En velldi blanning!

En bra vecka går mot sitt slut. Jag kunde till slut slita mig från mitt nya, snygga diskställ och krypa in i skrivarstugan. Vi har haft skiftande väder vilket jag uppskattar mycket. När sommaren sätter igång i mitten av maj (ungefär) och mattas i mitten av september (ungefär) är det solsken och blå himmel. Det kanske låter märkligt, men det blir väldigt tråkigt med samma väder hela, hela tiden. I juli-augusti är det dessutom hett eftersom det då är högsommar. I år ser det ut som om jag slipper undan den tiden eftersom en Sverige-vistelse är planerad. Å, så skönt det ska bli!

På tal om att besöka andra länder har vi fått ett glädjande besked: Ving har utökat med ett hotell i Ierapetra och Apollo börjar så smått (från Arlanda) i år med resor till Sitia. Västra Kreta behöver icke känna fruktan. Vi här i öst är inte ute efter våra gamla glansdagar då de flesta skandinaver reste hit, men vi kan väl sprida ut det lite mer över ön. Det tjänar alla på.

På tal om turister anlände de första charterturisterna förra veckan till Iraklions flygplats så nu är säsongen igång. Det är Tyskland som är först som vanligt. Jag har kommenterat det förut och tycker fortfarande att det är märkligt att skandinaverna anländer sist och är de första att lämna i oktober. Märkligt därför att i norr pratar vi så mycket om att vi behöver ljus och är trötta på kyla, men vi stannar hemma så länge som möjligt. Eller så åker folk längre bort under vår och höst – vad vet jag!?

En sak vet jag och det är att jag en dag upplevde en kraftig berusning utan att inmundiga alkohol. Jag fick förklarat för mig vilka trafikändringar som ska göras i sta’n. Jag kunde inte få ihop det, såg bara en stor mastodontkrock framför mig. Kanske kommunen beslutat att vi ska börja öva på kaosläge eftersom de släckt ett trafikljus i en av de mest olycksdrabbade korsningarna. Hur som helst är det bra att det på vissa gator byggts bredare trottoarer för där tänker jag hålla mig och beskåda eländet. Fast kanske det blir bra, vi får se.

På tal om trafik har det nu kommit besked om flygplatsen i Kasteli som ska ersätta flygplatsen i Iraklio. Det kom bara in ett bud och de har fått grönt ljus för första etappen.

På tal om snurrigt, förresten, så är det just nu dödläge i förhandlingarna kring nästa delutbetalning av 3:e stödlånet till Grekland. IMF är ju inte med som kreditgivare eftersom överenskommelsen stred mot deras stadgar, men Euro-gruppen vill ha med dom på banan men vill inte gå med på IMF:s krav. Så nu står ett förvirrat Grekland mitt i röran och vet varken ut eller in. Kreditgivarna får dock sätta fart för i juni ska Grekland göra avbetalning på tidigare lån. Alltså måste pengar betalas ut så att de kan betalas tillbaka. Bli inte ledsen om du inte hänger med! Stödlånen är en urmärklig konstruktion som jag inte ens tror att bankerna och kreditgivarna själva förstår.
Och som grädde på moset är det grus i maskineriet inför toppmötet i Rom på lördag. För att fira EU:s 60-årsdag ska det tydligen undertecknas en gemensam deklaration. Grekland vill inte skriva på utan att det skrivs in förtydliganden, Polen och Ungern stökar på sitt håll…men det blir nog bra till slut.

Vi struntar i EU i helgen för imorgon har vi viktigare saker för oss. Då är det Greklands nationaldag! Dags för orkestern att lufta sig, skolor och föreningar att paradera, borgmästaren ska hålla tal, kransar läggas ner vid statyn på Frihetstorget, biskopen ge välsignelse och gäster i allehanda uniformer mingla runt. Det hela börjar med gudstjänt på morgonen, men de tre timmarna får grekerna klara själva. Jag ska ge mig ut och titta på folklivet fast jag vet ännu inte vilken gata det blir eftersom gamla paradgatan blivit gågata (och jodå, den är snart klar…).
Varför den 25 mars? Jo, den dagen år 1821 utropade Grekland sin självständighet från Osmanska riket. Det blev krig så klart och det varade till 1829. År 1831 var inbördeskrig nära så kungariket Grekland bildades 1932 vid Londonkonferensen och blev då erkänd som självständig stat.

På tal om självständig kan vi gå över till självstyrande. I Grekland finns den autonoma munkrepubliken Athos som EU-parlamentet tydligen börjat peta på för att de ska öppna upp sig mer. Suck! Om du är intresserad av Athos så finns en dokumentär i två avsnitt på http://urplay.se. Intressant!

På tal om intressant (det här blir en lite konstig övergång…) funderar jag ibland över djurhållning. Just nu ylar, skriker och skäller grannens ena hund. Han är antagligen inlåst i ett rum. Och i mitt hus, en våning under mig, har ett par skaffat hund som har balkongen som toalett. Deras balkong, alltså, inte min. Jag kan bara komma fram till en slutsats: det är inte så enkelt att alla vildhundar far illa och att alla hundar som lever med människor mår bra.

På tal om att må bra (det blev en snygg övergång!) kan jag tipsa om den perfekta låten för självhjälp för att varva ner, t ex i helgen. Lyssna noga på texten, skaka loss och ha en riktigt skön helg!


Vandra med mig på Kreta!
Du kan koppla av, njuta samt uppleva mina gömda pärlor.
Mer information på hemsidan http://inspirewiz.com
Välkommen!
PS. Berätta när du bokar att du läser bloggen så får du 15 % rabatt!

 

 

 

Det som inte finns finns inte.

Visst är det svårt när man köpt något, kommer hem och allt finns inte i förpackningen som man redan öppnat? Det är en annan och lättare sak att visa att något är fel och behöver bytas. Men hur bevisa att det som inte finns inte finns. Eller finns inte. Eller hur det nu blir.

Det är säkert någon som läser det här som menar att som svensk får vi träning på att saker fattas genom att handla på IKEA. Jag kan inte hålla med om det. Jag har köpt mycket på IKEA genom åren och om det inte stämt så har det varit fel på andra hållet. Det är inte en skön eller behaglig känsla. Varför finns det fler delar än vad som anges på monteringsanvisningen? Har jag räknat fel, är det inkorrekt på monteringsanvisningen eller har packeteraren räknat fel?
Det har aldrig varit alternativ ett så då har hoppet stått till alternativ tre för alternativ två är väldigt obekvämt. Det ger liksom lite skav och det känns tjockt att svälja.

Greker generellt har svårt för att lita på någons ord. Det måste till bevis, gärna konkreta sådana. De må verka tro på det som sägs, till och med instämma, men det är mest ett spel för gallerierna eller för att få slut på diskussionen. De vänder sig om och ler. Eller skakar på huv’et. Eller rycker på axlarna.

En av mina favoritbutiker är en ”hushållsalltiallobutik” där man kan hitta det mesta och ofta till bra priser. Jag har ett tag gått och tittat på nytt diskställ och till slut kom jag till ett beslut. Varför det tog tid? Ja, allt måste vägas in som modell, färg, material, praktiskt, pris.

Jag skred till handling, köpte mitt diskställ, gick till super market och glömde kassen där. Det hör egentligen inte hit så jag vet inte varför jag berättade det…. Nåja, när jag spurtat upp och hämtat kassen och kom hem (igen) så slet jag upp förpackningen som bara var genomskinlig plast (”så du kunde kontrollerat ordentligt i butiken och sluppit efterspelande besvär” – jodå, jag kan också vara efterklok…). Jag monterade ihop diskstället. Ut med det gamla och upp med det nya. Så tjusigt! Rätt mått, bra färg, stadigt. Ett riktigt bra köp!
Men vänta! Var är bestickkorgen? Den som ska hänga på utsidan på ena kortsidan (vi återkommer till detta konstruktionsfel)? Det fanns en bild i förpackningen. Jodå, jag hade rätt, där skulle vara en bestickkorg.

Jaha, då skulle jag alltså ut på det otacksamma och svåra uppdraget att för en försäljare förklara att det som skulle finnas inte fanns. I alla fall inte i den förpackningen. Och det inte  för vilken försäljare som helst utan en grek. Hm.

Stegade in i butiken med bilden i handen och förklarade att bestickkorgen fattades.
– Gjorde den? undrade försäljaren med rynkad panna.
– Ja, nickade jag med ett lagom stort och tillmötesgående leende.
– Det var konstigt! mumlade försäljaren bekymrat.
– Det fanns inte i förpackningen? undrade han som om han misstrodde både min syn och fattningsförmåga.
(Jo, jag har försnillat den för att sälja på marknaden på lördag, tänkte jag)
– Nej, den var inte där, intygade jag.
Olustkänslan att inte bli trodd började sprida sig i kroppen, men jag höll emot och fortsatte le. Nu något ansträngt.
– Det var väldigt märkligt! sa han och nu var det tydligt att han började luta åt att lita mer på fabriken än på mig.
(Kanske jag skulle tagit med diskstället, men det bevisar ju inget om bestickkorgen…)
– Ja, jo, men så var det i alla fall, upprepade jag.
Nu började en oro sprida sig i kroppen. Hur ska jag bevisa att jag inte ljuger? Det här kommer aldrig att fungera, kanske jag ska köpa en annan bestickkorg och ha vid sidan.
– Jag vet inte om jag har fler, sa han bekymrat och började gå mot andra rummet.
Nu gällde det att hålla igen och inte rycka fram och peka på det diskställ som stod hopmonterat på hyllan.
– Har du inte fler så är det inget att göra åt, kommenterade jag ödmjukt.
Han hittade själv bestickkorgen på hyllan.
– Ta denna, sa han.
– Jag hoppas att du inte tror att jag försöker lura dig eller….,började jag medan jag tog ett fast grepp om min bestickkorg.
– Nej, nej, det tror jag inte! intygade han och viftade med handen.
Jag tackade och lämnade butiken, han stod kvar mitt på golvet med en förvånad min. Det såg ut som om han tänkte att detta var dagens, kanske veckans, märkligaste händelse. Och kunde det verkligen stämma…!?
Jag, å min sida, hade en obekväm känsla när jag gick därifrån fast jag bara fått vad jag betalt för från början. Och att om jag inte varit ”känd” i butiken hade jag inte haft en bestickkorg i min hand. Tänk om han tror att….det gör han säkert…eller….

Frågan är väl om det är jag som sätter ärlighet för högt eller han som haft dåliga erfarenheter. Eller om jag bara projicerar mina egna tankar på honom. Hur som helst – det är svårt att bevisa att det som inte finns finns inte.
Konstruktionsfelet? Diskställ med en bricka underst som ska samla upp vatten är väldigt smart så slipper man sjöar på köksbänken. Men, och nu kommer det, varför kan inte brickan göras lite, lite längre? Då hade den även fångat upp vattnet från bestickkorgen som hänger utanför! Enkelt att se med blotta ögat för en amatör som jag så vad tänkte konstruktören på? Kanske det var dags för fikapaus. Det är det i alla fall här. Nu.

 

PS. Nu finns foton från hyrbilsdagarna på min flickr-sida!

 

Vandra med mig på Kreta!
Du kan koppla av, njuta
samt uppleva mina gömda pärlor.
Mer information på hemsidan http://inspirewiz.com
Välkommen!
PS. Berätta när du bokar att du läser bloggen så får du 15 % rabatt!

 

 

Jag har skakat av mig filten!

Denna veckan började ju lite låg och mörk med att jag i måndags bloggade att jag ville dra filten över huv’et, men jag har skakat den av mig och kommit fram igen. Man kan inte annat när en sådan här nyhet fladdrar förbi. Läs och njut!

Och jag fick i veckan upp mina foton från bergsbestigningen (jo, så kändes första halvan) i fredags på min flickr-sida.

Annars har veckan varit gråmulen med regnskurar och åska. Väldigt skönt och behövligt väder! I morse på morgonrundan fick jag utöva riktiga balansakter för att komma runt små sjöar på vägen. Ser fram emot vandringar nästa vecka med nya blom- och växtfynd.

Nu ska jag bli pretentiös och skriva om mitt författande. Ja, jag har inte gett ut någon bok än och kommer kanske inte att göra det heller, men jag är faktiskt mitt i skrivandet av en bok. Det är en del av min vardag just nu. Så det så!

Det har varit en bra skrivvecka, men ovan som jag är så är det en del som tar uppmärksamhet och tid. Hur ofta, var och när ska man arbeta (jodå, skriva bok är ett arbete…och ett nöje). Inget kan tryckas fram utan måste få ta sin tid och då blir allt annat lite av irritationsmoment. Eller i alla fall tidstjuvar.
Har du någon gång funderat över författares tack till olika människor, bl a deras familj för att ”de finns” eller för att ”de orkat”? Jag har undrat lite varför. Det gör jag inte längre. Kan man beställa en familj? En bunte människor som tar hand om allt annat som handla, städa, marknadsföra, kolla mail och post, bokföra, bädda, betala räkningar. Och allt annat. Så att jag kan koncentrera mig på att sova, äta, skriva och vandra (i omvänd ordning).

När jag stuvar runt för att få ihop sammanhängande skrivtid sneglar jag på mina bloggar. Hur mycket ska man skriva när man skriver om du förstår hur jag menar. Jag följer två bloggar som skrivs av författare. Den ene är Fredrik Backman som inte bloggar när han skriver bok. Den andra är Kim Kimselius som bloggar lika ofta som vanligt när hon skriver bok. Ingen hjälp eller guidning där inte!
Jag har i alla fall kommit fram till att företagsbloggen ska göra ett litet uppehåll, tycker att jag fastnat lite och behöver inspiration, kanske en nystart.

Hjärnan är ett märkligt organ för när jag löser korsord kan jag massor med synonymer. När jag sätter mig med boken kan jag nästan inga alls utan upprepar samma ord på flera ställen. Vansinnigt tjatigt, men det löser sig kanske i nästa steg.
Och har du någon aning om hur svårt det är att skriva en dialog som låter naturlig eller i alla fall trolig och inte som två stelopererade, neurotiska robotar?
Jag bjuder i alla fall mig själv på en del goda skratt. I första utkastet var jag övertydlig. En del låter som om jag förklarar något för ett förskolebarn (som skulle somnat av uttråkning). Sådana tabbar måste nu plockas bort. Plus en del andra galenskaper, men som sagt får jag en del goda skratt.

Nu är det helg, men jag kommer att fortsätta följa med det flyt jag har just nu. Det kan t o m bli skrivande på söndag som du vet är min lediga dag för frid och ro. Kreativitetens störtflod tar ingen hänsyn, men söndagsfrukost på stamstället är nästan heligt!

Grekland mår ganska bra, förresten. Lantbrukarna har demonstrerat och brottats med polisen i Aten precis som ifjol. Nu får de nog packa sig hem och börja med vårbruket oavsett skatter och försäkringar.
Det är inte bara Trump som hänger på Twitter. Syrizas ledare Tsipras och Ny Demokratis ledare Mitsotakis slängde i veckan käft på Twitter om fotboll och valsegrar. Har inte de där grabbarna ett jobb att sköta?
En väg i Rethymnon håller på att rasa ner i havet. Nu har man kommit på att det är nog inte så bra för turisterna. Lokalbefolkningen då? Och med tanke på att den första gruppen turister kommer i slutet av mars så är det kanske lite sent påtänkt.
Ett nystartat teknikföretag i Iraklio har vunnit första pris med en sorts SOS-spårningsapp för fartyg och båtar. Jag begriper inte riktigt hur den fungerar, men tyckte att det var en kul nyhet. Grekland är också teknik och framsteg, inte bara moussaka, sirtaki och ekonomisk kris.

Middagen ska bara värmas lite senare, nu ska jag sjunka ner i soffan med Retsina och tilltugg. Ha en skön helg!

Vandra med mig på Kreta!
Inga sådana här övningar utan du kan koppla av, njuta samt uppleva mina gömda pärlor.
Mer information på hemsidan http://inspirewiz.com
Välkommen!
PS. Berätta när du bokar att du läser bloggen så får du 15 % rabatt

Ibland vill jag bara ge upp och dra filten över huv’et.

Det var tomt i skallen i lördags när jag skulle blogga och nu är det massor som snurrar runt, tröttigt och sorgset. Minns du att jag i lördags skrev att en grupp flyktingar ska placeras på Kreta? Informationen kom från en liten notis i en nättidning, egentligen innehöll den inte så mycket information. Den kom upp på facebook i två olika grupper och genast haglade kommentarerna. Och inte var det någon rolig läsning.

Jag brukar inte ge mig in i sådana ”diskussioner” därför att så många argument grundas på känslor, schabloner, förutfattade meningar och fördomar. Och jag har så svårt för att se något bara i svart – vitt. Kanske hörde jag Martin Luther King någonstans inne i minnesbanken med ”Den yttersta tragedin är inte de onda människornas brutalitet, utan de goda människornas tystnad”. Visst måste man väl markera då och då? Så jag skrev en kommentar att jag bor på Kreta och förstår inte vad som är problemet. Då fick jag till svar att det kanske varit annorlunda om flyktingarna placerades i Ierapetra. Mitt sanningsenliga svar var att nej, det hade det inte.

Varför kan vi inte tänka efter lite innan vi öppnar munnen? Här jämfördes den okontrollerade flyktingströmmen på Lesvos med en grupp som placeras under kontrollerade former. Ungefär som att jämföra äpplen med päron. Kriminaliteten ska öka (??), turisterna ska avstå att resa hit, Greklands ekonomi gå totalt i sank. Att det vänliga grekiska folket ska behöva utsättas för detta (”glömt” bort alla gästarbetare som redan finns här? den charmige kyparen är kanske inte alls grek utan alban. eller bulgar. eller rumän.). Och så vidare, och så vidare. Det ifrågasattes varför inte ”arabiska” länder ställer upp, tydligen glömde man kontrollera var de flesta flyktingarna i världen befinner sig.

Kan eller orkar vi inte ta reda på några fakta? Varför diskutera om vi inte är öppna för att lära, dvs ompröva det vi tror oss veta? Varför är vi inte längre källkritiska utan bara sväljer information som liknar det vi redan vet eller för att vi tycker det låter bra? Och mina tankar går till Hans Rosling. Han lämnade oss alldeles för tidigt – kan någon annan ta vid och hålla upplysningens ljus brinnande för oss?

Så öppnade jag en bok, ”Nattmannen” av J L Horst som handlade om kriminalitet och hur den tar sig över alla gränser (precis som finansvärlden – inga liknelser i övrigt…), riktar in sig på de mest sårbara medan de respekterade tjänar pengar och nationaliteter av alla slag finns representerade. Den var väldigt bra, uppfriskande men det blev liksom lite till inom samma ämne.

Och igår gjorde clownen i väster ett nytt försök med ett inreseförbud där hela befolkningar i vissa länder döms ut som terrorister. Samtidigt är det inte han som är skrämmande utan alla som röstade på honom, alla som står på hans sida som ”rådgivare” och alla som hittar legitimitet för egen del i det han gör, t ex SD.

Så du får ursäkta om detta inlägget inte var positivt, roligt eller underhållande. Ibland är inte tillvaron det. Nu ska jag försöka skaka av mig nedstämdheten, lugna ner tankesnurret på hjärnkontoret. Fast det blir inte lätt. För om vi människor inte bryr oss om varandra, att vara kloka och medkännande – vad har vi då kvar? Ibland är det svårt att vara humanist, att tro på människorna.

Martin Luther King sa också  ”Människor hatar ofta varandra därför att de fruktar varandra. De fruktar varandra därför att de inte känner varandra. De känner inte varandra därför att de inte har några förbindelser med varandra. De har inga förbindelser med varandra därför att de lever åtskilda.”

För övrigt är det alldeles molnigt ute och vi har en sådan här vecka att se fram emot (klicka på bilden så blir den större):

Ha en bra vecka!

PS. Ny video i min youtube-kanal:


Vandra med mig på Kreta!
Vackert landskapet med enastående vyer, tystnad och lugn. Du kan koppla av, njuta samt få uppleva mina gömda pärlor.
Mer information på hemsidan http://inspirewiz.com
Välkommen!
PS. Berätta när du bokar att du läser bloggen så får du 15 % rabatt!

 

Som det kan bli!

Det är inte ofta jag sätter mig vid bloggen och det är bara tomt i huv’et! Det har inte hänt något speciellt, så är ju tillvaron ibland. Så jag får väl bara låta munnen gå (via fingrarna) ett tag.

I veckan har jag fått klart och utlagt del 2 om Idleness i företagsbloggen. Intressant fenomen som vi borde ta till oss och utöva så ofta som möjligt. Om inte för att bli lugna och må bra så för att vi inte ska bli dumma och ytliga.

Som jag skrev i förra blogginlägget var jag i tisdags ute på kort vandring/långpromenad med en ovan vandrare som jag lyckades tända så hon vill fortsätta! Det var en speciell upplevelse för mig också att vistas i naturen med 20-åring från stor stad i England och som tidigare, enligt egen utsaga, inte varit närmare naturen än parker. Om man nu kan kalla parker för naturen, men det är en annan diskussion. En orm, rovfåglar, blommor, vyer, kryddbuskar (hon är utbildad kock), levande och döda getter mm fascinerade och förvånade, det mesta uppskattades.

dsc03029Igår gjorde jag en så’n där misslyckad vandring som jag gör 1-2 ggr/år. Blev lurad av satellitkartan, hade skickat mitt goda omdöme och stora erfarenhet på ledighet så det blev som det blev. Stenigt, klippigt, brant, taggiga buskar (inte bra när man har shorts). De första 2 tim var riktigt jobbiga. Att behöva gå med näsan i backen och halvklättra är inte min uppfattning om att vandra. Jag vill ju se mig omkring och njuta av natur och landskap. Så lugnade det ner sig, men otydlig karta förvirrade mig så plötsligen gick jag på stenigt underlag igen, dock inte brant denna gången. En bra dag trots allt, väldigt fysisk och full av hjärngympa för lösningar och beslut. Efter drygt 5,5 tim ringde jag taxi, kom hem och störtade in i duschen, skyndade mig ner till en fikaträff. Man ska inte boka något dagtid på vandringsdagar! Johanna tittade på mig i 2 sek och sa: Oj, du är trött! Och det var jag, men en pratstund över en god cappucino var perfekt landningsstund. Jag har sovit som ett barn i natt! Lite vin hjälpte till…

Jag såg en blommande ginstbuske dsc03042igår! Tidigt, men snart klär de bergssluttningarna i gult. Roligt igår var att jag snubblade över några nya blommor, alltså nya för mig. Jag trodde att jag sett det mesta i området, men ibland är det inte dumt att komma ur kurs. Jag har inte lagt upp några foton på min flickr-sida för jag väntar på svar om blommorna. Det finns en bra facebook-grupp, ”Flowers of Crete”, där man kan lägga upp foton och få hjälp. De har också en hemsida. Tittade precis in i gruppen och en av de växter jag träffade på användes förr för att spjäla brutna ben! Tänk, man lär sig nå’t nytt varje dag!

Du kanske undrar varför jag inte bloggat om mannen i väster, men det verkar hela Sverige vara upptagna med så det räcker. Jag tycker inte att vi ska bjuda varken honom eller mannen i öster på alltför mycket uppmärksamhet. Det är väl i och för sig tveksamt om någon av herrarna läser svenska facebook eller svenska bloggar eller över huvud taget bryr sig nämvärt om vad befolkning ute i världen tycker. Det som oroar mig är att bådas utspel och uttalanden verkar ha gett svenska SD ny luft under vingarna – håll ett öga på dom! Förlora inte resten av världen ur fokus bara för att det sitter två clowner i väst och öst. Och egentligen är det ju inte de två som är skandal eller det som kan göra en sorgsen utan att de sitter där de sitter. Hur står det egentligen till med befolkningen i de båda länderna…

I övrigt har vi haft en fin vecka vädermässigt och helgen ska bli fin. Solen lyser, grekerna kommer ut ur sina hus, grannen mitt emot har hittat stereon igen, sta’n lever upp. Tidigare i förmiddags hämtade jag mina nya informationsblad som ska ut på hotellen – väldans snygga! Nästa vecka ska jag lägga mycket tid på bokskrivandet, hoppas jag. Den behöver få en rejäl knuff. Nu märker jag att jag egentligen inte berättar någonting av allmänt intresse så nu tar vi sista rubriken.

Till sist

Jag ska försöka bli en bättre människa och slänga in lite nyheter då och då. Det blir för mycket annars (som i förra blogginlägget) och jag vet att inte alla som läser bloggen är intresserade. Så vi tar lite kortisar så här på slutet!
– Priset på olivolja på den marknaden är mycket bra pga bristen på olja. Spanien, Italien och Grekland hade inte bra väder ifjol så skörden blev liten. Antar att oljan blir dyrare i butik för oss konsumenter.
– Jag, lantbrukarna, oliv- och vinodlarna, boskapsägarna vill ha mer nederbörd och inte för mycket värme för tidigt. Ifjol försvann ju halva våren då försommarvämen slog till. Väderprognosen för oss här nere ser bra ut nästa vecka med en hel del regn.
– En 93-årig farbror gick ut i en olivlund för att bränna kvistar, men förlorade kontrollen över elden. Han hann ringa sin son, men när han kom fram tillsammans med brandkår var det för sent. Tragiskt.
– Det påstås ibland att ekonomiska krisen och stödlån ska ta kål på Grekland, men kanske hinner de själva före. Trafikolyckor med allvarlig eller dödlig utgång har ökat, Grekland ligger nu på 3:e plats efter Rumänien och Litauen. Trafikolyckor är den huvudsakliga dödsorsaken för de som är 15-29 år. Resten verkar röka ihjäl sig. Lungcancer ökar mycket i Grekland och kryper ner i åldrarna – en skrämmande utveckling. Det är många ungdomar som röker och de röker mycket! I alla fall på Kreta.
– Nu har ”gästarbetare” eller ”ekonomiska immigranter” (främst bulgarer, rumäner, albaner) börjat lämna Grekland och det märks också i Ierapetra-området. Den ekonomiska krisen oroar. De väljer andra länder där de har bättre och säkrare framtidsutsikter. Knäckfrågan blir nu om grekerna är villiga att ta de jobb som blir lediga…
– En grekisk stavhoppare har tydligen vunnit medalj på inomhus-EM.
– På måndag ska det röstas fram vilken låt av 3 st som blir Greklands bidrag till Eurovisionen. Det är väl bara Sverige och Australien som är riktigt melodifestivalstokiga och där det blir förstasidesnyheter. Här märks ingenting.
– Grekisk polis har tillsammans med ”andra nationer” (det är lite hysch-hysch) gjort en stor aktion bl a på Kreta. De har arresterat flera människosmugglare och hittat flyktingar som var gömda i grottor på sydkusten. Det här med människosmugglare kan man diskutera länge, men jag är glad att de stackarna som satt och tryckte i grottorna fått hjälp.
– Inom Grekland flyttas flyktingar runt eftersom de fastnat här pga övriga EU:s ovilja och att avtalet med Turkiet inte fungerar. Det har pratats om att några skulle inkvarteras på Kreta vilket det blev en del protester om och man visste inte var de skulle bo (jag bloggade om detta ifjol). Nu är det klart att i början av april kommer första gruppen och de ska inkvarteras i lägenheter i Iraklio och Chania.

Nu tackar jag för visat intresse, ska packa ihop och gå ut i det vackra vädret! Jag tror att detta blir första kjoldagen trots mina fula, rivna, såriga ben…
Ha en skön helg!

14 oktober 2015

Vandra med mig på Kreta!
Vackert landskapet med enastående vyer, tystnad och lugn. Du kan koppla av, njuta samt få uppleva mina gömda pärlor.
Mer information på hemsidan http://inspirewiz.com
Välkommen!
PS. Berätta när du bokar att du läser bloggen så får du 15 % rabatt!

Däremellan kommer fastan. Och några nyheter.

Så är Apokries, den tre veckor långa festtiden, över. Igår började fastan med Clean Monday (bönsoppa och drakflygning) och den bryts i påsk. I söndags var det karneval på flera platser i Grekland. I Ierapetra hade vi den största karnevalen någonsin. Bra väder, ny gata användes som fungerade jättebra. Här finns ”officiella” foton från karnevalen och här finns mina foton.

Jag måste bara få berätta att jag idag vandrat en kort vandring/långpromenad med en ovan vandringskund och en hund! Och kunden fick blodad tand och tänker fortsätta vandra – jätteroligt!! Hunden var nog besviken över stoppad get- och fårjakt.

Jag har slarvat med nyhetsläsning ett tag, men igår tog jag tag i det och backade. Förutom det som händer överallt som problem med droger, misshandel, skottväxling (på fastlandet!), trafikolyckor, jordbävningsaktivitet (på land!) och annat vardagligt så har jag plockat ut de här nyheterna!

En liten anmärkning: det verkar, i alla fall på sociala media, som om Sverige är helt upptaget med USA. Det pågår en del på vår egen bakgård ”Europa” som är värt att hålla ett öga på.

En något spänd situation som jag tror att de flesta i Sverige missat är Greklands nästa delutbetalning av tredje stödlånet (som avslutas under 2018). Den är kraftigt försenad pga att EU och IMF inte kommer överens. IMF säger att Grekland måste få skuldavskrivning, EU säger nej. Det är främst Tyskland som säger nej och deras ord väger tungt eftersom de är den största bidragsgivaren till Europeiska Stabiliseringsfonden (ESM) där stödlånen ligger. De hävdar att det skulle skapa oro och inte vara rätt med tanke på att de som tidigare fått stödlån, t ex Spanien och Irland, inte fått några avskrivningar. Viktigt i sammanhanget är också att det i april är val i Tyskland och i en undersökning svarade tyska folket att de inte vill att Grekland ska få avskrivningar. Idag ska parterna sammanstråla igen i Aten. Det är IMF, Europakommissionen, Europeiska Centralbanken, ESM och grekiska regeringen. Det är bråttom eftersom Grekland ska betala räntor och amorteringar i juni/juli. Det är den biten jag har svårast att förstå med stödlånen över huvud taget. Det är så liten del, ungefär en fjärdedel, som går till landet, resten betalas ut och går tillbaka med en gång.
Läget blir inte bättre av att den grekiska regeringen är hårt pressad och ligger väldigt lågt i opinionsundersökningar. De skulle inte vinna ett val idag.

Något som på senare tid har tagit större plats för folk, här på Kreta i alla fall, är situtionen med Turkiet. Det är spänt och irriterat. Turkiet har genom olika provokationer till land, till sjöss och i uttalanden skapat misstankar om att man vill utöka sitt territorium. Nyligen lämnade den turkcypriotiske ledaren i förtid samtalen med den cypriotiske presidenten. I april är det röstning i Turkiet om att utöka presidentens makt och det finns de som menar att Erdogan tar tillfället i akt att spela på nationalistiska känslor.
Grekland har vägrat utlämna turkar som flytt till Grekland efter planer på en kupp mot presidenten eller vad de planerade, det är lite oklart. Turkiet uppskattar så klart inte det utan vill ha dem utlämnade för att ställa dom inför rätta.
Situationen förvärras av att en av USA:s biträdande utrikesministrar, den med ansvar för denna delen av Europa och Asien, inte är tillsatt. Grekland försöker nå USA via Israel som man tydligen har bra kontakt med. Det är alltså lite darrigt för tillfället. Var NATO håller hus har jag inte riktigt fått klart för mig, de borde kunna ta de båda NATO-länderna i öronen.

Så har vi en nyhet som gör mig så ledsen, upprörd och förbannad att jag vet inte om jag kan skriva om den. Ifjol beslutade regeringen att flyktingbarn ska få gå i skolan. Då började föräldrar stå och protestera utanför några skolor när flyktingbarnen anlände. De hade som skäl att det fanns smittorisk. Det hör till saken att flyktingbarnen oftast gick i skolan efter det att de grekiska barnen gått hem och att de var läkarundersökta.
För sex dagar sedan var det dags igen i en by nära Thessaloniki. En grupp som bildats för ”byns väl”  protesterade utanför en skola. De buade när de 15 flyktingbarnen anlände med buss på eftermiddagen. En annan grupp startade motdemonstration och det sa så klart pang och polis fick rycka in. Politiska fraktioner, lokalbefolkning m fl ingick i båda grupperna.
Vi stoppar filmen där, fryser bilden! Och det är här jag reagerar så starkt! Jag bryr mig inte ett dugg om yttrandefrihet, politiska påtryckningar, folks svårigheter osv. Det här handlar om humanism och ingenting annat. För mig finns ingen ursäkt för att vuxna människor kan bete sig så inför barn oavsett var i världen det här händer. Protestera på annan plats, på annat sätt.
Alla barn är utlämnade till oss vuxna, de ser och härmar vad vi gör. Flyktingbarnen har inte valt att vara där de är, men får väldigt tydligt och grymt klart för sig att de inte är välkomna, ja till och med avskydda. De grekiska barnen ser att de där andra barnen är det tydligen okey att behandla hur som helst, de har inte ens rätt att vara där. Hur ska vi fortsätta framsteg i världen, arbeta för att alla ska ha det bra och verka för fred om vi lär ut rädsla och hat!?
Och en annan tanke som dök upp i just det här fallet: vad hände med grekernas berömda gästvänlighet och att de sägs vara så barnkära…

Korta nyheter

Anbud för att bygga nya flygplatsen på Kreta skulle vara inne i september och det har bara blivit tyst. Jag har frågat några grekiska vänner, men ingen har hört något.
Ny Demokratis partiledare Mitsotakis ska besöka Kreta 10-11 mars. Partiet leder i opinionsundersökningar.
En Porsche körde in i en annan bil vid en rastplats, uppskattad hastighet över 240 km/tim. Båda bilarna fattade eld, fyra personer dog. Bilen som blev påkörd hade stannat pga att föraren behövde gå på toaletten så han klarade sig, men inte hans familj. Så snabbt tillvaron kan slås i bitar! Det finns en video på olyckan, jag lägger inte ut den för den är riktigt obehaglig.
Slutspurt på tunnelbygge vid Aposelemis damm med hjälp av specialborr som kommit från Indien. Dammen ligger i närheten av Lassithi-platån och är mycket omstridd eftersom en by ”drunknat”. Byborna uppfattade att de fått löfte om att byn skulle räddas, men så blev det alltså inte.
I Malia har man hittat ett skelett i en brunn som kunnat identifieras som en turist från England som försvann för 11 år sedan (då var han i 20-årsåldern). Nu återstår utredning kring om man kan fastställa hur det gått till, dvs olycka eller mord, hur hamnade han i brunnen osv.
Jag skriver ibland om att Grekland, eller i alla fall Kreta (med undantag av Sitia) är dåligt på att locka till sig olika turistgrupper. Hittade en artikel om swingerskryssning bland grekiska öar, bl a ska de angöra Chania. Jag kan meddela att det uppe på nordkusten sett från Ierapetra finns i alla fall ett hotell som är inriktat på swingers. Så det är redan igång. Den här specifika gruppen lär väl dock hålla sig ganska mycket för sig själv så jag hoppas fortfarande på fler turistgrupper.
Ett gäng flyktingar sattes iland uppe vid Chania och kustbevakningen lyckades minsann få tag i båten och människosmugglarna.

Till sist något positivt och något helknasigt

En herde (kallades ”uppfödare” i Googles översättning) såg ett par turister stanna och ta foton. De körde iväg och när han kom fram till platsen såg han två plånböcker eller små väskor. I en av dem fanns 12 000 euro! Han hoppade in i bilen, lyckades köra ifatt dem och överräckte hittegodset till två överlyckliga individer. Världen är full av go’a, snälla människor!

Kolla den här artikeln! Högerklicka och välj ”Översätt till svenska”. Efter texten kommer en kort video. Visst är det underbart att se att forskare lyckats få honungsbin kan spela fotboll!? Jag funderar fortfarande över nyttan för mänskligheten…

Oj, det här blev ett långt inlägg! Jag ska bättra mig när det gäller nyhetsuppdatering så det inte samlas så mycket…
Ha en skön kväll!

Källor:
neakriti.gr
hxonews.gr
ekathimerini.com
…och några till!

När våren kom till sta’n

Jag skulle skriva om nyheter idag, men det får vi skjuta fram. Vi har haft en fantastiskt fin helg, jag bara måste dela med mig. Jag vet att vädret inte är så bra i Sverige (i alla fall inte när jag pratade med Skåne i förmiddags), men jag skriver inte detta för att retas. Se det istället som en hälsning att våren är på väg!

I lördags hade vinden lagt sig och solen värmde gott. Vi hade vår lilla ”lördagsträff” på kafenio utomhus, vi satt i skuggan! Hur gott som helst och framför allt var det så tyst och skönt efter 5-6 dagars blåst.

Söndagen blev något annorlunda än vanligt. Vi är ju inne i karnevalsperiod eller Apokries (som jag skrev om i fredags). När jag var på väg till stamkafenio för söndagsfrukost fick jag nästan tränga mig fram i en gränd här i gamla sta’n. Där hade ungdomar samlats som skulle avverka en skattjakt.

Satt ute och åt frukost, andra gången i år och denna gång var riktigt skön. Men det var inte den vanliga söndagsfriden i sta’n, den som jag tycker så mycket om. Antingen var det vädret eller skattjakten eller en kombination, men det var folk ute och promenerade, bilar på hamnparkeringen, fikagäster som vi aldrig ser annars en söndagsförmiddag! Roligt att sta’n börjar vakna efter vintervilan, men jag föredrar ändå den typiska söndagsfriden.
På söndag är det avslutning på den här perioden med karneval på eftermiddagen så söndagsfrid infinner sig väl inte förrän nästa söndag.

En del som passerade var roliga att titta på. Det pågick tydligen också någon maskerad för mindre barn så Zorro, sjörövare och prinsessor dök upp.

Ett gäng killar bestämde sig för att börja träna att surfa inför sommaren. Lite kyligt och inte så inbjudande. Tyckte jag.
Notera publiken på piren! Här möts verkligen två årstider…

dsc02819

Jag satt kvar i några timmar och njöt med bok. På väg hem gick jag en runda i sta’n och en del tanter hade minsann lockats ut ur sina hus. Givetvis med skydd för solen, där är grekerna klokare än vi som kommer norrifrån. Härligt att se dom igen!

På gågatan finns en drake (den och några andra foton kan du se på min flickr-sida) och tavernor, caféer osv är dekorerade med masker, vimplar och girlanger. Jag traskade iväg till en taverna igår kväll och det var gott om folk överallt. Tydligen var det också någon fotbollsmatch och det drar alltid folk till caféerna. Och nej, jag vet inte vilka som spelade.

På tavernan pratade jag och en av personalen, som också är en vän, om livet, drömmar och så’nt. Hon är 28 år och den rara människan säger till mig att ”hur gammal är det nu du är?” Och sedan säger hon att jag ser inte ut eller verkar som 58 år utan snarare 45 år. Nu kan man undra över varför jag blev glad över det med tanke på att jag inte bryr mig så mycket om ålder eller mår dåligt av att vara 58 år. Det sitter väl i ryggraden att man ska uppskatta att bli bedömd som yngre än vad man är. Och att inte bli så glad om hon satsat åt andra hållet, dvs sagt att den här 58-åringen ser ut och verkar som 71 år. Det är märkligt det där med ålder. Det upptar så mycket av våra tankar och vår tid fast vi inte kan göra nå’t åt det. Alla ens åldrar är olika, var och en med sin tjusning. Och tiden går i alla fall. Varför önska sig någon annanstans i livet än där man är?

Igår blev jag klar med att skriva in första utkastet till boken på datorn, dvs de cirka 80 % jag skrivit. Himmel, så dåligt det är! Här måste omarbetas! Jag får nog först ge mig ut på en vandring imorgon för att städa på verksta’n.