Där herdarna är kungar

Igår var det vandringsdags! Det var lite av en ”arbetsvandring”, dvs tidtagning och test för att ingå i vandringsvecka 2. Det är en speciell känsla att verkligen komma upp i bergen och vandra där uppe en stund. Inte det vanliga upp – över – ner.  Men vi börjar från början!

Och början kunde ha blivit katastrofal! Stiger man upp strax innan kl 5 vill man inte att bussen ska passera hållplatsen. Det gjorde han nästan. Det krävdes viftning och vinkning från mig för att han skulle se mig och stanna. Så kan det gå när det ska styras buss och pratas i mobil samtidigt.

När vi åkte upp i bergen hade jag fin utsikt över dammen Bramianos utanför stan och jag kunde tydligt se kapellet som annars är under vattenytan. Vi måste få regn snart, hoppas väderprognosen för nästa vecka slår in (regn måndag-onsdag).

I cirka 2 veckor nu har det dykt upp rökpelare och ibland luktat bränt i lägenheten. Det är ett första tecken på att olivskördandet är på gång att börja. Det är olivlundarna som ”städas” som förberedelse för skördandet så det eldas kvistar mm. Ett annat tecken är att det dyker upp fler bilar på bergsvägarna och människor rör sig ute i landskapet. Igår såg jag de första som skördade! Lite konstigt att de redan är igång så högt upp, det brukar vara nere vid kusten det börjar för att sedan krypa uppåt. Men jag är inte så insatt i de olika olivsorternas mognad och användning.
(klicka på foton för större storlek)

Ju högre upp desto mindre civilisation. Till slut ingen alls utan bara enstaka skjul, getter och får. Här känns det tydligt att det är herdarnas rike. Möter man en hund är inte herden långt borta. Står en bil parkerad lite udda eller kommer körande med stor vattentank på flaket så är det en herde. Det ger en känsla av att vara besökare. Jag är övertygad om att de bara tycker att det är trevligt, om än lite ovanligt och konstigt, att någon gästar deras värld. Så länge grindar stängs ordentligt och djuren inte blir skrämda, givetvis.
Alla dessa små killingar som skuttar omkring gör det svårt att låta bli att ha ett stort, fånigt leende i ansiktet! En hel fårhjord funderade på att adoptera mig. Istället för att springa iväg följde de efter mig ända till grinden och tittade både surt och anklagande. De väntade antagligen på frukost och trodde att jag hade den med mig.

En annan sak som blir övertydlig uppe i bergen är vinden. I tystnaden framträder alla dess växlingar, styrkor, rörelser, temperaturer, ljud. Jag vet inte hur många gånger jag ryckte till och vände mig om för att flytta mig för bilen som hördes bakom mig, men som inte fanns. Vind är inte bara vind. Det är en hel orkester med eget liv.
Vind är mäktigt och det är väl en av anledningarna till att jag fascineras av seglande fåglar. De använder denna naturkraft så självklart och enkelt. Korparna som seglar, busdyker, upp igen på en vindvåg. Stora rovfåglar som smidigt glider runt, runt. Det är en sådan lätthet, för människan en symbol för frihet.

Go’ fika med kaffe och Pågens gifflar. Vackert väder och utsikt över Libyska havets brud – Ierapetra. Och den speciella känslan föll över mig. Jag är på rätt plats. Det är min plats på jorden. Här vill jag leva. Och här får jag leva en stund bland urgamla berg och det stora havet. Detta är mitt hem.

Fler vattenhoar utställda än vanligt. Antagligen har även getter och får svårt att hitta vatten i torkan, kanske en del små källor är uttorkade. Mötte en otroligt stor vägskrapa som jämnade till bergsväg. Tror inte jag sett en så’n på många, många år. Men den var verkligen effektiv!

Provade en extrasväng på en liten, liten väg, men det tillförde ingenting så det ursprungliga alternativet på den sträckan ligger kvar.

Avslutade med fika på kafenion i by och buss därifrån. Ännu en härlig dag i ett av de vackraste landskap jag vet.
På kvällen middag på taverna där jag plockade ihop vad jag var sugen på: pizzabröd med vitlök, gräddstuvade champinjoner och räkor saganaki* samt vin och raki, givetvis. Sedan sov jag som ett barn…

Nästa vecka behöver jag din hjälp så håll ögonen öppna efter blogginlägg och vila upp dig i helgen! Ha det gott!

*kärl/liten stekpanna som rätten tillagas i heter saganaki och förutom räkor eller annan huvudingrediens (kan vara bara ost) så är det ost, kryddad tomatsås med paprika mm.

Foton uppladdade på min flickr-sida!

Följa bloggen? Gå ner i sidfoten på detta inlägget!


Kom och hälsa på!
Vandra med Ia på Kreta så får du träffa mig och mina vänner. 
Koppla av, njut av naturen, landskapet och vackra vyer.
Mer information http://inspirewiz.com
Välkommen!

Annonser

En alldeles ljuvlig dag!

Idag har jag vandrat! Det var ett tag sedan sist pga ostadigt väder och bokskrivande. Nu hade jag så mycket spring i benen att det gick inte att stoppa! Bestämde mig för att ta det lite som det kom idag och göra några utvikningar för att utforska några saker som jag var nyfiken på.
Och vädret var perfekt. Visserligen långa vandringsbyxor hela dagen, men jag kunde ha vandrat halva dagen i shorts. Kortärmad t-shirt så klart efter nio-snåret.

Så idag har jag vandrat i olivlunder, upp på bergstopp, i ravin, vid kusten och genom byar. Jag vandrade på små grusvägar, stigar, ute i terrängen och på flodbädd. Jag vet inte om man kan pricka in så mycket mer!

På väg upp till bergstopp blev jag omkörd av ett antal bilar på en väg där jag aldrig sett någon bil! En bil var till och med vänlig nog att stanna och undra om jag ville ha skjuts. Några var helgklädda och jag lyckades lista ut att de skulle till ett kapell i en dal på andra sidan. Kapellets helgon har inte namnsdag så vad de skulle där har jag ingen aning om. Kanske någon privat ceremoni.

Blev lite förvånad över att hitta blommor! Det verkar som om det inte är fullt så torrt uppe i bergen som nere vid kusterna. Antagligen har regnmolnen släppt lite regn däruppe eller så har de dimma och dagg nu när temperaturskillnaden mellan dag och natt är stor.
Emellanåt kom det rikliga och härliga doser med salviadoft i luften. Det blev nästan lättare att andas varje gång. Kretensarna håller salvia högt, det är nästan en universalväxt som hjälper mot allt och lite till.
(klicka på foton för större format)

Höstkrokus kommer i flera färger!

Många små charmiga killingar. De var så ”nya” att de antagligen inte hunnit knyta an riktigt till sina väna mödrar. En killing pep något alldeles väldigt när den kommit bort från flocken och en annan var nästan hysterisk när den inte hittade ut ur en liten inhägnad (modern hade redan gett sig iväg – jag såg henne). Jag lyckades få killingen att hitta utgången, sedan stod den stilla och tittade på mig ungefär som om ”jaha, och var är nu min mamma?”. Men då sa jag högt och tydligt att något får du sköta själv, jag kan inte ordna allt. Så gick jag.

Tänkte utforska en liten ravin, men det blev ganska snart stopp. Det syns inte på fotot, men på andra sidan om de två stora stenarna stupade det rakt ner. Säkert väldigt fint som vattenfall, men för högt att hoppa och inget att hålla i så asa sig ner var inte aktuellt. Nu är jag ju en säkerhetsmedveten och förståndig vandrare så jag vände och gick tillbaka. Jag är egentligen inte så intresserad av raviner, tycker bättre om varierat landskap och vyer, men omväxling förnöjer.

Brinnande buskar har man hört talas om, men skällande buskar? Det visade sig vara två väldigt unga hundar (kullsyskon) som gömde sig. Inte speciellt effektivt när man sitter och skäller. I alla fall så följde de efter mig och när jag fikade var jag så dum att jag bjöd på kanelgifflar och vatten. Efter det var jag givetvis adopterad. När vi kom in i by fick vi en grekisk familj mellan oss och hundarna drog sig tillbaka. Nu var de i alla fall i byn så om de smög iväg och gömde sig (tips: utan att skälla…) kan de kanske våga sig fram när det mörknar och leta mat.

Syskonkärlek.

Sju timmar senare var jag tillbaka vid den busshållplats där jag hoppade av på morgonen. Och väldigt nöjd med trött kropp och tom skalle. Ikväll blir det attans god middag och imorgon sovmorgon.

Ha en skön och fridfull allhelgonahelg!

PS. Fler foton på min flickr-sida!

Följa bloggen? Gå ner i sidfoten på detta inlägget!


Vandra med mig på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Mer information   http://inspirewiz.com
Välkommen!