I packtagen med turisttankar

I söndags avslutade jag vandringssäsongen! En vandringskund och jag njöt en halvdagsvandring. Det börjar bli för varmt för vandring, men hon var villig att starta tidigt (vi möttes kl 6 för transport till bergsby, började vandra 6:30) så vi hade bra väder och temperatur. Segelflygande gåsgamar, massor av vita fjärilar, blommor, krydd- och örtdofter, getklockor, skuggpauser vid kapell, vyer, lågtflygande moln….Kreta levererade. Som vanligt.
Nu vandringsuppehåll juli-augusti, sedan är det dags igen!

Jag är minst sagt förvirrad! Inte enkelt att resa norröver, minsann. Hur packar man för svensk sommar? Blir det varmt så det snurrar eller regnigt råkallt? Eller bara blåsigt och ljummet? Givetvis fattar jag att det inte går att packa för de två månader jag ska vara i Skåne, men det är liksom tre olika garderobsalternativ som ska ner. Och då infinner sig genast överviktsångesten. Men det är ju ett civiliserat land så det som fattas i packningen kan inhandlas.

Det känns märkligt och roligt att få uppleva svensk sommar. Senast var 2013. Jag har tidigare mestadels besökt Sverige på hösten och då oftast i nov/dec. Eftersom jag älskar advent och jul måste jag få en dos julstämning. Jag hoppas bara att inte alla jag känner är semesterupptagna utan att det finns tillfällen att ses och umgås.

Jag kommer att bo på Österlen som är en riktig turistmagnet. Kusterna i Skåne är det, eller i alla fall hörnen i sydost, sydväst och nordväst. Roligt men också lite synd att Skåne = kust och fiskelägen. Mellanskåne är fantastiskt fint med varierad natur, slott och andra sevärdheter och i nordost möts Småland och Skåne i John Bauer-natur. Vore roligt om fler besökare hittade inåt land och fick uppleva Skånes olika sidor.

Här nere hade kommunen för ett par veckor sedan bjudit in skandinaviska fotografer (ingen aning vilka eller varifrån) för att uppleva och ta foton av Ierapetra. De skulle också ut till en kustby (som är rik på turister) och upp i en bergsby (oklart vilken). Det som förevisats var lite underliga och ”typiska” motiv, tyckte jag. Man vill gärna ha tillbaka skandinaverna (som försvann i början av 90-talet till västra Kreta), men då får man lägga på ett kol och jobba lite intensivare, tycker jag. Glädjande att kommunen funderar på att söka samarbete med lilla Sitia som marknadsför hela sitt område, inte bara staden. Gör samma här!
Varför kontaktade inte kommunen mig? Då hade det blivit så mycket bättre med mina ögon ”utifrån” och alla fotomiljöer jag kunde visat. Visst är det märkligt, eller?

I maj kom en artikel om vinterturism på Kreta. Jippi, tänkte jag, äntligen! Vinterhalvåret är bl a en bra tid för utomhusaktiviteter, ön är vacker, man skulle kunna få prova på olivplockning, tempot är lugnare, människor har mer tid och ork. Jag tycker dock att kanske januari och februari skulle vara ”stängda” så folk här kan få lite ledigt och har tid för underhåll och reparationer. Dessutom är det den tiden på året då vädret är som mest ostadigt.
Döm om min förvåning vad som är på gång!! Det är en modell som redan är igång i Turkiet, Marocko, Dubai och på Cypern. Turismnäringen och detaljhandeln förhandlar med ett konsortium av affärsmän om att erbjuda tyska pensionärer en sorts billiga paket där de bor på 4- och 5-stjärniga hotell och bussas runt till utvalda affärer i Iraklio och Rethymnon för att köpa lädervaror, mattor, vävnader, smycken osv. Man hoppas att det denna vinter ska komma 50 000 personer och att nästa vinter ska gruppen utökas med skandinaver, fransmän och andra européer.
Det handlar alltså om organiserade shoppingresor. Till ett väldigt begränsat område av en stor ö. Jag vet inte riktigt vad jag ska säga. Känner mig bara tom i skallen över att man tänker så smalt och begränsat. Kanske det kan bli en öppning för vinterturism, ett första steg…men nej, fan tro’t.

På tal om turister så slås det ofta upp stort hur många som besöker Grekland. Det börjar höjas röster för att det snart måste dras i bromsen. Det gäller inte bara att höja antalet besökare utan också att skydda näringen. Slitaget på sevärdheter och destinationer kan bli så stort och allvarligt att de förlorar sin attraktion. Det pekas på att det måste plockas fram handlingsplaner på alla nivåer (kommunalt, statligt, företrädare för turistnäringen) för att skydda sektorn. Kloka ord som jag hoppas hörsammas i tid. I det korta perspektivet är det säkert lockande att bara öka och öka, men förr eller senare slår det tillbaka och kassorna kommer att börja sina. Då kan det vara för sent.

Nu ska jag sätta mig ner och skriva en lista över vad jag absolut inte får glömma att fixa senast torsdag. Kl 06:30 på fredag morgon lämnar jag Ierapetra i buss. Jag kommer redan att längta hem när bussen efter 15 km:s färd norrut svänger västerut…

Ha en skön kväll!

PS. Bloggandet blir nog lite ryckigt framöver. Gå ner i sidfoten och prenumerera så missar du inget!

Vandra med mig på Kreta!
Du kan koppla av, njuta samt uppleva mina gömda pärlor.
Mer information på hemsidan http://inspirewiz.com
Välkommen!
PS. Erbjudande på hemsidan!!!

Vandring med intermezzo

Igår gav jag mig ut på vandring på E4, en vandringsled som går längs med Kreta från öster till väster. Eller omvänt. En ny delsträcka plus en gammal dito. Upp och iväg tidigt med 05:45-bussen till byn Males, nordväst om Ierapetra. Males och jag har inte de bästa vibrationer mellan oss sedan jag fastnade med en hyrbil för några år sedan, men det är en annan historia. Byn ligger väldigt vackert som en solfjäder med Selakano (skog) och Dikti-massivet bakom sig, grönskande kullar och hav framför sig.

Jag snirklade mig genom byn ut på en grusväg för att vandra upp till E4:an. Solen hade ännu inte tagit sig över bergstopparna och det var vindstilla. Ingen annan mer än jag, tystnad och tillfälliga ljud som t ex en skällande hund i fjärran. Vägen upp bjöd på fantastiska vyer mot sydkusten och Dikti-massivet där det faktiskt ligger lite snö kvar i några skrevor.

Ibland dyker det upp konstruktioner gjorda av mänsklig hand och oftast kan jag lista ut vad de ska användas till och varför de byggts just där. Det här har jag dock aldrig sett! Murade bänkar och ett bord ute i absolut ingenstans! Ingen vy, ingen plantering, inget hus. Vem ska sitta här?

När jag kommit upp och skulle börja gå utför gick det riktigt utför. Markeringarna på E4 är inte så frekventa, men de brukar finnas vid vägkorsningar o likn. Så inte i detta fallet. Jag tog fel avtagsväg, befann mig i en ”svart fläck”, dvs ingen täckning, så gps:en och kartan i mobilen var inte att lita på. Då är man glad och tacksam över sin papperskarta!

Just när jag hittat rätt väg fick jag syn på ett ganska stort område med bikupor. Solen låg rätt, bikuporna hade flera färger, här kunde bli ett roligt eller snyggt foto. Jag gick lite närmare som jag gjort så många gånger tidigare. Det skulle jag inte gjort! Blev anfallen av ett stort bi eller geting som stack mig på halsen. Jag vände tvärt och började gå därifrån. Kände efter på halsen och fick tag i en tagg som jag drog ut vilket givetvis var gadden. Odjuret förföljde mig! Jag skyndade på stegen, men det hjälpte inte. Ursinniga attacker mot hals och ansikte. Jag började fäkta vilket jag vet att man inte ska, men först var det nog ren reflex för att skydda mig. Sedan tog en idé form! Om jag lyckas träffa odjuret tillräckligt många gånger med min svepande hand borde det bli groggy. Till slut lyckades jag. Odjuret låg på vägen och kippade efter andan. Jag laddade. Det sista det upplevde var en annalkande mörk skugga som åtföljdes av ett elakt men njutningsfullt skratt som ekade mellan bergen medan odjuret överfördes till de sälla jaktmarkerna.
Jag har aldrig sett ett så aggressivt djur. Kanske det tog sitt vaktuppdrag på blodigt (!) allvar, kanske det var en extremistterrorist eller kanske bara var uttråkad.
Det slog mig senare att egentligen behövde jag väl inte varit rädd för fler stick för det hade ju förlorat gadden och den växer väl inte ut i rappet. Men om det var utan vapen – varför attackerade det?

Något skakad fortsatte jag och glömde snart bort anfallet. Uppe i bergen finns de ljuvligaste gömmor bland dramatiska klippor och skrevor. Små slätter eller platåer med vingårdar och annat dyker upp där man minst anar det. Mer blommor här uppe än vi har nu nere vid kusten. Gott om olika lövträd, bl a vilda fruktträd, mandelträd. Det verkar finnas större artrikedom där människan inte har anlagt olivlundar. På något sätt känns det som mer natur och mer ”vilt” än på lägre höjd. Nästa gång du passerar berg så tänk inte ”så kalt och trist” utan ”jag undrar vad som finns mer däruppe!”

 

En märklig upplevelse mitt på dagen! Jag kände exakt när vädret vände. Det har jag aldrig upplevt förr. Jag blev så överraskad att jag stannade och såg mig förvånat omkring. Luften blev annorlunda, temperaturen sjönk något, när jag tittade upp kunde jag ana några dimslöjor. (framåt kvällen började det blåsa ganska ordentligt och på natten kom åska och regn)

Det blir inte riktigt den totala avkopplingen när man vandrar en ny sträcka som när man vandrar en bekant. Mycket att titta på och ta in samt hålla kontroll på var man är och ska gå. Hushålla med kraften eftersom man inte vet vilka bitar som är jobbiga och försöka pricka in bra pauser. När jag kom fram till byn Prina funderade jag på att avsluta. Värmen gjorde att fötterna inte mådde så bra i vandringsskorna, men jag var sugen så det blev den gamla sträckan också.

Jag var slut men mycket nöjd när jag snubblade in i busskuren i byn Meseleri. Fick vänta på bussen i cirka 50 min, åka hela rundan till alla bergsbyarna och steg in i hemmet vid 16:10 – ett hem som jag lämnade strax efter 5 på morgonen. Lång, härlig dag med nästan 7,5 timmes vandring! Huvudet fullt av bilder och intryck. Nya sträckan ska vandras fler gånger, finns goda möjligheter till modifieringar för omväxling.
Ofta när jag vandrat går jag ut och äter, men igår sa fötterna ifrån. De vägrade att gå längre än mellan köket och soffan så jag fick sno ihop middag hemma.

Foton finns uppladdade på min flickr-sida! Ikväll blir det middag ute med goda vänner!
Ha en skön kväll!

PS. En liten parentes om markering på E4! Var försiktig, glöm inte bra och detaljerade papperskartor! Det finns en bok ”The Cretan Way” om 28 dagars vandring på E4 på Kreta. I år sattes det längs delar av leden upp klisterlappar med texten ”The Cretan Way” som, om jag förstått det rätt, ska stämma med boken. På hela denna vandringen såg jag 3 sådana markeringar och jag förstår inte vitsen. E4 är redan markerad, vi behöver inte en dubbelmarkerad led utan vi behöver nya leder. Dessutom tycks båda markeringarna göra det stora misstaget att anta att alla vandrar på ett och samma håll. Vandringsleder är dubbelriktade. Elementärt, min käre Watson.

Vandra med mig på Kreta!
Du kan koppla av, njuta samt uppleva mina gömda pärlor.
Mer information på hemsidan http://inspirewiz.com
Välkommen!
PS. Berätta när du bokar att du läser bloggen så får du 15 % rabatt på vandringsvecka!

Funderingar kring lite allt möjligt

Jag vet inte varför, kanske är det sommarvärmen som jag inte vant mig vid än, men jag är splittrad, har svårt för att koncentrera mig och får liksom inget ur händerna. Då far lite funderingar fram och tillbaka, framför allt i söndags då jag spenderade flera timmar på ”mitt” café med god bok.

Plötsligen dök de upp, de där som paddlar på bräda. Jag förstår inte vitsen eller tjusningen – kan någon förklara? Jag kan inse att vindsurfning och surfning kräver teknik, styrka och hjärngympa för att klara av vind och vågor. Det ligger väl nå’n utmaning i det även om det inte lockar mig. Men att bara stå och paddla?
Barnen hade flytväst och säkerhetslina runt ena fotleden, de vuxna hade inte flytvästar men säkerhetslina utom en superman som körde utan all säkerhet. Då blev så klart funderingen det här med att föregå med gott exempel. Att barn gör som vuxna gör och inte som de säger. Att vara rädd om både sig själv och andra. Eller vad ska man annars vara rädd om? Brädan??

På stranden härom dagen låg ett gäng svenskar. Härligt att få höra lite modersmål! De var dock lite för långt borta, men plötsligen hade de en livlig diskussion där jag inte kunde undgå att höra en del. Vilket fick mig att fundera över det där att folk som pratar högt tycker att det är oförskämt att vi andra lyssnar. Men vad väntar ni er? Att vi ska stoppa in fingrarna i öronen så ni kan hojta vidare??
Hur som helst, diskussionen rörde sig kring invandring och rasism. Det hettade till ordentligt kring orden ”utlänning” och ”invandrare” som en person hävdade har helt olika betydelse och absolut inte hör ihop. Då fick de in mig på samma spår för jag började fundera att så är det väl i alla fall inte. En utlänning kan vara många olika saker som t ex invandrare och en invandrare är utlänning. Jag är inte invandrare här, men i allra högsta grad utlänning.
Har det någon betydelse, kan man undra. Ja, det har det om vi ska diskutera något speciellt. Vi måste ju mena samma sak annars pratar vi bara förbi varandra. Eller hur?

Mycket London på sociala media givetvis och ett uttryck har jag funderat över: ”er sorg är vår sorg”. Men vänta lite! Det kan det väl aldrig bli, det låter förmätet, tycker jag. Vi kan känna med er, respektera er sorg, tänka på er, sörja med er osv, men vi kan inte ta över sorgen eller dela den. Vi var inte där, vi har inte mist något. Eller tänker jag fel?

Det är inte lätt det där med ord. Läste en artikel om trumpen som konstaterade att han är väldigt svår att översätta. Jo, till och med jag inser att han måste vara svår att förstå för någon som är engelsktalande, kanske även för de som pratar amerikanska. Tydligen gör han sig bra på hindi, men det vore väl synd om indierna och de amerikaner som röstade på honom att exportera honom till Indien. Eller?

Nu har vi fem färjor i sta’n som går ut till Chrissi och någon av dem kör dubbla turer. Stackars lilla ön! Tidigt i våras konstaterades att en tre år (!) gammal rapport hade rätt: träden på ön håller på att torka bort, snart är de döda. Ändå pumpas det folk ut dit. Ierapetra borde försöka locka turisterna som kommer i utflyktsbussar att stanna i sta’n, att komma hit på nästa semester. Men man låter tillfället gå förbi. Och vad ska man ta sig till när lilla ön inte längre är vacker och attraktiv? Vi kan engageras av globala klimatfrågor, men vad händer i det lilla, på vår tröskel? Kanske vi borde fundera lite över det. Eller blir det jobbigt då?

Nu ska jag ta mig en funderare på vandring imorgon. Det lutar åt helt ny sträcka högt uppe i bergen…lite pirrigt, hoppas det inte blir för varmt och inte finns för många ”svarta fläckar”.
Ha en skön nationaldagskväll!

PS. Har laddat upp några foton på flickr-sidan! DS


Vandra med mig på Kreta!
Du kan koppla av, njuta samt uppleva mina gömda pärlor.
Mer information på hemsidan http://inspirewiz.com
Välkommen!
PS. Berätta när du bokar att du läser bloggen så får du 15 % rabatt på vandringsvecka!

 

Gul vandring och pingsthelg

Sommaren har kommit! Den kom i torsdags och allt förändrades. Luften blev annorlunda, människor såg lättade ut, solen eldar på och himlen är ljust, ljust blå. Och svetten börjar rinna så jag måste erkänna att jag ser fram emot att rymma till Sverige juli-augusti. Inget kul att städa igår och vara genomblöt efter en halvtimme.

Vandring med gula inslag

Det blev en härlig vandring i torsdags! Skönt att komma ut igen efter ofrivillig ”inlåsning” pga det åskiga vädret. Landskapet är nu grönt och gult. Det väller nerför sluttningarna!

Denna våren har allt varit så rikligt och det ena efter det andra har blommat. Jag antar att det varit rätt turordning i år. Så jag fick lite problem i torsdags! För visst är den gula ginsten vacker? Men vänta – den såg jag ju i mars också. Inte så riklig och intensiv visserligen. Har ginsten två blomningsperioder? Jag kände mig förvirrad, men hjälpen var inte långt borta. ”Flowers of Crete” är en utmärkt facebook-grupp. Jag la in två foto och ställde fråga om ginst.

Döm om min förvåning – det är inte ginst nå’t av det! Calicotome villosa till vänster och Anthyllis hermanniae till höger. De är ärtväxter precis som ginst, men alla tre har egna släkten. Så nu måste jag bestämma mig för om jag ska fortsätta säga att ”sluttningarna är så vackra i maj när ginsten blommar” eller ”sluttningarna är vackra på våren när ärtväxterna blommar” eller…ja, det får ge sig.

Jag känner alltid en stor tacksamhet över allt som naturen bjuder på, men denna våren är jag extra tacksam. Och ödmjuk. Det har varit så rikt och vackert. Lugnt och stilla har blommor och växter avlöst varandra, gett varandra tid och utrymme så vi fått vila i all njutning. En ren och skär fröjd att få vara med om! Hur framföra sitt tack, hur ge tillbaka?

Och jag är så glad att jag vandrar för det är där uppe och där ute som naturen kommer till sin rätt, det är där naturen är kung. Jag sneglar bort på collaget med foton från vandringar i Sverige och min mors kloka ord i mitten:

Foton och collage: Bojana Cerek. Och ja då, det är Kreta nere i högra hörnet.

Pingst

Ja, hur firar man pingst? Det lär ju vara en bröllopshelg, men om man nu inte ska gifta sig – vad gör man då? Jag gick in för mjuklandning igår, efter städningen alltså, med att tillbringa eftermiddagen på stranden. Kvällen blev en lååång middag i ljuvligt väder.

I morse gick jag en morgonrunda och passerade kyrkogården. Mycket folk, gudstjänst igång och en del som var ute bland gravarna. Kanske pingsten mest är en kyrklig helg då man uppmärksammar och minns de döda. Jag borde väl veta efter några år här nere, men ingen kan veta allt.

Helgen får fortsätta i lugn och ro. På måndag ska jag ta tag i bokskrivandet och se till att avsluta projektet. Tennisarmbågen? Den är inte bra, men nu är jag trött på att vara så begränsad. Jag kan ändå inte låta den vila fullt ut eftersom jag bor ensam så det är bara att köra på så förståndigt som möjligt.

Ha en skön och fridfull pingsthelg!

PS. Foton utlagda på min flickr-sida! DS

 

Igår, imorgon och i juni

Det känns som om vi fått ny luft! Det märkliga vädret med äcklig värme, skurar, åska, blåst och kyliga nätter verkar ha lämnat oss. Saknad av ingen! I lördags regnade det borta i Chania och haglade i Iraklio. Lite senare träffades Sitia av en tromb med regn och hagelkorn som ställde till med en del skador. Händelserikt på nordkusten!

Gårdagens aktiviteter

Igår började vi dagen med frukost på ett större hotell i by öster om Ierapetra. Jag är inte van vid stora hotellanläggningar och har aldrig bott ”all inclusive”. Jag har bott med frukost och även med frukostbuffé, men det har helt klart varit i en annan ”liga”. Det var en stor och överdådig frukostbuffé som mötte oss. Olika avdelningar med flera valalternativ. Först blev jag överväldigad, sedan tyckte jag bara att det var osmakligt. Varför denna överdrift? Det är inte precis så att folk på semester ska ut och kroppsarbeta. Var blir resterna av? Kastas eller bärs in igen nästa morgon?

Vi fortsatte österut till klostret Moni Kapsa. Det ligger spektakulärt och insprängt i en bergssluttning. Jag har aldrig varit där, har länge velat åka dit men det ligger en bra bit från Ierapetra. Nu blev det alltså av! Klostret ser ganska stort ut nerifrån vägen så förväntningarna var ganska stora. Vid ingången stod det på porten att man skulle vara propert klädd, t ex inte ha korta byxor. Inga problem, jag krängde medhavd kjol utanpå shortsen. Tyckte lite synd om en grupp franska cyklister som anlände samtidigt som oss. De var helt oförberedda och inte läskunniga utan seglade oberört in i korta cykelbyxor. Förvånande, tycker jag. Hur svårt är det?

Jag stegade upp bakom klostret för att titta på utsikten vilket visade sig vara lite knepigt eftersom man byggt en ful mur. Jag antar att den ska skydda mot nedfallande stenar från berget.

Klostret var något av en besvikelse. Litet, inte mycket att se, slitet och jag hittade ingen frid och ro. Vi gick in i klosterkyrkan som var mörk och dyster, men där fanns gammal väggmålning och lustig vägg eftersom kyrkan och berget liksom är hopbyggt. Två munkar var hemma och den ene blev så glad över vårt besök att han bjöd på sötsaker.

Foto: Johanna Klonos

Rejäl sparbössa! Foto: Johanna Klonos

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Fader Zackarias, som jag träffade på kloster söder om Ano Viannos, berättade att det var svårt med underhållet eftersom han måste dra in alla pengar själv. Och han visade mig några brister, t ex stora hål i taket i ett stort samlingsrum. Är det någon som vet om kloster är isolerade enheter eller om de har stöd från kyrkan (inom den ortodoxa kyrkan, alltså)? Skriv gärna i kommentarer nedan!

Och det finns andra kloster som är mer värda att besöka.

(foton utlagda på min flickr-sida!)

På väg hem gjorde vi bl a stopp på fik där vi pustade ut i hettan medan svetten rann som den gör i augusti. Märkliga vädertider!

Istället för att ensam njuta födelsedagshummer på ett av mina stamställen lurade jag i år ut några vänner på middagsträff. Så igår kväll åt vi mycket god mat på restaurang i by utanför sta’n och det var min födelsedagsmiddag nr 2. Fast det visste inte dom.

Morgondagens aktivitet

Jag har inte vandrat på lite mer än en vecka pga risken för åskväder. Kunde jobbat på min bok, men där har den sjuka armbågen satt käppar i hjulet. Så det är lite rastlöst kan man säga.

Nu när vädret verkar ha vänt ska det bli av! Imorgon blir det ”skolbussen” 05:45 upp i bergen för en härlig vandring. Ska pussla ihop tre delsträckor och jag tror att det kan bli bra. Håll tummarna!

Stödlånsutbetalningsdramatiken

Precis som jag förutspådde är det nu överläggningar och utspel igång inför mötet den 15 juni. Det är den heta potatisen ”skuldlättnad” som gjorde att det inte blev något beslut den 22 maj. Tsipras ska ha ringt runt och pratat med olika ledare, bl a Macron och Merkel.

Den tyska tidningen Bild hävdar att den grekiska regeringen tänker strunta i återbetalning av ränta och amortering (6,5 miljarder euro) i juli om det inte blir några skuldlättnader. Detta tillbakavisas kraftigt av regeringens talesman Tzanakopoulos och finansministern Tsakalotos. Tzanakopoulos menar att ett av hans uttalanden blivit missförstått.

Om man vill ha en fingervisning om vad grekerna tycker just nu om regeringen, stödlån, framtiden mm kan en undersökning gjord av universitetet i Makedonien ge information. Siffror och kommentarer finns här.

En annan politisk händelse den senaste tiden är att Konstatinos Mitsotakis, ledare för Ny Demokrati 1984-1993 varav premiärminister 1990-1993, dog i måndags. Det intressanta är att grekisk politik varit (och är?) styrd av några familjer. Se t ex på Pazok (Socialdemokraterna) med några generationer Papandreou och Giorgos Papandreou klamrar sig fortfarande kvar i politiken. Och vad heter nuvarande ledaren för Ny Demokrati? Jo, Kyriakos Mitsotakis vars syster också varit involverad i partiet. Visst ska personer inom samma familj kunna engagera sig politiskt, men risken finns att det blir en väldigt liten värld och många ”tjänster och gentjänster”.
De två partierna har länge varit dominerande så Syriza var och är lite av en frisk fläkt. De kan inte uträtta under, men de är i alla fall något nytt som rört om i den för en del trygga maktgrytan.

Ha en skön kväll och morgondag!

Vandra med mig på Kreta!
Du kan koppla av, njuta samt uppleva mina gömda pärlor.
Mer information på hemsidan http://inspirewiz.com
Välkommen!
PS. Berätta när du bokar att du läser bloggen så får du 15 % rabatt på vandringsvecka!

 

Backa alla ungar!

Åskigt, kvavt, svarta moln över bergen, svårt att tänka så det passar alldeles utmärkt att detta blir ett inlägg för UNICEF. Jag blev tidigt en av UNICEF:s ”Bloggare för varenda unge” eftersom jag tror att alla barn behöver alla vuxnas röster och engagemang. Ingen kan göra allt, men alla kan göra något. Och om min blogg kan bidra är det glädjande!

UNICEF har haft en kampanj inför Mors dag som de kallat ”Backa mamma”. UNICEF jobbar för alla barn runt om i världen, men det är svårt för mammor i vissa länder att ge barnen hälsa och trygghet – där kan vi vara med och backa upp mammorna.

Estere Chimkango (24 yrs) photographed outside her home in Billy Village Ngabu, Chikwawa. Estere benefits from the services with Mothers2Mothers (with support from UNICEF) offer at the nearest health facility. Malawi 19 April 2017 (Schermbrucker/UNICEF/Malawi) Chikwawa Malawi

(Fler mammor och deras barn kan du se här)

Tycker du att jag är sent ute? Nu är det ju så här att Mors dag infaller på olika datum världen över. De kan behöva extra backning för att orka och räcka till för fler än sig själva. Det är visserligen ofta mammorna som tar hand om barnen, men vi ska inte glömma papporna. Alla barn behöver starka föräldrar och de behöver mer än 1 förälder så genom att stärka föräldrarna hjälper vi barnen. Och de små knattarna är fred och framtid.

Gå in i UNICEF:s gåvoshop och ge en gåva till någon du håller av eller som fyller år eller har namnsdag eller till dig själv eller….ja, bara för att! De artiklar som det för tillfället är stort behov av är markerade. Någonstans blir en unge lycklig och frisk eller en familj får en ljusare och lättare vardag.
Eller bli världsförälder! Då ger du pengar varje månad och är med i kampen för att skapa en bättre värld för alla barn.

Varenda unge ska få vara glad och ha en framtid!

Vill du också bli Bloggare för varenda unge? Läs mer och anmäl dig här.

Tillbaka igen!

Då har min längsta och roligaste födelsedagspresent åkt till Sverige igen! Det tog några dagar att förstå att de var här och så är de plötsligen borta! Bra, roliga dagar med syster och systerdotter. De nerkylda nordborna (våren tycks ha kommit bort i norr i år) längtade efter sol och värme så de njöt av strandtid. Så blev det några bilturer, långpromenad/kort vandring i bergen med systerdottern medan systern höll sig i mer plana sta’n. Stunder på balkong och fina kvällar med god mat. Sista kvällen, i onsdags, åt vi födelsedagsmiddag på taverna som öppnade ifjol, men jag hade ännu inte varit där. De har inte öppet under vintermånaderna så nu gäller det att hänga på låset för det var annorlunda och mycket gott!

Det är lite knepigt det där med besök. Det är så mycket man vill visa och så lite tid. Funderade på att jag kanske borde öppna turist- och guidecenter istället för att jobba med vandringar. Tyvärr är ju inte resebolagen intresserade av lokal kunskap så där är ingen öppning. Får fundera vidare på det!

Födelsedagsutflykt

Torsdag, dvs min födelsedag, var hemresedag för gästerna så jag gav mig ut på utflykt med hyrbilen. Kreta är en stor ö med flera ”ansikten” och en grov indelning är västra, centrala eller mellan och östra. Och var och en har sina lokala skillnader. Jag styrde kosan västerut till centrala Kreta som jag tycker mycket om och är nyfiken på efter att ha passerat många gånger så den ska utforskas när jag blir pensionär. Det är förhållandevis platt, mer ”kulligt” än bergigt, och mycket frodigt. Här odlas oliver, vin och annat så landskapet blir väldigt skiftande och grönskande.

På min karta stod plötsligen Nikos Kazantzakis museum och det kunde vara intressant. Jag letade mig in i Myrti och på väg från bilen till muséet upptäckte jag att det finns hänvisningar i byn till hans liv och verk. Det fanns informationsskyltar lite varstans. Kändes lite märkligt eftersom han inte har bott i byn. Jag visste inte så mycket om honom, men muséet var väldigt bra. Jag tog också 20-minuters videon om hans liv. Han levde ju under en otroligt omvälvande och spännande tidsperiod med Greklands frigörelse från ottomanska riket, balkankriget, första världskriget, folkutväxlingen 1924-1925, andra världskriget, inbördeskriget. Otroligt produktiv man och jag antecknade i minnet att jag skulle vilja läsa hans reseberättelser (han reste otroligt mycket!) och hans roman där huvudfiguren bygger på hans far.
Jag är fortfarande övertygad om att herr Kazantzakis inte skulle tycka om filmversionen av ”Zorba the Greek”. Filmen får liksom inte fram hans budskap, men så är det ofta med filmade böcker.

Jag fortsatte norrut och noterade på vägen vad nästa utflykt i området ska innehålla: muséet The Battle of Crete i Episkopi, ett kloster och ströva runt i byn Myrti som var väldigt charmig. Några stopp vid fina vyer och vackra kapell. Åska och regn ett tag, men jag tror att det var födelsedagshälsning ovanifrån eller från naturen till en vandrare.

På kvällen kändes det som om jag firat i flera dagar så min egen lilla födelsedagsmiddag tar jag i nästa vecka. Om man draaar ut på något får man njuta läääängre…

Stödlånsutbetalningsdramatiken

Som du kanske vet blev det inget beslut i måndags om delutbetalning av 3:e stödlånet. Det ska upp på agendan igen i juni och då börjar det bli riktigt ont om tid eftersom det finns räntor och amorteringar som förfaller till betalning i juli. Det är skuldlättnadsfrågan som stökat till det och troligen sker det nu överläggningar, telefonkontakter osv härs och tvärs för att försöka få fram en lösning. Några har uttalat stöd för Grekland och lättnader nu, andra att frågan får vänta tills 3:e stödlånet löper ut 2018. Vi får se hur det går, men rysaren fortsätter alltså!

Andra nyheter? Ja, som du förstår har jag inte riktigt kontroll på det för tillfället. Jag läste en kort artikel om vinterturism på Kreta, men det var så idiotiskt så det får jag nog fundera lite mer över och smälta innan jag skriver något.

Nu är det fredagskväll, snart ska snacks och ouzo fram till film. Ha en skön och fridfull helg!

PS. Foton uppladdade idag på min flickr-sida! DS

Vandra med mig på Kreta!
Du kan koppla av, njuta samt uppleva mina gömda pärlor.
Mer information på hemsidan http://inspirewiz.com
Välkommen!
PS. Berätta när du bokar att du läser bloggen så får du 15 % rabatt på vandringsvecka!

 

Rättelse!

Jag spred fel information i blogginlägget i lördags! Jag vet inte om det berodde på att jag var hög och berusad efter fredagens vandring, men tydligen var jag slarvig och alltför snabb i alla fall. Ingalill var, som tur var, vaken och skrev en kommentar som väckte mig så här kommer en rättelse: delutbetalning av tredje stödlånet är inte klart!

Här är läget:

Förhandlingarna är klara, en överenskommelse har nåtts. Den ska godkännas av grekiska parlamentet senast den 17 maj (minns att regeringen bara har ett par rösters majoritet!). Därefter ska den godkännas av euro-zonens finansminstrar och det ska ske 22 maj. Då ska också frågan om skuldlättnader upp till diskussion igen. I den frågan är positionerna låsta. Kreditgivarna vill ha med IMF som inte kan gå med så länge inte målen för Greklands ekonomi blir mer realistiska och skuldberget hållbart. Skuldlättnader vill bl a Tyskland inte höra talas om och de är i en väldigt delikat position med tanke på val i september. Väljarkåren i Tyskland är trötta på stödlånet till Grekland.

Så läget är allt annat är lugnt! Om IMF inte går in – kommer någon av parterna att vägra skriva på? Då uppstår ett akut problem i juli då Grekland ska göra en stor återbetalning (så skyfflas det pengar fram och tillbaka igen…).

Grekland hoppas få tillgång till Europeiska centralbankens program för obligationshandel. Det skulle ge visst handlingsutrymme för att stärka statskassan, antar jag.

Vi ska inte glömma att det verkar som om EU och speciellt euro-gruppen är i ett känsligt läge. Valår och politisk gungning lite här och var påverkar ofta valuta. Finansmarknaden avvaktar givetvis också alla andra händelser som t ex Brexit, flyktingsituationen (nej, den är inte löst!), hur EU ska hantera Turkiet. Och hur stabilt är Grekland med jäsande missnöje och oppositionens rop på nyval.

Generalstrejk mot överenskommelsen är utlyst till 17 maj. Det kommer att bli fler strejker och aktioner eller som en facklig ledare uttryckte det: “It will be a very hot spring”.

Det blir ytterligare nedskärningar varav en som jag inte förstår. Som jag förklarade i lördags har jag svårt att förstå pengabyte. Eller så har jag bara otur när jag tänker. Hör här:

Athens conceded fresh pension and tax break cuts in return for permission to spend an equivalent sum on poverty relief measures.

Betyder inte det att de pengar man får in på att skära ska man betala ut under annat namn? I mina ögon blir det ett nollsummespel, men matte var inte min starka sida.
Pensionsnedskärningarna ryktas bli 9 % i genomsnitt. Pensionerna har skurits ner 12 gånger sedan krisen började och med 40 % de senaste sex åren. Borde inte alla inblandade (dvs även grekerna och deras politiker) skämmas riktigt ordentligt nu? Om du undrar vad jag grundar den åsikten på så ta en titt på Greklands historia och tänk på att landet fortfarande är ett jordbruksland. De gamla har slitit ont samtidigt som de fått stå ut med olika prövningar.

Så de närmaste veckorna blir det oroligt på flera sätt och olika plan! Allt är dock inte mörker – såg precis på theguardian.com att Le Pen kasat omkull. Det finns hopp för mänskligheten!

PS. Källa: theguardian.com


Vandra med mig på Kreta!
Du kan koppla av, njuta samt uppleva mina gömda pärlor.
Mer information på hemsidan http://inspirewiz.com
Välkommen!
PS. Berätta när du bokar att du läser bloggen så får du 15 % rabatt på vandringsvecka!

1 maj

Så är det helgdag igen! 1 maj och Arbetarnas dag (Ergatikí Protomagiá) och fira våren eftersom naturen är på sin riktiga höjdpunkt nu när det gäller blommor. I år firas 1 maj på 1 maj medan 1 maj ifjol firades 3 maj eftersom det var påskdagen den 1 maj och man kan bara fira en helgdag i taget. Sund inställning, tycker jag! Lite knökigt dock rent praktiskt eftersom allt är stängt på helgdagar och det tänkte inte alla på den 3 maj…

Och mycket går igen trots att det är en bit mellan norr och syd:
Valborg i Skåne betyder att det eldas – i Grekland har man ”eldhoppning” på en del platser.
”Sjunga maj” gjorde vi genom att gå från hus till hus, men det görs nog inte längre – här finns något liknande på vissa orter.
Stor demonstrationsdag i Sverige – inte så stor här och det har kommit senare. Antar att det hänger samman med hur ett land utvecklas. Sverige har gått från jordsbruksland till industriland och fick då en arbetarklass och arbetarrörelse. Här i Grekland är inte den utvecklingen lika dominerande eftersom landet i stor utsträckning är ett jordbruksland. Här är dagen däremot en vanlig strejkdag!

Sedan blir det lite mer blandat mellan svensk midsommar och grekisk 1 maj!
I Sverige gör vi blomsterkransar till midsommar – här görs de idag, hängs över ytterdörren till den 24 juni då de ska tas ner vid sommarsolståndet.
Sju sorters blomster och inte yttra ett ljud på midsommarnatten i Sverige – på de egeiska öarna gick flickor i gryningen på 1 maj till brunnarna med de blommor de plockat och fyllde kärl med vatten. Kärlen skulle sedan bäras hem under tystnad.

1 maj var en av minoernas två nyår (den andra i oktober). Senare under antiken blev 1 maj en dag för blomsterfestivaler, inte så olikt vårt firande av blomster under midsommar. Dagen är också en av de tre helgdagar här som inte har religiöst innehåll (de andra är nationaldagen i mars och ochi-dagen i oktober).

Dagen är helgdag och jag har varit ute en runda på sta’n som är i stort sett död. Folk har gett sig ut på landet för att grilla och plocka blommor. Lite trist väder idag för det är mulet, varmt och fuktigt och nu under eftermiddagen har det börjat blåsa. Får hoppas att det gått bra med grillandet i alla fall.

Jag tycker ju mycket om helgdagar så jag har njutit av en skön, avslappnad dag med sovmorgon, stadspromenad, lite småpyssel på kontoret och nu en skön filmeftermiddag. Ikväll ska jag njuta av Lunds studentsångare!
Imorgon är det dags för vardagen igen – att den kommer kan man alltid lita på!

Ha en skön kväll!

PS. Det efterlystes foton från min vardag och de dyker upp när det är aktuellt (som katten ovan i dagens lugna stad). Jag har skapat ett album på flickr med foton från Ierapetra. DS.


Vandra med mig på Kreta!
Du kan koppla av, njuta samt uppleva mina gömda pärlor.
Mer information på hemsidan http://inspirewiz.com
Välkommen!
PS. Berätta när du bokar att du läser bloggen så får du 15 % rabatt!

Vandring, stort litet byte och rådtacksam!

I veckan pratade jag i telefon med Sverige för att boka en tid. Medan jag letade fram en uppgift hörde jag i andra änden: ”Det verkar vara fint på Kreta för det är väldigt vad fåglarna kvittrar”. Med tanke på vädret de senaste dagarna på många platser i Sverige så kändes det kanske lite som ett hån för henne. Eller som ett hopp om att det blir bättre!

Vandring

Igår gav jag mig ut på vandring med en ny början som knöt an till gammal bekant. Startade vid Gournia som är en minoisk by (kan rekommenderas!) och stannade vid litet kapell i närheten. Det blev vandaliserat ifjol, men dörren var fortfarande olåst. Det var ett av de minsta kapell jag varit i, kan inte låta bli att undra hur de tänkte. In med prästen och den som läser texterna så blir det halvfullt. Det fanns ruiner bakom kapellet som antas vara ett gammalt kloster. Gick munkarna/nunnorna in en och en på högmässa? Jag tände ljus för hela familjen.

 

Upp i bergen i ganska kraftig blåst. Det var vindstilla nere hos oss, men vädret är oftast olika i norr och söder. Ganska brant upp och motvind, men det gick bra. Nya blommor blommar och uppe i bergen får man se ner för allt är mindre och kortare. Rovfåglar brukar inte visa sig när det blåser mycket. Jag antar att det finns någon gräns då deras segelflyg inte fungerar och/eller fågelkroppen blir för lätt för att stå emot vindarna. Två stycken dök plötsligen upp, men de var nog bara ute en sväng för att kolla läget.

Ginsten är inne i sitt slutskede och nu börjar bergssluttningarna skifta så smått även i rött. Det är Ebenus cretica som börjat blomma. Fortfarande har vi massor av gröna nyanser på växtligheten så det är väldigt vackert och vårligt!

 

 

 

 

 

Det börjar bli lite varmare, men det är fortfarande bra vandringsväder. All nederbörd har gjort att damm och smågrus inte virvlar omkring trots blåsten och det är skönt. Tankarna fick som vanligt flyga runt precis hur som helst. En skön och avkopplande dag som slutade med sta’ns smarrigaste pizza och ett glas vin.

Jag mäter mina vandringar i tid, men bara för skojs skull mätte jag denna på kartan och det var cirka 2 mil.

Fler foton på min flickr-sida!
Tycker du att jag skriver mycket om blommor och tänker att det kan väl inte finnas så många blommor på den där bergiga ön? Ta en titt på collagen i albumet Flowers of Crete!

Stort litet byte

Ibland hamnar jag i situationer där jag kan höra Nalle Puh: ”Ibland har jag otur när jag tänker”. Det händer både i Grekland och Sverige, men det händer oftare här.
I tisdags i Iraklio var jag inne på Hondos center. Jag vet inte riktigt vad man ska jämföra det med i Sverige, men det är flera våningar med smink, parfym, handväskor, kläder osv. Jag lyckades hitta några varor på ”köp 2 betala för 1”. När jag betalt och skulle gå upptäckte jag att jag tagit rätt märke men fel variant av deo. Enkelt byte, tänkte jag. Samma pris. Bara att slå en retur på det ena artikelnumret och sedan slå in det andra. Men det var för enkelt!

Först en virrig diskussion om vad jag köpt och vad jag ville byta till.
”Du kan ta den (som jag ville byta till) och gå upp på fjärde våningen.”
”Fjärde våningen?” Kassorna måste gå på samma datorsystem, tänkte jag.
”Ja. Jag skickar upp.”
Skickar upp vad då? Informationen, kanske.
Jag gick från andra våningen till fjärde, förväntade mig någon kundservicedisk el likn. Snurrade runt en stund, tog en kassa i högen och samma förvirrade diskussion igen om vad jag köpt och vad jag ville byta till.
”Var är den du köpt?”
”Inte vet jag, den behöll hon på andra våningen. Hon sa att hon skulle skicka något.”
Telefonsamtal med många ja, nej och ok. Så öppnade hon en lucka bredvid kassan och det var dörren till en liten varuhiss! Där låg min köpta vara som jag inte skulle ha.
”Den här ska du alltså ha?” undrade hon med varan från hissen i handen.
”Nej, den har jag köpt och jag vill byta till den här”, sa jag och pekade på förpackningen i min hand.
En minut senare var allting klart. Men fram tills dess hade det gått många minuter.

Varför så knökigt? Är varje kassa ett eget nätverk? Kanske tekniken gör det så enkelt att det blir för enkelt. Kanske hon på andra våningen inte fick hantera byten. Borde inte någon ha tänkt lite serviceinriktat? Ibland ska man inte fundera. Fast ibland är jag övertygad om att väldigt mycket skulle bli enormt enklare för de flesta om jag fick bestämma och organisera.

Rådtacksam

Jag har ju självdiagnostiserat min onda arm som en kombination av tennisarm/musarm. Tänkte att jag avvaktar, håller mig borta från datorn så mycket som möjligt, gör andra saker. Trodde i min enfald att dagen i Iraklio och vandringen skulle uppskattas av armen, men det var tvärtom. Tänkte skriva klart slutet på boken i helgen, men även om jag skriver för hand så är det ju den onda armen som är igång. Så nu inriktar jag mig på en helg med att läsa, glo på långfilm och andra stillsamma övningar.

Jag använder handledsstöd när det går, har inhandlat armbågsstöd idag och börjat ta antiinflammatorisk medicin som lär kunna sätta en jäkla fart på magen, men jag håller tummen på vänster hand.
(På fotot syns inte plåstret jag har ovanför armbågen där jag har brännsår efter sänglampan. Hur det gick till? Det är en helt annan historia…)

Förutom att det gör ont är det väldigt begränsande eftersom det är höger arm. Det ska gå över så fort som möjligt, jag har inte så stort tålamod plus att det är opraktiskt och trist att vara kass när man lever ensam. Så har du några bra råd om vad jag ska göra?

Ha en bra helg!


Vandra med mig på Kreta!
Du kan koppla av, njuta samt uppleva mina gömda pärlor.
Mer information på hemsidan http://inspirewiz.com
Välkommen!
PS. Berätta när du bokar att du läser bloggen så får du 15 % rabatt!