Det bidde en fingertutt

Imorse kändes luften annorlunda. Under några dagar har vi haft väldigt fuktigt väder som skrämmande effektivt suger ur en all kraft och livsvilja. Det verkar som om det taket nu lyfts och ett väderomslag är på gång. Skönt!

Ja, hur gick det då i torsdags? Det blev lite som när man långsamt släpper ut luft från en ballong. Ett litet väsande ljud som lämnar efter sig ett stycke sorglig latex. Eller som när Mäster skräddare skulle sy en rock. Fast för Grekland gick det inte så illa att det blev ingenting. Det blev i alla fall en fingerutt.

Grekland har genomfört reformer och åtgärder enligt villkoren för 3:e stödlånet. Alltså fick landet sin 3:e utbetalning på detta stödlånet och t o m lite extra pengar, totalt 8,5 miljarder. De kommer att betalas ut till Grekland i omgångar, varav den största nu så att de i juli kan betala tillbaka det mesta i form av räntor och amorteringar. Ren pengasnurr.

Skuldlättnader och justerade tillväxtmål blev det inte. Här blev det inget mer än lösa uttalanden. Och det är följdaktligen ganska rörigt, men huvuddragen tycker jag är:
– Skuldlättnader diskuteras 2018 när 3:e stödlånet löper ut. Men, och detta är viktigt, det gavs inga löften eller avtal eller utfästelser. Det kan alltså bli ingenting. Problemet för eurogruppen blir i så fall att de får fortsätta ensamma utan IMF.
– IMF kräver fortfarande skuldlättnader och lägre tillväxtmål för att överväga om (det är alltså inte givet!) de ska gå in som långivare 2018. Chefen Lagarde kommer att rekommendera att IMF avsätter 2 miljarder som ”stand by”-medel. Det framgår inte när eller om de ska vara villkorade eller vad de ska användas till. Kanske kommer klarare besked när beslut fattats i IMF.
– Det största problemet verkar inte vara skuldlättnadsfrågan utan tillväxtmålen. Där har IMF och eurogruppen helt olika inställning. Jag är inte ekonom så jag vet inte exakt vad problemet är mer än att IMF vill skriva ner tillväxtmålen så att investerare och andra får förtroende för Grekland igen. Och därmed skulle det bli fart på ekonomin.

Frågan om nyval har väckts igen, men en talesman för regeringen säger att det finns inga sådana planer utan det är val 2019. Vi får väl se, Syriza och Tsipras har inte legat etta i opinionsmätningarna under en längre tid.

Jag konstaterar att Grekland har haft väldigt stor otur denna gången. Med Brexit och val i Tyskland i september är EU helt enkelt försiktigt och framför allt euro-zonen. Man kan kanske tycka att efter 7 års kris är det väl inte hela världen att få vänta till nästa år. Jag tror att det är väldigt farligt och fel att tänka så. På de 3 år jag bott här och de långa perioder jag var här 2010 och 2012 märker jag nu en stor trötthet. Folk orkar inte prata om krisen och ekonomi och EU längre. Och som ett brev på posten snubblade jag över en artikel som beskriver precis det jag tycker mig se och den finns här. Läs den (den är inte lång)! Den är allmängiltig och är en väldigt bra beskrivning av hur människor reagerar i kris. Enligt artikeln är grekiska folket i fas 4 = depression. Och min Gud, vad de behöver fas 5 = hopp! Det behövs inte 2018, det behövs NU.

Några andra artiklar dök också upp i dagarna. Arbetslösheten är nu 23 %, för ungdomar är den 45 %. Det betyder att nästan hälften av de grekiska ungdomarna kanske inte har någon framtidstro. Vad betyder det för hela landet?
En annan artikel tog upp grekernas skatteskulder. Den är kort och tydlig med inte alltför många siffror och den finns här. Lägg märke till sista stycket:
In total 3.94 million taxpayers owe money to the state that adds up to 94.7 billion euros. This means that about one in every two taxpayers is a state debtor. Sixty-nine of them (including corporations) owe more than 100 million euros each – i.e. 28.7 billion euros or 31 percent of all expired debts to the state.
69 individer/företag är skyldiga grekiska staten 28,7 miljarder! Sätt blåslampa på hela den högen och låt Nikos och Maria ha kvar sin redan kraftigt nedskurna folkpension.

Så idag får jag nog säga att jag är både arg och ledsen. Men det hjälper ingen och förändrar inget. Imorgon ska jag ut och vandra för sista gången inför vandringsuppehållet juli-augusti. Det ska bli gott att vistas i de uråldriga, trygga bergen som stått här så länge oavsett vad människorna ställt till med.

Ha en skön söndag!

Vandra med mig på Kreta!
Du kan koppla av, njuta samt uppleva mina gömda pärlor.
Mer information på hemsidan http://inspirewiz.com
Välkommen!
PS. Erbjudande på hemsidan!!!

Det är ok

Idag tänkte jag blogga om att tänka sig för innan man flyttar till sitt semesterparadis, men så kom det annat emellan. Det mesta i livet kan vi idag få veta genom tester som far runt på nätet. De flesta är harmlösa, ungefär som de som förr fanns i veckotidningar. Trots att de ibland känns lite löjliga så är det ett lite smålustigt, oförargligt tidsfördriv.

Idag dök det upp ett lite allvarligare, i alla fall tycker jag det. På min facebook låg ett inlägg ”7 typiska vanor hos kroniskt deprimerade” (märk väl ”kroniskt” – inga halvmesyrer, inte!) delat från expressen.se. Det brukar poppa upp vår och höst, tror att alla har sett det nå’n gång, men jag var lite nyfiken i alla fall. Jag klickade på länken och kom in till en schematisk sammanställning i listform, ungefär som en checklista. Det fanns en länk för att testa om man är deprimerad. 12 frågor som skulle besvaras med ja eller nej. Mitt resultat:

DU LIGGER I RISKZONEN. DU HAR SVARAT JA PÅ MER ÄN FEM AV FRÅGORNA, INKLUSIVE FRÅGA 1 OCH FRÅGA 2. DU ÄR SANNOLIKT DEPRIMERAD OCH BEHÖVER SÖKA LÄKARHJÄLP. HÄR HITTAR DU METODERNA SOM KAN HJÄLPA DIG: HTTP://WWW.EXPRESSEN.SE/1.346562

Det är givetvis en grov, svartvit förenkling att tro att det går att svara ja eller nej på ett antal frågor för att konstatera ”sannolikt deprimerad”. Livet och människan är alltför mångfacetterade för enkla, snabba ”fix”, det behövs så klart ett samtal med en professionell person. Det som gör mig lite upprörd och orolig är de som tar det här på allvar. Och får slängt i ansiktet från skärmen att de sannolikt är deprimerade och behöver läkarhjälp! Undrar vad det står om det blir ”full pott”. Allt hopp är ute?

Missförstå mig rätt! Jag menar inte att någon ska gå och må dåligt eller tycka det är genant att be om hjälp. För 10 år se’n var jag sjukskriven lång tid för ”utmattningssyndrom med depressiva inslag”, dvs i princip gått in i väggen och så jäkla nere att jag var nästan i depression. Jag fick hjälp, tog mig igenom det mödosamt och kom upp ur den djupa brunnen.
Inte fasen är det nå’t man fastställer i en test eller fixar med en checklista!

Jag bara menar att allt är svart eller vitt idag och vi verkar vara så rädda för allt som har minsta lilla negativa klang. Deprimerad är ett starkt ord, trött och avslagen och nere m fl finns tydligen inte längre. Ord mister sin betydelse och språket (och vi) blir alltmer onyanserade, men det är en annan diskussion.

Jag tror att vi istället bara behöver en klapp på kinden då och då, lite stöd och förståelse, ingen orkar vara positiv och uppåt alltid. Här får du några kindklappar från mig:
Det är ok att vara trött när det är höst och ont om ljus.
Det är ok att ibland känna sig ledsen eller nere.
Det är ok att strunta i allt en dag eller två – det betyder inte att du gett upp.
Det är ok och mänskligt att inte lyckas med allt hela tiden.
Det är ok att inte tycka att allt är buskul och utvecklande och positivt och…..

DU är ok! Oavsett.

Ingen är på topp alltid – inte ens dom som ger sken av att vara det!
(och nä, jag är inte deprimerad, bara lite låg och trött i vissa delar men glad och förväntansfull i andra…ganska ”normal” skulle jag tro…)