Tomrum. Fast egentligen inte.

Idag har jag varit lite melankolisk, nästan lite sorgsen. Det är uppbrott och förändring i luften. De pensionärer som jag umgås med ger sig iväg över sommaren till sina hemländer. Många av mina grekiska vänner går in i sin allra intensivaste jobbperiod och har varken tid eller ork att diskutera i lugn och ro.

Imorse gick jag min morgonrunda och när jag svängde runt dagishörnan in på strandpromenaden tittade jag ner mot stranden och havet. Kom ihåg när Harry och Sophie gick där på sin morgontur nummer 2. Du minns väl Harry? Jag har skrivit om honom i flera inlägg varav detta var det första. Han satt med dörren öppen så snart det blev varmt och då brukade vi prata en stund när jag gick förbi hans hus. På vintern sågs vi nästan inte alls. Jag blev inbjuden på hans födelsedagsfest i augusti ifjol vilket jag blev väldigt glad för.
Så började han ramla ifjol somras. Och i oktober började han prata om Sophie och veterinär och djurkyrkogård. Jag var i Sverige i november/december och i januari så vi hade ingen kontakt. I februari fick jag veta att Harry inte kunde klara sig själv längre, två av hans barn skulle komma och hämta honom till England. Dit han inte ville. Han hade antagligen haft några mindre hjärnblödningar eller stroke eller 10-attacker eller vad det nu heter. De var nog orsaken till hans fall och inte mattkant och knäna som han trodde. Det senaste jag hörde för ett par veckor sedan var att han nu är inlagd på sjukhus.
Det är så tomt och tyst vid Harrys hus. Jag saknar hans underbara humor.

Min mor säger ibland om en person att ”vi kände varandra i ungdomen”. Och så finns det ju ”svärmeri”. Det låter lite högtravat, men också fint. Livet har ju olika perioder. En som jag svärmade med i min ungdom har gått bort i vår. Två år äldre än jag. Det stämmer till eftertanke. På 40 år hade vi bara en mycket kort kontakt för några år sedan. Du vet, så’n där uppdatering. Vad gör du, var bor du osv.
En som en gång stått mig nära och lämnade många glada minnen, då blir det tomt.

En vän här i Ierapetra ska flytta i sommar till ett annat land och är alltså inte kvar när jag kommer tillbaka. Jag förstår varför de ska flytta, finns försörjning på annan plats så får man ge sig iväg. Vi har samma humor och behöver ibland bara säga halva meningar för den andra förstår direkt.
Vi är så på samma våglängd att det kommer att bli tomt.

I nästa vecka lämnar jag alla människor här för att åka till Sverige. Där ska jag stanna i 2 månader vilket känns väldigt märkligt. Då får jag möjlighet att träffa alla människor där.
Människor här och där lämnar inte riktigt, de bara checkar ut en stund.

Människor kommer och går i våra liv. Det känns tomt när de lämnar, men lämnar de oss någonsin? Är det inte så att alla man mött lämnat något kvar. Det är svårt att bara passera varandra. Det kan vara en lärdom som vi fick, glädje, gråt, förtroende, sår, sorg, visdom. Med mera. Vad det än är så har det format oss till de vi är idag. Alla har en del i oss. Vi har en del i varandra.
Så när någon lämnar oss blir det inte ett tomrum. Ingen möter andra oförmärkt. Det finns alltid något kvar.

PS. Håll tummarna hårt för Grekland imorgon!


Vandra med mig på Kreta!

Du kan koppla av, njuta samt uppleva mina gömda pärlor.
Mer information på hemsidan http://inspirewiz.com
Välkommen!
PS. Erbjudande på hemsidan!!!

Annonser

Snurr i och på planeten

Värmeböljan började klinga av i lördagskväll och igår var det riktigt skönt. Som att bli befriad från ett hårt straff med effektiv inlåsning. Det var bra att det lugnade sig för det behövdes mycket tankeverksamhet och energi att följa de första dygnen efter folkomröstningen i Storbritannien. Tänkte sammanfatta vad jag läst och hört med lite reflektioner.

Först vill jag bara förtydliga att jag inte ser tillvaron och olika fenomen i svart eller vitt. Jag har upptäckt att om jag uttrycker kritik mot en företeelse tror många att jag är förkämpe för dess motsats. Jag är utrustad med en förmåga att se flera gråa nyanser vilket ibland är en fördel, ibland en nackdel. Alltså, att jag inte är odelat positiv till resultatet i folkomröstningen betyder inte att jag är odelat positiv till EU.

Jag ser resultatet i ljuset av den mest osakliga och fula kampanj jag någonsin sett och hört samt utifrån en grundinställning om att vi människor är starkare tillsammans. Plus lite historiskt perspektiv och lite andra ståndpunkter.

De frågetecken som snurrar hos mig just nu är följande:

Vad ska hända med Storbritannien? I något tv-inslag på nätet spekulerades det i att detta kan vara sista stöten för ”imperiet”. Skottland och Nordirland vill vara kvar i EU, Wales och England kommer att tvinga dem att lämna. Skottland har aktualiserat ny omröstning om självständighet och tagit direktkontakt med EU, Nordirland har också agerat. I det sistnämnda fallet undrar jag också över ”Irlandsfrågan” – kanske Nordirland river upp existerande avtal och vill förenas med Irland. Kommer allt att lösas lugnt och stilla eller kommer vi att se inre oroligheter?
(Kuriosa: såg att några krafter i London höjt sina röster för självständighet eftersom de röstade för att stanna kvar…)

Valresultatet analyseras av allt och alla, det är väl tydligt för vem som helst att det är ett uppdelat samhälle vi ser. Det pratas om att det speglar rika-fattiga, arbetarklass-överklass osv. En analys som jag finner intressant är ung-gammal:
“I’m so angry,” wrote one Twitter user. “A generation given everything: free education, golden pensions, social mobility, have voted to strip my generation’s future.”
Det verkar som många unga känner att en dörr slogs igen rakt i ansiktet på dem. De verkar anse att de som plockat russinen i kakan men inte längre vill vara med skulle tänkt lite längre. Hur kommer svek och bitterhet att påverka framtiden?

Cameron avgick, andra ledare är ifrågasatta. Jag har ännu inte lyckats hitta någon rimlig reaktion på Farages uttalande i Good Morning Britain om löftet att 350 miljoner pund skulle frigöras i och med att man lämnar Storbritannien och de skulle föras över till NHS:
”No I can’t, and I would have never made that claim,” Farage said. ”It was one of the mistakes I think the ‘leave’ campaign made”
Allt som sagts och utlovats, men nu inte kan uppfyllas – vad tänker ”lämna-röstare” om det?

Så har Storbritannien 2 år på sig från det att de lämnar in ansökan om utträde. Detta försöker de nu förhala (även lämna-sidan!) genom att vänta med att lämna in ansökan. Uttalanden från EU och nationella ledare är att det finns ingen anledning att vänta. Kan det vara så att baksmällan blev lite för kraftig, att det nu börjar gå upp för alla vilket enormt arbete man har framför sig? T ex ska avtal förhandlas med 57 länder utanför EU som man idag handlar med under EU-avtal. Cornwall har lämnat in ett krav till brittiska regeringen om cirka 60 miljoner pund per år. Det är vad de förlorar i EU-bidrag per år. För att vara med i EU:s Single market (inre/gemensamma marknaden) krävs inte bara avtal (som Norge, Schweiz osv) utan även en avgift. I nuläget motsvarar Norges per capita-avgift den som Storbritannien betalade till EU.
Det är mycket som ska lösas och kanske blir det bättre, kanske blir det sämre, det kan bara framtiden utvisa. Att det är ett sjuhelsikes jobb som ligger framför alla inblandade är tydligt och vilka sidoeffekter det får är tyvärr inte alls lika tydligt.

Jag läste någon kommentar om varför EU inte gjorde något för att hålla kvar Storbritannien, men hur skulle de kunna göra det? Då hade röster höjts om ministerstyre, tjänstemannastyre, att lägga sig i ett lands inre frågor osv. Som jag ser det satt EU med händerna bakbundna. Att de inte gjorde något var fel och vad de än hade gjort hade varit fel. Det kan förhoppningsvis bli en tankeställare, precis som det var en blänkare ifjol när Syriza utlyste folkomröstning utan att konsultera EU. Hur ska EU tänka om, hur reviderar och förnyar man en stor organisation?

Storbritanniens utträde är en förlust för Sverige, men det kan byggas nya relationer med andra länder. Det gäller att hitta likasinnade eller att passa på att sätta ner foten och ännu starkare argumentera för förnyelsearbete. Polen får ett litet problem i och med att det är så många polacker som arbetar i Storbritannien och skickar hem pengar till anhöriga som i sin tur använder pengarna i Polen. Vad kommer att hända med det kassaflödet?

Folkomröstningen i Storbritannien var rådgivande, inte beslutande. Givetvis är det politiskt omöjligt att gå emot resultatet även om det var jämt. En politiker har gått fram i parlamentet och föreslagit att folkomröstningen inte ska följas utan att man ska besluta att stanna kvar. En petition för en andra folkomröstning cirkulerar på nätet och med tillräckligt många underskrifter måste parlamentet ta upp den till diskussion.
(Kuriosa: petitionen skapades och las ut på nätet i maj av en person på ”lämna”-sidan då undersökningar visade att ”stanna kvar”-sidan ledde – han tar idag, givetvis, avstånd från listan…)

Det är mycket som händer och ovan är bara ett urval av vad jag personligen finner intressant och ska försöka hålla ett öga på. En sak som jag läste idag och som gör mig mörkrädd: flera länder har uttalat önskan om folkomröstning. Inte alltid om EU-medlemsskap utan ibland modifierat, t ex till utträde ur monetära unionen. Det som sänder kalla kårar nerför min ryggrad är vilka som framför dessa ”krav” – extremhögern. Fundera över det en stund.

Det står givetvis varje land fritt att ingå vilka avtal eller unioner det vill och önskar. EU kanske inte finns om 10 år, kanske det finns en ny samarbetsform. Det som vore förfärligt och trist är om den grundläggande idén försvinner: att bevara fred. Men det är något som bara vi allihop tillsammans kan kämpa för och vara rädda om. Historisk kunskap har vi så det räcker.

Detta ska inte bli en blogg om Storbritanniens 2-åriga resa, men någon fundering kommer säkert att dyka upp då och då eftersom det här påverkar oss alla. Här i min lilla värld är det lugnt och stilla, Grekland är förhållandevis lugnt nu när utbetalningen kommit, några turister drunknade under förra veckan, jag har börjat med nya grekiska verbundantag idag (hela spårket är ett jäkla undantag…). Jag håller på att försöka skaffa information om en festival i Iraklio i slutet av denna veckan, men det är inte lätt. Återkommer!

Nu dags att packa mig in i duschen för ute-middag senare ikväll!

Källor
Jag har läst och lyssnat mycket denna helgen och har inte sparat eller antecknat alla källor, men här är de flesta:

Meet the 75%: the young people who voted to remain in the EU 

If you’re young and angry about the EU referendum, you’re right to be

UK Independence Party Leader Admits His Bold Brexit Claim Was a ”Mistake”

It is best not just for Britain but for the EU that we part ways

EU Referendum: Leave Cornwall Demands Government Replaces EU Millions

We have woken up in a different country

Brexit: The story of an island apart

Brexit: How much of a generation gap is there?

EU referendum: Is Brexit bad news for Poland?

Fear will never build a long term project: Jean Claude Juncker must go.

Petition for second EU referendum may have been manipulated

Frexit, Nexit or Oexit? Who will be next to leave the EU

Brexit: Germany rules out informal negotiations