Rötter och vingar – en förutsättning

Nä, nu får det snart vara slut på det här höstliga sommarvädret! När man väl planerat så skiftar vädret igen. Lusten att göra något dör ut. Igår sa grannen att han funderade på att ta fram julprydnaderna: ”Det är ju som november!”.

Vi har planerat vandring på måndag och jag kastade fram förslaget att vi ger oss upp i skogen där jag varit så mycket i och med vår sommarstuga. Lite senare slog det mig att det är nog 6-7 år sedan jag var där, kanske borde åka upp och rekognoscera lite.
Solen tittade fram i lördags, jag kastade mig ut i lånade bilen och körde iväg. I 3 timmar checkade jag olika stigar, vägar och delningspunkter. Och på några platser var jag vilse, någon väg var helt igenväxt, en stig hade försvunnit, öppna fält var fulla av höga granar och där det varit skog var det tomt. Det händer mycket i naturen! Det ändrade totalt landskapet och i krocken mellan minnesbild och verklighet uppstår total tomhet på hjärnkontoret.
En fin vandring kan vi få på måndag. Om vädret är på vår sida.

Sorterandet och rensandet fortsätter, dock i avtagande takt. I en låda hittade jag ett urklipp där det stod att de viktigaste gåvorna vi kan ge våra barn är rötter och vingar. Jag tror att det är viktigt för alla människor. Det talas mycket om driv, förverkligande, drömmar, framtid osv och att det är viktigt med mål och att forma sin framtid. Lämna din gamla tillvaro, skapa ett nytt liv.
Jag tror att det är lika viktigt att se bakåt, att ha rötter. Det som finns där har format oss, gett oss en grund att stå på. Varför ska vi låtsas som om vi inte har ett bagage, varför inte dra nytta av det och vara stolta över det?  Den du är idag är en summa av det du har med dig och dina drömmar och önskningar framåt. Det är summan, helheten, som visar vem du är, vart du är på väg och varför.
Lika tokigt blir det att inte se framåt, att vara vingklippt. Du kanske inte kan uppfylla alla dina drömmar, men vad är det för fel på drömmar? Hopp? Längtan? Du kan förändra, gå vidare. Ta gärna in idéer, men försök inte göra det någon annan gör. Ni har olika bagage och inget är ”rätt” eller ”fel”, ”bättre” eller ”sämre”.

Ja, så där lite filosofisk blir jag då och då beroende på vad som dyker upp i lådor och hyllor. Det blir väldigt tydligt att livet handlar ganska lite om saker och självuppfyllelse. Livet är en fascinerande palett av möten och avsked, glädjestunder och sorg, stabilitet och uppbrott. Och så vidare. Och vidare.
Jag sparar undan gamla handlingar, foto, brev o likn. Och tänker för mig själv att om 1-2 generationer – vad finns då kvar som kan ge rötter…

Igår var jag på bio och såg ”Tulpanfeber”. Fantastiska miljöer och foto! Ett bra exempel på när egoism slår över så till den grad att man sviker sig själv och det man tror på. Bara att ta konsekvenserna för det är enda sättet att finna någon ro, frid och lycka.

Nä, nu ska jag leta fram tjock tröja och regnjacka, långbyxor och strumpor för att ge mig ut i svenska sommaren! Hur jag håller humöret uppe? Jag slipper svettas och lyssna på AC i den kretensiska högsommaren – och det känns ljuvligt!

Ha det gott!

PS. Huset är nu ute till försäljning, bl a på hemnet! Intresserad? Sprid gärna!

PPS. Följa bloggen? Gå ner i sidfoten på detta inlägget!

 

Vandra med mig på Kreta!
Du kan koppla av, njuta samt uppleva mina gömda pärlor. 
Mer information på hemsidan http://inspirewiz.com
Välkommen!

 

Tema utombys: 5. Jag kan aldrig bli grek

Tänkte att jag skulle försöka ha ett litet veckotema och vad passar väl bättre än lite funderingar kring att vara och bo utomlands. Och omvänt.

I Sverige jobbade jag med bl a med invandrare och flyktingar och det ger extra perspektiv på egen vistelse utomlands. Idag har jag varit på marknaden och efteråt pratat bort en stund över vin, öl och meze med svenskar, en tyska och en engelska. Ska se om jag kan skriva ner vad jag vill ha sagt idag trots vinet. Bloggformatet känns lite litet idag, finns mycket att säga och diskutera om ”utlänningsskap”. Här kommer några rader i alla fall!

”Som en riktig svensk”

Ibland sägs det om någon att det var ”svårt att tro att han var utlänning, han var som en svensk”. Det sägs som något positivt och jag har alltid tyckt att det låter fel på något sätt. Kan någon, oavsett var man kommer ifrån, bara lämna sitt ursprung, sin historia, och liksom bli en ny person? Och är det egentligen önskvärt? Och kan man till 100 % ta till sig kultur, traditioner, folksjäl osv som man inte är uppväxt med? Kan det sitta i ryggraden, i själen?

Jag kommer aldrig att bli grekisk. Antagligen kommer jag att ta till mig en del grekiska influenser och det påverkar så klart min personlighet och livssyn. Så länge jag sköter mig i samhället kan jag inte förstå att någon behöver bry sig över mina adventsstjärnor. Eller att jag inte kan ta på mig vinterkläder i november om det fortfarande är kring 20 grader. Jag knaprar mitt knäckebröd och äter på andra tider än lokalbefolkningen.

Och på onsdag är det oxi-dagen och oavsett hur mycket jag än vet om den så kan jag aldrig få samma känsla och stolthet som en grek. När paraden går längs gatan är jag en betraktare. Och det är gott nog!

”De söker sig till varandra!”

För några år sedan såg jag ett TV-program som handlade om svenskar bosatta på ”solkusten” i Spanien. Det var ett eget samhälle med svensk skola, svenska butiker, svenska hantverkare osv. Vid jul fick de ner en container med julmat. De levde i stort sett ett svenskt liv i solen, få kunde prata spanska.

I Sverige är det utlänningars eget fel om det inte går bra för dom, de söker sig ju till varandra. Ofta sägs det med en fnysning, ungefär som om man är lite förödmjukad. Och se’n lägger man gärna till att det minsta man kan begära är väl att de lär sig språket.

Man skulle kunna säga att det tydligen är skillnad på folk och folk.

Jag tror att det är mer komplext, att vi är olika personligheter. Jag har bott i Schweiz och nu bor jag här på Kreta och inte på någon av platserna har jag sökt upp en ”grupp”. De fanns i Genève och de finns här: amerikaner, tyskar, engelsmän. Inga uttalade svenska grupper varken där eller här, kanske var och är vi för få. Visst är det roligt att träffa sin egen nationalitet då och då. Prata sitt eget språk, ha gemensamma referenser, känna igen sig i minnen och händelser, slippa förklara allting.

Jag umgås med människor jag möter om de är trevliga, har humor och vi har något gemensamt. För min del är det inte avgörande var någon kommer ifrån. Och om jag bara skulle umgås med min egen nationalitet – varför bor jag då inte kvar i Sverige?

”Har du inte hört det!?”

De händelser som intresserar mig är de som påverkar min tillvaro. Internet var inte utbyggt när vi bodde i Schweiz och vi hade inte svensk tv eller tillgång till svenska tidningar osv utan var hyfsat orienterade om vad som hände i vår närmiljö. Jag har fortfarande ingen svensk tv, men så här 20 år senare är internet fullt av nyhetssidor, play-kanaler osv. Jag har ändå inte mycket koll på Sverige och det förvånar många. I Sverige, alltså.

Detta att inte vara uppdaterad om varje händelse i Sverige betraktas nästan som om man gör sig till eller bara är allmänt ansvarslös. Men det finns faktiskt annat som är intressantare och viktigare i min tillvaro. Det som är lustigt, tycker jag, är alla ”nyheter” som jag upptäcker att jag inte behöver känna till när jag är eller pratar med någon i Sverige. Det är ett ständigt brus, både här och där, men få händelser i bruset har djupgående eller avgörande betydelse. Kanske vi ibland gör händelser större än vad de egentligen är. Bara en så’n sak att uttrycket ”nyhetstorka” existerar….

Till sist

Vi kan inte förvänta oss att inflyttade ska bli ”svenskar” lika lite som utflyttade blir nya nationaliteter. Och varför stör det så många om någon vill titta på satelit-tv eller fira en egen högtid eller läsa en tidning på ett annat språk eller köra runt och tuta vid bröllop.

Jag har flyttat av egen fri vilja och kan flytta tillbaka imorgon. Det är genomtänkt, kalkylerat och planerat. Det är givetvis inte jämförbart med de som tvingats flytta. Där måste vi ha större förståelse för att inte alla band kan kapas och att det tar tid att hitta sin nya tillvaro.

Det är ingen skillnad på folk och folk, det är skillnad på olika platser på jorden och hur de format oss.

 

 

Val i Grekland, avsnitt 2 med gästbloggare

Idag ska du få någon annans synpunkter på Greklands samhälle och politiska sfär. Intressant därför att det är lite av en mix då det är svenska ögon som levt i Grekland i drygt 20 är, gift med en grek. Och hon är inte journalist eller reporter utan detta kommer direkt från hennes hjärta och egna erfarenheter. Hon heter Ingalill, ska själv få presentera sig.
Blogginlägget är lite längre än vanligt, jag fick lov att stryka i det men valde att ta med allt för här finns beskrivet en hel del om bakgrunden till att det är som det är idag. Och det är viktigt att se bakåt för att förstå varför man är där man är och gå vidare utan att göra samma misstag.

Fixa en kopp kaffe, kryp upp i soffan och häng med på Ingalills intressanta beskrivning av Grekland och dess resa fram till idag!
Vart bär det av efter söndagens val, tro? Val i Grekland, avsnitt 3 kommer i början av nästa vecka! (avsnitt 1 hittar du här)

Presentation

Jag heter Ingalill och Ia har vänligen bett mig ”gästblogga” denna gång och jag tackar henne för förtroendet! Några av er kanske har sett en del av mina kommentarer i hennes blogg, när det gäller bl a grekisk politik, och jag sticker inte under stol med att jag är på partiet Syrizas sida. Det är i princip omöjligt för mig att vara objektiv och neutral när det gäller detta. Jag är inte grekisk medborgare och har därmed inte rätt att rösta i valen till riksdagen, men detta är första gången på de 21 år jag har bott i Grekland, som jag skulle vilja ha den rätten. Grekland har nyval till riksdagen nu på söndag den 20 september och jag anser att det är ett av de viktigaste valen någonsin i detta land. Grekland står inför en skiljeväg.

Bakgrund till mitt ställningstagande

Under de dryga 40 år jag bodde i Sverige, var jag varken höger- eller vänstervriden. Inte förrän vi flyttade till Grekland 1994, upptäckte jag så småningom de enorma orättvisorna mot arbetarna här. Ingen svensk kan föreställa sig de förhållanden som gäller på ett stort, privat, grekiskt företag/fabrik. Det finns inga skyddsombud eller någon säkerhet överhuvudtaget. Årliga löneförhandlingar kan man glömma. Om man har turen att vara ”tjänis” med halvchefen, så kanske man får lite högre lön, om ett gott ord läggs hos storbossen. Visst finns det fackföreningar, men på lokal nivå går de i regel i arbetsgivarens fotspår. Strejker avlöser varandra, men de är för det mesta endast 24- eller 48-timmars. Man är ju rädd att förlora jobbet annars. Lönen är garanterat förlorad. Under koalitionsregeringen Ny Demokrati/PASOK beslutades en lag att de privata arbetsgivarna har laglig rätt att avskeda anställda närsomhelst, från en dag till en annan, utan uppsägningstid. I och för sig med lagstadgat avgångsvederlag. Arbetslöshetsunderstöd får man bara under 1 år, sedan är det slut.

Om inte detta skulle räcka för att, utan att blinka, bli ”brinnande sosse” eller ”ännu värre” (läs: Syriza), så lägg till allting annat som har gällt inom den offentliga sektorn och det vanliga grekiska livet. Mygel, fusk, korruption, skatteflykt och svågerpolitik. Många gånger med folkets goda minne. Från stora politiska mutskandaler till minsta lilla farbror/tant, som lägger ett kuvert med pengar i fickan på doktorn eller prästen. Från att få byggnadslov till att få körkort m m. Skriver allt detta, som bakgrund till varför jag tycker som jag gör.

Politisk tillbakablick

Under mina 21 år här, har jag sett många olika regeringar, många olika premiärministrar. Jag har upplevt 3 presidenter, som i stort sett inte har någon makt, men är en samlande symbol för den Demokratiska Republiken Hellas. Presidenten väljs inte av folket, utan av riksdagen för 5 år i taget.
Varje president kan omväljas 1 gång. Under min tid här har presidenterna varit mer eller mindre starka i sin symboliska roll.

Från det att militärjuntan föll 1973, har Grekland styrts omväxlande av två partier:
– Ny Demokrati (ND), center-höger-liberalt, bildat 1974
– PASOK (socialliberalt) jag vägrar kalla dem för socialdemokrater. Även de bildades 1974

Premiärministrarna har i stort sett kommit från stora politikerfamiljer, de vi kallar för oligarker. För NDs del har det varit familjerna Karamanlis och Mitsotakis. För PASOKs del har det varit familjerna Papandreou och Venizelos. Där har det även funnits en Kostas Simitis (ni vet, han som beredde vägen för Greklands inträde i EMU med ekonomisk fuskstatistik, med EUs goda minne, de sänkte inträdeskraven för både Grekland och Italien). Sedan började lånekarusellen och NDs Kostas Karamanlis d.y. fortsatte med fuskstatistiken, tills han insåg att allt skulle gå åt helskotta och medvetet förlorade valet till Georgos Papandreou. Han i sin tur vann valet med det nu bevingade uttrycket ”det finns pengar” (leftá ypárchoun). Georgos upptäckte ganska snart att det INTE fanns pengar och blev därmed tvungen att underteckna det allra första avbetalnings-/lånepaketet med EU/EMU. Resten är historia. Grekland har sjunkit till botten. 1,5 miljoner arbetslösa, en ungdomsarbetslöshet uppemot 60 %. Ungdomar och välutbildade vetenskapsmän flyr landet.

Några mutskandaler

Under dessa 40 år med ND/PASOK-styre, har jag alltså upplevt 21. Stora mutskandaler har avlöst varandra, från båda håll. Jag kan nämna några:

– Det tyska företaget Siemens. De har haft sitt finger med i nästan allt offentligt, bl a de statliga bolagen OTE (telefon) och OSE (tågtrafiken).

– Klostret Vatopedi i norra Grekland. En abbot/munk, som regerade där, fifflade med statens pengar/egendomar. En länk till en artikel från 2012 om detta bifogas här. Munken åkte i finkan, men släpptes snart ut igen. Jag glömmer aldrig när jag fick se bilder i TV från när han släpptes ut, massor av skrikande nunnor välkomnade honom! http://www.dn.se/ekonomi/munkens-bedrageri-bidrog-till-greklands-kris

– ”Lagarde-listan”. En lista med över 2 000 grekiska namn på personer, som har fört ut stora summor svarta pengar ur Grekland till bl a schweiziska banker. Listan upprättades av Christine Lagarde, dåvarande ekonomiminister i Frankrike, numera chef för Internationella Valutafonden (IMF). Den grekiske ekonomiministern (PASOK) vid den tiden upptäckte att flera av hans egna släktingar fanns med på listan, så han ”suddade ut dem”. Denna skatteflyktsskandal är något av det första Alexis Tsipras har lovat att han ska ta itu med om han får folkets förtroende på söndag. Han nämnde även denna skandal när han för några månader sedan talade inför Europaparlamentet och han fick applåder för det.

– U-båtsaffären med Tyskland. Den enda rättegång i en mutskandal som jag känner till, där en anklagad politiker verkligen har hamnat i fängelse, är den beträffande en f d försvarsminister för PASOK. Han nekar hela tiden, men bevisningen mot honom är alltför stark. Det är en mycket trasslig affär, med inblandning av off-shoreföretag, resväskor med pengar och olika släktingar och partivänner. Jag blir så trött på dessa partigubbar, som verkar tro att de står över alla vanliga människor och inte kan bli anklagade för något!

Kort om Syriza

Just därför är jag nu så glad att det finns ett politiskt parti, som verkar vilja ta krafttag mot allt det gamla och blåsa nytt liv i Greklands framtid. Det partiet heter Syriza och bildades 2004, då som en ”valbar radikal vänsterförening” (Synaspismos). Inte förrän i oktober 2009 blev Alexis Tsipras partiledare och partiet växte i popularitet bland folket. Vid valet 2012 blev partiet ”enhetligt” och ändrade namn till Syriza, fast det fortfarande bestod av olika vänstergrupper. Då vann faktiskt partiet en knapp seger, men kunde inte bilda regering, inget annat parti ville gå i koalition med dem. Så här i efterhand förstår man att alla andra var livrädda för Tsipras, de förstod att han skulle komma att hota det gamla inkörda och röra om i ”oligark-grytan”.

Regeringen från 2012

Då 2012, blev det så i stället att ND gick i koalition med PASOK och minipartiet Demokratisk Vänster (DIMAR, faktiskt en utbrytargrupp ur Syriza). Syriza blev det största oppositionspartiet. Lilla DIMAR lämnade snart koalitionen, de stod inte ut med högerpolitiken och att ND/PASOK undertecknade det andra avbetalnings-/lånepaketet med EU/EMU.

Medan ND/PASOK tillsammans med den berömda ”trojkan” från Bryssel körde Grekland ännu mer i botten, genom bl a två nya skatter, ”solidaritetsskatten” och den extra fastighetsskatten, som utpressande lades på folks elräkningar (hade man inte råd att betala, stängdes alltså strömmen av!), växte grekernas förtvivlan och missnöje. Arbetslöshets- och självmordsstatistiken sköt i höjden. Folk hade inte råd att betala eldningsoljan till sina hus på vintern, man började elda med ved i sin öppna spis i stället och när veden tog slut eldade man med vad man fick tag på, t ex möbler. Ni kanske har hört talas om giftmolnen över Aten (och den här gången var det inte från avgaser i trafiken!)? Två vintrar var på detta sätt. Jag och min familj hade det likadant, jag har aldrig frusit så mycket i hela mitt liv, fast jag kommer från kalla Sverige! Nazistpartiet Gyllene Gryning växte sig stort, skyllde allt elände på invandrarna.

Regeringen släckte ner det statliga radio- och TV-företaget ERT, runt 2 600 anställda blev arbetslösa över en natt. I företaget ingick 3 TV-kanaler, 2 radiokanaler, alla lokalkanaler över hela Grekland samt företagets egen symfoniorkester. Det fick droppen att rinna över för mig, jag kände som att jag levde i en diktatur och jag förlåter dem aldrig för det! Under Syrizas regeringstid nu 2015, har ERT åter öppnats och många har fått tillbaka sina jobb.

Val i ”förtid” januari 2015

Egentligen skulle det bli ett normalt val efter 4 år, alltså år 2016. Men nu var grekernas raseri så stort och mitt i alltihopa skulle riksdagen besluta om kandidater för presidentval. Då tog det stopp, de kunde inte komma överens med Syriza. Enligt den grekiska grundlagen, måste då den sittande regeringen avgå och nyval utlysas. Så skedde, till senare delen av januari 2015. Syriza vann valet och Alexis Tsipras blev premiärminister. Det fattades dock 2 mandat för att bilda majoritetsregering, därför gick Syriza i koalition med det lilla högerpartiet Oberoende greker (ANEL). Det kan verka märkligt att ett radikalt vänsterparti går i koalition med ett rent högerparti, men båda partiers grundidé är att vara kvar i EU och EMU samt att kämpa emot det gamla oligarksystemet. Samarbetet har gått bra.

Om förhandlingarna under våren

Tsipras och hans medarbetare har sedan valsegern kämpat med näbbar och klor för att få till stånd ett bra avtal med långivarna i Bryssel. Faktum kvarstår ju att Grekland har lånat massor med pengar och måste betala tillbaka. Många tycker nu att Tsipras har svikit sina vallöften, t ex att ”riva sönder de gamla lånekontrakten” och att sparka ut trojkan från Grekland. Det var hans dröm, som han bryskt fick vakna upp ur i Bryssel. Han har nu många gånger erkänt inför grekiska folket, att han har gjort ett flertal felbedömningar, men att han i och med det tredje stödlånepaketet med EU/EMU lyckades hålla kvar Grekland i Eurozonen (planer fanns redan skisserade från vissa av de mest inflytelserika länderna om ett ”Grexit”) och i stället för att få endast 5 månader på sig att genomföra stora reformer i Grekland, har han nu fått 3 år! Många kritiker säger också att det 3:e stödlånet är mycket värre för medborgarna än de två tidigare, men Tsipras menar att det finns många öppningar för fortsatta förhandlingar till det bättre i avtalet.

Händelserna som ledde till valet nu i september

Alexis Tsipras är en skicklig förhandlare och taktiker. Jag uppskattar hans uppriktighet, jag tror inte att det han säger är lögn. Säg mig den person som inte gör fel den första tiden på sitt nya jobb? Efter 7 hårda förhandlingsmånader med Bryssel-kostymerna och även med det grekiska parlamentet, har vi nu kommit så här långt att Tsipras avgick som premiärminister i augusti och ett nyval utlystes till nu på söndag den 20 sept. Varför? Jo, det visade sig att en stor del av Syrizas egna riksdagsledamöter var emot det nya stödlåneavtalet. Avtalet ”gick igenom” den grekiska riksdagsomröstningen endast genom stöd av de partier Tsipras kämpar emot (ND och PASOK samt det nya partiet To Potami (”floden”) ). Tidigare hade Tsipras t o m utlyst en folkomröstning i början av juli. Han ville ha folkets demokratiska stöd för att fortsätta förhandla med Bryssel, men att säga ”Nej” till det dåvarande avtalsutkastet, som bl a innehöll de endast 5 månaderna för reformarbete. Nej-sidan segrade med över 60 % stöd av det grekiska folket. I dessa 60 % ingick även den grupp inom Syriza, som nu har brutit sig ur och bildat ett nytt parti, Folklig Enighet (”Laiki Enotita”). Enligt min åsikt anser jag dem extremt vänster, de vill fortfarande ”riva sönder stödlåneavtalen”, kanske t o m gå ut ur EU/EMU och ev införa en nationell grekisk valuta. Alexis Tsipras framstår alltmer för mig som kanske den verklige socialdemokraten i modern form.

Valdebatter och valduell

Grekerna älskar valspurter, även fast de är bra så trötta på allt tjafs. Valdebatter pågår ständigt i olika informationsprogram i alla grekiska TV-kanaler. Men en offentlig, traditionell valdebatt i TV med ledarna för alla de grekiska riksdagspartierna, är något mycket ovanligt och nytt. Nu senast har vi haft en debatt med alla ledarna i förra veckan, den 9 sept, och en TV-duell mellan endast Alexis Tsipras och ledaren för Ny Demokrati, Vangelis Meimarakis i måndags 14 sept.

I den första debatten deltog ledarna för 7 av de 8 riksdagspartierna: Syriza, ND, To Potami (social-liberalt, bildat i februari 2014), kommunistpartiet KKE, Folklig Enighet, ANEL och PASOK. Ledaren för Gyllene Gryning fick inte vara med. De blev utfrågade av 6 toppjournalister från de 6 största privata TV-kanalerna. Sammanhållande länk var en av de mest seriösa journalisterna från statliga ERT-kanalen. Det var strikta tidsregler för både journalisterna och partiledarna, därför blev det inte så mycket av ”debatt”, de många osäkra grekiska väljarna blev inte mycket klokare.

Däremot var TV-duellen så mycket mer intressant. Det var samma 6 journalister + Panos Charitos från ERT som sammanhållande ”domare”. Även här fanns tidsregler, men med tillägget att partiledarna fick visa ”rött kort” om de ville gå i svaromål på vad den andre ledaren sa. Genom detta blev debatten mycket mer levande och intressant och jag tror att många osäkra väljare nu blev säkra. Som jag uppfattade det, så var det den högst aktuella flyktingproblematiken den enda fråga som båda ledarna var osäkra om och ”svävade på målet”.

Sammanfattning av retoriken fram till idag

Som sammanfattning av alltihop, kan jag säga att de flesta partierna nu trumpetar ut ”samarbete, samarbete, samarbete över partigränserna”. Alla utom Syriza (som vill ha egen majoritet) och KKE (som alltid är emot allting) samt Gyllene Gryning (som ju inte var med i debatten, men vill ha sin egen nationalistiska majoritet). Enligt olika väljargallupar ligger Syriza och ND jämnt och 3 partier slåss om att bli 3:e största parti: Gyllene Gryning, To Potami och PASOK, eventuellt även Folklig Enighet. Jag tror inte det minsta på att partierna verkligen kommer att samarbeta, de gamla oligarkerna består av samma gamla ideologier och samma gamla gubbar och gummor. De aktar sig väldigt noga för att folk ska komma ihåg alla skandaler under 40-årigt styre. De säger att de nu ”inser och erkänner sina fel, men nu jäklar är vi förändrade och kommer att föra Grekland ur krisen!”.

Alexis Tsipras å sin sida trumpetar ut ”nu ska vi spotta i nävarna och göra oss av med de gamla oligarkerna, korruptionen och skatteflykten. Vi ska tillsammans arbeta för att komma ur krisen och se en bättre och demokratisk framtid för Greklands folk med äran i behåll!”. Jag tror mer på honom.

Det enda fördelaktiga jag kan säga om NDs Meimarakis, är att han är en mycket skicklig talare, en riktig ”mangas” (det typiska grekiska uttrycket för någon som ”spelar Allan”, är den store bossen). Han har typiska grekiska gester och tonfall och talar med humor, det går hem i stugorna. Jag kan bara inte få in i mitt förstånd, att grekerna skulle gå på detta och återigen rösta på ND. Att de inte ser igenom lögnerna och glömmer bort att detta parti var med om att köra Grekland i botten och göra en stor del av befolkningen arbetslös!! Jag råkade se en rubrik online, där Meimarakis säger att om hans parti segrar i valet, så kommer han att, det första han gör, gå till Tsipras och be honom att bilda regering!! Va?? Väldigt, väldigt listigt uttalande….

Till sist

Jag tackar så mycket om du har orkat läsa ända hit! Det kan verka som att jag inte trivs eller gillar att bo i Grekland. Helt fel. Jag älskar detta land och dess folk, det är det hittillsvarande politiska systemet jag avskyr. Jag har väntat på att något radikalt skulle hända under alla år jag bott här. Nu är den stunden inne och jag hoppas att grekerna går man ur huse på söndag och röstar på Syriza!

Kram och varma hälsningar från Ingalill Franzén Polikarpidou

En plats i hjärtat

I blogginlägget ”Nyår – bakåt och framåt” filosoferade jag kring det här med historia – nu – framtid. Jag kan bli lite trött på allt framåtprat och utveckling osv och tycker att det som är ”jag”, dvs helheten, är ju alla tre bitarna. Tyckte inte att jag fick fram riktigt betydelsen av att se bakåt, att känna sin historia som formar och visar riktning framåt. Att det är viktigt att vara närvarande och härvarande i nuet för det blir en del av bakgrunden, av personligheten. Men så slog jag upp en julklappsbok och där var det! Varför bry sin hjärna med att komma på saker själv när andra redan gjort det bättre:

”Det som en gång fått en plats i ens hjärta finns där för alltid.
Det var någon som sa det till mig en gång. Hon sa att det var från en dikt som gjort starkt intryck på henne. Som hon tolkade det betydde det att om man verkligen tog något till sitt hjärta och gömde det djupt där inne, då bar man det alltid med sig. Vad som än hände skulle det alltid finnas där. Hon sa att det kunde gälla en person, en plats, en dröm. En livsuppgift. Något man betraktade som heligt. Hon sa också att allt det man gömt i sitt innersta för alltid hängde ihop och blev en del av ens person.”
(Michael Connelly, ”Skuggspel”)