Hyrbilsdag 1

Ja, nu är det hyrbilsdags igen så nu ska vi ut på äventyr i dagarna fyra! När jag inte har bil har jag massor med vandringar, sevärdheter, fina vägar mm i skallen. När jag hämtar hyrbilen så blir hårddisken raderad – jag kommer inte ihåg nå’t av det jag tänkte ”det ska jag göra när jag har bil”. Visst är det märkligt?

Idag blev det en ny vandring på höga höjder. När jag steg av bilen i byn Orino kom jag på att jag glömt vantar. Och det var inte det enda skulle det visa sig! Shorts var nedpackade för solen kan vara ganska intensiv och då blir vandringsbyxorna för varma. Det vällde ner moln längs bergssluttningarna och snart började det droppa. Hade jag regnjacka med mig? Hade jag plastfickor till mina utskrivna kartor? Väldigt orutinerat, men jag tror att det mer handlade om vårrus. Vi har vår nere vid kusten så jag glömde bort den här ekvationen:

högt upp i bergen + mars + nordvästlig vind = hög risk för regn

Skulade några gånger, men sedan varade skurarna för länge. Problemet är att det är obehagligt att bli blöt, men ganska okej när man är blöt. Och rätt vandringskläder torkar snabbt. Två skurar hade så fasta droppar så några grader lägre och det hade kanske kunnat bli hagel!

Vätan gör att bläcket på de utskrivna kartorna skapar nya fenomen som tyvärr inte är till någon större hjälp, tvärtom. När utskriftspapper blir blött så börjar det smula sig. Så om du hör ett rykte att snömannen flyttat till Kreta så vet du vad det handlar om!

Uppe på dessa höjder var det fortfarande till största delen vinter. Det porlade och plaskade lite varstans. Fåglar var igång, men inte så mycket som nere vid kusten. En getmor (vad heter dom?) och hennes killing hamnade på varsin sida om vägen. Jag stannade en stund, lyssnade och tittade. Det lät eländigt, men de hittade varandra. En fåraherde kallade på sin hjord, skulle väl ha vatten eller foder. Läckert att han kan stå stilla och med rop och visslingar få ner hjorden. Här uppe finns inga olivlundar, det är helt enkelt för kallt. Gott om små vingårdar! De klättrar som terasser, påminner lite om foton från Asien. Människan är fantastisk på att hitta odlingsbara områden, stora som små. Jag hamnade mellan höga, kala berg och där var det grönt och fint! Helt och hållet gömt för alla som inte känner till det.

Mötte en gubbe som stannade och undrade vart jag var på väg. Jag vågade inte säga slutbyn utan drog till med en på vägen. Oj, då har du väldigt långt att gå, tyckte han. Jag tänkte att du skulle bara veta….

På sista sträckan på väg till sista bergsbyn hade jag höga berg på vänster sida. Häftigt att tänka att i förmiddags var jag på er andra sida!

En härlig heldag, men jag kommer inte att vandra den igen. Det var många upp- och nerförsbranter. Riktigt jobbigt. Och jag hade nog bitit över lite för lång sträcka. Molnen var låga och det blir dramatsikt och vackert när de svävar omkring. Nackdelen var skurarna och att bli helt innesluten i moln. Det ger en känsla av att vara i en egen bubbla, omvärlden har slutat existera. Men det är också fuktigt och man blir lite vilsen i allt det vita.

Total tid: 07:20 – 16:50.
För den intresserade: Orino – Mpemponas – passerade Melisses – Drakalevri – Thripti – Orino.

Nu är det dags för middag och mycket vila! Nya äventyr imorgon!!

Inte mycket att fotografera, här kommer några foton (klicka på dom för större format), jag laddar upp från alla dagarna på flickr i helgen.

Mäktigt, eller hur?

Övergivna byar lite här och var.

Så lycklig man kan bli över skyltar ute i ödemarken och dimman!

Litet odlingsomårde mitt i allt det kala.

Bra fart!

Vandra med mig på Kreta!
Inga sådana här övningar utan du kan koppla av, njuta samt uppleva mina gömda pärlor.
Mer information på hemsidan http://inspirewiz.com
Välkommen!
PS. Berätta när du bokar att du läser bloggen så får du 15 % rabatt

Annonser

Två vandringar – två årstider

Nyhetssammanfattning får vänta till nästa vecka för nu har våren kommit! Inte bara till sta’n, som jag skrev i måndags, utan även ute i landskapet. Så nu är all tid upptagen med att njuta och ta emot – vem bryr sig då om nyheter?

Denna vecka har det blivit två vandringar. Jag brukar då skriva om dem en och en, men de blev som natt och dag. Vår mot vinter. Jag ska försöka ställa dem mot varandra. Vi får se hur det går, nu kör vi!

I tisdags – jag gick med lätta steg till busstationen. Nya äventyr väntade! Tänkte ta mig upp till kapell och sedan därifrån längs lokal led till by nära sta’n. Kanske skulle lyckas, annars fick jag improvisera.
I fredags – klockan ringde strax efter 5, jag gick upp, ändrade mig, ställde om klockan till nästa buss och kröp till sängs igen! Kan inte minnas att jag nå’nsin gjort så! Velade om shorts skulle på, vilken vandring osv tills jag tog mig själv i örat och gick till busstationen. Bestämde mig för en gammal goding, det var ett tag sedan.

I tisdags – vandrade längs med bergen vilket var jobbigt. Upp och ner i skrevor och flodfåror. Under cirka 4 km såg jag några skyltar och två flagnade markeringar. Tips: se upp med lokala leder! Det är trevliga initiativ, men vem underhåller? Var finns kartor?
I fredags – de två första timmarna brukar vara lite sega eller jobbiga, men gick bra. Bara att konstatera att vädret spelar stor roll på vissa sträckor. När värmen slår till blir den en faktor till som ofta är ytterligare ett motstånd.

I tisdags – blommor lite överallt! Bladskott på buskar som öppnat sig och små öron tittade fram. Träden fått nya skott som blänkte ljusgröna mot de mörkgröna löven. Fjärilar, flugor och bin susade omkring, fåglar kvittrade så det nästan blev för mycket. Solen vräkte ner, det var vindstilla. Bara då och då kändes vinden någonstans söderifrån, så olik den nordanvind vi haft ett tag. En varm smekning.
I fredags – solen försökte bryta igenom det massiva molntäcket, men fick ge upp. Ju högre upp jag kom desto mer fukt i luften. En bit upp mötte jag lätt regn som sedan kom och gick under resten av vandringen. Här uppe härskar fortfarande vintern. Några enstaka blommor hade under de senaste dagarnas sol lockats att börja blomma, men de var inte många. Getterna stod lite här och där och tittade på mig. En kall snålblåst.

I tisdags – förbannade att jag inte packat ner shortsen för det blev riktigt varmt. Vandringsbyxor var för mycket. En tröja åkte av så jag vandrade i kortärmat. Svettig vandring!
I fredags – bytte till shorts tidigt på vandringen, tog av tröja. Efter ett tag fick den långärmade tröjan åka på igen. Någonstans uppe på massivet funderade jag på att ta på vandringsbyxor igen, men fortsatte i shorts. Kylig vandring!

I tisdags – njöt av pauser vid olika kapell. Satt en stund och fikade, tittade på utsikter och filosoferade. Lät vårvindarna stuva om på hjärnkontoret.
I fredags – korta pauser då naturen och landskapet bjöd på dramatiska scenerier. Längre paus vid kloster där två katter sällskapade mig. De var inte attraherade av mig, så klart, utan vad jag hade i fikapåsen. Men kanelbullar extimerade de inte, minsann!

I tisdags – hemma efter sju timmars vandring. Trött, men samtidigt pigg och skulle kunna vandra lite till. Vårväder lyfter en till oanade höjder! I alla fall sinnet och humöret.
I fredags – efter fem timmars vandring satt jag i en busskur och väntade på taxi. Den kunde inte komma fort nog, jag fantiserade om att komma hem och linda in mig i fleecefiltar. Väldigt nöjd och glad över en så helt annorlunda dag som bjöd på så många scenerier med moln och annat. En känsla av lugn och vila.

Jag hoppas att det framgår att det var två härliga men totalt olika vandringsdagar. Har funderat över vilken jag tyckte mest om, men det går inte att gradera. Vårruset var upplivande och gav sådan glädje medan det kärva vintervädret skalade av och gav ett lugn. Om jag absolut måste gradera så kommer nog fredagen först. Det blir många soliga vandringar framöver så det var skönt med annat väder. För så är det ju uppe i bergen och ute i naturen – det är inte sol jämt men alltid lika vackert fast på olika sätt.

Nu är det sista helgen i Apokries, på måndag börjar 40 dagars fasta med Clean Monday. Imorgon går karnevalståget genom sta’n på eftermiddagen. Ett vårtecken är på väg: regn och Sahara-damm. Vi håller tummarna att det väntar till måndag!
Jag stämplar nu ut och glider över i feststämning. Ha en skön helg!

PS. Foton på min flickr-sida!

20150923_104849kopia2-585x789Vandra med mig på Kreta!
Vackert landskapet med enastående vyer, tystnad och lugn.
Du kan koppla av, njuta samt få uppleva mina gömda pärlor.
Mer information på hemsidan http://inspirewiz.com
Välkommen!
PS. Berätta när du bokar att du läser bloggen så får du 15 % rabatt!

Nej, det är inte vår än

Bra väder och läkt fot – vandring! Tänk, det är drygt 4 veckor sedan sist! Det gjorde det ganska lätt att stiga upp strax innan kl 5 för att ta ”skolbussen” upp i bergen. Sta’n var alldeles tyst och stilla när jag gick upp till busstationen. Bra påklädd för jag vet ju att det är kallare och blåsigare högre upp.

På de nya bussarna hos KTEL är fönstren så mörklagda att man inte ser mycket av det vi passerar. Det blev ingen fin tur ackompanjerad av soluppgången. Nästa gång ska jag sätta mig längst fram så jag kan spana ut genom vindrutan.

I tredje och största byn, Kalamafka, på turen steg flest skolbarn på. En hade inga hörlurar och något fel på öronen, antar jag. Vår stilla, lite sömniga stämning med svag grekisk musik bröts av grekisk rap på hög volym. Jag är inte så förtjust i rap i vanliga fall och den blir inte bättre på grekiska kan jag meddela.

Skönt att komma av bussen! På med vindtäta jackan och vantar. Ja, du läste rätt! Tidig morgon uppe i bergen är det skönt med vantar. Började gå och inne i byns ena kafenio satt några gubbar med kaffekoppar och full fart i kaminen. Mitt första stopp blev frukost vid kyrka med fin utsikt. Något skavde i skon, men lyckligtvis snabbt avhjälpt. Hade varit lite snopet att behöva gå tillbaka och ringa taxi efter bara en timmes vandring.

dsc02729Två sträckningar ska kombineras för första gången så jag är väldigt förväntansfull (och det blev bra). Passerade mandelträd fulla med knoppar, de är beredda så snart våren kommer. Fortsatte uppåt, uppåt. Vinden var inte ens ljummen, solen värmde gott när den kommit över bergstopparna och letat sig ner längs sluttningarna. Benen kändes lite tunga efter uppehållet, men de är vana och hittade snabbt sin rytm. Huvudet var, som vanligt, tomt och stilla samtidigt som det var snurrigt och fullt av tankar. Man skulle kunna säga att hjärnan var utsläppt på grönbete. Då kommer lösningar och beslut som brev på posten. All koncentration är här i naturen, i landskapet. Det är så otroligt vilsamt och en riktig energikick. På samma gång.

Upptäckte efter ett tag att jag kände mig lite lurad! Uppehållet har gjort att jag inte som vanligt följt olivskörden utan den är över där jag vandrar idag. Olivskördandet har alltså gått från full fart till ingenting för mig. Det är åter tyst i landskapet. Känns lite avsnoppat och tomt.

Tanken med dagens vandring var att dsc02739njuta av att vara ute igen och se hur långt våren kommit. Och njöt gjorde jag! Luften är som klarast och friskast vid denna årstiden. Eftersom det blåser leker molnen på himlen så solen kastar dramatiska och spännande skuggor på landskapet. Lågtflygande, drivande moln mellan bergen ger nästan en trolsk stämning. En kopp kaffe med bullar blev en fin stund med oslagbar utsikt och vindens alla olika ljud och kast åt alla håll.

Det finns de som redan utropat att våren är här och de är utan undantag utlänningar. Säg till en kretensare att det är vår nu och du får svaret: ”Vår? Nu??” med en huvudskakning. Det är nog så att vi tar med oss vad som är vårtecken istället för att läsa av hur det är här. Fast några snödroppar i trädgården i Sverige betyder inte att det är vår. Några blommor vid kusten här på Kreta betyder inte att det är vår precis som ”en fluga gör ingen sommar”. Blommor har vi året om utom i augusti, de kommer igen efter första regnet i september.

Februari är vår ”aprilmånad”, dvs då vädret skiftar mellan varma, sköna dagar och kalla, blåsiga. Det som händer nu i naturen är att våren börjat knacka på och vintern försöker försvara sina positioner. Varför har vi ofta så’n vårhets? Den kommer inte snabbare för det. Luta dig tillbaka och njut istället av den mest dramatiska, spännande, tydliga och vackra årstidsväxlingen.

Några buskar har färdiga knoppar, andra har börjat bilda knoppar. Det gäller att vara dsc02760vaken och observant för mycket är vintergrönt, men det betyder inte att det ser likadant ut hela året. Jag såg min första anemon på vandringen 3 januari, nu har det kommit fler. De gula ”soldyrkarna” är som intensivast i januari och börjar nu troppa av lite. Träd och buskar skjuter skott. Som sagt: våren knackar på.

När jag närmar mig busshållplatsen i slutet av vandringen ser jag några mandelträd som börjat slå ut. Tänk, det finns alltid några övermodiga typer i alla församlingar! Det kan komma en köldknäpp och då åker alla blommorna av – synd. Och riktig värme möter jag inte förrän jag hoppar av bussen i Ierapetra, men så bor vi ju också i vår egen lilla klimatzon!

Idag tisdag när jag skriver detta inlägget har blåsten ökat och jag kan se att det regnar uppe i bergen. Västra Kreta ska få oväder idag, vi ska klara oss. Kan jag hoppas på en fin dag på torsdag eller fredag igen? Alla vandringskläder och annat som behövs ligger framme…

Fler foton på min flickr-sida!

dsc02724Vandra på Kreta i det vackra landskapet med enastående vyer, tystnad och lugn.
Med vandringsledare kan du koppla av, njuta samt uppleva mina gömda pärlor.
Mer information på hemsidan http://inspirewiz.com
Välkommen! 

PS. Berätta när du bokar att du läser bloggen så får du 15 % rabatt!