Blandat inför en laddad vecka

Då har vi pustat oss igenom värmeböljan som inte blev så förfärlig för oss här nere i sydost. Men 34 gr (officiell uppgift) som toppnotering igår söndag är så det räcker och blir över. Dessutom fick vi in sand och damm från Afrika. Det var lite disigt i helgen och varm luft full med damm är inte så behaglig att andas. Det går för övrigt oftast ut varningar riktade till de som har luftrörsbesvär att hålla sig inomhus.
Nu har temperaturen börjat sjunka, vinden ökat och vänt sig så nu skickar vi tillbaka dammet till Afrika. Temperaturen förväntas gå ner till normal och, under några dagar med regn, under normal.

Helgen har varit lugn eftersom jag planerat efter vädret. I fredags eftermiddag började jag med en ljuvlig stund: fotvård. Det är alltid gott och skönt, men extra mycket för vandringsfötter. Det blev en liten stund över då mina naglar på händerna fick sig en omgång. Det slog mig att jag aldrig varit på manikyr! När hon var klar med fil och lack hade jag de snyggaste naglar jag nå’nsin haft! Kan man liksom konservera looken så att de inte förändras…

Söndag frukost på stamstället och jag satt kvar ett tag till med min bok så vid lunchdags ungefär slant det ner ett glas vin och en chokladcrepes. Och god middag på kvällen. En riktigt skön, lugn och god söndag!

Jag satt här och funderade på vandring i veckan och hade nästan bestämt mig för ett försök med buss lite längre bort på onsdag. Då slog det mig att det var nog inte så lämpligt och det var alldeles rätt känsla. På onsdag är det generalstrejk i protest mot den senaste överenskommelsen inför delutbetalning av 3:e stödlånet. Överenskommelsen har börjat diskuteras i det grekiska parlamentet idag (framför allt om den strider mot konstitutionen) och man beräknar vara klar för omröstning torsdag eftermiddag, alltså 18 maj.

Färjorna har 2-dygns strejk som börjar strax efter midnatt tisdag. Det betyder att inga passagerare eller gods kommer att transporteras till och från de grekiska öarna. Andra arbetsplatser och organisationer kan börja strejka tisdag, andra ska eventuellt även använda torsdag. Jag är beroende av buss så det är lika bra att ställa in sig på aktiviteter i närområdet under perioden tisdag – torsdag. Kanske jag kan vandra på fredag, det är bara att vänta och se.

Men jag ska inte klaga eller gnälla! Värre är det för de som producerar grönsaker, främst tomater, här på Kreta. Priset sjönk idag pga den kommande strejken så det som gäller nu är gratis utdelning till ekonomiskt svaga familjer, getter kommer att få kalasa på en del och en hel del kommer att förstöras. Jag behöver väl inte säga att det är lite kyligt mellan lantbrukare och sjöfolk!?

Vad har vi mer på gång? Jo, Iraklio firar ”Slaget om Kreta” på söndag, det är 76-årsjubileum. År 1991 råkade jag hamna i 50-årsjubiléet i Rethymnon (uppe på nordkusten). Det var verkligen historiens vingslag! In på huvudgatan tågade 4 grupper av militärer: Grekland, Storbritannien, Australien och Nya Zeeland. Ja då, du läste rätt på de två sista. De kom från andra sidan klotet och stred bl a här på Kreta. Något som gjorde det hela väldigt påtagligt och rörande var de veteraner som satt på torget. Gamla ärrade soldater från ”down under” med sina karakteristiska hattar och medaljer på bröstet.
Det är faktiskt inte så länge sedan och vi får inte glömma.

Lite smått och gott: på Sidenvägskonferensen i helgen möttes ledare och andra personer. Det sker givetvis en del kontakter utanför programmet. Tsipras och Erdogan hade en träff då Erdogan ska ha upprepat Turkiets krav på utlämning av de 8 turkiska militärer som de anser var inblandade i militärkuppen ifjol. Tsipras ska ha fokuserat på hur banden mellan de två länderna kan förbättras. I mina öron låter det som om herrarna talat förbi varandra. Lite i alla fall.

Tsipras har börjat prata om folkomröstning i höst. Den skulle gälla konstitutionella frågor. Det höjs lite ögonbryn här och där eftersom det är parlamentet som beslutar om ändringar och tillägg i konstitutionen och det ska vara ett val emellan. En folkomröstning är alltså betydelselös, men tydligen skulle den kunna bli en spark på smalbenet på Ny Demokratis ledare Mitsotakis. Politiskt spel, alltså.

Yanis Varoufakis, förre finansministern, har kommit ut med en bok om förhandlingarna 2015: Adults in the Room: My Battles With Europe’s Deep Establishment. Får kanske läsas med lite kritiska ögon eftersom herrn å ena sidan sett gärna lyfter fram sig själv, men han är å andra sidan sett inte rädd för att säga vad han tycker.

Så är det bränder igång, flyktingar som stoppats, stor tågurspårning i norra Grekland, några mord och lite annat så’nt som händer lite varstans. Det verkar lite upprört i Aten för tillfället. Där pågår ett stort evenemang, Documenta 14, med utställning och installationer av modern konst, tema migration. Inte riktigt mitt bord med modern konst, men jag tycker att det låter spännande i en så klassisk miljö som Aten. Vilka underbara krockar och spännande kontraster det måste bli! Mer information finns på hemsidan.

Nu ska jag snart valsa in i min dusch som fungerar som den ska, men det gör inte vattentanken på taket. Jag får fortfarande köra el-uppvärmning av vattnet vilket solcellen ska sköta nu. Min hyresvärd är inkopplad (på ärendet. alltså – inte solcellen) och jag hoppas att han snart kommer fram till en lösning. Det är så himla tröttande när vardagliga saker som bara ska fungera inte fungerar. Men min arm är bättre!

Ha en bra kväll!

PS. Du kan följa bloggen via e-post eller RSS! Klicka på Hem och titta i vänstra marginalen. DS.

Vandra med mig på Kreta!
Du kan koppla av, njuta samt uppleva mina gömda pärlor.

Mer information på hemsidan http://inspirewiz.com
Välkommen!
PS. Berätta när du bokar att du läser bloggen så får du 15 % rabatt på vandringsvecka!

 

Annonser

Snurr i och på planeten

Värmeböljan började klinga av i lördagskväll och igår var det riktigt skönt. Som att bli befriad från ett hårt straff med effektiv inlåsning. Det var bra att det lugnade sig för det behövdes mycket tankeverksamhet och energi att följa de första dygnen efter folkomröstningen i Storbritannien. Tänkte sammanfatta vad jag läst och hört med lite reflektioner.

Först vill jag bara förtydliga att jag inte ser tillvaron och olika fenomen i svart eller vitt. Jag har upptäckt att om jag uttrycker kritik mot en företeelse tror många att jag är förkämpe för dess motsats. Jag är utrustad med en förmåga att se flera gråa nyanser vilket ibland är en fördel, ibland en nackdel. Alltså, att jag inte är odelat positiv till resultatet i folkomröstningen betyder inte att jag är odelat positiv till EU.

Jag ser resultatet i ljuset av den mest osakliga och fula kampanj jag någonsin sett och hört samt utifrån en grundinställning om att vi människor är starkare tillsammans. Plus lite historiskt perspektiv och lite andra ståndpunkter.

De frågetecken som snurrar hos mig just nu är följande:

Vad ska hända med Storbritannien? I något tv-inslag på nätet spekulerades det i att detta kan vara sista stöten för ”imperiet”. Skottland och Nordirland vill vara kvar i EU, Wales och England kommer att tvinga dem att lämna. Skottland har aktualiserat ny omröstning om självständighet och tagit direktkontakt med EU, Nordirland har också agerat. I det sistnämnda fallet undrar jag också över ”Irlandsfrågan” – kanske Nordirland river upp existerande avtal och vill förenas med Irland. Kommer allt att lösas lugnt och stilla eller kommer vi att se inre oroligheter?
(Kuriosa: såg att några krafter i London höjt sina röster för självständighet eftersom de röstade för att stanna kvar…)

Valresultatet analyseras av allt och alla, det är väl tydligt för vem som helst att det är ett uppdelat samhälle vi ser. Det pratas om att det speglar rika-fattiga, arbetarklass-överklass osv. En analys som jag finner intressant är ung-gammal:
“I’m so angry,” wrote one Twitter user. “A generation given everything: free education, golden pensions, social mobility, have voted to strip my generation’s future.”
Det verkar som många unga känner att en dörr slogs igen rakt i ansiktet på dem. De verkar anse att de som plockat russinen i kakan men inte längre vill vara med skulle tänkt lite längre. Hur kommer svek och bitterhet att påverka framtiden?

Cameron avgick, andra ledare är ifrågasatta. Jag har ännu inte lyckats hitta någon rimlig reaktion på Farages uttalande i Good Morning Britain om löftet att 350 miljoner pund skulle frigöras i och med att man lämnar Storbritannien och de skulle föras över till NHS:
”No I can’t, and I would have never made that claim,” Farage said. ”It was one of the mistakes I think the ‘leave’ campaign made”
Allt som sagts och utlovats, men nu inte kan uppfyllas – vad tänker ”lämna-röstare” om det?

Så har Storbritannien 2 år på sig från det att de lämnar in ansökan om utträde. Detta försöker de nu förhala (även lämna-sidan!) genom att vänta med att lämna in ansökan. Uttalanden från EU och nationella ledare är att det finns ingen anledning att vänta. Kan det vara så att baksmällan blev lite för kraftig, att det nu börjar gå upp för alla vilket enormt arbete man har framför sig? T ex ska avtal förhandlas med 57 länder utanför EU som man idag handlar med under EU-avtal. Cornwall har lämnat in ett krav till brittiska regeringen om cirka 60 miljoner pund per år. Det är vad de förlorar i EU-bidrag per år. För att vara med i EU:s Single market (inre/gemensamma marknaden) krävs inte bara avtal (som Norge, Schweiz osv) utan även en avgift. I nuläget motsvarar Norges per capita-avgift den som Storbritannien betalade till EU.
Det är mycket som ska lösas och kanske blir det bättre, kanske blir det sämre, det kan bara framtiden utvisa. Att det är ett sjuhelsikes jobb som ligger framför alla inblandade är tydligt och vilka sidoeffekter det får är tyvärr inte alls lika tydligt.

Jag läste någon kommentar om varför EU inte gjorde något för att hålla kvar Storbritannien, men hur skulle de kunna göra det? Då hade röster höjts om ministerstyre, tjänstemannastyre, att lägga sig i ett lands inre frågor osv. Som jag ser det satt EU med händerna bakbundna. Att de inte gjorde något var fel och vad de än hade gjort hade varit fel. Det kan förhoppningsvis bli en tankeställare, precis som det var en blänkare ifjol när Syriza utlyste folkomröstning utan att konsultera EU. Hur ska EU tänka om, hur reviderar och förnyar man en stor organisation?

Storbritanniens utträde är en förlust för Sverige, men det kan byggas nya relationer med andra länder. Det gäller att hitta likasinnade eller att passa på att sätta ner foten och ännu starkare argumentera för förnyelsearbete. Polen får ett litet problem i och med att det är så många polacker som arbetar i Storbritannien och skickar hem pengar till anhöriga som i sin tur använder pengarna i Polen. Vad kommer att hända med det kassaflödet?

Folkomröstningen i Storbritannien var rådgivande, inte beslutande. Givetvis är det politiskt omöjligt att gå emot resultatet även om det var jämt. En politiker har gått fram i parlamentet och föreslagit att folkomröstningen inte ska följas utan att man ska besluta att stanna kvar. En petition för en andra folkomröstning cirkulerar på nätet och med tillräckligt många underskrifter måste parlamentet ta upp den till diskussion.
(Kuriosa: petitionen skapades och las ut på nätet i maj av en person på ”lämna”-sidan då undersökningar visade att ”stanna kvar”-sidan ledde – han tar idag, givetvis, avstånd från listan…)

Det är mycket som händer och ovan är bara ett urval av vad jag personligen finner intressant och ska försöka hålla ett öga på. En sak som jag läste idag och som gör mig mörkrädd: flera länder har uttalat önskan om folkomröstning. Inte alltid om EU-medlemsskap utan ibland modifierat, t ex till utträde ur monetära unionen. Det som sänder kalla kårar nerför min ryggrad är vilka som framför dessa ”krav” – extremhögern. Fundera över det en stund.

Det står givetvis varje land fritt att ingå vilka avtal eller unioner det vill och önskar. EU kanske inte finns om 10 år, kanske det finns en ny samarbetsform. Det som vore förfärligt och trist är om den grundläggande idén försvinner: att bevara fred. Men det är något som bara vi allihop tillsammans kan kämpa för och vara rädda om. Historisk kunskap har vi så det räcker.

Detta ska inte bli en blogg om Storbritanniens 2-åriga resa, men någon fundering kommer säkert att dyka upp då och då eftersom det här påverkar oss alla. Här i min lilla värld är det lugnt och stilla, Grekland är förhållandevis lugnt nu när utbetalningen kommit, några turister drunknade under förra veckan, jag har börjat med nya grekiska verbundantag idag (hela spårket är ett jäkla undantag…). Jag håller på att försöka skaffa information om en festival i Iraklio i slutet av denna veckan, men det är inte lätt. Återkommer!

Nu dags att packa mig in i duschen för ute-middag senare ikväll!

Källor
Jag har läst och lyssnat mycket denna helgen och har inte sparat eller antecknat alla källor, men här är de flesta:

Meet the 75%: the young people who voted to remain in the EU 

If you’re young and angry about the EU referendum, you’re right to be

UK Independence Party Leader Admits His Bold Brexit Claim Was a ”Mistake”

It is best not just for Britain but for the EU that we part ways

EU Referendum: Leave Cornwall Demands Government Replaces EU Millions

We have woken up in a different country

Brexit: The story of an island apart

Brexit: How much of a generation gap is there?

EU referendum: Is Brexit bad news for Poland?

Fear will never build a long term project: Jean Claude Juncker must go.

Petition for second EU referendum may have been manipulated

Frexit, Nexit or Oexit? Who will be next to leave the EU

Brexit: Germany rules out informal negotiations

 

Firande med sorgekant

Ja, det blev ju en märklig dag idag. Svensk midsommar, t o m jag som bor här kände lite feststämning redan igår. Man kan lugnt säga att britterna kunde inte valt en sämre tidpunkt, feststämningen blev idag något punkterad.

Under veckan har jag hållt mig mestadels inomhus så det blir lite rastlöst i kroppen. Det är inte snällt av vädrets makter att slå till så här hårt så tidigt. Vandringssuget är stort, trodde jag skulle hinna 2-3 vandringar till innan uppehållet juli-aug, men det ser mörkt ut. Idag gick jag, långsamt, upp till Lidl för att se om jag kunde plocka ihop lite midsommarmat, lite andra varor än de jag äter annars. Jag handlar müsli på Lidl ungefär 1 g/kvartalet som jag berättat tidigare, annars handlar jag i närmaste super market (som är grekisk). Hos Lidl tycker jag inte om butiken i sig, deras utbud och varornas kvalité. Vill man träffa utlänningar ska man gå dit, det är som en inofficiell klubblokal. I frysdisken hittade jag svenska köttbullar från Södergården om nu nå’n skulle få abstinens.
Rörigt som vanligt, men jag lyckades plocka ihop lite ”festmat” och en flaska vin som förhoppningsvis är gott. Rakí har jag hemma, men det passar inte i detta sammanhanget. Kan nog bli bra med rökt lax, senapssill, tomatsill, ägg, potatis, kaviar, räkor och litta Brie på det.

Enligt prognosen ska värmeböljan mattas på söndag, då ska det bara bli strax under 30 gr. Se’n stiger det igen, men inte till den här veckans nivåer. Det är kanske bara att konstatera att det kan ligga nå’t i vad en del säger: efter varm vår kom sommaren tidigt i år och kanske hösten också blir tidig. Nu gäller aktivitet halva dagen och se’n ta det lugnt. Trots allt ganska skönt när tillvaron skruvas ner till ett lugnt tempo antingen man vill eller inte. Jag känner dock med alla dom som nu går in i sin intensivaste jobbperiod med många arbetstimmar 7 dagar i veckan i omänsklig arbetsmiljö. Som nå’n sa en gång: ”När vi borde arbeta som minst arbetar vi som mest – det är tokigt!” Inte konstigt att de är helt slut i mitten av september.

Folkomröstningen, ja. Den är knepig på många sätt. Det verkar nästan handla mer om inrikespolitiska frågor än EU, men som så ofta när det inte fungerar inom en grupp eller ett land är det tacksamt med en yttre ”fiende”. Folkomröstningen är visserligen rådande, men det verkar ganska otroligt att politikerna skulle gå emot folkviljan, speciellt med tanke på hur splittrade partierna är i frågan. På tal om att gå emot folkvilja så är det lite olyckligt att det blev så jämt mellan alternativen, det är alltid svårt att hantera. Många frågor kommer att ta lång tid att lösa, det är många frågetecken som snurrar runt även i min överhettade hjärna.
Hur ska det gå till med tanke på att det inte går, formellt*, att utträda ur EU?
Hur ska de hantera alla sina ”expats”, dvs de britter som bor i EU-länder?
Hur ska resultatet från omröstningen hanteras med tanke på att Skottland och Nordirland vill stanna kvar? Betyder det att Storbrittanien träder ur och se’n får Skottland och Nordirland ansöka om medlemsskap?
Vad innebär det för övriga EU och, kanske det mest skrämmande, vad innebär det för extremhögern? I Frankrike jublar madame Le Pen idag och här finns fler uttalanden från andra politiker i extremhögern i olika länder. De skickar kalla kårar längs min ryggrad.
Vad innebär det för framtiden att grundtanken om att bevara freden överges?

En sak som jag funderat över: varför har det varit så tyst från USA? Eller är det bara jag som missat? När det gäller Grekland och om de skulle vara kvar i EU var USA snabba att tycka både det ena och det andra, bl a att det är av största vikt att hålla samman Europa. Det är märkligt så olika åsikter kan vara i sakfrågor beroende på vem ”man” har bindningar till och intressen tillsammans med.

På väg till Lidl passerade jag Harrys hus, han hade dörren öppen så vi pratade en stund. Han var väldigt nedstämd över resultatet. Uttalade inte så positiva synpunkter angående ukip, politiker och landsmän. Jag vet ”expats” som antagligen firar idag så det här är ingen homogen grupp. En del hoppas på att avtal ska lösa deras situation, men jag är inte så säker på det. Det kan bli en hel del ”specialavtal” och hur långt sträcker sig EU:s tålamod med den som vill vara med fast inte?

På väg hem från Lidl mötte jag en ung grekisk kille som jobbar som kock på en av mina stamställen. Han undrade om jag hört hur det gick i folkomröstningen och jag berättade resultatet. Han sa att han inte hunnit tänka så mycket på vad det skulle innebära men ”det känns inte bra, det känns osäkert”. Tycker jag var en bra sammanfattning.

Och nu ser jag på nätet att Cameron avgår och pundet faller. Som pensionären Harry sa: i natt förlorade jag mycket pengar. En tidig analys av bl a kniviga frågor hittar du här.

Nu ska jag förgylla dagen ytterligare genom att kasta (liten överdrift…) mig över hemläxa i grekiska. I värmen ska jag sätta samman 10 meningar med nya verb. Min hjärna klarade knappt av att sätta ihop de här meningarna på svenska!

Ha en riktigt fin midsommar med dans, blommor, god mat och dryck, drömmar och massor av svensk sommar!
227501770_47d4db2e-1962-4fb4-93da-38b18e59f598*rättelse: utträde regleras i Lissabonfördraget från 2009.

 

Min och krisens tisdag

Min vardag

Igår satt jag plötsligen och slog okontrollerat på tangentbordet och datormusen och touchen. Jag skulle ”bara” uppdatera säkerhetsprogrammet för bankid. Efter två timmar och ett supportsamtal med Sverige kunde jag återigen komma åt mina monetära medel. Kriser kan också uppstå i ett litet kosmos…

Kan någon förklara hur man kan ägna en hel natt åt Östen Warnerbring? Drömde om honom, varje gång jag vaknade under natten så var han i tankarna. Och inte var han ensam utan han envisades med att sjunga den här låten. Kan det vara den grekiska krisen som störtat mig ner i depression?

Idag har jag hjälpt till med översättning av nya texter til en hemsida. Omgiven av grekiska och pratandes engelska är det inte så enkelt att hitta svenskan. Emellanåt blir det ord och meningar som jag knappt begriper själv. Å, vad jag tycker om min ”reader”! Jag kan i alla fall få läsa på svenska. Annars skulle det antagligen bli ännu konstigare och ännu svårare.

Och jag har varit och handlat i en affär där hyllorna är fulla med varor. Bilar kör omkring för bensinen är inte heller slut. Bankerna fortfarande stängda och blir antagligen det hela veckan. Det har den positiva effekten att några poliser kommer ut i friska luften och får träffa lite vanligt folk. De står nämligen vid bankingångarna och man ser mycket sällan poliser annars, framför allt inte utan bil eller motorcykel.

Krisens tisdag

Igår utsågs ny finansminister och genast letades det fram ett foto på honom åkandes motorcykel med Varoufakis och bildtexten att nu satt han inte längre i ”the back seat”. Tydligen är han känd för att alltid gå runt med en så’n där bluetooth-snäcka i örat, men att den kunde läggas i fickan medan presidenten svor in honom i hans nya ämbete.

Och ECB meddelade igår kväll att man fortsätter stödja de grekiska bankerna med nå’n teknisk detalj som jag inte begriper, men som tydligen stramar till det lite grann.

Oj, lika snurrigt idag som igår. Uttalanden till höger och vänster. Dörren är öppen/läget är låst. Det finns inget förslag på bordet/vi väntar på ett förslag från Grekland. Grexit kan bli aktuellt/Grekland ska givetvis vara kvar. Skulden måste omstruktureras/det är villkoren som ska diskuteras. Plötsligen kommer det upp att ”en källa” i Bryssel har sagt att 16 av de 18 länderna vill att Grekland lämnar EMU, men varför sitter man då i möte?

Jag börjar fundera över det där med nyhetsflöde. Hur ska vi kunna ta emot och sortera i flödet? Och bedöma vad som kan kastas i papperskorgen och vad som kan vara värt att ta till sig? Det är papperstidningar, tv, nättidningar med både artiklar och live feed. Och som om det inte räckte med det så använder politiker och tjänstemän twitter, facebook och sms. Det är så många kanaler så jag börjar nästan bli orolig för det omvända: finns det tillräckligt med nyheter? Alltså med innehåll och tyngd?

Lettlands finansminister säger att letterna inte kan förstå grekerna och folkomröstningen, att de kom snabbt ur sin kris. Jag beundrar vad Lettland gjorde, men då är vi där igen med att tro att en modell kan användas på alla, dvs samma misstag som trojkan gör med hela stödlånsprogrammet. Var och en har sina förutsättningar osv som det måste tas hänsyn till. Därmed inte sagt att Grekland inte kan lära mycket av de länder som tagit sig igenom sina kriser, ”plocka russinen i kakan”, och att kanske farten kan öka lite. Men det krävs arbetsro och utrymme, något man inte uppnår med alla dessa villkor, förhandlingar, åtstramningar.

Så har det gamla tjatet varit igång idag igen som t ex att Grekland skulle aldrig släppts in i EMU, Tyskland måste visa vilja att gottgöra. Jag har sagt det innan och säger det igen: Kan vi inte lämna det nu och istället jobba framåt?

Ikväll ska Eurogruppens ordförande göra ett uttalande när mötet är avslutat. Jag tror att vi får höra att man diskuterat folkomröstningen och hur man ska gå vidare, tror inte på något konkret resultat idag. IMF-chefen har stannat hemma, förresten, och det är kanske inte så konstigt eftersom Grekland inte betalade den siste juni. Finns väl liksom inte så mycket att tillägga från IMF:s sida (fast de har under helgen mumlat om att lånen behöver ses över…).

Håller tummarna för att det i alla fall blir något resultat i veckan, det är den här mannen och hans pensionärskollegor verkligen värda. De ska sitta och förfasa sig över alla nymoderniteter, minnas tillsammans och ljuga ihop nya historier – inte oroa sig för kost och logi.

anogeia stringer reuters

Röstning i byn Anogeia på Kreta. Foto: Stringer/Reuters via theguardian.com.

Och till sist ett brev skickat från Greklands president till Europeiska rådets ordförande som ett uttalande från nästan alla politiska partier i Grekland, dvs den officiella tolkningen av var man står efter folkomröstningen:

July 7, 2015

Dear Mr. President,

I would like to inform you that following a request by the Prime Minister of Greece Mr. Alexis Tsipras, I called a meeting yesterday of the political leaders of the Parties of the Greek Parliament, in which a common declaration was adopted by all Parties except the Communist Party of Greece stating the following:

The recent vote of the Greek people in the referendum does not constitute a mandate to break away from the Euro zone, but a mandate to continue and strengthen the effort for attaining a socially just and economically viable agreement. The Government will assume the responsibility of continuing negotiations, and every political leader will contribute to this effort on the basis of their institutional and political role.

The common goal, in this context, is the pursuit of a solution that will ensure:

– Covering, sufficiently, the financial needs of the country

– Credible reforms, based on a fair distribution of burdens and the promotion of growth, with as few recessionary consequences as possible

– A strong, front-loaded developmental program, primarily oriented to confronting unemployment and encouraging entrepreneurship

– A commitment to beginning a substantial discussion on confronting the problem of the viability of Greek public debt

The Political Leaders also underlined that the restoration of liquidity in the Greek banking system, in coordination with the ECB, constitutes an immediate priority.

The aforementioned consensual decision of most Greek Parliamentary parties constitutes a crucial opportunity for all euro zone partners to reach an economically and politically viable agreement.

I remain,

Sincerely yours

Prokopis Pavlopoulos

Dagen efter den stora dagen före

Igår var den stora dagen! Det var som andra valdagar då jag varit här. Lite mer trafik än en vanlig söndag, lite mer människor i rörelse. På kvällen åt jag på taverna där en liten tv var uppställd. Inget firande i sta’n, finns inte så mycket att fira, antar jag, i ett val mellan pest eller kolera.

Idag är det som vilken måndag som helst och vi har fortfarande inte krig, svält eller någon farsot. Solen lyser, blåsten håller på att avta (så imorgon kan jag nog bli av med min inomhusdjungel), färjorna gick till Chrissi i förmiddags. Som vanligt.

Förra veckan låg det väntan i luften, idag tycker jag att det känns lite tröttigt och avslaget. Det är nog väldigt viktigt att det händer saker denna veckan, att man når fram till något. Det grekiska folket är nog väldigt trötta på alla turer och utspel. Nu vill de se resultat, tror jag.

En del valdistrikt har stor differens mellan alternativen, andra mindre differens. Så här blev slutresultatet (från en officiell hemsida):

Registered 9.858.508
Reporting 100,00 %
Voted 62,50 %
Invalid/Blank 5,80 %

61,31 %
38,69 %

Möjligen reagerar man på den låga andelen som röstade, men jag tror att man ska komma ihåg att vi i Sverige har väldigt högt valdeltagande jämfört med många andra länder.

Ja-sidan ledde stort under förra veckan, så började skillnaden krympa och en del gjorde analysen att de unga väljarna skulle komma att avgöra. kanske de gjorde det.

Ett problem är givetvis vad folk egentligen har röstat på och jag undrar hur många som läst de två dokumenten som nämndes i röstfrågan. Både folk och politiker har pratat mycket om ja/nej till EU, ja/nej till euro, ja/nej till demokrati och det har varit stora ord (inte minst från toppolitiker) om vanära, krossa grekiska regeringen osv. Inte lätt att vara väljare, minsann.
Lite synd med de här oklarheterna, men det får man nu leva med. Jag har inte svårt för att hålla med Europarådet om att frågan var oklar och teknisk samt att en vecka var alldeles för kort tid.

Som en direkt följd av valresultatet avgick i natt Samaras, partiledare för Nea Demokratia. Det är det parti som varit störst och det andra stora partiet, Pasok, finns nästan inte mer. De valde förresten ny partiledare i våras så inga ”gamla” ledare finns kvar i toppositioner. Papandreou är visserligen partiledare för ett parti som han startade i december, men det är så litet så det finns nästan inte.

Nu blir det intensiva dagar med uttalanden, utspel och allmänna konstigheter medan vi väntar på att något ska hända. Alla har pratat med alla idag via telefon fast någon påstår att den inte pratat. Det verkar väldigt förvirrat! Intressant är de olika beskeden. Några säger att de är beredda att se över eventuell skulderna, andra att det är absolut otänkbart. Viktiga möten inplanerade imorgon. Fan vet om de kan få ihop nå’t vettigt av den här soppan. Och hur lång tid det kommer att ta!

Det viktigaste idag är besked från ECB om stödet till de grekiska bankerna. Jag har inte sett om det kommit något besked, de skulle ha möte i eftermiddag.

Och en av de större händelserna idag är Varoufakis avgång som finansminister. Det var nog klokt, bl a med tanke på att han igår kallade den behandling som Grekland fått av sina långivare för ”terrorism”. Det skulle kanske bli lite svårt att sätta sig vid ett förhandlingsbord efter sådana överord. Börserna steg i alla fall efter hans avgång. Vem som ska efterträda är inte klart i skrivande stund.

ECB sa en intressant sak tidigare idag: de skulder som ECB äger kan inte omstruktureras eftersom det skulle vara monetär finansiering av en stat. Ganska låst läge på den fronten. Men IMF verkar inte helt låst.

Det sägs här i sta’n att banker bett folk komma med de pengar de tagit ut tidigare och växla eftersom 10- och 20-sedlar är slut hos bankerna. Lite roligt knorr! Banken kommer till kunderna istället för tvärtom.
Tyvärr verkar det vara sant att avbokningar nu blivit så många att Ving stänger Sunwing 1 månad.

Vad tycker jag?

Ja, det får jag nog fundera på tills imorgon.

Dagens länkar och lite infotext

Intervju med den franske vänsterekonomen Thomas Piketty i ”röda etc” kan du läsa här.

Lite bakgrund till finanskrisen finns här, kanske kan vara bra att friska upp minnet lite.

Man kan alltid diskutera orsak och verkan, men här är en person som försöker beskriva händelseutvecklingen i olika finanskriser (har inte hunnit kolla upp personen), hemsidan finns här.

Lite info hämtat från olika siter på nätet (jag skrev tyvärr inte upp dom…) och lösryckt från nyhetsrapportering idag:
Under 2007 började bostadsmarknaden bli svajig i USA. Räntorna steg och fastighetspriserna sjönk, något som fortsatte under 2008. När sedan Lehman Brothers, natten till den 15 september, gick i konkurs spred sig paniken över världen.

Vi har alla hört om Island, Irland, Spanien, Portugal osv., men kanske inte så mycket om Lettland eftersom de fick hjälp innan de gick in i EMU. I Lettland gick man hårt fram, så hårt att IMF 2013 varnade regeringen för att förvärra fattigdomen i Lettland. Beslutet att sänka ersättningen till arbetslösa och minska minimilönen för anställda kritiserades av IMF, som menade att det sociala skyddsnätet kunde skadas.

Det viktigaste att komma ihåg är hur djup krisen faktiskt har varit i Grekland. När analyshuset Oxford Economics gjorde en sammanställning i mitten av juni hittade de bara fem länder som kunde konkurrera med den grekiska krisen, som ledde till att Greklands BNP föll med drygt 27 procent från toppen 2007 till början av 2013.
De fem länder som upplevt mer akuta kriser än Grekland enligt Oxford Economics: Ghana (1982, råvarupriskollaps), Kongo-Kinshasa (1990-tal, krig), Guinea Bissau (1995, krig), Ukraina (sedan 2008, finanskris och krig) och Argentina (1980 och 1995).