Vandring och utställning

En vecka sedan förra blogginlägget. En fullsmockad vecka. Vi kan hoppa över matförgiftning, inställt tåg och felkörning i ett av mina hat- och ångestobjekt (andra kallar det ”E6 förbi Göteborg”) vilket kunde resulterat i att detta skrivits i Oslo.
Förutom att träffa digitala vänner i ”verkligheten”, hälsat på en kär vän i Karlstad och hämtat en väldigt trevlig hyrbil har jag vandrat och varit på utställning.

Egenkomponerad vandring

I kända trakter kan man ha lyxen av närhet till vandringsmöjligheter. Vi har haft sommarstuga uppe i Sofielust/Örnaberga så jag knöt samman olika skogspromenader till en vandring.

Vi gick ut genom dörren, svängde vänster och medvandraren Bojana sa: ”Jag kan inte fatta att vi bara ska gå iväg utan att först åka tåg, buss eller bil!” Nere vid havet tog vi in på Skåneleden som vi sedan lämnade för att ge oss inåt land i skogen. Fast det kändes mer som att ge sig in i tät, fuktig djungel även om jag aldrig varit i en så’n. Naturen är helt otrolig denna sommar! Den grönskar och prunkar över alla bredder. Det går nästan att höra hur växtligheten lever och är igång. Och den är nästan påträngande, som om den vill attackera eller suga in.

 

Ett tunt, stilla regn en liten stund, annars bra vandringsväder med växlande molnighet. Och vindstilla vilket alltid ger ett extra lugn och en speciell fridfullhet. Smultron frestade, svampar stora som dasslock visade upp sig, fåglar orkestrerade. Man vände sig inåt, vilande som i en trygg vagga. Det gör gott för själen.

Så kom vi till en avgörande punkt – börja vandra mot hemmet igen eller fortsätta till Gyllebo-sjön. Min något medtagna mage fick avgöra så för säkerhets skull vände vi hemåt. Väl tillbaka i Baskemölla tog vi en kort mat- och toapaus innan vi körde upp till Gyllebo-sjön. Avslutning på dagens vandring blev ett varv runt sjön.

Totalt strax över 5 timmars vandring med inslag av hav, sjö, bäck, skog, åker, grusväg, stig, terräng. Och en dansbana! Vad kan man mer önska sig?

Bro över till nästa

Igår åt jag lunch i Storstugan vid Tjolöholms slott. Ett gäng vid grannbordet diskuterade vart de skulle åka på nästa resa och vad de skulle göra. De konstaterade att de var ”färdigseglade”, valde bort paddling och sedan koncentrerade jag mig på min Biff Lindström. Plötligen sa en i sällskapet att ”vi kan vandra”. Någon konstaterade att då måste man ha tält och ”skaffa en massa annat”. Så synd när människor tror att vandring måste kombineras med friluftsliv. Det måste det inte alls, det är två olika saker som råkar passa bra ihop om man så önskar. Varför inte börja med dagsvandringar för att se om den biten passar, om man tycker om det. Sedan kan man bygga vidare om man känner för det eller fortsätta sina dagsvandringar. Och det måste inte vara tält utan kan vara stugor, b&b, vandrarhem, hotell. Och man måste inte förbereda mat flera dagar i förväg utan kan gå till dukat bord. Var och en ramar in vandring på sitt sätt. Det finns inga rätt eller fel.

Utställning

Så varför var jag vid Tjolöholm? Jag har varit där tidigare och då sett slottet. Denna gången var jag nyfiken på utställningen av kläder från tv-serien Downton Abbey. Guiden var bra, kläderna var uppställda i olika rum så vi fick se bitar av slottet också. Och det var tur det för utställningen var tunn. Inte värd att köra dit bara för den och 150 kr var för mycket.

En sak som jag tycker är så konstig är folk som går på utställning och fotograferar allt de ser. Varför är de inte här och nu? Suger in alla intryck, lyssnar på guiden eller läser på informationslappar? Det mesta går att hitta på nätet idag så det kan inte vara därför. Är det för att visa att man varit på en speciell plats?
Antagligen är det jag som är fel ute för jag är så koncentrerad och fokuserad, suger åt mig som en svamp, sjunker ner i fantasin och tankarna seglar bort. Har väl nå’t fel på min förmåga att göra flera saker samtidigt.
Fast visst är det konstigt när en besökare i gruppen säger åt en att man ska flytta på sig och vänta gå fram för den ska ta foto!? Jag visste inte att det var en fotosafari….

Så är det söndagskväll och nu kan jag inte sitta här längre utan nu väntar Vera. Ha en skön kväll!

PS.
Foton på min flickr-sida!
Huset är nu ute till försäljning, bl a på hemnet! Intresserad? Sprid gärna!

Följa bloggen? Gå ner i sidfoten på detta inlägget!

Vandra med mig på Kreta!
Du kan koppla av, njuta samt uppleva mina gömda pärlor. 
Mer information på hemsidan http://inspirewiz.com
Välkommen!

 

Ankomstögonblick

Det är ingen ordning på bloggandet för tillfället. Inte mycket ordning på mig heller så här på resande fot och boendes hos andra. Några ögonblick:

I torsdags flög jag och besöket från Sverige till Sverige. Kreta verkade småsur eller litta arg eller kanske sårad för när vi lyfte var bergen insvepta i moln. Den där sista titten eller hälsningen uteblev. Besöket sa mycket klokt: ”Du är snart tillbaka!”. Jag saknade ön redan.

Allt fungerade bra, Skåne tog nästan emot i vanlig stil: grått och tradigt, men inte blåst eller regn och behaglig temperatur. Jag hämtades på Västra stationstorget i Lund av syster som viftade smågalet med svensk flagga. Ingen kunde missa den ankomsten!

Igår hämtades hyrbil och se’n var det en ganska diger ärenderunda. Började i magasinet med att hämta vinterkläder och lite annat. Jag har inte varit där tidigare eftersom de kom och hämtade mina saker. Lite märkligt att se sitt materiella liv staplat på en lastpall. Fast samtidigt kändes det bra! Väldigt tydligt att tillvaron ändrats radikalt.

In i Lund, funderade över trafiken och fick programmera om skallen. Här är det inte så att störst och snabbast går först utan folk går och cyklar fullkomligt sanslöst. Har funderat över det i många år, blev väldigt tydligt efter att ha varit borta ett tag.

Det går smidigt och bra med många ärenden när man känner sin stad. Knallade från Akademibokhandeln i AF-borgen mot Mårtenstorget via Lundagård. Då slog klockorna i domkyrkan, väldigt fint och stämningsfullt. Jag började känna efter. Besökare i ”min” stad (efter 37 år kan man väl få kalla den så även om man inte är ”lunnabo”?)!? Kändes helt ok. Jag och Lund var ”klara” med varandra när jag gav mig iväg i våras. Men missförstå mig rätt – Lund är en bra stad, väl värd att besöka. Där finns så mycket mer än domkyrkan!

Efter ett besök vid och i köpcentrum, som är ungefär det vidrigaste jag vet, där jag lyckades köpa 2 par jeans, vilket är det näst vidrigaste jag vet, styrde jag hyrbilen mot Dalby. I rondell i Lund sa det pang! Jodå, påkörd bakifrån. Jag blev nästan full i skratt. De flesta säger att trafiken på Kreta är alldeles tokig och statistiken är inte så himla bra, men där har jag klarat mig. Så kommer jag till ordentliga och duktiga Sverige och blir påkörd första da’n! Visst är det dråpligt?
Inga skador på person eller bilar, bara att köra vidare.

Njöt på kvällen av 3:e avsnittet av Downton Abbey – ett himla bra avsnitt, verkligen nå’t att se fram emot! Se’n i säng för att i morgondimman styra hyrbilen mot Österlen och modern, men det är en annan historia.

Summering: jodå, det känns lite konstigt att vara i Sverige som ”besökare”, men oh, så rätt det är med hemmet på Kreta!
Ha en skön helg!