Hyrbilsdag 3

Dagen började med hotellfrukost då ett födelsedagsbarn skulle grattas. Mätt och belåten var det dags för nya äventyr. Jag hade två idéer och kom fram till att nr 2 gör sig bättre om en månad eller så. Kurs och fart mot Lasithi-platån!

Jag har sett ett kort videoklipp från platån där en åker plöjdes så jag tänkte att det kan vara kul att se starten på vårbruket. För dig som inte känner till Lasithi-platån kan jag berätta att den ligger så högt att olivträd inte kan växa där pga kylan på vintern, att den ligger i närheten av Dikti-berget och att platån har en fascinerande historia. Den var förr känd för sina speciella vindmöllor med vita tygsegel som pumpade upp vatten. Jag har sett platån nästan full med sådana möllor i slutet av 80-talet, men när jag skulle visa det för ett ressällskap i början av 90-talet var möllorna i stort sett borta. Nu finns de som prydnad vid tavernor o likn. Men det ska bli ändring på det! Man ska börja sätta upp de gamla vindmöllorna igen för de har gått och blivit moljövänliga, minsann!
Kan också passa på att trycka in ett tips: om du är i närheten i juni så kolla upp Lassithi-platåns sommarfestival! I år är första året och den ska vara i en vecka.

Inte mycket vårbruk igång där inte! Åkrarna var så blöta så det dröjer nog ett tag till. Många herdar och får i farten. Sådan skillnad det kan vara utanför säsong och under säsong! Idag var platån en stilla och tyst plats, riktigt vilsam. I högsäsong är den full med turister, bussar och bilar. Undrar hur det är att leva under sådana ytterligheter. Trots att de är så vana vid turister och trots att min hyrbil inte har någon dekal så vändes det på många huvuden när den här ljushåriga figuren dök upp i sin Panda. De är ofta isolerade på vintern pga snö så de kanske tyckte det var roligt att få besök från yttervärlden.

Och det var kallt där uppe! Ingen vår i sikte. Tunga, låga moln. Inget regn för jag hade regnjacka… Tyvärr svepte molnen precis in Dikti när jag kom så jag fick inte se de vackra snöklädda topparna. Jag har vandrat runt platån och det är inget jag skulle rekommendera. Däremot finns en hel del sevärdheter i form av kloster, pilgrimsplatser, muséer som jag lagt på minnet och ska beta av en annan gång.

Jag körde ner mot Malia vilket jag tycker är en väldigt vacker väg som man inte ska köra åt andra hållet. Men skönheten sitter ju i betraktarens ögon så det finns säkert de som tycker annorlunda. På vägen passerar man ett kloster som heter Panagia Krasis, kör in där! I kyrkan hänger kedjor och de är heliga. Har du tur får du se en grek vira in sig i dem en stund. Märklig upplevelse.

Jag körde in om byn Krasi. Under högsäsong rena dårhuset, nu en lugn, tyst by där livet gick sin gilla gång. Blev välkomnad av en söt unghund som dock försvann med blixtens hastighet när en katt uppenbarade sig. Kattjakt stod tydligen högst på nöjeslistan.

Vid Malia blev jag lite förvirrad, tänkte köra till en grotta i närheten av Sisi. Jag började också känna av lite matsug så en sen lunch skulle sitta bra. Hittade till slut till Sisi där jag var för ett år sedan. Det är något sorgligt över utpräglade turistorter. Alla dessa tomma, igenbommade hus, alla stängda tavernor och caféer. Några tappra själar har övervintrat. Det enda som var öppet var ett gyrosställe, men grekisk ”fast food” lockade inte. Grottan låg lite väl långt iväg, klockan började bli mycket, men ett besök i Epano Sisi skulle jag väl hinna med. Och det gjorde jag.

Många byar ligger en bit inåt land och hade en hamn där det inte låg några hus eller bara 2-3 byggnader. När turisterna började komma såg byarna en möjlighet och byggde hotell osv vid sina hamnar. Ofta har de nya kustbyarna växt sig större än de gamla byarna. Så är det t ex med Hersonissos, Matala och troligen också Sisi. Epano (övre) Sisi är i så fall den gamla byn. Här fanns inga skyltar på engelska. En av de raraste små byar jag varit i. Det fanns ett kafenio, några gränder, en kyrka med vackra målningar, traditionella stenhus och inte så mycket mer. Några gränder slutade helt enkelt i en trädgård eller på en förstukvist!

Så var det dags att köra hemåt, tog stora vägen. Idag blev det en runda i både vinter och vår. En runda i den kretensiska vardagen som nog många turister skulle tycka är både tråkig och långsam. Jag älskar den! Och det blev en runda i det mest omväxlande, vackra och dramatiska landskap jag vet. Jag älskar det också!

Nu ska jag sno ihop en middag och ställa klockan på tidigt! Imorgon är sista hyrbilsdagen. Jag skulle inte ha något emot lite solsken och varma vindar… Ha en skön kväll!

(klicka på fotona om du vill se större format!)

Ibland är man närmare sina gamla hemtrakter än man kan föreställa sig…

Tillfälligt väghinder! Gott om lamm som skuttade runt förvirrat.

Här går det inte att köra traktor!

Vandra med mig på Kreta!
Du kan koppla av, njuta
samt uppleva mina gömda pärlor.
Mer information på hemsidan http://inspirewiz.com
Välkommen!
PS. Berätta när du bokar att du läser bloggen så får du 15 % rabatt!

Annonser

Tema ”Turist på östra Kreta”: 2. Måsten

Tanken med temat är att ge några tips och lite kommentarer kring att besöka östra Kreta. Vad finns att se, vad bör undvikas osv. Heltäckande för området? Det är en omöjlighet, men något att börja med! Jag vet inte i skrivande stund hur många inlägg det blir och vilka dagar de publiceras, men de kommer i obruten följ.

Ibland får jag frågan vad man ”måste” se på Kreta. Som jag nämnde i första inlägget är Kreta en stor ö, det går inte att hinna med allt. Dessutom är det där med ”måsten” intressant. Vem bestämmer vad man ”måste” se? Bör inte din egen nyfikenhet och dina intressen styra? Utgå från dina intressen, lämna en liten öppen del full av nyfikenhet och upptäckarlust. För du kan ju få ett nytt intresse, eller hur?
Dessutom ser vi olika saker. En ruinstad som ligger vackert kan intressera historiskt och arkitektoniskt. Och för någon är landskapet och naturen runt omkring den största behållningen.

Ett uttryck ställer jag mig dock helt bakom: den som inte varit på Knossos har inte varit på Kreta. Åk dit, gå med en guide, förundras över denna kultur vars skrift man inte lyckats tyda. Få helhetsbild genom att sedan besöka Arkeologiska muséet i Iraklio för att se alla fynden. Då får du en helhetsbild av Europas första högt utvecklade kultur och folk – minoerna. Och det var ungefär samtidigt som vi i norr gick från stenålder till bronsålder.

Detta inlägget handlar om det som oftast nämns i guideböcker, på hemsidor och andra informationsställen. Jag berättar inte om dem, det kan du läsa någon annanstans, utan ger egna kommentarer. Förslag på vägar till och från de här sevärdheterna kommer i eget kapitel om bilvägar. Några länkar får du till städernas hemsidor, där finns ofta det som saknas i guideböcker som t ex evenemang, information om aktiviteter, öppettider.

Agios Nikolaos – regionens huvudort med sin bottenlösa sjö (som är cirka 60 m djup). Väl värd ett besök, parkera i utkant eller vid marinan, många enkelriktade och smala gator med mycket trafik under säsongen. Strosa runt bland fina kyrkor, butiker, marinan med sina segelbåtar. Finns stränder inne i sta’n om du känner för ett dopp. Under sommaren kan det vara trångt och mycket turister. Kryssningsfartyg lägger till några gånger i veckan, i och runt staden finns många hotell. En av de första turistorterna på ön, faktiskt, i alla fall för skandinaver! Lite kuriosa: min syster var här 1974 och hon kallar den för ”den lilla fiskebyn”.
http://www.aghiosnikolaos.eu/

Spinalonga – besöks med guide så man vet vad man ser (finns flera organiserade turer från Agios Nikolaos, Elounda och Plaka). Fascinerande att stå och gå där de stackars förvisade spetälska bodde och levde. Och innan dess venetianare och osmaner.

Elounda och Plaka – kusten norr om Agios Nikolaos tillhör inte mina favoriter. Mycket folk under säsong, väldigt lugnt övrig tid. Detta kallas ibland ”Kretas riviera”. Alltså inte speciellt billigt. Mirabellobukten är vacker, men den är ännu vackrare från andra sidan. Plaka är en charmig liten by att strosa i.

Kritsa – den kända handarbetsbyn. Som så ofta när något blir ”känt” så drar det mycket folk och kommers. Byn är värd att besöka, men var förberedd på att här är det business som gäller. Studera kvinnorna på huvdgatan en stund, det är ett skådespel i en försäljningskonst som kallas ”attack, sug tag, dra in”. Inkastarna på tavernorna i turistorterna ligger i lä! Hur mycket av varorna som är handgjorda kan ett tränat handarbetsöga avgöra bättre än jag.
Om du lämnar huvudgatan och traskar runt i byn kommer du att upptäcka hur vackert den ligger. Det är den ena fina utsikten efter den andra. Du får kanske syn på den vita kyrkan byggd i modern stil. Den var låst sist jag var där, jag vet inte hur den ser ut inuti.
Utanför Kritsa ligger Panagia Kera. En gammal kyrka tillägnad tre helgon och har därför tre kor. Det mest intressanta är väggmålningarna som anses vara de finaste i sitt slag på Kreta. Läs på före besök! När jag var där senast för ett antal år sedan satt en person utanför och delade ut broschyrer. Väldigt bra. Man behöver lite hjälp för att tolka vad man ser i målningarna.
En avtagsväg i Kritsas utkant leder till Lato, ruiner efter en antik stad, byggd av dorerna. Den är intressant därför att den är en av de få lämningar som finns från den doriska tiden och ligger väldigt vackert. Jag måste erkänna att jag i många år tänkt åka dit, men det blev inte av förrän förra året. Och jag blev förtjust!
Ovanför Kritsa ligger Katharou-platån som kan vara en del av en biltur (kommer i senare inlägg). Det är asfalterad väg upp, där finns tavernor, men jag råder dig att inte försöka korsa platån om du inte har hyrt en större bil eller jeep. Jag har korsat i en Fiat Panda och det gör jag inte om.

Sisi/Milatos – ett område som jag inte besökt så mycket. Sisi har en fin liten hamn, det är ungefär allt. Jag är mer nyfiken på den övre delen av byn som inte ligger nere vid havet. Jag vill besöka Milatos grotta som inte har några speciella geologiska fenomen, men en spännande historia.
Malia ligger bredvid Sisi och nu har vi ramlat utanför regionen Lasithi. Jag vill ändå nämna det eftersom här finns lämningar efter ett minoiskt palats. Jag var där för 4 år sedan och blev besviken. Otydliga och få skyltar, ingen guide, väldigt lite lämningar kvar. Allt sammantaget gjorde det svårt för mig att skapa mig en bild av platsen. Malia i övrigt är en ort som länge har legat engelsmännen varmt om hjärtat. De senare åren präglas tyvärr högsäsongen av den partajande delen av engelska ungdom.

Selinari – munkkloster som ligger utmed E75, nuvarande kloster byggt så sent som 1961. Här måste du stanna för att tända ett ljus så det går bra för dig på din resa. Ligger vackert vid en ravin som jag hoppas få vandra någon gång.

Neapoli – den gamla huvudorten i regionen. Härifrån kör du upp till Lasithi, men ta först en titt på sta’n. Sätt dig på ett kafé och njut av en iskall soumada (mandelsaft). Undrar du över byggnaden uppe på en kulle med mur och torn? Det är östra Kretas fängelse och den regionala domstolen ligger i sta’n.

Lasithi-platån – har sin historia, inga olivträd (för kallt). På sommaren kan det vara svårt att föreställa sig att platån kan vara avskuren och isolerad pga snö! Om du sett foto med mängder av möllor med vita segeldukar (möllorna pumpade upp vatten) och förväntar dig att få se det i verkligheten så tyvärr. Också här har utvecklingen gått framåt och vatten pumpas upp på annat sätt idag. Platån är full av saker att upptäcka: byar, museum, kyrkor, kloster. Ta dig tid, kör inte bara runt som många gör.
Kanske ett besök i Dikti-grottan? Enligt legenden var det här Zeus’ moder gömde honom tillsammans med en get undan hans fader. När han växt upp uppfyllde han spådomen hans far fått: du kommer att bli störtad av din egen son. De gamla gudarna kan det där med dramatik!

Gournia – lämningar efter en minoisk by. En annan sida av minoiskt liv och leverne än palatsen. I närheten ligger klostret Faneromeni, väl värt ett besök. Deras kyrka är en riktig grottkyrka och klostret är litet eftersom det är byggt på en mycket brant bergssluttning.

Ierapetra – Europas sydligaste stad och min stad får givetvis ett eget inlägg lite längre fram.

Sitia – en liten charmig stad som lever lite i utkanten vilket är synd. Jag åker gärna på dagsutflykt till Sitia. Det finns vackra vägar som leder dit och jag tycker om den lugna småstaden. De marknadsför för tillfället hela området, jag tror att tanken är att locka till sig olika turistgrupper. Smart!
http://www.visitsitia.gr/en/default.aspx
Toplou-klostret – stort, vackert. Det är många år sedan jag var där, men jag minns det fortfarande. Kända för väldigt gott rödvin.
Palmstranden Vai – är en strand med palmer. Jag minns när jag var där att jag tänkte ”jaha, och vad då?”. Nog en fin strand att spendera några timmar på, bl a lär man kunna hitta bärnsten.
Kato Zakros – här finns dels en ravin, ”Död mans ravin”, som är lättvandrad och kort, dels lämningar efter ett minoiskt palats. Ravinen har fått sitt namn av att man (troligen före minoerna) begravde döda i de grottor det finns gott om på ravinens sidor.

Det blev kanske lite långt. Det är så mycket jag vill berätta, måste begränsa mig…

Är det något jag glömt? Det dyker upp mer i kommande inlägg när jag skriver om fina vägar, att besöka byar, vett och etikett i kloster och kyrkor mm.
Kommentera och tipsa gärna nedan! Berätta vad du vill veta mer om!

RESTIPS – BOKA NU! Vandra på vårvackra Kreta!
Mer information på hemsidan inspirewiz.com
om upplägg, förutsättningar, pris, bokning, referenser mm.
Välkommen att vandra och Καλώς ορίσατε till Kreta!

 

 

Tema ”Turist på östra Kreta”: 1. Inledning

Tanken med temat är att ge några tips och lite kommentarer kring att besöka östra Kreta. Vad finns att se, vad bör undvikas osv. Heltäckande för området? Det är en omöjlighet, men något att börja med! Jag vet inte i skrivande stund hur många inlägg det blir och vilka dagar de publiceras, men de kommer i obruten följ.

I detta första inlägget ska vi reda ut var vi befinner oss, hur man tar sig hit och runt samt lite vem jag är som turist eftersom det påverkar mina tips och kommentarer.

Östra Kreta

Många tror att Kreta är en liten ö, ungefär som de övriga grekiska öarna. Kreta är Medelhavets femte största ö, den är 26 mil läng och 6 mil bred som mest. Ön ligger långt söderut, faktiskt på samma breddgrad som t ex Marocko och Tunisien. Ierapetra är Europas sydligaste stad och ön Gavdos (5 mil söder om Kreta) är Europas sydligaste plats.

kalimera_karta

Kartbild från http://www.kalimera.se

Kreta är alltså inte en ö som man betar av på 1-2 veckor. Storleken gör att ön har många ansikten, man kan säga att Kreta är 3 öar i 1 ö: västra, mellan/centrala och östra. Delarna har naturliga avgränsningar med olika bergsmassiv som ger olika landskap och förutsättningar. Storleken och landskapet har också skapat olika traditioner, olika namn på en del saker osv.

Ön är indelad i 4 regioner (kallades tidigare prefekturer): Chania, Rethymnon, Iraklio och Lasithi. Det är den senare som detta tema ska handla om.
Lasithi är indelad i 3 kommuner: Agios Nikolaos (regionens huvudort), Ierapetra (regionens största stad och enda stad på Kretas sydkust) och Sitia.

klassithi-map-large

Bild från welcome2crete.com

Praktisk information

Flygplatsen i Iraklio är Kretas huvudflygplats som ligger centralt på nordkusten. Hit går charterflyg och reguljärflyg. Från flygplatsen är det ungefär 9,5 mil till Ierapetra. Från flygplatsen kan man åka med den ordinarie bussen, men det går snabbare och smidigare med taxi eller hyrbil. Många hotell erbjuder lägre pris på taxi-transfer eller erbjuder transfer i egen regi till reducerat pris. De flesta hyrbilsfirmor levererar hyrbil till flygplatsen, ofta lägre pris än de stora hyrbilsfirmor som har kontor på flygplatsen. Stora vägen, dvs E75, är breddad och uträtad, invigdes för lite mer än 1 år sedan (återstår sträckan från Pahia Ammos – Sitia).

Flygplatsen i Sitia är utbyggd och invigdes för något år sedan. Än så länge har trafiken inte kommit igång i större skala och det är mestadels inrikesflyg, men värt att kolla upp.

De allmänna kommunikationerna är inte utbyggda som i Sverige utan här är det huvudsakligen bil som gäller. Busslinjer mellan de större orterna går relativt ofta och håller tiderna. Från varje ort går sedan lokala bussar, men räkna inte med att kunna komma upp i bergsbyar, till platåer osv. Jag tar mig t ex upp i bergsbyar för vandring genom att åka med skolbussen (som avgår väldigt tidigt….). Hyrbil är smidigt, tänk på att kolla vad som ingår och vad som inte ingår om olyckan är framme. Taxi är smidigt och om man önskar en lite längre resa eller att chauffören ska vänta kan man ofta avtala ett fast pris.
Be receptionen på hotellet hjälpa till!

Information finns idag i massor på nätet. Det kan vara lite trixigt att söka eftersom de grekiska bokstäverna transkriberas lite olika, dessutom moderniserades språket i mitten av 70-talet. Huvudorten Iraklio hette förr Iraklion och har ofta transkriberats Heraklion. Det gäller alltså att ha lite fantasi och testa lite olika stavningar. Eller så söker man lite bredare med t ex ”sevärdheter kreta” och letar sig fram.
Guideböcker finns det gott om. Jag tycker att de alltför ofta bara tar upp det vanligaste eller det som ligger närmast tätorter. Jag har snubblat över en som t o m berättar om byar på östra Kreta! Den finns på 8 språk, dock ej svenska:

Förlag: Toubi’s Hemsida: http://www.toubis.gr

Skaffa bra kartor! Jag har alltid med mig 2 st. En som visar småvägar, dvs så detaljerad som möjligt, och en med olika sevärdheter o likn utsatta.

Jag som turist

År 1986 kom till jag till Kreta första gången, då till Paleochora på sydvästra Kreta. Då gick nästan allt flyg till Iraklio, men Fritidsresor hade ett charterflyg till västra Kreta. Cirka 15 år senare blev det ombytta roller mellan Chania och Iraklio när det gällde chartertrafiken från Skandinavien.
Året efter, dvs 1987, ville jag se andra delen av ön och kom då till Ierapetra. Trivdes, återvände och ju mer jag såg och upplevde av östra Kreta desto mer fastnade jag. Under åren har jag rest runt på Kreta, bott i byar och de större städerna. Jag har besökt andra öar och fastlandet, men jag har mycket kvar att se och återse på Kreta, listan är lång…
Varför inte nordkusten? Därför att jag tyckte att det var alltför stora turistorter och jag uppskattar mindre ”vanliga” orter och små, personliga hotell.
Jag brukade resa i maj, undvek sommaren dels pga hettan, dels pga högsäsong. Åren 2010 och 2012 tillbringade jag längre perioder på Kreta innan jag 2014 flyttade hit.
År 2010 beslöt jag att börja vandra på Kreta. Många bilturer genom åren hade bjudit på fina vyer och vackert landskap så frestelsen var stor att få uppleva landskap och natur mer nära. Det visade sig vara ett mycket klokt beslut.

Vart jag än reser tycker jag om lite ”blandsemester” med en mix av upplevelser, upptäckter och slappa. Brukar oftast ”läsa på” om land och ort innan jag reser för då får jag ut mer av vistelsen. Jag är en så’n turist som kliver runt i ruiner med guidebok och karta i högsta hugg. De bästa tipsen har jag onekligen fått av hotellpersonal och andra ”på plats”. Var inte rädd för att fråga på tavernan, hotellet, i butiken! Folk hjälper så gärna till var man än är i världen, det värsta som kan hända är att personen inte känner till området pga att den vistas där tillfälligt (t ex kommer många från olika hörn av Grekland till Kreta för att säsongsjobba).

Klart för avfärd!

Då vet vi vart vi ska, hur vi ska komma dit och vad det är för en typ som är guide! I nästa inlägg blir det personliga kommentarer och reflektioner till de vanligaste sevärdheterna, dvs de som oftast dyker upp i guideböcker o likn.

Lämna gärna synpunkter och frågor i kommentarsfältet!

 

RESTIPS – BOKA NU! Vandra på vårvackra Kreta!
Mer information på hemsidan inspirewiz.com
om upplägg, förutsättningar, pris, bokning, referenser mm.
Välkommen att vandra och Καλώς ορίσατε till Kreta!