Hyrbilsdag 3

Dagen började med hotellfrukost då ett födelsedagsbarn skulle grattas. Mätt och belåten var det dags för nya äventyr. Jag hade två idéer och kom fram till att nr 2 gör sig bättre om en månad eller så. Kurs och fart mot Lasithi-platån!

Jag har sett ett kort videoklipp från platån där en åker plöjdes så jag tänkte att det kan vara kul att se starten på vårbruket. För dig som inte känner till Lasithi-platån kan jag berätta att den ligger så högt att olivträd inte kan växa där pga kylan på vintern, att den ligger i närheten av Dikti-berget och att platån har en fascinerande historia. Den var förr känd för sina speciella vindmöllor med vita tygsegel som pumpade upp vatten. Jag har sett platån nästan full med sådana möllor i slutet av 80-talet, men när jag skulle visa det för ett ressällskap i början av 90-talet var möllorna i stort sett borta. Nu finns de som prydnad vid tavernor o likn. Men det ska bli ändring på det! Man ska börja sätta upp de gamla vindmöllorna igen för de har gått och blivit moljövänliga, minsann!
Kan också passa på att trycka in ett tips: om du är i närheten i juni så kolla upp Lassithi-platåns sommarfestival! I år är första året och den ska vara i en vecka.

Inte mycket vårbruk igång där inte! Åkrarna var så blöta så det dröjer nog ett tag till. Många herdar och får i farten. Sådan skillnad det kan vara utanför säsong och under säsong! Idag var platån en stilla och tyst plats, riktigt vilsam. I högsäsong är den full med turister, bussar och bilar. Undrar hur det är att leva under sådana ytterligheter. Trots att de är så vana vid turister och trots att min hyrbil inte har någon dekal så vändes det på många huvuden när den här ljushåriga figuren dök upp i sin Panda. De är ofta isolerade på vintern pga snö så de kanske tyckte det var roligt att få besök från yttervärlden.

Och det var kallt där uppe! Ingen vår i sikte. Tunga, låga moln. Inget regn för jag hade regnjacka… Tyvärr svepte molnen precis in Dikti när jag kom så jag fick inte se de vackra snöklädda topparna. Jag har vandrat runt platån och det är inget jag skulle rekommendera. Däremot finns en hel del sevärdheter i form av kloster, pilgrimsplatser, muséer som jag lagt på minnet och ska beta av en annan gång.

Jag körde ner mot Malia vilket jag tycker är en väldigt vacker väg som man inte ska köra åt andra hållet. Men skönheten sitter ju i betraktarens ögon så det finns säkert de som tycker annorlunda. På vägen passerar man ett kloster som heter Panagia Krasis, kör in där! I kyrkan hänger kedjor och de är heliga. Har du tur får du se en grek vira in sig i dem en stund. Märklig upplevelse.

Jag körde in om byn Krasi. Under högsäsong rena dårhuset, nu en lugn, tyst by där livet gick sin gilla gång. Blev välkomnad av en söt unghund som dock försvann med blixtens hastighet när en katt uppenbarade sig. Kattjakt stod tydligen högst på nöjeslistan.

Vid Malia blev jag lite förvirrad, tänkte köra till en grotta i närheten av Sisi. Jag började också känna av lite matsug så en sen lunch skulle sitta bra. Hittade till slut till Sisi där jag var för ett år sedan. Det är något sorgligt över utpräglade turistorter. Alla dessa tomma, igenbommade hus, alla stängda tavernor och caféer. Några tappra själar har övervintrat. Det enda som var öppet var ett gyrosställe, men grekisk ”fast food” lockade inte. Grottan låg lite väl långt iväg, klockan började bli mycket, men ett besök i Epano Sisi skulle jag väl hinna med. Och det gjorde jag.

Många byar ligger en bit inåt land och hade en hamn där det inte låg några hus eller bara 2-3 byggnader. När turisterna började komma såg byarna en möjlighet och byggde hotell osv vid sina hamnar. Ofta har de nya kustbyarna växt sig större än de gamla byarna. Så är det t ex med Hersonissos, Matala och troligen också Sisi. Epano (övre) Sisi är i så fall den gamla byn. Här fanns inga skyltar på engelska. En av de raraste små byar jag varit i. Det fanns ett kafenio, några gränder, en kyrka med vackra målningar, traditionella stenhus och inte så mycket mer. Några gränder slutade helt enkelt i en trädgård eller på en förstukvist!

Så var det dags att köra hemåt, tog stora vägen. Idag blev det en runda i både vinter och vår. En runda i den kretensiska vardagen som nog många turister skulle tycka är både tråkig och långsam. Jag älskar den! Och det blev en runda i det mest omväxlande, vackra och dramatiska landskap jag vet. Jag älskar det också!

Nu ska jag sno ihop en middag och ställa klockan på tidigt! Imorgon är sista hyrbilsdagen. Jag skulle inte ha något emot lite solsken och varma vindar… Ha en skön kväll!

(klicka på fotona om du vill se större format!)

Ibland är man närmare sina gamla hemtrakter än man kan föreställa sig…

Tillfälligt väghinder! Gott om lamm som skuttade runt förvirrat.

Här går det inte att köra traktor!

Vandra med mig på Kreta!
Du kan koppla av, njuta
samt uppleva mina gömda pärlor.
Mer information på hemsidan http://inspirewiz.com
Välkommen!
PS. Berätta när du bokar att du läser bloggen så får du 15 % rabatt!

Knepigt läge

Ja, det är lite knepigt läge. Hemsidan växer, men otåliga jag vill ju att det ska gå fortare och då låser det sig så jag hittar inte ord och konstruerar de märkligaste meningar vilka tar tid att vända och vrida på som gör att jag blir ännu otåligare…..ja, du fattar. Jag tycker om att skriva, men det är svårt under, för mig, nya förutsättningar: att sälja. Men det går faktiskt framåt!

Digital teknik är fantastisk på många sätt, bl a när det gäller avstånd. Jag har i eftermiddag inspirerats av föreläsningar på Västerbottensdagarna på Grand i Stockholm som direktsändes på Västerbottens-Kuriren på nätet. Fick syn på att mina nya favoriter Mattias Lundberg och Jan Bylund (författarna till ”Den lyckliga pessimisten”) skulle hålla föredrag. Lät det fortsätta rulla på och så kom dagens höjdpunkt: Gunnar Wetterberg med ”Var det bättre förr?”. Och han är ju så sund att inget är knepigt.

En annan knepighet: i vårt trapphus är det lite mörkt på en våning, där fungerar inga lampor. Jag skrev en lapp till hyresvärden som bytte lampa på min våning och det var i och för sig bra. Han kom med post en dag och då passade jag på att påpeka mörkret på våningen under. Nu ska det tilläggas att hans engelska och min grekiska är ungefär lika obefintliga så vi har lite svårt med kommunikationen. I alla fall så förklarade han att så länge inte ”dom betalar” på den våningen så byter inte han lamporna. Om de är sena med hyra eller nå’t annat vet jag inte. Jag tog ett djupt andetag och försökte förklara att det blir väldigt dyrt för honom om nå’n ramlar i trappan, men nå’nstans där tog språkförståelsen slut. Jag vill inte påstå att han slutade lyssna, men han såg lite uppgiven och okoncentrerad ut. Och jag tänkte för mig själv att trapphuset är väl gemensamt, det borde inte finnas några kulturella eller traditionella kopplingar eller problem. Jag menar, oavsett om man kommer från Sverige eller Grekland måste alla våningar passeras på väg upp eller ner. Så ett ”straff” för en våning drabbar alla. Eller tänker jag fel?

Annars är det gråa, regntunga moln över bergen och solen tittar fram då och då. Jag får ibland frågor om temperatur, men jag vet inte för det har aldrig intresserat mig. Jag känner efter istället. För det är ju så mycket som spelar in som t ex vind, skyar. Ibland känns det varmare en dag när det är 20 grader än nästa dag då det är 25 grader. Men för den som absolut behöver veta kan jag dock berätta att det just nu halv fem är cirka 14 grader.

Temperaturen steg snabbt efter vår köldknäpp och på vandringen i lördags hördes mycket smältvatten. Nästan som vår, men det är för tidigt. Uppe i bergen finns många platåer, en av de kända heter Lassithi-platån. Där finns inga olivträd, det är för kallt på vintern för dom, utan där ägnar man sig åt jordbruk. Och platt är det, omgivet av berg. Det är som att stå vid en skånsk slätt fast ännu plattare. Nu finns där inga åkrar utan den stora mängd snö som kom har töat så snabbt att platån blivit en sjö:

Festivalaki Cretan festival of Arts and Culture

Gissar att de inte är så glada, knepigt läge vid vårsådd om det inte hinner torka upp. Men fantastiskt vackert är det! Och ett himla fint foto. (hämtat från ”Festivalaki: Cretan festival of arts & culture” på facebook)

Imorgon ska jag ta ledigt eller i alla fall ge mig ut. Börjar med frukost med ”the girls” (ett härligt gäng i olika åldrar från olika länder) och se’n ska jag dra iväg till Agios Nicholaos. Måste bl a prova nya sträckan på National Road.

Ha en bra kväll! Utan knepigheter.

Ravinvandring

Sköna juldagar har passerat! Fanns fundering på vandring annandagen, men väderprognosen har varit väldigt osäker. Idag var det dags, regn och blåst ska dra in över oss fr o m tisdag.

Ny rutt kombinerad med gammal rutt lät som ett bra upplägg. I Lassitiregionen, som jag bor i, har ett projekt markerat några leder så jag tänkte prova en idag. De är inte långa så därför blir gammal rutt ett komplement. Och det är ganska praktiskt att komma tillbaka till bilen.

Infotavla – bra. Ingen info om markeringars färg eller utseende – mindre bra. Bara att kasta sig ut i det okända! En avtagsväg fungerade, nästa också. Jag började förstå att det var bara i korsningar som det fanns markeringar, inte längs leden. Tredje delningen fungerade inte, den påminde om den markeringsdumhet som ibland drabbar Skåneleden. Om en stig delar sig i 2 stigar så sätter man väl inte markeringen i mitten! Var ska jag gå – höger eller vänster? Eftersom trädet med markeringen stod närmast högerstigen så tog jag den. Det visade sig vara fel.

Det bar neråt, ny delning, jag kände mig trygg här på bergskanten i en mindre ravin som jag inte var beredd på. Jag såg slutmålet och på stigen låg tomma patronhylsor, alltså går det människor här och inte bara getter. Såvida inte de lokala getterna är beväpnade, förstås.

Brant neråt, kändes i benen, försiktigt för att inte starta ”rullgrus”, bergssidorna tornade upp sig. Vackert, dramatiskt och majestätiskt. Solen kom upp över bergen och värmde gott, i skuggan var det kyligt och luften var härligt frisk.

Kom in i byn Pyrgos, fortsatte till nästa by och se’n upp i bergen på den gamla rutten. Tog mig upp till ett kapell som har sagolik utsikt! Såg nya sträckningen av ”National road 90” som skulle öppnats strax före jul, men är stängd pga försenad tunnelbelysning. Nu vill vi att den öppnas snarast, ska bli spännande att se hur mycket den kortar körtiden Iraklion – Ierapetra.
Vände mig om och tittade på närliggande berg. Det finns gamla, smala anlagda stenvägar (gamla åsneleder mellan byarna?) i bergen och vattenleder innan slangar började användas. De har använts av människor så de är inte otillgängliga. Tänk om de kunde användas för vandringsleder! Men då gäller det nog att skynda på innan de människor försvunnit som vet var de går.

Så vackert i naturen! Mängder med olika nyanser av grönt på buskar, örter, pinjeträd osv. Lägg till olivträdens silvriga färg och lövträd i höstfärger i flodfåror och skrevor. Vandrade ut och in bland pinjeträd, påminde om tallskog och plötsligen var Skåne och Kreta nära varandra.
Tankarna snurrade fritt som vanligt och slog ner i politiska läget i Sverige och Grekland, året som gått och det som kommer, firman, helgerna som ligger framför oss, tacksamhet över att få vara här…..och så var det emellanåt alldeles tomt då jag bara tog in omgivningen och ”är”.

Efter drygt 4 tim var jag tillbaka vid bilen, alldeles för vacker dag för att köra hem, jag ska rekognosera! Full fart mot ravinen vid Kalamafka, en annan av de markerade lederna via projektet. Här har någon varit ute och duttat med blå och röd färg så jag antog att det är ledmarkeringen. Brant och tjusigt. Fuktigt och alltså risk att halka. Brant uppför är alltid värre nerför. Jag vände efter ett tag. Nu vet jag att här ska vandras en dag längre fram när det är torrt och start på morgonen med fräscha och pigga ben, inte ett par som redan har en vandring i sig. Härligt och spännande att se fram emot!

Nu lugn skön kväll då mörkgrå moln börjar komma ner från bergen. Kommer regnet redan ikväll, tro?

Foto på min flickr-sida!

 

Berg och hav

Igår skulle jag köra till Heraklion. Jag tog det lugnt på morgonen, låg och lyssnade på när huset, kvarteret, stadsdelen vaknade och planerade om. Varför köra bil till en stad som jag kan åka buss till? Bättre nytta kan jag ha av hyrbilen. Dags att njuta av Kreta!

Körde västerut till Ano Viannos som jag beskrivit tidigare och det låg fortfarande lika vackert. Upp via Martha, småvägar till Arkalohori, vidare till Kalloni. Här blev jag väldigt förvirrad i en konstig och direkt farlig trafikkorsning, men kom rätt till slut: mot Kastelli! Nu var jag alltså sydost om Heraklion och här är vindistrikt så det finns fullt med skyltar till vingårdar och vingårdsrutter. Har alltid undrat hur det går ihop. Jag menar, att köra bil från vingård till vingård och prova viner. Hursomhelst, vackert är där, otroligt vackert. Och ett annat Kreta, denna ö med så många ansikten. Här är det ordning och reda, inrutat som en skånsk slätt. Olivlundar, vingårdar, fält och naturens egen grönska. Så många gröna nyanser! Jag var bara tvungen att stanna och njuta.

I Kastelli in på småvägar med siktet inställt på Lassithiplatån med lunchstopp i Avdou. Här satt två musiker på tavernan så det blev levande musik – mysigt. Plötsligen tyckte servitrisen att det skulle dansas och drog upp mig först. Efter att vi dansat runt ett träd på innergården fick alla fick ett litet glas rakí. Givetvis var detta inte spontant utan antagligen något de gör i stort sett dagligen så lite ”turistigt” kändes det, men samtidigt lite smålustigt. Och smart att ”använda” det som folk känner till om Kreta, kan tänka mig att många åker hem och berättar att ”ni bara måste stanna och luncha i Avdou”.

Mina turer blir ofta även matturer. Det finns nämligen ingen mat som är så god på Kreta som den som lagas i byarna. I Avdou frågade hon mig 3 gånger om jag var säker på att jag skulle ha 2 rätter: ”it’s a lot of food…”. Inga problem, tallrikarna var i stort sett tomma när jag var klar. SÅ gott!!!

Vägen från Malia upp till Lassithiplatån är otroligt vacker och dramatisk med fantastiska vyer, men man ska nog färdas omvänt, dvs mot Mahlia.

Så upp på Lassithiplatån som numera nästan är som vilken platå som helst, bara större än de flesta. När jag var här första gången i slutet av 80-talet fanns fortfarande vindmöllorna som drev pumpar som pumpade upp vatten. Hela platån var vit av möllornas ”segel”. Det finns några rostiga skelett kvar, det är allt. Synd.
Jag tycker att man ska åka till Lassithiplatån på våren eller hösten då jordbruket är igång. Nu var det ganska dött, bara några får som gick och betade på en äng.

Runt platån och se’n ner mot Aghios Nikolaos, också en väldigt vacker väg. Lite småvägar, men se’n blev det stora vägen hem till Ierapetra. Många mil, väldigt tröttigt men full av intryck och mycket, mycket nöjd.

Idag iväg till en av favoritstränderna. Där finns en liten, liten by med tre tavernor varav jag fastnat på en som har mat som man kan döda för. Idag blev det get i tomatsås med sallad. SÅ gott och nu tidig kväll är jag fortfarande mätt.

Körde en annan väg från byn, en krokig bergsväg genom små byar. Haft lite ”baksmälla” de senaste dagarna, dvs ”var det rätt att flytta hit?”, ”vad har jag gjort?”, ”detta blir nog inte bra” osv. Stannade bilen och bara tog in bergen, sluttningarna, grönskan, cikadornas oväsen och…ja, allt det som är Kreta för mig. Och så väldigt rätt. Kändes gott.