Bloggen i backspegeln

Sitter här med öm och lite kraftlös högerarm. Självdiagnostiserandet har landat på tennisarm/musarm och den ska egentligen vila, men blogga och skriva för hand måste väl gå bra. Det ordnar sig med tiden, jag är bara glad och tacksam över att det inte är något som kan hindra mig från att vandra.

Jag fortsätter tillbakablickandet som började i måndags och idag kastar jag ett öga på denna bloggen från begynnelsen till nu.

Vilka inlägg har haft flest visningar? Jag är lite förvånad över vilka som ligger i topp. Givetvis påverkar taggar, sökord osv, men det finns inlägg som jag tycker är bättre skrivna, inlägg som är mer intressanta och underhållande, inlägg som betyder mer för mig. Men det är ju min bedömning.
Om vi tar bort Hem och Om mig (tänk att så många undrar vem jag är!) så är 10 i topplistan följande:
Sugen på att vandra? – synd att inte alla som varit här inne och vänt klickat vidare och beställt vandring!
Tema utombys: Jag kan aldrig bli grek – undrar varför detta lockat så många? Kanske pga diskussioner om hur invandrare och flyktingar ska bli ”svenskar”. Detta är ju liksom tvärtom.
Det som inte finns finns inte – ibland är det nog så att man lyckas få till en riktigt bra och lockande rubrik.
Summering efter besök i Sverige – likheter och olikheter – antar att det är jämförelse som väckt intresse.
Val i Grekland, avsnitt 2 med gästbloggare – här ska gästbloggaren Ingalill ha tack! Det var rörigt i Grekland 2015 vilket nog bidrog till intresset.
Rena grekiskan! Eller ett mentaltest? – jag har inte riktigt hämtat mig än, men det blir nog ett nytt försök framöver. Det vore väl f…n också om språket skulle få vinna över mig!
Ingenmansland – ett inlägg som är väldigt speciellt för mig eftersom den dagen hade (och har) så stor betydelse! Jag minns att jag valde där på flygplatsen i Aten mellan att behålla mina tankar för mig själv eller om jag skulle dela dem och känslan med andra. Jag bestämde mig för att jag skulle skriva, om inte annat så för att inte glömma.
Tema ”Turist på östra Kreta”: 1. Inledning – hoppsan, de andra inläggen i temat kommer längre ner i listan. Blev många avskräckta redan i inledningen?
Studiebesök i sjukvården – givetvis inte någon rolig händelse och det väcker till liv minnet av det tråkiga efterspelet med biluthyrningsfirman. Men det är historia nu!
Digital nomad – vad är det? – just det, så var det i starten, så tänkte jag från början. Många av tankarna finns kvar även om några tjänster fallit bort under resans gång. Så är det väl med företag, de ändras och anpassas kontinuerligt.
Shaken, not stirred – får hänga med på ett hörn eftersom det är en påminnelse om den speciella omständigheten här nere: jordbävningar.

Var bor de som läser bloggen? Hur internationell är jag? Ja, 85 länder är väl inte så illa. Inte så överraskande ligger Sverige, Grekland, Norge och Finland i topp. Lite överraskande har USA trängt sig in före Danmark!
Det roliga är de länder som ligger sist i listan. De har bara 1 visning, dvs någon har halkat in i bloggen. Hur i hela fridens namn har de hamnat i en svensk blogg?? Antagligen är det via någon tagg eller annat sökord som är ett namn eller ett ord på engelska. Där finns bl a Nepal, Georgien, Ghana, Rwanda, Saudiarabien, Tanzania. Ett land fick jag slå upp för det hade jag aldrig hört talas om: Turks- och Caicosöarna.

Nästa inlägg blir ett nerslag på min flickr-sida och det får avsluta den här tillbakablicksveckan. Nästa vecka är det påskvecka!


Vandra med mig på Kreta!
Du kan koppla av, njuta samt uppleva mina gömda pärlor.
Mer information på hemsidan http://inspirewiz.com
Välkommen!
PS. Berätta när du bokar att du läser bloggen så får du 15 % rabatt!

Annonser

Tema Att resa: 3. Efteråt

Hemma igen och uppackad. Det känns lite sorgligt, som en saknad. Jag tror att vi nu reagerar på tre olika sätt. De som bara skakar på axlarna och går vidare i vardagen. Andra som genast börjar planera nästa resa. Vi i den tredje gruppen vill suga på karamellen ett tag till. Precis som att planerandet var en stor del av resan tycker vi att ”efteråt” är det. Vi vill dra ut på det lite till.

Minnen

top-trips_ru

Foto: top-trips.nu

Souvenir – något att rynka på näsan åt? Nja, här menar jag inte det som finns i turistshoppar utan själva ordet. Det kommer från franskan och betyder ”minne”. En resa lämnar många avtryck i oss och det finns massor av minnestriggare som gör att vi kan njuta av resan länge.

Förr väntade man på att foton skulle bli framkallade, idag väntar jag en vecka eller två innan jag sätter mig och sorterar och slänger. Plötsligt är jag där – igen!

När jag har haft ressällskap får de stå ut med mina ”Minns du…”. Det roliga med det är att vi minns olika, har observerat olika detaljer och dragit olika slutsatser. Resan får nya inslag, nya vinklingar. Berikande!

Musik, doft, ljud, smak, en sak. Många signaler kan sätta fart på minnet. Med saker menar jag inte traditionella souvenirer utan saker som köpts för att de är vackra, roliga, speciellt tillfälle. Mitt armband från Samos väcker minnen till liv om ön, när jag fick gåvan och varför. Att i den grå och råkalla vintern i Skåne vira in mig i en sjal från Ierapetra värmer alldeles extra, jag kan höra Sofia när hon övertalade mig och minnas att det var egentligen för varmt för att sno in sig i den ena sjalen efter den andra men man måste ju prova.

Minnesdörren kan öppnas av andra händelser. Jag tittade på olika områden i England för vandring och ett sådant var South Downs. När jag hittade det på kartan insåg jag att det var där systerdottern och jag snurrade några dagar 2009 och förundrades över hur vackert där var. År 2011 blev området nationalpark så detta måste berättas vidare. Och då satte vi igång att minnas våra dagar, t ex när moster gick vilse på footpath…

sf1000020

Eget foto

Jag har ett helt galleri av människor som jag mött och ibland undrar jag vad de gör nu och hur de har det. De finns inte på foto, men är liksom graverade i minnet. För mig visar det vilken kraft det finns i människors möte och vilka avtryck vi gör i varandra.

Reslust och listor

Minnena finns kvar, men reslusten har vaknat igen. Vart ska det bära hän nästa gång? Så många inspirationskällor det finns! Reseskildringar, bloggar, foto-siter, grupper i sociala medier, skönlitteratur. Guideböcker i all ära, men tänk så många personliga tips vi har tillgång till idag. Pärlor som någon annan upptäckt och delar med sig av. Och vi kan kombinera – några sevärdheter, några tips, egen upptäckartid.
Via en bok skriven av en svensk som levde i Paris fick vi uppleva en mycket originell restaurang och en vacker gammal galleria – ingen av dem nämndes i de guideböcker vi tittade i.

unidosporunsueno_empowernetwork_com

Foto: unidosporunsueno.empowernetwork.com

Det är roligt att höra vad andra har för tankar och planer kring resmål och varför. Det kan sätta igång tankar så att något som inte var så tilltalande blir det eller något är en nyhet, något vi aldrig funderat över.

Så kommer vi till det där som jag skrev om i del 1: ska vi åka till något nytt eller återvända? Om en plats fångade oss och har mer att erbjuda så känner vi kanske att vi vill tillbaka.
Ska vi välja trender eller utgå från oss själva? Intressen betyder mycket för en del av oss, bl a för mig. Jag kan t ex inte åka någonstnas bara för att där är billigt utan det måste finnas något som intresserar mig. Det kan vara kultur, historia, natur, musik eller allt i en salig blandning.

svenska-som-andrasprak_blogspot_com

Foto: svenska-som-andrasprak.blogspot.com

Ibland talas det om att ha en lista, men jag tror att man kan ha flera listor. Jag är, som sagt, lite av en återvändare så bl a San Fransisco/Yosemite, Genève och Rom finns på den listan. Så har jag en vandringsreselista där bl a England, norra Grekland, södra Frankrike och Schweiz finns med. På stadslistan trängs Madrid och Wien. Och till sist drömlistan, dvs de där resorna som jag antagligen inte kommer att göra men det är så gott att drömma, med t ex safari, pyramider och tempel i Egypten, Iran, lönnskogar om hösten i Kanada. Har du några drömresmål? Skriv gärna i kommentarsfältet – det kan inspirera någon annan!

Till sist

Det jag skrivit om i dessa 3 blogginlägg om att resa är ”nöjesresor”. Att resa i arbetet, kasta sig iväg för att något tråkigt hänt, veckopendla osv är givetvis en helt annan sorts resor med andra omständigheter och minnen. Det hade blivit lite för stort om jag skulle försöka greppa allt resande.

Jag är ju en så’n där som bor utomlands och känner till ett område och därför kan ge tips vilket jag gärna gör. Ställer du frågorna ”Vad är det för väder i X-månad?” och ”Vad får man inte missa?” får du vara beredd på att få motfrågor eftersom de är omöjliga att svara på.
(du kan kasta ett öga på en annan tema-serie här i bloggen: ”Turist på östra Kreta”)

Det sägs ibland att resande vidgar våra vyer, gör oss mer öppna och förstående för andra människor och kulturer. Jag är inte så säker på det. Dels beror det på hur vi reser. Den som bor på all inclusive kanske inte ser så mycket av det dagliga livet på platsen eller i området. Dels tror jag att vi ofta inte tänker på att vi ser och tolkar mycket via våra egna fördomsfulla och generella glasögon. Om resande ska göra oss öppnare måste vi nog se till så att vi är öppna redan när vi reser. Och att vi packar ner massor av nyfikenhet och leenden – se’n är det bara att ge sig ut och ta emot alla upplevelser!

Trevlig resa! Eller som vi säger här på Kreta: Καλό ταξίδι!

PS. Nu ska jag gå och vandringspacka inför morgondagen! Även i ”det lilla” finns planering och förväntningar…

dsc02222
Vandra på Kreta i det 
vackra landskapet med enastående vyer, tystnad och lugn.
Med vandringsledare kan du koppla av, njuta samt uppleva mina gömda pärlor.
Mer information på hemsidan http://inspirewiz.com
Välkommen! 

PS. Berätta när du bokar att du läser bloggen så får du 15 % rabatt!

Mat, minne och mums

Nu är vädret alldeles knasigt! Igår natt fick AC:n gå hela natten. I natt fick jag lägga över mig ett lakan. Ostadigt väder på väg, t o m regn är utlovat, så det är väl därför det kommit lite kyligare luft.

Många är, med rätta, fascinerade över frukt och grönsaker här nere. Tro inte att det är samma kvalité hela tiden! Här känner jag av säsonger precis som jag gjorde som barn. Se’n fanns ju plötsligen allt tillgängligt hela året. Jag tycker det är lite synd. Det är som om vi fjärmar oss så mycket som möjligt från natur och miljö.
Vi som bor i växthusområde är lite bortskämda med en del grönsaker året om med hög kvalité. Aprikoser är ett exempel på en frukt med kort säsong. Avokado är som allra bäst nu. Persikor, nektariner mm finns det gott om hela sommaren.
Det som för tillfället inte är någon höjdare här är apelsiner. De är små, lite småsura och håller bara några dagar. Dessutom är de fläckiga och fula, men det har ingen större betydelse. Undrar om det beror på att det varit så torrt och varmt i år. Jag dricker färskpressad apelsinjuice varje morgon så jag ”följer med” apelsinerna under året. Nu får det bli juice i förpackning ett tag. Inte gott och inte lika nyttigt.

Jag var ute och åt i torsdags kväll och då slog mig en tanke. Tänk dig Medelhavet i augusti. De flesta är lediga, många turister i rörelse. Det blir kväll. Hur många grönsaker blandas i sallader, hur många potatisar skalas, hur många liter yoghurtblandningar rörs ihop (heter tzatsiski i Grekland, men finns i flera länder), hur många köttspett sätts ihop, hur mycket kött och fisk grillas, hur många paella och pasta tillagas? Hur mycket öl, vin, vatten, drinkar och lokal sprit hälls ner i törstiga strupar? Det måste vara otroliga mängder med mat och dryck varje kväll! Nästan så man tappar matlusten….

I förra veckan var det lite stohej nere i gränden, polisen var här vid två tillfällen. Inget allvarligt, tror jag, men det är en så’n situation då jag önskar att jag kommit lite längre i min grekiska. Det var likadant ifjol när jag låg på sjukhuset efter bilolyckan. När det händer saker som på något sätt känns lite otrygga eller osäkra tror jag att den önskan finns hos de flesta. Vi vill gärna förstå vad som händer omkring oss.

Nu har jag fått i mig vin och mezedes tillsammans med engelska, fransos och greker. Huvudpersoner var ett svenskt par, Jan-Erik och Ylva, ett så’nt där pensionerat par som delar sin tid mellan Kreta och Sverige. De kom i förrgår, såg väldigt pigga och fräscha ut medan vi andra visserligen har lite mer färg, men är trötta och slitna av värmen. Härligt att de är tillbaka, de har många år på nacken på Kreta. Och jag fick en kasse så ikväll blir det fest i spiti Ia! Jag har tagit upp halvmörkt bröd från frysen, ska koka ägg och potatis för att njuta av löksill! Till efterrätt blir det ett Lindts choklad. I kassen fanns också kanelgifflar som åkt in i frysen för att tas med på vandring till fika. Den här da’n kan inte bli bättre!!

En av grekerna kände igen mig, sa att han träffat mig tidigare. Jag kom lite senare på i vilket sammanhang, men oftast får jag hjärnsläpp när folk säger så. Det hände också på Harrys födelsedagskalas. Jag har ju några år här i Ierapetra under olika faser i livet (sedan 1987…) så jag blir lite nervös när någon säger så. Oftast skämtar jag bara bort det, men ibland frågar jag varför de minns mig, ”did I do something good or something bad?”
Kretensare är dåliga på namn, men har ett otroligt minne när det gäller ansikten. Det betyder att man kan inte utgå ifrån att ”jag känner igen dig” är nå’n sorts artig fras utan det är troligen helt rätt.

Nu tänker jag krypa ner i soffan med en film för nu är det helg! Frid och ro!

20150923_104849kopia2-585x789Vandra på Kreta!
Vi njuter av vackert landskap, enastående vyer, tystnad och lugn.
Med mig som vandringsledare kan du koppla av och släppa loss tankarna samt uppleva mina gömda pärlor.

Mer information på hemsidan http://inspirewiz.com
Berätta att du läser bloggen när du bokar, det ger dig 15 % rabatt!
Välkommen! 

Vandring mellan berg

Vaknade väldigt tidigt igår och gjorde nå’t jag aldrig gör: ändrade dagens planering. För mycket blåst för att vandra uppe i bergen, jag tar ”korsa Kreta” istället. Då har jag Dikti-bergen på ena sidan, Thripti-bergen på den andra när jag vandrar på slätten. Vad kan man mer begära? Halv sju gick jag på strandpromenaden längs med havet och njöt av rödgul horisont. Havet rörde sig sakta och var nästan svart, påminde om tjära.

Ut ur sta’n, in i olivlundar, genom första byn och upp till kapell för frukoststund. Tittade ner på Ierapetra som badade i morgonsol, inte svårt att se att namnet ”Libyska havets brud” är mitt i prick. Jag har aldrig sett någon bil eller människa där uppe, men plötsligen stördes friden av två pick-up:er. De släppte ut sina hundar, skulle kanske samla ihop getter eller jaga. Jag samlade ihop mina persedlar och vandrade vidare.

Kom efter en stund in nästa by och det är lugnt. Gubbarna, som är morgontidiga på kaféerna, hade nog traskat hem för en bit frukost. I en annan by, där jag pausade med en kopp kaffe, satt tre gubbar på rad och hälsade goddag. Satte mig utomhus på lilla torget, studerade en märklig trio en liten stund: en snål katt, en girig katt och en väldigt död mus.
Tänkte en stund på hur skönt det är att ibland inte tänka nå’t speciellt alls.
Jag har stannat här ett antal gånger, blivit ett ”känt” ansikte, så idag blev jag bjuden på kaffet av tjejen som jobbar på kaféet! Vi försökte prata lite, men trots att hon är ung kan hon ingen engelska och min grekiska är än så länge alltför full med luckor. Kanske vi kan förstå varandra när det våras.

Provar några nya delsträckor och utvikningar. Snart har jag så många alternativ på denna vandringen att jag kan omvandla den till någon form av ”annan aktivitet” för mina vandrare. De kan få varsin men olik karta vid start och den som kommer först fram till målet får ett pris. Eller alla som kommer fram får pris. Fast….hur ska jag hantera de som inte kommer fram… Jag kan knappast ge mig ut och leta för jag vet ju inte var och när de villat bort sig. Och jag kan inte låta dom vara kvar för då kanske de lurpassar på mig när jag är ute och vandrar och attackerar. Jag menar, de kan ju vara lite sura eller så. Fast de borde vara tacksamma över att få vistas så mycket i friska luften och naturen.
Nå’nting säger mig att denna idén antingen ska finslipas eller överges.

Tillbaka till verkligheten. I förra veckan såg jag lite aktivitet i byar och olivlundar med ”städning”, dvs att ta bort grenar och kvistar på marken och såga bort en del från träden. Allt för att göra det enklare vid skörden och för att skydda näten som bres ut på marken. Nu hör jag det typiska generatorljudet också! Olivskörden har börjat, ”olivräfsorna” snurrar i full fart.

Det är ganska längesen jag hade musik med mig på vandring, men idag slank spelaren ner i ryggsäcken. Med gregorianska sånger i ena örat, vindsus och fågelkvitter i det andra med landskapet framför mig så blir det så enastående vackert. Det blir liksom fler dimensioner på nå’t sätt. Det är som om naturen och musiken förstärker varandra. Rösterna i sångerna ger en känsla av att vi är flera som hyllar naturen. Bergen blir mäktigare och stoltare, olivlundarna ännu mer skiftande i silver, himlen blir blåare och djupare där den speglar sig i det evigt böljande havet, örtbuskarna doftar intensivare. Ja, det är hisnande.

Jag vandrade ganska lugnt och stillsamt med ett huvud som nästan snurrade hela varvet runt. Det gällde att liksom bränna in det älskade landskapet så jag har det nerpackat i minnet under dagarna i Sverige.

Klädbyte var inte aktuellt, vädret har slagit om så shortsen fick stanna i ryggsäcken. Det var ett bra beslut jag fattade på morgonen, det hade inte varit nå’t vidare att vandra högt upp. Ibland ska man lita på sin magkänsla!

Kom fram till Pachia Ammos och gick ner på strandpromenaden. Fick urgo’ lunch som vanligt och en pratstund med Natascha, ägare till Taverna Porto. Innan jag gick till busshållplatsen tog jag en sväng bort till kyrkan vid hamnen. Av de kyrkor jag känner till är den en av dom med det mest fantastiska ljus så jag var bara tvungen att få njuta en stund.

Väl hemma sparkade jag igång tvättmaskinen och sträckte ut mig i soffan. Härligt att lyssna på arbete under vila…

(foto finns på min flickr!)

 

 

 

Låt knoppen blomma!

Blåsig helg, men vännerna från Sverige är ändå nöjda med vädret. Det har ändå varit varmt, framför allt jämfört med den temperatur de lämnade hemma. Idag blev det riktigt svettigt varmt vid lunchtid och nu samlas fler och fler moln. Regn ikväll, kanske? Alltid välkommet, det rensar ut och friskar upp.

Igår blev det blogginlägg i företagsbloggen (den hemsidan finns här) och tekniken strulade. När jag var klar efter några timmar hade alla på hjärnkontoret gått hem. Därför var det lite lustigt idag vilken artikel som fångade mitt intresse och som jag fastnade för.

I vännernas bagage fanns veckotidningar. Det är en företeelse som jag aldrig lägger pengar på, möjligen bläddrar i hos frissan. Som utlandssvensk kan dock en Hemmets Veckotidning vara spännande och rolig att titta i. Och t o m skön att hålla i. Jag är ju inte huslig så alla recept och baktips bläddras förbi. Så också dieter, sminktips och skvaller. Korsord och sudoku letas upp. I ett nummer hittade jag en kort artikel om hjärnan under rubriken ”Medicin & hälsa”. Chefen för neurologen i Lund förklarar och berättar.

Och visst är knoppen fascinerande! I dessa tidevarv då vi ska känna, hoppas, visualisera, vilja, önska och tänka ”rätt” behöver vi påminnas. Vi har så mycket kraft, så stora resurser som vi är dåliga på att använda, att ta tillvara! Det är egentligen otroligt korkat av intelligenta varelser. Hör här vad vi går och bär på (men nästan ser ner på):

”Det finns djur som har större hjärnor och som kan planera, apor kan till exempel tillverka redskap. Men förmågan att samla erfarenheter, lösa problem och samverka med omvärlden är unik för människan.”

”Hjärnan uppfattar alltså vad som händer, bearbetar informationen och reagerar på omgivningen.”

Bearbetandet består av arbete med minnen, tankar, känslor osv och det sker i olika centra och på olika nivåer. Låter det splittrat? Det är så finurligt konstruerat att när det skickats information hit och dit så samordnas och tolkas alltihop! Och leder till ett minne, en känsla, en rörelse eller något annat ändamålsenligt. Det är ta mig tusan helt otroligt.

”Det som sker på de olika nivåerna påverkar vartannat.”

Allt hänger ihop. Det borde alltså vara ett lyckat koncept att blanda logik, känslor, självbilder, minnen, kunskaper, drifter, abstrakt tänkande osv osv för att bli så ”hel” som möjligt!

Jisses så mycket vi har där uppe:

”Om vi skulle avbilda den mänskliga hjärnan på detaljerad nivå skulle vi, när bilden sparas i en dator, behöva 1,3 miljarder terabytes. Det är över hälften av allt hårddiskutrymme som finns i världen!”

1,3 miljarder terabytes!? Går det ens att fatta hur mycket det är?? Kanske skulle använda knoppen lite mer? Plocka fram minnen, kunskaper, erfarenheter mm så länge kontakten upp till arkivet fungerar? Det är synd om det bara ligger och samlar damm medan vi ”känner”. Tänk, vad vi kan planera, agera, skapa, påverka, förändra, utveckla, lära varandra! Så många möjligheter. Låt knoppen blomma!

Nu small en åskknall och det regnar uppe i bergen. Ha en bra kväll!

A’jö och Godda’

Efter en orolig natt med åska, halv storm, skyfall och t o m hagel lokalt är årets sista dag här. Jag tycker alltid att nyår är både vemod och spänning. Lite vemodigt att lämna det invanda 2014 och spännande med det nya 2015. Bläddrade tillbaka ett år här i bloggen, intressant att se hur tankarna gick inför 2014.

Det har varit ett omtumlande år för mig, blir nästan helt uttröttad när jag ser bakåt. Men också jäkligt stolt över mig själv och riktigt imponerad över beslutsamhet och kraft.
Hösten 2013 beslöt jag att det fick vara slut på en omöjlig situation. En ekonomi som ständigt gick back och ingen arbetsgivare intresserad av en arbetskraft med massor av erfarenhet, kunskap och kapacitet. Efter förberedelser under resten av året blev det under 2014 som allt sattes igång.

Försäljningen av bostadsrätten som gick trögt till en början, bohaget som såldes och skänktes, vad skulle magasineras och allt annat praktiskt. Den 25 april satt jag på golvet i en alldeles tom lägenhet som inte längre var min, men det kändes ok, det var dags för ett avslut. Den 28 april satt jag på Atens flygplats och undrade om jag var riktigt klok.

Skaffa lägenhet, telefon mm, dvs massor av praktiska saker att ordna i nya tillvaron. De minsta småsaker tog mycket tid och kraft, men gav också goda skratt när det blev dråpliga situationer. Tacksam över att ha bott utomlands tidigare så jag var beredd vilket säkert varit en stor hjälp. Det har också underlättat att jag vistats så mycket här nere sedan lång tid tillbaka och under olika perioder (faktiskt bara februari som jag inte upplevt). Givetvis också tacksam för alla här som hjälpt mig med tips, tolkning osv.
Den första delen av firman såg dagens ljus i juni med hemsidan om vandringar som finns här.

Första sommaren som var den varmaste på 20 år, sas det. Tack för det, nu kan nästa bara bli bättre. Tror och hoppas jag.
Vintern än så länge ljuvligt ljus och ett underbart vandringsklimat. Mattor och nyligen inhandlat element råder bot på kylan inomhus. Svårt för en bortskämd svensk att leva utan centralvärme och ordentlig isolering, men trösten är att dessa husen är svalare och skönare under den varma delen av året. Man kan inte få allt! Och det handlar inte om att något är bättre eller sämre – bara annorlunda.

Gamla vänskaper har fördjupats, nya knutits här nere samtidigt som kontakterna med Sverige varit levande. Mentorn, som är en hjälp med starten av firman, har varit ett stort stöd i att hantera den stora förändring som jag gjort. Bl a att det inte bara handlar om en massa praktiska saker utan också om ett ifrågasättande av sig själv och hela ens liv i och med att allt vänds uppochner. Helt ärligt tror jag inte att den mentala resan är riktigt över än, men jag har kommit en bra bit.

Besök från Sverige i september och oktober vilka jag uppskattade jättemycket! Så roligt att få visa och tipsa om området och sta’n. Fast ärligt talat så är det inte så svårt eftersom här är så himla fint!
Var i Sverige lite mer än 1 månad i höstas, nervös inför besöket. Det kändes lite märkligt, men främst fick jag ett ”kvitto” på att jag gjort rätt. Passade på att fixa lite saker och givetvis träffa så många som möjligt.

Blev världen bättre eller sämre under 2014? Ja, inte vet jag. Skam till sägandes så har jag nog varit ganska självupptagen under året. Man kan inte hinna med allt.

Förändringar, nya intryck, allt nytt man ska lära sig, den inre resan, ja, det tar tid och tröttar. Också lätt att börja tvivla på sig själv och framtiden – hur länge kan jag ha flyt… Men nu är det nya tag med nytt år som ett oskrivet blad! Resten av firman ska startas upp, nu är det dags. Öron och ögon vidöppna för möjligheter här nere – vem vet vad som dyker upp! Undrar vad jag gör i vår….och i höst…och vad jag skriver om ett år…var är jag då i mitt lilla liv?

Idag har jag ätit ”hotellfrukost” med ett gäng från Grekland, Holland, Tyskland, Österrike och jag representerade Sverige. Dagen fortsätter i lugn och ro med sillunch (ja, svensk inlagd sill!) och ikväll middag ute. En sak kommer jag att sakna vid 12-slaget: fyrverkeri. Det hör till, tycker jag, så det inte blir som en kväll ”vilken som helst”. För det är det ju inte, eller hur?

Jag önskar dig ett riktigt Gott Slut och Gott Nytt År!

Gott-nytt-år

Högtider

I tisdags, den 28 oktober, firades Ochi-dagen i Grekland. Den kallas också Greklands andra nationaldag. Ochi betyder nej och det var denna dag år 1940 som premiärminister Metaxa svarade nej på Mussolinis ultimatum att Grekland skulle kapitulera. Bara några timmar efter svaret gick trupper in i Grekland som därmed drogs in i andra världskriget. Greker firar dagen oavsett var de bor och i Grekland firas den med parader med skolelever, frivilligorganisationer, föreningar, militärer osv. Tal på gator och torg, grekiska flaggor vajar överallt, ”alle man ur huse”!
Nå’n så’n nationell helgdag har inte vi och ibland tänker jag att det på sätt och vis är synd att Sverige haft det så lugnt och bra under så lång tid. Vi saknar det där som svetsar samman oss som nation, som ett folk.
Minne av en märklig situation: året är 1992, jag är i vårt kontor på Rosengård, på gräsplanen utanför firar invandrare Sveriges nationaldag (som väl då kallades svenska flaggans dag). Vi svenskar firade inte, det var ingen helgdag. Kanske hade de på gräsmattan en annan nations- och folkkänsla med sig, kanske de ville hylla sitt nya hemland, kanske var det en kombination. Det kändes i alla fall märkligt att stå innanför fönstret och titta på.

Idag är det All Hallows eve eller Halloween i delar av världen. Till Sverige kom den i början av 1990-talet som en (smart) reklamkampanj från bl a Buttericks. För mig är den helt utan förankring hos oss och enbart kommersiell så jag står över.

Imorgon är det Alla Helgons dag och Allhelgondagen samtidigt. De är lite röriga de där två. De har kommit och gott, varit helgdagar och inte varit helgdagar. Vad jag kan utläsa så är det katolskt från början och de som uppmärksammades var kristna martyrer och helgon. Även om reformationen gick hårt åt helgonkulturen fick vi behålla helgdagen en bra bit in på 1700-talet. I mitten av 1900-talet blev det vanligare och vanligare att tända ljus på gravar så man bestämde sig i början på 1950-talet för att göra dagen till helgdag. Igen.

Helgon eller ej – det är i alla fall ett tillfälle att minnas de som inte lever längre. En stunds eftertanke kring vad de betytt och minnen. Jag kan tydligt se hur de jag mött påverkat och format mig. Alla har lämnat avtryck, man kan säga att de därför alltid är med mig. Trösterik tanke.

På söndag, den 2 november, firar katolikerna Alla själars dag till åminnelse av sina avlidna anhöriga. Så katolikerna delar på helgon och vanliga dödliga, de har varsin dag. Ordning och reda. Och två helgdagar.

Jag önskar dig en skön och fridfull helg!

1422383_612951668753117_1305076029_n

Hängdag

Jag fick ju inte riktigt söndag i söndags så jag tänkte att det går väl lika bra att ha söndag en tisdag. Dessutom passar det ypperligt med en dag i fridens och långsamhetens tecken efter en sömnlös natt.

Vi har hård blåst och temperaturminskning sedan igår. Det är så underbart att ha tvärdrag i lägenheten och kunna tänka tankar i flera led. Baksidan är att man andas ut, kopplar av och då känner man hur trött man egentligen är. Värme tär.

Igår hade vi en aktiv dag, jag och Nadine som flyttat ner från Tyskland. Bl a jobb med hemsida som flöde, layout, kopplingar osv. Roligt!

Mellan bokläsandet i soffan i eftermiddag har jag bl a funderat över tid. Visst är det lite märkligt att detta mätbara i timmar, dagar, veckor osv upplevs så olika. Jag menar att en vecka är en vecka, men den kan kännas som 3 månader eller som 2 dagar. Eller som ett ögonblick eller en evighet. Det där mätbara och upplevelsen av det är liksom inte synkroniserat. Ta t ex min tid här som nu är 16 veckor 2 dagar, men känns mycket längre. Kan det vara pga att jag levt så länge med idén? Eller är det helt enkelt på att jag varit här förut? Eller beror det på att de första veckorna var så intensiva? Kanske det är för att jag hunnit med så otroligt mycket i år. 2013 känns däremot kort – det var ett långsamt och trist år. Det kanske är som pastor Jansson säger: ”Livet är precis som en påse:  tomt och innehållslöst om man inte fyller det med någonting” och när det fylls så tänjs liksom upplevelsen av tid ut.
(Vem pastor Jansson är? Alltid aktuell, lyssna och lär: www.youtube.com/watch?v=8DJ6aEWusQ0)

Det är lite märkligt att vara på en plats där man inte växt upp eller levt eller jobbat och ändå ha minnen som sträcker sig 27 år tillbaka i tiden. En kväll var vi två st som satt och påminde varandra om diskoteket som inte längre finns och baren där alla hängde. De andra såg ut som frågetecken. Då slog det mig att jag delar minnen med en del lokalbefolkning som lokalbefolkningen inte delar med varandra. Håll med om att det är lite lustigt!

Jag ska åka till Sverige 4 veckor i oktober/november. Undrar hur det kommer att kännas. Jag har inget eget hem att åka till utan bor inneboende. Och det är inte i Lund där jag bott 37 år. Det kanske är då polletten ramlar ner, vidden av förändringen blir tydlig. Och hur kommer det att kännas när jag är tillbaka här igen i november? Hm… känns nästan som ett ”test”…

Så bra att min mentor tog mig i örat så jag slog av lite på farten med firman. Det behövdes lite mer funderande och vridande och tankearbete och lite vila. Nu börjar det ta form uppe i hjärnkontoret och lusten rinner till. Det blir nog en rolig höst! Men som med allt nytt så är det dubbelt, dvs spännande och skrämmande på samma gång.

Nu ska jag återgå till min bok, en författare som jag inte läst tidigare: Viggo Cavling. Han är väldans klurig, påminner lite om Sjöwall/Wahlöö. Det finns personer som är väldigt lätta att identifiera och samhällsfenomen väldigt bra beskrivet med lite härlig ironi. Ha en bra kväll!

Ingen går ensam

Sorterar gamla papper inför flytten och stöter då på brev o likn från människor som inte längre finns i mitt liv eller i livet över huvud taget. De som gått vidare i livet – var finns de nu, vad gör dom? Tänkte att alla jag mött finns kvar hos mig på ett eller annat sätt, alla har lämnat sitt avtryck. Jag hör röster, skratt och ser ansikten. Minnesbilder startar fler minnesbilder och jag förlorar mig i tankar…. Och som en händelse eller fingervisning hittade jag ett urklipp:

Gråt inte för att jag är död!

Jag finns kvar inom dig alltid!

Du har min röst

– den finns i dig.

Den kan du höra när du vill.

Du har mitt ansikte,

min kropp – jag finns i dig.

Du kan ta fram mig när du vill.

Allt som är kvar av mig

är inom dig

– så är vi jämt tillsammans.

(Barbro Lindqvist)