Stilla söndag

Det blev en lång resdag i fredags med lite förseningar här och där, men det är så’nt man får räkna med. Gick hemifrån vid 6-tiden, så var det buss-flyg-flyg-tåg-tåg-bil och vid 20-tiden (21-tiden ”min tid”) var jag på plats på Österlen. Det blir dock tydligt hur trist det är att resa ensam när det uppstår dödtid på flygplatser och stationer.
Igår var det överraskningsbesök hos modern på äldreboendet och midsommarmat hos syster. Imorgon är det dags för 89-årskalas så idag söndag går allt på lågvarv med god bok.
Och nej, jag klagar inte över vädret. Jag inser att det var trist midsommarväder, men mitt alternativ till blåsten, molnigheten och regnskurarna är upp emot 40 grader. Valet är enkelt!

Nu kanske du tror att jag ska trötta ut dig med att jag längtar hem och saknar Kreta, men det ska jag inte. Ibland ger jag boktips och jag tänkte att några tips kan väl passa bra så här i sommar- och semestertider. Ett boktips kommer sist, först ska vi titta på TV!

Jag hoppas att du följt serien Line of Duty (säsong 4). Avsnitten har försvunnit från svtplay så det är försent, men de kommer kanske i repris (finns kvar på bbc). Jag såg den på engelsk tv-kanal och den är så skickligt gjord! Efter två avsnitt visste jag precis hur det hängde ihop, nu skulle det bli spännande att se om internutredarna skulle förstå och avslöja. Efter avsnitt tre visste jag inte ett dugg. Allt hade mycket smart vänts upp och ner.
Kommer den i repris så se den!

På engelsk kanal har jag sett nyinspelade Cardinal som jag hoppas kommer att visas i Sverige. Det är en kanadensisk produktion med hög kvalité rakt igenom foto, dialog, skådespelare osv. Så bra att den grep mig direkt och det var inte förrän i slutet av första avsnittet som det gick upp för mig att den bygger på en bok som jag läst! Fruset offer av Giles Blunt. Han har skrivet två böcker till om polisen Cardinal och de ska också filmas.
Det enda man kan invända är att en viktig sidohandling som rör Cardinal hade ändrats och getts en annan upplösning. Det håller och är inte otroligt, men jag föredrar lösningen i boken.
Håll utkik och njut av den när den kommer!

En repris värd att se för spänning, skådespeleri, foto, miljöer, intrig är The Night manager som i sommar sänds i repris på tv4play. Alla åtta avsnitten ligger där så om det regnar på dig någon dag är den perfekt för du komer att glömma regnet. Garanterat!

I förra veckan behövde jag ett gott skratt och såg Ägd på svtplay med Schyffert och LIndström. Den ligger kvar 3-4 veckor till. Så fantastiskt bra! Efteråt slog det mig att de var nästan uppe i samma liga som mina favoriter Hasse&Tage: vasst, värme, avskalat, humor, självironi, orädd. Och träffsäker spegling och avklädning av vår samtid. Så där så att man upptäcker att man skrattar åt sig själv, nickar instämmande och känner igen sig.
Jag uppskattar också förmågan att vara rolig utan att uppehålla sig under bältet, inte ens med grova skämt – detta som är alltför vanligt förekommande bland svenska komiker och så otroligt tröttande och fattigt.
Se den!

Så kommer vi till boktipset: Selfies av Jussi Adler-Olsen. Som vanligt bjuder han på skicklig intrig, mycket spänning och massor av humor. Här dyker förresten också samtiden upp, men lösningen är kanske inte den bästa även om man får förstå den stackars utbrända människan…
Varning! Se till så att du har gott om tid för den går inte att släppa när du väl börjat!

Ha en skön söndagskväll!


Vandra med mig på Kreta – e
rbjudande på hemsidan http://inspirewiz.com!!
Välkommen!

 

Resa och väder

Att resa är tilltalande som idé. Vidga sina vyer och nya upplevelser. Flygplatser kokar av liv. Människor som är på väg till incheckning, säkerhetskontroll och gate. Det ligger massor av förväntan och glädje i luften. Men….så kommer vi till själva resandet som jag tycker är väldans trist. Mycket väntan, många transporter hit och dit. Man knös ihop med en massa människor varav en del inte är till sin fördel i grupp (milt uttryckt). Idag ska jag resa med buss + flyg + flyg + tåg + tåg + hyrbil. Det blir en lång dag eftersom det är väntan mellan varje. Just nu sitter jag på Iraklions flygplats, kom hit med buss vid 9-tiden och flyget går 11. Vi är bara några stycken än så länge så det är lugnt och stilla. Ganska skönt fakstiskt, jag är inte så förtjust i flygplatser vilket kanske beror på att jag inte gillar att gå i butiker.

Jag tänkte ta en liten stund och prata väder. I sociala media har det valsat runt en del snöfoton från Grekland – både fastlandet och öarna. Jag blir väldigt förvånad över en del kommentarer som t ex ”Va? Snö på Kreta?”. Några undrar om det inte är förfärligt kallt inomhus. Jag bloggar då och då om att jag kämpar med den råkalla kylan inomhus, men det är trots allt ett mindre problem som går att åtgärda. Låt oss titta på det här med snö i ett lite större perspektiv!

Först och främst: stora delar av Grekland, däribland Kreta, har snö varje vinter. På Kreta ligger det vanligen på de högre bergstopparna. Det blir ovanligt när snögränsen kryper ner längs sluttningarna och när det snöar vid kusten. Ju längre ner det snöar desto kallare är det även vid kusten och nere i Ierapetra (varmaste området i Grekland när det gäller medeltemperatur). Det är det som hänt denna vinter. Och det får väldiga konsekvenser.

neakriti-news-image9jan

Satellitbild som visar snöläget på Kreta 9 jan. Redan dagen efter såg det annorlunda ut längs kusterna. Foto hämtat från neakriti.gr

Temperaturväxlingarna är snabba och solen stark så snö töar fort bort. När det kommer stora mängder blir det ett problem eftersom mycket smältvatten får en stor kraft. Grusvägar uppe i bergen förstörs eller spolas bort vilket betyder att det kan vara svårt att nå djur och odlingar. Vägar kan undermineras och alltså vara farliga att köra på, det bildas hål i asfalt osv. Vattentung jord i terassodlingar kan trycka på så att terass rasar vilket kan skada vinplantor och olivträd. Skadorna efter en vinter kan vara omfattande.

Klippblock och stenar undermineras av vatten. De kan rasa direkt eller ligga kvar för att rasa när jorden torkar. Våren 2015 hade vi nere på sydkusten en sådan klättringsolycka. Två klättrare dog då ett klippblock rasade och det var i maj. Det gäller att vara försiktig, framför allt i raviner.

När mycket snö smälter och det samtidigt regnar kan det uppstå problem för lantbruk. För två år sedan kom man igång sent med vårbruket på Lassithi-platån eftersom hela platån var som en insjö! Det såg väldigt, väldigt märkligt ut.

Frågan är om man kan få ett sämre olivår än det senaste. Väldigt torr vinter och vår, sedan blev det för varmt och torr höst på det. Oliver tycker inte om att frysa, därför odlas de inte hur högt upp som helst. Snömängderna som kommit denna vintern har ställt till det genom att tynga ner grenarna så de bryts av. Inte så vanligt där olivträden tuktas regelbundet eftersom de träden är lägre och mindre.

Hus och byggnader tar givetvis också skada av vatten, men det mest tragiska är eldning. Det eldas med olika bränsle som gas, ved, kol. Förutom brandfara och risk för gasexplosioner finns en annan fara. Vissa bränslen alstrar giftiga gaser och de små gamla husen blir rena dödsfällorna. De är inte bara dåligt isolerade utan saknar ventilation. Risken blir större ju kallare det är eftersom man då eldar mer. Varje år är det några gamla människor (det är främst de som bor i de här husen) som helt enkelt somnar in under natten.

En rent praktisk sak är att ta sig fram. Det kan tyckas lite överdrivet (i alla fall om man varit med om snöstorm i Skåne…) att stänga vägar, gå ut med uppmaningar att folk inte ska ge sig ut på vägarna i onödan osv, men tänk på att bilarna här nere är sommarutrustade och vägarna väldigt snirkliga. Det behövs inte mycket för att en olycka ska hända.

Detta handlar om Kreta, jag har inte nämnt t ex norra Grekland där man haft temperaturer på -19. Eller de stackars flyktingar som satt i tält och andra bristfälliga boenden när kyla och snö slog till (de flesta flyttades till andra boenden). Eller små öar där det kom ovanligt mycket snö och inte fanns någon plog el likn.

Ja, det var några delar av en helhetsbild. Det Grekland som många har på näthinnan som ”solsemesteridyll” har flera ansikten och vintern är det som skiljer sig mest från vykorten. Grekerna tar barnen med sig för utflykter till snön så folk kör från Ierapetra till närmaste snö, oftast Selakano. Den här bilden dök upp på facebook, jag vet inte var den är tagen men visst är den läcker? Grekland i ett nötskal – sommar och vinter!

9-jan-2017

Nu är det snart dags att gå till gate! Ha det gott!

fyrverkeri-1
Förlängt nyårserbjudande!
Boka före den 31 januari och få 25 % rabatt per person på vandringsvecka före 15 juni 2017.
Mer info på hemsidan inspirewiz.com
Välkommen!

Årets första!

God fortsättning på nya året!

Nu får det vara slut ett tag på nyckfullt väder och helger – dags för vandring!, tänkte jag när prognosen visade två fina dagar varav den ena idag. Jag bestämde mig för min ”Korsa Kreta”-vandring fast från motsatt håll. Upp tidigt, fixa kaffe, packa det sista, på med vandringskläderna och iväg till busstationen. Frukost i soluppgång – wow, så härligt efter drygt 3 veckor utan vandring!

Bussen kom, körde iväg, stannade, körde cirka 30 m och stannade igen. Grekerna är inte mycket för information så ingen berättade något och ingen frågade. Och jag bestämde mig för att bara observera. Till slut kom en annan buss som vi fick byta till. Efter en titt på klockan var jag besviken. Normalt sett är jag sällan det några längre stunder utan omplanerar och laddar om. Men jag hade ju SÅ sett fram emot en fin morgon…

Det blev ganska bra i alla fall med frukostpaus medan solen tog sig över bergen. Bytte ut en delsträcka, gick fel, fick gå tillbaka och sedan lite improvisation på det som blev bra men jobbig. Härligt att vandra i vintergrönt med snöklädda toppar lite varstans. Det är en så’n vacker och tokig kontrast. Framför allt när solen kommit en bit upp på himlen och börjar värma. Testade en julklappströja med fleeceaktig framsida och tyg som ”andas” på ärmar och rygg. Perfekt i detta klimatet! Den värmde när det behövdes, luftade när det behövdes.

dsc02665

Del av Dikti-massivet

Fick belöning och upplevelse gånger två. Först en flock gåsgamar som cirkulerade. De är så imponerande och skickliga. En liten rörelse med ena vingspetsen och de svänger. Satt en bra stund och bara tittade och njöt. Jag är ingen kakälskare, men kaffe, kanelbulle och vaniljgiffel uppe på ett krön i solen är inte fel.

Nästa belöning var att få gå in i en getflock och sätta sig på en sten utan att alla getterna kastade sig ut i moder natur. Vadan denna letargi? Jo, någon hade spritt ut majskorn på vägen och det fungerade tydligen ungefär som om man skulle strö ut lösgodis på en skolgård och se’n försöka ropa in barnen. Jag blev sittande där en stund och tittade på getterna. Det fanns alla storlekar eftersom det föds killingar mest hela tiden (utom på högsommaren). En liten svartvit typ försökte käckt hoppa på stenar, men det var lite vingligt. Till slut la han sig ner vid en rishög.
Plötsligen dök det upp fyra stycken lite större exemplar, ungdomar kan man tänka. De höll ihop, lekte och retades med varandra. Ett litet busgäng?
Så fanns det så klart några getter som tittade nyfiket på mig. En la huvudet på sned och stod alldeles stilla en lång stund. Uttrycket var ungefär ”stackare, vad kan vi göra för dig?”. Det kändes lite irriterande och påträngande efter ett tag.
Några var riktiga bufflar vid majskornen och körde bort andra. Plötsligen kände jag igen en av bufflarna! Nej, jag hade inte solsting eller andnöd. Titta själv:

14 oktober 2015

14 oktober 2015

3 januari 2017

3 januari 2017

Grekiska getter är ofta ganska stora djur och en såg nästan ut som flockens konung. Han tittade lite nedlåtande på mig en stund, se’n gick han och la sig i skuggan.
Några getter lät förkylda, men jag antar att de bara fått något i näsan. De som åt majskorn hade lite underliga frustande ljud för sig. Kanske för att bli av med gruset?

Jag fortsatte och tog en liten paus i by som ligger ungefär halvvägs. Sedan blev det ytterligare lite improvisation som ledde mig in i en olivlund med väldigt branta terasser. Det är lite lerigt och halt på sina ställen efter all nederbörd, men det gick bra. Kom fram till sista byn före sista sträckan till sta’n. Då började det regna! Jag fattade ingenting. Solen sken, himlen var blå med några små moln. Så vände jag mig om. Där var ett jättestort moln alldeles blåsvart. Försökte skula under ett träd, men det hjälpte inte mycket. Hade tur, molnet tömde nog det mesta uppe i bergen innan det drog åt sydost.

Jag hade kunnat vara ute ett bra tag till, men det var skönt för fötterna att komma hem efter 7 timmars vandring. De och nya vandringsskorna kommer inte riktigt överens, men det går framåt. Vandringssäsongen är lång här, egentligen bara 2,5 månader på sommaren som det inte går att vandra. Det är nog bra att lägga in lite uppehåll då och då så man blir riktigt sugen. Vädret och helgerna har bjudit på skönt och naturligt uppehåll, men oh så härligt det var att komma ut en hel dag. En riktigt heldag!!

Jag fixade sen lunch, dråsade ner i soffan och nu har jag precis ramlat ut ur duschen. Fina foton idag, men de kommer ut på min flickr-sida imorgon, jag tyar helt enkelt inte ikväll. Kan nog bli en liten videosnutt också!

Ha en skön kväll!

fyrverkeri-1


Förlängt nyårserbjudande!
Boka före den 31 januari och få 25 % rabatt per person på vandringsvecka före 15 juni 2017.
Mer info på hemsidan inspirewiz.com
Välkommen!

Snabbt och sent

Uppe med tuppen och ut på ”arbetsvandring” igen! Den här blev dock inte godkänd för vandringsvecka, passar helt enkelt inte in. Får ligga på det allmänna lagret som faktiskt är ganska stort. Jag har ett bra urval för de vandringssugna.

Började roligt med att busschauffören kom i egen bil och hämtade mig vid busstationen för ”det tar så lång tid att köra in om sta’n” (vi har mycket enkelriktat). Ska vi slå vad om att han försovit sig? I utkanten av sta’n stannade han för att köpa nå’t att äta, det fanns det tid till. En förfärlig hosta hade han, ett tag undrade jag om det kanske var bättre att nå’n av oss passagerare tog över och körde. Hela tiden satt han med en otänd cigarett i munnen. Märklig figur! Men han kom ihåg att köra till alla byar och hämta skolbarnen och andra som behövde åka till sta’n. Fast han glömde att jag skulle av så då var vi några stycken som tjoade.

Frukost vid kyrka medan solen började ta sig över bergen. Mmm, bästa frukosten! Lite upp, lite plant och ganska mycket ner. Tyst och stilla, bara några herdar som var ute och körde. Jag vet inte om de letade efter sina getter för jag hörde inte en enda getklocka idag. Kanske de schappat eller gått i strejk.

Testade en liten utvikning, men det tillförde inget mer än att jag fick variation och blev lite förvirrad en stund. Landskapet får mer liv och spännande dimensioner när man börjar vandra så tidigt eftersom det är skuggor här och där. Tråkigt nog har det inte regnat mer i bergen se’n i tisdags. Marken var alldeles torr, men det börjar spira så smått på sina håll. Ge det ett par veckor till och några regn. Vädret är annars verkligen perfekt för vandring.

Vi har ganska stark blåst och jag vet inte om det var den som satte fart på mig, men det gick ovanligt fort idag. Jag brukar ju inte titta på klockan, men eftersom jag mätte tid så upptäckte jag att jag skulle hinna med en ganska tidig buss. Men bussen kom inte. Och kom inte. Busshållplatser mitt ute i ingenting vid en trafikerad väg är inte den roligaste miljön. Till slut dök den upp 1 timme försenad när jag just börjat ställa in mig på att jag skulle bli tvungen att vänta ytterligare drygt en timme. Slutet gott, allting gott! Hemma, en balja gott kaffe och några smarriga smörgåsar – inte helt fel.

Nu sänker sig helgfriden sakta över spiti Ia. Det riktiga lugnet och friden intar sta’n på söndag. Ha en trevlig och skön helg!

Vandra på Kreta!
Vi njuter av vackert landskap, enastående vyer, tystnad och lugn.
Med mig som vandringsledare kan du koppla av och släppa loss tankarna samt uppleva mina gömda pärlor.

Mer information på hemsidan http://inspirewiz.com
Välkommen! 

PS. Berätta att du läser bloggen när du bokar, det ger dig 15 % rabatt!

Uppföljning ”Unikt erbjudande – passa på!”: kommunikationer och trafik

Det har inte direkt blivit stopp i inkorgen eller fullt i kommentarerna efter inlägget i onsdags i förra veckan (det finns här). Du kan efterlysa innehåll, ställa frågor osv när som helst, det var bara jag som tyckte att det kunde vara kul att sätta lite fart på dig, läsare.

En fråga fick jag och den handlade om kommunikationer och trafik:

Hur kommer man till exempel ner till dig från Heraklion? Går bussarna även efter september? Vågar man åka på bergsvägarna när man hört att grekisk trafik är nästan värst bland de gamla EU-medlemsländerna? Kan man lita på taxichaffisar? Var hittar man bra privatchaufförer med guideförmåga och vad kostar sådant?

Då ska vi se om jag kan plita ner lite info! Och all information gäller först och främst mitt lilla hörn av världen.
Från flygplatsen i Iraklio ner till Ierapetra kan man åka transfer om man reser charter. Den tar ganska lång tid eftersom de ska lämna på hotell på vägen. Annars kan man ha hyrbil väntande, ta taxi (tar cirka 1,5 tim) eller buss. Bussen går inte sen kväll och natt, den tar också lite tid eftersom den ska stanna lite här och var. Jag tycker inte att man ska bli avskräckt av de cirka 9,5 milen för det är en fin åktur. Ta det som en sight seeing-tripp!

Bussar går hela året och mellan de större orterna är turtätheten i stort sett densamma.
Att ta sig runt i närområden med buss är inte alltid så enkelt. Till bergsbyarna väster om Ierapetra kan man ta skolbuss tidigt, tidigt på morgonen (05:45…) och tillbaka igen på eftermiddagen. Till bergsbyarna öster om Ierapetra går inga bussar.
En liten parentes: Grekland är ett utpräglat motorfordonsland (jag tycker att det påminner lite om USA), men jag tycker att det är märkligt att inte bussåkandet ökar och att man inte kräver fler och tätare turer i ett land där folk har det svårt ekonomiskt. Bensinen är t ex stundtals dyrare än i Sverige. Ändå körs det överallt och tomgångskörning är mer regel än undantag.

Det där med om man vågar åka på bergsvägarna är lite svårt att uttala sig om. Vi pratade med en taxichaufför om det så sent som igår. Är man försiktig och tar det lugnt så är det inga problem att köra. Jag vill påstå att det är betydligt tryggare att åka med en busschaufför eller en taxichaufför än med en turist. De senare stannar när och var som helst, kör för fort på kurviga vägar, behärskar inte fullt ut skarpa kurvor och små utrymmen, hyr fordon de inte är vana att köra osv. Jag känner mig minst säker att köra under högsommaren pga tät trafik och många turister.
Greklands olyckstatistik har blivit bättre – utom på Kreta, tyvärr. Varför det är så vet jag inte, men det är ett problem som man är medveten om och jobbar med.
En sak som jag tycker är obehaglig är mötande omkörning. Det har kommit i Sverige också de senaste 10 åren att den som kör om litar på att mötande trafik flyttar på sig. Här är det nästan en regel. Det man ska tänka på om man kör själv är att de där omkörarna kan vara svåra att se eftersom man här inte har halvljuset påslaget.
Och man får räkna med att både taxi- och busschaufförer pratar i mobil medan de kör trots att det är förbjudet.
Summering: var och en får känna efter vad man vågar. Jag har åkt med taxi och bussar där mitt hjärta fladdrat lite, men de vill också komma fram hela och välbehållna. Och de skickligaste chaufförer jag åkt med har varit här på Kreta.

Om man kan lita på taxichaffisar – i vilket avseende då? Jag har inte hört om någon som blivit skinnad på pengar (som kan hända i Sverige). För säkerhets skull så säg ifrån att du vill ha kvitto så är det taxametern som gäller. Om det med ”lita på” menas att de kör dit de ska så har jag inte hört någon sådan historia heller. Faktum är att taxi nästan aldrig figurerar i nyheterna. Det senaste var för några veckor sedan då en taxichaufför blev knivskuren av passagerare som inte ville betala.
Taxi har fått lite konkurrens för tidigare har det varit förbjudet för vem som helst att transportera folk. Nu får t ex hotellen hämta gäster på flygplatsen. Återstår att se om det kommer att påverka taxipriserna.

Privatchaufförer som också kan guida – man kan t ex ringa mig! Annars kan man nog fortfarande göra överenskommelser med taxichaufförer om att ”hyra” bil och chaffis för t ex en halv dag. Ett annat alternativ är att gå in på någon av de många och små ”travel agency” som finns överallt. De säljer färjebiljetter, utflykter, flygbiljetter, hyrbilar osv (de lägger på nå’n procent, s k kommission). Om de inte har tjänsten själva brukar de kunna ge information. Man kan säga att de fungerar lite som turistbyrå.

Ja, det här kanske gav upphov till följdfrågor? Skriv i kommentarsfältet så svarar jag där!

Nu ska jag sno ihop lite middag! Det blir tidig kväll för jag ska upp och åka skolbuss imorgon…..den där som går 05:45…..

Vandra på Kreta!
Vi njuter av vackert landskap, enastående vyer, tystnad och lugn.
Med mig som vandringsledare kan du koppla av och släppa loss tankarna samt uppleva mina gömda pärlor.

Mer information på hemsidan http://inspirewiz.com
Välkommen! 

PS. Berätta att du läser bloggen när du bokar, det ger dig 15 % rabatt!

Ljus dag och mörk natt

Igår tog jag och en nybliven svensk pensionär bussen till Sitia. Jag har aldrig åkt buss dit utan kört eller åkt bil. Fördelen med att åka buss är att man kan se sig omkring mer och sitter högre upp än i bil. Omgivningen blir annorlunda, man ser ”nya” saker.

I Sitia hade vi inga konkreta planer mer än att strosa runt och ha en skön dag. Vi började med affärsgatorna. Du som är på Kreta – sommarrean har börjat (kanske i hela Grekland)! Upp till 70 % nedsatta priser!
Mitt sällskap snubblade nästan med en gång över en fin klänning i härlig aprikos. Jag var frestad att ta upp i börsen i en delikatessbutik, bl a köpa några flaskor gott vin. Men bära runt dom resten av dagen i över 30 graders värme…..nja, sååå intresserad och frestad var jag inte.

Fika med crepes avnjöts vid ett bord där det fläktade lite och det var skönt. Turistbyrån nere på strandpromenaden var märkligt nog stängd, vi tänkte kolla om det var nå’t på gång i sta’n och få en stadskarta. (Sitia har en bra hemsida). Satte kurs mot borgen där sällskapet inte varit, stretade oss upp för de branta gatorna. Tyvärr kom vi försent, borgen är öppen 8:30-15:00 (stängd måndagar). Den används nu på sommaren till bl a teaterföreställningar, låter spännande.

Nu var sällskapet i stort behov av ett dopp och jag av att få sitta ner smuttandes på ett glas iskallt vin. Vi hade ingen riktig koll på klockan vilket i alla fall jag tycker är ett tecken på att man verkligen slappnat av. När vi beställt middagsmat upptäckte vi att det var lite snålt med tid. Och snålare blev det. Vi fick maten i kasse, satte fart mot busstationen och hann med bussen 17:30. Vid 20-tiden blev det middag på min balkong. Skön dag!

För den som är pigg på utflykt: på morgonen åkte vi Ierapetra – Sitia via Makrygialos. Hem åkte vi Sitia – Iraklio men hoppade av i Pachia Ammos och tog bussen Agios Nikolaos – Ierapetra. Så vi fick åka olika vägar, det blev en riktig rundtur!

En ljus dag avlöstes av en mörk natt. Starka bilder där människor tog över militärfordon, ställde sig framför tanks. En live-kamera visade hur folk samlades på bron vid Istanbul, de slängde sig ner vid skottsalva, reste sig igen och buade, kastade sig ner igen vid ny skottsalva men reste sig igen. På något sätt blev det skrämmande och sorgligt men samtidigt hoppfullt och starkt. Jag tycker verkligen om och tror på människan, vi kan så mycket mer än vi tror och är fantastiska varelser.

Vid 1-tiden i natt var jag inne på facebook för att se om där lagts ut något. Då dök ett inlägg upp från en av de fb-grupper jag är med i. Det löd ungefär så här: ”På söndag ska jag åka till [namngiven grekisk ö i öster]. Med tanke på vad som händer i Turkiet nu, ska jag vara orolig?”. Jag tror att jag läste det flera gånger, kunde inte tro mina ögon. Ibland kan det vara svårt att se allvaret i det som händer, men att tappa perspektivet så totalt….

En tanke gick också till flyktingarna som sitter fast i Grekland och väntar på att bli tillbakaskickade enligt avtalet mellan EU och Turkiet. Om landet stängs – var ska dom bli av? Ibland är det svårt att vara människa.
Och en tanke gick till vänner som är nere i sin lägenhet på sydkusten i Turkiet, men där verkade det vara lugnt. Idag har de skrivit i sin blogg att allt är ok hos dom.

En tredje tanke när jag satt här med svtplay, bbc och theguardian samtidigt var hur fantastiskt snabbt nyheter färdas. Det blev nästan i realtid (svt låg hela tiden en bra bit bakom de andra), lugnande eftersom man får veta vad som händer, men också nästan surrealistiskt.
På facebook var det sparsamt med inlägg, men plötsligen dök det upp ett om att Erdogan skulle ha landat i Aten. Kunde det verkligen vara sant? Det var det inte, men det visar på att visst är det bra med sociala medier för att sprida information, men det är viktigt att vara försiktig. Ofta är folk inte källkritiska på nätet, det är synd. Det har blivit lite av det gamla uttrycket ”har det stått i tidningen så är det sant”. Så snubblade jag över en artikel som handlar om alla felaktigheter som spreds under och efter attentatet i Nice, det är skrämmande, men nyttig läsning. Här finns artikeln.

Nu är det helgläge som gäller med ett öga på händelseutvecklingen i öster.
Ha en lugn och fridfull helg!

VANDRA PÅ KRETA!
Kickstarta hösten eller ta en paus!
Njut av landskap och natur, låt tankarna flyga, vila och få energi!

Mer information på  hemsidan http://inspirewiz.com
Välkommen att vandra och Καλώς ορίσατε till Kreta!

Vandringsdags och glada skratt

Vandringsdags igår

Det blev buss 6:30 till byn Episkopi. Av någon underlig anledning var det samma busschaufför som senast och han var lika sur. Han kanske inte har det bra i livet eller tycker inte om att köra buss. Eller så tycker han så mycket om sin buss att han vill ha den för sig själv. Han tog inte en cigg och en kopp kaffe inne på stationen som de andra gör utan satt i bussen med dörren stängd, fikade och blåste rök ut genom sidofönstret. Nu slog det mig att han kanske är mobbad!
Förra gången fick jag inte gå ut via bakdörren och igår morse höll han på att missa att jag skulle av. Ja, ja, det finns alla sorter.

Första halvan var samma vandring som när jag fick sällskap av de (o)frivilliga vandrarna så det blev ingen frukost vid kapellet. Tänk om de dök upp igen! Då skulle de känna igen mig och jag skulle absolut inte bli av med dom. Man kan lugnt säga att jag gick ganska rask förbi vår mötespunkt.

Skön bris uppe i bergen, getklockor lite överallt, fåglarna kvittrade som tusan, ödlor prasslade i gräset. Klarblå himmel, milsvid utsikt. Kort sagt en så’n där dag som inte kan bli mycket bättre.

Mötte pickup med två män som skulle mata getter visade det sig. När de paserade mig fick jag ingen hälsning, bara en mörk, butter min. Vad är det för fel på folk idag? Solen skiner, naturen är grön och grann, det är fred och vi lever. Vad kan man mer önska sig?

När jag vandrar är tankarna på vift och det dyker upp lösningar och ibland t o m beslut. De är alltid väldigt bra och det känns gott att ha låtit hjärna jobba fritt i sina vindlingar och vrår. Har ganska lätt för att släppa något som dyker upp och fortsätta njuta. Någon gång händer det att det dyker upp nå’t som är svårt att släppa och det gjorde det igår. Jag skickade ett mail för några dagar sedan, men skrev jag si eller så…..? Blev det fel? Eller var det rätt?? Koncentrationen bort från vandringen, försökte fösa bort tanken eftersom jag ändå inte kunde göra nå’t åt det här och nu, upp med mobilen och talade in att inte glömma kolla. Och tänk, då försvann det och naturen trängde in igen. Det gäller att ha sina små knep!

Tog en halva från en annan vandring så slutet blev också Episkopi. En fika så klart och se’n vänta på bussen. Samma busschaufför! Och inte var han gladare, inte.

Eftermiddagen tillbringade jag i soffan med en film och se’n middag ute. Vandringsdagar är go’a dagar på många sätt!

Jag filmade en del, ska se om det kan bli en hel liten snutt. Foto kommer upp på min flickr-sida på nätet i helgen, hoppas jag.

Glada skratt

Många små stunder i vardagen går oss förbi för att de inte är omstörtande eller vi liksom bara tar dom för givna. Är vi lite mer vakna och inte splittrade mellan en massa saker så finns det många små stunder att njuta av. Och hämta glädje ur långt efter att de har hänt.

Jag har tidigare berättat om engelsmannen som bor några hus ifrån mitt hus. Jag tror inte han misstycker om jag berättar att han heter Harry, det blir bättre flyt än ”engelsmannen”. Vi brukar heja på varandra och ibland byta några ord. Idag när jag gick förbi visade Harry att skenan på hans tumme var borttagen (så illa kan det gå när man snubblar på mattkant, ”I wasn’t even drunk” sa Harry när det hade hänt), men den gör fortfarande ont. Sedan undrade Harry om jag är bra på mobiler. Det är jag inte, men man kan alltid försöka. Någon hade pillat på hans mobil så nu fick han bara upp grekisk musik från grekiska X-factor och inte Dean Martin. Och det är ju, lindrigt uttryckt, lite skillnad.

Ja, det skulle jag väl kunna fixa. Jag menar, hur svårt är det att hantera youtube? Jag som är så IT-van och något yngre än Harry. Bara att söka…eller kolla om han har någon kanal….eller något sparat… Högmod går före fall, heter det. Jag var inte människa att få fram hans musik hur jag än försökte. När jag sa att ”tyvärr” så sa Harry:
– You are pretty useless, come to think of it!
Stort skratt från oss båda. Jag kontrade med att
– I’m no good at all, that’s true. That’s why I’m single.
Nya skratt.
Det blev ett litet avbrott när några förvirrade turister passerade för Harry undrade om de behövde hjälp. Och det gjorde dom för de letade efter Napoleons hus.
När de var på plats vid lilla hörnhuset tog vi upp tråden igen och utgöt oss lite kring det där med singel, att det har sina fördelar men är ensamt. Så jag lärde Harry det svenska talesättet ”Delad glädje är dubbel glädje och delad sorg är halv sorg” (jag översatte till engelska, alltså….). Det finns inget motsvarande på engelska, men han tyckte det var väldigt bra:
– Oh, I will get that tatooed on my arms!

Om du möter en gammal engelsman med ”Shared joy is….” så vet du vem som är källan. Eller kanske det ska vara ”den skyldiga”. Eller ”upphovsman”.

Nu sitter jag här och småler när jag skriver och minns. Små stunder, missa inte dom!

Lössen lever i högsta välmåga, hunden har ännu inte fått stämbanden bortopererade, men nu stämplar jag ut och önskar trevlig och fridfull helg! Snart är det måndag igen….

VÅRYRA I BERGEN PÅ KRETA!
Boka höstens vandringsvecka senast den 30 juni och du får 15 % rabatt!
Vandra med vandringsledare som visar sina pärlor, upplev natur och landskap,
få kraft och energi, njut av oändliga vyer.

Mer information på hemsidan http://inspirewiz.com
Välkommen att vandra och Καλώς ορίσατε till Kreta!

 

Nya vyer – österut!

Det blev en alldeles ny vandring idag. Österut som omväxling. Och jag hade tagit i lite så det blev långt och krävande. Ska inte trötta er med skillnaden mellan bergen västerut och österut.

Ny vandring blir inte den där tankevilan som är så härligt med vandring. Lite synd för jag behöver lite tankevila, det surrar lite för trista saker för tillfället, kan inte få det att sluta surra. Kanske på fredag.
Ny vandring handlar istället om att läsa karta, svära över gps och ingen täckning, gå fel, fatta beslut, önska att verkligheten stämde med satellitkartan. Där emellan njuta av landskapet, äta frukost medan den uppgående solens gör bergen gyllene, förundras över dungar med stora lövträd, upptäcka nya formationer på de höga bergen, vandra i ett grönskande hav mellan bergen. Jodå, det är grönt och grant i november!

Det slår mig att så här är det att vandra där man inte känner till vägar, landskap osv. Ingen njutning. Vandra med vandringsledare så slipper man gå med näsan i kartan eller hamna fel.

Två saker funderade jag över:
Kyrkan har satt upp skyltar till alla kapell och kyrkor och även informationstavlor. Jag tror att jag nämnt det tidigare. Det är lite märkligt att kyrkan lyckas bättre med att informera än den världsliga turistbyrån på Kreta, men det är en annan sak.

Ibland undrar man vem som har byggt ett kapell ute i ingenting och varför. Vid ett kapell som låg alldeles ensamt fick jag veta att det funnits ett kloster på platsen, vad som hänt med det och vem som byggt kapellet och varför. Roligt och intressant!

Det andra jag funderade över är bussarna. Österut går bussarna bara längs kusten, västerut går skolbussen upp i byarna. Vintertidtabellen har börjat gälla och det är färre turer. Eftermiddagen är alltid ett problem, då är turtätheten nästan noll.

Visst kan man väl tycka att ett folk som under några år haft det svårt ekonomiskt borde låta bilen stå och åka buss? Men inte! Det körs lika mycket bil som förr. Det kanske ligger nå’t i att det alltid finns pengar till alkohol, cigaretter och bensin. Hur som helst, turtätheten hade kanske blivit bättre, biljettpriset är i alla fall jättebra.

Nu märker jag att jag blir lite gnällig. Trött som ett ålderdomshem och väldigt trötta, lite ömma, fötter. Ska nog krypa in i duschen.

Förresten, min tur med bussar håller i sig ovsett om jag är i Skåne eller på Kreta. Eller vad sägs om att få vänta i bara 10-15 min utan att ha hållit koll på tiden? Tur som en tokig!

(laddar upp foto imorgon)

(för er som känner till området: jag började vid Kakkos Bay, vandrade upp till Agios Ioannis, sedan parallellt med kusten mot Schinokapsala, men inte fram till byn. Kom ut på den asfalterade vägen mellan Agia Galini och Schinokapsala vilket var lite trist så det blev rask ”transportsträcka” ner till busshållplats.)

Borttappad

Jag blir sällan av med saker, har nog inte så många att hålla reda på. Om jag inte hittar något så beror det antingen på att jag förlagt det (jag älskar det uttrycket!) eller att jag lagt det på-den-där-platsen-som-jag-absolut-inte-kan-glömma-att-jag-lagt-det. Du kanske känner igen det?

Vid många tillfällen har jag gått på Kiviks marknad med flera personer i olika åldrar och vi har aldrig blivit av med varandra. Om du inte känner till Kiviks marknad så kan jag berätta att det är Sveriges största marknad packad med folk.

I min nya kamera finns gps och jag klurar fortfarande på vad det har med fotograferande att göra.

Skulle ju kunna fortsätta att räkna upp olika exempel, men egentligen har jag bara en fråga: hur kan ett helt flygplan tappas bort? Med dagens teknik och säkerhetstänk – hur är det möjligt? Fascinerande och skrämmande!

Jag har faktiskt en fråga till: vad betyder det för vårt resande, kan vi lita på någon anordnare eller utförare eller vad det nu heter? Nästa gång jag ska hälsa på min gamla mor ute på Österlen, kan hon då få ett telefonsamtal från Region Skåne: vi kan inte hitta bussen så er dotter är borttappad!?