får man lägga på ett kol och jobba lite intensivare, tycker jag. Glädjande att kommunen funderar på att söka samarbete med lilla Sitia som marknadsför hela sitt område, inte bara staden. Gör samma här!
Varför kontaktade inte kommunen mig? Då hade det blivit så mycket bättre med mina ögon ”utifrån” och alla fotomiljöer jag kunde visat. Visst är det märkligt, eller?

I maj kom en artikel om vinterturism på Kreta. Jippi, tänkte jag, äntligen! Vinterhalvåret är bl a en bra tid för utomhusaktiviteter, ön är vacker, man skulle kunna få prova på olivplockning, tempot är lugnare, människor har mer tid och ork. Jag tycker dock att kanske januari och februari skulle vara ”stängda” så folk här kan få lite ledigt och har tid för underhåll och reparationer. Dessutom är det den tiden på året då vädret är som mest ostadigt.
Döm om min förvåning vad som är på gång!! Det är en modell som redan är igång i Turkiet, Marocko, Dubai och på Cypern. Turismnäringen och detaljhandeln förhandlar med ett konsortium av affärsmän om att erbjuda tyska pensionärer en sorts billiga paket där de bor på 4- och 5-stjärniga hotell och bussas runt till utvalda affärer i Iraklio och Rethymnon för att köpa lädervaror, mattor, vävnader, smycken osv. Man hoppas att det denna vinter ska komma 50 000 personer och att nästa vinter ska gruppen utökas med skandinaver, fransmän och andra européer.
Det handlar alltså om organiserade shoppingresor. Till ett väldigt begränsat område av en stor ö. Jag vet inte riktigt vad jag ska säga. Känner mig bara tom i skallen över att man tänker så smalt och begränsat. Kanske det kan bli en öppning för vinterturism, ett första steg…men nej, fan tro’t.

På tal om turister så slås det ofta upp stort hur många som besöker Grekland. Det börjar höjas röster för att det snart måste dras i bromsen. Det gäller inte bara att höja antalet besökare utan också att skydda näringen. Slitaget på sevärdheter och destinationer kan bli så stort och allvarligt att de förlorar sin attraktion. Det pekas på att det måste plockas fram handlingsplaner på alla nivåer (kommunalt, statligt, företrädare för turistnäringen) för att skydda sektorn. Kloka ord som jag hoppas hörsammas i tid. I det korta perspektivet är det säkert lockande att bara öka och öka, men förr eller senare slår det tillbaka och kassorna kommer att börja sina. Då kan det vara för sent.

Nu ska jag sätta mig ner och skriva en lista över vad jag absolut inte får glömma att fixa senast torsdag. Kl 06:30 på fredag morgon lämnar jag Ierapetra i buss. Jag kommer redan att längta hem när bussen efter 15 km:s färd norrut svänger västerut…

Ha en skön kväll!

PS. Bloggandet blir nog lite ryckigt framöver. Gå ner i sidfoten och prenumerera så missar du inget!

Vandra med mig på Kreta!
Du kan koppla av, njuta samt uppleva mina gömda pärlor.
Mer information på hemsidan http://inspirewiz.com
Välkommen!
PS. Erbjudande på hemsidan!!!

Vandring med intermezzo

Igår gav jag mig ut på vandring på E4, en vandringsled som går längs med Kreta från öster till väster. Eller omvänt. En ny delsträcka plus en gammal dito. Upp och iväg tidigt med 05:45-bussen till byn Males, nordväst om Ierapetra. Males och jag har inte de bästa vibrationer mellan oss sedan jag fastnade med en hyrbil för några år sedan, men det är en annan historia. Byn ligger väldigt vackert som en solfjäder med Selakano (skog) och Dikti-massivet bakom sig, grönskande kullar och hav framför sig.

Jag snirklade mig genom byn ut på en grusväg för att vandra upp till E4:an. Solen hade ännu inte tagit sig över bergstopparna och det var vindstilla. Ingen annan mer än jag, tystnad och tillfälliga ljud som t ex en skällande hund i fjärran. Vägen upp bjöd på fantastiska vyer mot sydkusten och Dikti-massivet där det faktiskt ligger lite snö kvar i några skrevor.

Ibland dyker det upp konstruktioner gjorda av mänsklig hand och oftast kan jag lista ut vad de ska användas till och varför de byggts just där. Det här har jag dock aldrig sett! Murade bänkar och ett bord ute i absolut ingenstans! Ingen vy, ingen plantering, inget hus. Vem ska sitta här?

När jag kommit upp och skulle börja gå utför gick det riktigt utför. Markeringarna på E4 är inte så frekventa, men de brukar finnas vid vägkorsningar o likn. Så inte i detta fallet. Jag tog fel avtagsväg, befann mig i en ”svart fläck”, dvs ingen täckning, så gps:en och kartan i mobilen var inte att lita på. Då är man glad och tacksam över sin papperskarta!

Just när jag hittat rätt väg fick jag syn på ett ganska stort område med bikupor. Solen låg rätt, bikuporna hade flera färger, här kunde bli ett roligt eller snyggt foto. Jag gick lite närmare som jag gjort så många gånger tidigare. Det skulle jag inte gjort! Blev anfallen av ett stort bi eller geting som stack mig på halsen. Jag vände tvärt och började gå därifrån. Kände efter på halsen och fick tag i en tagg som jag drog ut vilket givetvis var gadden. Odjuret förföljde mig! Jag skyndade på stegen, men det hjälpte inte. Ursinniga attacker mot hals och ansikte. Jag började fäkta vilket jag vet att man inte ska, men först var det nog ren reflex för att skydda mig. Sedan tog en idé form! Om jag lyckas träffa odjuret tillräckligt många gånger med min svepande hand borde det bli groggy. Till slut lyckades jag. Odjuret låg på vägen och kippade efter andan. Jag laddade. Det sista det upplevde var en annalkande mörk skugga som åtföljdes av ett elakt men njutningsfullt skratt som ekade mellan bergen medan odjuret överfördes till de sälla jaktmarkerna.
Jag har aldrig sett ett så aggressivt djur. Kanske det tog sitt vaktuppdrag på blodigt (!) allvar, kanske det var en extremistterrorist eller kanske bara var uttråkad.
Det slog mig senare att egentligen behövde jag väl inte varit rädd för fler stick för det hade ju förlorat gadden och den växer väl inte ut i rappet. Men om det var utan vapen – varför attackerade det?

Något skakad fortsatte jag och glömde snart bort anfallet. Uppe i bergen finns de ljuvligaste gömmor bland dramatiska klippor och skrevor. Små slätter eller platåer med vingårdar och annat dyker upp där man minst anar det. Mer blommor här uppe än vi har nu nere vid kusten. Gott om olika lövträd, bl a vilda fruktträd, mandelträd. Det verkar finnas större artrikedom där människan inte har anlagt olivlundar. På något sätt känns det som mer natur och mer ”vilt” än på lägre höjd. Nästa gång du passerar berg så tänk inte ”så kalt och trist” utan ”jag undrar vad som finns mer däruppe!”

 

En märklig upplevelse mitt på dagen! Jag kände exakt när vädret vände. Det har jag aldrig upplevt förr. Jag blev så överraskad att jag stannade och såg mig förvånat omkring. Luften blev annorlunda, temperaturen sjönk något, när jag tittade upp kunde jag ana några dimslöjor. (framåt kvällen började det blåsa ganska ordentligt och på natten kom åska och regn)

Det blir inte riktigt den totala avkopplingen när man vandrar en ny sträcka som när man vandrar en bekant. Mycket att titta på och ta in samt hålla kontroll på var man är och ska gå. Hushålla med kraften eftersom man inte vet vilka bitar som är jobbiga och försöka pricka in bra pauser. När jag kom fram till byn Prina funderade jag på att avsluta. Värmen gjorde att fötterna inte mådde så bra i vandringsskorna, men jag var sugen så det blev den gamla sträckan också.

Jag var slut men mycket nöjd när jag snubblade in i busskuren i byn Meseleri. Fick vänta på bussen i cirka 50 min, åka hela rundan till alla bergsbyarna och steg in i hemmet vid 16:10 – ett hem som jag lämnade strax efter 5 på morgonen. Lång, härlig dag med nästan 7,5 timmes vandring! Huvudet fullt av bilder och intryck. Nya sträckan ska vandras fler gånger, finns goda möjligheter till modifieringar för omväxling.
Ofta när jag vandrat går jag ut och äter, men igår sa fötterna ifrån. De vägrade att gå längre än mellan köket och soffan så jag fick sno ihop middag hemma.

Foton finns uppladdade på min flickr-sida! Ikväll blir det middag ute med goda vänner!
Ha en skön kväll!

PS. En liten parentes om markering på E4! Var försiktig, glöm inte bra och detaljerade papperskartor! Det finns en bok ”The Cretan Way” om 28 dagars vandring på E4 på Kreta. I år sattes det längs delar av leden upp klisterlappar med texten ”The Cretan Way” som, om jag förstått det rätt, ska stämma med boken. På hela denna vandringen såg jag 3 sådana markeringar och jag förstår inte vitsen. E4 är redan markerad, vi behöver inte en dubbelmarkerad led utan vi behöver nya leder. Dessutom tycks båda markeringarna göra det stora misstaget att anta att alla vandrar på ett och samma håll. Vandringsleder är dubbelriktade. Elementärt, min käre Watson.

Vandra med mig på Kreta!
Du kan koppla av, njuta samt uppleva mina gömda pärlor.
Mer information på hemsidan http://inspirewiz.com
Välkommen!
PS. Berätta när du bokar att du läser bloggen så får du 15 % rabatt på vandringsvecka!

Funderingar kring lite allt möjligt

Jag vet inte varför, kanske är det sommarvärmen som jag inte vant mig vid än, men jag är splittrad, har svårt för att koncentrera mig och får liksom inget ur händerna. Då far lite funderingar fram och tillbaka, framför allt i söndags då jag spenderade flera timmar på ”mitt” café med god bok.

Plötsligen dök de upp, de där som paddlar på bräda. Jag förstår inte vitsen eller tjusningen – kan någon förklara? Jag kan inse att vindsurfning och surfning kräver teknik, styrka och hjärngympa för att klara av vind och vågor. Det ligger väl nå’n utmaning i det även om det inte lockar mig. Men att bara stå och paddla?
Barnen hade flytväst och säkerhetslina runt ena fotleden, de vuxna hade inte flytvästar men säkerhetslina utom en superman som körde utan all säkerhet. Då blev så klart funderingen det här med att föregå med gott exempel. Att barn gör som vuxna gör och inte som de säger. Att vara rädd om både sig själv och andra. Eller vad ska man annars vara rädd om? Brädan??

På stranden härom dagen låg ett gäng svenskar. Härligt att få höra lite modersmål! De var dock lite för långt borta, men plötsligen hade de en livlig diskussion där jag inte kunde undgå att höra en del. Vilket fick mig att fundera över det där att folk som pratar högt tycker att det är oförskämt att vi andra lyssnar. Men vad väntar ni er? Att vi ska stoppa in fingrarna i öronen så ni kan hojta vidare??
Hur som helst, diskussionen rörde sig kring invandring och rasism. Det hettade till ordentligt kring orden ”utlänning” och ”invandrare” som en person hävdade har helt olika betydelse och absolut inte hör ihop. Då fick de in mig på samma spår för jag började fundera att så är det väl i alla fall inte. En utlänning kan vara många olika saker som t ex invandrare och en invandrare är utlänning. Jag är inte invandrare här, men i allra högsta grad utlänning.
Har det någon betydelse, kan man undra. Ja, det har det om vi ska diskutera något speciellt. Vi måste ju mena samma sak annars pratar vi bara förbi varandra. Eller hur?

Mycket London på sociala media givetvis och ett uttryck har jag funderat över: ”er sorg är vår sorg”. Men vänta lite! Det kan det väl aldrig bli, det låter förmätet, tycker jag. Vi kan känna med er, respektera er sorg, tänka på er, sörja med er osv, men vi kan inte ta över sorgen eller dela den. Vi var inte där, vi har inte mist något. Eller tänker jag fel?

Det är inte lätt det där med ord. Läste en artikel om trumpen som konstaterade att han är väldigt svår att översätta. Jo, till och med jag inser att han måste vara svår att förstå för någon som är engelsktalande, kanske även för de som pratar amerikanska. Tydligen gör han sig bra på hindi, men det vore väl synd om indierna och de amerikaner som röstade på honom att exportera honom till Indien. Eller?

Nu har vi fem färjor i sta’n som går ut till Chrissi och någon av dem kör dubbla turer. Stackars lilla ön! Tidigt i våras konstaterades att en tre år (!) gammal rapport hade rätt: träden på ön håller på att torka bort, snart är de döda. Ändå pumpas det folk ut dit. Ierapetra borde försöka locka turisterna som kommer i utflyktsbussar att stanna i sta’n, att komma hit på nästa semester. Men man låter tillfället gå förbi. Och vad ska man ta sig till när lilla ön inte längre är vacker och attraktiv? Vi kan engageras av globala klimatfrågor, men vad händer i det lilla, på vår tröskel? Kanske vi borde fundera lite över det. Eller blir det jobbigt då?

Nu ska jag ta mig en funderare på vandring imorgon. Det lutar åt helt ny sträcka högt uppe i bergen…lite pirrigt, hoppas det inte blir för varmt och inte finns för många ”svarta fläckar”.
Ha en skön nationaldagskväll!

PS. Har laddat upp några foton på flickr-sidan! DS


Vandra med mig på Kreta!
Du kan koppla av, njuta samt uppleva mina gömda pärlor.
Mer information på hemsidan http://inspirewiz.com
Välkommen!
PS. Berätta när du bokar att du läser bloggen så får du 15 % rabatt på vandringsvecka!

 

Gul vandring och pingsthelg

Sommaren har kommit! Den kom i torsdags och allt förändrades. Luften blev annorlunda, människor såg lättade ut, solen eldar på och himlen är ljust, ljust blå. Och svetten börjar rinna så jag måste erkänna att jag ser fram emot att rymma till Sverige juli-augusti. Inget kul att städa igår och vara genomblöt efter en halvtimme.

Vandring med gula inslag

Det blev en härlig vandring i torsdags! Skönt att komma ut igen efter ofrivillig ”inlåsning” pga det åskiga vädret. Landskapet är nu grönt och gult. Det väller nerför sluttningarna!

Denna våren har allt varit så rikligt och det ena efter det andra har blommat. Jag antar att det varit rätt turordning i år. Så jag fick lite problem i torsdags! För visst är den gula ginsten vacker? Men vänta – den såg jag ju i mars också. Inte så riklig och intensiv visserligen. Har ginsten två blomningsperioder? Jag kände mig förvirrad, men hjälpen var inte långt borta. ”Flowers of Crete” är en utmärkt facebook-grupp. Jag la in två foto och ställde fråga om ginst.

Döm om min förvåning – det är inte ginst nå’t av det! Calicotome villosa till vänster och Anthyllis hermanniae till höger. De är ärtväxter precis som ginst, men alla tre har egna släkten. Så nu måste jag bestämma mig för om jag ska fortsätta säga att ”sluttningarna är så vackra i maj när ginsten blommar” eller ”sluttningarna är vackra på våren när ärtväxterna blommar” eller…ja, det får ge sig.

Jag känner alltid en stor tacksamhet över allt som naturen bjuder på, men denna våren är jag extra tacksam. Och ödmjuk. Det har varit så rikt och vackert. Lugnt och stilla har blommor och växter avlöst varandra, gett varandra tid och utrymme så vi fått vila i all njutning. En ren och skär fröjd att få vara med om! Hur framföra sitt tack, hur ge tillbaka?

Och jag är så glad att jag vandrar för det är där uppe och där ute som naturen kommer till sin rätt, det är där naturen är kung. Jag sneglar bort på collaget med foton från vandringar i Sverige och min mors kloka ord i mitten:

Foton och collage: Bojana Cerek. Och ja då, det är Kreta nere i högra hörnet.

Pingst

Ja, hur firar man pingst? Det lär ju vara en bröllopshelg, men om man nu inte ska gifta sig – vad gör man då? Jag gick in för mjuklandning igår, efter städningen alltså, med att tillbringa eftermiddagen på stranden. Kvällen blev en lååång middag i ljuvligt väder.

I morse gick jag en morgonrunda och passerade kyrkogården. Mycket folk, gudstjänst igång och en del som var ute bland gravarna. Kanske pingsten mest är en kyrklig helg då man uppmärksammar och minns de döda. Jag borde väl veta efter några år här nere, men ingen kan veta allt.

Helgen får fortsätta i lugn och ro. På måndag ska jag ta tag i bokskrivandet och se till att avsluta projektet. Tennisarmbågen? Den är inte bra, men nu är jag trött på att vara så begränsad. Jag kan ändå inte låta den vila fullt ut eftersom jag bor ensam så det är bara att köra på så förståndigt som möjligt.

Ha en skön och fridfull pingsthelg!

PS. Foton utlagda på min flickr-sida! DS