Hyrbilsdag 4

Upp före tuppen! Plåstrade om några skavanker, kokte kaffe, packade det sista och iväg västerut mot Ano Viannos. Idag en gammal favorit, något lite modifierad för att ge lite variation.

Började med kyla och moln, men jag hade regnjacka med mig och hade lämnat shortsen hemma. Så ett par timmar senare var det blå himmel med moln här och där plus värmande sol. Typiskt! Nästan ingen vind, men den lilla som dök upp ibland var svalkande nordanvind så det gick bra i värmen trots att svetten lackade tidvis.

Vågade inte stanna för frukost vid klostret för kanske fader Sackarias skulle drabba mig som förra gången. Jag frukosterade istället i en slänt där jag tittade på getter som långsamt vaknade till liv.

Har nu kollat foton från tidigare år och våren är sen. Inte så underligt med tanke på den långa och kalla vintern. Blev jag då besviken över att inte få se ginsten färga sluttningarna gula? Nej, det finns i minnsesbanken. Spännande att komma ut innan för i år har jag upptäckt växter som jag inte sett tidigare, antingen har de varit utblommade eller så har jag bara haft ögon för de gula sluttningarna. Och en speciell känsla i naturen. Ungefär som om man säger till en sprinterlöpare som ligger i startblocken, laddad till max, att du får vänta en stund, vi ska bara kolla en sak. Nu är löparen så otålig att han skrapar med fötterna, kroppen skakar av otålighet och han vill bara ge sig iväg. Så känns det i naturen just nu. Luften darrar av återhållen kraft och energi. Många knoppar och halvt utslagna växter. Ge dem 2 dagars värme och sol och naturen kommer att explodera!

Utlöparna från Dikti var snöklädda. Tänk att igår var jag liksom på andra sidan! Mitt på förmiddagen gömde sig topparna i moln så man har störst chans att se dem på morgonen.

Fåglar kvittrade, rovfåglar segelflög, en ödla hade problem med att komma uppför en slänt, getter och får lite varstans. Buskar och träd blommar, t ex mandelträden, och jag stannade vid ett som doftade så sött och starkt. Där var en otrolig aktivitet på en massa flugfän! Jag försökte fotografera, men hade inte en chans. De satt inte stilla i många sekunder, verkade alldeles berusade och bara surrade runt.

Jag har skrivit det förr, men måste göra det igen. Det här området gör mig alltid ödmjuk och lite högtidlig. Det var här Viannou-massakern var under andra världskriget. 20 byar brändes ner. Några lyckades fly och en del av dem jagades uppe i bergen och dödades. Några brändes inne i sina hus och i några hus samlade man ihop folk, låste och tände på. Nu är det ett grönt, frodigt område med byar, olivlundar och getter. Det finns en stillhet och frid. Man måste beundra människors förmåga att resa sig!
Så dök Anogia upp i mina tankar. Det är en by här på Kreta som stred tappert och det pratar de gärna och mycket om. Det är inte fel att bevara sin historia, men jag tycker att Anogia har fastnat i sina historier, hjälteberättelser osv. Där finns en märklig ”macho-kultur”. I dokumentären ”Grekland med Simon Reeve” står en präst i Anogia vid en staty och en flagga och säger stolt att den som förolämpar vår flagga lämnar inte byn levande. Men kom igen!
Här, där jag vandrade idag, känns det dom om människorna gått vidare.
Samtidigt kallar dagens historia på mig. När jag tittar ut över havet slår det mig att några kilometer västerut längs kusten finns den grotta där myndigheterna för några veckor sedan hittade de flyktingar som gömts där av de gripna människosmugglarna. Vi kan skapa så mycket vackert och bra, men människan har sannerligen flera bottnar.

5 timmar blev det idag! Som avslutning körde jag en liten runda, men kände snart att jag längtade hem. Mycket frisk luft och fysisk aktivitet i dagarna fyra har gjort att jag samtidigt känner mig full med energi och helt slut. Ikväll ska hyrbilen lämnas tillbaka och jag ska gå ut och äta något gott tillsammans med ett glas vin. Imorgon ska ingen väckarklocka ringa. Och på söndag kör jag en repris på de här fina dagarna när jag sorterar och laddar upp foton!

Roligt att du ville hänga med på de här hyrbilsdagarna! Ha en trevlig helg!

(klicka på fotona om du vill se större format)

Blommor framför fötterna och snö i bakgrunden – härliga kontraster!

Vandra med mig på Kreta!
Du kan koppla av, njuta
samt uppleva mina gömda pärlor.
Mer information på hemsidan http://inspirewiz.com
Välkommen!
PS. Berätta när du bokar att du läser bloggen så får du 15 % rabatt!

 

Annonser

Våren är här!

Nu gör jag det officiellt: våren är här! I alla fall i naturen. Än så länge dröjer sig vintern kvar lite och låter bara vårvärmen komma fram dagtid. Och visst kan vi åka på en eller två stötar till från vintern, men det gör ingenting eftersom den till 90 % ligger bakom oss. Lokalt påstår man att våren kommer den 1 mars, men jag fattar inte hur den kan komma ett specifikt datum. För mig är det naturen och vädret som ger signal om årstidsväxlingar. Och våren är här! Så det så.

Igår var jag i Iraklio och idag har jag vandrat. Och jodå, tröja av igår och idag byte till shorts och kortärmad t-shirt efter ett par timmars vandring.

I Iraklio var vårtecknet att rean är inne på sina sista dagar och vårens kläder börjat droppa in. Kortärmat, kjolar mm. I solens glans satt flera ute på fiken, tog en kopp kaffe och tittade på folk. Det var ju dessutom fredag så det låg en vilsam sprallighet i luften på en och samma gång. Och det är väl våren!?

Idag fick jag plötsligen en dust väldoft rakt i ansiktet, kändes som en vårsmekning. Det är mandelträden som nu står i full blom och släpper ut sin underbara doft.

Igår såg jag att mimosan börjat blomma. Det är en blomma som jag haft svårt för i buketter, men det är stört omöjligt att inte bli förtjust i mimosaträd när de är alldeles gula och tunga med blommor. Står ofta längs med vägarna och är därför rena trafikfaran för man måste bara titta och njuta.

Jag tyckte att jag skymtade något annat gult igår, men tänkte att jag måste ha sett fel. Idag visade det sig att jag sett rätt. Ginsten börjar spricka ut beroende på var den står. Och det är något som jag verkligen älskar! När ginsten är utslagen och färgar bergssluttningarna gula. Då är det gott att vandra, då är landskapet och Kreta väldigt vackert!

Andra blommor tittar fram, en del träd och buskar har ljusgröna skott som avtecknar sig mot mörkgrönt bladverk. Fjärilar och annat smått surrade runt i luften. Jag åt lunch vid strandpromenaden i Pachia Ammos och upptäckte att nu börjar havet få den där speciella vårblå färgen som övergår i sommarblått längre fram. Aldrig är havet så vackert som nu.

Det är bara småbuskar och kryddväxter som ser lite halvtrötta ut. Jag tror att de behöver mer vatten till sina ytliga rötter, som jag skrivit tidigare så har det varit en torr vinter.

Funderade idag över tre saker. Egentligen var det en massa annat också som snurrade runt, men det lämnar vi därhän.
Det första var att jag undrar varför jag fastnar för och blir så glad av allt gult. Det börjar i januari när de gula ”soldyrkarna” breder ut sig i olivlundarna, se’n mimosaträden och ginsten. Och mandelträdens doft. Kan det vara så att skånskan saknar rapsfälten?
Det andra var att jag har oftast rest till Grekland i maj för jag tyckte att det var så fint på våren. Nu har jag lärt mig att maj är den månad då försommaren byter av våren. Det är mars-april som våren är i sitt riktiga esse!
Det tredje var en kommentar jag fick en dag att ”hur många gånger har du gått den vandringen?”. Jag har inget behov av nya sträckor hela tiden. Vandringar ser olika ut beroende på årstid om man är öppen för naturen och årstidsväxlingar. Små utvikningar då och då eller att vända på en sträcka kan räcka för att det ska kännas ”nygammalt”. Och ibland är det så gott att fötterna själva hittar, då kan huv’et få vila och tankarna få flyga alldeles fritt. Med tanke på 8-timmars vandringen för två veckor sedan och den alldeles nya vandringen i förra veckan så behövde jag det bekanta.

Nu väntar två härliga vårmånader då växtligheten tävlar med varandra så man kan höra hur det knakar och sprakar. Och rovfåglarna kommer fram och segelflyger. Vädret är inte för varmt, inte kyligt. Det är med andra ord perfekt vandringsväder.

Foton kommer inte idag, ska se om jag kan fånga några vårtecken till imorgon. Meddelar när de finns på nätet!

Ha en skön helg!

Utflykt i nordväst

Jag känner mig alldeles förvirrad idag! Måste vara våren. Den höjde nattemperaturen rejält natten som gick så näsan var inte iskall i morse. Underlig känsla.

Brukar du bara åka ut med bilen lite så där förutsättningslöst? Alltså hemikring? När jag var barn var världen väldigt stor och söndagsutflykt med bil var ett stort nöje. Jag har alltid gillat det! Prova nå’n gång. Du kan ha ett mål eller så kör du bara rakt ut i geografin på småvägar. Regel: får inte välja nå’n avtagsväg som du vet var den leder. Välj utifrån roliga eller spännande ortsnamn eller bara på känsla. Karta får bara plockas fram om du kommer vilse. Och gps är inte uppfunnit. Du lär känna ditt närområde, jag lovar! Man måste inte resa runt halva klotet för upplevelser.

Idag fick jag hyrbil, det skulle bli regn (som inte kom) så jag tänkte att en biltur kan sitta fint. Varför inte köra gamlagamla vägen upp till Hersonissos? Sagt och gjort! Mycket vacker väg som tar tid. Tid hade jag i massor. Om några dagar kommer det att vara bländande, skinande gult längs vägar och ute i naturen för mimosaträden har börjat blomma. Jag minns i mars 2012 hur vackert det var! Hoppas de inte blommar färdigt innan jag kommer tillbaka från Sverige.

Jättefina vyer, ja t o m så fina så jag glömde fotografera. Men vyer är så svåra, det blir aldrig så bra som verkligheten. Dessutom är det lite svårt just nu att få klara bilder. Olivskörden är över, träden beskurna och det eldas lite överallt. Mycket rök i luften och det gillar inte den här fotografen.

Körde runt i Hersonissos, letade efter en butik. Oj, så glad jag är att jag inte bor där. 80 % av alla butiker, matställen osv är stängda. Det finns inget så deprimerande och trist som tomma, döda samhällen. Jag måste erkänna att så’na där turistorter aldrig varit min melodi så jag skulle inte åka dit över huvud taget. Är så tacksam för att jag fastnat för Ierapetra som är levande året runt. Vardagen ska först och främst rulla på.

Ett roligt minne: 1987 var flyget till Sverige försenat så bussen lämnade flygplatsen igen och körde oss till ett hotell i Hersonissos där vi skulle vänta. Vi fick lunch och för att inte eftermiddagen skulle bli alltför lång (och vi hållas på gott humör) skakade man fram ”Sällskapsresan”. Jag lovar att den var ännu roligare med den extra kryddan av att sitta i ett chartergäng i en turistort med orangeklädda reseledare. Vi var många som hade svårt att hålla oss för skratt! Det var nästan så att verkligheten överträffade filmen…

Tillbaka till nutid! Nere vid hamnen i Hersonissos målades och reparerades det lite så förberedelserna inför säsongen har väl börjat så sakteliga. Jag passerade också Malia där det inte var fullt så dött, men lugnt och stilla. Antar att de njuter av den sista friden innan partajande engelsmän belägrar orten. Funderade över om det kommer ner engelsk polis i juli/aug i år också som det gjorde för några år se’n. De kom ner för att hjälpa den grekiska polisen ta om hand röran. Så kan man också använda skattepengar.

Skönt att komma ut på ön lite, måste ibland få se att den finns kvar, fylla på med en liten dos. Behöver fortfarande nypa mig i armen för att inse att jag faktiskt bor här. Och njuta.
Nog också lite rastlös. Marknadsföringen är igång, inte mycket jag kan göra konkret just nu och vänta är inte riktigt min starka sida. Imorgon blir det frukost på stamstället och se’n tänker jag köra till Kritsa. Jag har varit där några gånger under säsong, men bara kört igenom när det inte var säsong. Tänker ta en väg dit och en annan hem. Och på måndag blir det förhoppningsvis vandring.

Ha en skön kväll!