Vandring, stort litet byte och rådtacksam!

I veckan pratade jag i telefon med Sverige för att boka en tid. Medan jag letade fram en uppgift hörde jag i andra änden: ”Det verkar vara fint på Kreta för det är väldigt vad fåglarna kvittrar”. Med tanke på vädret de senaste dagarna på många platser i Sverige så kändes det kanske lite som ett hån för henne. Eller som ett hopp om att det blir bättre!

Vandring

Igår gav jag mig ut på vandring med en ny början som knöt an till gammal bekant. Startade vid Gournia som är en minoisk by (kan rekommenderas!) och stannade vid litet kapell i närheten. Det blev vandaliserat ifjol, men dörren var fortfarande olåst. Det var ett av de minsta kapell jag varit i, kan inte låta bli att undra hur de tänkte. In med prästen och den som läser texterna så blir det halvfullt. Det fanns ruiner bakom kapellet som antas vara ett gammalt kloster. Gick munkarna/nunnorna in en och en på högmässa? Jag tände ljus för hela familjen.

 

Upp i bergen i ganska kraftig blåst. Det var vindstilla nere hos oss, men vädret är oftast olika i norr och söder. Ganska brant upp och motvind, men det gick bra. Nya blommor blommar och uppe i bergen får man se ner för allt är mindre och kortare. Rovfåglar brukar inte visa sig när det blåser mycket. Jag antar att det finns någon gräns då deras segelflyg inte fungerar och/eller fågelkroppen blir för lätt för att stå emot vindarna. Två stycken dök plötsligen upp, men de var nog bara ute en sväng för att kolla läget.

Ginsten är inne i sitt slutskede och nu börjar bergssluttningarna skifta så smått även i rött. Det är Ebenus cretica som börjat blomma. Fortfarande har vi massor av gröna nyanser på växtligheten så det är väldigt vackert och vårligt!

 

 

 

 

 

Det börjar bli lite varmare, men det är fortfarande bra vandringsväder. All nederbörd har gjort att damm och smågrus inte virvlar omkring trots blåsten och det är skönt. Tankarna fick som vanligt flyga runt precis hur som helst. En skön och avkopplande dag som slutade med sta’ns smarrigaste pizza och ett glas vin.

Jag mäter mina vandringar i tid, men bara för skojs skull mätte jag denna på kartan och det var cirka 2 mil.

Fler foton på min flickr-sida!
Tycker du att jag skriver mycket om blommor och tänker att det kan väl inte finnas så många blommor på den där bergiga ön? Ta en titt på collagen i albumet Flowers of Crete!

Stort litet byte

Ibland hamnar jag i situationer där jag kan höra Nalle Puh: ”Ibland har jag otur när jag tänker”. Det händer både i Grekland och Sverige, men det händer oftare här.
I tisdags i Iraklio var jag inne på Hondos center. Jag vet inte riktigt vad man ska jämföra det med i Sverige, men det är flera våningar med smink, parfym, handväskor, kläder osv. Jag lyckades hitta några varor på ”köp 2 betala för 1”. När jag betalt och skulle gå upptäckte jag att jag tagit rätt märke men fel variant av deo. Enkelt byte, tänkte jag. Samma pris. Bara att slå en retur på det ena artikelnumret och sedan slå in det andra. Men det var för enkelt!

Först en virrig diskussion om vad jag köpt och vad jag ville byta till.
”Du kan ta den (som jag ville byta till) och gå upp på fjärde våningen.”
”Fjärde våningen?” Kassorna måste gå på samma datorsystem, tänkte jag.
”Ja. Jag skickar upp.”
Skickar upp vad då? Informationen, kanske.
Jag gick från andra våningen till fjärde, förväntade mig någon kundservicedisk el likn. Snurrade runt en stund, tog en kassa i högen och samma förvirrade diskussion igen om vad jag köpt och vad jag ville byta till.
”Var är den du köpt?”
”Inte vet jag, den behöll hon på andra våningen. Hon sa att hon skulle skicka något.”
Telefonsamtal med många ja, nej och ok. Så öppnade hon en lucka bredvid kassan och det var dörren till en liten varuhiss! Där låg min köpta vara som jag inte skulle ha.
”Den här ska du alltså ha?” undrade hon med varan från hissen i handen.
”Nej, den har jag köpt och jag vill byta till den här”, sa jag och pekade på förpackningen i min hand.
En minut senare var allting klart. Men fram tills dess hade det gått många minuter.

Varför så knökigt? Är varje kassa ett eget nätverk? Kanske tekniken gör det så enkelt att det blir för enkelt. Kanske hon på andra våningen inte fick hantera byten. Borde inte någon ha tänkt lite serviceinriktat? Ibland ska man inte fundera. Fast ibland är jag övertygad om att väldigt mycket skulle bli enormt enklare för de flesta om jag fick bestämma och organisera.

Rådtacksam

Jag har ju självdiagnostiserat min onda arm som en kombination av tennisarm/musarm. Tänkte att jag avvaktar, håller mig borta från datorn så mycket som möjligt, gör andra saker. Trodde i min enfald att dagen i Iraklio och vandringen skulle uppskattas av armen, men det var tvärtom. Tänkte skriva klart slutet på boken i helgen, men även om jag skriver för hand så är det ju den onda armen som är igång. Så nu inriktar jag mig på en helg med att läsa, glo på långfilm och andra stillsamma övningar.

Jag använder handledsstöd när det går, har inhandlat armbågsstöd idag och börjat ta antiinflammatorisk medicin som lär kunna sätta en jäkla fart på magen, men jag håller tummen på vänster hand.
(På fotot syns inte plåstret jag har ovanför armbågen där jag har brännsår efter sänglampan. Hur det gick till? Det är en helt annan historia…)

Förutom att det gör ont är det väldigt begränsande eftersom det är höger arm. Det ska gå över så fort som möjligt, jag har inte så stort tålamod plus att det är opraktiskt och trist att vara kass när man lever ensam. Så har du några bra råd om vad jag ska göra?

Ha en bra helg!


Vandra med mig på Kreta!
Du kan koppla av, njuta samt uppleva mina gömda pärlor.
Mer information på hemsidan http://inspirewiz.com
Välkommen!
PS. Berätta när du bokar att du läser bloggen så får du 15 % rabatt!

 

Vandrande funderingar

I kontakt med vandrarkunder, både presumtiva och reella, får jag ta emot frågor och tankar som sätter igång funderingar hos mig. En del resulterar i korrigeringar av vandringar, bokningsrutin med mera. En del är mer övergripande och just nu snurrar det runt funderingar kring vad jag egentligen sysslar med, hur nå ännu fler människor och hur hantera etiketter.

I vandringsvärlden finns vandrare och vandrare. Jag hör till dagsvandrarna som återvänder hem eller till hotell/lägenhet på kvällen. Den andra gruppen är de som kombinerar vandring med friluftsliv, dvs de lagar mat och sover över ute i naturen. Det vi har gemensamt är att vi tycker om att vistas i naturen, få upplevelser och koppla av.
Det finns också frågan varför man vandrar. Jag hör till de som gör det för avkopplingen, naturen, hämta energi, få frisk luft, må bra. Det finns de som ser prestationen som det primära, t ex hur långt man kan gå på en viss tid, hur svårt väder man kan klara av.
Det verkar också finnas de som har en lista över vad och var man ska vandra. Och det finns de som åker på vandringsresor, men inte vandrar annars. Ingen av dessa tilltalar mig så jag vet inte vilka leder eller toppar man ska vandra och jag är så gripen av själva vandrandet att jag gör det året om.

Inget av det jag nämnt så här långt är något bekymmer för mig. Det går inte att säga att den ena naturupplevelsen är bättre än den andra. Det enda jag funderar lite över ibland är de som åker på vandringsresor, men inte vandrar regelbundet. Jag kan tycka att det är väldigt synd att inte uppleva sin närmiljö och att regelbunden vandring kan ge så mycket i en jäktig tillvaro. Dessutom tycker jag att det skulle vara jobbigt att vandra i flera dagar efter ett långt uppehåll. Samtidigt är vandringsresor bättre än inget vandrande alls och chansen finns att bli biten!

Problemet för mig ligger i andra änden. ”Vandra” börjar bli urholkat i svenskan och betyda lite vad som helst. Promenad, långpromenad, gå en runda, gå en tur osv är uttryck som jag ser alltmer sällan. Det verkar som om allt är att vandra. Det här gör det svårt att marknadsföra vandringar då det kan bli ett stort gap mellan förväntningar och vad som erbjuds.

Jag tycker inte att man vandrar när man går en promenad eller en långpromenad. Vandra är inte bara att gå – det inbegriper så mycket mer som närvaro, naturupplevelser, koppla av med mera. När man hänger ryggsäcken på ryggen och snörar på skorna för att vistas i naturen omkring 4 timmar är man ute på en halvdagsvandring, tycker jag. Någonstans där går gränsen för mig. Det behövs tid för att varva ner och lägga i vandringsväxeln, skifta från jäkt och problem till att uppleva och njuta av det som finns runt om, tömma skallen och bara ta in här och nu. Sedan ska man vistas i det där tillståndet ett tag för att efteråt känna sig utvilad och full av energi.

Jag kan mycket väl gå långpromenader med den som så önskar, men då kommer jag att kalla det för det. De är en väldigt bra inkörsport till vandring och kan jag hjälpa och inspirera fler till att ta steget vidare till vandring så gör jag gärna det.  I mars gick jag en långpromenad med en riktig stadstjej som efteråt sa att hon ville prova längre sträckor.

Som vandringsledare är det omväxlingen mellan olika kunder som är givande och att få berätta om den här ön, lite historia och annat som det finns intresse för. Andra ögon kan öppna mina ögon för saker som jag inte sett även om det är en vandring jag gjort många gånger. De senaste dagarna har jag haft förmånen att ha ett par vana alpvandrare som kunder och då visa den kretensiska våren i det omväxlande landskapet. En annorlunda natur än vad de är vana vid och som de verkade uppskatta och njuta av. Vi pratade också om hur bra det är med organiserad vandring bl a för att inga dagar blir bortkastade, slippa planering, kunna koppla av helt, få se platser man inte hittat själv.

Det där med etiketter på olika saker fascinerar mig dels rent språkligt, dels varför de behövs. Vi kan inte försöka vara närvarande i det härvarande utan det ska kallas mindfulness. Vi kan inte göra flera saker på en gång eller ha många bollar i luften utan det ska kallas multi tasking. Och på tal om det verkar vi ha svårt för att ”bara” göra en sak utan flera saker ska kombineras även när vi är lediga. När man är ledig vill man väl koppla av fast det heter ju relax och det finns t o m relax-avdelningar. Vill vi vila kropp och själ söker vi inte ensamhet utan då åker vi på retreat. Det finns många exempel. Det som jag finner lite lustigt och märkligt språkligt är varför vi så ofta tar till utländska ord. Varför behövs de här etiketterna och blir det vi avser bättre, finare och mer upphöjt om det är utländska ord? Något att fundera över!

Nu har det dykt upp även inom vandring. Angeliqa Mejstedt har i vandringsbloggen.com lanserat uttrycket hikefulness:

Hikefulness är ett ord som inte finns i någon ordbok. Men alla som upplevt naturen på nära håll kan relatera till den känslan som uppstår när solljuset faller precis rätt mellan träden, vinden får löven i trädkronorna att rassla och du drar in doften av våt jord och mossa efter ett sommarregn. Det kan vara den där stunden efter en lång vandringsdag när du sätter dig ned vid vattenbrynet, tänder en brasa och ser lågorna dansa under månskenet. När livet för en stund är helt fulländat. När det inte finns något igår eller något imorgon. Bara här och nu. Hikefulness.

Jag tänder ingen brasa, men sätter mig ofta och bara njuter av det som finns omkring mig så definitionen, som är bra, stämmer in även på en dagsvandrare. Men behövs etiketten? Och varför engelska? Jag är lite tudelad. För en del av mig tänker att om det nu ska vara så svårt att nå ut till människor med vandring och naturupplevelse så kanske det behövs ett uttryck som kan tävla med alla de andra. Jag får väl gå och suga på det ett tag!

Kanske jag tar lite ledigt från funderingar för nu är vi i påskveckan. Kommer mer om den framöver i bloggen. Jag hinner inte med eller känner till alla traditioner så undrar du något om påsken i Grekland så googla, men tänk på att det finns lokala skillnader så lägg till Kreta. Det blir min fjärde påsk här och jag lär mig något för varje gång. I år ska jag inte köpa något påskbröd (dyrt och smaklöst), men försöka komma ihåg att köpa en ljuslykta (till vad får du veta om några dagar).

Ha det gott!


Vandra med mig på Kreta!
Du kan koppla av, njuta samt uppleva mina gömda pärlor.
Mer information på hemsidan http://inspirewiz.com
Välkommen!
PS. Berätta när du bokar att du läser bloggen så får du 15 % rabatt!

 

Fredagsvandring kan också vara mys

Först en rolig nyhet för vandring, mig och Kreta! Apollo hittade min blogg, kontaktade mig för intervju och i veckan publicerades inlägget. Roligt med uppmärksamhet och spridning. Inlägget hittar du här!

Igår kväll bestämde jag att nu får det vara slut på hattandet! Jag packade och förberedde i måndags kväll, nu hade det ostadiga och blåsiga vädret stoppat mig tillräckligt. Idag skulle jag ut!

Och så blev det! Himlen var hotfullt svart tidigt imorse så jag väntade en stund. Kom iväg strax efter 7 och styrde kosan norrut för att korsa Kreta. Blev förvånad över att det inte var kyligare. Vädret är nog på väg att svänga. Igen.

När jag precis lämnat sta’n mullrade det. Jag vet inte om det var naturen som ville skrämma hem mig igen eller om den firade att jag äntligen kom till skott. Jag håller på det sistnämnda!

På en mur vid en olivlund låg dessa till synes pressade citroner – något förslag om vad som tilldragit sig här? (klicka på fotot för större format)

På väg upp till första paus blev jag hälsad av fyra lösspringande, skällande hundar. De tillhörde ett gäng som väntade på att getflocken skulle äta klart i sin inhägnad. Jag blir lika förvånad varje gång jag ser tonåringar eller yngre barn ute med fåraherde i bergen. Borde de inte vara i skolan? Barnen, alltså. Grekland har ju skolplikt.

Frukost vid kapell där jag plötsligen hörde ett mycket underligt ljud. Lokaliserade en ganska stor fågel uppe på en klippa, smällde av kameran och har frågat i facebook-grupp: det var en berghöna som tydligen är en fasanfågel. Och det var en hane som ropade på en partner. Jäkla otur för både honom och mig att vi var på samma plats, men icke kompatibla.

Partnerkallande berghöna. (klicka på fotot för större format)

Nu på våren skruvas vandringstempot ner. Det är mycket som pågår i naturen och en hel del blommor är små och korta. Det gäller att ta det lugnt och skanna marken så man inte missar någon ögonfröjd. Stora vattenpölar fanns här och där, jorden var riktigt blöt efter de senaste dagarnas skurar. Bra! Nu behövs lite värme för att alla knoppar ska brista.

Fikade på bytorg där en gubbe tog en omotiverad runda. Det är så roligt att betrakta nyfikna människor som försöker se oberörda ut. När jag gick in för att betala var han snabb att fråga ”Deutsch?” och jag svarade på grekiska att jag är från Sverige. Några andra gubbar satt där inne så jag antar att de fick ett samtalsämne som varade en liten stund.

Det droppade på mig några gånger, men regnjacka i ryggsäcken gjorde att jag slapp skurar. Mörka, svarta moln drog lågt över bergen. Jag tittade upp där jag vandrade hyrbilsdag 1 och var väldigt glad över att jag stod där jag stod idag. Emellanåt hittade solen en liten lucka så det blev en solfläck på någon bergssluttning. Landskapet blir så mycket vackrare och levande i sådant här väder än i strålande sol.

I en olivlund körde en traktor och harvade runt träden. De maskiner de kan använda här är långt ifrån vad vi skåningar är vana vid. Eller vad sägs om en harv med fyra ”pinnar”!? Maskinerna är små och riktigt söta, de ser ut som förvuxna leksaksmaskiner. På ett ganska stort område höll de på att rensa bort all vegetation, undrar vad det ska bli där. Ny olivlund, växthus, vanliga hus? Kan påverka min vandringsled så jag får ändra den lite, men det ska nog ordna sig.

Storröjning! (klicka på fotot för större format)

Så var jag uppe vid nordkusten i Pachia Ammos och min favorittaverna var öppen. Gott om tid till bussen skulle gå så det var läge för lunch. Den rara lilla människan hade precis gjort en moussaka! Saftigt och gott, jag vet i alla fall en av mina vänner som skulle svimma av välbehag. Gott vitt vin till det! Jag vet inte varför jag beställde en grekisk sallad, äter det inte ofta så jag var väl sugen.

Mätt och nöjd tog jag bussen hem! En riktigt mysig vandring i stilla lunk med väl tilltagna pauser, totalt drygt 5 timmar. Hela dagen var bara min och det var en efterlängtad vandring! Härligt att vara ute!!

Ligger nu i soffan och lyssnar på vinden som tagit i, men det blå fältet på himlen blir större och större. Vågar vi hoppas på en solig helg?
Ha en skön helg!

PS. Några fler foton på min flickr-sida!

Vandra med mig på Kreta!
Du kan koppla av, njuta samt uppleva mina gömda pärlor.
Mer information på hemsidan http://inspirewiz.com
Välkommen!
PS. Berätta när du bokar att du läser bloggen så får du 15 % rabatt!

 

 

 

Hyrbilsdag 4

Upp före tuppen! Plåstrade om några skavanker, kokte kaffe, packade det sista och iväg västerut mot Ano Viannos. Idag en gammal favorit, något lite modifierad för att ge lite variation.

Började med kyla och moln, men jag hade regnjacka med mig och hade lämnat shortsen hemma. Så ett par timmar senare var det blå himmel med moln här och där plus värmande sol. Typiskt! Nästan ingen vind, men den lilla som dök upp ibland var svalkande nordanvind så det gick bra i värmen trots att svetten lackade tidvis.

Vågade inte stanna för frukost vid klostret för kanske fader Sackarias skulle drabba mig som förra gången. Jag frukosterade istället i en slänt där jag tittade på getter som långsamt vaknade till liv.

Har nu kollat foton från tidigare år och våren är sen. Inte så underligt med tanke på den långa och kalla vintern. Blev jag då besviken över att inte få se ginsten färga sluttningarna gula? Nej, det finns i minnsesbanken. Spännande att komma ut innan för i år har jag upptäckt växter som jag inte sett tidigare, antingen har de varit utblommade eller så har jag bara haft ögon för de gula sluttningarna. Och en speciell känsla i naturen. Ungefär som om man säger till en sprinterlöpare som ligger i startblocken, laddad till max, att du får vänta en stund, vi ska bara kolla en sak. Nu är löparen så otålig att han skrapar med fötterna, kroppen skakar av otålighet och han vill bara ge sig iväg. Så känns det i naturen just nu. Luften darrar av återhållen kraft och energi. Många knoppar och halvt utslagna växter. Ge dem 2 dagars värme och sol och naturen kommer att explodera!

Utlöparna från Dikti var snöklädda. Tänk att igår var jag liksom på andra sidan! Mitt på förmiddagen gömde sig topparna i moln så man har störst chans att se dem på morgonen.

Fåglar kvittrade, rovfåglar segelflög, en ödla hade problem med att komma uppför en slänt, getter och får lite varstans. Buskar och träd blommar, t ex mandelträden, och jag stannade vid ett som doftade så sött och starkt. Där var en otrolig aktivitet på en massa flugfän! Jag försökte fotografera, men hade inte en chans. De satt inte stilla i många sekunder, verkade alldeles berusade och bara surrade runt.

Jag har skrivit det förr, men måste göra det igen. Det här området gör mig alltid ödmjuk och lite högtidlig. Det var här Viannou-massakern var under andra världskriget. 20 byar brändes ner. Några lyckades fly och en del av dem jagades uppe i bergen och dödades. Några brändes inne i sina hus och i några hus samlade man ihop folk, låste och tände på. Nu är det ett grönt, frodigt område med byar, olivlundar och getter. Det finns en stillhet och frid. Man måste beundra människors förmåga att resa sig!
Så dök Anogia upp i mina tankar. Det är en by här på Kreta som stred tappert och det pratar de gärna och mycket om. Det är inte fel att bevara sin historia, men jag tycker att Anogia har fastnat i sina historier, hjälteberättelser osv. Där finns en märklig ”macho-kultur”. I dokumentären ”Grekland med Simon Reeve” står en präst i Anogia vid en staty och en flagga och säger stolt att den som förolämpar vår flagga lämnar inte byn levande. Men kom igen!
Här, där jag vandrade idag, känns det dom om människorna gått vidare.
Samtidigt kallar dagens historia på mig. När jag tittar ut över havet slår det mig att några kilometer västerut längs kusten finns den grotta där myndigheterna för några veckor sedan hittade de flyktingar som gömts där av de gripna människosmugglarna. Vi kan skapa så mycket vackert och bra, men människan har sannerligen flera bottnar.

5 timmar blev det idag! Som avslutning körde jag en liten runda, men kände snart att jag längtade hem. Mycket frisk luft och fysisk aktivitet i dagarna fyra har gjort att jag samtidigt känner mig full med energi och helt slut. Ikväll ska hyrbilen lämnas tillbaka och jag ska gå ut och äta något gott tillsammans med ett glas vin. Imorgon ska ingen väckarklocka ringa. Och på söndag kör jag en repris på de här fina dagarna när jag sorterar och laddar upp foton!

Roligt att du ville hänga med på de här hyrbilsdagarna! Ha en trevlig helg!

(klicka på fotona om du vill se större format)

Blommor framför fötterna och snö i bakgrunden – härliga kontraster!

Vandra med mig på Kreta!
Du kan koppla av, njuta
samt uppleva mina gömda pärlor.
Mer information på hemsidan http://inspirewiz.com
Välkommen!
PS. Berätta när du bokar att du läser bloggen så får du 15 % rabatt!

 

Hyrbilsdag 2

05:30 ringde klockan imorse. Jag lyckades etablera kontakt med kroppen som sa ”Nej, nej, nej!”. Den hälsade att den fortfarande var lite medtagen och trött sedan gårdagen. Omplanering! Fredagens vandring och dagens fick byta plats, jag satte fram väckarklockan en timme och somnade om.

Förresten, du kanske undrar varför jag startade igår med en så jobbig vandring? Det fanns en baktanke. Om man börjar med den jobbigaste så blir den inte så jobbig eftersom man inte har flera dagars vandring i benen. Fräsch start, alltså.

Det blev nästan en halvdagsvandring (nästan 4 tim) idag, precis lagom. Förhållandevis plant för att vara här i detta landskapet. Jag förenade nytta med nöje – ville utforska om jag kunde få ihop en kortare, inte så jobbig vandring. Och det gick bra så nu har jag några sådana på lager till hugade spekulanter eller om vi behöver byta ut någon vandring i vandringsveckan. Och eftersom den nu ingår i mitt lager kan jag ju inte berätta exakt var den går, det vore ganska korkat att avslöja affärshemligheter. Jag kan säga att det är i närheten av Kavousi. Alltså uppe på nordkusten och där var det som vanligt kallare än hemma.

Regnjacka och karta i plastficka – tror du att det kom en enda droppe ovanifrån? Givetvis inte, jag gissar att det stämmer att regnkläder och/eller paraply är bra antiregnförsäkring.

Tittade upp i bergen där jag vandrade delsträcka 3 igår. Det var lika molnigt och gråmulet som igår. Jag undrar om inte molnen t o m låg lägre idag. Brrr!

Jag hade sällskap halva vandringen! En pigg, gul typ som tröttnade och gick hem när jag snurrade runt efter en väg som fanns på satelitkartan, men inte i verkligheten. Tidig vår här på Kreta är verkligen gul! Det är många gula blommor som är igång nu och de brer ut sig. Så även om det är molnigt är det soligt, om du förstår. Ginsten kämpar på så får den bara några dagars sol så är snart bergssluttningarna gula. Det är så vackert!

Trots att kroppen var lite ”dagen efter” var det skönt att röra på den. Och eftersom både landskap och takt var snälla så var det gott för kroppen. Att bara vila och vara stilla skulle gjort den stel och tung.

Efter vandringen kunde jag inte bara köra hem utan tog en biltur längs en av de vackra vägarna som jag känner till: Kritsa – Prina. Först var jag på ett av mina mimosaställen strax före Agios Nikolaos, men det var precis som jag trodde – för tidigt.

Ikväll blir det middag på en av stamtavernorna. Imorgon nya äventyr, men jag vet inte vad! Allt jag vet är att det blir inte vandring och att jag ska börja dagen med hotellfrukost. Se’n får vi se vart det bär! Finns några idéer. Ibland är det gott och spännande att inte planera.

Klicka på fotona om du vill se dom i lite större format. Ha en skön kväll!

Min följeslagare Nisse! (alltså jag döpte honom – det var inte han som presenterade sig…)

Kan en vandringsväg vara vackrare eller soligare?

Mimosan har börjat så smått, men behöver mycket mer sol och värme. Och cirka en vecka till innan den är alldeles gul!

Vandra med mig på Kreta!
Inga sådana här övningar utan du kan koppla av, njuta samt uppleva mina gömda pärlor.
Mer information på hemsidan http://inspirewiz.com
Välkommen!
PS. Berätta när du bokar att du läser bloggen så får du 15 % rabatt!

Hyrbilsdag 1

Ja, nu är det hyrbilsdags igen så nu ska vi ut på äventyr i dagarna fyra! När jag inte har bil har jag massor med vandringar, sevärdheter, fina vägar mm i skallen. När jag hämtar hyrbilen så blir hårddisken raderad – jag kommer inte ihåg nå’t av det jag tänkte ”det ska jag göra när jag har bil”. Visst är det märkligt?

Idag blev det en ny vandring på höga höjder. När jag steg av bilen i byn Orino kom jag på att jag glömt vantar. Och det var inte det enda skulle det visa sig! Shorts var nedpackade för solen kan vara ganska intensiv och då blir vandringsbyxorna för varma. Det vällde ner moln längs bergssluttningarna och snart började det droppa. Hade jag regnjacka med mig? Hade jag plastfickor till mina utskrivna kartor? Väldigt orutinerat, men jag tror att det mer handlade om vårrus. Vi har vår nere vid kusten så jag glömde bort den här ekvationen:

högt upp i bergen + mars + nordvästlig vind = hög risk för regn

Skulade några gånger, men sedan varade skurarna för länge. Problemet är att det är obehagligt att bli blöt, men ganska okej när man är blöt. Och rätt vandringskläder torkar snabbt. Två skurar hade så fasta droppar så några grader lägre och det hade kanske kunnat bli hagel!

Vätan gör att bläcket på de utskrivna kartorna skapar nya fenomen som tyvärr inte är till någon större hjälp, tvärtom. När utskriftspapper blir blött så börjar det smula sig. Så om du hör ett rykte att snömannen flyttat till Kreta så vet du vad det handlar om!

Uppe på dessa höjder var det fortfarande till största delen vinter. Det porlade och plaskade lite varstans. Fåglar var igång, men inte så mycket som nere vid kusten. En getmor (vad heter dom?) och hennes killing hamnade på varsin sida om vägen. Jag stannade en stund, lyssnade och tittade. Det lät eländigt, men de hittade varandra. En fåraherde kallade på sin hjord, skulle väl ha vatten eller foder. Läckert att han kan stå stilla och med rop och visslingar få ner hjorden. Här uppe finns inga olivlundar, det är helt enkelt för kallt. Gott om små vingårdar! De klättrar som terasser, påminner lite om foton från Asien. Människan är fantastisk på att hitta odlingsbara områden, stora som små. Jag hamnade mellan höga, kala berg och där var det grönt och fint! Helt och hållet gömt för alla som inte känner till det.

Mötte en gubbe som stannade och undrade vart jag var på väg. Jag vågade inte säga slutbyn utan drog till med en på vägen. Oj, då har du väldigt långt att gå, tyckte han. Jag tänkte att du skulle bara veta….

På sista sträckan på väg till sista bergsbyn hade jag höga berg på vänster sida. Häftigt att tänka att i förmiddags var jag på er andra sida!

En härlig heldag, men jag kommer inte att vandra den igen. Det var många upp- och nerförsbranter. Riktigt jobbigt. Och jag hade nog bitit över lite för lång sträcka. Molnen var låga och det blir dramatsikt och vackert när de svävar omkring. Nackdelen var skurarna och att bli helt innesluten i moln. Det ger en känsla av att vara i en egen bubbla, omvärlden har slutat existera. Men det är också fuktigt och man blir lite vilsen i allt det vita.

Total tid: 07:20 – 16:50.
För den intresserade: Orino – Mpemponas – passerade Melisses – Drakalevri – Thripti – Orino.

Nu är det dags för middag och mycket vila! Nya äventyr imorgon!!

Inte mycket att fotografera, här kommer några foton (klicka på dom för större format), jag laddar upp från alla dagarna på flickr i helgen.

Mäktigt, eller hur?

Övergivna byar lite här och var.

Så lycklig man kan bli över skyltar ute i ödemarken och dimman!

Litet odlingsomårde mitt i allt det kala.

Bra fart!

Vandra med mig på Kreta!
Inga sådana här övningar utan du kan koppla av, njuta samt uppleva mina gömda pärlor.
Mer information på hemsidan http://inspirewiz.com
Välkommen!
PS. Berätta när du bokar att du läser bloggen så får du 15 % rabatt

Som det kan bli!

Det är inte ofta jag sätter mig vid bloggen och det är bara tomt i huv’et! Det har inte hänt något speciellt, så är ju tillvaron ibland. Så jag får väl bara låta munnen gå (via fingrarna) ett tag.

I veckan har jag fått klart och utlagt del 2 om Idleness i företagsbloggen. Intressant fenomen som vi borde ta till oss och utöva så ofta som möjligt. Om inte för att bli lugna och må bra så för att vi inte ska bli dumma och ytliga.

Som jag skrev i förra blogginlägget var jag i tisdags ute på kort vandring/långpromenad med en ovan vandrare som jag lyckades tända så hon vill fortsätta! Det var en speciell upplevelse för mig också att vistas i naturen med 20-åring från stor stad i England och som tidigare, enligt egen utsaga, inte varit närmare naturen än parker. Om man nu kan kalla parker för naturen, men det är en annan diskussion. En orm, rovfåglar, blommor, vyer, kryddbuskar (hon är utbildad kock), levande och döda getter mm fascinerade och förvånade, det mesta uppskattades.

dsc03029Igår gjorde jag en så’n där misslyckad vandring som jag gör 1-2 ggr/år. Blev lurad av satellitkartan, hade skickat mitt goda omdöme och stora erfarenhet på ledighet så det blev som det blev. Stenigt, klippigt, brant, taggiga buskar (inte bra när man har shorts). De första 2 tim var riktigt jobbiga. Att behöva gå med näsan i backen och halvklättra är inte min uppfattning om att vandra. Jag vill ju se mig omkring och njuta av natur och landskap. Så lugnade det ner sig, men otydlig karta förvirrade mig så plötsligen gick jag på stenigt underlag igen, dock inte brant denna gången. En bra dag trots allt, väldigt fysisk och full av hjärngympa för lösningar och beslut. Efter drygt 5,5 tim ringde jag taxi, kom hem och störtade in i duschen, skyndade mig ner till en fikaträff. Man ska inte boka något dagtid på vandringsdagar! Johanna tittade på mig i 2 sek och sa: Oj, du är trött! Och det var jag, men en pratstund över en god cappucino var perfekt landningsstund. Jag har sovit som ett barn i natt! Lite vin hjälpte till…

Jag såg en blommande ginstbuske dsc03042igår! Tidigt, men snart klär de bergssluttningarna i gult. Roligt igår var att jag snubblade över några nya blommor, alltså nya för mig. Jag trodde att jag sett det mesta i området, men ibland är det inte dumt att komma ur kurs. Jag har inte lagt upp några foton på min flickr-sida för jag väntar på svar om blommorna. Det finns en bra facebook-grupp, ”Flowers of Crete”, där man kan lägga upp foton och få hjälp. De har också en hemsida. Tittade precis in i gruppen och en av de växter jag träffade på användes förr för att spjäla brutna ben! Tänk, man lär sig nå’t nytt varje dag!

Du kanske undrar varför jag inte bloggat om mannen i väster, men det verkar hela Sverige vara upptagna med så det räcker. Jag tycker inte att vi ska bjuda varken honom eller mannen i öster på alltför mycket uppmärksamhet. Det är väl i och för sig tveksamt om någon av herrarna läser svenska facebook eller svenska bloggar eller över huvud taget bryr sig nämvärt om vad befolkning ute i världen tycker. Det som oroar mig är att bådas utspel och uttalanden verkar ha gett svenska SD ny luft under vingarna – håll ett öga på dom! Förlora inte resten av världen ur fokus bara för att det sitter två clowner i väst och öst. Och egentligen är det ju inte de två som är skandal eller det som kan göra en sorgsen utan att de sitter där de sitter. Hur står det egentligen till med befolkningen i de båda länderna…

I övrigt har vi haft en fin vecka vädermässigt och helgen ska bli fin. Solen lyser, grekerna kommer ut ur sina hus, grannen mitt emot har hittat stereon igen, sta’n lever upp. Tidigare i förmiddags hämtade jag mina nya informationsblad som ska ut på hotellen – väldans snygga! Nästa vecka ska jag lägga mycket tid på bokskrivandet, hoppas jag. Den behöver få en rejäl knuff. Nu märker jag att jag egentligen inte berättar någonting av allmänt intresse så nu tar vi sista rubriken.

Till sist

Jag ska försöka bli en bättre människa och slänga in lite nyheter då och då. Det blir för mycket annars (som i förra blogginlägget) och jag vet att inte alla som läser bloggen är intresserade. Så vi tar lite kortisar så här på slutet!
– Priset på olivolja på den marknaden är mycket bra pga bristen på olja. Spanien, Italien och Grekland hade inte bra väder ifjol så skörden blev liten. Antar att oljan blir dyrare i butik för oss konsumenter.
– Jag, lantbrukarna, oliv- och vinodlarna, boskapsägarna vill ha mer nederbörd och inte för mycket värme för tidigt. Ifjol försvann ju halva våren då försommarvämen slog till. Väderprognosen för oss här nere ser bra ut nästa vecka med en hel del regn.
– En 93-årig farbror gick ut i en olivlund för att bränna kvistar, men förlorade kontrollen över elden. Han hann ringa sin son, men när han kom fram tillsammans med brandkår var det för sent. Tragiskt.
– Det påstås ibland att ekonomiska krisen och stödlån ska ta kål på Grekland, men kanske hinner de själva före. Trafikolyckor med allvarlig eller dödlig utgång har ökat, Grekland ligger nu på 3:e plats efter Rumänien och Litauen. Trafikolyckor är den huvudsakliga dödsorsaken för de som är 15-29 år. Resten verkar röka ihjäl sig. Lungcancer ökar mycket i Grekland och kryper ner i åldrarna – en skrämmande utveckling. Det är många ungdomar som röker och de röker mycket! I alla fall på Kreta.
– Nu har ”gästarbetare” eller ”ekonomiska immigranter” (främst bulgarer, rumäner, albaner) börjat lämna Grekland och det märks också i Ierapetra-området. Den ekonomiska krisen oroar. De väljer andra länder där de har bättre och säkrare framtidsutsikter. Knäckfrågan blir nu om grekerna är villiga att ta de jobb som blir lediga…
– En grekisk stavhoppare har tydligen vunnit medalj på inomhus-EM.
– På måndag ska det röstas fram vilken låt av 3 st som blir Greklands bidrag till Eurovisionen. Det är väl bara Sverige och Australien som är riktigt melodifestivalstokiga och där det blir förstasidesnyheter. Här märks ingenting.
– Grekisk polis har tillsammans med ”andra nationer” (det är lite hysch-hysch) gjort en stor aktion bl a på Kreta. De har arresterat flera människosmugglare och hittat flyktingar som var gömda i grottor på sydkusten. Det här med människosmugglare kan man diskutera länge, men jag är glad att de stackarna som satt och tryckte i grottorna fått hjälp.
– Inom Grekland flyttas flyktingar runt eftersom de fastnat här pga övriga EU:s ovilja och att avtalet med Turkiet inte fungerar. Det har pratats om att några skulle inkvarteras på Kreta vilket det blev en del protester om och man visste inte var de skulle bo (jag bloggade om detta ifjol). Nu är det klart att i början av april kommer första gruppen och de ska inkvarteras i lägenheter i Iraklio och Chania.

Nu tackar jag för visat intresse, ska packa ihop och gå ut i det vackra vädret! Jag tror att detta blir första kjoldagen trots mina fula, rivna, såriga ben…
Ha en skön helg!

14 oktober 2015

Vandra med mig på Kreta!
Vackert landskapet med enastående vyer, tystnad och lugn. Du kan koppla av, njuta samt få uppleva mina gömda pärlor.
Mer information på hemsidan http://inspirewiz.com
Välkommen!
PS. Berätta när du bokar att du läser bloggen så får du 15 % rabatt!