En velldi blanning!

En bra vecka går mot sitt slut. Jag kunde till slut slita mig från mitt nya, snygga diskställ och krypa in i skrivarstugan. Vi har haft skiftande väder vilket jag uppskattar mycket. När sommaren sätter igång i mitten av maj (ungefär) och mattas i mitten av september (ungefär) är det solsken och blå himmel. Det kanske låter märkligt, men det blir väldigt tråkigt med samma väder hela, hela tiden. I juli-augusti är det dessutom hett eftersom det då är högsommar. I år ser det ut som om jag slipper undan den tiden eftersom en Sverige-vistelse är planerad. Å, så skönt det ska bli!

På tal om att besöka andra länder har vi fått ett glädjande besked: Ving har utökat med ett hotell i Ierapetra och Apollo börjar så smått (från Arlanda) i år med resor till Sitia. Västra Kreta behöver icke känna fruktan. Vi här i öst är inte ute efter våra gamla glansdagar då de flesta skandinaver reste hit, men vi kan väl sprida ut det lite mer över ön. Det tjänar alla på.

På tal om turister anlände de första charterturisterna förra veckan till Iraklions flygplats så nu är säsongen igång. Det är Tyskland som är först som vanligt. Jag har kommenterat det förut och tycker fortfarande att det är märkligt att skandinaverna anländer sist och är de första att lämna i oktober. Märkligt därför att i norr pratar vi så mycket om att vi behöver ljus och är trötta på kyla, men vi stannar hemma så länge som möjligt. Eller så åker folk längre bort under vår och höst – vad vet jag!?

En sak vet jag och det är att jag en dag upplevde en kraftig berusning utan att inmundiga alkohol. Jag fick förklarat för mig vilka trafikändringar som ska göras i sta’n. Jag kunde inte få ihop det, såg bara en stor mastodontkrock framför mig. Kanske kommunen beslutat att vi ska börja öva på kaosläge eftersom de släckt ett trafikljus i en av de mest olycksdrabbade korsningarna. Hur som helst är det bra att det på vissa gator byggts bredare trottoarer för där tänker jag hålla mig och beskåda eländet. Fast kanske det blir bra, vi får se.

På tal om trafik har det nu kommit besked om flygplatsen i Kasteli som ska ersätta flygplatsen i Iraklio. Det kom bara in ett bud och de har fått grönt ljus för första etappen.

På tal om snurrigt, förresten, så är det just nu dödläge i förhandlingarna kring nästa delutbetalning av 3:e stödlånet till Grekland. IMF är ju inte med som kreditgivare eftersom överenskommelsen stred mot deras stadgar, men Euro-gruppen vill ha med dom på banan men vill inte gå med på IMF:s krav. Så nu står ett förvirrat Grekland mitt i röran och vet varken ut eller in. Kreditgivarna får dock sätta fart för i juni ska Grekland göra avbetalning på tidigare lån. Alltså måste pengar betalas ut så att de kan betalas tillbaka. Bli inte ledsen om du inte hänger med! Stödlånen är en urmärklig konstruktion som jag inte ens tror att bankerna och kreditgivarna själva förstår.
Och som grädde på moset är det grus i maskineriet inför toppmötet i Rom på lördag. För att fira EU:s 60-årsdag ska det tydligen undertecknas en gemensam deklaration. Grekland vill inte skriva på utan att det skrivs in förtydliganden, Polen och Ungern stökar på sitt håll…men det blir nog bra till slut.

Vi struntar i EU i helgen för imorgon har vi viktigare saker för oss. Då är det Greklands nationaldag! Dags för orkestern att lufta sig, skolor och föreningar att paradera, borgmästaren ska hålla tal, kransar läggas ner vid statyn på Frihetstorget, biskopen ge välsignelse och gäster i allehanda uniformer mingla runt. Det hela börjar med gudstjänt på morgonen, men de tre timmarna får grekerna klara själva. Jag ska ge mig ut och titta på folklivet fast jag vet ännu inte vilken gata det blir eftersom gamla paradgatan blivit gågata (och jodå, den är snart klar…).
Varför den 25 mars? Jo, den dagen år 1821 utropade Grekland sin självständighet från Osmanska riket. Det blev krig så klart och det varade till 1829. År 1831 var inbördeskrig nära så kungariket Grekland bildades 1932 vid Londonkonferensen och blev då erkänd som självständig stat.

På tal om självständig kan vi gå över till självstyrande. I Grekland finns den autonoma munkrepubliken Athos som EU-parlamentet tydligen börjat peta på för att de ska öppna upp sig mer. Suck! Om du är intresserad av Athos så finns en dokumentär i två avsnitt på http://urplay.se. Intressant!

På tal om intressant (det här blir en lite konstig övergång…) funderar jag ibland över djurhållning. Just nu ylar, skriker och skäller grannens ena hund. Han är antagligen inlåst i ett rum. Och i mitt hus, en våning under mig, har ett par skaffat hund som har balkongen som toalett. Deras balkong, alltså, inte min. Jag kan bara komma fram till en slutsats: det är inte så enkelt att alla vildhundar far illa och att alla hundar som lever med människor mår bra.

På tal om att må bra (det blev en snygg övergång!) kan jag tipsa om den perfekta låten för självhjälp för att varva ner, t ex i helgen. Lyssna noga på texten, skaka loss och ha en riktigt skön helg!


Vandra med mig på Kreta!
Du kan koppla av, njuta samt uppleva mina gömda pärlor.
Mer information på hemsidan http://inspirewiz.com
Välkommen!
PS. Berätta när du bokar att du läser bloggen så får du 15 % rabatt!

 

 

 

Det som inte finns finns inte.

Visst är det svårt när man köpt något, kommer hem och allt finns inte i förpackningen som man redan öppnat? Det är en annan och lättare sak att visa att något är fel och behöver bytas. Men hur bevisa att det som inte finns inte finns. Eller finns inte. Eller hur det nu blir.

Det är säkert någon som läser det här som menar att som svensk får vi träning på att saker fattas genom att handla på IKEA. Jag kan inte hålla med om det. Jag har köpt mycket på IKEA genom åren och om det inte stämt så har det varit fel på andra hållet. Det är inte en skön eller behaglig känsla. Varför finns det fler delar än vad som anges på monteringsanvisningen? Har jag räknat fel, är det inkorrekt på monteringsanvisningen eller har packeteraren räknat fel?
Det har aldrig varit alternativ ett så då har hoppet stått till alternativ tre för alternativ två är väldigt obekvämt. Det ger liksom lite skav och det känns tjockt att svälja.

Greker generellt har svårt för att lita på någons ord. Det måste till bevis, gärna konkreta sådana. De må verka tro på det som sägs, till och med instämma, men det är mest ett spel för gallerierna eller för att få slut på diskussionen. De vänder sig om och ler. Eller skakar på huv’et. Eller rycker på axlarna.

En av mina favoritbutiker är en ”hushållsalltiallobutik” där man kan hitta det mesta och ofta till bra priser. Jag har ett tag gått och tittat på nytt diskställ och till slut kom jag till ett beslut. Varför det tog tid? Ja, allt måste vägas in som modell, färg, material, praktiskt, pris.

Jag skred till handling, köpte mitt diskställ, gick till super market och glömde kassen där. Det hör egentligen inte hit så jag vet inte varför jag berättade det…. Nåja, när jag spurtat upp och hämtat kassen och kom hem (igen) så slet jag upp förpackningen som bara var genomskinlig plast (”så du kunde kontrollerat ordentligt i butiken och sluppit efterspelande besvär” – jodå, jag kan också vara efterklok…). Jag monterade ihop diskstället. Ut med det gamla och upp med det nya. Så tjusigt! Rätt mått, bra färg, stadigt. Ett riktigt bra köp!
Men vänta! Var är bestickkorgen? Den som ska hänga på utsidan på ena kortsidan (vi återkommer till detta konstruktionsfel)? Det fanns en bild i förpackningen. Jodå, jag hade rätt, där skulle vara en bestickkorg.

Jaha, då skulle jag alltså ut på det otacksamma och svåra uppdraget att för en försäljare förklara att det som skulle finnas inte fanns. I alla fall inte i den förpackningen. Och det inte  för vilken försäljare som helst utan en grek. Hm.

Stegade in i butiken med bilden i handen och förklarade att bestickkorgen fattades.
– Gjorde den? undrade försäljaren med rynkad panna.
– Ja, nickade jag med ett lagom stort och tillmötesgående leende.
– Det var konstigt! mumlade försäljaren bekymrat.
– Det fanns inte i förpackningen? undrade han som om han misstrodde både min syn och fattningsförmåga.
(Jo, jag har försnillat den för att sälja på marknaden på lördag, tänkte jag)
– Nej, den var inte där, intygade jag.
Olustkänslan att inte bli trodd började sprida sig i kroppen, men jag höll emot och fortsatte le. Nu något ansträngt.
– Det var väldigt märkligt! sa han och nu var det tydligt att han började luta åt att lita mer på fabriken än på mig.
(Kanske jag skulle tagit med diskstället, men det bevisar ju inget om bestickkorgen…)
– Ja, jo, men så var det i alla fall, upprepade jag.
Nu började en oro sprida sig i kroppen. Hur ska jag bevisa att jag inte ljuger? Det här kommer aldrig att fungera, kanske jag ska köpa en annan bestickkorg och ha vid sidan.
– Jag vet inte om jag har fler, sa han bekymrat och började gå mot andra rummet.
Nu gällde det att hålla igen och inte rycka fram och peka på det diskställ som stod hopmonterat på hyllan.
– Har du inte fler så är det inget att göra åt, kommenterade jag ödmjukt.
Han hittade själv bestickkorgen på hyllan.
– Ta denna, sa han.
– Jag hoppas att du inte tror att jag försöker lura dig eller….,började jag medan jag tog ett fast grepp om min bestickkorg.
– Nej, nej, det tror jag inte! intygade han och viftade med handen.
Jag tackade och lämnade butiken, han stod kvar mitt på golvet med en förvånad min. Det såg ut som om han tänkte att detta var dagens, kanske veckans, märkligaste händelse. Och kunde det verkligen stämma…!?
Jag, å min sida, hade en obekväm känsla när jag gick därifrån fast jag bara fått vad jag betalt för från början. Och att om jag inte varit ”känd” i butiken hade jag inte haft en bestickkorg i min hand. Tänk om han tror att….det gör han säkert…eller….

Frågan är väl om det är jag som sätter ärlighet för högt eller han som haft dåliga erfarenheter. Eller om jag bara projicerar mina egna tankar på honom. Hur som helst – det är svårt att bevisa att det som inte finns finns inte.
Konstruktionsfelet? Diskställ med en bricka underst som ska samla upp vatten är väldigt smart så slipper man sjöar på köksbänken. Men, och nu kommer det, varför kan inte brickan göras lite, lite längre? Då hade den även fångat upp vattnet från bestickkorgen som hänger utanför! Enkelt att se med blotta ögat för en amatör som jag så vad tänkte konstruktören på? Kanske det var dags för fikapaus. Det är det i alla fall här. Nu.

 

PS. Nu finns foton från hyrbilsdagarna på min flickr-sida!

 

Vandra med mig på Kreta!
Du kan koppla av, njuta
samt uppleva mina gömda pärlor.
Mer information på hemsidan http://inspirewiz.com
Välkommen!
PS. Berätta när du bokar att du läser bloggen så får du 15 % rabatt!

 

 

Hyrbilsdag 3

Dagen började med hotellfrukost då ett födelsedagsbarn skulle grattas. Mätt och belåten var det dags för nya äventyr. Jag hade två idéer och kom fram till att nr 2 gör sig bättre om en månad eller så. Kurs och fart mot Lasithi-platån!

Jag har sett ett kort videoklipp från platån där en åker plöjdes så jag tänkte att det kan vara kul att se starten på vårbruket. För dig som inte känner till Lasithi-platån kan jag berätta att den ligger så högt att olivträd inte kan växa där pga kylan på vintern, att den ligger i närheten av Dikti-berget och att platån har en fascinerande historia. Den var förr känd för sina speciella vindmöllor med vita tygsegel som pumpade upp vatten. Jag har sett platån nästan full med sådana möllor i slutet av 80-talet, men när jag skulle visa det för ett ressällskap i början av 90-talet var möllorna i stort sett borta. Nu finns de som prydnad vid tavernor o likn. Men det ska bli ändring på det! Man ska börja sätta upp de gamla vindmöllorna igen för de har gått och blivit moljövänliga, minsann!
Kan också passa på att trycka in ett tips: om du är i närheten i juni så kolla upp Lassithi-platåns sommarfestival! I år är första året och den ska vara i en vecka.

Inte mycket vårbruk igång där inte! Åkrarna var så blöta så det dröjer nog ett tag till. Många herdar och får i farten. Sådan skillnad det kan vara utanför säsong och under säsong! Idag var platån en stilla och tyst plats, riktigt vilsam. I högsäsong är den full med turister, bussar och bilar. Undrar hur det är att leva under sådana ytterligheter. Trots att de är så vana vid turister och trots att min hyrbil inte har någon dekal så vändes det på många huvuden när den här ljushåriga figuren dök upp i sin Panda. De är ofta isolerade på vintern pga snö så de kanske tyckte det var roligt att få besök från yttervärlden.

Och det var kallt där uppe! Ingen vår i sikte. Tunga, låga moln. Inget regn för jag hade regnjacka… Tyvärr svepte molnen precis in Dikti när jag kom så jag fick inte se de vackra snöklädda topparna. Jag har vandrat runt platån och det är inget jag skulle rekommendera. Däremot finns en hel del sevärdheter i form av kloster, pilgrimsplatser, muséer som jag lagt på minnet och ska beta av en annan gång.

Jag körde ner mot Malia vilket jag tycker är en väldigt vacker väg som man inte ska köra åt andra hållet. Men skönheten sitter ju i betraktarens ögon så det finns säkert de som tycker annorlunda. På vägen passerar man ett kloster som heter Panagia Krasis, kör in där! I kyrkan hänger kedjor och de är heliga. Har du tur får du se en grek vira in sig i dem en stund. Märklig upplevelse.

Jag körde in om byn Krasi. Under högsäsong rena dårhuset, nu en lugn, tyst by där livet gick sin gilla gång. Blev välkomnad av en söt unghund som dock försvann med blixtens hastighet när en katt uppenbarade sig. Kattjakt stod tydligen högst på nöjeslistan.

Vid Malia blev jag lite förvirrad, tänkte köra till en grotta i närheten av Sisi. Jag började också känna av lite matsug så en sen lunch skulle sitta bra. Hittade till slut till Sisi där jag var för ett år sedan. Det är något sorgligt över utpräglade turistorter. Alla dessa tomma, igenbommade hus, alla stängda tavernor och caféer. Några tappra själar har övervintrat. Det enda som var öppet var ett gyrosställe, men grekisk ”fast food” lockade inte. Grottan låg lite väl långt iväg, klockan började bli mycket, men ett besök i Epano Sisi skulle jag väl hinna med. Och det gjorde jag.

Många byar ligger en bit inåt land och hade en hamn där det inte låg några hus eller bara 2-3 byggnader. När turisterna började komma såg byarna en möjlighet och byggde hotell osv vid sina hamnar. Ofta har de nya kustbyarna växt sig större än de gamla byarna. Så är det t ex med Hersonissos, Matala och troligen också Sisi. Epano (övre) Sisi är i så fall den gamla byn. Här fanns inga skyltar på engelska. En av de raraste små byar jag varit i. Det fanns ett kafenio, några gränder, en kyrka med vackra målningar, traditionella stenhus och inte så mycket mer. Några gränder slutade helt enkelt i en trädgård eller på en förstukvist!

Så var det dags att köra hemåt, tog stora vägen. Idag blev det en runda i både vinter och vår. En runda i den kretensiska vardagen som nog många turister skulle tycka är både tråkig och långsam. Jag älskar den! Och det blev en runda i det mest omväxlande, vackra och dramatiska landskap jag vet. Jag älskar det också!

Nu ska jag sno ihop en middag och ställa klockan på tidigt! Imorgon är sista hyrbilsdagen. Jag skulle inte ha något emot lite solsken och varma vindar… Ha en skön kväll!

(klicka på fotona om du vill se större format!)

Ibland är man närmare sina gamla hemtrakter än man kan föreställa sig…

Tillfälligt väghinder! Gott om lamm som skuttade runt förvirrat.

Här går det inte att köra traktor!

Vandra med mig på Kreta!
Du kan koppla av, njuta
samt uppleva mina gömda pärlor.
Mer information på hemsidan http://inspirewiz.com
Välkommen!
PS. Berätta när du bokar att du läser bloggen så får du 15 % rabatt!

Jag har skakat av mig filten!

Denna veckan började ju lite låg och mörk med att jag i måndags bloggade att jag ville dra filten över huv’et, men jag har skakat den av mig och kommit fram igen. Man kan inte annat när en sådan här nyhet fladdrar förbi. Läs och njut!

Och jag fick i veckan upp mina foton från bergsbestigningen (jo, så kändes första halvan) i fredags på min flickr-sida.

Annars har veckan varit gråmulen med regnskurar och åska. Väldigt skönt och behövligt väder! I morse på morgonrundan fick jag utöva riktiga balansakter för att komma runt små sjöar på vägen. Ser fram emot vandringar nästa vecka med nya blom- och växtfynd.

Nu ska jag bli pretentiös och skriva om mitt författande. Ja, jag har inte gett ut någon bok än och kommer kanske inte att göra det heller, men jag är faktiskt mitt i skrivandet av en bok. Det är en del av min vardag just nu. Så det så!

Det har varit en bra skrivvecka, men ovan som jag är så är det en del som tar uppmärksamhet och tid. Hur ofta, var och när ska man arbeta (jodå, skriva bok är ett arbete…och ett nöje). Inget kan tryckas fram utan måste få ta sin tid och då blir allt annat lite av irritationsmoment. Eller i alla fall tidstjuvar.
Har du någon gång funderat över författares tack till olika människor, bl a deras familj för att ”de finns” eller för att ”de orkat”? Jag har undrat lite varför. Det gör jag inte längre. Kan man beställa en familj? En bunte människor som tar hand om allt annat som handla, städa, marknadsföra, kolla mail och post, bokföra, bädda, betala räkningar. Och allt annat. Så att jag kan koncentrera mig på att sova, äta, skriva och vandra (i omvänd ordning).

När jag stuvar runt för att få ihop sammanhängande skrivtid sneglar jag på mina bloggar. Hur mycket ska man skriva när man skriver om du förstår hur jag menar. Jag följer två bloggar som skrivs av författare. Den ene är Fredrik Backman som inte bloggar när han skriver bok. Den andra är Kim Kimselius som bloggar lika ofta som vanligt när hon skriver bok. Ingen hjälp eller guidning där inte!
Jag har i alla fall kommit fram till att företagsbloggen ska göra ett litet uppehåll, tycker att jag fastnat lite och behöver inspiration, kanske en nystart.

Hjärnan är ett märkligt organ för när jag löser korsord kan jag massor med synonymer. När jag sätter mig med boken kan jag nästan inga alls utan upprepar samma ord på flera ställen. Vansinnigt tjatigt, men det löser sig kanske i nästa steg.
Och har du någon aning om hur svårt det är att skriva en dialog som låter naturlig eller i alla fall trolig och inte som två stelopererade, neurotiska robotar?
Jag bjuder i alla fall mig själv på en del goda skratt. I första utkastet var jag övertydlig. En del låter som om jag förklarar något för ett förskolebarn (som skulle somnat av uttråkning). Sådana tabbar måste nu plockas bort. Plus en del andra galenskaper, men som sagt får jag en del goda skratt.

Nu är det helg, men jag kommer att fortsätta följa med det flyt jag har just nu. Det kan t o m bli skrivande på söndag som du vet är min lediga dag för frid och ro. Kreativitetens störtflod tar ingen hänsyn, men söndagsfrukost på stamstället är nästan heligt!

Grekland mår ganska bra, förresten. Lantbrukarna har demonstrerat och brottats med polisen i Aten precis som ifjol. Nu får de nog packa sig hem och börja med vårbruket oavsett skatter och försäkringar.
Det är inte bara Trump som hänger på Twitter. Syrizas ledare Tsipras och Ny Demokratis ledare Mitsotakis slängde i veckan käft på Twitter om fotboll och valsegrar. Har inte de där grabbarna ett jobb att sköta?
En väg i Rethymnon håller på att rasa ner i havet. Nu har man kommit på att det är nog inte så bra för turisterna. Lokalbefolkningen då? Och med tanke på att den första gruppen turister kommer i slutet av mars så är det kanske lite sent påtänkt.
Ett nystartat teknikföretag i Iraklio har vunnit första pris med en sorts SOS-spårningsapp för fartyg och båtar. Jag begriper inte riktigt hur den fungerar, men tyckte att det var en kul nyhet. Grekland är också teknik och framsteg, inte bara moussaka, sirtaki och ekonomisk kris.

Middagen ska bara värmas lite senare, nu ska jag sjunka ner i soffan med Retsina och tilltugg. Ha en skön helg!

Vandra med mig på Kreta!
Inga sådana här övningar utan du kan koppla av, njuta samt uppleva mina gömda pärlor.
Mer information på hemsidan http://inspirewiz.com
Välkommen!
PS. Berätta när du bokar att du läser bloggen så får du 15 % rabatt

Ibland vill jag bara ge upp och dra filten över huv’et.

Det var tomt i skallen i lördags när jag skulle blogga och nu är det massor som snurrar runt, tröttigt och sorgset. Minns du att jag i lördags skrev att en grupp flyktingar ska placeras på Kreta? Informationen kom från en liten notis i en nättidning, egentligen innehöll den inte så mycket information. Den kom upp på facebook i två olika grupper och genast haglade kommentarerna. Och inte var det någon rolig läsning.

Jag brukar inte ge mig in i sådana ”diskussioner” därför att så många argument grundas på känslor, schabloner, förutfattade meningar och fördomar. Och jag har så svårt för att se något bara i svart – vitt. Kanske hörde jag Martin Luther King någonstans inne i minnesbanken med ”Den yttersta tragedin är inte de onda människornas brutalitet, utan de goda människornas tystnad”. Visst måste man väl markera då och då? Så jag skrev en kommentar att jag bor på Kreta och förstår inte vad som är problemet. Då fick jag till svar att det kanske varit annorlunda om flyktingarna placerades i Ierapetra. Mitt sanningsenliga svar var att nej, det hade det inte.

Varför kan vi inte tänka efter lite innan vi öppnar munnen? Här jämfördes den okontrollerade flyktingströmmen på Lesvos med en grupp som placeras under kontrollerade former. Ungefär som att jämföra äpplen med päron. Kriminaliteten ska öka (??), turisterna ska avstå att resa hit, Greklands ekonomi gå totalt i sank. Att det vänliga grekiska folket ska behöva utsättas för detta (”glömt” bort alla gästarbetare som redan finns här? den charmige kyparen är kanske inte alls grek utan alban. eller bulgar. eller rumän.). Och så vidare, och så vidare. Det ifrågasattes varför inte ”arabiska” länder ställer upp, tydligen glömde man kontrollera var de flesta flyktingarna i världen befinner sig.

Kan eller orkar vi inte ta reda på några fakta? Varför diskutera om vi inte är öppna för att lära, dvs ompröva det vi tror oss veta? Varför är vi inte längre källkritiska utan bara sväljer information som liknar det vi redan vet eller för att vi tycker det låter bra? Och mina tankar går till Hans Rosling. Han lämnade oss alldeles för tidigt – kan någon annan ta vid och hålla upplysningens ljus brinnande för oss?

Så öppnade jag en bok, ”Nattmannen” av J L Horst som handlade om kriminalitet och hur den tar sig över alla gränser (precis som finansvärlden – inga liknelser i övrigt…), riktar in sig på de mest sårbara medan de respekterade tjänar pengar och nationaliteter av alla slag finns representerade. Den var väldigt bra, uppfriskande men det blev liksom lite till inom samma ämne.

Och igår gjorde clownen i väster ett nytt försök med ett inreseförbud där hela befolkningar i vissa länder döms ut som terrorister. Samtidigt är det inte han som är skrämmande utan alla som röstade på honom, alla som står på hans sida som ”rådgivare” och alla som hittar legitimitet för egen del i det han gör, t ex SD.

Så du får ursäkta om detta inlägget inte var positivt, roligt eller underhållande. Ibland är inte tillvaron det. Nu ska jag försöka skaka av mig nedstämdheten, lugna ner tankesnurret på hjärnkontoret. Fast det blir inte lätt. För om vi människor inte bryr oss om varandra, att vara kloka och medkännande – vad har vi då kvar? Ibland är det svårt att vara humanist, att tro på människorna.

Martin Luther King sa också  ”Människor hatar ofta varandra därför att de fruktar varandra. De fruktar varandra därför att de inte känner varandra. De känner inte varandra därför att de inte har några förbindelser med varandra. De har inga förbindelser med varandra därför att de lever åtskilda.”

För övrigt är det alldeles molnigt ute och vi har en sådan här vecka att se fram emot (klicka på bilden så blir den större):

Ha en bra vecka!

PS. Ny video i min youtube-kanal:


Vandra med mig på Kreta!
Vackert landskapet med enastående vyer, tystnad och lugn. Du kan koppla av, njuta samt få uppleva mina gömda pärlor.
Mer information på hemsidan http://inspirewiz.com
Välkommen!
PS. Berätta när du bokar att du läser bloggen så får du 15 % rabatt!

 

Blåsiga dagar över

Fredag igen! Hur gick detta till? Det är som om veckan bara swischat förbi och det stämmer ganska bra. Vi har haft väldigt blåsigt och låg temperatur, framför allt nattetid. Regn och snö uppe i bergen, men här nere har vi klarat oss ganska bra. Bilder från nordkusten visar översvämningar och liknande. Som jag sagt innan: det gäller att veta var man ska bo. Nederbörd är väldigt bra och snön uppe i bergen får gärna töa långsamt så jorden kan suga upp vattnet. Och det kan ta tid. I juni 2015 svettades vi två stycken på min balkong och tittade på snöfläckar på Dikti-massivet!

I måndagskväll nere på en taverna gnällde jag över kylan. Fick då det något otrevliga och näsvisa svaret att ja, ja, vinden kommer från Skandinavien. Då gäller det att kontra snabbt så mitt svar blev att det hade inte varit nå’t problem om ni byggde ordentliga hus.

Vi är inne i den treveckors-period som föregår fastan och kallas Apokries (mer info här). Det är ett farväl till kött och festligheter så därför drar man på lite extra. Maskerader och andra aktiviteter, ganska många för barn och ungdom. Det är lite trist för mycket är väderberoende och detta är inte den bästa tiden för uteaktiviteter så en del flyttar in på skolor o likn. Hade varit roligt med lite mer liv och rörelse ute på sta’n.
I helgen som gick var det skattjakt för barn och ungdomar i gamla sta’n där jag bor så det var livligt i gränderna. Helgen som kommer är det bl a ”tipspromenad” för vuxna (barn och ungdomar får så klart vara med) och nästa söndag är det stor final med karneval. Måndagen efter, Clean Monday, börjar fastan som sedan bryts vid påsk.
Det är en del privata festligheter också under den här perioden, bl a bröllop. Under fastan håller man nämligen inga bröllop.

Igår var det ”Torsdagen för rökt och grillat kött”. Alltså riktigt köttig köttfest. Det grillades lite varstans i stan. Jag såg en rullebör (skottkärra) där man lagt lite ved och tänt på. Alla sätt är bra utom de dåliga! Jag hade tidigare i veckan, utan att tänka på det här med köttet, bestämt att gå till en av mina favorittavernor. Jag hade tur, det var inte många bord som inte var reserverade. På hemväg gick jag förbi en annan taverna som också var full.

När vädret är så blåsigt och man har en bok att skriva känner man sig lite instängd efter några dagar. Jag lyckades locka ut bilägande vän idag på en liten tur runt sta’n. Det blev nedslag i några större affärer och jag som är på jakt efter nytt diskställ kom hem med två kassar. Utan diskställ. Varför blir det alltid så?

Det har varit en tid med oplanerat Sverige-besök i januari, därefter lite att fixa och en del skrivande. Jag känner att jag är inte uppdaterad när det gäller nyheter. Ska försöka råda bot på det till nästa blogginlägg. Det jag vet är egentligen bara två saker. Grekland håller andan i väntan på nästa utbetalning av tredje stödlånet. Utbetalningen har blivit försenad (som vanligt), bl a beroende på att EU och IMF inte kommer överens om skuldavskrivning. Och bönderna har gjort som ifjol vid denna tiden. Protesterar mot skatter o likn genom att blockera vägar, hamnar och tullstationer.
Jo, en sak till! Det kanske är någon som undrar om gågatan som skulle vara klar till julhandeln är klar? Det är den inte. Fast det var ingen som sa vilken julhandel…

Som vanligt vid denna tiden är hoppet om ”den bästa säsongen” väldigt stort. Vi får väl se! Än så länge ligger bokningar för min del på samma nivå som tidigare. Kanske det är lite tidigt för bokningar från skandinaver. De är trots allt de sista som anländer på våren och de första som ger sig iväg på hösten. Charterbolagen, alltså. Reser man på egen hand är ju hela året möjligt. Nåja, vi håller tummarna!

Fredagskväll. Det blir perfekt för att inviga de nya vinglasen (som jag egentligen inte behövde, men snygga är dom!). Får nog jobba en liten stund till… Ha en trevlig helg!

DSC04343Vandra på Kreta i det vackra landskapet med enastående vyer, tystnad och lugn.
Med vandringsledare kan du koppla av, njuta samt få uppleva mina gömda pärlor.
Mer information på hemsidan http://inspirewiz.com
Välkommen!
PS. Berätta när du bokar att du läser bloggen så får du 15 % rabatt!

Serviceprövningar

Alla hjärtans dag, denna romantiska dag, kom igång i Frankrike och England på 1300-talet. Till Sverige kom det via NK i slutet av 1950-talet, skälet var främst kommersiellt och dagen blev offentlig i almanackan 1985. Jag tilltalas mer av den finländska Vändagen som infaller idag. Den är inte åt det romantiska hållet utan en dag då man ska komma ihåg sina vänner.
Läkarmissionen drog igång Vänliga veckan 1946 och grunden var:

…en trafikräknare 1946 som berättade att under hans pass såg han 12 människor som log, 15 som såg nöjda ut medan däremot 8 569 såg ut som de var på väg till en begravning. (Wikipedia)

Vänliga veckan las ner vid milleniumskiftet, men återinfördes 2014.
Vi verkar lite svårflirtade i Sverige när det gäller romantik och vänlighet!

Förra veckan var inte direkt vänliga veckan för min del, snarare prövningarnas vecka. Vi har väl alla våra stötestenar, så’nt som vi blir upprörda, irriterade, förbannade över. För min del är dålig service och nonchalans några av mina stötestenar. Och förra veckan hände följande!

Felaktig information i snygg förpackning – bra service?

I torsdags skulle jag ut och vandra. Du som läst blogginlägget från i fredags vet att jag hade problem med bussavgångarna på morgonen. Jag hade kollat på nätet, hittat en buss 07:10 och om jag missade den gick en annan buss 07:30. Märkligt att två avgångar låg så nära varandra, men på morgonen ska barn till skolan så kanske det berodde på det.

När jag kom upp till busstationen visade det sig att tiderna inte stämde. Jag tittade på tv-monitorn i lokalen och fick veta att det är fler tider som inte stämmer. Några turer existerar inte alls, några är ankommande skolbussar.

”Då kan man inte lita på tiderna på nätet heller?”
”Nej, det är Iraklio som gör fel.”

frokenmela_seDå kunde jag inte låta bli att undra varför ingen mailar, ringer, faxar eller skickar ett brev till Iraklio för att upplysa om rätt turer och vad som är avgående respektive ankommande. Att ha utvecklat en bra söktjänst på nätet som innehåller fel information verkar tokigt. Gissningsvis så bryr sig ingen för ”alla vet” vad som är rätt och fel. Hur kul blir det under turistsäsongen? Fast det finns ju dom som tycker att så’nt här är ”charmigt” när det är lite på en höft i Grekland och det kanske det är på en semestervistelse, men inte till vardags.

Men jag sa inget. Jag hade fullt upp med att planera om. Ska jag ta en annan vandring? Har jag råd att ta taxi? Ska jag bara gå hem igen och krypa ner i sängen? Då visar mannen på busstationen att han i alla fall har problemlösningsförmåga (och det var inte första gången). Han erbjöd sig att ringa busschauffören som skulle ut och hämta 07:30 för att fråga om han kunde svänga om busstationen. Vilket han gjorde och jag kom ut på min planerade vandring.

Jag kan vara nöjd och glad, men det är fortfarande fel information på nätet. Och tv-monitorn. Fortsätta ”lappa och laga”?

Support = försvarsmur?

Den andra prövningen sträckte sig över 8 dagar. Anhörig har flyttat och telefonen skulle naturligtvis också flyttas. Det betydde kontakt med Telia och det var inte det enklaste. Det finns en flyttblankett på nätet som inte innehåller fält för de uppgifter Telia kräver. Ok. Då klickade jag på chat och ringde upp. Dubbelt köande. Chat ska gå snabbast enligt Telia, men jag kom först fram på telefon.
”Vi kan tyvärr inte flytta telefonen härifrån utan en tekniker måste åka ut.” Skäl: det lägenhetsnummer vi hade var ”nytt”. Telia kör med gamla lägenhetsnummer (ändrades över hela Sverige 2010…). Alltså måste vi kontakta hyresvärden.

Nästa dag ny telefonkö, kom fram, jag meddelade att hyresvärden inte hade kvar de gamla lägenhetsnumren. Jag hade ett inkopplingsnummer och några andra nummer. Det gick inte att koppla in telefonen utan tekniker. Ok, när blir den inkopplad då?
”Det tar tre dagar så den kopplas in på fredag. Du får en beställningsbekräftelse från oss idag via mail.”

På fredagen hänvisning på telefonen så vid halv fyra-tiden ringde jag Telia. Nu ska jag göra en lång diskussion väldigt kort. Jag fick veta att telefonen skulle bli inkopplad tidigast på måndagen, att det inte alls tar 3 dagar utan 4-6 arbetsdagar, att någon måste ha lämnat fel information.
Jag undrade då varför jag från Telia fått en beställningsbekräftelse med leveransdatum på fredagen. Svaret jag fick var som en tändsticka: ”Det kan du inte ha fått.”
lifezen_inDet är längesedan och sällan jag blir så arg som jag blev. Resten av diskussionen kan vi hoppa över, men det handlade i stort sett om att jag envisades med att Telia skulle leverera enligt utfästelse och personen i andra änden beklagade och bad om ursäkt. Jag måste tyvärr erkänna att mitt röstläge till slut var ganska högt och jag är inte stolt över att jag avslutade med att slänga på luren. Jag var så frustrerad och förbannad. Som att vara i någon sorts Moment 22. Samma företag som själv utlovat en leverans tog plötsligen tillbaka den som ”felaktig”!?

I måndags ringde en glad anhörig på förmiddagen från den inkopplade telefonen!

Allt går inte att lägga i ”självservice” på nätet eller i en snajsig app. Så fyrkantig är verkligheten inte alltid utan människor behövs. Jag brukar ha förståelse för de som jobbar i support, kundtjänst, help desk osv. De är satta där med ofta knapphändig information, mycket begränsat handlingsutrymme och därmed inget ansvar. De gör säkert så gott de kan och det mesta kan de antagligen klara av. Men när de inte räcker till – vem ska jag då vända mig till? Får de stackarna fungera som en sköld så företaget slipper kontakt med kunder, i alla fall de vars ärenden inte går på räls? Eller är ”service” något som är på väg till sällsynt för vidare transport till utdöende?

För övrigt…

…mår jag bra.

 

dsc02222
Vandra på Kreta i det 
vackra landskapet med enastående vyer, tystnad och lugn.
Med vandringsledare kan du koppla av, njuta samt få uppleva mina gömda pärlor.
Mer information på hemsidan http://inspirewiz.com
Välkommen! 

PS. Berätta när du bokar att du läser bloggen så får du 15 % rabatt!