Rötter och vingar – en förutsättning

Nä, nu får det snart vara slut på det här höstliga sommarvädret! När man väl planerat så skiftar vädret igen. Lusten att göra något dör ut. Igår sa grannen att han funderade på att ta fram julprydnaderna: ”Det är ju som november!”.

Vi har planerat vandring på måndag och jag kastade fram förslaget att vi ger oss upp i skogen där jag varit så mycket i och med vår sommarstuga. Lite senare slog det mig att det är nog 6-7 år sedan jag var där, kanske borde åka upp och rekognoscera lite.
Solen tittade fram i lördags, jag kastade mig ut i lånade bilen och körde iväg. I 3 timmar checkade jag olika stigar, vägar och delningspunkter. Och på några platser var jag vilse, någon väg var helt igenväxt, en stig hade försvunnit, öppna fält var fulla av höga granar och där det varit skog var det tomt. Det händer mycket i naturen! Det ändrade totalt landskapet och i krocken mellan minnesbild och verklighet uppstår total tomhet på hjärnkontoret.
En fin vandring kan vi få på måndag. Om vädret är på vår sida.

Sorterandet och rensandet fortsätter, dock i avtagande takt. I en låda hittade jag ett urklipp där det stod att de viktigaste gåvorna vi kan ge våra barn är rötter och vingar. Jag tror att det är viktigt för alla människor. Det talas mycket om driv, förverkligande, drömmar, framtid osv och att det är viktigt med mål och att forma sin framtid. Lämna din gamla tillvaro, skapa ett nytt liv.
Jag tror att det är lika viktigt att se bakåt, att ha rötter. Det som finns där har format oss, gett oss en grund att stå på. Varför ska vi låtsas som om vi inte har ett bagage, varför inte dra nytta av det och vara stolta över det?  Den du är idag är en summa av det du har med dig och dina drömmar och önskningar framåt. Det är summan, helheten, som visar vem du är, vart du är på väg och varför.
Lika tokigt blir det att inte se framåt, att vara vingklippt. Du kanske inte kan uppfylla alla dina drömmar, men vad är det för fel på drömmar? Hopp? Längtan? Du kan förändra, gå vidare. Ta gärna in idéer, men försök inte göra det någon annan gör. Ni har olika bagage och inget är ”rätt” eller ”fel”, ”bättre” eller ”sämre”.

Ja, så där lite filosofisk blir jag då och då beroende på vad som dyker upp i lådor och hyllor. Det blir väldigt tydligt att livet handlar ganska lite om saker och självuppfyllelse. Livet är en fascinerande palett av möten och avsked, glädjestunder och sorg, stabilitet och uppbrott. Och så vidare. Och vidare.
Jag sparar undan gamla handlingar, foto, brev o likn. Och tänker för mig själv att om 1-2 generationer – vad finns då kvar som kan ge rötter…

Igår var jag på bio och såg ”Tulpanfeber”. Fantastiska miljöer och foto! Ett bra exempel på när egoism slår över så till den grad att man sviker sig själv och det man tror på. Bara att ta konsekvenserna för det är enda sättet att finna någon ro, frid och lycka.

Nä, nu ska jag leta fram tjock tröja och regnjacka, långbyxor och strumpor för att ge mig ut i svenska sommaren! Hur jag håller humöret uppe? Jag slipper svettas och lyssna på AC i den kretensiska högsommaren – och det känns ljuvligt!

Ha det gott!

PS. Huset är nu ute till försäljning, bl a på hemnet! Intresserad? Sprid gärna!

PPS. Följa bloggen? Gå ner i sidfoten på detta inlägget!

 

Vandra med mig på Kreta!
Du kan koppla av, njuta samt uppleva mina gömda pärlor. 
Mer information på hemsidan http://inspirewiz.com
Välkommen!

 

Annonser

Snurr i och på planeten

Värmeböljan började klinga av i lördagskväll och igår var det riktigt skönt. Som att bli befriad från ett hårt straff med effektiv inlåsning. Det var bra att det lugnade sig för det behövdes mycket tankeverksamhet och energi att följa de första dygnen efter folkomröstningen i Storbritannien. Tänkte sammanfatta vad jag läst och hört med lite reflektioner.

Först vill jag bara förtydliga att jag inte ser tillvaron och olika fenomen i svart eller vitt. Jag har upptäckt att om jag uttrycker kritik mot en företeelse tror många att jag är förkämpe för dess motsats. Jag är utrustad med en förmåga att se flera gråa nyanser vilket ibland är en fördel, ibland en nackdel. Alltså, att jag inte är odelat positiv till resultatet i folkomröstningen betyder inte att jag är odelat positiv till EU.

Jag ser resultatet i ljuset av den mest osakliga och fula kampanj jag någonsin sett och hört samt utifrån en grundinställning om att vi människor är starkare tillsammans. Plus lite historiskt perspektiv och lite andra ståndpunkter.

De frågetecken som snurrar hos mig just nu är följande:

Vad ska hända med Storbritannien? I något tv-inslag på nätet spekulerades det i att detta kan vara sista stöten för ”imperiet”. Skottland och Nordirland vill vara kvar i EU, Wales och England kommer att tvinga dem att lämna. Skottland har aktualiserat ny omröstning om självständighet och tagit direktkontakt med EU, Nordirland har också agerat. I det sistnämnda fallet undrar jag också över ”Irlandsfrågan” – kanske Nordirland river upp existerande avtal och vill förenas med Irland. Kommer allt att lösas lugnt och stilla eller kommer vi att se inre oroligheter?
(Kuriosa: såg att några krafter i London höjt sina röster för självständighet eftersom de röstade för att stanna kvar…)

Valresultatet analyseras av allt och alla, det är väl tydligt för vem som helst att det är ett uppdelat samhälle vi ser. Det pratas om att det speglar rika-fattiga, arbetarklass-överklass osv. En analys som jag finner intressant är ung-gammal:
“I’m so angry,” wrote one Twitter user. “A generation given everything: free education, golden pensions, social mobility, have voted to strip my generation’s future.”
Det verkar som många unga känner att en dörr slogs igen rakt i ansiktet på dem. De verkar anse att de som plockat russinen i kakan men inte längre vill vara med skulle tänkt lite längre. Hur kommer svek och bitterhet att påverka framtiden?

Cameron avgick, andra ledare är ifrågasatta. Jag har ännu inte lyckats hitta någon rimlig reaktion på Farages uttalande i Good Morning Britain om löftet att 350 miljoner pund skulle frigöras i och med att man lämnar Storbritannien och de skulle föras över till NHS:
”No I can’t, and I would have never made that claim,” Farage said. ”It was one of the mistakes I think the ‘leave’ campaign made”
Allt som sagts och utlovats, men nu inte kan uppfyllas – vad tänker ”lämna-röstare” om det?

Så har Storbritannien 2 år på sig från det att de lämnar in ansökan om utträde. Detta försöker de nu förhala (även lämna-sidan!) genom att vänta med att lämna in ansökan. Uttalanden från EU och nationella ledare är att det finns ingen anledning att vänta. Kan det vara så att baksmällan blev lite för kraftig, att det nu börjar gå upp för alla vilket enormt arbete man har framför sig? T ex ska avtal förhandlas med 57 länder utanför EU som man idag handlar med under EU-avtal. Cornwall har lämnat in ett krav till brittiska regeringen om cirka 60 miljoner pund per år. Det är vad de förlorar i EU-bidrag per år. För att vara med i EU:s Single market (inre/gemensamma marknaden) krävs inte bara avtal (som Norge, Schweiz osv) utan även en avgift. I nuläget motsvarar Norges per capita-avgift den som Storbritannien betalade till EU.
Det är mycket som ska lösas och kanske blir det bättre, kanske blir det sämre, det kan bara framtiden utvisa. Att det är ett sjuhelsikes jobb som ligger framför alla inblandade är tydligt och vilka sidoeffekter det får är tyvärr inte alls lika tydligt.

Jag läste någon kommentar om varför EU inte gjorde något för att hålla kvar Storbritannien, men hur skulle de kunna göra det? Då hade röster höjts om ministerstyre, tjänstemannastyre, att lägga sig i ett lands inre frågor osv. Som jag ser det satt EU med händerna bakbundna. Att de inte gjorde något var fel och vad de än hade gjort hade varit fel. Det kan förhoppningsvis bli en tankeställare, precis som det var en blänkare ifjol när Syriza utlyste folkomröstning utan att konsultera EU. Hur ska EU tänka om, hur reviderar och förnyar man en stor organisation?

Storbritanniens utträde är en förlust för Sverige, men det kan byggas nya relationer med andra länder. Det gäller att hitta likasinnade eller att passa på att sätta ner foten och ännu starkare argumentera för förnyelsearbete. Polen får ett litet problem i och med att det är så många polacker som arbetar i Storbritannien och skickar hem pengar till anhöriga som i sin tur använder pengarna i Polen. Vad kommer att hända med det kassaflödet?

Folkomröstningen i Storbritannien var rådgivande, inte beslutande. Givetvis är det politiskt omöjligt att gå emot resultatet även om det var jämt. En politiker har gått fram i parlamentet och föreslagit att folkomröstningen inte ska följas utan att man ska besluta att stanna kvar. En petition för en andra folkomröstning cirkulerar på nätet och med tillräckligt många underskrifter måste parlamentet ta upp den till diskussion.
(Kuriosa: petitionen skapades och las ut på nätet i maj av en person på ”lämna”-sidan då undersökningar visade att ”stanna kvar”-sidan ledde – han tar idag, givetvis, avstånd från listan…)

Det är mycket som händer och ovan är bara ett urval av vad jag personligen finner intressant och ska försöka hålla ett öga på. En sak som jag läste idag och som gör mig mörkrädd: flera länder har uttalat önskan om folkomröstning. Inte alltid om EU-medlemsskap utan ibland modifierat, t ex till utträde ur monetära unionen. Det som sänder kalla kårar nerför min ryggrad är vilka som framför dessa ”krav” – extremhögern. Fundera över det en stund.

Det står givetvis varje land fritt att ingå vilka avtal eller unioner det vill och önskar. EU kanske inte finns om 10 år, kanske det finns en ny samarbetsform. Det som vore förfärligt och trist är om den grundläggande idén försvinner: att bevara fred. Men det är något som bara vi allihop tillsammans kan kämpa för och vara rädda om. Historisk kunskap har vi så det räcker.

Detta ska inte bli en blogg om Storbritanniens 2-åriga resa, men någon fundering kommer säkert att dyka upp då och då eftersom det här påverkar oss alla. Här i min lilla värld är det lugnt och stilla, Grekland är förhållandevis lugnt nu när utbetalningen kommit, några turister drunknade under förra veckan, jag har börjat med nya grekiska verbundantag idag (hela spårket är ett jäkla undantag…). Jag håller på att försöka skaffa information om en festival i Iraklio i slutet av denna veckan, men det är inte lätt. Återkommer!

Nu dags att packa mig in i duschen för ute-middag senare ikväll!

Källor
Jag har läst och lyssnat mycket denna helgen och har inte sparat eller antecknat alla källor, men här är de flesta:

Meet the 75%: the young people who voted to remain in the EU 

If you’re young and angry about the EU referendum, you’re right to be

UK Independence Party Leader Admits His Bold Brexit Claim Was a ”Mistake”

It is best not just for Britain but for the EU that we part ways

EU Referendum: Leave Cornwall Demands Government Replaces EU Millions

We have woken up in a different country

Brexit: The story of an island apart

Brexit: How much of a generation gap is there?

EU referendum: Is Brexit bad news for Poland?

Fear will never build a long term project: Jean Claude Juncker must go.

Petition for second EU referendum may have been manipulated

Frexit, Nexit or Oexit? Who will be next to leave the EU

Brexit: Germany rules out informal negotiations

 

Flygande barn

Idag har det gått i ett! Varför blir vissa dagar så? Mycket har uträttats, men tiden bara rinner iväg. Så idag blir det inte så mycket funderingar och tankar i bloggen utan fakta!

Jag har gått med i en förening eller organisation som heter Crete For lIfe. De har funnits ett bra tag, hjälper barn som är utsatta, sjuka eller behövande. Exempel: ett antal år har de varje sommar gjort det möjligt för barn från Tjernobyl-området att få komma till Kreta några veckor. Du kan läsa mer om Crete for Life på deras hemsida samt ge ett bidrag om du känner för det.

Det är många som har det svårt i krisens Grekland och barnen är kanske värst utsatta. De kan inte påverka sin situation och samtidigt så är de vår framtid. Så hur ska man kunna nå de här barnen? Och få dom att våga drömma?

piloten

Idag startar en kampanj som kommer att pågå några veckor som kallas ”Give children wings”.Tanken är att de som finns i behövande barns närhet ska kunna kontakta Crete For life som då kan gå in och hjälpa till med t ex skolmaterial, skor, aktiviteter osv. Denna första veckan vänder sig speciellt till föräldrarna.

Det är varmt, inspirerande och härligt när människor hjälper varandra! Och kan några av våra minsta få känna lite medkänsla så är det också en investering för framtiden.

Val i Grekland, avsnitt 3

Så är valet över och kanske det är de gamla gudarna som vill markera att de är nöjda eller så är de väldigt förargade. Grekland drabbades nämligen igår av ett kraftigt lågtryck med regn, åska, tromber, kastvindar och elände. På Kreta hade vi riktiga skyfall med åska igår kväll. Nu drar det ner igen från bergen och har börjat mullra så jag ska fatta mig kort.

Syriza vann valet och bildar regering med Oberoende greker, dvs det blir ungefär som före valet. Alexis Tsipras svors in som premiärminister igår för andra gången i år. Gruppen som i augusti bröt sig ur Syriza kom inte in i parlamentet (här finns procentgräns precis som i Sverige). De ”failed stunningly to exploit the grief felt by a majority of “No” voters” enligt Varoufakis (förrförre finansministern) i en artikel i theguardian.com

Jag har några funderingar så här i efterhand. Först kan vi titta på valresultatet:
Syriza  35,46 %  (145 platser)
Ny Demokrati  28,10 %  (75 platser)
Gyllene gryning  6,99 %  (18 platser)
Om du tycker det ser konstigt ut att Syriza får så många fler platser än Ny Demokarti så beror det på att det vinnande partiet tilldelas 50 platser. Det är väldigt tydligt vilka två partier valet stod mellan, men alla mätningar visade nästan ”dött lopp” så det är anmärkningsvärt att det inte blev tajtare i resultatet. En trist sak att konstatera är att Gyllene gryning blev 3:e största parti.

Jag hoppas att Syriza firat och är redo för vad som ligger framför dom. Den första frågan de bör sätta sig ner och fundera över är det bristfälliga stöd de fått från folket. Ett röstdeltagande på 56,57 % är inget att yvas över och sannerligen inget brett eller starkt stöd. Man kan säga att det är inte det grekiska folket som valt Syriza utan det är de grekiska väljarna.

Varför så lågt röstdeltagande? Ja, det som ligger närmast till hands är givetvis valtrötthet. Detta var tredje valet i år, 2012 var det två val på våren. Fem år av kris med ständiga förändringar och åtstramningar ökar på tröttheten så klart. Jag tror väldigt många längtar efter att bara få leva sitt vardagsliv i lugn och ro, men det dröjer några år till.
”Vad ska jag rösta på?” är en av kommentarerna jag hört. Här kan ligga en obeslutsamhet, ett problem mellan att välja mellan pest eller kolera. Å ena sidan Ny Demokrati som varit med om att ställa till landets ekonomi, å andra sidan ett parti till vänster vilket kan vara långt ifrån ens egen övertygelse.
Där kan också gömma sig känslan av svek och uppgivenhet. Det gamla partiet lurade oss, det nya lurade oss när det inte uppfyllde de vallöften de gav i januari. De vallöften som gavs av Syriza i början av året borde folket ha sett igenom, det fanns väldigt liten möjlighet att uppfylla dom med tanke på situationen. Det blev ännu tydligare under vårens förhandlingar och avtal. Förpliktelserna gentemot motparten är så stora att det politiska handlingsutrymmet i Grekland är begränsat. Man kan säga att Syriza svek sina vallöften, man kan säga att de inte insåg situationens allvar, man kan tolka det på många sätt. Det som jag tror är viktigt är att politikerna måste inse att de måste börja tjäna sina väljare, visa att de är värdiga förtroendet.
”Det är ingen mening att rösta.” Många känner nog att det senaste avtalets skrivning med många detaljkontroller och mycket insyn gör att makten till stor del inte ligger hos de egna politikerna utan hos långivarna. Och vad är det då för mening att rösta, framför allt om man upplever att de är lika maktlösa som man själv.

Jag tycker att det var bra att Syriza vann och jag tycker att det är bra att de återigen bildar regering med Oberoende greker. Det bör vara en fördel att de som förhandlade fram det senaste stödlånet också är dom som får i uppdrag att genomföra det, dvs implementera allt som Grekland är ålagda. Visserligen är en hel del rakt emot deras politik och det blir säkert en besvärlig resa, men det finns flera fördelar som jag ser det:

  • det blir som en röd tråd där grekiska folket kan utkräva ansvar av samma personer och det går inte för politikerna att skylla på ”de andra”
  • utbytt regering kunde betytt en massa tjafs och utspel för att markera styrka osv gentemot långivarna
  • parterna, dvs låntagare och långivare, är redan kända för varandra så det framtida samarbetet bör kunna komma igång snabbt och flyta på
  • Grekland behöver bygga en ny samhällsstruktur eller i alla fall renovera den gamla, men hur ska det framtida samhället se ut och fungera? Visserligen har en del av nya regeringens medlemmar varit med ett tag i den politiska sfären, men de är inte så insyltade som de gamla stora partierna. Alltså kan detta betyda en ny era, ett vändpunkt.

Ny Demokrati fick 27,8 % i januari och nu alltså 28,1 %. Läste på nätet att Ny Demokrati ska ha extra partikongress för att analysera valresultatet och det är väl inte märkligt. Men det är märkligt att man också ska diskutera partiledare. Man kan tycka vad man vill om Meimarakis, men han har varit ledare så kort tid att valnederlaget knappast kan bero på honom, i alla fall inte till största delen. De har också lite frågor att fundera över. Med tanke på vårens turbulens i förhandlingarna och de mätningar som gjordes där de låg jämt med Syriza – varför gjorde de inte ett bättre val? Eller var det kanske en stor del av deras valkår som stannade hemma och varför gjorde de i så fall det?

Och då är vi tillbaka vid valdeltagandet, På Inrikesministeriets hemsida (som finns här) är 2,42 % av rösterna angivna som ogiltiga/blanka. Olyckligt att de räknas i samma grupp, men mest sorgligt för en demokrati tycker jag är när medborgare inte ser rösträtt som den rättighet och skyldighet den är. Varför röstade inte fler då de kunde röstat blankt? Det hade varit en kraftig signal till att jag vaktar min rösträtt, gör min del genom att rösta men jag kan inte ge någon mitt förtroende, min röst. Jag kan förstå att det finns trötthet och uppgivenhet, men jag tycker det är allvarligt och trist när det resulterar i att man ger upp eller väljer att ställa sig vid sidan.

Nu är åskan (eller gudarna) lös igen, det öser ner och jag kan inte se Dikti-bergen, det är bara en grå, tät rullgardin av regn åt det hållet. Vi är i slutet av en vandringsvecka så håll tummarna att vi kan genomföra den avslutande vandringen imorgon!

Gammeltankar

Du som följt bloggen ett tag vet att jag bl a inte gillar flåspositivister eller nuhetsare. När det gäller det senare är jag övertygad om att man är ett resultat av sin historia – nu – framtid. Alla tre definierar i samverkan vem man är, vad man gör osv. Som Konfucius sa: Studera det förgångna om du vill definiera framtiden.

Hittade ut till Österlen i dimman i lördags för att besöka modern över helgen. Att besöka en 86-åring sätter igång tankar kring det egna livet och inte minst den egna ålderdomen. Nu säger du kanske att varför fundera över det, man vet ju inte vad som händer eller hur det blir. Just det, därför är det bra att ha tänkt tanken, om inte annat så för att vara lite beredd på vad som kan komma. Jag tror att det är enklare att hantera saker om man i alla fall tänkt tanken tidigare.

Mina föräldrar tillhör en helt annan generation och tid än jag gör. Jag undrar om skillnaden nå’nsin varit så stor som mellan de som föddes under mellankrigstiden (mina föräldrar föddes på 20-talet) och de som föddes efter kriget (jag är född på 50-talet). Det finns flera stora skillnader som gör att det nästan känns som om det fattas en generation mellan oss, t ex fick gården där min mor växte upp elektricitet när hon var 20 år, mina föräldrar har aldrig haft semester (vilket lärde mig att ta vara på tid, enstaka dagar och antagligen härifrån jag har arvet att söndagar ska vara lugn och ro), de började arbeta tidigt och det var fysiskt arbete genom livet vilket gör att många av dom är utslitna i sina kroppar med allt vad det innebär. Min far dog hastigt ett halvår efter sin 70-årsdag då han precis pensionerat sig. Min mor har en hel del krämpor, svårt med rörelse och ork.

När jag blir gammal…vill jag bli gammal? Och i så fall hur gammal?? Strunt samma, jag vill kunna gå så länge som möjligt så jag kan handla, gå på konstmuseum o likn. När jag inte längre kan gå vill jag i alla fall kunna ha så bra syn och hörsel att jag kan läsa, titta på film, lyssna på musik. Om jag inte kan göra varken det ena eller det andra så vill jag inte vara klar i knoppen eller befrias. och måtte jag inte bli tjafsig, envis och tjatig…

Med dessa tankarna blir det som pågår nu väldigt viktigt. Det jag gör i livet just nu – är det rätt och bra eller slösar jag bort tid? Samtidigt är det bara en del i ett helt livsöde. Det handlar kanske om att inse att allt jag kan göra är att leva så gott jag kan, ta vara på alla människor och möten som kommer i min väg, vara sann mot sig själv och andra. Göra så gott man kan helt enkelt, njuta ofta och mycket. Och hoppas att en dag få sitta och lukta på blommorna och ljuga och skratta med andra…och ta en liten promenad.

Nu skulle man kunna säga att jag är ute på en omvänd tidsresa – sitter på tåget på väg till systerdottern (född i slutet av 80-talet) i Kalmar!

Dörrar

Idag stängs en dörr.

Mäklaren företräder mig idag när köparna tillträder. Nu får bostadsrätten nya boende. Det känns helt okey eftersom de tycker så mycket om den och jag tror att de kommer att trivas. Känns däremot lite konstigt att nu är jag definitivt utflyttad därifrån. Nästan 15 år i det gamla charmiga huset är till ända.

Regn. Sol. Kaffe och pratstund med Nadine om våra nya liv. Uppringd av Skatteverket angående registreringen av mitt företag.

Idag öppnas en ny dörr.

En plats i hjärtat

I blogginlägget ”Nyår – bakåt och framåt” filosoferade jag kring det här med historia – nu – framtid. Jag kan bli lite trött på allt framåtprat och utveckling osv och tycker att det som är ”jag”, dvs helheten, är ju alla tre bitarna. Tyckte inte att jag fick fram riktigt betydelsen av att se bakåt, att känna sin historia som formar och visar riktning framåt. Att det är viktigt att vara närvarande och härvarande i nuet för det blir en del av bakgrunden, av personligheten. Men så slog jag upp en julklappsbok och där var det! Varför bry sin hjärna med att komma på saker själv när andra redan gjort det bättre:

”Det som en gång fått en plats i ens hjärta finns där för alltid.
Det var någon som sa det till mig en gång. Hon sa att det var från en dikt som gjort starkt intryck på henne. Som hon tolkade det betydde det att om man verkligen tog något till sitt hjärta och gömde det djupt där inne, då bar man det alltid med sig. Vad som än hände skulle det alltid finnas där. Hon sa att det kunde gälla en person, en plats, en dröm. En livsuppgift. Något man betraktade som heligt. Hon sa också att allt det man gömt i sitt innersta för alltid hängde ihop och blev en del av ens person.”
(Michael Connelly, ”Skuggspel”)

Nyår – bakåt och framåt

Det dyker upp kloka ord då och då i tillvaron och en del kan man ta till sig, andra inte. På facebook dök det upp nå’t som lät ungefär så här: det finns en anledning till att backspegeln är så mycket mindre än framrutan. Jag blir ibland lite matt av allt som predikar framåt, framåt. Det beror nog på att jag tror att det som definierar oss, det som är ”jag”, är en summa av historia och framtid. Vad jag har varit med om, var jag har varit hänger ihop med var jag är på väg. Kanske en del är rädda för att titta bakåt, men då missar man en bit av sig själv, kanske t o m förnekar den. Påståendet ovan kan ändras lite till att det finns en anledning till att bakrutan är ungefär lika stor som framrutan. Eller hur?

Nyår är en högtid som verkligen inbjuder till att titta både bakåt och framåt. Den präglas dels av sorgligt vemod, dels av glad spänning. Ett år har passerat, det är dags att lämna det som ett par väl ingångna tofflor. Ett år ligger i startgroparna som ett oskrivet blad fullt med överraskningar.

Mitt 2013 började med att jag kvalade in i de arbetslösas skara, men det skulle nog ordna sig under året. Det gjorde det inte. Ekonomin såg bekymmersam ut, men skulle nog ordna sig, det var ju tillfälligt. Det var det inte utan det fick stöttas upp med lite privatlån. I bostadsrättsföreningen började vi med elstamsbyte som flöt jättebra. Arbetet med stambyte av vatten och avlopp började den 24 mars efter över 1 års planering, möten osv. Det är en stor operation som tyvärr ännu inte är klar och besvikelsen över entreprenören är stor. Det har tagit och tar mycket tid och energi att trycka på, tjata, påminna……och det är förbannat tradigt.
På plussidan för 2013 ligger ett fantastiskt vandringsår! Visserligen kom det igång cirka 1 månad senare än vanligt, men sedan var förhållandena utmärkta och bjöd på många nya etapper. Det var egentligen inte vädret som avslutade säsongen i slutet av november utan de korta dagarna. Ett annat plus för 2013 är, som alltid, möten med människor även om det inte blivit så många pga arbetslösheten.
Så fortsätter tillbakablickandet utanför min lilla tillvaro – vad hände i världen? Blev den lite, lite bättre? Tyckte att 2013 tackade för sig med stil eftersom solen tittade fram på årets sista dag.

Mitt 2014 börjar med arbetslöshet, men behöver inte sluta så. Efter mycket funderande och planerande så ser året spännande ut med förändringar och utmaningar. Jag har skrivit tidigare att jag har något ”på gång”, men att jag inte kan eller vill ropa ut det förrän det är igång. Och det är i början av året det kommer att ske! Allt är öppet, verkligen ett oskrivet blad, allt kan hända. Spännande, roligt och skrämmande.
Jag ser fram emot möten med människor – både gamla invanda och nya bekantskaper. Det finns en lösning på ekonomin som kommer att sudda ut magkatarren.
Så är det valår vilket brukar vara ett intressant skådespel. Världsekonomin har bromsats och vänder sakta uppåt, kanske inte kommer att märkas så mycket 2014 men är i alla fall glädjande. Och världen blir förhoppningsvis lite, lite bättre under året.

Här börjar året med grått, dystert väder men det är vindstilla. Året vill nog bara ge oss en mjukstart vilket jag gillar, det är snyggt och en bra början. Det ger frid och ro att minnas, summera och fundera vidare.

Lyssna till det förflutna och tala till framtiden. (Stephen Fry)

GOTT NYTT ÅR med hälsa, lycka och glädje!