Ibland vill jag bara ge upp och dra filten över huv’et.

Det var tomt i skallen i lördags när jag skulle blogga och nu är det massor som snurrar runt, tröttigt och sorgset. Minns du att jag i lördags skrev att en grupp flyktingar ska placeras på Kreta? Informationen kom från en liten notis i en nättidning, egentligen innehöll den inte så mycket information. Den kom upp på facebook i två olika grupper och genast haglade kommentarerna. Och inte var det någon rolig läsning.

Jag brukar inte ge mig in i sådana ”diskussioner” därför att så många argument grundas på känslor, schabloner, förutfattade meningar och fördomar. Och jag har så svårt för att se något bara i svart – vitt. Kanske hörde jag Martin Luther King någonstans inne i minnesbanken med ”Den yttersta tragedin är inte de onda människornas brutalitet, utan de goda människornas tystnad”. Visst måste man väl markera då och då? Så jag skrev en kommentar att jag bor på Kreta och förstår inte vad som är problemet. Då fick jag till svar att det kanske varit annorlunda om flyktingarna placerades i Ierapetra. Mitt sanningsenliga svar var att nej, det hade det inte.

Varför kan vi inte tänka efter lite innan vi öppnar munnen? Här jämfördes den okontrollerade flyktingströmmen på Lesvos med en grupp som placeras under kontrollerade former. Ungefär som att jämföra äpplen med päron. Kriminaliteten ska öka (??), turisterna ska avstå att resa hit, Greklands ekonomi gå totalt i sank. Att det vänliga grekiska folket ska behöva utsättas för detta (”glömt” bort alla gästarbetare som redan finns här? den charmige kyparen är kanske inte alls grek utan alban. eller bulgar. eller rumän.). Och så vidare, och så vidare. Det ifrågasattes varför inte ”arabiska” länder ställer upp, tydligen glömde man kontrollera var de flesta flyktingarna i världen befinner sig.

Kan eller orkar vi inte ta reda på några fakta? Varför diskutera om vi inte är öppna för att lära, dvs ompröva det vi tror oss veta? Varför är vi inte längre källkritiska utan bara sväljer information som liknar det vi redan vet eller för att vi tycker det låter bra? Och mina tankar går till Hans Rosling. Han lämnade oss alldeles för tidigt – kan någon annan ta vid och hålla upplysningens ljus brinnande för oss?

Så öppnade jag en bok, ”Nattmannen” av J L Horst som handlade om kriminalitet och hur den tar sig över alla gränser (precis som finansvärlden – inga liknelser i övrigt…), riktar in sig på de mest sårbara medan de respekterade tjänar pengar och nationaliteter av alla slag finns representerade. Den var väldigt bra, uppfriskande men det blev liksom lite till inom samma ämne.

Och igår gjorde clownen i väster ett nytt försök med ett inreseförbud där hela befolkningar i vissa länder döms ut som terrorister. Samtidigt är det inte han som är skrämmande utan alla som röstade på honom, alla som står på hans sida som ”rådgivare” och alla som hittar legitimitet för egen del i det han gör, t ex SD.

Så du får ursäkta om detta inlägget inte var positivt, roligt eller underhållande. Ibland är inte tillvaron det. Nu ska jag försöka skaka av mig nedstämdheten, lugna ner tankesnurret på hjärnkontoret. Fast det blir inte lätt. För om vi människor inte bryr oss om varandra, att vara kloka och medkännande – vad har vi då kvar? Ibland är det svårt att vara humanist, att tro på människorna.

Martin Luther King sa också  ”Människor hatar ofta varandra därför att de fruktar varandra. De fruktar varandra därför att de inte känner varandra. De känner inte varandra därför att de inte har några förbindelser med varandra. De har inga förbindelser med varandra därför att de lever åtskilda.”

För övrigt är det alldeles molnigt ute och vi har en sådan här vecka att se fram emot (klicka på bilden så blir den större):

Ha en bra vecka!

PS. Ny video i min youtube-kanal:


Vandra med mig på Kreta!
Vackert landskapet med enastående vyer, tystnad och lugn. Du kan koppla av, njuta samt få uppleva mina gömda pärlor.
Mer information på hemsidan http://inspirewiz.com
Välkommen!
PS. Berätta när du bokar att du läser bloggen så får du 15 % rabatt!

 

Gammal men klok gubbe

De flesta har väl en hundralapp i plånboken, kanske inte alltid men från och till. På lappen finns Carl von Linné och det är kanske inte så spännande. Fast ett spännande och intressant liv hade han. Smålänning, Nilsson i efternamn, adlades. Valde bort prästyrket för botaniken, men de två är kanske inte så långt ifrån varandra. Reste runt långt innan turism var uppfunnit och brevväxlade med massor med människor både i Sverige och utlandet. Det gick att vara ”omvärldsorienterad” redan på 1700-talet, minsann. Bringade ordning bland växter och djur, blev professor som bara var en av hans titlar; de andra var botaniker, läkare, geolog, pedagog och zoolog. Inte illa!

På den där hundralappen finns Carl von Linnés valspråk till höger om honom och det behövs förstoringsglas för att se det. Synd för det är något som du och jag och alla andra borde tänka på varje dag och därför kommer det här:

Omnia mirari etiam tritissima.
(Förundra dig över allt,
även det mest alldagliga.)