En grönskande tur

Igår var det äntligen dags att vandra. Det blev 7 timmars vandring mellan Brösarp – Baskemölla (dvs Skåneleden 4, delar av etapp 6 och 5). När jag lämnade Baskemölla med buss 06:20 lyste solen. Anlände 30 min senare till Brösarp i hällande regn. Hm. Inte bra. Kröp in i busskur och väntade sisådär 25 min och det klarnade upp!

Markerad led – så skönt! Vad jag saknat de där markeringarna. Så enkelt och så avkopplande. Jag kan givetvis ”mina” vandringssträckor på Kreta, men det är ganska mycket jobb och tid som går åt när jag ska lägga nya. Här är det serverat!!

 

 

 

 

Medan jag vandrade tänkte jag på skillnaden på landskap och natur mellan Österlen och Kreta. Det ena är inte bättre än det andra – bara olika. Var och en med sina speciella kännetecken och karakteristiska skönhet. Tänk om det gick att slå ihop de två! Men omväxling och mångfald är fint, det är vackert i naturen var man än är!

Härligt att få en dos av det som inte finns där på Kreta som t ex att gå in i skog och snedda över sommarhagar. Vandra över strandängar och korsa vattendrag. I och med att Linderödsåsen skjuter ut här så blir det verkligen inte skånskt ”platt”.

Det är inte automatiskt så att de största blommorna är de vackraste. Marktäckande gula och lila blommor var som penseldrag på sluttningar och strandbackar. De förskönade verkligen. Påminde mig om när bergssluttningarna på Kreta på våren är gula och sedan blir röda för att åter skifta i gult. Naturen gör de mest betagande konstverk. Och de är nya varje dag.

Jag förvånades över hur grönt och frodigt det är i naturen. Det måste vara våren som med sin kylighet gett växterna tid att komma till liv i lugn och ro. Eller så är det bara jag som inte minns, min senaste sommar i Sverige var 2013. Det kändes nästan som om landskapet är inslaget i generöst grönt presentpapper och överlämnas med ”varsågod och njut!”.

På Stenshuvud tog jag både Norra huvudet och Västra huvudet så jag fick utsikten på alla håll. Det var ganska mycket folk i nationalparken och jag blev både irriterad och konfunderad på folk jag mötte. Möts man på en stig säger man väl hej!? Jag gör det och fick tillbaka en hel del trumpna hej, förvånade hej, mumlande hej och några som inte svarade. Man kan dra fram att svenskar (utlänningar hälsade) är stela, inbundna, har stor privat radie osv. Men varför inte kalla det för vad det är? En stor del av oss är oartiga och/eller självupptagna. Trist! Framför allt för oss själva.

Så närmade jag mig Rörum. Du känner väl igen ”Ensamma trädet”?Om inte så titta på ”Mandelmanns gård”. Avsnitten ligger i repris på tv4play och nya ska komma (troligen i vinter).

Det slog mig framåt slutet av vandringen att jag är priviligierad i år. Först en fantastiskt fin vår på Kreta med många blommor och grönska som kom i lugnt tempo så det fanns tid att se och njuta. Och nu denna gröna, frodiga present med mönster av ängsblommor. Vad kan en människa mer önska sig?

Lite kort om etapperna: etapp 5 rekommenderar jag inte. Den innehåller för mycket landsväg för min smak. En lösning kan vara att hoppa på bussen i Kivik och hoppa av i Vik så slipper man de tråkiga avsnitten.
Se upp på vägen mellan Kivik och Stenshuvuds nationalpark! Vägen är smal med mycket trafik nu på sommaren till musteriet i form av bilar, husbilar, lastbilar.

Ser redan fram emot nästa vandring! Blir det en etapp på Skåneleden i närheten eller ger jag mig iväg…kanske jag sätter ihop en egen sträcka…

Ha det gott och njut av skog och mark – det är dessutom både hälsosamt och gratis!

PS. Jag har laddat upp foton på min flickr-sida!

PPS. Följa boggen? Gå ner i sidfoten!

Vandra med mig på Kreta – erbjudande på hemsidan http://inspirewiz.com!!
Välkommen!

Vandring med intermezzo

Igår gav jag mig ut på vandring på E4, en vandringsled som går längs med Kreta från öster till väster. Eller omvänt. En ny delsträcka plus en gammal dito. Upp och iväg tidigt med 05:45-bussen till byn Males, nordväst om Ierapetra. Males och jag har inte de bästa vibrationer mellan oss sedan jag fastnade med en hyrbil för några år sedan, men det är en annan historia. Byn ligger väldigt vackert som en solfjäder med Selakano (skog) och Dikti-massivet bakom sig, grönskande kullar och hav framför sig.

Jag snirklade mig genom byn ut på en grusväg för att vandra upp till E4:an. Solen hade ännu inte tagit sig över bergstopparna och det var vindstilla. Ingen annan mer än jag, tystnad och tillfälliga ljud som t ex en skällande hund i fjärran. Vägen upp bjöd på fantastiska vyer mot sydkusten och Dikti-massivet där det faktiskt ligger lite snö kvar i några skrevor.

Ibland dyker det upp konstruktioner gjorda av mänsklig hand och oftast kan jag lista ut vad de ska användas till och varför de byggts just där. Det här har jag dock aldrig sett! Murade bänkar och ett bord ute i absolut ingenstans! Ingen vy, ingen plantering, inget hus. Vem ska sitta här?

När jag kommit upp och skulle börja gå utför gick det riktigt utför. Markeringarna på E4 är inte så frekventa, men de brukar finnas vid vägkorsningar o likn. Så inte i detta fallet. Jag tog fel avtagsväg, befann mig i en ”svart fläck”, dvs ingen täckning, så gps:en och kartan i mobilen var inte att lita på. Då är man glad och tacksam över sin papperskarta!

Just när jag hittat rätt väg fick jag syn på ett ganska stort område med bikupor. Solen låg rätt, bikuporna hade flera färger, här kunde bli ett roligt eller snyggt foto. Jag gick lite närmare som jag gjort så många gånger tidigare. Det skulle jag inte gjort! Blev anfallen av ett stort bi eller geting som stack mig på halsen. Jag vände tvärt och började gå därifrån. Kände efter på halsen och fick tag i en tagg som jag drog ut vilket givetvis var gadden. Odjuret förföljde mig! Jag skyndade på stegen, men det hjälpte inte. Ursinniga attacker mot hals och ansikte. Jag började fäkta vilket jag vet att man inte ska, men först var det nog ren reflex för att skydda mig. Sedan tog en idé form! Om jag lyckas träffa odjuret tillräckligt många gånger med min svepande hand borde det bli groggy. Till slut lyckades jag. Odjuret låg på vägen och kippade efter andan. Jag laddade. Det sista det upplevde var en annalkande mörk skugga som åtföljdes av ett elakt men njutningsfullt skratt som ekade mellan bergen medan odjuret överfördes till de sälla jaktmarkerna.
Jag har aldrig sett ett så aggressivt djur. Kanske det tog sitt vaktuppdrag på blodigt (!) allvar, kanske det var en extremistterrorist eller kanske bara var uttråkad.
Det slog mig senare att egentligen behövde jag väl inte varit rädd för fler stick för det hade ju förlorat gadden och den växer väl inte ut i rappet. Men om det var utan vapen – varför attackerade det?

Något skakad fortsatte jag och glömde snart bort anfallet. Uppe i bergen finns de ljuvligaste gömmor bland dramatiska klippor och skrevor. Små slätter eller platåer med vingårdar och annat dyker upp där man minst anar det. Mer blommor här uppe än vi har nu nere vid kusten. Gott om olika lövträd, bl a vilda fruktträd, mandelträd. Det verkar finnas större artrikedom där människan inte har anlagt olivlundar. På något sätt känns det som mer natur och mer ”vilt” än på lägre höjd. Nästa gång du passerar berg så tänk inte ”så kalt och trist” utan ”jag undrar vad som finns mer däruppe!”

 

En märklig upplevelse mitt på dagen! Jag kände exakt när vädret vände. Det har jag aldrig upplevt förr. Jag blev så överraskad att jag stannade och såg mig förvånat omkring. Luften blev annorlunda, temperaturen sjönk något, när jag tittade upp kunde jag ana några dimslöjor. (framåt kvällen började det blåsa ganska ordentligt och på natten kom åska och regn)

Det blir inte riktigt den totala avkopplingen när man vandrar en ny sträcka som när man vandrar en bekant. Mycket att titta på och ta in samt hålla kontroll på var man är och ska gå. Hushålla med kraften eftersom man inte vet vilka bitar som är jobbiga och försöka pricka in bra pauser. När jag kom fram till byn Prina funderade jag på att avsluta. Värmen gjorde att fötterna inte mådde så bra i vandringsskorna, men jag var sugen så det blev den gamla sträckan också.

Jag var slut men mycket nöjd när jag snubblade in i busskuren i byn Meseleri. Fick vänta på bussen i cirka 50 min, åka hela rundan till alla bergsbyarna och steg in i hemmet vid 16:10 – ett hem som jag lämnade strax efter 5 på morgonen. Lång, härlig dag med nästan 7,5 timmes vandring! Huvudet fullt av bilder och intryck. Nya sträckan ska vandras fler gånger, finns goda möjligheter till modifieringar för omväxling.
Ofta när jag vandrat går jag ut och äter, men igår sa fötterna ifrån. De vägrade att gå längre än mellan köket och soffan så jag fick sno ihop middag hemma.

Foton finns uppladdade på min flickr-sida! Ikväll blir det middag ute med goda vänner!
Ha en skön kväll!

PS. En liten parentes om markering på E4! Var försiktig, glöm inte bra och detaljerade papperskartor! Det finns en bok ”The Cretan Way” om 28 dagars vandring på E4 på Kreta. I år sattes det längs delar av leden upp klisterlappar med texten ”The Cretan Way” som, om jag förstått det rätt, ska stämma med boken. På hela denna vandringen såg jag 3 sådana markeringar och jag förstår inte vitsen. E4 är redan markerad, vi behöver inte en dubbelmarkerad led utan vi behöver nya leder. Dessutom tycks båda markeringarna göra det stora misstaget att anta att alla vandrar på ett och samma håll. Vandringsleder är dubbelriktade. Elementärt, min käre Watson.

Vandra med mig på Kreta!
Du kan koppla av, njuta samt uppleva mina gömda pärlor.
Mer information på hemsidan http://inspirewiz.com
Välkommen!
PS. Berätta när du bokar att du läser bloggen så får du 15 % rabatt på vandringsvecka!

Som det kan bli!

Det är inte ofta jag sätter mig vid bloggen och det är bara tomt i huv’et! Det har inte hänt något speciellt, så är ju tillvaron ibland. Så jag får väl bara låta munnen gå (via fingrarna) ett tag.

I veckan har jag fått klart och utlagt del 2 om Idleness i företagsbloggen. Intressant fenomen som vi borde ta till oss och utöva så ofta som möjligt. Om inte för att bli lugna och må bra så för att vi inte ska bli dumma och ytliga.

Som jag skrev i förra blogginlägget var jag i tisdags ute på kort vandring/långpromenad med en ovan vandrare som jag lyckades tända så hon vill fortsätta! Det var en speciell upplevelse för mig också att vistas i naturen med 20-åring från stor stad i England och som tidigare, enligt egen utsaga, inte varit närmare naturen än parker. Om man nu kan kalla parker för naturen, men det är en annan diskussion. En orm, rovfåglar, blommor, vyer, kryddbuskar (hon är utbildad kock), levande och döda getter mm fascinerade och förvånade, det mesta uppskattades.

dsc03029Igår gjorde jag en så’n där misslyckad vandring som jag gör 1-2 ggr/år. Blev lurad av satellitkartan, hade skickat mitt goda omdöme och stora erfarenhet på ledighet så det blev som det blev. Stenigt, klippigt, brant, taggiga buskar (inte bra när man har shorts). De första 2 tim var riktigt jobbiga. Att behöva gå med näsan i backen och halvklättra är inte min uppfattning om att vandra. Jag vill ju se mig omkring och njuta av natur och landskap. Så lugnade det ner sig, men otydlig karta förvirrade mig så plötsligen gick jag på stenigt underlag igen, dock inte brant denna gången. En bra dag trots allt, väldigt fysisk och full av hjärngympa för lösningar och beslut. Efter drygt 5,5 tim ringde jag taxi, kom hem och störtade in i duschen, skyndade mig ner till en fikaträff. Man ska inte boka något dagtid på vandringsdagar! Johanna tittade på mig i 2 sek och sa: Oj, du är trött! Och det var jag, men en pratstund över en god cappucino var perfekt landningsstund. Jag har sovit som ett barn i natt! Lite vin hjälpte till…

Jag såg en blommande ginstbuske dsc03042igår! Tidigt, men snart klär de bergssluttningarna i gult. Roligt igår var att jag snubblade över några nya blommor, alltså nya för mig. Jag trodde att jag sett det mesta i området, men ibland är det inte dumt att komma ur kurs. Jag har inte lagt upp några foton på min flickr-sida för jag väntar på svar om blommorna. Det finns en bra facebook-grupp, ”Flowers of Crete”, där man kan lägga upp foton och få hjälp. De har också en hemsida. Tittade precis in i gruppen och en av de växter jag träffade på användes förr för att spjäla brutna ben! Tänk, man lär sig nå’t nytt varje dag!

Du kanske undrar varför jag inte bloggat om mannen i väster, men det verkar hela Sverige vara upptagna med så det räcker. Jag tycker inte att vi ska bjuda varken honom eller mannen i öster på alltför mycket uppmärksamhet. Det är väl i och för sig tveksamt om någon av herrarna läser svenska facebook eller svenska bloggar eller över huvud taget bryr sig nämvärt om vad befolkning ute i världen tycker. Det som oroar mig är att bådas utspel och uttalanden verkar ha gett svenska SD ny luft under vingarna – håll ett öga på dom! Förlora inte resten av världen ur fokus bara för att det sitter två clowner i väst och öst. Och egentligen är det ju inte de två som är skandal eller det som kan göra en sorgsen utan att de sitter där de sitter. Hur står det egentligen till med befolkningen i de båda länderna…

I övrigt har vi haft en fin vecka vädermässigt och helgen ska bli fin. Solen lyser, grekerna kommer ut ur sina hus, grannen mitt emot har hittat stereon igen, sta’n lever upp. Tidigare i förmiddags hämtade jag mina nya informationsblad som ska ut på hotellen – väldans snygga! Nästa vecka ska jag lägga mycket tid på bokskrivandet, hoppas jag. Den behöver få en rejäl knuff. Nu märker jag att jag egentligen inte berättar någonting av allmänt intresse så nu tar vi sista rubriken.

Till sist

Jag ska försöka bli en bättre människa och slänga in lite nyheter då och då. Det blir för mycket annars (som i förra blogginlägget) och jag vet att inte alla som läser bloggen är intresserade. Så vi tar lite kortisar så här på slutet!
– Priset på olivolja på den marknaden är mycket bra pga bristen på olja. Spanien, Italien och Grekland hade inte bra väder ifjol så skörden blev liten. Antar att oljan blir dyrare i butik för oss konsumenter.
– Jag, lantbrukarna, oliv- och vinodlarna, boskapsägarna vill ha mer nederbörd och inte för mycket värme för tidigt. Ifjol försvann ju halva våren då försommarvämen slog till. Väderprognosen för oss här nere ser bra ut nästa vecka med en hel del regn.
– En 93-årig farbror gick ut i en olivlund för att bränna kvistar, men förlorade kontrollen över elden. Han hann ringa sin son, men när han kom fram tillsammans med brandkår var det för sent. Tragiskt.
– Det påstås ibland att ekonomiska krisen och stödlån ska ta kål på Grekland, men kanske hinner de själva före. Trafikolyckor med allvarlig eller dödlig utgång har ökat, Grekland ligger nu på 3:e plats efter Rumänien och Litauen. Trafikolyckor är den huvudsakliga dödsorsaken för de som är 15-29 år. Resten verkar röka ihjäl sig. Lungcancer ökar mycket i Grekland och kryper ner i åldrarna – en skrämmande utveckling. Det är många ungdomar som röker och de röker mycket! I alla fall på Kreta.
– Nu har ”gästarbetare” eller ”ekonomiska immigranter” (främst bulgarer, rumäner, albaner) börjat lämna Grekland och det märks också i Ierapetra-området. Den ekonomiska krisen oroar. De väljer andra länder där de har bättre och säkrare framtidsutsikter. Knäckfrågan blir nu om grekerna är villiga att ta de jobb som blir lediga…
– En grekisk stavhoppare har tydligen vunnit medalj på inomhus-EM.
– På måndag ska det röstas fram vilken låt av 3 st som blir Greklands bidrag till Eurovisionen. Det är väl bara Sverige och Australien som är riktigt melodifestivalstokiga och där det blir förstasidesnyheter. Här märks ingenting.
– Grekisk polis har tillsammans med ”andra nationer” (det är lite hysch-hysch) gjort en stor aktion bl a på Kreta. De har arresterat flera människosmugglare och hittat flyktingar som var gömda i grottor på sydkusten. Det här med människosmugglare kan man diskutera länge, men jag är glad att de stackarna som satt och tryckte i grottorna fått hjälp.
– Inom Grekland flyttas flyktingar runt eftersom de fastnat här pga övriga EU:s ovilja och att avtalet med Turkiet inte fungerar. Det har pratats om att några skulle inkvarteras på Kreta vilket det blev en del protester om och man visste inte var de skulle bo (jag bloggade om detta ifjol). Nu är det klart att i början av april kommer första gruppen och de ska inkvarteras i lägenheter i Iraklio och Chania.

Nu tackar jag för visat intresse, ska packa ihop och gå ut i det vackra vädret! Jag tror att detta blir första kjoldagen trots mina fula, rivna, såriga ben…
Ha en skön helg!

14 oktober 2015

Vandra med mig på Kreta!
Vackert landskapet med enastående vyer, tystnad och lugn. Du kan koppla av, njuta samt få uppleva mina gömda pärlor.
Mer information på hemsidan http://inspirewiz.com
Välkommen!
PS. Berätta när du bokar att du läser bloggen så får du 15 % rabatt!

Ännu en fin dag!

Igår var det dags för vandring igen. En rekognoseringsdag med till största delen nya sträckor. Spännande! Bestämde att jag tar taxi hem så kan jag irra runt och testa så mycket jag vill och känner för. Bra med bussavgångar på morgonen, kl 07:10 bli perfekt. Tyckte jag. På busstationen fick jag veta att de avgångar som ligger på nätet och som visas på tv-skärmen på stationen inte stämmer. ”Det är fel från Iraklio”. Tidigast buss för mig var 08:30! Bra början på dagen. Hjärnan jobbade på högtryck, kanske skulle taxi vara ett alternativ. Då säger killen på stationen att ”jag kan ringa och höra om chauffören som kör skolbussen 07:30 kan svänga hit om och hämta dig”. Och det kunde han! Tjusigt!!

dsc02783Hade skippat jacka idag och det var dumt upptäckte jag när jag hoppade av bussen mellan Ierapetra och Koutsounari. Jag hade helt glömt bort att min vandring skulle börja i ”blåshålet”. Så det blev motlut och motvind upp till kyrka som visade sig vara ett kloster. Väldigt intressant historia! Jag uppskattar verkligen de informationstavlor som kyrkan satte upp för drygt ett år sedan.

Vandring i nytt område blir annorlunda än invanda vandringar. Tankarna flyger inte fritt utan det ska läsas karta, göras bedömningar, hittas lösningar, provas alternativ, fattas beslut. Men det är också en sorts avkoppling, framför allt när det skiljer sig från det jag gör annars, dvs skriver på boken. Det var mycket brantare än jag kunde se på satellitkartorna så några alternativ fick strykas, men nya dök upp. En idé tog form som ska provas i mars-april, längre fram lämpar sig nog inte området för vandring eftersom det ligger i solen och i lä. Det blir helt enkelt för varmt.

Det var så brant att uppehållet på drygt 4 veckor kändes i kroppen. Då var det härligt med alla fina fikaställen där det blev en stunds vila. På andra fikan åkte en tröja av och jag skulle inte haft något emot att byta till shorts.

Natur är inte blommor och blader dsc02787allena. I detta området var det ganska torrt och många klippor och stenar. Gott om låga, runda buskar. Ren underhållning att gå och titta efter olika figurer i klippformationerna. Landskapet påminde ganska mycket om det man ser i Vilda Västern-filmer. Jag väntade mig nästan att Manolito skulle komma runt en sväng med sitt stora leende och säga: ¡Hola bella mujer!

Under den senare delen av vandringen kom jag in i mer växtlighet. Å, så vackra sluttningarna är nu! Det är fler gröna nyanser än man kan föreställa sig blandat med brunrött, mörkrött, vinrött, gulgrönt… Jag stod stilla en bra stund och bara njöt av allt det vackra!

Lite aktivitet ute i några olivlundar. Det eldades kvistar och beskars olivträd. Säkra tecken på att olivskörden var klar. När jag närmade mig slutet kom jag på att jag saknade vattenporl. Kanske det är för tidigt, kanske det finns för lite snö uppe i bergen. Vattenfallet Milonas kunde jag höra en bit bort, men annars inget.

Taxichauffören var samma som jag en gång hamnat i väldiga politiska diskussioner med. Denna gången avhandlade vi vädret (”It’s really crazy!”) och att han skulle iväg och jobba ett par månader utomlands. Det går nämligen inte att livnära sig på taxi under vintermånaderna. Vi var överens om att den fria och enkla rörligheten är en bra sak med EU. Han hade hittat tillfälliga jobb i Tyskland och Sverige, men Sverige krävde ”extra documents” (!). Till slut hade valet fallit på Österrike.

6 timmar ute i naturen – underbar dag! En skön dusch, en stunds vila i soffan (kroppen väldigt tacksam) och sedan smaskig middag med gott vin på lokal på kvällen. Vad kan man mer begära?

Ha en skön helg!

PS. Foton på min flickr-sida!

dsc02724

Vandra på Kreta i det vackra landskapet med enastående vyer, tystnad och lugn.
Med vandringsledare kan du koppla av, njuta samt få uppleva mina gömda pärlor.
Mer information på hemsidan http://inspirewiz.com
Välkommen! 

PS. Berätta när du bokar att du läser bloggen så får du 15 % rabatt!

Nej, det är inte vår än

Bra väder och läkt fot – vandring! Tänk, det är drygt 4 veckor sedan sist! Det gjorde det ganska lätt att stiga upp strax innan kl 5 för att ta ”skolbussen” upp i bergen. Sta’n var alldeles tyst och stilla när jag gick upp till busstationen. Bra påklädd för jag vet ju att det är kallare och blåsigare högre upp.

På de nya bussarna hos KTEL är fönstren så mörklagda att man inte ser mycket av det vi passerar. Det blev ingen fin tur ackompanjerad av soluppgången. Nästa gång ska jag sätta mig längst fram så jag kan spana ut genom vindrutan.

I tredje och största byn, Kalamafka, på turen steg flest skolbarn på. En hade inga hörlurar och något fel på öronen, antar jag. Vår stilla, lite sömniga stämning med svag grekisk musik bröts av grekisk rap på hög volym. Jag är inte så förtjust i rap i vanliga fall och den blir inte bättre på grekiska kan jag meddela.

Skönt att komma av bussen! På med vindtäta jackan och vantar. Ja, du läste rätt! Tidig morgon uppe i bergen är det skönt med vantar. Började gå och inne i byns ena kafenio satt några gubbar med kaffekoppar och full fart i kaminen. Mitt första stopp blev frukost vid kyrka med fin utsikt. Något skavde i skon, men lyckligtvis snabbt avhjälpt. Hade varit lite snopet att behöva gå tillbaka och ringa taxi efter bara en timmes vandring.

dsc02729Två sträckningar ska kombineras för första gången så jag är väldigt förväntansfull (och det blev bra). Passerade mandelträd fulla med knoppar, de är beredda så snart våren kommer. Fortsatte uppåt, uppåt. Vinden var inte ens ljummen, solen värmde gott när den kommit över bergstopparna och letat sig ner längs sluttningarna. Benen kändes lite tunga efter uppehållet, men de är vana och hittade snabbt sin rytm. Huvudet var, som vanligt, tomt och stilla samtidigt som det var snurrigt och fullt av tankar. Man skulle kunna säga att hjärnan var utsläppt på grönbete. Då kommer lösningar och beslut som brev på posten. All koncentration är här i naturen, i landskapet. Det är så otroligt vilsamt och en riktig energikick. På samma gång.

Upptäckte efter ett tag att jag kände mig lite lurad! Uppehållet har gjort att jag inte som vanligt följt olivskörden utan den är över där jag vandrar idag. Olivskördandet har alltså gått från full fart till ingenting för mig. Det är åter tyst i landskapet. Känns lite avsnoppat och tomt.

Tanken med dagens vandring var att dsc02739njuta av att vara ute igen och se hur långt våren kommit. Och njöt gjorde jag! Luften är som klarast och friskast vid denna årstiden. Eftersom det blåser leker molnen på himlen så solen kastar dramatiska och spännande skuggor på landskapet. Lågtflygande, drivande moln mellan bergen ger nästan en trolsk stämning. En kopp kaffe med bullar blev en fin stund med oslagbar utsikt och vindens alla olika ljud och kast åt alla håll.

Det finns de som redan utropat att våren är här och de är utan undantag utlänningar. Säg till en kretensare att det är vår nu och du får svaret: ”Vår? Nu??” med en huvudskakning. Det är nog så att vi tar med oss vad som är vårtecken istället för att läsa av hur det är här. Fast några snödroppar i trädgården i Sverige betyder inte att det är vår. Några blommor vid kusten här på Kreta betyder inte att det är vår precis som ”en fluga gör ingen sommar”. Blommor har vi året om utom i augusti, de kommer igen efter första regnet i september.

Februari är vår ”aprilmånad”, dvs då vädret skiftar mellan varma, sköna dagar och kalla, blåsiga. Det som händer nu i naturen är att våren börjat knacka på och vintern försöker försvara sina positioner. Varför har vi ofta så’n vårhets? Den kommer inte snabbare för det. Luta dig tillbaka och njut istället av den mest dramatiska, spännande, tydliga och vackra årstidsväxlingen.

Några buskar har färdiga knoppar, andra har börjat bilda knoppar. Det gäller att vara dsc02760vaken och observant för mycket är vintergrönt, men det betyder inte att det ser likadant ut hela året. Jag såg min första anemon på vandringen 3 januari, nu har det kommit fler. De gula ”soldyrkarna” är som intensivast i januari och börjar nu troppa av lite. Träd och buskar skjuter skott. Som sagt: våren knackar på.

När jag närmar mig busshållplatsen i slutet av vandringen ser jag några mandelträd som börjat slå ut. Tänk, det finns alltid några övermodiga typer i alla församlingar! Det kan komma en köldknäpp och då åker alla blommorna av – synd. Och riktig värme möter jag inte förrän jag hoppar av bussen i Ierapetra, men så bor vi ju också i vår egen lilla klimatzon!

Idag tisdag när jag skriver detta inlägget har blåsten ökat och jag kan se att det regnar uppe i bergen. Västra Kreta ska få oväder idag, vi ska klara oss. Kan jag hoppas på en fin dag på torsdag eller fredag igen? Alla vandringskläder och annat som behövs ligger framme…

Fler foton på min flickr-sida!

dsc02724Vandra på Kreta i det vackra landskapet med enastående vyer, tystnad och lugn.
Med vandringsledare kan du koppla av, njuta samt uppleva mina gömda pärlor.
Mer information på hemsidan http://inspirewiz.com
Välkommen! 

PS. Berätta när du bokar att du läser bloggen så får du 15 % rabatt!

Helgen som gick

Vilken härlig helg! Med hyrbil öppnar sig andra och nya möjligheter för upplevelser. Första dagen bara landade jag i att vara hemma igen, tog en liten tur till Agios Nikolaos. Sedan väntade tre vandringsdagar. Vädret stod på min sida, verkligen perfekt vandringsväder. Kyliga morgnar, solen värmde under dagarna, vindstilla. Idag måndag blåser det och rätt vad det är kommer det en skur. Visst är jag bra på att planera?

Som vanligt njöt jag av natur och landskap, släppte tankarna fria och kopplade av allt. Och på varje vandring hände något utöver det vanliga!

Fredag 9 dec

En gammal vandringsbekant västerut som jag inte kan ta mig till utan bil. Gick den omvänt för att fräscha upp den lite, försvann så i tankar att det blev en liten ofrivillig avstickare! Men så länge näsan pekar åt rätt håll löser det sig, annars får man gå tillbaka. Hörde lite rop här och var, generatorer som var igång, en och annan bil. Olivskörden började så smått vid kusten innan jag åkte till Sverige, nu är de igång högre upp. Fåglarna kvittrade av hjärtans lust.

dsc02478

Fader Sackarias lagar himmelskt gott kaffe!

Dagens höjdpunkt: fader Sackarias. Han höll på att sopa utanför lilla klostret Agia Moni (tillägnat Maria). Han sa Hello och undrade om jag ville ha en kopp kaffe och se kyrkan. Det sa jag inte nej till. Och se’n var det som om en virvelvind tog tag i mig! Du vet så’na där leksaker som man drog upp och släppte på golvet så for de fram och tillbaka eller runt, runt? Sådan var Sackarias! Han pratade i ett kör och det visade sig ganska snart att guidningen, ljus och kaffe kostade 3 euro. Han upprepade två meningar:
– Sorry, sorry for my English!
och
– Very, very difficult with economic!
Han är både präst och munk i klostret plus allt annat eftersom det bara är han där. Hans föräldrar och syster bor kvar i Thessaloniki. Finns det stora problem i Sverige, undrade han och sedan berättade han att EU är dött, euron kommer att försvinna och drachman komma tillbaka. Nja, tyckte jag, vi får väl se hur det går med det. Han undrade om Sverige är ortodoxt, men jag fick göra honom besviken och svara protestantiskt.
– Men lite, lite ortodox är där kanske?, hoppades han på blandad engelska och grekiska. Och det kunde jag ju svara ja på. När jag berättade att jag bor i Ierapetra utbrast han:
– Ierapetra? Very hot in Ierapetra!
Då tänkte jag på min kalla lägenhet, men det var inte riktigt läge att dra upp den. Jag fick hålla med honom eftersom Ierapetra-området är ett av de varmaste i Grekland.
Plötsligen hade han dragit iväg mig från min kaffemugg och jag fann mig stå och sopa en trappa. Sackarias lyckades alltså få både betalt och lite hjälp – Gud måste vara nöjd med en så’n tjänare! För mig kändes mötet som om jag spelade med i en surrealistisk eller komisk film!

En härlig dag! En skön vandring, ett kärt återseende och en ny bekantskap.

Lördag 10 dec

Ny vandring och då håller jag det kort eftersom jag inte riktigt vet hur brant det är. Det är också skönt med gott om tid om jag vill kolla upp någon liten sidoväg el likn. Upptäckte vid frukostpaus att jag glömt sked till yoghurten, jag har bara väntat på att det skulle hända. Men som farmor sa: ”Bättre brödlös än rådlös”! Locket till matlådan gick att böja ihop så jag kunde skyffla in. Tog vara på utsiktspunkter och hittade nya vandringsuppslag att testa.

Dagens höjdpunkt: kom fram till ett litet kapell där det fortfarande fanns frost på marken! Hittade en solig plats, slog mig ner och då kom en gåsgam med något i klorna. Upp med kikaren, fullt utslag på zoomen på kameran! Den landade på en hylla på en klippvägg där det satt en annan gåsgam. Snart dök det upp två korpar som slog sig ner i närheten av de stora fåglarna. De var givetvis väldigt intresserade av att få en gratislunch utan att anstränga sig. Jag gillar korpar, de är fågelvärldens skämtsamma busar. Det blev lite avvaktande och jag antar att det också pågick någon sorts kraftmätning med ögon, kroppar osv. Efter en stund flög gåsgamarna iväg, korparna väntade några minuter innan de gav upp och stack.
Vilken tur att jag satt och tittade mig omkring, annars hade jag kanske missat den här upplevelsen! Naturen kan verkligen underhålla på många sätt. Här är några foton (jag vet att de inte är bra, avståndet var för stort):

dsc02498-2

Alla tittar intresserat på vad gåsgamen har i näbben!

dsc02503-2

Ingen tittar på någon, alla försöker se coola och nonchalanta ut!

Ibland har man verkligen tur! Den sista sträckan visade sig vara riktigt brant så om jag gått andra hållet hade jag gett upp efter en kort stund. Och då hade jag ju missat dagens underhållning!

Söndag 11 dec

Dags för en annan gammal bekant och favorit, denna uppe på nordkusten kring Neápoli. Disigt, riktigt råkallt och så mycket fågelkvitter att det nästan var störigt. Glömt kameran – vilket mörker! (hittade den i slutet av vandringen i helt fel fack…). Vid klostret Kremasta var det dags för frukostpaus. Ingen högmässa i nya, stora kyrkan utan inne i lilla kyrkan i gamla klostret. Den gamla delen är betydligt charmigare än den nya klosterbyggnaden, men jag tycker bättre om nya kyrkan. Den gamla är helt enkelt för liten och mörk. Lite speciellt här att nunnorna läser mot prästen. Det blir en annan dynamik med manlig och kvinnliga röster.

dsc_0016

Två följeslagare som tassade så tyst att jag inte visste att de fanns förrän jag råkade vända mig om!

Mycket aktivitet i olivlundarna, nu är det ingen som bryr sig om vilken veckodag det är. Lite mer trafik, rop, ljud. Landskapet lever på ett annat sätt under olivskördetiden. Jag är inte ensam och det är inte helt tyst, men det gör ingenting. Det är också ett tecken på årstid och tidens gång. Känns speciellt att vistas mitt i deras vardag.

 

Dagen höjdpunkt: jag slog mig ner vid ett kapell, någon kallade på mig och sa något som jag inte hörde så hon kom bort till mig. Det visade sig att hon hojtat att det finns kaffe inne på cantinan. Hon berättade att hon heter Anna, har tre barn och alla bor kvar på Kreta, hon bor i grannbyn och driver cantinan i Drasiou. Det är inte ett upphetsande ställe, där finns cirka tre hus i en vägkorsning och en stor byggnad som det står ”Alfa Laval” på. Jag försökte bjuda henne på svenska gifflar, men utan att lyckas. Vi hankade oss fram på grekiska eftersom Anna inte pratade engelska och min grekiska är minst sagt begränsad. Det blev lite stappligt och ibland bara tyst. Då studerade vi en bil som körde förbi eller bara tittade rakt fram. Det är något speciellt med två främlingars möte där de kan vila tillsammans.

En del som jag mötte tittade storögt på den här vandraren. Antagligen tror de att jag är en kvarglömd turist som någon reseguide missade i inräkningen. Återigen en härlig dag, men nu protesterade fötterna en aning. Jag har nya vandringsskor och de är givetvis ingångna så det handlade inte om skav. Men de är nya och hårda och trycker här och känns märkliga där…trots att det är samma modell som de förra… Jag är väldigt gnällig vid skobyte fast jag vet att om några veckor är de det absolut bästa paret jag nå’nsin haft! De gamla trotjänarna ligger i en soptunna i Skåne…tänk, så många mil vi avverkat tillsammans!

På eftermiddagen ramlade jag in i ”söndagslunch” med 13 glada människor från fyra olika länder – perfekt avslutning på en fullkomligt otroligt fin helg!

Foton på min flickr-sida!

ny-stl
Jul- och nyårserbjudande!
Boka före den 15 januari och få 25 % rabatt per person på vandringsvecka före 15 juni 2017.
Mer info på hemsidan inspirewiz.com
Välkommen!

Ibland är det bara perfekt!

Idag skulle jag svara på era frågor, skriva om så’nt ni tycker fattas osv (se inlägg i onsdags), men det blir imorgon istället. Jag måste helt enkelt få berätta om denna fantastiskt fina dag som idag varit!

Jag hämtade min vandringskund vid hotellet halv åtta i morse och vi åkte upp till en bergsby. När vi steg ur taxin blev vi knockade! Alla möjliga dofter slog emot oss och det var omöjligt att låta bli att bara stå stilla och låta näsan gå. Vi kan tacka gårdagens regn! När vi gick genom byn utkristalliserade sig jasmindoft ackompanjerad av några andra blomdofter. Utanför byn tog vild fänkål över blandat med svaga toner av diktamus och timjan. Naturen är på gång! Lite mer regn så blir bruna, ledsna växter gröna och pigga igen.

Allt är inte brunt och visset, vi njöt av olika gröna nyanser på de lite större växterna, olivträdens silverfärg och de enda blommorna som blommar. De ser ut som vita stolta facklor och klarar sig eftersom de är lökväxter, dvs de har inbyggda lagerfaciliteter för vätska. Bergen blir så vackert blågråa när det är något gråa moln. Och med låga moln möts land och himmel när molnen lägger sig på bergen. Allt knyts ihop på nå’t sätt, det känns bra och tryggt.

Vädret var perfekt! En lite kylig, frisk morgon blev en lite varmare dag, men inte alltför varm. Solen kom och gick eftersom moln färdades över himlen. Det gör att scenerierna ständigt förändras och det är verkligen optimalt vandringsväder. Landskapet blir vackert och växlande. Mot slutet var några moln mörka, men inga regndroppar. Jag fick höra att jag lyckats med ett perfekt arrangemang! Det är väl lite oklart vilken makt jag har över vädret, men jag sträckte på mig och sög in berömmet.

Det mesta av tiden vandrade vi tysta, var och en i sina tankar. Då och då stannade vi för att beundra en utsikt eller kommentera något. Några längre stopp då det är skönt att få sätta sig ner och vila ben och fötter. Då faller det sig naturligt att prata lite mer, både om det vi har omkring oss och om oss själva. Det slog mig att vandra med sällskap, känt eller okänt, blir som två flugor i en smäll för mig. Jag älskar vandring, med allt vad det innebär med natur och tankevila, och jag älskar möten. Det är verkligen en ynnest och ett privilegium att få vistas i detta vackra landskap samtidigt som vi människor möts och lär känna varandra.

På väg hem i taxin fick vi en förare som gav mig lite lektion i grekiska. Han frågade om vi haft en bra vandring och det fattade jag faktiskt. Vidare undrade han var vi vandrat osv och jag lyckades få ihop några meningar. Jag har åkt med honom förr, han bodde i Malmö för en hel del år sedan och jobbade på Kastrup. Det slog mig att här är en grek som kanske förstår hur jag kämpar med språket så jag sa att det är svårt att lära sig grekiska för det skiljer sig så mycket från svenskan. ”Oh yes it does!” svarade han. Undrar om han kan följa med på måndag och förklara svårigheterna för min språklärare?

Så hur avsluta en perfekt dag? Ja, det är snart jämntjockt med mörka moln på himlen så kanske det blir regn, men vem bryr sig. Det får bli en matbit och ett glas vin på en av favorittavernorna. Jamas!

Vandra på Kreta!
Vi njuter av vackert landskap, enastående vyer, tystnad och lugn.
Med mig som vandringsledare kan du koppla av och släppa loss tankarna samt uppleva mina gömda pärlor.

Mer information på hemsidan http://inspirewiz.com
Välkommen! 

PS. Berätta att du läser bloggen när du bokar, det ger dig 15 % rabatt!

Yes, nu är jag igång!

Vilken toppendag! Härligt!! Andra vandringen på nya säsongen!!!
Värmeböljan har tacklat av lite under helgen. Jag har valt en vandring som jag kan utan och innan, vet var det är jobbigt och var jag kan få skugga, packat ner extra vatten i ryggsäcken och ska ta lite längre pauser än vanligt.

Buss 06:45 österut till grannbyn, privatskjuts av snäll morgonpigg pensionär därifrån upp till utgångspunkten, började vandra. Bergen – here I come!

dsc02075Solen har ännu inte kommit riktigt över bergen så halva vägen upp har jag skugga och en skönt svalkande vind. Ovanligt brunt i naturen, men det är nog ett resultat av nederbördsfattig vinter och vår. Det t o m luktar torrt och visset. Jag kan riktigt höra hur det stampas bland växterna. Så snart vi fått det första regnet blir det som en ”andra vår”. Skillnaden är att allt sätter igång samtidigt, det blir grönska och blommor. En blomsort, som är en lökväxt, kämpar på, men de är inte lika fulla av blommor som vanligt utan det är mest knoppar.

dsc02082

Ja, ja, jag vet att vänster fot hamnade utanför bild. Det är inte alldeles enkelt att använda självutlösare och stativ!

Vid kapellet uppe på vändpunkten är det frukostdags. Jag bara njuter! Hör getklockor och ler för mig själv. Getterna, fåren och jag ”äger” bergen. Nåja, en och annan fåraherde kan få vistas här också. Upptäcker att jag saknat ljudet. Och getterna. Sitter och lyssnar på fågelsång, vinden och tysnaden. Plötsligen kommer två stora rovfåglar segelflygande över en bergstopp. Nu saknas ingenting. Det är som om Kreta, naturen och jag kramar om varandra samtidigt som vi säger att vi saknat varandra. Återseendets glädje är stor. Och äkta.

Jag går upp till utkikspunkten och se, där ligger Kreta! Mirambello-bukten till höger, Ierapetra vid Libyska havet till vänster och rakt fram Dikti-bergen. Precis som vanligt. Känns tryggt att något är bestående och har funnits i långeliga tider. Ibland känner man sig liten i förhållande till natur och tid, ibland fylls man av alltihop och blir större och kraftfullare. Så är det idag.

Dags att börja vandra neråt. Stannar vid en gjuten bassäng där källvatten (antar jag) rinner in. Ser på väggarna att vattennivån är väldigt låg och det är ingen större fart på den inrinnande vattnet. Var är vårt regn?

dsc02096

Här kan jag stå länge och bara glo.

Plötsligen hör jag röster! Under de år jag vandrat här har jag bara tre gånger mött andra vandrare och vid två av de tillfällena var det samma personer. Tittar mig undrande omkring. Var är dom? Vill de kanske passera mig så får de gärna göra det. Jag går tillbaka en liten bit för att bättre kunna se vägen. Det är tyst. Jag vänder och fortsätter neråt, då hörs rösterna igen! Pratar dom bara när jag rör på mig?? Hm….det är min egen röst….min röstmemo på mobilen har satt igång på eget bevåg….

Men ett annat ljud följer mig, ett väldigt lättigenkännligt ljud. Det är en korp som tydligen bestämt sig för att hålla ett öga på mig en stund och följa med. Den är så högt uppe att jag inte kan se den. Vi stannar då och då för att ta in det sceneri som vi är på väg ner i. Himmel, så vackert här är! Jag känner mig utsläppt, förnyad, berusad, förtjust, glad och en hel massa annat…..!!

Värmen ok så varför inte prova ett nytt avslut? Några småvägar och stigar som jag funderat över en tid. Sagt och gjort! Men det blir inte riktigt som jag tänkt mig. Här behövs vandringsbyxor. Ger man sig ut på alltför små stigar i shorts river man sönder benen. Det är troligen en anledning till att herdar alltid har stövlar så de kan gå rakt ut i naturen var som helst. Jag fick i alla fall en del klart för mig så i vinter ska jag kryssa runt här lite. Det behövs inte stor förflyttning i sidled eller höjdled för att invanda miljöer ska se annorlunda ut! Som att nyupptäcka landskapet.

Jag håller inte koll på tiden när jag vandrar, det skulle liksom helt förstöra det där med att koppla bort allting och bara ta in naturen. Har lovat mig själv att ta taxi hem när jag kommer ner till byn, inte gå hem till sta’n. Det är det för varmt för. Så visst är det bra tajmat med 11:53 vid byns busshållplats där bussen enligt tidtabellen ska avgå 12:00? Nu gjorde den inte det för den var försenad, men det är en annan historia.

Jag har lagt ut foton från de senaste dagarna på min flickr-sida. De kan du njuta av ikväll – själv ska jag gå ut och äta nå’t gott! Ska bara vila en liten stund till i soffan….

Vandra på Kreta!
Vi njuter av vackert landskap, enastående vyer, tystnad och lugn.
Med mig som vandringsledare kan du koppla av och släppa loss tankarna samt uppleva mina gömda pärlor.

Mer information på hemsidan http://inspirewiz.com
Välkommen! 

PS. Berätta att du läser bloggen när du bokar, det ger dig 15 % rabatt!

 

Min dag vandrar vidare

Då har jag snart avverkat dag 2 och dag 3 av min dag och vad tror du det blev? Vandring, så klart. Med hyrbil kan jag ta mig till andra områden, se lite nya vyer, vandra nya vägar.

Dag 2 – torsdag

Kurs västerut till området Mirtos – Tertsa. Ny vandring till 90 %, fick bindas ihop med en gammal sträcka. Här ska man egentligen vandra i mars-april, dvs när det är vår. Efter vår nederbördsfattiga vinter blev våren kort så nu var det mest olika gröna nyanser, men det är inte fy skam.

Plötsligen gick vägen längs med en liten ravin och jag kom att tänka på ett samtal för några dagar sedan. Vi vandrare är så olika. Han beskrev raviner och grottor, fort skulle det tydligen gå, inget intresse av mina vandringar. Förkunnade dock väldigt tydligt att gå på vägar ”is boring”. Lite irriterad eller förvånad var han över att jag gått en ravin som han inte gått. Jag undrar över det där med ”kick”, varför en del tydligen behöver nå’t extra, varför det måste vara spännande. Själv är jag nöjd bara över att få vara i naturen i många timmar, njuta av landskapet, koppla av och låta tankarna flyga. Kom att tänka på min mor: ”Den som inte kan njuta av naturen är fattig”. Ja, ja, det finns alla sorter. Jag kanske skulle processa ett eget projekt: vandra så många platåer på Kreta som möjligt!
Raviner är dramatiska, läckra, vackra, tjusiga och majestätiska. Men det är nå’t visst med vyer, att få ta in helheten. Kanske beror på att jag är skånska, det är kanske det där med öppna landskap som spökar.

En förmodad väg visade sig vara en getstig, jag bestämde mig för att prova och fick klättra och hasa mig ner. Halvvägs undrade jag om det kommer att fungera och tittade bakåt. Jaha, det måste fungera för gå uppför igen blir urjobbigt. Lugnt och fint, det gick jättebra. En pigg i tummen och ett litet rivsår på benet – fullt godkänt. (att det kändes i vissa muskler dagen efter är en annan historia…).

Kom in i den gamla delen av byn som jag kallar ”den där byn som inte går att uttala som ligger norr om Tertsa längs med stora vägen på vänster sida när man kör mot Amiras” (läs här). En ruin som jag fotograferat tidigare var under renovering. Hoppas de behåller det som är tidstypiskt. Gick in i kyrkan och tände ljus, tog en lite längre paus.

Halvvägs på tillbakasträckan ändrade sig landskapet. Det var nästan helt slut med grönska och det liknade mest ett månlandskap eller typ ”beam me up, Scotty”. Inte vackert, men häftigt på nå’t sätt. Gav en mycket speciell känsla. Över hela vandringen välvde sig en klarblå himmel med små molntussar som seglade runt. En så’n himmel som man blir glad av.

Hemvägen gick via bergsbyar och i Kalamafka blev det lunch. När jag skulle betala var ägaren försvunnen! Jaha, vad gör jag nu? Gå på toaletten verkade vara en god idé. När jag kom ut hade han kommit tillbaka och visade upp en förvånad och glad min. Trodde han att jag skulle smita från notan? Är folk så fräcka??

Dag 3 – fredag

Kurs österut och upp i bergen, närmare bestämt till Orino. Spännande! Ju högre upp man tar sig desto brantare blir det så jag hade plockat ut en lagom vandring ovanför Orino och Stavrochori. Var frestad att förlänga lite, lite men nej.

Här uppe har det nog kommit mer nederbörd och/eller varit svalare för bergssidorna var gula av ginst! Visserligen i slutet av sin blomning, men härligt att se. Som att få lite extra vår i elfte timmen.

Höll på att svimma efter en stund, jag mötte en vandrare! Det är tredje (3:e) gången på ung 3 års vandring här på Kreta. Och de två första gångerna var det samma par jag mötte…

Så blev det lite strul och det tar lite på krafterna att snurra runt när det lutar och solen vräker ner. Enligt kartan skulle det finnas en väg som inte fanns. ”Om inte kartan och verkligheten stämmer överens så gäller kartan”, heter det väl i det militära. Jag valde verkligheten. Fick ändra om lite, men som den utsiktsjunkie jag är tog jag mig i alla fall upp till antenntopp. Wow vilken utsikt!

Läskig sträcka som var ganska brant och full med lös grus och småsten ner mot väg. Högt upp finns inte så många vägar och alternativ utan antingen får man gå där man tänkt sig eller vända. Sakta, sakta gick det bra. När jag kom ner på liten väg till ödehus kom en pickup med två karlar som vinkade så trevligt. På flaket hade de två madrasser. Fredag. Helg. Ödehus. Jag satte lite extra fart på mitt håll.

Större moln idag som hade sina skuggor på bergssidorna. Det blir som ett skådespel som jag kan beundra en bra stund. Har inte sett rovfåglar på ett tag, idag hade jag en hop korpar runt mig uppe i luften. Det är svårt att avgöra om de bara busar eller om de vill ha iväg mig.

Riktigt nöjd när jag kom till bilen, både till kropp och själ. Två härliga dagar med nya vyer, nya stigar och vägar, lite lyckad problemlösning och avkoppling.

När jag stod vid bilen hörde jag en åsna, det är inte så vanligt nu för tiden. Byarna förändras och har förändrats mycket under de år jag rest till Grekland. Det får jag återkomma till i något annat inlägg.

Körde hem via bergsbyar, orkar inte sortera och lägga upp foto idag utan det får bli på söndag. Dag 4, imorgon, planerad och klar. Nu ska jag in i duschen och se’n är det dags för hummer! Skål!

VÅRYRA I BERGEN PÅ KRETA!
Boka höstens vandringsvecka senast den 30 juni och du får 15 % rabatt!
Vandra med vandringsledare som visar sina pärlor, upplev natur och landskap,
få kraft och energi, njut av oändliga vyer.

Mer information på hemsidan http://inspirewiz.com
Välkommen att vandra och Καλώς ορίσατε till Kreta!

Tema ”Turist på östra Kreta”: 7. Lite rester

Tanken med temat är att ge några tips och lite kommentarer kring att besöka östra Kreta. Vad finns att se, vad bör undvikas osv. Heltäckande för området? Det är en omöjlighet, men något att börja med! Jag vet inte i skrivande stund hur många inlägg det blir och vilka dagar de publiceras, men de kommer i obruten följ.

Det blev ett litet glapp mellan inläggen här på slutet. Vi har haft fullt upp med att fira påsk och då kommer bloggen i andra hand. Detta näst sista inlägg tar upp några saker som inte fått plats tidigare. Sista inlägget blir en sorts sammanfattning. Har du frågor eller undringar eller önskningar eller synpunkter så passa på att skriva i kommentarsfältet nedan så tar jag med det!

Historia

Jag har inte skrivit något om Kretas historia, det går att läsa i flera olika medier. En sak att tänka på är vem som skriver historien, vem som håller i pennan. När kretensarna själva berättar Kretas historia är den full av myter och legender som det ofta blir i muntlig tradition. Det är svårt att urskilja vad som är fakta och vad som är ”förbättring”, men en god historia är alltid underhållande.

Grekland som land börjar egentligen med Alexander den store som kom från norr och lyckades ena stadsstaterna. Intressant, tycker jag, är att Kreta inte ingick förrän 1913. Öns strategiska placering i Medelhavet lockade till sig olika stormakter som betydde både för- och nackdelar för kretensarna. År 1898 blev Kreta självständigt, dock under förvaltare eller mandat där Italien tilldelades östra Kreta. Majoriteten ville ha en union med Grekland och så blev det den 30 maj 1913.

Kreta var en av de värsta krigsskådeplatserna under andra världskriget. Här utkämpades slag mellan de allierade och tyskarna. Kretensarna kämpade på de allierades sida och bistod bl a med ovärderlig kunskap om landskapet. Intressant är ”slaget om Kreta” 1941 då tyskarna iscensatte den då första huvudsakligen luftburna invasionen. Och första gången tyska trupper mötte massivt motstånd från civilbefolkningen. Det finns gott om minnesmonument över nedbrända byar, gripna och dödade motståndsmän osv.

Natur och klimat

Kreta har fyra årstider och nere i sydost betyder det milda, lite råkalla vintrar. Vår med behaglig temperatur och rikt växtliv. Som vi tidigare konstaterat ligger Kreta långt ner i söder på Europas gräns till Afrika. Det innebär att sommaren kan vara väldigt varm, framför allt juli och augusti. Hösten liknar våren, framför allt när det första regnet kommit och väckt naturen till liv igen. Höst-vinter-vår kännetecknas också av mer växlande väder än sommaren.

 

DSC01036

På väg över bergen från söder till norr, Mirabello-bukten i blickfånget! (eget foto)

Ge dig ut och njut av Kretas vackra landskap! I öster har vi inte så höga berg så det är mer lättillgängligt. Tycker du om äventyr så ge dig ut på egen hand, men förbered dig väl. Förvänta dig inte markerade vandringsleder eller cykelvägar, du är utlämnad till kartor. Ge dig inte ut ensam!
Vill du vara säker på att få en heldag med hjälp före start, utan att gå vilse och hitta pärlor så kontakta någon arrangör på plats. De har lokalkännedom och vet var det är bäst och finast att cykla, klättra, vandra osv. (vill du vandra kan du kontakta mig!)

 

Ge dig inte ut under de varmaste månaderna! Kanske du tror att det är svalare i bergen, men du har under flera timmar en obarmhärtig sol och ingen skugga. Ofta är det skönare närmare kusten eftersom där svalkar havsbrisen. Kortare turer eller långpromenader kan du göra, men gör det inte ensam. Varje år är det en del tillbud och t o m dödsfall pga att personer gett sig upp i bergen utan att tänka efter före. Stukade fötter, brutna ben, uttorkning. Så onödigt.
(Länktips till mer info finns längst ner i detta inlägget)

Hantverk, konst och andra småföretag

Det Kreta ofta förknippas med är broderier och vävnader samt knivar. Själv går jag och funderar på att beställa ett par handgjorda stövlar – det är också en sorts konsthantverk, tycker jag.

Det är så synd att många hemsidor bara finns på grekiska och det gäller i allra högsta grad inom hantverk, konst och annan småskalig produktion. Fråga på hotellet, turistbyrån, tavernan! Vi som inte kan grekiska behöver hjälp, vi missar en hel del information på t ex skyltar ute i byarna. Om någon kan ge oss några tips kan den kanske skriva namnet på en lapp så vi kan hitta rätt.

Det finns krukmakerier, träsnidare, målare, keramiker m fl utspridda i byarna. En del har inte egen försäljning utan deras alster kan finnas i butik i sta’n, men oftast inte i de traditionella turistshopparna.

Den ekonomiska krisen har fått olika småföretag att poppa upp lite varstans. De representerar ett varierat utbud av egenproducerade varor som t ex honung, vin, must, kryddor. Ibland ligger butik och tillverkning i samma hus och man kan få ta en titt om man har tur. Jag kan bjuda på två exempel: Kristoffer Sfakianakis, träsvarvning (hans alster säljs i butik i Ierapetra) och Evotry som är ett familjeföretag med egen butik i Kavoussi, de framställer druvmust och druvmelass som sedan används i olika produkter.

DSC02561

Agios Nikolaos (eget foto)

Någon undrade om street art och jag vet inte riktigt var gränsen går mellan street art och dekorationer. ”Konstnärlig utsmyckning” dyker upp lite här och var, men har ingen större utbredning. Jag har sett några exempel i Agios Nikolaos och i Ierapetra har vi bl a skolmur och hamnpir som är dekorerade. Om det finns i Sitia känner jag inte till.

Tyvärr är klotter utbrett på hela Kreta, en del klotter är politiska slagord o likn. Det verkar inte föras någon kamp mot klottret, det verkar som om man gett upp. Det är synd för om det tas bort med en gång så tröttnar klottrarna oftast förr eller senare. För mig är klotter lika skräpigt och förfulande som sopor som inte ligger där de ska ligga.

Jag har mycket mer att berätta och massor med tips, det finns så mycket bara på vår östra del av denna stora, vackra ö. Nå’nstans måste denna temaserie ta slut och det blir alltså nästa gång. Sista inlägget blir en sorts sammanfattning. Har du frågor eller undringar eller önskningar eller synpunkter eller tips så passa på att skriva i kommentarsfältet nedan eller maila till mig!

Ha det gott!

Länktips: Vill du ha tips om vad som kan vara viktigt att tänka på vid aktivitet (inte bara tips för vandrare) uppe i bergen så läs mina två gästbloggsinlägg på vandringsguiden.se: Vandra på Kreta och Vandringsledare – vad ska det vara bra för?

BOKA NU! Vandra på vackra Kreta!
Mer information på hemsidan inspirewiz.com
om upplägg, förutsättningar, pris, bokning, referenser mm.
Välkommen att vandra och Καλώς ορίσατε till Kreta!