Hyrbilsdag 4

Upp före tuppen! Plåstrade om några skavanker, kokte kaffe, packade det sista och iväg västerut mot Ano Viannos. Idag en gammal favorit, något lite modifierad för att ge lite variation.

Började med kyla och moln, men jag hade regnjacka med mig och hade lämnat shortsen hemma. Så ett par timmar senare var det blå himmel med moln här och där plus värmande sol. Typiskt! Nästan ingen vind, men den lilla som dök upp ibland var svalkande nordanvind så det gick bra i värmen trots att svetten lackade tidvis.

Vågade inte stanna för frukost vid klostret för kanske fader Sackarias skulle drabba mig som förra gången. Jag frukosterade istället i en slänt där jag tittade på getter som långsamt vaknade till liv.

Har nu kollat foton från tidigare år och våren är sen. Inte så underligt med tanke på den långa och kalla vintern. Blev jag då besviken över att inte få se ginsten färga sluttningarna gula? Nej, det finns i minnsesbanken. Spännande att komma ut innan för i år har jag upptäckt växter som jag inte sett tidigare, antingen har de varit utblommade eller så har jag bara haft ögon för de gula sluttningarna. Och en speciell känsla i naturen. Ungefär som om man säger till en sprinterlöpare som ligger i startblocken, laddad till max, att du får vänta en stund, vi ska bara kolla en sak. Nu är löparen så otålig att han skrapar med fötterna, kroppen skakar av otålighet och han vill bara ge sig iväg. Så känns det i naturen just nu. Luften darrar av återhållen kraft och energi. Många knoppar och halvt utslagna växter. Ge dem 2 dagars värme och sol och naturen kommer att explodera!

Utlöparna från Dikti var snöklädda. Tänk att igår var jag liksom på andra sidan! Mitt på förmiddagen gömde sig topparna i moln så man har störst chans att se dem på morgonen.

Fåglar kvittrade, rovfåglar segelflög, en ödla hade problem med att komma uppför en slänt, getter och får lite varstans. Buskar och träd blommar, t ex mandelträden, och jag stannade vid ett som doftade så sött och starkt. Där var en otrolig aktivitet på en massa flugfän! Jag försökte fotografera, men hade inte en chans. De satt inte stilla i många sekunder, verkade alldeles berusade och bara surrade runt.

Jag har skrivit det förr, men måste göra det igen. Det här området gör mig alltid ödmjuk och lite högtidlig. Det var här Viannou-massakern var under andra världskriget. 20 byar brändes ner. Några lyckades fly och en del av dem jagades uppe i bergen och dödades. Några brändes inne i sina hus och i några hus samlade man ihop folk, låste och tände på. Nu är det ett grönt, frodigt område med byar, olivlundar och getter. Det finns en stillhet och frid. Man måste beundra människors förmåga att resa sig!
Så dök Anogia upp i mina tankar. Det är en by här på Kreta som stred tappert och det pratar de gärna och mycket om. Det är inte fel att bevara sin historia, men jag tycker att Anogia har fastnat i sina historier, hjälteberättelser osv. Där finns en märklig ”macho-kultur”. I dokumentären ”Grekland med Simon Reeve” står en präst i Anogia vid en staty och en flagga och säger stolt att den som förolämpar vår flagga lämnar inte byn levande. Men kom igen!
Här, där jag vandrade idag, känns det dom om människorna gått vidare.
Samtidigt kallar dagens historia på mig. När jag tittar ut över havet slår det mig att några kilometer västerut längs kusten finns den grotta där myndigheterna för några veckor sedan hittade de flyktingar som gömts där av de gripna människosmugglarna. Vi kan skapa så mycket vackert och bra, men människan har sannerligen flera bottnar.

5 timmar blev det idag! Som avslutning körde jag en liten runda, men kände snart att jag längtade hem. Mycket frisk luft och fysisk aktivitet i dagarna fyra har gjort att jag samtidigt känner mig full med energi och helt slut. Ikväll ska hyrbilen lämnas tillbaka och jag ska gå ut och äta något gott tillsammans med ett glas vin. Imorgon ska ingen väckarklocka ringa. Och på söndag kör jag en repris på de här fina dagarna när jag sorterar och laddar upp foton!

Roligt att du ville hänga med på de här hyrbilsdagarna! Ha en trevlig helg!

(klicka på fotona om du vill se större format)

Blommor framför fötterna och snö i bakgrunden – härliga kontraster!

Vandra med mig på Kreta!
Du kan koppla av, njuta
samt uppleva mina gömda pärlor.
Mer information på hemsidan http://inspirewiz.com
Välkommen!
PS. Berätta när du bokar att du läser bloggen så får du 15 % rabatt!

 

Tema Att resa: 3. Efteråt

Hemma igen och uppackad. Det känns lite sorgligt, som en saknad. Jag tror att vi nu reagerar på tre olika sätt. De som bara skakar på axlarna och går vidare i vardagen. Andra som genast börjar planera nästa resa. Vi i den tredje gruppen vill suga på karamellen ett tag till. Precis som att planerandet var en stor del av resan tycker vi att ”efteråt” är det. Vi vill dra ut på det lite till.

Minnen

top-trips_ru

Foto: top-trips.nu

Souvenir – något att rynka på näsan åt? Nja, här menar jag inte det som finns i turistshoppar utan själva ordet. Det kommer från franskan och betyder ”minne”. En resa lämnar många avtryck i oss och det finns massor av minnestriggare som gör att vi kan njuta av resan länge.

Förr väntade man på att foton skulle bli framkallade, idag väntar jag en vecka eller två innan jag sätter mig och sorterar och slänger. Plötsligt är jag där – igen!

När jag har haft ressällskap får de stå ut med mina ”Minns du…”. Det roliga med det är att vi minns olika, har observerat olika detaljer och dragit olika slutsatser. Resan får nya inslag, nya vinklingar. Berikande!

Musik, doft, ljud, smak, en sak. Många signaler kan sätta fart på minnet. Med saker menar jag inte traditionella souvenirer utan saker som köpts för att de är vackra, roliga, speciellt tillfälle. Mitt armband från Samos väcker minnen till liv om ön, när jag fick gåvan och varför. Att i den grå och råkalla vintern i Skåne vira in mig i en sjal från Ierapetra värmer alldeles extra, jag kan höra Sofia när hon övertalade mig och minnas att det var egentligen för varmt för att sno in sig i den ena sjalen efter den andra men man måste ju prova.

Minnesdörren kan öppnas av andra händelser. Jag tittade på olika områden i England för vandring och ett sådant var South Downs. När jag hittade det på kartan insåg jag att det var där systerdottern och jag snurrade några dagar 2009 och förundrades över hur vackert där var. År 2011 blev området nationalpark så detta måste berättas vidare. Och då satte vi igång att minnas våra dagar, t ex när moster gick vilse på footpath…

sf1000020

Eget foto

Jag har ett helt galleri av människor som jag mött och ibland undrar jag vad de gör nu och hur de har det. De finns inte på foto, men är liksom graverade i minnet. För mig visar det vilken kraft det finns i människors möte och vilka avtryck vi gör i varandra.

Reslust och listor

Minnena finns kvar, men reslusten har vaknat igen. Vart ska det bära hän nästa gång? Så många inspirationskällor det finns! Reseskildringar, bloggar, foto-siter, grupper i sociala medier, skönlitteratur. Guideböcker i all ära, men tänk så många personliga tips vi har tillgång till idag. Pärlor som någon annan upptäckt och delar med sig av. Och vi kan kombinera – några sevärdheter, några tips, egen upptäckartid.
Via en bok skriven av en svensk som levde i Paris fick vi uppleva en mycket originell restaurang och en vacker gammal galleria – ingen av dem nämndes i de guideböcker vi tittade i.

unidosporunsueno_empowernetwork_com

Foto: unidosporunsueno.empowernetwork.com

Det är roligt att höra vad andra har för tankar och planer kring resmål och varför. Det kan sätta igång tankar så att något som inte var så tilltalande blir det eller något är en nyhet, något vi aldrig funderat över.

Så kommer vi till det där som jag skrev om i del 1: ska vi åka till något nytt eller återvända? Om en plats fångade oss och har mer att erbjuda så känner vi kanske att vi vill tillbaka.
Ska vi välja trender eller utgå från oss själva? Intressen betyder mycket för en del av oss, bl a för mig. Jag kan t ex inte åka någonstnas bara för att där är billigt utan det måste finnas något som intresserar mig. Det kan vara kultur, historia, natur, musik eller allt i en salig blandning.

svenska-som-andrasprak_blogspot_com

Foto: svenska-som-andrasprak.blogspot.com

Ibland talas det om att ha en lista, men jag tror att man kan ha flera listor. Jag är, som sagt, lite av en återvändare så bl a San Fransisco/Yosemite, Genève och Rom finns på den listan. Så har jag en vandringsreselista där bl a England, norra Grekland, södra Frankrike och Schweiz finns med. På stadslistan trängs Madrid och Wien. Och till sist drömlistan, dvs de där resorna som jag antagligen inte kommer att göra men det är så gott att drömma, med t ex safari, pyramider och tempel i Egypten, Iran, lönnskogar om hösten i Kanada. Har du några drömresmål? Skriv gärna i kommentarsfältet – det kan inspirera någon annan!

Till sist

Det jag skrivit om i dessa 3 blogginlägg om att resa är ”nöjesresor”. Att resa i arbetet, kasta sig iväg för att något tråkigt hänt, veckopendla osv är givetvis en helt annan sorts resor med andra omständigheter och minnen. Det hade blivit lite för stort om jag skulle försöka greppa allt resande.

Jag är ju en så’n där som bor utomlands och känner till ett område och därför kan ge tips vilket jag gärna gör. Ställer du frågorna ”Vad är det för väder i X-månad?” och ”Vad får man inte missa?” får du vara beredd på att få motfrågor eftersom de är omöjliga att svara på.
(du kan kasta ett öga på en annan tema-serie här i bloggen: ”Turist på östra Kreta”)

Det sägs ibland att resande vidgar våra vyer, gör oss mer öppna och förstående för andra människor och kulturer. Jag är inte så säker på det. Dels beror det på hur vi reser. Den som bor på all inclusive kanske inte ser så mycket av det dagliga livet på platsen eller i området. Dels tror jag att vi ofta inte tänker på att vi ser och tolkar mycket via våra egna fördomsfulla och generella glasögon. Om resande ska göra oss öppnare måste vi nog se till så att vi är öppna redan när vi reser. Och att vi packar ner massor av nyfikenhet och leenden – se’n är det bara att ge sig ut och ta emot alla upplevelser!

Trevlig resa! Eller som vi säger här på Kreta: Καλό ταξίδι!

PS. Nu ska jag gå och vandringspacka inför morgondagen! Även i ”det lilla” finns planering och förväntningar…

dsc02222
Vandra på Kreta i det 
vackra landskapet med enastående vyer, tystnad och lugn.
Med vandringsledare kan du koppla av, njuta samt uppleva mina gömda pärlor.
Mer information på hemsidan http://inspirewiz.com
Välkommen! 

PS. Berätta när du bokar att du läser bloggen så får du 15 % rabatt!

Programförklaring och boktips

Ja, nu blir det lite ryckigt och inte så spirituellt i bloggen. Vi har gått in i absoluta (hoppas vi) värmetoppen i högsommaren så nu är det orken som styr helt och hållet. Var på stranden igår eftermiddag, det gav ingen svalka eller lättnad alls. Vinden har övergett oss, det räcker med att titta på väderprognosen för att svettas, känna sig småkass i kroppen och lyssna på när hjärnan smälter ihop. Jag funderade igår över att om jag kommit till Medelhavet på sommaren på min första resa söderut 1978 så hade jag kanske aldrig mer rest hit. Det är för varmt, för dyrt, för passivt, för trist och enahanda. För mig i alla fall.

strandFunderar trots allt på utflykt nästa vecka. AC i buss + AC på museum låter lockande.
Jag saknar mina berg! Utsikten från mitt fönster består mest av soldis där bergen avtecknar sig som siluetter. Nu, kl 5, står allt stilla. En tröst i eländet är att också lokalbefolkningen tycker att det här är för mycket. Vi pustar tillsammans.

Var uppe vid marknaden idag och lunchade, dvs vin/öl och mezedes, med två från England. Innan de kom så var hälften av gästerna engagerade i ommöblering och omflyttning för att jag skulle slippa sitta vid ett bord som hade lite sol. Jag intygade att det var ok, men det hjälpte inte. När allt var klart konstaterade en gubbe att nu hade han ju fått mycket bättre och finare utsikt, dvs lilla jag…

Intressant att diskutera den unga generationen engelsmäns dryckesvanor. De blir ju mer och mer ”kända” världen över för att supa skallen i småbitar och partaja. Vi kom inte fram till nå’t speciellt, men de berättade att sedan en tid tillbaka kraschar flera pubar i månaden pga att engelsmän börjat dricka hemma istället för det blir billigare. Det är givetvis ingen bra utveckling, bättre att det sker öppet.
Det finns också lite oro över att nya premiärministern inte är vald utan utsedd. Om hon utlyser val för att stärka sin ställning, kommer då folk att rösta för att ändra resultatet av folkomröstningen? De har sannerligen 2 spännande år framför sig där på ön!

ut urBoktipset är en superintressant bok för dig som är intresserad av människans bakgrund, utvecklingen i Asien och Afrika och vad som kan vara ett ”gott liv” för oss alla. Är du inte intresserad så hoppa över detta. Jag fick i julklapp en bok som heter ”Ut ut Kalahari” av Lasse Berg. Lite gnälligt och tveksamt tänkte jag att nja, reseskildringar är inte riktigt min grej (har väl antagligen inte läst någon som var bra). Den fick lägga till sig ett tag och så började jag läsa. Ville sträckläsa, men det går inte utan man måste lägga den ifrån sig då och då för att fundera. Lättillgängligt skriven, trevligt skriven (han är ju från Skåne…), backar inte för det som kan vara lite jobbigt eller obekvämt. Väldigt intressant om vårt ursprung och historia. Han reser tillbaka till platser han besökt eller bott på och jämför utvecklingen. Och funderar över varför det blivit så annorlunda i Asien och Afrika. Många års boende och resande utomlands har också gett honom ett unikt perspektiv på vår del av världen, bl a hur långt vi kommit från vårt ursprungliga sätt att leva – det som fortfarande finns inom oss och som nu mår så dåligt. Mycket tänkvärt, mycket upplysande. På slutet sätter han lite på skämt ihop några punkter som ska omfatta ”det goda livet”. De hänger i luften om man inte läser hela boken så gör det!
En bok att plocka fram då och då, bläddra i eller läsa om.

Mycket har gått framåt, men både vi vanliga dödliga och biståndsorganisationer o likn verkar vara kvar på 60- och 70-talet, lyssna ett tag på Hans Rosling! Läste nå’nstans att de flesta flickor på jorden faktiskt går i skolan. Och när vi nått ett så’nt mål som utbildning till alla kommer nästa utmaning: vilket liv önskar sig de utbildade? Har utvecklingen i resten av samhället också gått framåt? Blir de besvikna när de är hänvisade till samma liv som tidigare och vad resulterar det i? Vilken utveckling vill vi ha? Vart är vi på väg??

Oj, nu blir det AC, soffa och kall Retsina. Sugen på en bra film, antagligen pga att jag såg en dålig film igår. Imorgon kväll musik på sta’n – vi har ju festival!

Ha en skön helg!

VANDRA PÅ KRETA!
Kickstarta hösten eller ta en paus!
Njut av landskap och natur, låt tankarna flyga, vila och få energi!

Mer information på hemsidan http://inspirewiz.com
Berätta att du läser bloggen när du bokar, det ger dig 15 % rabatt!

Välkommen att vandra! 

Tema ”Turist på östra Kreta”: 7. Lite rester

Tanken med temat är att ge några tips och lite kommentarer kring att besöka östra Kreta. Vad finns att se, vad bör undvikas osv. Heltäckande för området? Det är en omöjlighet, men något att börja med! Jag vet inte i skrivande stund hur många inlägg det blir och vilka dagar de publiceras, men de kommer i obruten följ.

Det blev ett litet glapp mellan inläggen här på slutet. Vi har haft fullt upp med att fira påsk och då kommer bloggen i andra hand. Detta näst sista inlägg tar upp några saker som inte fått plats tidigare. Sista inlägget blir en sorts sammanfattning. Har du frågor eller undringar eller önskningar eller synpunkter så passa på att skriva i kommentarsfältet nedan så tar jag med det!

Historia

Jag har inte skrivit något om Kretas historia, det går att läsa i flera olika medier. En sak att tänka på är vem som skriver historien, vem som håller i pennan. När kretensarna själva berättar Kretas historia är den full av myter och legender som det ofta blir i muntlig tradition. Det är svårt att urskilja vad som är fakta och vad som är ”förbättring”, men en god historia är alltid underhållande.

Grekland som land börjar egentligen med Alexander den store som kom från norr och lyckades ena stadsstaterna. Intressant, tycker jag, är att Kreta inte ingick förrän 1913. Öns strategiska placering i Medelhavet lockade till sig olika stormakter som betydde både för- och nackdelar för kretensarna. År 1898 blev Kreta självständigt, dock under förvaltare eller mandat där Italien tilldelades östra Kreta. Majoriteten ville ha en union med Grekland och så blev det den 30 maj 1913.

Kreta var en av de värsta krigsskådeplatserna under andra världskriget. Här utkämpades slag mellan de allierade och tyskarna. Kretensarna kämpade på de allierades sida och bistod bl a med ovärderlig kunskap om landskapet. Intressant är ”slaget om Kreta” 1941 då tyskarna iscensatte den då första huvudsakligen luftburna invasionen. Och första gången tyska trupper mötte massivt motstånd från civilbefolkningen. Det finns gott om minnesmonument över nedbrända byar, gripna och dödade motståndsmän osv.

Natur och klimat

Kreta har fyra årstider och nere i sydost betyder det milda, lite råkalla vintrar. Vår med behaglig temperatur och rikt växtliv. Som vi tidigare konstaterat ligger Kreta långt ner i söder på Europas gräns till Afrika. Det innebär att sommaren kan vara väldigt varm, framför allt juli och augusti. Hösten liknar våren, framför allt när det första regnet kommit och väckt naturen till liv igen. Höst-vinter-vår kännetecknas också av mer växlande väder än sommaren.

 

DSC01036

På väg över bergen från söder till norr, Mirabello-bukten i blickfånget! (eget foto)

Ge dig ut och njut av Kretas vackra landskap! I öster har vi inte så höga berg så det är mer lättillgängligt. Tycker du om äventyr så ge dig ut på egen hand, men förbered dig väl. Förvänta dig inte markerade vandringsleder eller cykelvägar, du är utlämnad till kartor. Ge dig inte ut ensam!
Vill du vara säker på att få en heldag med hjälp före start, utan att gå vilse och hitta pärlor så kontakta någon arrangör på plats. De har lokalkännedom och vet var det är bäst och finast att cykla, klättra, vandra osv. (vill du vandra kan du kontakta mig!)

 

Ge dig inte ut under de varmaste månaderna! Kanske du tror att det är svalare i bergen, men du har under flera timmar en obarmhärtig sol och ingen skugga. Ofta är det skönare närmare kusten eftersom där svalkar havsbrisen. Kortare turer eller långpromenader kan du göra, men gör det inte ensam. Varje år är det en del tillbud och t o m dödsfall pga att personer gett sig upp i bergen utan att tänka efter före. Stukade fötter, brutna ben, uttorkning. Så onödigt.
(Länktips till mer info finns längst ner i detta inlägget)

Hantverk, konst och andra småföretag

Det Kreta ofta förknippas med är broderier och vävnader samt knivar. Själv går jag och funderar på att beställa ett par handgjorda stövlar – det är också en sorts konsthantverk, tycker jag.

Det är så synd att många hemsidor bara finns på grekiska och det gäller i allra högsta grad inom hantverk, konst och annan småskalig produktion. Fråga på hotellet, turistbyrån, tavernan! Vi som inte kan grekiska behöver hjälp, vi missar en hel del information på t ex skyltar ute i byarna. Om någon kan ge oss några tips kan den kanske skriva namnet på en lapp så vi kan hitta rätt.

Det finns krukmakerier, träsnidare, målare, keramiker m fl utspridda i byarna. En del har inte egen försäljning utan deras alster kan finnas i butik i sta’n, men oftast inte i de traditionella turistshopparna.

Den ekonomiska krisen har fått olika småföretag att poppa upp lite varstans. De representerar ett varierat utbud av egenproducerade varor som t ex honung, vin, must, kryddor. Ibland ligger butik och tillverkning i samma hus och man kan få ta en titt om man har tur. Jag kan bjuda på två exempel: Kristoffer Sfakianakis, träsvarvning (hans alster säljs i butik i Ierapetra) och Evotry som är ett familjeföretag med egen butik i Kavoussi, de framställer druvmust och druvmelass som sedan används i olika produkter.

DSC02561

Agios Nikolaos (eget foto)

Någon undrade om street art och jag vet inte riktigt var gränsen går mellan street art och dekorationer. ”Konstnärlig utsmyckning” dyker upp lite här och var, men har ingen större utbredning. Jag har sett några exempel i Agios Nikolaos och i Ierapetra har vi bl a skolmur och hamnpir som är dekorerade. Om det finns i Sitia känner jag inte till.

Tyvärr är klotter utbrett på hela Kreta, en del klotter är politiska slagord o likn. Det verkar inte föras någon kamp mot klottret, det verkar som om man gett upp. Det är synd för om det tas bort med en gång så tröttnar klottrarna oftast förr eller senare. För mig är klotter lika skräpigt och förfulande som sopor som inte ligger där de ska ligga.

Jag har mycket mer att berätta och massor med tips, det finns så mycket bara på vår östra del av denna stora, vackra ö. Nå’nstans måste denna temaserie ta slut och det blir alltså nästa gång. Sista inlägget blir en sorts sammanfattning. Har du frågor eller undringar eller önskningar eller synpunkter eller tips så passa på att skriva i kommentarsfältet nedan eller maila till mig!

Ha det gott!

Länktips: Vill du ha tips om vad som kan vara viktigt att tänka på vid aktivitet (inte bara tips för vandrare) uppe i bergen så läs mina två gästbloggsinlägg på vandringsguiden.se: Vandra på Kreta och Vandringsledare – vad ska det vara bra för?

BOKA NU! Vandra på vackra Kreta!
Mer information på hemsidan inspirewiz.com
om upplägg, förutsättningar, pris, bokning, referenser mm.
Välkommen att vandra och Καλώς ορίσατε till Kreta!

Det utlovade blev inte fast lite

För någon vecka sedan utlovade jag att ta reda på mer om de politiska partierna och skriva ihop en lista el likn. Jag tar tillbaka det. Har surfat runt och ett rörigare politiskt liv får man nog leta efter. Den svenska politiska arenan är i jämförelse väldigt stelbent och enformig. Fast det är kanske stabilitet som är förutsättning för en stor del av samhällsbygge. Men det får inte bli dammigt och självuppfyllande.

Efter lite bakgrund och fakta inför valet i Grekland kommer lite Sverige.
(alla faktafel beror på internet såvida det inte är jag som läst eller tolkat fel)

Grekland

Hur som helst, först en liten tillbakablick. Detta är bara några punkter, Greklands historia är som att läsa en thriller. Det är avsättningar, kriser, husarrester, landsflykt…

  • Före andra världskriget har vi första världskriget, balkankrigen och kriget mot Osmanska riket.
  • 1941 invaderas Grekland och dras därmed in i andra världskriget.
  • 1942 börjar spänningar mellan motståndsrörelsens höger- och vänsterflyglar. Det leder till inbördeskrig 1946-1949.
  • 1947 får Grekland sin nuvarande utsträckning.
  • Efter inbördeskriget är det rörigt ett tag med ett stort antal regeringsskiften och Cypernfrågan dominerar.
  • 1952 samlar Alexandros Papagos landet, han efterträds av Konstantinos Karamanlis 1955 och 1967 genomför militären under ledning av Georgos Papadopoulos (och stöd från USA) en statskupp.
  • 1967-1974 militärjunta som 1973 avskaffar monarkin och 1974 faller militärjuntan efter att ha satt igång en statskupp på Cypern (”Cypernkrisen”).
  • 1975 utropas republik och landet blir en demokrati.
  • 1981 går man med i EU (dåvarande EG), 2001 i EMU och euron införs 2002.
  • Från juntans fall och fram till den ekonomiska krisen dominerades den politiska scenen av de två stora partierna Nea Demokratia och PASOK.

Anledningen till att det är svårt att få ihop en aktuell lista på politiska partier är att jag inte kan hitta någon vettig sådan att utgå ifrån. Jag har hittat en lista på alla partier sedan 1974, men jag blev helsnurrig. Det är så många småpartier, allianser och koalitioner. Och partier bildas för att finnas några år och sedan försvinna eller ombildas. Vi utgår från vilka som klarade spärren i januari 2015:

Syriza – ledare Alexis Tsipras, från början en koalition som senare ombildades till ett part. Beskrivs som radikal vänster.
Nea Demokratia – ledare Vangelis Meimarakis, beskrivs som liberalkonservativt eller center/höger.
Gyllene gryning – ledare Nikolaos Michaloliakos (jag vet inte om han fortfarande är ledare eller om rättegången är klar), beskrivs som nynazistiskt eller högerextremt eller nationalistiskt.
Floden (To Potami) – ledare Stavros Theodoraki, beskrivs som socialliberalt eller socialdemokratiskt, är pro-europeiskt.
KKE – ledare Dimitris Koutsoubas, Greklands äldsta parti (grundades 1918), beskrivs som marxist-leninister eller kommunistparti.
Oberoende greker (ANEL) – ledare Panos Kammenos, beskrivs som ett högerparti, utbrytargrupp från Nea Demokratia 2012.
PASOK – ledare Fofi Gennimata, beskrivs som socialistiskt eller socialdemokratiskt.

I samband med valet i januari 2015 avgick Giorgos Papandreou från PASOK och bildade KSD (Kinima Dimokraton Sosialisation). I augusti bröt en grupp sig ur Syriza och bildade Folklig enhet, ledare Panagiotis Lafazanis.

Därutöver finns grönt parti och en hel del småpartier på vänster- och högerkanten.

Igår var det dags för tv-debatt och det utdelades tjuvnyp åt alla håll om jag förstått det rätt. Jag är inte så insatt i vallöften så det får du leta upp på annan plats. Intressant är de väljarundersökningar som gjorts. Syriza och Nea Demokratia står väldigt nära varandra, det skiljer bara någon procent. Mest intressant tycker jag är två saker: andelen osäkra väljare pendlar mellan 16 – 24 % beroende på undersökning. Det skulle innebära att var 4:e grek är osäker – var hamnar de rösterna nästa söndag?
Fast osäkerheten är kanske inte så konstig. Var tusan ska man lägga sin röst? Ska man lägga sin röst på Syriza som man tycker har brutit sina vallöften från valrörelsen i januari? Eller ska man lägga den på Nea Demokratia som var ett av de partier som bär ansvar för den ekonomiska röran (se punkterna ovan)?
Det andra intressanta är en undersökning som visade att drygt 40 % av de tillfrågade önskar samlingsregering! Där är nå’t att bita i för politikerna som gått ut med att någon samlingsregering blir det inte.

Om inget parti kan bilda regering så, håll i hatten, blir det val igen! Valet den 20 sept är det femte på lika många år (2 val 2012) och det tredje i år.

Sverige

När jag ändå var ute och surfade på nätet så provade jag att söka på Sverige på theguardian.com. Roligt att se vad som uppmärksammas och hur det uppfattas. Nyttigt med ”andra ögon” och andra infallsvinklar. Jag hittade bl a artikel om svenska skolan, den otroligt fina vinskörden. Det finns fler nyhetssiter – ut och kolla!

Med tanke på den rådande flytkingsituationen hittade jag en artikel om Sveriges mottagande av ensamkommande barn, den finns här.
Sugen på att resa? Följ med Hashem från Syrien till Sverige, den artikeln finns här.

Gammeltankar

Du som följt bloggen ett tag vet att jag bl a inte gillar flåspositivister eller nuhetsare. När det gäller det senare är jag övertygad om att man är ett resultat av sin historia – nu – framtid. Alla tre definierar i samverkan vem man är, vad man gör osv. Som Konfucius sa: Studera det förgångna om du vill definiera framtiden.

Hittade ut till Österlen i dimman i lördags för att besöka modern över helgen. Att besöka en 86-åring sätter igång tankar kring det egna livet och inte minst den egna ålderdomen. Nu säger du kanske att varför fundera över det, man vet ju inte vad som händer eller hur det blir. Just det, därför är det bra att ha tänkt tanken, om inte annat så för att vara lite beredd på vad som kan komma. Jag tror att det är enklare att hantera saker om man i alla fall tänkt tanken tidigare.

Mina föräldrar tillhör en helt annan generation och tid än jag gör. Jag undrar om skillnaden nå’nsin varit så stor som mellan de som föddes under mellankrigstiden (mina föräldrar föddes på 20-talet) och de som föddes efter kriget (jag är född på 50-talet). Det finns flera stora skillnader som gör att det nästan känns som om det fattas en generation mellan oss, t ex fick gården där min mor växte upp elektricitet när hon var 20 år, mina föräldrar har aldrig haft semester (vilket lärde mig att ta vara på tid, enstaka dagar och antagligen härifrån jag har arvet att söndagar ska vara lugn och ro), de började arbeta tidigt och det var fysiskt arbete genom livet vilket gör att många av dom är utslitna i sina kroppar med allt vad det innebär. Min far dog hastigt ett halvår efter sin 70-årsdag då han precis pensionerat sig. Min mor har en hel del krämpor, svårt med rörelse och ork.

När jag blir gammal…vill jag bli gammal? Och i så fall hur gammal?? Strunt samma, jag vill kunna gå så länge som möjligt så jag kan handla, gå på konstmuseum o likn. När jag inte längre kan gå vill jag i alla fall kunna ha så bra syn och hörsel att jag kan läsa, titta på film, lyssna på musik. Om jag inte kan göra varken det ena eller det andra så vill jag inte vara klar i knoppen eller befrias. och måtte jag inte bli tjafsig, envis och tjatig…

Med dessa tankarna blir det som pågår nu väldigt viktigt. Det jag gör i livet just nu – är det rätt och bra eller slösar jag bort tid? Samtidigt är det bara en del i ett helt livsöde. Det handlar kanske om att inse att allt jag kan göra är att leva så gott jag kan, ta vara på alla människor och möten som kommer i min väg, vara sann mot sig själv och andra. Göra så gott man kan helt enkelt, njuta ofta och mycket. Och hoppas att en dag få sitta och lukta på blommorna och ljuga och skratta med andra…och ta en liten promenad.

Nu skulle man kunna säga att jag är ute på en omvänd tidsresa – sitter på tåget på väg till systerdottern (född i slutet av 80-talet) i Kalmar!

A’jö Lund

Igår lämnade jag nycklarna till lägenheten, tog bilen och lämnade Lund. Jag flyttade till Lund i aug/sept 1977 och förutom 1 års pendlande mellan Stockholm och Lund och 2 år i Genève har jag varit sta’n trogen. Har hunnit med 8 adresser så delar av sta’n känner jag väl, andra nästan inte alls. Vi rör oss var och en i våra egna cirklar. Det är alltså en stor del av mitt liv som utspelat sig i Lund så det är en märklig känsla att lämna. Fast minnen reser med en, de har man alltid med sig så jag tar med mig en välpackad minnesryggsäck.

Känns det trist att lämna Lund? Nej, inte sta’n i sig för den lämnade mig för ett tag sedan. Det Lund som jag känt, levt i och tyckt om finns nästan inte kvar. Nästan alla städer har en egen själ, tycker jag, och oftast hittar man den i centrum. Omkringliggande områden och förorter kan ha mer lokala prägel och stämning, men ”staden” står för någonting, förmedlar en känsla. Lund har varit den lite gamla, charmiga, dammiga universitets- och medeltidsstaden där livet går sin gilla gång långt från storstädernas hetsiga puls och där ingen höjer på ögonbrynen över individuella klädstilar el likn. I Lund kan man känna sig trygg eftersom dess historia går så långt bak i tiden och har sta’n stått så länge så ska den väl klara sig ett tag till.

Förr sa vi att det som byggdes i Malmö centrum skulle aldrig kunna byggas i Lunds centrum. Det fanns en stolthet över hur rädd man var om Lunds särart, om att behålla och förvalta. Vi som fortfarande tycker att det är klokt och riktigt får nu höra att vi är konservativa bakåtsträvande framstegsovänliga traditionalister. Att bevara Lunds särart har blivit något att håna och göra sig lustig över. I vårt samhälle måste man ju så ofta vara för eller emot. Alltså kan vi som vill värna om själen och arvet inte vara intresserade av framtiden. Så det så.

Det är främst 3 saker som fått mig att tycka lite mindre om dagens Lund.
Alla städer ska nu ”förtätas” vilket jag tycker är väldigt trist och jag trodde att vi lärt något av de betongghetton som byggdes på 60- och 70-talen. Tydligen inte. Nu får det inte finnas en öppen gård eller några träd eller nå’t litet andningshål någonstans. Det är ett koncept som gör Lund slutet och mörkt. Och väldigt trist. Spiken i kistan för min del blev ett rykte jag hörde i vintras: det finns planer på att fälla hela lindallén på Södra Esplanaden. Huvudlöst, idiotiskt, klåfingrigt…….ja, och korkat, förstås.
Hur kunde någon över huvud taget tänka sig att ge tillstånd till byggandet av Domkyrkoforum? Man kan tycka vad man vill om själva byggnaden – ful, vacker, häftig, konstig osv. Det är en smaksak, men ingen kan påstå att den smälter in i sin omgivning utan effekten är precis tvärtom. Den har splittrat omgivningen.
Cyklister är ett gissel i alla universitetsstäder, tror jag, fast i Lund är det inte bara cyklande studenter som är laglösa utan det är majoriteten av cyklisterna. Det fanns en ganska lång tidsperiod då det var mysigt att vara gångtrafikant i Lund och promenera i lugna, charmiga centrum. För några år sedan blev alla trottoarer cykelbanor. Ja, inte officiellt, alltså utan cyklisterna liksom bara beslutade om denna utvidgning och började tillämpa den. Numera måste gångtrafikanter stiga ut i gatan för att släppa förbi cyklister oavsett om de sitter på cykeln eller leder den. Hör du en ringklocka bakom dig är det alltså dig de pinglar på – du ska flytta på dig så de kan cykla förbi.

Det finns oaser kvar i Lund, men jag tänker inte nämna en enda för då kommer nå’n klåfingrig framåtsträvande utvecklingsbenägen flexibelt modern Nisse och ska ändra och ”förbättra”. Det är, trots allt, fortfarande en fin stad att bo i eller besöka!

I vår missar jag ett arrangemang som är typiskt för vår lilla, fina stad. Ha det gott och njut, lundabor. Och välkomna alla ni andra, låt er roas av studenternas underbara humor och bra tryck på gator och torg!

logo

 karnevalsinfo: www.lundakarnevalen.se

Utburet

Sitter i mitt tomma hem. Eller rättare sagt en tom lägenhet. Det ekar. Nu ska jag åka till systern i Dalby och slå läger några dagar. Imorgon är det bara det allra, allra sista som ska fixas.

Nästan 10 år blev det på denna adressen. Skratt. Gråt. Sjukdom. Och en massa annat. Jag tror ju på att vi är en summa av vår historia-nuet-framtiden. Det går inte att bara titta och rusa framåt om man ska kunna lista ut vem man är och varför man gör som man gör. Men ibland är det lite jobbigare att titta bakåt, det kan behövas lite distans, att man ger sig själv lite tid. Så inför avskedet imorgon ska jag memorera refrängen på Ratatas ”Se dig inte om”:

se dig inte om nu
fortsätt bara gå
du går din egen väg nu
det kommer alltid vara så
och se dig inte om nu
här finns inget kvar
följ dit vinden bär dig
och den viskar dig ett svar

En plats i hjärtat

I blogginlägget ”Nyår – bakåt och framåt” filosoferade jag kring det här med historia – nu – framtid. Jag kan bli lite trött på allt framåtprat och utveckling osv och tycker att det som är ”jag”, dvs helheten, är ju alla tre bitarna. Tyckte inte att jag fick fram riktigt betydelsen av att se bakåt, att känna sin historia som formar och visar riktning framåt. Att det är viktigt att vara närvarande och härvarande i nuet för det blir en del av bakgrunden, av personligheten. Men så slog jag upp en julklappsbok och där var det! Varför bry sin hjärna med att komma på saker själv när andra redan gjort det bättre:

”Det som en gång fått en plats i ens hjärta finns där för alltid.
Det var någon som sa det till mig en gång. Hon sa att det var från en dikt som gjort starkt intryck på henne. Som hon tolkade det betydde det att om man verkligen tog något till sitt hjärta och gömde det djupt där inne, då bar man det alltid med sig. Vad som än hände skulle det alltid finnas där. Hon sa att det kunde gälla en person, en plats, en dröm. En livsuppgift. Något man betraktade som heligt. Hon sa också att allt det man gömt i sitt innersta för alltid hängde ihop och blev en del av ens person.”
(Michael Connelly, ”Skuggspel”)

Nyår – bakåt och framåt

Det dyker upp kloka ord då och då i tillvaron och en del kan man ta till sig, andra inte. På facebook dök det upp nå’t som lät ungefär så här: det finns en anledning till att backspegeln är så mycket mindre än framrutan. Jag blir ibland lite matt av allt som predikar framåt, framåt. Det beror nog på att jag tror att det som definierar oss, det som är ”jag”, är en summa av historia och framtid. Vad jag har varit med om, var jag har varit hänger ihop med var jag är på väg. Kanske en del är rädda för att titta bakåt, men då missar man en bit av sig själv, kanske t o m förnekar den. Påståendet ovan kan ändras lite till att det finns en anledning till att bakrutan är ungefär lika stor som framrutan. Eller hur?

Nyår är en högtid som verkligen inbjuder till att titta både bakåt och framåt. Den präglas dels av sorgligt vemod, dels av glad spänning. Ett år har passerat, det är dags att lämna det som ett par väl ingångna tofflor. Ett år ligger i startgroparna som ett oskrivet blad fullt med överraskningar.

Mitt 2013 började med att jag kvalade in i de arbetslösas skara, men det skulle nog ordna sig under året. Det gjorde det inte. Ekonomin såg bekymmersam ut, men skulle nog ordna sig, det var ju tillfälligt. Det var det inte utan det fick stöttas upp med lite privatlån. I bostadsrättsföreningen började vi med elstamsbyte som flöt jättebra. Arbetet med stambyte av vatten och avlopp började den 24 mars efter över 1 års planering, möten osv. Det är en stor operation som tyvärr ännu inte är klar och besvikelsen över entreprenören är stor. Det har tagit och tar mycket tid och energi att trycka på, tjata, påminna……och det är förbannat tradigt.
På plussidan för 2013 ligger ett fantastiskt vandringsår! Visserligen kom det igång cirka 1 månad senare än vanligt, men sedan var förhållandena utmärkta och bjöd på många nya etapper. Det var egentligen inte vädret som avslutade säsongen i slutet av november utan de korta dagarna. Ett annat plus för 2013 är, som alltid, möten med människor även om det inte blivit så många pga arbetslösheten.
Så fortsätter tillbakablickandet utanför min lilla tillvaro – vad hände i världen? Blev den lite, lite bättre? Tyckte att 2013 tackade för sig med stil eftersom solen tittade fram på årets sista dag.

Mitt 2014 börjar med arbetslöshet, men behöver inte sluta så. Efter mycket funderande och planerande så ser året spännande ut med förändringar och utmaningar. Jag har skrivit tidigare att jag har något ”på gång”, men att jag inte kan eller vill ropa ut det förrän det är igång. Och det är i början av året det kommer att ske! Allt är öppet, verkligen ett oskrivet blad, allt kan hända. Spännande, roligt och skrämmande.
Jag ser fram emot möten med människor – både gamla invanda och nya bekantskaper. Det finns en lösning på ekonomin som kommer att sudda ut magkatarren.
Så är det valår vilket brukar vara ett intressant skådespel. Världsekonomin har bromsats och vänder sakta uppåt, kanske inte kommer att märkas så mycket 2014 men är i alla fall glädjande. Och världen blir förhoppningsvis lite, lite bättre under året.

Här börjar året med grått, dystert väder men det är vindstilla. Året vill nog bara ge oss en mjukstart vilket jag gillar, det är snyggt och en bra början. Det ger frid och ro att minnas, summera och fundera vidare.

Lyssna till det förflutna och tala till framtiden. (Stephen Fry)

GOTT NYTT ÅR med hälsa, lycka och glädje!