Glad Påsk!

Först reder vi ut det här med ortodox påsk och katolsk/protestantisk påsk. Den ortodoxa kyrkan har accepterat gregoriansk kalender, men använder juliansk. I båda fallen räknas påsk utifrån första fullmåne efter vårdagjämning. I år sammanfaller de, nästa gång det händer är 2025. Och eftersom de ortodoxa anser sig vara den sanna, rena läran följer de besluten från kyrkomötet 325 e.kr. i Nicea. Där bestämdes bl a att kristen påsk infaller efter judisk påsk för att korrekt följa händelserna i bibeln. Så även om datumkriteriet stämmer överens kan påsken infalla på olika datum. Hängde du med?

Jag ska skriva lite om påsken dessa dagar. Du kan hitta annan information på nätet el likn och det kan skilja sig från vad jag skriver. Så är det med traditioner, de är olika med lokala variationer.

Det som jag upplever som en av skillnaderna mellan protestantisk och ortodox påsk är att den ortodoxa är inte bara korsfästelse och sorg utan också stor glädje över uppståndelsens under. Ja, det är nästan så att uppståndelsen är huvudsaken jämfört med protestantismen där det mest trycks på korsfästelsen.

Under veckan har det ringt nästan varje dag i någon kyrka. Alla affärer och butiker har haft öppet 9-21 utan uppehåll på eftermiddagen med början i söndags (en av de 4 söndagar under året då butiker är öppna). Årets största högtid är full av aktivitet.

Idag har vi fått fint väder. Jag satt en stund på ett kafé och tittade på folk. Det är lugnt och stilla i sta’n, folk är ute och strosar, fikar, hälsar på varandra med Καλό Πάσχα! (Glad Påsk!) och χρόνια πολλά! (”många år” – en lyckönskan som används vid alla högtider).

Jag har påskpyntat lite, dock ingen påskhare eftersom jag inte förknippar det med påsk. Röda påskägg är inhandlade, påskgodis ligger i svenskt påskägg. Hittade en fin ljuslykta, mer om den i nästa inlägg. Saknar: inlagd sill och påskris. Det senare finns det egentligen inget behov av här nere. I Sverige tyckte jag det var härligt med utslaget påskris för då var det i alla fall vår inomhus. Här är vi inne i ”högvår” så det är bara att gå ut i naturen och njuta. Och lyssna på hur det sprakar och knakar!

Varför röda påskägg? Jo, det sägs att den röda färgen symboliserar Kristi blod och ägget symboliserar födelse. Man pickar ägg vilket jag vet att man inte gör på alla platser i Sverige, men som skåning känner jag igen mig. När äggskalet knäcks symboliserar det gravens öppnande så då blir ägget pånyttfödelse eller uppståndelse.

Igår eller under natten kläddes en ”ställning” med blommor och den kallas epitaf. Den ska symbolisera Kristi grav och står i kyrkan under påskdagarna. Ikväll bärs den utanför kyrkan. Ibland runt kyrkan, ibland runt i byn. Här i sta’n bärs epitafer från 5 kyrkor till en samlingspunkt i centrum där det hålls tal, orkestern spelar och en präst säger några väl valda ord. Mer om detta och förhoppningsvis foton på söndag! Tills dess får du njuta av förrförra årets epitaf i vår huvudkyrka och det är scouter som ”paraderar”:

Epitaf i Ierapetra huvudkyrka Agios Georgios (eget foto 2015)

Efter epitafernas stadstur är det dags att gå ut och äta. Givetvis inget kött. Den 40 dagar långa fastan bryts i och med uppståndelsen så kött blir det på söndag – påskalammet.

Nu är det dags för lite siesta inför kvällens övningar!

Ta vara på dagarna, jag önskar dig påskfrid och glädje. Glad Påsk!

 

Vandra med mig på Kreta!
Du kan koppla av, njuta samt uppleva mina gömda pärlor.
Mer information på hemsidan http://inspirewiz.com
Välkommen!
PS. Berätta när du bokar att du läser bloggen så får du 15 % rabatt!

Annonser

Två vandringar – två årstider

Nyhetssammanfattning får vänta till nästa vecka för nu har våren kommit! Inte bara till sta’n, som jag skrev i måndags, utan även ute i landskapet. Så nu är all tid upptagen med att njuta och ta emot – vem bryr sig då om nyheter?

Denna vecka har det blivit två vandringar. Jag brukar då skriva om dem en och en, men de blev som natt och dag. Vår mot vinter. Jag ska försöka ställa dem mot varandra. Vi får se hur det går, nu kör vi!

I tisdags – jag gick med lätta steg till busstationen. Nya äventyr väntade! Tänkte ta mig upp till kapell och sedan därifrån längs lokal led till by nära sta’n. Kanske skulle lyckas, annars fick jag improvisera.
I fredags – klockan ringde strax efter 5, jag gick upp, ändrade mig, ställde om klockan till nästa buss och kröp till sängs igen! Kan inte minnas att jag nå’nsin gjort så! Velade om shorts skulle på, vilken vandring osv tills jag tog mig själv i örat och gick till busstationen. Bestämde mig för en gammal goding, det var ett tag sedan.

I tisdags – vandrade längs med bergen vilket var jobbigt. Upp och ner i skrevor och flodfåror. Under cirka 4 km såg jag några skyltar och två flagnade markeringar. Tips: se upp med lokala leder! Det är trevliga initiativ, men vem underhåller? Var finns kartor?
I fredags – de två första timmarna brukar vara lite sega eller jobbiga, men gick bra. Bara att konstatera att vädret spelar stor roll på vissa sträckor. När värmen slår till blir den en faktor till som ofta är ytterligare ett motstånd.

I tisdags – blommor lite överallt! Bladskott på buskar som öppnat sig och små öron tittade fram. Träden fått nya skott som blänkte ljusgröna mot de mörkgröna löven. Fjärilar, flugor och bin susade omkring, fåglar kvittrade så det nästan blev för mycket. Solen vräkte ner, det var vindstilla. Bara då och då kändes vinden någonstans söderifrån, så olik den nordanvind vi haft ett tag. En varm smekning.
I fredags – solen försökte bryta igenom det massiva molntäcket, men fick ge upp. Ju högre upp jag kom desto mer fukt i luften. En bit upp mötte jag lätt regn som sedan kom och gick under resten av vandringen. Här uppe härskar fortfarande vintern. Några enstaka blommor hade under de senaste dagarnas sol lockats att börja blomma, men de var inte många. Getterna stod lite här och där och tittade på mig. En kall snålblåst.

I tisdags – förbannade att jag inte packat ner shortsen för det blev riktigt varmt. Vandringsbyxor var för mycket. En tröja åkte av så jag vandrade i kortärmat. Svettig vandring!
I fredags – bytte till shorts tidigt på vandringen, tog av tröja. Efter ett tag fick den långärmade tröjan åka på igen. Någonstans uppe på massivet funderade jag på att ta på vandringsbyxor igen, men fortsatte i shorts. Kylig vandring!

I tisdags – njöt av pauser vid olika kapell. Satt en stund och fikade, tittade på utsikter och filosoferade. Lät vårvindarna stuva om på hjärnkontoret.
I fredags – korta pauser då naturen och landskapet bjöd på dramatiska scenerier. Längre paus vid kloster där två katter sällskapade mig. De var inte attraherade av mig, så klart, utan vad jag hade i fikapåsen. Men kanelbullar extimerade de inte, minsann!

I tisdags – hemma efter sju timmars vandring. Trött, men samtidigt pigg och skulle kunna vandra lite till. Vårväder lyfter en till oanade höjder! I alla fall sinnet och humöret.
I fredags – efter fem timmars vandring satt jag i en busskur och väntade på taxi. Den kunde inte komma fort nog, jag fantiserade om att komma hem och linda in mig i fleecefiltar. Väldigt nöjd och glad över en så helt annorlunda dag som bjöd på så många scenerier med moln och annat. En känsla av lugn och vila.

Jag hoppas att det framgår att det var två härliga men totalt olika vandringsdagar. Har funderat över vilken jag tyckte mest om, men det går inte att gradera. Vårruset var upplivande och gav sådan glädje medan det kärva vintervädret skalade av och gav ett lugn. Om jag absolut måste gradera så kommer nog fredagen först. Det blir många soliga vandringar framöver så det var skönt med annat väder. För så är det ju uppe i bergen och ute i naturen – det är inte sol jämt men alltid lika vackert fast på olika sätt.

Nu är det sista helgen i Apokries, på måndag börjar 40 dagars fasta med Clean Monday. Imorgon går karnevalståget genom sta’n på eftermiddagen. Ett vårtecken är på väg: regn och Sahara-damm. Vi håller tummarna att det väntar till måndag!
Jag stämplar nu ut och glider över i feststämning. Ha en skön helg!

PS. Foton på min flickr-sida!

20150923_104849kopia2-585x789Vandra med mig på Kreta!
Vackert landskapet med enastående vyer, tystnad och lugn.
Du kan koppla av, njuta samt få uppleva mina gömda pärlor.
Mer information på hemsidan http://inspirewiz.com
Välkommen!
PS. Berätta när du bokar att du läser bloggen så får du 15 % rabatt!

Resa och väder

Att resa är tilltalande som idé. Vidga sina vyer och nya upplevelser. Flygplatser kokar av liv. Människor som är på väg till incheckning, säkerhetskontroll och gate. Det ligger massor av förväntan och glädje i luften. Men….så kommer vi till själva resandet som jag tycker är väldans trist. Mycket väntan, många transporter hit och dit. Man knös ihop med en massa människor varav en del inte är till sin fördel i grupp (milt uttryckt). Idag ska jag resa med buss + flyg + flyg + tåg + tåg + hyrbil. Det blir en lång dag eftersom det är väntan mellan varje. Just nu sitter jag på Iraklions flygplats, kom hit med buss vid 9-tiden och flyget går 11. Vi är bara några stycken än så länge så det är lugnt och stilla. Ganska skönt fakstiskt, jag är inte så förtjust i flygplatser vilket kanske beror på att jag inte gillar att gå i butiker.

Jag tänkte ta en liten stund och prata väder. I sociala media har det valsat runt en del snöfoton från Grekland – både fastlandet och öarna. Jag blir väldigt förvånad över en del kommentarer som t ex ”Va? Snö på Kreta?”. Några undrar om det inte är förfärligt kallt inomhus. Jag bloggar då och då om att jag kämpar med den råkalla kylan inomhus, men det är trots allt ett mindre problem som går att åtgärda. Låt oss titta på det här med snö i ett lite större perspektiv!

Först och främst: stora delar av Grekland, däribland Kreta, har snö varje vinter. På Kreta ligger det vanligen på de högre bergstopparna. Det blir ovanligt när snögränsen kryper ner längs sluttningarna och när det snöar vid kusten. Ju längre ner det snöar desto kallare är det även vid kusten och nere i Ierapetra (varmaste området i Grekland när det gäller medeltemperatur). Det är det som hänt denna vinter. Och det får väldiga konsekvenser.

neakriti-news-image9jan

Satellitbild som visar snöläget på Kreta 9 jan. Redan dagen efter såg det annorlunda ut längs kusterna. Foto hämtat från neakriti.gr

Temperaturväxlingarna är snabba och solen stark så snö töar fort bort. När det kommer stora mängder blir det ett problem eftersom mycket smältvatten får en stor kraft. Grusvägar uppe i bergen förstörs eller spolas bort vilket betyder att det kan vara svårt att nå djur och odlingar. Vägar kan undermineras och alltså vara farliga att köra på, det bildas hål i asfalt osv. Vattentung jord i terassodlingar kan trycka på så att terass rasar vilket kan skada vinplantor och olivträd. Skadorna efter en vinter kan vara omfattande.

Klippblock och stenar undermineras av vatten. De kan rasa direkt eller ligga kvar för att rasa när jorden torkar. Våren 2015 hade vi nere på sydkusten en sådan klättringsolycka. Två klättrare dog då ett klippblock rasade och det var i maj. Det gäller att vara försiktig, framför allt i raviner.

När mycket snö smälter och det samtidigt regnar kan det uppstå problem för lantbruk. För två år sedan kom man igång sent med vårbruket på Lassithi-platån eftersom hela platån var som en insjö! Det såg väldigt, väldigt märkligt ut.

Frågan är om man kan få ett sämre olivår än det senaste. Väldigt torr vinter och vår, sedan blev det för varmt och torr höst på det. Oliver tycker inte om att frysa, därför odlas de inte hur högt upp som helst. Snömängderna som kommit denna vintern har ställt till det genom att tynga ner grenarna så de bryts av. Inte så vanligt där olivträden tuktas regelbundet eftersom de träden är lägre och mindre.

Hus och byggnader tar givetvis också skada av vatten, men det mest tragiska är eldning. Det eldas med olika bränsle som gas, ved, kol. Förutom brandfara och risk för gasexplosioner finns en annan fara. Vissa bränslen alstrar giftiga gaser och de små gamla husen blir rena dödsfällorna. De är inte bara dåligt isolerade utan saknar ventilation. Risken blir större ju kallare det är eftersom man då eldar mer. Varje år är det några gamla människor (det är främst de som bor i de här husen) som helt enkelt somnar in under natten.

En rent praktisk sak är att ta sig fram. Det kan tyckas lite överdrivet (i alla fall om man varit med om snöstorm i Skåne…) att stänga vägar, gå ut med uppmaningar att folk inte ska ge sig ut på vägarna i onödan osv, men tänk på att bilarna här nere är sommarutrustade och vägarna väldigt snirkliga. Det behövs inte mycket för att en olycka ska hända.

Detta handlar om Kreta, jag har inte nämnt t ex norra Grekland där man haft temperaturer på -19. Eller de stackars flyktingar som satt i tält och andra bristfälliga boenden när kyla och snö slog till (de flesta flyttades till andra boenden). Eller små öar där det kom ovanligt mycket snö och inte fanns någon plog el likn.

Ja, det var några delar av en helhetsbild. Det Grekland som många har på näthinnan som ”solsemesteridyll” har flera ansikten och vintern är det som skiljer sig mest från vykorten. Grekerna tar barnen med sig för utflykter till snön så folk kör från Ierapetra till närmaste snö, oftast Selakano. Den här bilden dök upp på facebook, jag vet inte var den är tagen men visst är den läcker? Grekland i ett nötskal – sommar och vinter!

9-jan-2017

Nu är det snart dags att gå till gate! Ha det gott!

fyrverkeri-1
Förlängt nyårserbjudande!
Boka före den 31 januari och få 25 % rabatt per person på vandringsvecka före 15 juni 2017.
Mer info på hemsidan inspirewiz.com
Välkommen!

En riktigt lycklig glädjemorgon!

Vaknade vi 6-tiden, konstigt fuktigt varmt i rummet, satte igång avfuktaren. Somnade om och öppnade mina ljusblå vid 7-tiden. En riktigt god natts sömn, det var ett tag sedan. Öppnade dörren till vardagsrummet och det var något som inte stämde. Lite skumt ljus, kanske gick min klocka fel? Ovan doft, det luktade märkligt, gick inte att definiera. Eller kunde det vara så att…..? Full fart ut på balkongen och ja, det hade regnat! ÄNTLIGEN!!! Himlen tjock med moln, marken blöt med små pölar här och där.

Ut på morgonrunda trots att det nog blir mer regn. Vad gör det? Tar en av de längre rundorna. En blixt, senare en åskknall. Droppandet tilltar. Landskapet är så vackert med låga molntussar, dimslöjor, dis. Himlen har fler grå nyanser än jag trodde att det kunde finnas. Något litet blått hål där solstrålar försöker leta sig ner mot havet så det blir som ”bibelhimmel” på tavlor.

När jag återvänder mot sta’n börjar elbolagets bilar synas på gatorna. Jaha, då har det blivit problem här och var. Går längs havet, det börjar regna. Känner mig som Gene Kelly för precis så glad och lycklig kan man vara i regn så att det spritter i benen. På strandpromenaden passerar jag vänner som förbereder inför dagen, vi ropar till varandra ”Rain!” och ”Nice!” och alla har leenden som går från öra till öra.

Kommer hem genomvåt, inget internet (härligt!). Fixar frukost och äter på balkongen för första gången på flera veckor. Sitter se’n stilla och bara lyssnar på dropparnas landningsljud som är olika beroende på underlaget…..

Så mycket glädje och lycka kan finnas i ett regn! Det är gott att leva!

Premiär!

Drygt halv sex lämnade jag hemmet och steg ut i en mycket mörk stad. På himlavalvet några stjärnor och en tunn, skarp månskära. Sopbilen, några fiskare på ett fik, ett par tidiga jobbare och en härlig vind var allt som rörde sig. Jag ville dansa fram, hoppa upp i luften, skrika högt: NU BÖRJAR VANDRINGSSÄSONGEN!

Förståndiga jag började alltså tidigt och det var med tanke på värmen. Den vandring jag valt är min ”Korsa Kreta” eftersom den slingrar sig in och ut genom byar så det är enkelt att bryta när som helst.

När jag närmar mig byn Vainia har mörkret skingrats lite och det sätter fart på tupparna. Hör också några cikador och blir lite förvånad. Jag trodde att de ville ha sol, gärna så mycket sol som möjligt. Kanske är några ljusskygga exemplar. Eller nattsuddare på väg hem.

Passerar byn som ännu sover. Stretar upp till ett kapell, går in och tänder ljus, tar fram min frukost och njuter av att se landskapet ljussättas av solen som höjer sig över bergen. Det är nästan som om den retar Ierapetra, kittlar sta’n med wakey, wakey! Oj, vad det är vackert! Och rofyllt. Och stilla.

Vandrar vidare till nästa by. Vet att denna vandringen blir misslyckad, det blir alltid säsongens första. Det beror på för mycket rastlöshet i kroppen, för stor längtan som rinner över, för mycket medvetenhet om ryggsäcken och vandringsskorna och takten och….för mycket koncentration helt enkelt. Det blir ingen större avkoppling idag, ingen tankarnas flykt eller tömma hjärnkontoret. Men som sagt, det brukar vara så. Bara att ta det som det är. Det är SÅ gott att vara ute och iväg igen!

Känns nästan som om det är första gången jag vandrar här, det är så längesen sist. Kan improvisera lite, hittar några nya gränder i en by, tar en omväg in om en annan by.

Stannar i en by för att vila en stund och häva i mig en god café frappé. Jag är ungefär halvvägs och klockan är runt halv nio. Solen klättrar på himlen, men vinden håller i sig. Det här blir bra!

Över kullar och genom olivlundar till nästa by och nu börjar det kännas lite. Många små pauser, mycket vätska. Stannar upp och tittar upp mot bergen, inga rovfåglar att beundra idag. Mycket är grönt, men gräs och örtväxter är bruna. Allt är dammigt. En regnskur skulle göra gott. Jag har sett tidigare hur det gröna bara exploderar på hösten efter en regnskur.

Några tjusiga agave blommar med sin karakteristiska och höga stängel. Plantan dör ju när den blommat och spridit sina frön. Funderar över att det är så sorgligt att ryckas bort under den vackraste och finaste tiden under sin levnadsbana. Fast det är inget vidare att känna sig vissen så det finns kanske nå’n uträkning med att det är som det är.

Näst sista byn och glädje över att snart vara framme. Nu börjar det blir varmt. Väljer ändå den lite längre vägen, men där står en grävmaskin och gör ett långt hål för rörläggning. Vända om och ta andra vägen. Kryper in i busskuren i Pachia Ammos så där en kvart i tolv. Lagom. Skönt. Härligt. Ner med det sista vattnet, finns butiker runt om mig. Har jag missat bussen, tro?

Har så’n tur så bussen är försenad, annars hade det fått bli lunch nere på strandpromenaden i väntan på nästa buss. Nu blir det lunch i Ierapetra på vägen hem istället.

Och nu har jag slappat i soffan och är precis slut! Kommer att sova gott i natt! Fast först ska jag lägga ut foto på flickr från idag och i söndags, de finns här.
Och nu ska jag ut på balkongen och dansa av glädje och lycka!

från mrsmodesty.wordpress.com

 

Valrysare och måtte jag aldrig bli blasé

Väderprognosen kom på skam idag. Regnet blev istället strålande solsken – sicket lyft!

Valrysare
Igår kväll var jag på taverna för att följa valresultatet. Begrep inte så mycket, men god vän förklarade medan vi tuggade i oss god mat och hällde i oss rakí respektive öl. Kl halv nio kom en rapport att tendensen var att Syriza låg nå’nstans mellan 148-154 platser i parlamentet. Nu blev det spännande! För att få majoritet måste de ta 151 platser.
En timme senare kom ny rapport och den verkar stå sig idag: Syriza tog 149 platser. Nu väntar vi på att de ska kunna bilda regering, men det är öppet vem som vill gå ihop med dom.
Intressant är att Syriza blev största parti i valet 2012 också, men kunde då inte få ihop en regering så det blev nyval.
Partiledningar gavs möjlighet att uttala sig och kommentera. När det var dags för det nyfascistiska partiet utbrast spontana skratt på tavernan. Partiledningen sitter i fängelse så de uttalade sig via nå’n ledning. Lite konstigt att de får röster i ett land som hade det så svårt under 2:a världskriget och därefter inbördeskrig, men det kanske är yngre förmågor utan minne som röstat på dom. Jag får lite känsla av ”när ska mänskligheten lära sig av sin historia och sina misstag?”.
Återkommer nog till valet om några dagar då det lugnat sig något och vi ser vartåt det lutar, men spännande är det!

Måtte jag aldrig bli blasé
En del blir besvikna om de har chans på en miljon, men ”bara” vinner 100 000. Eller behöver något överdådigt för att känna glädje. Eller är inte nöjda förrän de gjort nå’t som ingen annan gjort. Du förstår nog vad jag menar.

Jag är uppväxt med att man faktiskt kan glädjas åt allt möjligt, det viktiga är inte stort eller smått, dyrt eller billigt. När jag flyttade in i lägenheten var jag tvungen att köpa en massa saker med en gång för att ”komma iordning” så snabbt som möjligt. Jag ville känna mig hemma, att det var ”mitt”, få landa. En del inköp blev inte så bra, det är så’nt man upptäcker när man ”bott in sig”, eller hur?

Nu går jag runt här med ett leende från öra till öra! Nytt duschdraperi i vitt som släpper igenom ljus så jag numera nästan blir bländad i badrummet. Men å så kul att kunna se vad som tvålas in i duschen istället för att känna sig fram.
Och toasitsen är ny, visserligen lite liten men toastolen är tydligen en gammal modell. Den tidigare sitsen satt inte fast ordentligt och var i gulnad plast. Inget kul att åka runt när det behövs lugn och ro för att prestera.
Jag skulle kunna sitta på nya toasitsen och njuta av ljuset, men köket är också ändrat. Arbetsytan är lite större än ett frimärke och ett nytt diskställ frigjorde en ganska stor yta. Proportionerligt stor, alltså, och en väldig skillnad. Några nya tillbehör som tömde ett skåp, efter ommöblering så vips finns allting på mycket mer logiska ställen och allt får plats.
Och så har jag möblerat om så när jag sitter och jobbar och behöver tänka efter en stund kan jag titta ut på bergen istället för in i väggen. Tankarna flyger högre och längre!

Måtte jag alltid kunna glädjas åt allt möjligt i livet och inte bli blasé! Måtte jag alltid kunna se saker att glädjas åt utan att behöva mer eller större. Det finns faktiskt mycket fint i livet och världen – trots allt.

Av bara farten blev det dammsugat och putsat fönster också. Det är faktiskt lite skandalöst: min fönsterputsare (storasyster) i Sverige kommer inte ner och putsar här. Precis som om jag flyttat till Australien! Visst är det dålig stil!?

Himmel, så fint jag har det! Fått massor av glädje och energi, kommer att jobba i en väldig fart imorgon. Nu ska jag koka en kopp kaffe och sätta mig i soffan och njuta! Ha en skön kväll.

På sätt och vis berusad

Resten av den här da’n kan gå åt häcklefjäll, jag bryr mig inte. Jag ska skriva detta inlägget innan jag fullkomligt ger efter för att ge mig hän åt en stor, stor glädje. Den är inte helt olikt berusning och lika angenäm.

Några skickade jag i paket och några bar jag i resväskan. Det var runt mitten av november. Sedan var det dags att börja fråga runt efter rundstav, 4-5 personer konsulterades och någon skulle fixa. Och det stod stilla.

Efter några misslyckade butiksbesök blev rundstavarna inköpta och sedan kapade i ett snickeri. Dags för nästa steg, dvs montering. Lokaliserade hjälp, en ond tand kom emellan. Och det stod stilla.

Men idag på cirka 30 minuter! Mina tavlor och mina bonader är uppsatta. Och det blev SÅ bra! Nu är lägenheten väldigt tydligt MIN med en härlig mix av grekiskt och svenskt.

Jag tror att jag ska ta med mig en bok och gå ut i solen. Det är bättre att spricka utomhus än inomhus.

Invigning

Igår kväll invigde jag min balkong. Njöt av att se solen gå ner bakom bergen, småkillarna ropa nere i gränden och svagt ljud från en tv som var igång nå’nstans. En stunds eftertanke, livet spelades upp som en film. Tänk, första gången jag var här var 1987 och 27 år senare bor jag i gamla sta’n. Det har hänt lite grann under tiden.

Så tänkte jag på hur glad och tacksam jag är över att ha förverkligat en dröm, hur priviligerad jag är och pengars betydelse för handlingsutrymme och bättre förutsättningar.

Ett liv är så olika, det går upp och ner. Olika liv kan vara så totalt olika. När jag kommit så långt i tankarna dök den gamla kvinnan i Sitia upp på näthinnan, men det berättar jag imorgon.

Sitter på fik på torget där det blir lugnare och lugnare nu på lördagseftermiddagen. Nu går vi in i helgläge. Gott!

Urlöjligt…

…jag vet, och inte ett dugg intressant för den stora allmänheten eller samhällsomstörtande eller av betydelse för världsfreden, men jag bara måste få ladda upp en fånig bild. Kontraktet skrivet, första hyran betald, det är MIN lägenhet fr o m idag! Jag har nu nycklarna till mitt nya hem. Stor lättnad och glädje!!!

DSC00487

 

Otålig glädje

Söndag och det skulle bli sol, men det var inte mycket den var framme. Det långa benet först på promenad ut till Nova Lund för att hämta nya kameran. Riktigt kyligt på vägen hem – är det vårväder?

Så börjar PINAN! Eländet måste laddas först, minneskort ska sättas i och instruktionsbok ska läsas. Men jag vill ju börja fotografera NU!

Herregud, vuxna människan! Ja, jag vet, jag är 55 år men i detta läget beter jag mig som en 5-åring. Det är roligt och spännande med en ny ”leksak”. Bara synd att den får mig att i någon mån retardera. Men va faen, som arbetslös med dålig ekonomi så är det längesen jag kunde köpa nå’t onödigt som jag får glädjas riktigt skamlöst över.

Röd laddningslampa lyser fortfarande…. Egentligen är det märkliga att jag som ganska avslappnat och oberört sorterar ut saker för att skänka eller slänga, som ser saker som saker, kan gå igång på högvarv över just en SAK. Då är vi väl där igen att en sak är en sak och vad det egentligen handlar om är vår anknytning, känslor, minnen osv som liksom hänger fast vid den där saken.

Fortfarande röd laddningslampa… Jo alltså, vad jag menar är att det jag går igång på eller över (vad heter det?) är att få lära något nytt, fler möjligheter att ta bättre och annorlunda foto (jo, den är kraftfullare än den gamla kameran), löften om nya och vackra motiv som ska upptäckas genom linsen.

I laddningslampans röda sken försöker jag liksom bekanta mig med kameran. Det stör ju inte att jag vänjer handen vid den nya vikten och formen. Och pillar lite på ett av reglagen…. Skärp dig, människa! Gå och töm tvättmaskinen eller diska!!