Tillbakablick i fotoformat

Igår spottade jag i nävarna (bildligt!) och hade mellanstädning. Det är nästan storstädning fast inte riktigt. När jag var klar flydde jag huset. Som belöning för väl utfört arbete styrde jag stegen mot café Veterano. Såg fram emot en stund i solen med gott kaffe och chokladmusbakelse (passar väldigt bra när man har musarm!). Solen var framme i cirka 15-20 min, sedan kom moln och det droppade lite vid två olika tillfällen. När jag släntrade hem efter cirka 2 tim kom solen fram igen. Det är vid sådana tillfällen det känns som om hela världen är emot en!

Förra inlägget var en tillbakablick i bloggen, idag blir det en titt bakåt på min flickr-sida. Jag började fotografera tidigt, inspirerad av min far. Därefter har fler inspirerat och lärt mig under resans gång. Jag har haft olika kameror, bl a en period med systemkamera, och idag använder jag digitalkamera. Jag tycker att motiv är viktigare, intressantare och roligare än slutartider, bländare och objektiv. Jag tar ofta många foton av samma motiv och sorterar sedan hårt.
I vår familj sattes foton in i album så det är nog där jag lärt mig sortera. En bra ”skola” för det gör att jag snabbt kan bedöma vad som ska sparas och vad som ska slängas utifrån teknisk kvalité och om det tillför någonting.
Jag blev medlem på flickr 2008 då en vän tyckte att jag borde lägga foton där. Nu har det blivit över 4 000 foton (på datorn finns betydligt fler…) och om jag orkade städa lite så skulle antalet minska. Ibland åker foton in som jag ett år senare undrar varför eller hur jag tänkte. Flickr erbjuder flera bra funktioner som t ex album, samlingar.

På flickr finns en räknefunktion som gör 3 listor över samtliga foton: flest visningar, favoritmarkeringar och kommentarer. Man kan följa sina favoritfotografer och vi bidrar så klart internt till visningar, favoritmarkeringar och kommentarer. För att favoritmarkera och kommentera måste man vara registrerad. Taggar spelar stor roll när det gäller personer som söker efter foton och bilder. Blir det träff på sökord och ett klick så är det en visning.

Jag är lite förvånad över listorna över flest visningar och favoritmarkeringar. Det är få av de fotona som jag själv skulle valt, framför allt när det gäller visningar vilket antagligen är ett tecken på taggarnas betydelse. Vi tar en titt på 10 i topp av flest visningar eftersom det är öppet för alla och börjar med nr 1!
(Nr 9 är tagen i Simrishamn, Skåne – resten på Kreta. Ett foto är inte taget av mig utan jag står framför kameran. Klicka på foto om du vill se större storlek.)

Ha en skön helg!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Fotograf: Marianne Sjöholm

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Vandra med mig på Kreta!
Du kan koppla av, njuta samt uppleva mina gömda pärlor.
Mer information på hemsidan http://inspirewiz.com
Välkommen!
PS. Berätta när du bokar att du läser bloggen så får du 15 % rabatt!

 

Tema Att resa: 3. Efteråt

Hemma igen och uppackad. Det känns lite sorgligt, som en saknad. Jag tror att vi nu reagerar på tre olika sätt. De som bara skakar på axlarna och går vidare i vardagen. Andra som genast börjar planera nästa resa. Vi i den tredje gruppen vill suga på karamellen ett tag till. Precis som att planerandet var en stor del av resan tycker vi att ”efteråt” är det. Vi vill dra ut på det lite till.

Minnen

top-trips_ru

Foto: top-trips.nu

Souvenir – något att rynka på näsan åt? Nja, här menar jag inte det som finns i turistshoppar utan själva ordet. Det kommer från franskan och betyder ”minne”. En resa lämnar många avtryck i oss och det finns massor av minnestriggare som gör att vi kan njuta av resan länge.

Förr väntade man på att foton skulle bli framkallade, idag väntar jag en vecka eller två innan jag sätter mig och sorterar och slänger. Plötsligt är jag där – igen!

När jag har haft ressällskap får de stå ut med mina ”Minns du…”. Det roliga med det är att vi minns olika, har observerat olika detaljer och dragit olika slutsatser. Resan får nya inslag, nya vinklingar. Berikande!

Musik, doft, ljud, smak, en sak. Många signaler kan sätta fart på minnet. Med saker menar jag inte traditionella souvenirer utan saker som köpts för att de är vackra, roliga, speciellt tillfälle. Mitt armband från Samos väcker minnen till liv om ön, när jag fick gåvan och varför. Att i den grå och råkalla vintern i Skåne vira in mig i en sjal från Ierapetra värmer alldeles extra, jag kan höra Sofia när hon övertalade mig och minnas att det var egentligen för varmt för att sno in sig i den ena sjalen efter den andra men man måste ju prova.

Minnesdörren kan öppnas av andra händelser. Jag tittade på olika områden i England för vandring och ett sådant var South Downs. När jag hittade det på kartan insåg jag att det var där systerdottern och jag snurrade några dagar 2009 och förundrades över hur vackert där var. År 2011 blev området nationalpark så detta måste berättas vidare. Och då satte vi igång att minnas våra dagar, t ex när moster gick vilse på footpath…

sf1000020

Eget foto

Jag har ett helt galleri av människor som jag mött och ibland undrar jag vad de gör nu och hur de har det. De finns inte på foto, men är liksom graverade i minnet. För mig visar det vilken kraft det finns i människors möte och vilka avtryck vi gör i varandra.

Reslust och listor

Minnena finns kvar, men reslusten har vaknat igen. Vart ska det bära hän nästa gång? Så många inspirationskällor det finns! Reseskildringar, bloggar, foto-siter, grupper i sociala medier, skönlitteratur. Guideböcker i all ära, men tänk så många personliga tips vi har tillgång till idag. Pärlor som någon annan upptäckt och delar med sig av. Och vi kan kombinera – några sevärdheter, några tips, egen upptäckartid.
Via en bok skriven av en svensk som levde i Paris fick vi uppleva en mycket originell restaurang och en vacker gammal galleria – ingen av dem nämndes i de guideböcker vi tittade i.

unidosporunsueno_empowernetwork_com

Foto: unidosporunsueno.empowernetwork.com

Det är roligt att höra vad andra har för tankar och planer kring resmål och varför. Det kan sätta igång tankar så att något som inte var så tilltalande blir det eller något är en nyhet, något vi aldrig funderat över.

Så kommer vi till det där som jag skrev om i del 1: ska vi åka till något nytt eller återvända? Om en plats fångade oss och har mer att erbjuda så känner vi kanske att vi vill tillbaka.
Ska vi välja trender eller utgå från oss själva? Intressen betyder mycket för en del av oss, bl a för mig. Jag kan t ex inte åka någonstnas bara för att där är billigt utan det måste finnas något som intresserar mig. Det kan vara kultur, historia, natur, musik eller allt i en salig blandning.

svenska-som-andrasprak_blogspot_com

Foto: svenska-som-andrasprak.blogspot.com

Ibland talas det om att ha en lista, men jag tror att man kan ha flera listor. Jag är, som sagt, lite av en återvändare så bl a San Fransisco/Yosemite, Genève och Rom finns på den listan. Så har jag en vandringsreselista där bl a England, norra Grekland, södra Frankrike och Schweiz finns med. På stadslistan trängs Madrid och Wien. Och till sist drömlistan, dvs de där resorna som jag antagligen inte kommer att göra men det är så gott att drömma, med t ex safari, pyramider och tempel i Egypten, Iran, lönnskogar om hösten i Kanada. Har du några drömresmål? Skriv gärna i kommentarsfältet – det kan inspirera någon annan!

Till sist

Det jag skrivit om i dessa 3 blogginlägg om att resa är ”nöjesresor”. Att resa i arbetet, kasta sig iväg för att något tråkigt hänt, veckopendla osv är givetvis en helt annan sorts resor med andra omständigheter och minnen. Det hade blivit lite för stort om jag skulle försöka greppa allt resande.

Jag är ju en så’n där som bor utomlands och känner till ett område och därför kan ge tips vilket jag gärna gör. Ställer du frågorna ”Vad är det för väder i X-månad?” och ”Vad får man inte missa?” får du vara beredd på att få motfrågor eftersom de är omöjliga att svara på.
(du kan kasta ett öga på en annan tema-serie här i bloggen: ”Turist på östra Kreta”)

Det sägs ibland att resande vidgar våra vyer, gör oss mer öppna och förstående för andra människor och kulturer. Jag är inte så säker på det. Dels beror det på hur vi reser. Den som bor på all inclusive kanske inte ser så mycket av det dagliga livet på platsen eller i området. Dels tror jag att vi ofta inte tänker på att vi ser och tolkar mycket via våra egna fördomsfulla och generella glasögon. Om resande ska göra oss öppnare måste vi nog se till så att vi är öppna redan när vi reser. Och att vi packar ner massor av nyfikenhet och leenden – se’n är det bara att ge sig ut och ta emot alla upplevelser!

Trevlig resa! Eller som vi säger här på Kreta: Καλό ταξίδι!

PS. Nu ska jag gå och vandringspacka inför morgondagen! Även i ”det lilla” finns planering och förväntningar…

dsc02222
Vandra på Kreta i det 
vackra landskapet med enastående vyer, tystnad och lugn.
Med vandringsledare kan du koppla av, njuta samt uppleva mina gömda pärlor.
Mer information på hemsidan http://inspirewiz.com
Välkommen! 

PS. Berätta när du bokar att du läser bloggen så får du 15 % rabatt!

Fira, oväder, köa…lite av varje!

I fredags firade vi ochi-dagen och det var ungefär som vanligt. Fast inte riktigt för de hade stuvat om i paraden. Jag undrar om det var en markering. Vi har förlorat el-företagets kontor, polisen ska eventuellt bort och sjukhuset har varit under nedläggningsbeslut under några år (men ska nu nyanställa!). Paraden brukar börja med skolorna, se’n kommer idrottsföreningar o likn och sist vuxna som Röda Korset, brandkåren, samariterna osv. I år gick alla de vuxna verksamheterna först. Och stora brandbilen var med. Och inte bara en ambulans utan två. Och inte bara motorcykelpoliser utan också polisbil.
En sak som jag sett på bilder från andra platsers firande är militärt inslag. Det slipper vi här i Ierapetra och det är skönt, tycker jag.

Efter firandet satt jag på fik nere på strandpromenaden. Det var fullt med folk överallt. Jättemysigt! När jag kom hem skulle jag duscha (läs förra blogginlägget för att hänga med här!). Inget varmvatten trots att solen varit framme. Och plötsligen inget vaten alls mer än iskallt. Jaha, det var ju nå’n läcka däruppe, har allt vatten runnit ut, betyder det att jag bara har kallt vattenledningsvatten hela helgen? Och det blir inte fixat förrän nästa vecka.
”Bättre brödlös än rådlös” sa alltid min farmor. På med vattenkokaren, fram med ett litersmått, blanda och duscha! Lite sommarstugekänsla över det hela, men det fungerade. Hela jag blev ren och helgfin. Fast hur många dagar ska det vara så här, tro. Så satte jag mig vid datorn för att skriva några mail och då ringde det på dörren. Det var min hyresvärd. Han och några killar hade fixat vattentank och varmvattenberedare fast det var helgdag! Det var därför det inte fanns nå’t vatten, det hade de stängt av. Jag behövde inte vänta till denna veckan!! Och i lördags ringde hyresvärden för att höra så allt fungerade. Han är minsann guld värd!

På kvällen skulle jag gå ut och äta på en av favvistavernorna, men de hade tyvärr levande musik. Det kan vara hur mysigt och trevligt som helst, men också en pina. Av någon underlig anledning är ljudet ofta så högt att man inte kan tänka eller prata. Jag fortsatte längre bort och det visade sig att ljudet följde med mig eftersom de satt upp extra högtalare utanför tavernan. De spelade för halva sta’n!

Vi har en del turister här nere. I några länder har man två veckors höstlov så här är en del barn också. Som t ex 11-åringen som vandrade med mig i torsdags. De stora all inclusive-hotellen har stängt, men vi har några hotell som har öppet året runt. Här på denna stora ö finns ju en hel del att se och uppleva året runt.

Helgen var lugn. Träff uppe vid marknaden i lördags med svenskar och några andra nationaliteter. Vi kan ge varandra tips och uppslag om olika saker. För mig som bor ensam är det gott att få prata svenska en stund varje vecka. Det är skillnad mot när vi var två som bodde i Genève, då pratades det svenska varje dag i hemmet.

Igår morse vaknade jag vid halv sex-tiden av ett märkligt ljud. Knatade upp och kollade – det regnade! Jippi!! Kröp ner igen och då kom det en åskknall, se’n somnade jag om. Lite senare slog jag på datorn och upptäckte att det utfärdats varning för väderfenomenet medicane på Kreta. Himlen var full av svarta moln så jag var tvungen att ha ljuset tänt inomhus. Det kom flera korta skyfall. Visserligen behövs regn, men när det kommer så häftigt finns risken att det bara flyter ovanpå och iväg.
På eftermiddagen nådde också vinden oss här i sydost. Vid 18-tiden var vinden som starkast: 74 km/tim (cirka 21 m/s).  Det blåste från norr och det är nära mellan husen här i gamla sta’n så det ven rejält och låg på mina stora balkongfönster. Idag ser fönstren för jäkliga ut, men det blåser fortfarande så fönsterputsning får vänta.

Jag har varit en runda på sta’n idag (första dagen med långbyxor!) och det låg nedblåsta grenar lite överallt och en del skräp. Jag tänkte på alla olivträd, framför allt de som börjat vissna, och hur detta blir ytterligare (förutom torkan i år) ett hårt slag mot olivskörden.

Jag var inom posten och det var pensionsutbetalning. Det är alltid en prövning att gå nå’nstans där det finns många greker och där man ska köa. De kan inte köa, de kan inte vänta, de kan inte läsa på sin nummerlapp. Jag blir först full i skratt, sedan irriterad och se’n blir det bara absurt. Och jag kan inte låta bli att tänka att det är inte så konstigt att det här landet är lite rörigt och uppochner.

Igår och idag har det varit kontorsdagar, bl a ett blogginlägg på företagsbloggen. Jag la ut foton på min flickr-sida igår och det som slog mig var hur lite jag fotograferat i oktober. Det får bli bättring! Jag har vandrat en del, men kanske torkan dammat ner motiven så de inte är så tilltalande. Nu har det ju regnat rejält så i november blir det förhoppningsvis lite fler foto. Idag är det förresten mindre än tre veckor till min Sverige-resa…..

Nu har jag snart lektion i grekiska adjektiv! Läraren kommer hem till mig så det där med ”karlar på rummet”, som jag skrev om i förra veckan, bara fortsätter….

DSC01036Vandra på Kreta!
Vi njuter av vackert landskap, enastående vyer, tystnad och lugn.
Med vandringsledare kan du koppla av, njuta samt uppleva mina gömda pärlor.

Mer information på hemsidan http://inspirewiz.com
Välkommen! 

PS. Berätta att du läser bloggen när du bokar så får du 15 % rabatt!

Egendomlig morgon, svenskar och fototips

Vaknade väldigt tidigt alldeles kall. Berodde inte på AC, den var inte igång. Jag minns sällan drömmar och drömmer ännu mer sällan dåliga drömmar eller mardrömmar. Nu hade jag gjort det. Alldeles förfärligt skrämmande och läskig. Ville bara sudda bort den, men det gick inte. Och den har poppat upp hela da’n. Tyda drömmar kan man göra på olika sätt, jag lutar åt den som menar att allt i drömmen är en bit av en själv. Jag får det inte att gå ihop än och vissa delar vill jag bara inte vara. Huvaligen!

Gled in i nå’n sorts slummer och några timmar senare steg jag upp och ut i vardagsrummet som kändes kyligt! I augusti!?!? Det var alldeles tyst i kvarteren i gamla sta’n, en svalkande vind var allt liv. Jaha, tänkte jag, nu är jag alldeles övergiven och kvarlämnad.

Först drömmen, se’n morgonvädret. Lite oro i kroppen. Men da’n har gått bra i övrigt, vi har haft moln idag så det blev några sköna eftermiddagstimmar under parasoll på stranden.

Igår kväll pratade jag med ett svenskt par som är här på semester. De hade varit på andra platser i Grekland tidigare år, kom hit första gången ifjol och tyckte så mycket om Ierapetra och detta hörnet att de kom tillbaka i år! Kul! De tyckte att det var skönt att inte vara på en utpräglad turistort utan en fungerande liten stad, de sa att det känns som om det fungerar så här året om. Och det gör det ju. Här är man mer besökare än turist.
Jag har hört att det är fler skandinaver i området i år än ifjol (vingresor ”öppnade” Ierapetra ifjol efter drygt 20 års uppehåll) så det finns hopp om att skandinaviska turister sprider ut sig och ser olika delar av vår stora, vackra ö.

Jag är inte rätt person att ge fototips eftersom jag är en glad amatör, men två små tips! När du ska fotografera på en utflykt el likn så fundera lite före vad du vill fotografera, ungefär som ett tema. Du ställer då också in fokus i ditt öga och din hjärna så du ser saker på ett annat sätt. En del hade du kanske missat om du försökt omfatta och ta in allt i omgivningen. Efteråt kan det bli väldigt tydligt att något annat tema eller sidospår också har påverkat. I söndags tog jag en promenad i sta’n, bestämde mig för att titta efter och fotografera detaljer. När jag kom hem och tittade på resultatet så hade ett annat tema också slunkit in: luft, vädring. Kanske inte så konstigt med tanke på värmen.

Så laddade jag upp en del av fotona på min flickr-sida och här kommer tips nr två, steg 1: ta flera foton. Jag fick ett bra råd när jag började fotografera på allvar i början av 80-talet: ta flera foton på samma motiv. På den tiden var det inte digitalt så det kostade att framkalla och jag hade systemkamera så det var bländare och slutare osv. Men det är ett mycket bra råd under förutsättning att man lär sig steg 2: sortera, sortera.
När du sorterat så dela gärna med andra, men kanske inte allt! Fem foton på en soluppgång gör den inte fem gånger vackrare (såvida du inte tagit dem med tidsintervall och fått en läcker effekt). Suddiga foton är bra för det egna minnet, men inte så roliga för andra att titta på.
Nu cirkulerar många strandfoton och alla stränder ser ungefär likadana ut. Ibland är det svårt att från sand, hav och himmel sluta sig till vad som är speciellt med just den stranden. Lek med vinklar, ta från olika håll. Var inte rädd för att gå nära, försök inte få med ”så mycket som möjligt”. Använd olika inställningar – automatiska eller ej spelar ingen roll. Man behöver inte vara någon stjärnfotograf för att ”få till det”.
Idag i den digitala kamerans tidevarv så kostar det ju nästan inget att ta många foton så varför inte skaffa dig ett riktigt fint minne? Och ha kul under tiden!

Nu snart dags för kall middag, hoppas somna tidigt ikväll för imorgon bär det av till Iraklion tidigt med första bussen! Ha en skön kväll!

VANDRA PÅ KRETA!
Kickstarta hösten eller ta en paus!
Njut av landskap och natur, låt tankarna flyga, vila och få energi!

Mer information på hemsidan http://inspirewiz.com
Berätta att du läser bloggen när du bokar, det ger dig 15 % rabatt!

Välkommen att vandra! 

En man med en dröm – blir det en drömman?

Nu är det dags för det i december och i onsdags utlovade inlägget om modellen! Vi börjar från början.

2010 bodde jag fem månader i Ierapetra. Internet fungerade inte så bra i lägenheten så kaféet vägg i vägg blev mitt andra vardagsrum. Där mötte jag en 18-årig Vasilis Iliev med en dröm: att jobba som modell inom mode. Vi hade inget gemensamt språk utan ”pratade” via Google translate på min mini-pc. Ibland blev det missförstånd som antingen gav oss ett gott skratt eller ledde till missförstånd så vi fick kalla på hjälp.

Vasilis berättade att han kom med sin familj från Bulgarien till Kreta som sexåring, avbröt skolan i förtid i tidiga tonår och började jobba. När vi träffades jobbade han som servitör på en taverna. Det som imponerade och inspirerade mig hos honom var hur viktig hans dröm var, hur hett han önskade. Att brinna för något tycker jag är ett lite slitet uttryck, men det passade verkligen. Det var också tydligt att det inte var en tillfällig nyck el likn för det fanns planer och en medvetenhet om svårigheterna.

Vasilis tog alla tillfällen att ”öva” och samla på sig foton. Han undrade om jag ville ta några foton och det var en kul utmaning för mig. Jag fotograferar sällan människor eftersom jag tycker att det är svårt, men någon som tycker så mycket om att vara framför kameran gjorde det (nästan) enkelt.

IMG_2584

December 2010 (mitt foto)

IMG_3339

Januari 2011 (mitt foto)

 

 

 

 

 

 

 

 

 

IMG_5831

Augusti 2011 (mitt foto) (jag älskar ljuset i detta fotot…)

Våren 2012 var jag på Kreta i fyra månader och det blev väldigt tydligt att det börjat hända saker, bl a fotojobb för en butik, en tidning. Jag fick följa med på en fotografering i en fabriksruin. Spännande och intressant att se Vasilis och fotograferna arbeta. I juni arrangerades en modevisning på strandpromenaden och jag fick se Vasilis på the runway.

IMG_7600

Mars 2012 (mitt foto)

Det skulle dröja innan vi sågs igen. Sociala medier är verkligen en tillgång för att följa varandra och hålla igång en långväga kontakt på ett enkelt sätt. När vi sågs i Iraklio i december 2014 hade Vasilis hunnit vara nästan ett år i England där han jobbade, lärde sig engelska (mini-pc behövdes inte längre…) och fick en del modelljobb. Han hade också jobbat två säsonger på Kos, gjort modelljobb av olika slag i bl a Aten, gick nu på modellskola i Iraklio och jobbade vid sidan om.

Före jul var det alltså modevisning i Ierapetra och jag kunde jämföra med 2012. Vasilis och några till skilde sig från de andra genom att erfarenhet och vana syntes tydligt. Strålande utveckling, visst har killen gått framåt!

vasilis2

vasilis7I onsdags över en kopp kaffe fick jag veta att det blev en säsong till på Kos i somras,vasilis6
olika modelljobb, bl a ett ganska nyligen som inte publicerats än så han fick inte visa. Och på måndag bär det iväg till Indien för minst tre månaders modelljobb. Vi tittade bakåt och konstaterade att om någon sagt på hösten 2010 att vi skulle göra de resorna vi gjort vasilis4och vara där vi är idag hade vi antagligen inte trott våra öron. Men nu är vi där vi är!

 

 

18-åringen har blivit en ung man, fortfarande lika sympatisk och trevlig med humorn i behåll. Det är en ynnest och inspiration att få följa någon som har en dröm och gör allt för att leva den drömmen. Vasilis har hela tiden jobbat vid sidan om modelluppdragen för att klara sig, t ex barjobb, servitör. Han kunde ha stannat vid att ha sin dröm som en dröm med tanke på omständigheterna med avbruten skolgång, bo i en liten stad på Kreta, ingen ekonomisk säkerhet osv. Hans brinnande önskan tillsammans med att ha fötterna på jorden är en oslagbar kombination som ger ständig näring åt hans driv. I alla fall är det så jag ser det. I december 2014 fanns planer på Milano, nu fick jag veta att det blev inte så utan det blev något annat. Inget att hänga läpp för, bara nya tag. Jag beundrar att hans dröm är lika levande och viktig idag som den alltid varit.

Våra samtal är så inspirerande och givande för vi utbyter tankar och funderingar fritt. Vi bedömmer eller ifrågasätter inte varandras drömmar, pratar inte om ”rätt” eller ”fel”. Istället pratar vi om varför och hur, utbyter tankar och idéer. Jag brukar säga att människor är lärande individer och att vi lär genom hela livet. Det stämmer verkligen in på Vasilis, det är så tydligt hur med- och motgångar blivit erfarenhet och kunskap. Med massor av glädje och lust!
Det ger kraft och energi att prata med någon som är i en situation som liknar ens egen. Och vi tänker ganska lika. Som Vasilis säger ibland och jag instämmer: ”It’s necessary to have an open mind” och ”You never know what happens”. Håll drömmen levande, var öppen och beredd på vad som kan dyka upp.

vasilis1 decTill sist
Jag hoppas att han får fortsätta sin dröm så länge det går och det känns rätt.
Jag hoppas att han behåller sin nyktra syn på den bransch han jobbar inom så den inte skadar honom.
Jag hoppas och tror att en ny dröm tar form när denna är färdiglevd.
Och jag vet att han kommer att göra succé i Indien.

Vasilis, knock them dead!

 

 

PS. De foto som inte är mina har jag fått Vasilis’ tillstånd att hämta från hans facebook. De foton jag valt är de jag tycker om utan hänsyn till ”branschen” eller vad han själv hade valt.
Det är svårt att välja! Det finns fler foton på hans två facebook-profiler Vasilis Iliev och Vesko Iliev.

 

Allt möjligt

Och som vanligt några ord om vädret! I lördagskväll kom jag in på tavernan lite huttrande och välkomnades med: ”Fryser du? Du är ju från Sverige!”. Ja, jo, men vi har den där lustiga idén att ha varmt inomhus och kallt utomhus och inte tvärtom. Men jag ska inte klaga även om jag idag lever i ett ständigt brus från AC:n och el-elementet värmer mina gamla ben. Denna vintern är än så länge inte i närheten av den ifjol (peppar, peppar, ta i trä’).

Igår blev jag riktigt orolig när jag kom till mitt frukostcafé, där satt bara 1 gubbe. Det går influensa. Stackars gubbar. Och deras gummor. En timme senare var ordningen återställd, kanske de kalla lederna behövde lite längre tid på sig att vakna en råkall söndag.
TV:n var igång som vanligt, någon form av förmiddagsmagasin. Man bjuder inte in människor till studion utan de sitter nå’nstans i närheten där de bor och så är alla infällda i små rutor i stora rutan. Det där blev lite rörigt, men jag tror att du fattar. Så ska det diskuteras mellan dessa 6-7 personerna. Minst 2 pratar samtidigt, kommer de upp i 3-4 stycken så börjar de försöka överrösta varandra. Och jag kan inte låta bli att i mitt stilla sinne tänka att det kanske inte är så konstigt att landet är i kris.

Du kanske undrar hur det går med min grekiska? Jo tack, jag kämpar på inne i den oregelbundna dimman med mikroskopiskt hopp om att hitta ut. Idag pratade vi också om de olika språk man lärt sig. När jag blir stressad eller inte hittar ett ord på grekiska så slår jag över till mitt 3:e språk: franska. Har funderat över varför det inte blir engelska eller svenska, men Manolis förklarade idag att det är vanligt att det språk man kan minst (i mitt fall mitt 3:e språk) och det nya (dvs grekiskan) liksom konkurrerar. Hjärnan befinner sig alltså längst ner i listan och försöker avgöra vad som ska vara 3:a respektive 4:a. Låter rimligt, tycker jag. Bara synd att man inte kan styra den där hjärnan lite mer.

På tal om språk snurrar det rejält just nu. Jag ska omarbeta och uppdatera min hemsida och då gäller det att vara försiktig med ord och formuleringar. Känner mig själv så det har fått snurra runt några dagar och på vandringen i fredags. Imorgon hoppas jag att fingrarna ska dansa över tangentbordet. Kommer det inga blogginlägg på ett tag så har jag hjärnblockad.

Jag har fått synpunkter (tack för dom! snälla, skriv gärna kommentarer, det är så roligt med lite utbyte och reaktioner!) om att jag bör infoga foton. Det är främst 4 anledningar till att jag inte har foton här.
Den första är att jag har så många foton på flickr.com som jag tycker är en fantastisk fotobank. Där finns proffs, amatörer, de som jobbar fram konstfoton osv. Bara att gå in och söka och njuta! Nya foton uppladdade idag på min flickr.com! Vi är lite slarviga med foton idag, jag undrar hur mycket fotodokumentation det kommer att finnas om 20 år.
Den andra anledningen hör ihop med flickr. Där kan jag skydda mina foton från nedladdningar, det kan jag inte på facebook, här i bloggen osv. Jodå, det har dykt upp några av mina foton utan att jag blivit tillfrågad eller att källa angetts. Då blir man inte glad. Men jag har också blivit tillfrågad några gånger och då delar jag gärna med mig. Det handlar inte om att jag tror att jag är en mästerfotograf utan bara om att ha lite koll. I företagsbloggen använder jag foton och bilder (alltid med källa, har jag missat så ber jag om ursäkt), det har bara blivit olika.
Det här fotot på de ljuvliga damerna frågade jag fotografen om jag fick använda i min blogg. Han blev väldigt glad över frågan och sa ja. Han berättade också att fotot plöstligen börjat dyka upp i alla möjliga sammanhang, t ex med texten att det är väl ett par mysiga spanska tanter eller från nå’n grekisk ö. Vilket det alltså inte är, de är från Portugal. Men charmiga och härliga är dom!

Den tredje anledningen är att jag är rädd för att jag börjar gödsla med bilder och eftersom jag själv tycker om obruten text men samtidigt vurmar för bildspråk så löste jag konflikten med att fega ur.
Nu har jag kommit fram till att jag ska använda foton oftare och kommer fortsätta att bjuda in dig till min fotobank på flickr. Två flugor i en smäll. Här får du ett av mina foton som visar hur det kan se ut när regnoväder är på väg ner mot oss från bergen:

DSC01109

Och den fjärde är att jag tror att bilder triggar vissa delar av minnet så när folk ser min gravatar, dvs Betty Boop som fe, vet dom att det är ett inlägg från mig.

Nog om det! En väldigt produktiv måndag börjar gå mot sitt slut, det är snart dags att fixa middag. Ska göra köttfärssås ”på riktigt”, dvs inget halvfabrikat. Den blir inte god, men skam den som ger sig. Nå’n gång ska jag väl lyckas. Oj, så sugen jag blev på crème fraiche…

Mitt nya tangentbord har kommit! Håll tummarna för att det är rätt denna gången och att killen har tid att byta i denna veckan. Den bärbara datorn blir bärbar igen vilket betyder att jag kan ta den under armen och sitta och jobba på fik el likn. Jippi!

Nu ska jag sluta! Vill bara påminna dig om att rösta…..bara klicka på bilden nedan….

travelmarket

Egentligen inget speciellt fast lite

Vi fick vind igår – härligt! Jag kunde gå min längsta morgonrunda i morse. Fast nu sitter jag här svettig efter en massa eftermiddagsfix och ska få ihop ett blogginlägg. Fattar du hur svårt det är med tankeverksamhet i värmen? Jag funderade över om det skulle gå att expandera kylplattan som jag köpt till laptopen. Då skulle liksom hela kroppen täckas av små fläktar. Visst låter det fyndigt och väldigt skönt? Fast i Sverige verkar det vara så kallt att det kanske behövs små radiatorer istället.

Lätt hänt att hoppa över matdelen när det är varmt och aptiten sviker. Och jag som älskar mat! Det får bli lite mer uteätande och senare på kvällen denna månaden. Vore bra med lite minskat omfång, men det får uppnås på nå’t hälsosammare sätt.

Det gäller att satsa har vi hört så vad gör vd i min firma när turisterna inte vågar/vill åka till Grekland? Jo, planerar in två nya vandringsveckor! En i slutet av oktober och en i november. Galen människa! Men det kanske fungerar, vem vet. Intresserade kan läsa mer här.

Har lagt upp foton på min flickr. En lite tråkig fotomånad i och med att värmen inte direkt inbjuder till några större strapatser. Och strandbilder i all oändlighet blir lätt lite tradigt. Försöker fånga lite utanför solstolar och hav, men det är inte så mycket som bjuds.

Sprang på en svenska idag nere i gränden. Hon bor här periodvis under året. Roligt att höra och prata svenska! Det är mycket tunt med skandinaver, jag har hört lite danska och norska men det är ju inte samma sak som svenska.

Tredje stödlånet

Idag har kvartetten bl a hälsat på arbetsministern. Hoppas de hade trevligt!

Förhandlingarna ska vara klara till 20 augusti sägs det. Då ska Grekland göra en betalning till ECB. Om de inte blir klara (och en del bedömare anser det orealistiskt) så kanske Grekland behöver ett nytt överbryggingslån. Så det är väl en inte alltför kvalificerad gissning att vecka 34 är det samma snurr och röra och osäkerhet som vi upplevde för några veckor sedan. Stön och pust.

Franske finansministern Sapin skäller på Schäuble i en tidning. Man blir bara trött. Han kan dock ha en poäng i att några tillfälliga utträden inte kan godkännas för då kan länder lockas att lösa svårigheter via valutajusteringar. Jag antar att han menar att verkligheten är lite mer komplicerad än så och att det skulle kunna bli risk för svängdörrar. Och då blir det ju ingen ordning alls.

Börsen i Aten öppnade idag och rasade, hämtade sig dock lite före stängning. Några olika index, som jag inte riktigt vet vad de innebär, har också rasat. Euron är svajig. De grekiska bankerna mår dock bra!

Nu får dom ta och skärpa sig, allihop. Så här kan vi inte ha det. Det måste bli lite lugn och ro så regeringen i Grekland får ta itu med att räta upp och bygga nytt och strukturera om och ändra. De har inte tid att förhandla och förhandla. Tsipras har sagt att koalitionsregering är inte aktuellt, men det kanske hade varit bra om maktens boning var enad. Det är mycket som behöver göras och ska det lyckas måste de ha folket med sig.
En intressant artikel om nord-syd i Europa, jämförelse med USA, vem som ska rädda Grekland mm hittar du här.