Rötter och vingar – en förutsättning

Nä, nu får det snart vara slut på det här höstliga sommarvädret! När man väl planerat så skiftar vädret igen. Lusten att göra något dör ut. Igår sa grannen att han funderade på att ta fram julprydnaderna: ”Det är ju som november!”.

Vi har planerat vandring på måndag och jag kastade fram förslaget att vi ger oss upp i skogen där jag varit så mycket i och med vår sommarstuga. Lite senare slog det mig att det är nog 6-7 år sedan jag var där, kanske borde åka upp och rekognoscera lite.
Solen tittade fram i lördags, jag kastade mig ut i lånade bilen och körde iväg. I 3 timmar checkade jag olika stigar, vägar och delningspunkter. Och på några platser var jag vilse, någon väg var helt igenväxt, en stig hade försvunnit, öppna fält var fulla av höga granar och där det varit skog var det tomt. Det händer mycket i naturen! Det ändrade totalt landskapet och i krocken mellan minnesbild och verklighet uppstår total tomhet på hjärnkontoret.
En fin vandring kan vi få på måndag. Om vädret är på vår sida.

Sorterandet och rensandet fortsätter, dock i avtagande takt. I en låda hittade jag ett urklipp där det stod att de viktigaste gåvorna vi kan ge våra barn är rötter och vingar. Jag tror att det är viktigt för alla människor. Det talas mycket om driv, förverkligande, drömmar, framtid osv och att det är viktigt med mål och att forma sin framtid. Lämna din gamla tillvaro, skapa ett nytt liv.
Jag tror att det är lika viktigt att se bakåt, att ha rötter. Det som finns där har format oss, gett oss en grund att stå på. Varför ska vi låtsas som om vi inte har ett bagage, varför inte dra nytta av det och vara stolta över det?  Den du är idag är en summa av det du har med dig och dina drömmar och önskningar framåt. Det är summan, helheten, som visar vem du är, vart du är på väg och varför.
Lika tokigt blir det att inte se framåt, att vara vingklippt. Du kanske inte kan uppfylla alla dina drömmar, men vad är det för fel på drömmar? Hopp? Längtan? Du kan förändra, gå vidare. Ta gärna in idéer, men försök inte göra det någon annan gör. Ni har olika bagage och inget är ”rätt” eller ”fel”, ”bättre” eller ”sämre”.

Ja, så där lite filosofisk blir jag då och då beroende på vad som dyker upp i lådor och hyllor. Det blir väldigt tydligt att livet handlar ganska lite om saker och självuppfyllelse. Livet är en fascinerande palett av möten och avsked, glädjestunder och sorg, stabilitet och uppbrott. Och så vidare. Och vidare.
Jag sparar undan gamla handlingar, foto, brev o likn. Och tänker för mig själv att om 1-2 generationer – vad finns då kvar som kan ge rötter…

Igår var jag på bio och såg ”Tulpanfeber”. Fantastiska miljöer och foto! Ett bra exempel på när egoism slår över så till den grad att man sviker sig själv och det man tror på. Bara att ta konsekvenserna för det är enda sättet att finna någon ro, frid och lycka.

Nä, nu ska jag leta fram tjock tröja och regnjacka, långbyxor och strumpor för att ge mig ut i svenska sommaren! Hur jag håller humöret uppe? Jag slipper svettas och lyssna på AC i den kretensiska högsommaren – och det känns ljuvligt!

Ha det gott!

PS. Huset är nu ute till försäljning, bl a på hemnet! Intresserad? Sprid gärna!

PPS. Följa bloggen? Gå ner i sidfoten på detta inlägget!

 

Vandra med mig på Kreta!
Du kan koppla av, njuta samt uppleva mina gömda pärlor. 
Mer information på hemsidan http://inspirewiz.com
Välkommen!

 

Annonser

Här är gudagott att vara

Här är gudagott att vara. På många vis.

I torsdagskväll ringde klockorna i Marias kapell i mina kvarter, snart hördes det underbara mässandet genom det öppna fönstret. På eftermiddagen hade jag sett att flaggirlanger var upphängda så vad var på gång? Jo, på fredagen infaller en av den ortodoxa kyrkans 12 stora årliga högtider: Jungfru Marias tempelgång. Eftersom det var hennes himmelsfärd den 15 aug så antar jag att gamla kyrkoåret avslutats och det nya inletts någon gång däremellan. Jag fick ett ryck! Maria går i templet och jag ger mig ut på vandring. Varför inte ta en av favoriterna som är omväxlande, krävande och bjuder på mycket ögonfröjd?

När jag gick ut till bilen vid halv sju var det redan aktivitet vid kapellet. Jag satte kurs och fart mot Ano Viannos (cirka 4 mil västerut). Först tyckte jag att det var synd att jag hade soluppgången bakom mig för den var fantastiskt röd och vacker. Snart insåg jag att det var lika vackert framåt eftersom landskapet fick en overklig rödaktig nyans som skiftade i gult när solen kom lite högre upp.

Fler bilar än vanligt vid stora kyrkan i Ano Viannos. Jag vände byn ryggen och började vandra. Efter en stund kom jag till huset i kurvan som har en stor hjord med får och getter. Det var frukostdags. Har du hört hur dom låter? Jag spanade efter ett skyddsombud, men det verkade inte finnas nå’n. När foderborden var fyllda öppnades grinden, vilken rusning! Och se’n blev det nästan alldeles tyst.

Hittade en sluttning i solen där frukostlådan packades upp. Det är en gåva, en ynnest att få äta frukost med en så’n gudomlig vy. Och jag tänkte, som så många gånger tidigare, är dom medvetna om hur vackert här är? Då slog det mig, som det fortfarande gör ibland, att jag är faktiskt inte längre turist eller besökare, jag bor här. Det är inte ”deras” vackra ö utan ”vår”. Viktigt att se och ta tillvara det som finns omkring oss, när man tar det som självklart ser man inte längre hur det ser ut. Det är väl det som kallas hemmablind.

DSC01890

Gjorde en liten avstickare för att besiktiga en ravin som visade sig inte lämplig för vandring (klättrar gör jag inte). Lite stenigt och besvärligt så jag var tvungen att se mig för ordentligt och då såg jag dom! Små blommor av olika slag, lika små och näpna som de första vårblommorna. Det kanske är så här att vårens början och höstens slut är ganska lika i naturen.

Kommer ner till kusten, det som är typiskt för turistsäsong som uthyrning mm är stängt. Det är så skönt i november för det känns som om hela ön och dess befolkning tar en djup suck och lugnet lägger sig. Jag tar en paus på en taverna. Bestämt mig för att inte äta lunch (så tungt och trögt att börja vandra igen, bättre att njuta efteråt), men ångrade mig nästan när jag såg kocken – mor i huset. Och de kan laga mat…oj, oj, oj! Jag är en ståndaktig skata så det blev en kopp stärkande kaffe. För nu var det dags för den mest krävande biten!

Lärde mig på förra vandringen att vandringsbyxor är för varmt när solen kommit upp på himlen. I skydd av kapell och träd byte till shorts. Och se’n gällde det att anpassa fart och energi och kraft till ett stycke brant uppförsväg. När jag kämpade på så dök en tanke upp: livet (eller ett projekt eller vad man vill) är som en vandring. I brant uppför gäller det att hushålla med kraften, sakta ner farten, stanna ofta för att andas och vila och dricka, njuta av vyer. I brant nerför gäller det att hålla igen så det inte går så fort så man ramlar på näsan eller missar en hårnålskurva. Och däremellan kan man hoppas få lite vila på en platå. Det gäller att utifrån omständigheterna hitta de olika lägena där man är som bäst och som mest.
Just nu är det lite motigt i mitt lilla liv, jag tar det så lugnt för jag kan se bergskammen, vet att jag kommer över den. Jag stannar då och då, gläds åt små saker, funderar och njuter av utsikten. Innan jag sätter fart utför ska jag lalla runt lite på platån som heter jul/nyår/tretton. Se’n tror jag att jag är så sugen och har så mycket driv och energi så det blir jobbigt att hålla emot!

Kom upp till Sankt Rafaels kyrka, dags för välförtjänt vila, vätska och frukt. Tände ljus för hela familjen. Så fortsatte vandringen genom små byar. Mötte flera som har stövlar, de var nog på väg ut i olivlund för att plocka oliver.

Jag läste på nå’t resebolags hemsida att Kreta har två årstider. Det är så fel, här är fyra årstider om man bara ser sig omkring lite, läser av naturens växlingar. De slänter som till våren är gula av ginst och underbara dofter från örter mm är nu höstligt brungula med gröna inslag. Är så glad att jag slipper de svartbruna åkrarna och nakna träden i Skåne, det är så trist. Här går naturen i vila utan att ge intryck av att vara död.

Sju timmar senare var jag framme vid bilen, både trött och lycklig. Hemfärd och se’n väntade lätt lunch och på kvällen stärkande middag på lokal. Blev ett eller två glas vin också, tvungen att fira denna otroligt fina dag.

Här är verkligen gudagott att vara!

Foto finns på min flickr.com!

(Ja, AC:n har varit igång två nätter och nej, det har inte brunnit. Än.)

 

 

 

Livet går inte ut på att vara lycklig

Söndag…reflektion och eftertanke…tid att läsa och ta in…tar hjälp med bloggen av en filosof…

Livet går inte ut på att vara lycklig

MORAL. Han vänder sig mot synen på livet som ett individuellt projekt, vare sig målet är att bli lyckad eller lycklig. Lycka är viktigt, men livet går inte ut på att vara lycklig. Filosofen Bengt Brülde vill få människor att höja blicken över sin närmaste sfär och fråga sig: Vad är det som gör mitt liv meningsfullt?

Att göra något bra för jorden, djuren och människorna gör inte bara våra liv mer moraliska och mer meningsfulla, utan dessutom lyckligare, menar filosofen Bengt Brülde.

Inte för att Anna är någon dålig människa, tvärtom, hon uppfattas av vännerna som snäll och omtänksam. Det är bara det att hon hela tiden strävar efter det optimala.

Är Anna lycklig? Säkert. Men räcker det med att sträva efter lycka för att leva ett fullödigt liv? Nej, säger filosofen Bengt Brülde bestämt när jag träffar honom i hans bokfyllda rum på Göteborgs universitet, där han är docent i praktisk filosofi.

Det är så man studsar till. Trots allt har ju Bengt Brülde blivit kallas ”Sveriges främste lyckoforskare”. Ska det nu inte räcka med att försöka ro sitt lyckoprojekt i hamn, det som i sig är svårt nog? Fast de som hört Bengt Brülde uttala sig som moralfilosof i det kultförklarade moraltestet i ”Christer” i P3 blir nog mindre förvånade.

Då förstår man att Bengt Brülde anser att alla ”satsa-på-dig-själv-program”, hur värdefulla de än känns för en själv, har en brist – ur moralisk synvinkel och även ur ett meningsperspektiv

Nu börjar nog en och annan Anna skruva på sig. Klumpen med alla krav stiger i halsen. Någon kanske vill sluta läsa här. Men ta det lugnt, fortsätt läsa. Bengt Brülde vill att så många som möjligt ska må bra. Och den som är moralisk och gör något gott för andra blir lyckligare av det, säger han. Även det meningsfulla livet är ofta lyckligt.

Inte heller påstår han att Anna är omoralisk eller att hennes liv är meningslöst. Nej, Anna följer lagar och regler och är sjyst mot sina medmänniskor. Innehållsmässigt är Annas dagar rika, hon sätter värde på det hon gör och på sina relationer.

Dessutom vill hon inte bara ha roligt. Hon tänker sig att hon har ett mål med sitt arbete och sina fritidsaktiviteter.

Vad är då kruxet? Jo, Anna skulle må väl av att bli mer moralisk genom att höja sin blick över den lilla sfären och börja bry sig mer om lidandet i världen. Därmed skulle hennes liv också bli mer meningsfullt, det skulle inte längre kännas tomt.

Fast detta är inte den stora poängen. Bengt Brülde vill framför allt sätta ”meningstänkandet” på kartan igen. Han tror att det är mera fruktbart att fokusera på frågan om livets mening än på vad som gör oss lyckliga, eller på vad moralen kräver av oss. I ett meningsfullt liv är positiva moraliska handlingar och handlingar som gör oss lyckliga väl avvägda.

– Ett sådant fokus kan inte minst hjälpa oss att hitta en vettig balans mellan självupptagenhet och självutplåning. Det meningsfulla livet är både lyckligt och moraliskt.

Bengt säger att han börjat fundera mer på de här frågorna för egen del.

– Jag har nyss fyllt 50 och har uppnått mycket av vad jag önskat. Kanske det är därför som jag börjat längta efter något verkligt viktigt att göra.

Vad är då livets mening? Den frågan kan inte Bengt Brülde svara på. Frågan är kanske fel ställd. Den söker efter svaret på syftet med hela den förunderliga existensen, något som antagligen ligger bortom människans fattningsförmåga, små fragment som vi är, i utkanten av ett av flera ofattbart gigantiska universa.

I stället väljer Bengt Brülde att borra i funderingar kring vad som kan göra våra liv meningsfulla, och då räcker det inte med att vi subjektivt uppfattar det som vi gör som meningsfullt, det finns också objektiva kriterier – sådana vi alla kan godta genom resonemang.

Ett sätt är att undersöka livsinnehållet. Om de verksamheter, projekt, relationer och upplevelser som fyller våra liv kan sägas vara meningsfulla eller värdefulla, då är också livet som helhet meningsfullt. Och objektivt sett är det nog mer meningsfullt att betala för myggnät och vaccinationer till fattiga i Afrika än att renovera köket.

En annan tanke är att det kan ha en viss betydelse om innehållet är organiserat eller strukturerat på ett visst sätt, att livet uppvisar ett inre sammanhang. Att kasta sig, eller bli kastad, mellan konserter, föredrag och middagar, utan att det finns någon tråd som knyter samman aktiviteterna känns ju mer splittrande än meningsfullt. Brülde föreslår att vi bör se på våra liv som sammanhängande berättelser.

Ett mer krävande synsätt är att livet bara kan vara fullt meningsfullt om man har ett centralt livsmål eller en central livsuppgift. Det kanske inte passar alla eller är alla förunnat, säger Bengt Brülde, men antyder att de människor som brinner för att förbättra världen och minska lidandet är avundsvärda.

En fjärde tanke är att det är viktigt att ingå i ett större sammanhang, det kan vara en förening, en tradition eller en religion. Men ju fler människor som är inkluderade, och ju färre som är exkluderade, desto bättre är det, menar Brülde.

Den femte tanken som Bengt Brülde diskuterar är att livet får mening om det framlevs med ett visst förhållningssätt, om man exempelvis försöker vara medvetet närvarande i varje ögonblick, eller om man försöker vara så genuin och äkta som möjligt.

Om nu Anna tänker, ”ja, ja, det där låter ju bra, men jag lever för mig och mina närmaste och kan tänka mig att engagera mig för fler när jag mår bättre”, vad säger Bengt Brülde då?

– Då säger jag att man inte är fullt moralisk om man inte tittar bortom sin närmaste omgivning. 1,4 miljarder människor lever i dag på 1,25 dollar eller mindre. Vill vi veta det? Vi kan inte göra allt, men vi kan göra mer. Och vi kan göra det nu. Ur moralisk synvinkel kan vi inte vänta på att det ska kännas rätt. Börjar vi hjälpa fler, med både hjärna och hjärta, blir våra liv mer meningsfulla, och sannolikt lyckligare också.

Källa: SvD, augusti 2010
http://www.svd.se/nyheter/idagsidan/psykologi/livet-gar-inte-ut-pa-att-vara-lycklig_4842491.svd

Invigning

Igår kväll invigde jag min balkong. Njöt av att se solen gå ner bakom bergen, småkillarna ropa nere i gränden och svagt ljud från en tv som var igång nå’nstans. En stunds eftertanke, livet spelades upp som en film. Tänk, första gången jag var här var 1987 och 27 år senare bor jag i gamla sta’n. Det har hänt lite grann under tiden.

Så tänkte jag på hur glad och tacksam jag är över att ha förverkligat en dröm, hur priviligerad jag är och pengars betydelse för handlingsutrymme och bättre förutsättningar.

Ett liv är så olika, det går upp och ner. Olika liv kan vara så totalt olika. När jag kommit så långt i tankarna dök den gamla kvinnan i Sitia upp på näthinnan, men det berättar jag imorgon.

Sitter på fik på torget där det blir lugnare och lugnare nu på lördagseftermiddagen. Nu går vi in i helgläge. Gott!

Beslutsångest

Jag måste fatta beslut om en lägenhet och jag måste fatta beslutet ikväll. Beslutsångest på högsta nivå! Tänk om….tänk om inte…..tänk om….

Nog är det väl jäkligt märkligt att jag tagit mig så här långt och på vägen fattat det kanske största beslutet i mitt liv, dvs att totalt ändra på allting, och så kan jag inte fatta beslut om en lägenhet!?

Kan man bli ”beslutsuttröttad”? Kanske jag inte har nå’n beslutsförmåga kvar! Hjälp!!!

Ingen går ensam

Sorterar gamla papper inför flytten och stöter då på brev o likn från människor som inte längre finns i mitt liv eller i livet över huvud taget. De som gått vidare i livet – var finns de nu, vad gör dom? Tänkte att alla jag mött finns kvar hos mig på ett eller annat sätt, alla har lämnat sitt avtryck. Jag hör röster, skratt och ser ansikten. Minnesbilder startar fler minnesbilder och jag förlorar mig i tankar…. Och som en händelse eller fingervisning hittade jag ett urklipp:

Gråt inte för att jag är död!

Jag finns kvar inom dig alltid!

Du har min röst

– den finns i dig.

Den kan du höra när du vill.

Du har mitt ansikte,

min kropp – jag finns i dig.

Du kan ta fram mig när du vill.

Allt som är kvar av mig

är inom dig

– så är vi jämt tillsammans.

(Barbro Lindqvist)

Nyår – bakåt och framåt

Det dyker upp kloka ord då och då i tillvaron och en del kan man ta till sig, andra inte. På facebook dök det upp nå’t som lät ungefär så här: det finns en anledning till att backspegeln är så mycket mindre än framrutan. Jag blir ibland lite matt av allt som predikar framåt, framåt. Det beror nog på att jag tror att det som definierar oss, det som är ”jag”, är en summa av historia och framtid. Vad jag har varit med om, var jag har varit hänger ihop med var jag är på väg. Kanske en del är rädda för att titta bakåt, men då missar man en bit av sig själv, kanske t o m förnekar den. Påståendet ovan kan ändras lite till att det finns en anledning till att bakrutan är ungefär lika stor som framrutan. Eller hur?

Nyår är en högtid som verkligen inbjuder till att titta både bakåt och framåt. Den präglas dels av sorgligt vemod, dels av glad spänning. Ett år har passerat, det är dags att lämna det som ett par väl ingångna tofflor. Ett år ligger i startgroparna som ett oskrivet blad fullt med överraskningar.

Mitt 2013 började med att jag kvalade in i de arbetslösas skara, men det skulle nog ordna sig under året. Det gjorde det inte. Ekonomin såg bekymmersam ut, men skulle nog ordna sig, det var ju tillfälligt. Det var det inte utan det fick stöttas upp med lite privatlån. I bostadsrättsföreningen började vi med elstamsbyte som flöt jättebra. Arbetet med stambyte av vatten och avlopp började den 24 mars efter över 1 års planering, möten osv. Det är en stor operation som tyvärr ännu inte är klar och besvikelsen över entreprenören är stor. Det har tagit och tar mycket tid och energi att trycka på, tjata, påminna……och det är förbannat tradigt.
På plussidan för 2013 ligger ett fantastiskt vandringsår! Visserligen kom det igång cirka 1 månad senare än vanligt, men sedan var förhållandena utmärkta och bjöd på många nya etapper. Det var egentligen inte vädret som avslutade säsongen i slutet av november utan de korta dagarna. Ett annat plus för 2013 är, som alltid, möten med människor även om det inte blivit så många pga arbetslösheten.
Så fortsätter tillbakablickandet utanför min lilla tillvaro – vad hände i världen? Blev den lite, lite bättre? Tyckte att 2013 tackade för sig med stil eftersom solen tittade fram på årets sista dag.

Mitt 2014 börjar med arbetslöshet, men behöver inte sluta så. Efter mycket funderande och planerande så ser året spännande ut med förändringar och utmaningar. Jag har skrivit tidigare att jag har något ”på gång”, men att jag inte kan eller vill ropa ut det förrän det är igång. Och det är i början av året det kommer att ske! Allt är öppet, verkligen ett oskrivet blad, allt kan hända. Spännande, roligt och skrämmande.
Jag ser fram emot möten med människor – både gamla invanda och nya bekantskaper. Det finns en lösning på ekonomin som kommer att sudda ut magkatarren.
Så är det valår vilket brukar vara ett intressant skådespel. Världsekonomin har bromsats och vänder sakta uppåt, kanske inte kommer att märkas så mycket 2014 men är i alla fall glädjande. Och världen blir förhoppningsvis lite, lite bättre under året.

Här börjar året med grått, dystert väder men det är vindstilla. Året vill nog bara ge oss en mjukstart vilket jag gillar, det är snyggt och en bra början. Det ger frid och ro att minnas, summera och fundera vidare.

Lyssna till det förflutna och tala till framtiden. (Stephen Fry)

GOTT NYTT ÅR med hälsa, lycka och glädje!

Carinas Photolifestyle

Inspiration genom bilder

Halloj världen!

En blogg av Inger Hansson. Om resor. Om Instagram och annan fotografi. Om natur. Om Karlshamn, Kristianstad, vatten och lite av varje.

StaffanSandberg.se

Just another WordPress.com site

Camilla Lebert Hirvi

Livsdesign för inre och yttre frihet

Lena i Wales

Bloggen om vad som händer här i Wales och vad man pratar om just nu, men också fakta om landet och hur det är att leva här. lenadyche(at)gmail.com

bara brittiskt

Bloggen om England och övriga Storbritannien

%d bloggare gillar detta: