Ibland vill jag bara ge upp och dra filten över huv’et.

Det var tomt i skallen i lördags när jag skulle blogga och nu är det massor som snurrar runt, tröttigt och sorgset. Minns du att jag i lördags skrev att en grupp flyktingar ska placeras på Kreta? Informationen kom från en liten notis i en nättidning, egentligen innehöll den inte så mycket information. Den kom upp på facebook i två olika grupper och genast haglade kommentarerna. Och inte var det någon rolig läsning.

Jag brukar inte ge mig in i sådana ”diskussioner” därför att så många argument grundas på känslor, schabloner, förutfattade meningar och fördomar. Och jag har så svårt för att se något bara i svart – vitt. Kanske hörde jag Martin Luther King någonstans inne i minnesbanken med ”Den yttersta tragedin är inte de onda människornas brutalitet, utan de goda människornas tystnad”. Visst måste man väl markera då och då? Så jag skrev en kommentar att jag bor på Kreta och förstår inte vad som är problemet. Då fick jag till svar att det kanske varit annorlunda om flyktingarna placerades i Ierapetra. Mitt sanningsenliga svar var att nej, det hade det inte.

Varför kan vi inte tänka efter lite innan vi öppnar munnen? Här jämfördes den okontrollerade flyktingströmmen på Lesvos med en grupp som placeras under kontrollerade former. Ungefär som att jämföra äpplen med päron. Kriminaliteten ska öka (??), turisterna ska avstå att resa hit, Greklands ekonomi gå totalt i sank. Att det vänliga grekiska folket ska behöva utsättas för detta (”glömt” bort alla gästarbetare som redan finns här? den charmige kyparen är kanske inte alls grek utan alban. eller bulgar. eller rumän.). Och så vidare, och så vidare. Det ifrågasattes varför inte ”arabiska” länder ställer upp, tydligen glömde man kontrollera var de flesta flyktingarna i världen befinner sig.

Kan eller orkar vi inte ta reda på några fakta? Varför diskutera om vi inte är öppna för att lära, dvs ompröva det vi tror oss veta? Varför är vi inte längre källkritiska utan bara sväljer information som liknar det vi redan vet eller för att vi tycker det låter bra? Och mina tankar går till Hans Rosling. Han lämnade oss alldeles för tidigt – kan någon annan ta vid och hålla upplysningens ljus brinnande för oss?

Så öppnade jag en bok, ”Nattmannen” av J L Horst som handlade om kriminalitet och hur den tar sig över alla gränser (precis som finansvärlden – inga liknelser i övrigt…), riktar in sig på de mest sårbara medan de respekterade tjänar pengar och nationaliteter av alla slag finns representerade. Den var väldigt bra, uppfriskande men det blev liksom lite till inom samma ämne.

Och igår gjorde clownen i väster ett nytt försök med ett inreseförbud där hela befolkningar i vissa länder döms ut som terrorister. Samtidigt är det inte han som är skrämmande utan alla som röstade på honom, alla som står på hans sida som ”rådgivare” och alla som hittar legitimitet för egen del i det han gör, t ex SD.

Så du får ursäkta om detta inlägget inte var positivt, roligt eller underhållande. Ibland är inte tillvaron det. Nu ska jag försöka skaka av mig nedstämdheten, lugna ner tankesnurret på hjärnkontoret. Fast det blir inte lätt. För om vi människor inte bryr oss om varandra, att vara kloka och medkännande – vad har vi då kvar? Ibland är det svårt att vara humanist, att tro på människorna.

Martin Luther King sa också  ”Människor hatar ofta varandra därför att de fruktar varandra. De fruktar varandra därför att de inte känner varandra. De känner inte varandra därför att de inte har några förbindelser med varandra. De har inga förbindelser med varandra därför att de lever åtskilda.”

För övrigt är det alldeles molnigt ute och vi har en sådan här vecka att se fram emot (klicka på bilden så blir den större):

Ha en bra vecka!

PS. Ny video i min youtube-kanal:


Vandra med mig på Kreta!
Vackert landskapet med enastående vyer, tystnad och lugn. Du kan koppla av, njuta samt få uppleva mina gömda pärlor.
Mer information på hemsidan http://inspirewiz.com
Välkommen!
PS. Berätta när du bokar att du läser bloggen så får du 15 % rabatt!

 

Tillbaka!

Tillbaka igen efter ett litet uppehåll här i bloggen eftersom det kom besök från Sverige. Det som pågår i verkligheten har liksom företräde framför den digitala världen. I alla fall hos mig.

Det har varit val och det blev ju en riktig katastrof. Osäkert parlamentariskt läge behöver Sverige absolut inte, investerare o likn drar öronen till sig och det lär knappast gynna arbetslösheten. Såg på nätet att Löfvén ska bilda regering trots att alla röster inte är räknade än. Konstigt, tycker jag.
SD ökade och det finns mycket att säga om det, men allra mest är det en stor sorg. Var är Sverige och svenskarna på väg? Den enda ljusglimten jag har hittat är att FI inte kom in. Jag tror inte på smala intressepartier och är inte så förtjust i dagens feminism. Fram för humanism och jämställdhet!

Här nere har vi ägnat oss åt utflykter med byar och fantastiska vyer och kloster och en massa andra ingredienser, matorgier, solstolsslappning i små badvikar och i sta’n, glada skratt och helt enkelt mått bra. Hjärnorna har inte varit helt avslagna, bl a har vi hittat några nya blommor, skådat vackra fågeln som heter biätare och fascinerats av de tusentals svalor som samlas på ledningarna i centrum samt lärt oss att det i söndags var korsets dag och det var därför alla kom med basilikakvistar från kyrkan. Tror att alla inblandade är nöjda med veckan, jag uppskattade den av flera skäl. Härligt med avbrott i vardagen, måltidssällskap och att få prata svenska. Väldigt roligt att få visa och tipsa om pärlor i omgivningen. Här finns så väldigt mycket, hoppas fler hittar hit till sydöstra och östra Kreta.

Det har också vandrats, men det kommer i ett eget inlägg imorgon då jag också lägger ut foto. Idag har jag sovit läääänge och se’n småfixat i sakta mak medan tvättmaskinen gått varm. Igår fick vi lite regn och sen eftermiddag kom ett riktigt skyfall med åska. Nu har vi frisk, sval vind och strålande solsken – så härligt efter flera veckor med tjock, varm och fuktig luft. Ser fram emot en skön morgonrunda imorgon.

Innan jag fixar middag blir det fördrink med lite tilltugg. Kroppen behöver långsam utfasning från festläge…

Hå hå ja ja…

Tänkte få ihop att bra blogginlägg om att Sverige kan skicka signal till övriga Europa om att vi inte släpper fram mörkrets krafter, att vi har haft en formsvacka men nu är vi tillbaka igen. Nu står vi för humanism och rättvisa och allt det där andra som Sverige var känt för lite längre tillbaka i tiden. Jag tänkte få ihop det på nå’t snyggt sätt med att det imorgon är Mors dag och min födelsedag så vi skulle väl kunna få en riktigt fin, vacker och bra present: en vettig EU-röstning.

Men så råkade jag läsa detta i SvD:s nätupplaga:
Enligt SvD/Sifos nya väljarbarometer är det två partier på de politiska kanterna som kommer att fira de största triumferna.

– Valen till Europaparlamentet är ju de små partiernas arena, medan de stora har garden nere, säger statsvetarprofessorn Henrik Ekengren Oscarsson.

Och om den här mätningen blir valresultat får Sverigedemokraterna inte bara komma in i EU-parlamentet, utan kan skicka dit två ledamöter.

Toppnamnet Kristina Winberg skulle i så fall få sällskap av partistyrelseledamoten Peter Lundgren, lastbilschaufför från Gnosjö. Om inte personröster ändrar på den ordningen, förstås.

Gudrun Schymans Feministiskt initiativ kampanjar under parollen ”Ut med rasisterna in med feministerna”. Det är väl tveksamt om Schyman skulle anse att det uppdraget är utfört, om Fi får debutera i EU-parlamentet i sällskap med Sverigedemokraterna.

Och då blev jag så trött och uppgiven att jag inte kan få ihop nå’t över huvud taget.