Hyrbilsdag 1

Ja, nu är det hyrbilsdags igen så nu ska vi ut på äventyr i dagarna fyra! När jag inte har bil har jag massor med vandringar, sevärdheter, fina vägar mm i skallen. När jag hämtar hyrbilen så blir hårddisken raderad – jag kommer inte ihåg nå’t av det jag tänkte ”det ska jag göra när jag har bil”. Visst är det märkligt?

Idag blev det en ny vandring på höga höjder. När jag steg av bilen i byn Orino kom jag på att jag glömt vantar. Och det var inte det enda skulle det visa sig! Shorts var nedpackade för solen kan vara ganska intensiv och då blir vandringsbyxorna för varma. Det vällde ner moln längs bergssluttningarna och snart började det droppa. Hade jag regnjacka med mig? Hade jag plastfickor till mina utskrivna kartor? Väldigt orutinerat, men jag tror att det mer handlade om vårrus. Vi har vår nere vid kusten så jag glömde bort den här ekvationen:

högt upp i bergen + mars + nordvästlig vind = hög risk för regn

Skulade några gånger, men sedan varade skurarna för länge. Problemet är att det är obehagligt att bli blöt, men ganska okej när man är blöt. Och rätt vandringskläder torkar snabbt. Två skurar hade så fasta droppar så några grader lägre och det hade kanske kunnat bli hagel!

Vätan gör att bläcket på de utskrivna kartorna skapar nya fenomen som tyvärr inte är till någon större hjälp, tvärtom. När utskriftspapper blir blött så börjar det smula sig. Så om du hör ett rykte att snömannen flyttat till Kreta så vet du vad det handlar om!

Uppe på dessa höjder var det fortfarande till största delen vinter. Det porlade och plaskade lite varstans. Fåglar var igång, men inte så mycket som nere vid kusten. En getmor (vad heter dom?) och hennes killing hamnade på varsin sida om vägen. Jag stannade en stund, lyssnade och tittade. Det lät eländigt, men de hittade varandra. En fåraherde kallade på sin hjord, skulle väl ha vatten eller foder. Läckert att han kan stå stilla och med rop och visslingar få ner hjorden. Här uppe finns inga olivlundar, det är helt enkelt för kallt. Gott om små vingårdar! De klättrar som terasser, påminner lite om foton från Asien. Människan är fantastisk på att hitta odlingsbara områden, stora som små. Jag hamnade mellan höga, kala berg och där var det grönt och fint! Helt och hållet gömt för alla som inte känner till det.

Mötte en gubbe som stannade och undrade vart jag var på väg. Jag vågade inte säga slutbyn utan drog till med en på vägen. Oj, då har du väldigt långt att gå, tyckte han. Jag tänkte att du skulle bara veta….

På sista sträckan på väg till sista bergsbyn hade jag höga berg på vänster sida. Häftigt att tänka att i förmiddags var jag på er andra sida!

En härlig heldag, men jag kommer inte att vandra den igen. Det var många upp- och nerförsbranter. Riktigt jobbigt. Och jag hade nog bitit över lite för lång sträcka. Molnen var låga och det blir dramatsikt och vackert när de svävar omkring. Nackdelen var skurarna och att bli helt innesluten i moln. Det ger en känsla av att vara i en egen bubbla, omvärlden har slutat existera. Men det är också fuktigt och man blir lite vilsen i allt det vita.

Total tid: 07:20 – 16:50.
För den intresserade: Orino – Mpemponas – passerade Melisses – Drakalevri – Thripti – Orino.

Nu är det dags för middag och mycket vila! Nya äventyr imorgon!!

Inte mycket att fotografera, här kommer några foton (klicka på dom för större format), jag laddar upp från alla dagarna på flickr i helgen.

Mäktigt, eller hur?

Övergivna byar lite här och var.

Så lycklig man kan bli över skyltar ute i ödemarken och dimman!

Litet odlingsomårde mitt i allt det kala.

Bra fart!

Vandra med mig på Kreta!
Inga sådana här övningar utan du kan koppla av, njuta samt uppleva mina gömda pärlor.
Mer information på hemsidan http://inspirewiz.com
Välkommen!
PS. Berätta när du bokar att du läser bloggen så får du 15 % rabatt

Annonser

Som det kan bli!

Det är inte ofta jag sätter mig vid bloggen och det är bara tomt i huv’et! Det har inte hänt något speciellt, så är ju tillvaron ibland. Så jag får väl bara låta munnen gå (via fingrarna) ett tag.

I veckan har jag fått klart och utlagt del 2 om Idleness i företagsbloggen. Intressant fenomen som vi borde ta till oss och utöva så ofta som möjligt. Om inte för att bli lugna och må bra så för att vi inte ska bli dumma och ytliga.

Som jag skrev i förra blogginlägget var jag i tisdags ute på kort vandring/långpromenad med en ovan vandrare som jag lyckades tända så hon vill fortsätta! Det var en speciell upplevelse för mig också att vistas i naturen med 20-åring från stor stad i England och som tidigare, enligt egen utsaga, inte varit närmare naturen än parker. Om man nu kan kalla parker för naturen, men det är en annan diskussion. En orm, rovfåglar, blommor, vyer, kryddbuskar (hon är utbildad kock), levande och döda getter mm fascinerade och förvånade, det mesta uppskattades.

dsc03029Igår gjorde jag en så’n där misslyckad vandring som jag gör 1-2 ggr/år. Blev lurad av satellitkartan, hade skickat mitt goda omdöme och stora erfarenhet på ledighet så det blev som det blev. Stenigt, klippigt, brant, taggiga buskar (inte bra när man har shorts). De första 2 tim var riktigt jobbiga. Att behöva gå med näsan i backen och halvklättra är inte min uppfattning om att vandra. Jag vill ju se mig omkring och njuta av natur och landskap. Så lugnade det ner sig, men otydlig karta förvirrade mig så plötsligen gick jag på stenigt underlag igen, dock inte brant denna gången. En bra dag trots allt, väldigt fysisk och full av hjärngympa för lösningar och beslut. Efter drygt 5,5 tim ringde jag taxi, kom hem och störtade in i duschen, skyndade mig ner till en fikaträff. Man ska inte boka något dagtid på vandringsdagar! Johanna tittade på mig i 2 sek och sa: Oj, du är trött! Och det var jag, men en pratstund över en god cappucino var perfekt landningsstund. Jag har sovit som ett barn i natt! Lite vin hjälpte till…

Jag såg en blommande ginstbuske dsc03042igår! Tidigt, men snart klär de bergssluttningarna i gult. Roligt igår var att jag snubblade över några nya blommor, alltså nya för mig. Jag trodde att jag sett det mesta i området, men ibland är det inte dumt att komma ur kurs. Jag har inte lagt upp några foton på min flickr-sida för jag väntar på svar om blommorna. Det finns en bra facebook-grupp, ”Flowers of Crete”, där man kan lägga upp foton och få hjälp. De har också en hemsida. Tittade precis in i gruppen och en av de växter jag träffade på användes förr för att spjäla brutna ben! Tänk, man lär sig nå’t nytt varje dag!

Du kanske undrar varför jag inte bloggat om mannen i väster, men det verkar hela Sverige vara upptagna med så det räcker. Jag tycker inte att vi ska bjuda varken honom eller mannen i öster på alltför mycket uppmärksamhet. Det är väl i och för sig tveksamt om någon av herrarna läser svenska facebook eller svenska bloggar eller över huvud taget bryr sig nämvärt om vad befolkning ute i världen tycker. Det som oroar mig är att bådas utspel och uttalanden verkar ha gett svenska SD ny luft under vingarna – håll ett öga på dom! Förlora inte resten av världen ur fokus bara för att det sitter två clowner i väst och öst. Och egentligen är det ju inte de två som är skandal eller det som kan göra en sorgsen utan att de sitter där de sitter. Hur står det egentligen till med befolkningen i de båda länderna…

I övrigt har vi haft en fin vecka vädermässigt och helgen ska bli fin. Solen lyser, grekerna kommer ut ur sina hus, grannen mitt emot har hittat stereon igen, sta’n lever upp. Tidigare i förmiddags hämtade jag mina nya informationsblad som ska ut på hotellen – väldans snygga! Nästa vecka ska jag lägga mycket tid på bokskrivandet, hoppas jag. Den behöver få en rejäl knuff. Nu märker jag att jag egentligen inte berättar någonting av allmänt intresse så nu tar vi sista rubriken.

Till sist

Jag ska försöka bli en bättre människa och slänga in lite nyheter då och då. Det blir för mycket annars (som i förra blogginlägget) och jag vet att inte alla som läser bloggen är intresserade. Så vi tar lite kortisar så här på slutet!
– Priset på olivolja på den marknaden är mycket bra pga bristen på olja. Spanien, Italien och Grekland hade inte bra väder ifjol så skörden blev liten. Antar att oljan blir dyrare i butik för oss konsumenter.
– Jag, lantbrukarna, oliv- och vinodlarna, boskapsägarna vill ha mer nederbörd och inte för mycket värme för tidigt. Ifjol försvann ju halva våren då försommarvämen slog till. Väderprognosen för oss här nere ser bra ut nästa vecka med en hel del regn.
– En 93-årig farbror gick ut i en olivlund för att bränna kvistar, men förlorade kontrollen över elden. Han hann ringa sin son, men när han kom fram tillsammans med brandkår var det för sent. Tragiskt.
– Det påstås ibland att ekonomiska krisen och stödlån ska ta kål på Grekland, men kanske hinner de själva före. Trafikolyckor med allvarlig eller dödlig utgång har ökat, Grekland ligger nu på 3:e plats efter Rumänien och Litauen. Trafikolyckor är den huvudsakliga dödsorsaken för de som är 15-29 år. Resten verkar röka ihjäl sig. Lungcancer ökar mycket i Grekland och kryper ner i åldrarna – en skrämmande utveckling. Det är många ungdomar som röker och de röker mycket! I alla fall på Kreta.
– Nu har ”gästarbetare” eller ”ekonomiska immigranter” (främst bulgarer, rumäner, albaner) börjat lämna Grekland och det märks också i Ierapetra-området. Den ekonomiska krisen oroar. De väljer andra länder där de har bättre och säkrare framtidsutsikter. Knäckfrågan blir nu om grekerna är villiga att ta de jobb som blir lediga…
– En grekisk stavhoppare har tydligen vunnit medalj på inomhus-EM.
– På måndag ska det röstas fram vilken låt av 3 st som blir Greklands bidrag till Eurovisionen. Det är väl bara Sverige och Australien som är riktigt melodifestivalstokiga och där det blir förstasidesnyheter. Här märks ingenting.
– Grekisk polis har tillsammans med ”andra nationer” (det är lite hysch-hysch) gjort en stor aktion bl a på Kreta. De har arresterat flera människosmugglare och hittat flyktingar som var gömda i grottor på sydkusten. Det här med människosmugglare kan man diskutera länge, men jag är glad att de stackarna som satt och tryckte i grottorna fått hjälp.
– Inom Grekland flyttas flyktingar runt eftersom de fastnat här pga övriga EU:s ovilja och att avtalet med Turkiet inte fungerar. Det har pratats om att några skulle inkvarteras på Kreta vilket det blev en del protester om och man visste inte var de skulle bo (jag bloggade om detta ifjol). Nu är det klart att i början av april kommer första gruppen och de ska inkvarteras i lägenheter i Iraklio och Chania.

Nu tackar jag för visat intresse, ska packa ihop och gå ut i det vackra vädret! Jag tror att detta blir första kjoldagen trots mina fula, rivna, såriga ben…
Ha en skön helg!

14 oktober 2015

Vandra med mig på Kreta!
Vackert landskapet med enastående vyer, tystnad och lugn. Du kan koppla av, njuta samt få uppleva mina gömda pärlor.
Mer information på hemsidan http://inspirewiz.com
Välkommen!
PS. Berätta när du bokar att du läser bloggen så får du 15 % rabatt!

Två vandringar – två årstider

Nyhetssammanfattning får vänta till nästa vecka för nu har våren kommit! Inte bara till sta’n, som jag skrev i måndags, utan även ute i landskapet. Så nu är all tid upptagen med att njuta och ta emot – vem bryr sig då om nyheter?

Denna vecka har det blivit två vandringar. Jag brukar då skriva om dem en och en, men de blev som natt och dag. Vår mot vinter. Jag ska försöka ställa dem mot varandra. Vi får se hur det går, nu kör vi!

I tisdags – jag gick med lätta steg till busstationen. Nya äventyr väntade! Tänkte ta mig upp till kapell och sedan därifrån längs lokal led till by nära sta’n. Kanske skulle lyckas, annars fick jag improvisera.
I fredags – klockan ringde strax efter 5, jag gick upp, ändrade mig, ställde om klockan till nästa buss och kröp till sängs igen! Kan inte minnas att jag nå’nsin gjort så! Velade om shorts skulle på, vilken vandring osv tills jag tog mig själv i örat och gick till busstationen. Bestämde mig för en gammal goding, det var ett tag sedan.

I tisdags – vandrade längs med bergen vilket var jobbigt. Upp och ner i skrevor och flodfåror. Under cirka 4 km såg jag några skyltar och två flagnade markeringar. Tips: se upp med lokala leder! Det är trevliga initiativ, men vem underhåller? Var finns kartor?
I fredags – de två första timmarna brukar vara lite sega eller jobbiga, men gick bra. Bara att konstatera att vädret spelar stor roll på vissa sträckor. När värmen slår till blir den en faktor till som ofta är ytterligare ett motstånd.

I tisdags – blommor lite överallt! Bladskott på buskar som öppnat sig och små öron tittade fram. Träden fått nya skott som blänkte ljusgröna mot de mörkgröna löven. Fjärilar, flugor och bin susade omkring, fåglar kvittrade så det nästan blev för mycket. Solen vräkte ner, det var vindstilla. Bara då och då kändes vinden någonstans söderifrån, så olik den nordanvind vi haft ett tag. En varm smekning.
I fredags – solen försökte bryta igenom det massiva molntäcket, men fick ge upp. Ju högre upp jag kom desto mer fukt i luften. En bit upp mötte jag lätt regn som sedan kom och gick under resten av vandringen. Här uppe härskar fortfarande vintern. Några enstaka blommor hade under de senaste dagarnas sol lockats att börja blomma, men de var inte många. Getterna stod lite här och där och tittade på mig. En kall snålblåst.

I tisdags – förbannade att jag inte packat ner shortsen för det blev riktigt varmt. Vandringsbyxor var för mycket. En tröja åkte av så jag vandrade i kortärmat. Svettig vandring!
I fredags – bytte till shorts tidigt på vandringen, tog av tröja. Efter ett tag fick den långärmade tröjan åka på igen. Någonstans uppe på massivet funderade jag på att ta på vandringsbyxor igen, men fortsatte i shorts. Kylig vandring!

I tisdags – njöt av pauser vid olika kapell. Satt en stund och fikade, tittade på utsikter och filosoferade. Lät vårvindarna stuva om på hjärnkontoret.
I fredags – korta pauser då naturen och landskapet bjöd på dramatiska scenerier. Längre paus vid kloster där två katter sällskapade mig. De var inte attraherade av mig, så klart, utan vad jag hade i fikapåsen. Men kanelbullar extimerade de inte, minsann!

I tisdags – hemma efter sju timmars vandring. Trött, men samtidigt pigg och skulle kunna vandra lite till. Vårväder lyfter en till oanade höjder! I alla fall sinnet och humöret.
I fredags – efter fem timmars vandring satt jag i en busskur och väntade på taxi. Den kunde inte komma fort nog, jag fantiserade om att komma hem och linda in mig i fleecefiltar. Väldigt nöjd och glad över en så helt annorlunda dag som bjöd på så många scenerier med moln och annat. En känsla av lugn och vila.

Jag hoppas att det framgår att det var två härliga men totalt olika vandringsdagar. Har funderat över vilken jag tyckte mest om, men det går inte att gradera. Vårruset var upplivande och gav sådan glädje medan det kärva vintervädret skalade av och gav ett lugn. Om jag absolut måste gradera så kommer nog fredagen först. Det blir många soliga vandringar framöver så det var skönt med annat väder. För så är det ju uppe i bergen och ute i naturen – det är inte sol jämt men alltid lika vackert fast på olika sätt.

Nu är det sista helgen i Apokries, på måndag börjar 40 dagars fasta med Clean Monday. Imorgon går karnevalståget genom sta’n på eftermiddagen. Ett vårtecken är på väg: regn och Sahara-damm. Vi håller tummarna att det väntar till måndag!
Jag stämplar nu ut och glider över i feststämning. Ha en skön helg!

PS. Foton på min flickr-sida!

20150923_104849kopia2-585x789Vandra med mig på Kreta!
Vackert landskapet med enastående vyer, tystnad och lugn.
Du kan koppla av, njuta samt få uppleva mina gömda pärlor.
Mer information på hemsidan http://inspirewiz.com
Välkommen!
PS. Berätta när du bokar att du läser bloggen så får du 15 % rabatt!

Ännu en fin dag!

Igår var det dags för vandring igen. En rekognoseringsdag med till största delen nya sträckor. Spännande! Bestämde att jag tar taxi hem så kan jag irra runt och testa så mycket jag vill och känner för. Bra med bussavgångar på morgonen, kl 07:10 bli perfekt. Tyckte jag. På busstationen fick jag veta att de avgångar som ligger på nätet och som visas på tv-skärmen på stationen inte stämmer. ”Det är fel från Iraklio”. Tidigast buss för mig var 08:30! Bra början på dagen. Hjärnan jobbade på högtryck, kanske skulle taxi vara ett alternativ. Då säger killen på stationen att ”jag kan ringa och höra om chauffören som kör skolbussen 07:30 kan svänga hit om och hämta dig”. Och det kunde han! Tjusigt!!

dsc02783Hade skippat jacka idag och det var dumt upptäckte jag när jag hoppade av bussen mellan Ierapetra och Koutsounari. Jag hade helt glömt bort att min vandring skulle börja i ”blåshålet”. Så det blev motlut och motvind upp till kyrka som visade sig vara ett kloster. Väldigt intressant historia! Jag uppskattar verkligen de informationstavlor som kyrkan satte upp för drygt ett år sedan.

Vandring i nytt område blir annorlunda än invanda vandringar. Tankarna flyger inte fritt utan det ska läsas karta, göras bedömningar, hittas lösningar, provas alternativ, fattas beslut. Men det är också en sorts avkoppling, framför allt när det skiljer sig från det jag gör annars, dvs skriver på boken. Det var mycket brantare än jag kunde se på satellitkartorna så några alternativ fick strykas, men nya dök upp. En idé tog form som ska provas i mars-april, längre fram lämpar sig nog inte området för vandring eftersom det ligger i solen och i lä. Det blir helt enkelt för varmt.

Det var så brant att uppehållet på drygt 4 veckor kändes i kroppen. Då var det härligt med alla fina fikaställen där det blev en stunds vila. På andra fikan åkte en tröja av och jag skulle inte haft något emot att byta till shorts.

Natur är inte blommor och blader dsc02787allena. I detta området var det ganska torrt och många klippor och stenar. Gott om låga, runda buskar. Ren underhållning att gå och titta efter olika figurer i klippformationerna. Landskapet påminde ganska mycket om det man ser i Vilda Västern-filmer. Jag väntade mig nästan att Manolito skulle komma runt en sväng med sitt stora leende och säga: ¡Hola bella mujer!

Under den senare delen av vandringen kom jag in i mer växtlighet. Å, så vackra sluttningarna är nu! Det är fler gröna nyanser än man kan föreställa sig blandat med brunrött, mörkrött, vinrött, gulgrönt… Jag stod stilla en bra stund och bara njöt av allt det vackra!

Lite aktivitet ute i några olivlundar. Det eldades kvistar och beskars olivträd. Säkra tecken på att olivskörden var klar. När jag närmade mig slutet kom jag på att jag saknade vattenporl. Kanske det är för tidigt, kanske det finns för lite snö uppe i bergen. Vattenfallet Milonas kunde jag höra en bit bort, men annars inget.

Taxichauffören var samma som jag en gång hamnat i väldiga politiska diskussioner med. Denna gången avhandlade vi vädret (”It’s really crazy!”) och att han skulle iväg och jobba ett par månader utomlands. Det går nämligen inte att livnära sig på taxi under vintermånaderna. Vi var överens om att den fria och enkla rörligheten är en bra sak med EU. Han hade hittat tillfälliga jobb i Tyskland och Sverige, men Sverige krävde ”extra documents” (!). Till slut hade valet fallit på Österrike.

6 timmar ute i naturen – underbar dag! En skön dusch, en stunds vila i soffan (kroppen väldigt tacksam) och sedan smaskig middag med gott vin på lokal på kvällen. Vad kan man mer begära?

Ha en skön helg!

PS. Foton på min flickr-sida!

dsc02724

Vandra på Kreta i det vackra landskapet med enastående vyer, tystnad och lugn.
Med vandringsledare kan du koppla av, njuta samt få uppleva mina gömda pärlor.
Mer information på hemsidan http://inspirewiz.com
Välkommen! 

PS. Berätta när du bokar att du läser bloggen så får du 15 % rabatt!

Nej, det är inte vår än

Bra väder och läkt fot – vandring! Tänk, det är drygt 4 veckor sedan sist! Det gjorde det ganska lätt att stiga upp strax innan kl 5 för att ta ”skolbussen” upp i bergen. Sta’n var alldeles tyst och stilla när jag gick upp till busstationen. Bra påklädd för jag vet ju att det är kallare och blåsigare högre upp.

På de nya bussarna hos KTEL är fönstren så mörklagda att man inte ser mycket av det vi passerar. Det blev ingen fin tur ackompanjerad av soluppgången. Nästa gång ska jag sätta mig längst fram så jag kan spana ut genom vindrutan.

I tredje och största byn, Kalamafka, på turen steg flest skolbarn på. En hade inga hörlurar och något fel på öronen, antar jag. Vår stilla, lite sömniga stämning med svag grekisk musik bröts av grekisk rap på hög volym. Jag är inte så förtjust i rap i vanliga fall och den blir inte bättre på grekiska kan jag meddela.

Skönt att komma av bussen! På med vindtäta jackan och vantar. Ja, du läste rätt! Tidig morgon uppe i bergen är det skönt med vantar. Började gå och inne i byns ena kafenio satt några gubbar med kaffekoppar och full fart i kaminen. Mitt första stopp blev frukost vid kyrka med fin utsikt. Något skavde i skon, men lyckligtvis snabbt avhjälpt. Hade varit lite snopet att behöva gå tillbaka och ringa taxi efter bara en timmes vandring.

dsc02729Två sträckningar ska kombineras för första gången så jag är väldigt förväntansfull (och det blev bra). Passerade mandelträd fulla med knoppar, de är beredda så snart våren kommer. Fortsatte uppåt, uppåt. Vinden var inte ens ljummen, solen värmde gott när den kommit över bergstopparna och letat sig ner längs sluttningarna. Benen kändes lite tunga efter uppehållet, men de är vana och hittade snabbt sin rytm. Huvudet var, som vanligt, tomt och stilla samtidigt som det var snurrigt och fullt av tankar. Man skulle kunna säga att hjärnan var utsläppt på grönbete. Då kommer lösningar och beslut som brev på posten. All koncentration är här i naturen, i landskapet. Det är så otroligt vilsamt och en riktig energikick. På samma gång.

Upptäckte efter ett tag att jag kände mig lite lurad! Uppehållet har gjort att jag inte som vanligt följt olivskörden utan den är över där jag vandrar idag. Olivskördandet har alltså gått från full fart till ingenting för mig. Det är åter tyst i landskapet. Känns lite avsnoppat och tomt.

Tanken med dagens vandring var att dsc02739njuta av att vara ute igen och se hur långt våren kommit. Och njöt gjorde jag! Luften är som klarast och friskast vid denna årstiden. Eftersom det blåser leker molnen på himlen så solen kastar dramatiska och spännande skuggor på landskapet. Lågtflygande, drivande moln mellan bergen ger nästan en trolsk stämning. En kopp kaffe med bullar blev en fin stund med oslagbar utsikt och vindens alla olika ljud och kast åt alla håll.

Det finns de som redan utropat att våren är här och de är utan undantag utlänningar. Säg till en kretensare att det är vår nu och du får svaret: ”Vår? Nu??” med en huvudskakning. Det är nog så att vi tar med oss vad som är vårtecken istället för att läsa av hur det är här. Fast några snödroppar i trädgården i Sverige betyder inte att det är vår. Några blommor vid kusten här på Kreta betyder inte att det är vår precis som ”en fluga gör ingen sommar”. Blommor har vi året om utom i augusti, de kommer igen efter första regnet i september.

Februari är vår ”aprilmånad”, dvs då vädret skiftar mellan varma, sköna dagar och kalla, blåsiga. Det som händer nu i naturen är att våren börjat knacka på och vintern försöker försvara sina positioner. Varför har vi ofta så’n vårhets? Den kommer inte snabbare för det. Luta dig tillbaka och njut istället av den mest dramatiska, spännande, tydliga och vackra årstidsväxlingen.

Några buskar har färdiga knoppar, andra har börjat bilda knoppar. Det gäller att vara dsc02760vaken och observant för mycket är vintergrönt, men det betyder inte att det ser likadant ut hela året. Jag såg min första anemon på vandringen 3 januari, nu har det kommit fler. De gula ”soldyrkarna” är som intensivast i januari och börjar nu troppa av lite. Träd och buskar skjuter skott. Som sagt: våren knackar på.

När jag närmar mig busshållplatsen i slutet av vandringen ser jag några mandelträd som börjat slå ut. Tänk, det finns alltid några övermodiga typer i alla församlingar! Det kan komma en köldknäpp och då åker alla blommorna av – synd. Och riktig värme möter jag inte förrän jag hoppar av bussen i Ierapetra, men så bor vi ju också i vår egen lilla klimatzon!

Idag tisdag när jag skriver detta inlägget har blåsten ökat och jag kan se att det regnar uppe i bergen. Västra Kreta ska få oväder idag, vi ska klara oss. Kan jag hoppas på en fin dag på torsdag eller fredag igen? Alla vandringskläder och annat som behövs ligger framme…

Fler foton på min flickr-sida!

dsc02724Vandra på Kreta i det vackra landskapet med enastående vyer, tystnad och lugn.
Med vandringsledare kan du koppla av, njuta samt uppleva mina gömda pärlor.
Mer information på hemsidan http://inspirewiz.com
Välkommen! 

PS. Berätta när du bokar att du läser bloggen så får du 15 % rabatt!

Årets första!

God fortsättning på nya året!

Nu får det vara slut ett tag på nyckfullt väder och helger – dags för vandring!, tänkte jag när prognosen visade två fina dagar varav den ena idag. Jag bestämde mig för min ”Korsa Kreta”-vandring fast från motsatt håll. Upp tidigt, fixa kaffe, packa det sista, på med vandringskläderna och iväg till busstationen. Frukost i soluppgång – wow, så härligt efter drygt 3 veckor utan vandring!

Bussen kom, körde iväg, stannade, körde cirka 30 m och stannade igen. Grekerna är inte mycket för information så ingen berättade något och ingen frågade. Och jag bestämde mig för att bara observera. Till slut kom en annan buss som vi fick byta till. Efter en titt på klockan var jag besviken. Normalt sett är jag sällan det några längre stunder utan omplanerar och laddar om. Men jag hade ju SÅ sett fram emot en fin morgon…

Det blev ganska bra i alla fall med frukostpaus medan solen tog sig över bergen. Bytte ut en delsträcka, gick fel, fick gå tillbaka och sedan lite improvisation på det som blev bra men jobbig. Härligt att vandra i vintergrönt med snöklädda toppar lite varstans. Det är en så’n vacker och tokig kontrast. Framför allt när solen kommit en bit upp på himlen och börjar värma. Testade en julklappströja med fleeceaktig framsida och tyg som ”andas” på ärmar och rygg. Perfekt i detta klimatet! Den värmde när det behövdes, luftade när det behövdes.

dsc02665

Del av Dikti-massivet

Fick belöning och upplevelse gånger två. Först en flock gåsgamar som cirkulerade. De är så imponerande och skickliga. En liten rörelse med ena vingspetsen och de svänger. Satt en bra stund och bara tittade och njöt. Jag är ingen kakälskare, men kaffe, kanelbulle och vaniljgiffel uppe på ett krön i solen är inte fel.

Nästa belöning var att få gå in i en getflock och sätta sig på en sten utan att alla getterna kastade sig ut i moder natur. Vadan denna letargi? Jo, någon hade spritt ut majskorn på vägen och det fungerade tydligen ungefär som om man skulle strö ut lösgodis på en skolgård och se’n försöka ropa in barnen. Jag blev sittande där en stund och tittade på getterna. Det fanns alla storlekar eftersom det föds killingar mest hela tiden (utom på högsommaren). En liten svartvit typ försökte käckt hoppa på stenar, men det var lite vingligt. Till slut la han sig ner vid en rishög.
Plötsligen dök det upp fyra stycken lite större exemplar, ungdomar kan man tänka. De höll ihop, lekte och retades med varandra. Ett litet busgäng?
Så fanns det så klart några getter som tittade nyfiket på mig. En la huvudet på sned och stod alldeles stilla en lång stund. Uttrycket var ungefär ”stackare, vad kan vi göra för dig?”. Det kändes lite irriterande och påträngande efter ett tag.
Några var riktiga bufflar vid majskornen och körde bort andra. Plötsligen kände jag igen en av bufflarna! Nej, jag hade inte solsting eller andnöd. Titta själv:

14 oktober 2015

14 oktober 2015

3 januari 2017

3 januari 2017

Grekiska getter är ofta ganska stora djur och en såg nästan ut som flockens konung. Han tittade lite nedlåtande på mig en stund, se’n gick han och la sig i skuggan.
Några getter lät förkylda, men jag antar att de bara fått något i näsan. De som åt majskorn hade lite underliga frustande ljud för sig. Kanske för att bli av med gruset?

Jag fortsatte och tog en liten paus i by som ligger ungefär halvvägs. Sedan blev det ytterligare lite improvisation som ledde mig in i en olivlund med väldigt branta terasser. Det är lite lerigt och halt på sina ställen efter all nederbörd, men det gick bra. Kom fram till sista byn före sista sträckan till sta’n. Då började det regna! Jag fattade ingenting. Solen sken, himlen var blå med några små moln. Så vände jag mig om. Där var ett jättestort moln alldeles blåsvart. Försökte skula under ett träd, men det hjälpte inte mycket. Hade tur, molnet tömde nog det mesta uppe i bergen innan det drog åt sydost.

Jag hade kunnat vara ute ett bra tag till, men det var skönt för fötterna att komma hem efter 7 timmars vandring. De och nya vandringsskorna kommer inte riktigt överens, men det går framåt. Vandringssäsongen är lång här, egentligen bara 2,5 månader på sommaren som det inte går att vandra. Det är nog bra att lägga in lite uppehåll då och då så man blir riktigt sugen. Vädret och helgerna har bjudit på skönt och naturligt uppehåll, men oh så härligt det var att komma ut en hel dag. En riktigt heldag!!

Jag fixade sen lunch, dråsade ner i soffan och nu har jag precis ramlat ut ur duschen. Fina foton idag, men de kommer ut på min flickr-sida imorgon, jag tyar helt enkelt inte ikväll. Kan nog bli en liten videosnutt också!

Ha en skön kväll!

fyrverkeri-1


Förlängt nyårserbjudande!
Boka före den 31 januari och få 25 % rabatt per person på vandringsvecka före 15 juni 2017.
Mer info på hemsidan inspirewiz.com
Välkommen!

Helgen som gick

Vilken härlig helg! Med hyrbil öppnar sig andra och nya möjligheter för upplevelser. Första dagen bara landade jag i att vara hemma igen, tog en liten tur till Agios Nikolaos. Sedan väntade tre vandringsdagar. Vädret stod på min sida, verkligen perfekt vandringsväder. Kyliga morgnar, solen värmde under dagarna, vindstilla. Idag måndag blåser det och rätt vad det är kommer det en skur. Visst är jag bra på att planera?

Som vanligt njöt jag av natur och landskap, släppte tankarna fria och kopplade av allt. Och på varje vandring hände något utöver det vanliga!

Fredag 9 dec

En gammal vandringsbekant västerut som jag inte kan ta mig till utan bil. Gick den omvänt för att fräscha upp den lite, försvann så i tankar att det blev en liten ofrivillig avstickare! Men så länge näsan pekar åt rätt håll löser det sig, annars får man gå tillbaka. Hörde lite rop här och var, generatorer som var igång, en och annan bil. Olivskörden började så smått vid kusten innan jag åkte till Sverige, nu är de igång högre upp. Fåglarna kvittrade av hjärtans lust.

dsc02478

Fader Sackarias lagar himmelskt gott kaffe!

Dagens höjdpunkt: fader Sackarias. Han höll på att sopa utanför lilla klostret Agia Moni (tillägnat Maria). Han sa Hello och undrade om jag ville ha en kopp kaffe och se kyrkan. Det sa jag inte nej till. Och se’n var det som om en virvelvind tog tag i mig! Du vet så’na där leksaker som man drog upp och släppte på golvet så for de fram och tillbaka eller runt, runt? Sådan var Sackarias! Han pratade i ett kör och det visade sig ganska snart att guidningen, ljus och kaffe kostade 3 euro. Han upprepade två meningar:
– Sorry, sorry for my English!
och
– Very, very difficult with economic!
Han är både präst och munk i klostret plus allt annat eftersom det bara är han där. Hans föräldrar och syster bor kvar i Thessaloniki. Finns det stora problem i Sverige, undrade han och sedan berättade han att EU är dött, euron kommer att försvinna och drachman komma tillbaka. Nja, tyckte jag, vi får väl se hur det går med det. Han undrade om Sverige är ortodoxt, men jag fick göra honom besviken och svara protestantiskt.
– Men lite, lite ortodox är där kanske?, hoppades han på blandad engelska och grekiska. Och det kunde jag ju svara ja på. När jag berättade att jag bor i Ierapetra utbrast han:
– Ierapetra? Very hot in Ierapetra!
Då tänkte jag på min kalla lägenhet, men det var inte riktigt läge att dra upp den. Jag fick hålla med honom eftersom Ierapetra-området är ett av de varmaste i Grekland.
Plötsligen hade han dragit iväg mig från min kaffemugg och jag fann mig stå och sopa en trappa. Sackarias lyckades alltså få både betalt och lite hjälp – Gud måste vara nöjd med en så’n tjänare! För mig kändes mötet som om jag spelade med i en surrealistisk eller komisk film!

En härlig dag! En skön vandring, ett kärt återseende och en ny bekantskap.

Lördag 10 dec

Ny vandring och då håller jag det kort eftersom jag inte riktigt vet hur brant det är. Det är också skönt med gott om tid om jag vill kolla upp någon liten sidoväg el likn. Upptäckte vid frukostpaus att jag glömt sked till yoghurten, jag har bara väntat på att det skulle hända. Men som farmor sa: ”Bättre brödlös än rådlös”! Locket till matlådan gick att böja ihop så jag kunde skyffla in. Tog vara på utsiktspunkter och hittade nya vandringsuppslag att testa.

Dagens höjdpunkt: kom fram till ett litet kapell där det fortfarande fanns frost på marken! Hittade en solig plats, slog mig ner och då kom en gåsgam med något i klorna. Upp med kikaren, fullt utslag på zoomen på kameran! Den landade på en hylla på en klippvägg där det satt en annan gåsgam. Snart dök det upp två korpar som slog sig ner i närheten av de stora fåglarna. De var givetvis väldigt intresserade av att få en gratislunch utan att anstränga sig. Jag gillar korpar, de är fågelvärldens skämtsamma busar. Det blev lite avvaktande och jag antar att det också pågick någon sorts kraftmätning med ögon, kroppar osv. Efter en stund flög gåsgamarna iväg, korparna väntade några minuter innan de gav upp och stack.
Vilken tur att jag satt och tittade mig omkring, annars hade jag kanske missat den här upplevelsen! Naturen kan verkligen underhålla på många sätt. Här är några foton (jag vet att de inte är bra, avståndet var för stort):

dsc02498-2

Alla tittar intresserat på vad gåsgamen har i näbben!

dsc02503-2

Ingen tittar på någon, alla försöker se coola och nonchalanta ut!

Ibland har man verkligen tur! Den sista sträckan visade sig vara riktigt brant så om jag gått andra hållet hade jag gett upp efter en kort stund. Och då hade jag ju missat dagens underhållning!

Söndag 11 dec

Dags för en annan gammal bekant och favorit, denna uppe på nordkusten kring Neápoli. Disigt, riktigt råkallt och så mycket fågelkvitter att det nästan var störigt. Glömt kameran – vilket mörker! (hittade den i slutet av vandringen i helt fel fack…). Vid klostret Kremasta var det dags för frukostpaus. Ingen högmässa i nya, stora kyrkan utan inne i lilla kyrkan i gamla klostret. Den gamla delen är betydligt charmigare än den nya klosterbyggnaden, men jag tycker bättre om nya kyrkan. Den gamla är helt enkelt för liten och mörk. Lite speciellt här att nunnorna läser mot prästen. Det blir en annan dynamik med manlig och kvinnliga röster.

dsc_0016

Två följeslagare som tassade så tyst att jag inte visste att de fanns förrän jag råkade vända mig om!

Mycket aktivitet i olivlundarna, nu är det ingen som bryr sig om vilken veckodag det är. Lite mer trafik, rop, ljud. Landskapet lever på ett annat sätt under olivskördetiden. Jag är inte ensam och det är inte helt tyst, men det gör ingenting. Det är också ett tecken på årstid och tidens gång. Känns speciellt att vistas mitt i deras vardag.

 

Dagen höjdpunkt: jag slog mig ner vid ett kapell, någon kallade på mig och sa något som jag inte hörde så hon kom bort till mig. Det visade sig att hon hojtat att det finns kaffe inne på cantinan. Hon berättade att hon heter Anna, har tre barn och alla bor kvar på Kreta, hon bor i grannbyn och driver cantinan i Drasiou. Det är inte ett upphetsande ställe, där finns cirka tre hus i en vägkorsning och en stor byggnad som det står ”Alfa Laval” på. Jag försökte bjuda henne på svenska gifflar, men utan att lyckas. Vi hankade oss fram på grekiska eftersom Anna inte pratade engelska och min grekiska är minst sagt begränsad. Det blev lite stappligt och ibland bara tyst. Då studerade vi en bil som körde förbi eller bara tittade rakt fram. Det är något speciellt med två främlingars möte där de kan vila tillsammans.

En del som jag mötte tittade storögt på den här vandraren. Antagligen tror de att jag är en kvarglömd turist som någon reseguide missade i inräkningen. Återigen en härlig dag, men nu protesterade fötterna en aning. Jag har nya vandringsskor och de är givetvis ingångna så det handlade inte om skav. Men de är nya och hårda och trycker här och känns märkliga där…trots att det är samma modell som de förra… Jag är väldigt gnällig vid skobyte fast jag vet att om några veckor är de det absolut bästa paret jag nå’nsin haft! De gamla trotjänarna ligger i en soptunna i Skåne…tänk, så många mil vi avverkat tillsammans!

På eftermiddagen ramlade jag in i ”söndagslunch” med 13 glada människor från fyra olika länder – perfekt avslutning på en fullkomligt otroligt fin helg!

Foton på min flickr-sida!

ny-stl
Jul- och nyårserbjudande!
Boka före den 15 januari och få 25 % rabatt per person på vandringsvecka före 15 juni 2017.
Mer info på hemsidan inspirewiz.com
Välkommen!

Högt upp i det blå, några nyheter och ett boktips

”Högt upp i det blå” var kanske att ta i, men idag har det varit vandringsdag. Från högtliggande Thripti ner till kusten via byn Agios Ioannis ungefär halvvägs. Jag hade sällskap av Ylva, en glad 70-årig pensionär (det du!) under första halvan. Ylva skadade sina muskler vid ena höften i våras (det är inte hälsosamt att gå på gym!) och det tog tid att bli bra. Idag fick hon ett riktigt kvitto på att höftmusklerna och hon är tillbaka igen. Vi hade engagerat maken (Ylvas, alltså) Jan-Erik som chaufför. Jag var lite nervös för denna sträckan har jag bara gått på andra hållet och inte så många gånger. Då är det skönt när den andra säger: ”Går vi vilse så är vi i alla fall två!”.

Det var kallt så högt upp och solen står så lågt så vi fick ingen hjälp av den heller. När vi kom upp på platån mötte solvärmen oss, vi tog en fika och njöt av utsikten över Mirabello-bukten. Getter, får, korpar, fjärilar, några gubbar och fågelkvitter. Annars tyst och nästan helt stilla. Plötsligen hörde vi ett svagt liksom surrande ljud som var entonigt och ihållande. Det var Ylva som kom på att det antagligen var ljud från olivplockning. De använder generatorer som driver ”krattorna” som används för att slå ner oliverna.

Ylva hade andra engagemang på eftermiddagen så i Agios Ioannis mötte chauffören. Jag fortsatte ner mot kusten. Ville prova en liten idé och den blev riktigt bra. Nu har jag en kort vandring till på lager för den som inte är så vandringsvan eller när det är för varmt för längre sträckor.

Perfekt vandringsväder, bara lite svettigt vid middagstid (eller kanske lunchtid för en del). Inga foton idag. Och jag som aldrig håller koll på klockan kom till busshållplatsen cirka 15 min innan bussen kom (sedan var det ett uppehåll i turlistan på 2 timmar). En härlig dag då det kändes som om Kreta gjorde sitt bästa för att säga välkommen tillbaka, du tänker väl inte stanna i Sverige!?

Några nyheter

Inatt vaknade jag av något och strax kände jag att sängen skakade. Det är ett tag sedan vi kände av jordbävning. De pågår ju i stort sett kontinuerligt i Medelhavet, men sällan de känns. Denna var bara 4 på Richtersskalan och kort, men den var på bara 2 km djup och några km utanför Ierapetras kust. Lite längre ut och lite djupare och vi hade inte märkt av den.

Obama är ute på sin sista utrikesresa som president och den inledde han i Aten. Jag vet inte hur mycket uppmärksamhet resan fått i media i Sverige. Det har varit demonstrationer i Aten mot hans besök, om jag förstått det rätt gällde det främst protest mot NATO. Presskonferensen första dagen var väldigt bra och dag 2 höll han ett tal om demokrati, globalisering, jämlikhet och ojämlikhet, nödvändigheten att lyssna på folk och att jobba tillsammans för framtiden mm. Ett väldigt bra och intressant tal så här har du videon (textat på engelska):

I min lilla värld går arbetet med vår nya gågata vidare (jag har bloggat om den tidigare). Det är utlovat att det ska vara klart till julhandeln som inte börjar så tidigt eller är så stor som i Sverige så de hinner nog. Vi får hoppas att de lägger rätt plattor. När förra gågatan gjordes blev det en riktigt lång följetong för det var fel nyans på plattorna…

Boktips

Min fasa och lycka är att få fatt i en så’n där bok som inte går att släppa. Man vet så väl att nu måste man gå och fixa det ena eller det andra, men varje kapitel slutar på ett sätt som gör det omöjligt. Bara ett kapitel till så jag får svar på vad som händer. Och se’n bara ett kapitel till….ja, jag tror att du förstår vad jag menar. Där spänningen är mer på det psykiska planet med helt vanliga människor. En thriller.
Och jag tycker om böcker som slutar så totalt oväntat att de är spännande och engagerande intill sista punkten. Det sägs ibland att böcker inte ska lämna obesvarade frågor på slutet utan att det liksom ska sys ihop. Varför det? Här kunde jag få fortsätta och spinna på olika scenarier så bokupplevelsen blev längre än den faktiska boken. Vilken bok det är? Det är ”På andra sidan väggen” av Shari Lapena. Läs den!

Så på måndag bär det av till Sverige. Jag vet inte hur det blir med internetuppkoppling och tid så bloggen blir ryckig. Kanske inläggen också blir kortare, kanske mer som reflektioner. Vi får se! Men häng kvar i alla fall för när vi närmar oss tredje advent är jag tillbaka hemma i Ierapetra!

Ha en skön helg!

showbizgeek_comDen här texten har legat här så länge så jag är övertygad om att du inte längre läser den eller kanske inte ens ser den! Du ska alltså komma och vandra på Kreta med mig! Och glöm inte att tipsa ALLA du känner!! Vandringssäsongen pågår fram till mitten av juni.
Mer information på hemsidan http://inspirewiz.com
Välkommen! 

PS.  Berätta att du läser bloggen när du bokar så får du 15 % rabatt! 

En underbar fredag och några nyheter

Återigen en underbar dag

Igår var det vandringsdag! Shorts och kortärmad t-shirt – kunde det räcka? Jodå, det kändes bra fast kl var strax efter 6 på morgonen. Biljettmannen på bussen frågade var jag går någonstans, han har väl sett mig så många gånger nu att nyfikenheten tog överhanden. När jag steg av bussen vid 7-tiden hoppade jag till. Jag hade totalt glömt bort att det alltid är några grader kallare på nordkusten än på sydkusten. Och eftersom Ierapetra har ett eget lokalt klimat så är temperaturskillnaden lite större. Jag hade behövt en långärmad tröja de första timmarna. Bara att sätta fart!

Det är givetvis fantastiskt att kunna vandra i shorts när Sverige pulsar fram i snö. Det allra bästa med denna årstiden är dock väderleken och de långa dagarna. Det är perfekt vandringsväder då det inte är för varmt. Det är en period som lämpar sig utmärkt för längre vandringar så denna blev 7 timmar.

Upp i bergen, oändliga vyer, små blommor har börjat poppa upp efter regn. Jag tror att det kommit en del lokala skurar, bl a hade vi blöta gränder i gamla sta’n en morgon då väderstationen rapporterade inget regn. Insekterna for omkring så naturen är på gång efter den långa torkan. Fåglar kvittrade, korpflocken hälsade ”roligt att se dig igen”. En herde hälsade när han körde förbi med gröna kvistar på bilflaket, blev nog getterna glada över!

Det finns en vy som slår alla andra och det är när jag kommer över bergskammen och tittar hemåt. Ierapetra och havet glittrade i solskenet, det gjorde nästan ont i ögonen. Och ön Chrissi syntes tydligt som en svart skuggfigur ute i havet.

dsc02365Började samlas moln mot slutet av vandringen, men det kom inget regn. Taxi hem från by, kroppen trött, fötterna varma och huvudet härligt tomt. Avslutade en toppendag med sta’ns godaste pizza och gott vitt vin.

Foto uppladdade till min flickr-sida!

På gång och nyheter

I sta’n har de stängt av en gata vid stora torget för det ska göras gågata. Blir nog bra fast jag tror att vi är en del som fortfarande försöker förstå vitsen med den förra gågatan. En del saker har kanske en högre eller större mening som vi vanliga dödliga inte greppar. Eftersom den gatan som ska göras om är paradgata på nationaldagen och ochi-dagen har det börjat spekuleras över var det firandet ska hållas istället. Det finns fler planer i sta’n: en ny fyr ute på hamnpiren och att gamla kommunhuset ska bli museum. Då hoppas jag att de tar undan en liten hörna och gör en turistbyrå vilket saknas i den här sta’n märkligt nog.

Annars är det som på de flesta platser i världen: trafikolyckor med mera. Några nyheter som sticker ut:

  • Kaféer, klubbar o likn i området runt vår huvudkyrka har stängts av polisen i 10 dagar. De respekterade inte helgen 16-18 september då biskopen låg i kyrkan så alla kunde ta farväl. Det var för mycket oljud och väsen. Etablissemangen har givetvis protesterat, bl a genom att påtala att nu måste ungdomarna åka till Agios Nikolaos, Sitia eller Iraklio för att roa sig och tänk så farligt det är med mörkerkörning när man druckit alkohol. Håll med om att det låter lite knäppt? Dels tror jag inte att ungdomarna lider någon skada av att inte kunna festa två helger, dels bör man väl inte alls köra efter att ha druckit alkohol. Eller har jag nu otur när jag tänker….
  • Två personer (oberoende av varandra) i Chania försvann kring mitten av oktober och man har ännu inte hittat dem. Lite läskigt. En var en äldre kvinna som kanske villat bort sig och den andre var en man som hade vissa hälsoproblem.
  • Ett hotell i Kato Stalos brann i veckan. Inga gäster så på så sätt gick det bra, men det blir så klart omfattande reparationer som tär på kassan.
  • I Iraklio är det stor fest, pompa och ståt denna helgen! Stadens helgon, Agios Minas, firas i stadens huvudkyrka som givetvis heter Minas. Här engageras alla i större firanden – präster, militär osv. Här kan du se bilder och en filmsnutt!
  • Det verkar farligt att närma sig oliver! En elektriker som jobbade på ett tak på en anläggning för olivkärneolja föll ner, men han fick inga större skador. En man åkte ut till sin olivlund och ingen verkar veta riktigt varför men han hade klättrat upp i ett träd och fallit ner. Han är allvarligt skadad.
  • Förberedelser har börjat så smått för de 2 000 flyktingar som kanske kommer till Kreta i januari 2017. Jag har berättat om detta tidigare, bl a att det varit oklart var de skulle kunna inkvarteras och att hotellföreningen på Kreta protesterat med hänvisning till situationen på de grekiska öarna i öster (turisterna avbokade pga flyktingströmmen). Rädslan är nog lite överdriven eftersom det här kommer att ske under kontrollerade former och ankomsten sker utanför den huvudsakliga turistsäsongen. Men visst, turister är en nyckfull och känslig kundgrupp.
  • En pedofil från Rethymnon har fått sin dom: 401 år i fängelse. Det är en sorglig historia med 36 barn inblandade, lär vara den största och värsta pedofilhistorien i Grekland. De 401 åren blir i verkligheten 25 år.
  • Och till en nyhet utanför Kreta som du kanske vet mer om än jag: terroristangrepp på franska ambassaden i Aten. Det är väl lite oklart om det var terrorister och i så fall vilken grupp, men två figurer på motorcykel kastade granater på ambassaden. Det blev full utryckning eftersom det bara är några dagar kvar tills Obamas besök i Aten. En del såg också symbolik i att attentatet ägde rum nästan exakt en vecka före minnesdagen av studentupproret på tekniska universitetet på 70-talet.

Ja, det var väl allt för denna gången! Hoppas att du har en skön helg framför dig! Jag ska återställa ett hundratal mailadresser och några feeds och lite annat smått och gott sedan Microsoft tvingat mig att byta epost-program. Jag är inte lite irriterad…. Men jag klagar inte för när jag lyfter blicken ser jag bergen och blå himmel med enstaka moln, solen lyser. Jag ska snart gå upp till marknaden och träffa ”utlänningsgänget” för ett glas vin och lite meze.

Ha det gott!

12 april 2012

Vandra på Kreta!
Vi njuter av vackert landskap, enastående vyer, tystnad och lugn.
Med vandringsledare kan du koppla av och uppleva mina gömda pärlor.

Mer information på hemsidan  http://inspirewiz.com
Välkommen! 

PS. Berätta att du läser bloggen när du bokar så får du 15 % rabatt!

Perfekt vandringsdag och för övrigt

På väg till bussen upptäckte jag att den sorgliga tiden är över. Varje höst i september – oktober tänker jag att vad är det för fel, alla tamarisker håller ju på att dö! De ser ut att vissna allihop. Så kommer jag på att det är ju nu de blommar och ”fröar”. De har mörkbeiga oansenliga fröer som sitter samlade längst ut på grenarna. Alla som varit i Grekland vet vad tamarisk är så för alla er andra är Bildresultat för tamarix treehär en bild. De växer vid kuster och ibland på stranden pga att de är bra på att klara av salt luft. Man kan tro att de är barrträd, men de är faktiskt lövträd.

Jag var alltså på väg till bussen för det var vandring! Nu startar jag inte så tidigt på morgonen eftersom vädret är svalare och soluppgången väldans tidig. En bussavgång 8:30 passade bra.

Det såg ut att kunna bli en fin dag med bra väder och det blev det. Sol från nästan klarblå himmel, lagom varmt med en lite kylig, smekande vind. Perfekt! Shorts och kortärmad t-shirt – det är annat än att vandra i Sverige vid denna tiden på året.

På vandringen högsta punkt tog jag fikapaus. Gott, starkt kaffe och svenska kanelgifflar med utsikt över Dikti-bergen, Mirabello-bukten och Thripti-bergen – ren njutning!

dsc02308Ner mellan bergen i ”gryta” med apelsinträd, olivträd och en massa vilda träd och buskar. Visst, småbuskar och mindre växter är fortfarande vissna och ledsna, men de som påstår att östra Kreta är ”kargt och ökenlikt” skulle jag gärna vilja veta var de varit.

Som vanligt flög tankar hit och dit. Ren och skär avkoppling. Funderade över en diskussion jag och min vandringskompis i Sverige hade för ett tag sedan. Vi funderade över varför vandring så ofta kombineras med annat som yoga, mindfulness och en massa andra aktiviteter. Mycket finns redan inbakat i vandringen och naturen – räcker inte det?! Gå ut, öppna upp dina sinnen, ta in, koppla av och njut. Krångligare än så är det inte och behöver inte heller vara.

Nästa fikapaus blev med utsikt över Ierapetra. Jag var inte ensam länge utan en flock fåglar kom. Jag tycker om att titta på de stora rovfåglarna när de segelflyger. Det är imponerande, tjusigt och vackert. De är oftast ensamma så den flock som kom var korpar. De skrattar så härligt, leker dsc02311och retas (eller kanske båda samtidigt). Snabba, skickliga flygare som älskar att dyka snabbt som tusan. Genast dyker en annan för att visa att den kan dyka snabbare eller djupare, vad vet jag. Har du sett en korp göra en roll? Det fick jag se idag. Ett 20-tal korpar bjöd på en riktig föreställning! Jag blir väldigt glad av korpar (även om de kanske skrattar åt mig), skrattet bubblar på insidan. Och ibland blir det gapskratt rakt ut.

Så kom jag in i by där jag tänkte köpa vatten på kafenion. Gubbarna tyckte att jag skulle sätta mig ner, de var väl uttråkade och ville kanske ha lite kvinnlig fägring. Jag tackade, men nej tack och fortsatte mot Ierapetra. Fågelkvitter nådde mig utanför byn och det slog mig att jag hört det tidigare under dagen också. Det är inte illa i november månad!

Strax utanför Ierapetra gick jag minsann fel! Ju fler växthus och småvägar det finns ju mer förvirrad kan jag bli. Och tar jag fel väg en gång så är jag förlorad för det finns liksom inget att orientera sig efter. Men näsan pekade på rätt håll så utan några omvägar kom jag fram. 6,5 timme ute i perfekt vandringsväder och vackert landskap – vad kan man mer begära av en bra dag?

För övrigt

Vintern passade på att sticka in en fot i måndags när vi hade oväder. Det blev genast kallare, speciellt inomhus. Så viss omorganisation i garderoben, el-filten i sängen och yllestrumpor inomhus. I onsdags hade jag långbyxor för första gången när jag skulle gå ut och äta. Och jag letade fram min fleece. Det är liksom två årstider nu – en dagtid och en övrig tid.

När jag kom ner till strandgatan höll jag på att svimma! Utanför piren låg en stor julgran med massor av ljus. Det var givetvis ingen julgran utan ett kryssningsfartyg. Inte ett av de allra största, men Ierapetra kändes plötsligen väldigt litet. Det visade sig att de sent på eftermiddagen tagit iland en person som blivit sjuk. Först blev det transport till vårt sjukhus och sedan vidare till Agios Nikolaos. När jag gick hem från tavernan var fartyget borta, det kändes nästan lite tomt.

Någon taverna har stängt för säsongen, några har stängt ett par veckor för storstädning, reparationer osv. Så det är lite mörka hål här och var. Inte många människor ute. Samtidigt är det inte dött och igenbommat som en del turistorter kan bli. Ierapetra är en fullt fungerande stad året runt. Det är en skön, avslappnad stämning som jag uppskattar väldigt mycket.

Foto är uppladdade till min flickr-sida. Nu lägger sig helgfriden över spiti mou (det betyder mitt hem…) och Ierapetra! Ha en skön helg!

dsc02342Vandra på Kreta!
Vi njuter av vackert landskap, enastående vyer, tystnad och lugn.
Med vandringsledare kan du koppla av, njuta samt uppleva mina gömda pärlor.

Mer information på hemsidan http://inspirewiz.com
Välkommen! 

PS. Berätta att du läser bloggen när du bokar så får du 15 % rabatt!