Hipp hurra!

Så är det dags för årstidsväxling igen under de närmaste veckorna. När mandelträden börjar blomma i februari är det våren som knackar på dörren. Nu är det sommaren som knackar lite försiktigt genom att temperaturen stigit och när oleandern börjar blomma i maj är sommaren här. Känns lite surt att jag inte kunnat vandra denna veckan, men tänker ta tillvara de två följande för att kunna njuta av vårens final.

Idag är en alldeles speciell dag! Det är tre år sedan jag gav mig iväg från Kastrup med två resväskor och en ryggsäck. Bostadsrätten i Lund såld, det mesta av bohaget skänkt eller sålt. Bloggade om en känsla av ingenmansland på Atens flygplats. Landade på Iraklions flygplats med en korttidshyrd semesterlägenhet som nästa station.

Jag tror att vi behöver se bakåt ibland och att speciella dagar kan vara en sorts milstolpar för minnet. Hur blev det? Blev det som jag hoppades eller bättre alternativt sämre? Har det varit en bra tid? Vad har egentligen hänt under de här tre åren? Hur har jag förändrats, vad har jag lärt mig och upplevt? Gjorde jag rätt? Har jag ångrat mig?

Jag inbillade mig inte att det skulle vara samma sak som semester att bo här. Många föreställer sig det kanske så och då blir det ett hårt uppvaknande när skimret försvinner och vardagen smyger in. Tillvaron lägger sig liksom i en annan fil.
Precis som överallt annars går livet upp och ner här också med dagar och perioder som är trista respektive roliga. När jag ser tillbaka på det som var innan jag gav mig iväg och sedan på de här tre åren så kan jag inte fånga det bättre än Kretas egen store författare:

While experiencing happiness, we have difficulty in being conscious of it. Only when the happiness is past and we look back on it we do suddenly realize — sometimes with astonishment — how happy we had been.
Νikos Kazantzakis

Och med allt det som hänt och vad det gett mig som ett nytt bagage går jag framåt. Här vill jag leva och bo länge, länge. Och jag hoppas få fortsätta att njuta av öns landskap och natur. Det är där vi två möts, där jag känner mig hemma.

Jag borde så klart fira ikväll med en riktigt god brakmiddag, men de antiinflammatoriska pillren sätter käppar i hjulet. Sista pillan imorgon så det kan bli firande imorgon kväll. Eller kanske jag ska slå ihop denna dagen med de tre milstolpar som kommer i maj? Jädrans vilket firande det skulle kunna bli!

Nu ska jag ägna mig åt lite mer eftertanke och fler goda minnen…  Ha en skön helg!

PS. Foto: Hans Hanson.

Vandra med mig på Kreta!
Du kan koppla av, njuta samt uppleva mina gömda pärlor.

Mer information på hemsidan http://inspirewiz.com
Välkommen!
PS. Berätta när du bokar att du läser bloggen så får du 15 % rabatt!

 

Annonser

En man med en dröm – blir det en drömman?

Nu är det dags för det i december och i onsdags utlovade inlägget om modellen! Vi börjar från början.

2010 bodde jag fem månader i Ierapetra. Internet fungerade inte så bra i lägenheten så kaféet vägg i vägg blev mitt andra vardagsrum. Där mötte jag en 18-årig Vasilis Iliev med en dröm: att jobba som modell inom mode. Vi hade inget gemensamt språk utan ”pratade” via Google translate på min mini-pc. Ibland blev det missförstånd som antingen gav oss ett gott skratt eller ledde till missförstånd så vi fick kalla på hjälp.

Vasilis berättade att han kom med sin familj från Bulgarien till Kreta som sexåring, avbröt skolan i förtid i tidiga tonår och började jobba. När vi träffades jobbade han som servitör på en taverna. Det som imponerade och inspirerade mig hos honom var hur viktig hans dröm var, hur hett han önskade. Att brinna för något tycker jag är ett lite slitet uttryck, men det passade verkligen. Det var också tydligt att det inte var en tillfällig nyck el likn för det fanns planer och en medvetenhet om svårigheterna.

Vasilis tog alla tillfällen att ”öva” och samla på sig foton. Han undrade om jag ville ta några foton och det var en kul utmaning för mig. Jag fotograferar sällan människor eftersom jag tycker att det är svårt, men någon som tycker så mycket om att vara framför kameran gjorde det (nästan) enkelt.

IMG_2584

December 2010 (mitt foto)

IMG_3339

Januari 2011 (mitt foto)

 

 

 

 

 

 

 

 

 

IMG_5831

Augusti 2011 (mitt foto) (jag älskar ljuset i detta fotot…)

Våren 2012 var jag på Kreta i fyra månader och det blev väldigt tydligt att det börjat hända saker, bl a fotojobb för en butik, en tidning. Jag fick följa med på en fotografering i en fabriksruin. Spännande och intressant att se Vasilis och fotograferna arbeta. I juni arrangerades en modevisning på strandpromenaden och jag fick se Vasilis på the runway.

IMG_7600

Mars 2012 (mitt foto)

Det skulle dröja innan vi sågs igen. Sociala medier är verkligen en tillgång för att följa varandra och hålla igång en långväga kontakt på ett enkelt sätt. När vi sågs i Iraklio i december 2014 hade Vasilis hunnit vara nästan ett år i England där han jobbade, lärde sig engelska (mini-pc behövdes inte längre…) och fick en del modelljobb. Han hade också jobbat två säsonger på Kos, gjort modelljobb av olika slag i bl a Aten, gick nu på modellskola i Iraklio och jobbade vid sidan om.

Före jul var det alltså modevisning i Ierapetra och jag kunde jämföra med 2012. Vasilis och några till skilde sig från de andra genom att erfarenhet och vana syntes tydligt. Strålande utveckling, visst har killen gått framåt!

vasilis2

vasilis7I onsdags över en kopp kaffe fick jag veta att det blev en säsong till på Kos i somras,vasilis6
olika modelljobb, bl a ett ganska nyligen som inte publicerats än så han fick inte visa. Och på måndag bär det iväg till Indien för minst tre månaders modelljobb. Vi tittade bakåt och konstaterade att om någon sagt på hösten 2010 att vi skulle göra de resorna vi gjort vasilis4och vara där vi är idag hade vi antagligen inte trott våra öron. Men nu är vi där vi är!

 

 

18-åringen har blivit en ung man, fortfarande lika sympatisk och trevlig med humorn i behåll. Det är en ynnest och inspiration att få följa någon som har en dröm och gör allt för att leva den drömmen. Vasilis har hela tiden jobbat vid sidan om modelluppdragen för att klara sig, t ex barjobb, servitör. Han kunde ha stannat vid att ha sin dröm som en dröm med tanke på omständigheterna med avbruten skolgång, bo i en liten stad på Kreta, ingen ekonomisk säkerhet osv. Hans brinnande önskan tillsammans med att ha fötterna på jorden är en oslagbar kombination som ger ständig näring åt hans driv. I alla fall är det så jag ser det. I december 2014 fanns planer på Milano, nu fick jag veta att det blev inte så utan det blev något annat. Inget att hänga läpp för, bara nya tag. Jag beundrar att hans dröm är lika levande och viktig idag som den alltid varit.

Våra samtal är så inspirerande och givande för vi utbyter tankar och funderingar fritt. Vi bedömmer eller ifrågasätter inte varandras drömmar, pratar inte om ”rätt” eller ”fel”. Istället pratar vi om varför och hur, utbyter tankar och idéer. Jag brukar säga att människor är lärande individer och att vi lär genom hela livet. Det stämmer verkligen in på Vasilis, det är så tydligt hur med- och motgångar blivit erfarenhet och kunskap. Med massor av glädje och lust!
Det ger kraft och energi att prata med någon som är i en situation som liknar ens egen. Och vi tänker ganska lika. Som Vasilis säger ibland och jag instämmer: ”It’s necessary to have an open mind” och ”You never know what happens”. Håll drömmen levande, var öppen och beredd på vad som kan dyka upp.

vasilis1 decTill sist
Jag hoppas att han får fortsätta sin dröm så länge det går och det känns rätt.
Jag hoppas att han behåller sin nyktra syn på den bransch han jobbar inom så den inte skadar honom.
Jag hoppas och tror att en ny dröm tar form när denna är färdiglevd.
Och jag vet att han kommer att göra succé i Indien.

Vasilis, knock them dead!

 

 

PS. De foto som inte är mina har jag fått Vasilis’ tillstånd att hämta från hans facebook. De foton jag valt är de jag tycker om utan hänsyn till ”branschen” eller vad han själv hade valt.
Det är svårt att välja! Det finns fler foton på hans två facebook-profiler Vasilis Iliev och Vesko Iliev.