Vandring med intermezzo

Igår gav jag mig ut på vandring på E4, en vandringsled som går längs med Kreta från öster till väster. Eller omvänt. En ny delsträcka plus en gammal dito. Upp och iväg tidigt med 05:45-bussen till byn Males, nordväst om Ierapetra. Males och jag har inte de bästa vibrationer mellan oss sedan jag fastnade med en hyrbil för några år sedan, men det är en annan historia. Byn ligger väldigt vackert som en solfjäder med Selakano (skog) och Dikti-massivet bakom sig, grönskande kullar och hav framför sig.

Jag snirklade mig genom byn ut på en grusväg för att vandra upp till E4:an. Solen hade ännu inte tagit sig över bergstopparna och det var vindstilla. Ingen annan mer än jag, tystnad och tillfälliga ljud som t ex en skällande hund i fjärran. Vägen upp bjöd på fantastiska vyer mot sydkusten och Dikti-massivet där det faktiskt ligger lite snö kvar i några skrevor.

Ibland dyker det upp konstruktioner gjorda av mänsklig hand och oftast kan jag lista ut vad de ska användas till och varför de byggts just där. Det här har jag dock aldrig sett! Murade bänkar och ett bord ute i absolut ingenstans! Ingen vy, ingen plantering, inget hus. Vem ska sitta här?

När jag kommit upp och skulle börja gå utför gick det riktigt utför. Markeringarna på E4 är inte så frekventa, men de brukar finnas vid vägkorsningar o likn. Så inte i detta fallet. Jag tog fel avtagsväg, befann mig i en ”svart fläck”, dvs ingen täckning, så gps:en och kartan i mobilen var inte att lita på. Då är man glad och tacksam över sin papperskarta!

Just när jag hittat rätt väg fick jag syn på ett ganska stort område med bikupor. Solen låg rätt, bikuporna hade flera färger, här kunde bli ett roligt eller snyggt foto. Jag gick lite närmare som jag gjort så många gånger tidigare. Det skulle jag inte gjort! Blev anfallen av ett stort bi eller geting som stack mig på halsen. Jag vände tvärt och började gå därifrån. Kände efter på halsen och fick tag i en tagg som jag drog ut vilket givetvis var gadden. Odjuret förföljde mig! Jag skyndade på stegen, men det hjälpte inte. Ursinniga attacker mot hals och ansikte. Jag började fäkta vilket jag vet att man inte ska, men först var det nog ren reflex för att skydda mig. Sedan tog en idé form! Om jag lyckas träffa odjuret tillräckligt många gånger med min svepande hand borde det bli groggy. Till slut lyckades jag. Odjuret låg på vägen och kippade efter andan. Jag laddade. Det sista det upplevde var en annalkande mörk skugga som åtföljdes av ett elakt men njutningsfullt skratt som ekade mellan bergen medan odjuret överfördes till de sälla jaktmarkerna.
Jag har aldrig sett ett så aggressivt djur. Kanske det tog sitt vaktuppdrag på blodigt (!) allvar, kanske det var en extremistterrorist eller kanske bara var uttråkad.
Det slog mig senare att egentligen behövde jag väl inte varit rädd för fler stick för det hade ju förlorat gadden och den växer väl inte ut i rappet. Men om det var utan vapen – varför attackerade det?

Något skakad fortsatte jag och glömde snart bort anfallet. Uppe i bergen finns de ljuvligaste gömmor bland dramatiska klippor och skrevor. Små slätter eller platåer med vingårdar och annat dyker upp där man minst anar det. Mer blommor här uppe än vi har nu nere vid kusten. Gott om olika lövträd, bl a vilda fruktträd, mandelträd. Det verkar finnas större artrikedom där människan inte har anlagt olivlundar. På något sätt känns det som mer natur och mer ”vilt” än på lägre höjd. Nästa gång du passerar berg så tänk inte ”så kalt och trist” utan ”jag undrar vad som finns mer däruppe!”

 

En märklig upplevelse mitt på dagen! Jag kände exakt när vädret vände. Det har jag aldrig upplevt förr. Jag blev så överraskad att jag stannade och såg mig förvånat omkring. Luften blev annorlunda, temperaturen sjönk något, när jag tittade upp kunde jag ana några dimslöjor. (framåt kvällen började det blåsa ganska ordentligt och på natten kom åska och regn)

Det blir inte riktigt den totala avkopplingen när man vandrar en ny sträcka som när man vandrar en bekant. Mycket att titta på och ta in samt hålla kontroll på var man är och ska gå. Hushålla med kraften eftersom man inte vet vilka bitar som är jobbiga och försöka pricka in bra pauser. När jag kom fram till byn Prina funderade jag på att avsluta. Värmen gjorde att fötterna inte mådde så bra i vandringsskorna, men jag var sugen så det blev den gamla sträckan också.

Jag var slut men mycket nöjd när jag snubblade in i busskuren i byn Meseleri. Fick vänta på bussen i cirka 50 min, åka hela rundan till alla bergsbyarna och steg in i hemmet vid 16:10 – ett hem som jag lämnade strax efter 5 på morgonen. Lång, härlig dag med nästan 7,5 timmes vandring! Huvudet fullt av bilder och intryck. Nya sträckan ska vandras fler gånger, finns goda möjligheter till modifieringar för omväxling.
Ofta när jag vandrat går jag ut och äter, men igår sa fötterna ifrån. De vägrade att gå längre än mellan köket och soffan så jag fick sno ihop middag hemma.

Foton finns uppladdade på min flickr-sida! Ikväll blir det middag ute med goda vänner!
Ha en skön kväll!

PS. En liten parentes om markering på E4! Var försiktig, glöm inte bra och detaljerade papperskartor! Det finns en bok ”The Cretan Way” om 28 dagars vandring på E4 på Kreta. I år sattes det längs delar av leden upp klisterlappar med texten ”The Cretan Way” som, om jag förstått det rätt, ska stämma med boken. På hela denna vandringen såg jag 3 sådana markeringar och jag förstår inte vitsen. E4 är redan markerad, vi behöver inte en dubbelmarkerad led utan vi behöver nya leder. Dessutom tycks båda markeringarna göra det stora misstaget att anta att alla vandrar på ett och samma håll. Vandringsleder är dubbelriktade. Elementärt, min käre Watson.

Vandra med mig på Kreta!
Du kan koppla av, njuta samt uppleva mina gömda pärlor.
Mer information på hemsidan http://inspirewiz.com
Välkommen!
PS. Berätta när du bokar att du läser bloggen så får du 15 % rabatt på vandringsvecka!

Vandrande funderingar

I kontakt med vandrarkunder, både presumtiva och reella, får jag ta emot frågor och tankar som sätter igång funderingar hos mig. En del resulterar i korrigeringar av vandringar, bokningsrutin med mera. En del är mer övergripande och just nu snurrar det runt funderingar kring vad jag egentligen sysslar med, hur nå ännu fler människor och hur hantera etiketter.

I vandringsvärlden finns vandrare och vandrare. Jag hör till dagsvandrarna som återvänder hem eller till hotell/lägenhet på kvällen. Den andra gruppen är de som kombinerar vandring med friluftsliv, dvs de lagar mat och sover över ute i naturen. Det vi har gemensamt är att vi tycker om att vistas i naturen, få upplevelser och koppla av.
Det finns också frågan varför man vandrar. Jag hör till de som gör det för avkopplingen, naturen, hämta energi, få frisk luft, må bra. Det finns de som ser prestationen som det primära, t ex hur långt man kan gå på en viss tid, hur svårt väder man kan klara av.
Det verkar också finnas de som har en lista över vad och var man ska vandra. Och det finns de som åker på vandringsresor, men inte vandrar annars. Ingen av dessa tilltalar mig så jag vet inte vilka leder eller toppar man ska vandra och jag är så gripen av själva vandrandet att jag gör det året om.

Inget av det jag nämnt så här långt är något bekymmer för mig. Det går inte att säga att den ena naturupplevelsen är bättre än den andra. Det enda jag funderar lite över ibland är de som åker på vandringsresor, men inte vandrar regelbundet. Jag kan tycka att det är väldigt synd att inte uppleva sin närmiljö och att regelbunden vandring kan ge så mycket i en jäktig tillvaro. Dessutom tycker jag att det skulle vara jobbigt att vandra i flera dagar efter ett långt uppehåll. Samtidigt är vandringsresor bättre än inget vandrande alls och chansen finns att bli biten!

Problemet för mig ligger i andra änden. ”Vandra” börjar bli urholkat i svenskan och betyda lite vad som helst. Promenad, långpromenad, gå en runda, gå en tur osv är uttryck som jag ser alltmer sällan. Det verkar som om allt är att vandra. Det här gör det svårt att marknadsföra vandringar då det kan bli ett stort gap mellan förväntningar och vad som erbjuds.

Jag tycker inte att man vandrar när man går en promenad eller en långpromenad. Vandra är inte bara att gå – det inbegriper så mycket mer som närvaro, naturupplevelser, koppla av med mera. När man hänger ryggsäcken på ryggen och snörar på skorna för att vistas i naturen omkring 4 timmar är man ute på en halvdagsvandring, tycker jag. Någonstans där går gränsen för mig. Det behövs tid för att varva ner och lägga i vandringsväxeln, skifta från jäkt och problem till att uppleva och njuta av det som finns runt om, tömma skallen och bara ta in här och nu. Sedan ska man vistas i det där tillståndet ett tag för att efteråt känna sig utvilad och full av energi.

Jag kan mycket väl gå långpromenader med den som så önskar, men då kommer jag att kalla det för det. De är en väldigt bra inkörsport till vandring och kan jag hjälpa och inspirera fler till att ta steget vidare till vandring så gör jag gärna det.  I mars gick jag en långpromenad med en riktig stadstjej som efteråt sa att hon ville prova längre sträckor.

Som vandringsledare är det omväxlingen mellan olika kunder som är givande och att få berätta om den här ön, lite historia och annat som det finns intresse för. Andra ögon kan öppna mina ögon för saker som jag inte sett även om det är en vandring jag gjort många gånger. De senaste dagarna har jag haft förmånen att ha ett par vana alpvandrare som kunder och då visa den kretensiska våren i det omväxlande landskapet. En annorlunda natur än vad de är vana vid och som de verkade uppskatta och njuta av. Vi pratade också om hur bra det är med organiserad vandring bl a för att inga dagar blir bortkastade, slippa planering, kunna koppla av helt, få se platser man inte hittat själv.

Det där med etiketter på olika saker fascinerar mig dels rent språkligt, dels varför de behövs. Vi kan inte försöka vara närvarande i det härvarande utan det ska kallas mindfulness. Vi kan inte göra flera saker på en gång eller ha många bollar i luften utan det ska kallas multi tasking. Och på tal om det verkar vi ha svårt för att ”bara” göra en sak utan flera saker ska kombineras även när vi är lediga. När man är ledig vill man väl koppla av fast det heter ju relax och det finns t o m relax-avdelningar. Vill vi vila kropp och själ söker vi inte ensamhet utan då åker vi på retreat. Det finns många exempel. Det som jag finner lite lustigt och märkligt språkligt är varför vi så ofta tar till utländska ord. Varför behövs de här etiketterna och blir det vi avser bättre, finare och mer upphöjt om det är utländska ord? Något att fundera över!

Nu har det dykt upp även inom vandring. Angeliqa Mejstedt har i vandringsbloggen.com lanserat uttrycket hikefulness:

Hikefulness är ett ord som inte finns i någon ordbok. Men alla som upplevt naturen på nära håll kan relatera till den känslan som uppstår när solljuset faller precis rätt mellan träden, vinden får löven i trädkronorna att rassla och du drar in doften av våt jord och mossa efter ett sommarregn. Det kan vara den där stunden efter en lång vandringsdag när du sätter dig ned vid vattenbrynet, tänder en brasa och ser lågorna dansa under månskenet. När livet för en stund är helt fulländat. När det inte finns något igår eller något imorgon. Bara här och nu. Hikefulness.

Jag tänder ingen brasa, men sätter mig ofta och bara njuter av det som finns omkring mig så definitionen, som är bra, stämmer in även på en dagsvandrare. Men behövs etiketten? Och varför engelska? Jag är lite tudelad. För en del av mig tänker att om det nu ska vara så svårt att nå ut till människor med vandring och naturupplevelse så kanske det behövs ett uttryck som kan tävla med alla de andra. Jag får väl gå och suga på det ett tag!

Kanske jag tar lite ledigt från funderingar för nu är vi i påskveckan. Kommer mer om den framöver i bloggen. Jag hinner inte med eller känner till alla traditioner så undrar du något om påsken i Grekland så googla, men tänk på att det finns lokala skillnader så lägg till Kreta. Det blir min fjärde påsk här och jag lär mig något för varje gång. I år ska jag inte köpa något påskbröd (dyrt och smaklöst), men försöka komma ihåg att köpa en ljuslykta (till vad får du veta om några dagar).

Ha det gott!


Vandra med mig på Kreta!
Du kan koppla av, njuta samt uppleva mina gömda pärlor.
Mer information på hemsidan http://inspirewiz.com
Välkommen!
PS. Berätta när du bokar att du läser bloggen så får du 15 % rabatt!

 

Som det kan bli!

Det är inte ofta jag sätter mig vid bloggen och det är bara tomt i huv’et! Det har inte hänt något speciellt, så är ju tillvaron ibland. Så jag får väl bara låta munnen gå (via fingrarna) ett tag.

I veckan har jag fått klart och utlagt del 2 om Idleness i företagsbloggen. Intressant fenomen som vi borde ta till oss och utöva så ofta som möjligt. Om inte för att bli lugna och må bra så för att vi inte ska bli dumma och ytliga.

Som jag skrev i förra blogginlägget var jag i tisdags ute på kort vandring/långpromenad med en ovan vandrare som jag lyckades tända så hon vill fortsätta! Det var en speciell upplevelse för mig också att vistas i naturen med 20-åring från stor stad i England och som tidigare, enligt egen utsaga, inte varit närmare naturen än parker. Om man nu kan kalla parker för naturen, men det är en annan diskussion. En orm, rovfåglar, blommor, vyer, kryddbuskar (hon är utbildad kock), levande och döda getter mm fascinerade och förvånade, det mesta uppskattades.

dsc03029Igår gjorde jag en så’n där misslyckad vandring som jag gör 1-2 ggr/år. Blev lurad av satellitkartan, hade skickat mitt goda omdöme och stora erfarenhet på ledighet så det blev som det blev. Stenigt, klippigt, brant, taggiga buskar (inte bra när man har shorts). De första 2 tim var riktigt jobbiga. Att behöva gå med näsan i backen och halvklättra är inte min uppfattning om att vandra. Jag vill ju se mig omkring och njuta av natur och landskap. Så lugnade det ner sig, men otydlig karta förvirrade mig så plötsligen gick jag på stenigt underlag igen, dock inte brant denna gången. En bra dag trots allt, väldigt fysisk och full av hjärngympa för lösningar och beslut. Efter drygt 5,5 tim ringde jag taxi, kom hem och störtade in i duschen, skyndade mig ner till en fikaträff. Man ska inte boka något dagtid på vandringsdagar! Johanna tittade på mig i 2 sek och sa: Oj, du är trött! Och det var jag, men en pratstund över en god cappucino var perfekt landningsstund. Jag har sovit som ett barn i natt! Lite vin hjälpte till…

Jag såg en blommande ginstbuske dsc03042igår! Tidigt, men snart klär de bergssluttningarna i gult. Roligt igår var att jag snubblade över några nya blommor, alltså nya för mig. Jag trodde att jag sett det mesta i området, men ibland är det inte dumt att komma ur kurs. Jag har inte lagt upp några foton på min flickr-sida för jag väntar på svar om blommorna. Det finns en bra facebook-grupp, ”Flowers of Crete”, där man kan lägga upp foton och få hjälp. De har också en hemsida. Tittade precis in i gruppen och en av de växter jag träffade på användes förr för att spjäla brutna ben! Tänk, man lär sig nå’t nytt varje dag!

Du kanske undrar varför jag inte bloggat om mannen i väster, men det verkar hela Sverige vara upptagna med så det räcker. Jag tycker inte att vi ska bjuda varken honom eller mannen i öster på alltför mycket uppmärksamhet. Det är väl i och för sig tveksamt om någon av herrarna läser svenska facebook eller svenska bloggar eller över huvud taget bryr sig nämvärt om vad befolkning ute i världen tycker. Det som oroar mig är att bådas utspel och uttalanden verkar ha gett svenska SD ny luft under vingarna – håll ett öga på dom! Förlora inte resten av världen ur fokus bara för att det sitter två clowner i väst och öst. Och egentligen är det ju inte de två som är skandal eller det som kan göra en sorgsen utan att de sitter där de sitter. Hur står det egentligen till med befolkningen i de båda länderna…

I övrigt har vi haft en fin vecka vädermässigt och helgen ska bli fin. Solen lyser, grekerna kommer ut ur sina hus, grannen mitt emot har hittat stereon igen, sta’n lever upp. Tidigare i förmiddags hämtade jag mina nya informationsblad som ska ut på hotellen – väldans snygga! Nästa vecka ska jag lägga mycket tid på bokskrivandet, hoppas jag. Den behöver få en rejäl knuff. Nu märker jag att jag egentligen inte berättar någonting av allmänt intresse så nu tar vi sista rubriken.

Till sist

Jag ska försöka bli en bättre människa och slänga in lite nyheter då och då. Det blir för mycket annars (som i förra blogginlägget) och jag vet att inte alla som läser bloggen är intresserade. Så vi tar lite kortisar så här på slutet!
– Priset på olivolja på den marknaden är mycket bra pga bristen på olja. Spanien, Italien och Grekland hade inte bra väder ifjol så skörden blev liten. Antar att oljan blir dyrare i butik för oss konsumenter.
– Jag, lantbrukarna, oliv- och vinodlarna, boskapsägarna vill ha mer nederbörd och inte för mycket värme för tidigt. Ifjol försvann ju halva våren då försommarvämen slog till. Väderprognosen för oss här nere ser bra ut nästa vecka med en hel del regn.
– En 93-årig farbror gick ut i en olivlund för att bränna kvistar, men förlorade kontrollen över elden. Han hann ringa sin son, men när han kom fram tillsammans med brandkår var det för sent. Tragiskt.
– Det påstås ibland att ekonomiska krisen och stödlån ska ta kål på Grekland, men kanske hinner de själva före. Trafikolyckor med allvarlig eller dödlig utgång har ökat, Grekland ligger nu på 3:e plats efter Rumänien och Litauen. Trafikolyckor är den huvudsakliga dödsorsaken för de som är 15-29 år. Resten verkar röka ihjäl sig. Lungcancer ökar mycket i Grekland och kryper ner i åldrarna – en skrämmande utveckling. Det är många ungdomar som röker och de röker mycket! I alla fall på Kreta.
– Nu har ”gästarbetare” eller ”ekonomiska immigranter” (främst bulgarer, rumäner, albaner) börjat lämna Grekland och det märks också i Ierapetra-området. Den ekonomiska krisen oroar. De väljer andra länder där de har bättre och säkrare framtidsutsikter. Knäckfrågan blir nu om grekerna är villiga att ta de jobb som blir lediga…
– En grekisk stavhoppare har tydligen vunnit medalj på inomhus-EM.
– På måndag ska det röstas fram vilken låt av 3 st som blir Greklands bidrag till Eurovisionen. Det är väl bara Sverige och Australien som är riktigt melodifestivalstokiga och där det blir förstasidesnyheter. Här märks ingenting.
– Grekisk polis har tillsammans med ”andra nationer” (det är lite hysch-hysch) gjort en stor aktion bl a på Kreta. De har arresterat flera människosmugglare och hittat flyktingar som var gömda i grottor på sydkusten. Det här med människosmugglare kan man diskutera länge, men jag är glad att de stackarna som satt och tryckte i grottorna fått hjälp.
– Inom Grekland flyttas flyktingar runt eftersom de fastnat här pga övriga EU:s ovilja och att avtalet med Turkiet inte fungerar. Det har pratats om att några skulle inkvarteras på Kreta vilket det blev en del protester om och man visste inte var de skulle bo (jag bloggade om detta ifjol). Nu är det klart att i början av april kommer första gruppen och de ska inkvarteras i lägenheter i Iraklio och Chania.

Nu tackar jag för visat intresse, ska packa ihop och gå ut i det vackra vädret! Jag tror att detta blir första kjoldagen trots mina fula, rivna, såriga ben…
Ha en skön helg!

14 oktober 2015

Vandra med mig på Kreta!
Vackert landskapet med enastående vyer, tystnad och lugn. Du kan koppla av, njuta samt få uppleva mina gömda pärlor.
Mer information på hemsidan http://inspirewiz.com
Välkommen!
PS. Berätta när du bokar att du läser bloggen så får du 15 % rabatt!

Ännu en fin dag!

Igår var det dags för vandring igen. En rekognoseringsdag med till största delen nya sträckor. Spännande! Bestämde att jag tar taxi hem så kan jag irra runt och testa så mycket jag vill och känner för. Bra med bussavgångar på morgonen, kl 07:10 bli perfekt. Tyckte jag. På busstationen fick jag veta att de avgångar som ligger på nätet och som visas på tv-skärmen på stationen inte stämmer. ”Det är fel från Iraklio”. Tidigast buss för mig var 08:30! Bra början på dagen. Hjärnan jobbade på högtryck, kanske skulle taxi vara ett alternativ. Då säger killen på stationen att ”jag kan ringa och höra om chauffören som kör skolbussen 07:30 kan svänga hit om och hämta dig”. Och det kunde han! Tjusigt!!

dsc02783Hade skippat jacka idag och det var dumt upptäckte jag när jag hoppade av bussen mellan Ierapetra och Koutsounari. Jag hade helt glömt bort att min vandring skulle börja i ”blåshålet”. Så det blev motlut och motvind upp till kyrka som visade sig vara ett kloster. Väldigt intressant historia! Jag uppskattar verkligen de informationstavlor som kyrkan satte upp för drygt ett år sedan.

Vandring i nytt område blir annorlunda än invanda vandringar. Tankarna flyger inte fritt utan det ska läsas karta, göras bedömningar, hittas lösningar, provas alternativ, fattas beslut. Men det är också en sorts avkoppling, framför allt när det skiljer sig från det jag gör annars, dvs skriver på boken. Det var mycket brantare än jag kunde se på satellitkartorna så några alternativ fick strykas, men nya dök upp. En idé tog form som ska provas i mars-april, längre fram lämpar sig nog inte området för vandring eftersom det ligger i solen och i lä. Det blir helt enkelt för varmt.

Det var så brant att uppehållet på drygt 4 veckor kändes i kroppen. Då var det härligt med alla fina fikaställen där det blev en stunds vila. På andra fikan åkte en tröja av och jag skulle inte haft något emot att byta till shorts.

Natur är inte blommor och blader dsc02787allena. I detta området var det ganska torrt och många klippor och stenar. Gott om låga, runda buskar. Ren underhållning att gå och titta efter olika figurer i klippformationerna. Landskapet påminde ganska mycket om det man ser i Vilda Västern-filmer. Jag väntade mig nästan att Manolito skulle komma runt en sväng med sitt stora leende och säga: ¡Hola bella mujer!

Under den senare delen av vandringen kom jag in i mer växtlighet. Å, så vackra sluttningarna är nu! Det är fler gröna nyanser än man kan föreställa sig blandat med brunrött, mörkrött, vinrött, gulgrönt… Jag stod stilla en bra stund och bara njöt av allt det vackra!

Lite aktivitet ute i några olivlundar. Det eldades kvistar och beskars olivträd. Säkra tecken på att olivskörden var klar. När jag närmade mig slutet kom jag på att jag saknade vattenporl. Kanske det är för tidigt, kanske det finns för lite snö uppe i bergen. Vattenfallet Milonas kunde jag höra en bit bort, men annars inget.

Taxichauffören var samma som jag en gång hamnat i väldiga politiska diskussioner med. Denna gången avhandlade vi vädret (”It’s really crazy!”) och att han skulle iväg och jobba ett par månader utomlands. Det går nämligen inte att livnära sig på taxi under vintermånaderna. Vi var överens om att den fria och enkla rörligheten är en bra sak med EU. Han hade hittat tillfälliga jobb i Tyskland och Sverige, men Sverige krävde ”extra documents” (!). Till slut hade valet fallit på Österrike.

6 timmar ute i naturen – underbar dag! En skön dusch, en stunds vila i soffan (kroppen väldigt tacksam) och sedan smaskig middag med gott vin på lokal på kvällen. Vad kan man mer begära?

Ha en skön helg!

PS. Foton på min flickr-sida!

dsc02724

Vandra på Kreta i det vackra landskapet med enastående vyer, tystnad och lugn.
Med vandringsledare kan du koppla av, njuta samt få uppleva mina gömda pärlor.
Mer information på hemsidan http://inspirewiz.com
Välkommen! 

PS. Berätta när du bokar att du läser bloggen så får du 15 % rabatt!

Nej, det är inte vår än

Bra väder och läkt fot – vandring! Tänk, det är drygt 4 veckor sedan sist! Det gjorde det ganska lätt att stiga upp strax innan kl 5 för att ta ”skolbussen” upp i bergen. Sta’n var alldeles tyst och stilla när jag gick upp till busstationen. Bra påklädd för jag vet ju att det är kallare och blåsigare högre upp.

På de nya bussarna hos KTEL är fönstren så mörklagda att man inte ser mycket av det vi passerar. Det blev ingen fin tur ackompanjerad av soluppgången. Nästa gång ska jag sätta mig längst fram så jag kan spana ut genom vindrutan.

I tredje och största byn, Kalamafka, på turen steg flest skolbarn på. En hade inga hörlurar och något fel på öronen, antar jag. Vår stilla, lite sömniga stämning med svag grekisk musik bröts av grekisk rap på hög volym. Jag är inte så förtjust i rap i vanliga fall och den blir inte bättre på grekiska kan jag meddela.

Skönt att komma av bussen! På med vindtäta jackan och vantar. Ja, du läste rätt! Tidig morgon uppe i bergen är det skönt med vantar. Började gå och inne i byns ena kafenio satt några gubbar med kaffekoppar och full fart i kaminen. Mitt första stopp blev frukost vid kyrka med fin utsikt. Något skavde i skon, men lyckligtvis snabbt avhjälpt. Hade varit lite snopet att behöva gå tillbaka och ringa taxi efter bara en timmes vandring.

dsc02729Två sträckningar ska kombineras för första gången så jag är väldigt förväntansfull (och det blev bra). Passerade mandelträd fulla med knoppar, de är beredda så snart våren kommer. Fortsatte uppåt, uppåt. Vinden var inte ens ljummen, solen värmde gott när den kommit över bergstopparna och letat sig ner längs sluttningarna. Benen kändes lite tunga efter uppehållet, men de är vana och hittade snabbt sin rytm. Huvudet var, som vanligt, tomt och stilla samtidigt som det var snurrigt och fullt av tankar. Man skulle kunna säga att hjärnan var utsläppt på grönbete. Då kommer lösningar och beslut som brev på posten. All koncentration är här i naturen, i landskapet. Det är så otroligt vilsamt och en riktig energikick. På samma gång.

Upptäckte efter ett tag att jag kände mig lite lurad! Uppehållet har gjort att jag inte som vanligt följt olivskörden utan den är över där jag vandrar idag. Olivskördandet har alltså gått från full fart till ingenting för mig. Det är åter tyst i landskapet. Känns lite avsnoppat och tomt.

Tanken med dagens vandring var att dsc02739njuta av att vara ute igen och se hur långt våren kommit. Och njöt gjorde jag! Luften är som klarast och friskast vid denna årstiden. Eftersom det blåser leker molnen på himlen så solen kastar dramatiska och spännande skuggor på landskapet. Lågtflygande, drivande moln mellan bergen ger nästan en trolsk stämning. En kopp kaffe med bullar blev en fin stund med oslagbar utsikt och vindens alla olika ljud och kast åt alla håll.

Det finns de som redan utropat att våren är här och de är utan undantag utlänningar. Säg till en kretensare att det är vår nu och du får svaret: ”Vår? Nu??” med en huvudskakning. Det är nog så att vi tar med oss vad som är vårtecken istället för att läsa av hur det är här. Fast några snödroppar i trädgården i Sverige betyder inte att det är vår. Några blommor vid kusten här på Kreta betyder inte att det är vår precis som ”en fluga gör ingen sommar”. Blommor har vi året om utom i augusti, de kommer igen efter första regnet i september.

Februari är vår ”aprilmånad”, dvs då vädret skiftar mellan varma, sköna dagar och kalla, blåsiga. Det som händer nu i naturen är att våren börjat knacka på och vintern försöker försvara sina positioner. Varför har vi ofta så’n vårhets? Den kommer inte snabbare för det. Luta dig tillbaka och njut istället av den mest dramatiska, spännande, tydliga och vackra årstidsväxlingen.

Några buskar har färdiga knoppar, andra har börjat bilda knoppar. Det gäller att vara dsc02760vaken och observant för mycket är vintergrönt, men det betyder inte att det ser likadant ut hela året. Jag såg min första anemon på vandringen 3 januari, nu har det kommit fler. De gula ”soldyrkarna” är som intensivast i januari och börjar nu troppa av lite. Träd och buskar skjuter skott. Som sagt: våren knackar på.

När jag närmar mig busshållplatsen i slutet av vandringen ser jag några mandelträd som börjat slå ut. Tänk, det finns alltid några övermodiga typer i alla församlingar! Det kan komma en köldknäpp och då åker alla blommorna av – synd. Och riktig värme möter jag inte förrän jag hoppar av bussen i Ierapetra, men så bor vi ju också i vår egen lilla klimatzon!

Idag tisdag när jag skriver detta inlägget har blåsten ökat och jag kan se att det regnar uppe i bergen. Västra Kreta ska få oväder idag, vi ska klara oss. Kan jag hoppas på en fin dag på torsdag eller fredag igen? Alla vandringskläder och annat som behövs ligger framme…

Fler foton på min flickr-sida!

dsc02724Vandra på Kreta i det vackra landskapet med enastående vyer, tystnad och lugn.
Med vandringsledare kan du koppla av, njuta samt uppleva mina gömda pärlor.
Mer information på hemsidan http://inspirewiz.com
Välkommen! 

PS. Berätta när du bokar att du läser bloggen så får du 15 % rabatt!

Helgen som gick

Vilken härlig helg! Med hyrbil öppnar sig andra och nya möjligheter för upplevelser. Första dagen bara landade jag i att vara hemma igen, tog en liten tur till Agios Nikolaos. Sedan väntade tre vandringsdagar. Vädret stod på min sida, verkligen perfekt vandringsväder. Kyliga morgnar, solen värmde under dagarna, vindstilla. Idag måndag blåser det och rätt vad det är kommer det en skur. Visst är jag bra på att planera?

Som vanligt njöt jag av natur och landskap, släppte tankarna fria och kopplade av allt. Och på varje vandring hände något utöver det vanliga!

Fredag 9 dec

En gammal vandringsbekant västerut som jag inte kan ta mig till utan bil. Gick den omvänt för att fräscha upp den lite, försvann så i tankar att det blev en liten ofrivillig avstickare! Men så länge näsan pekar åt rätt håll löser det sig, annars får man gå tillbaka. Hörde lite rop här och var, generatorer som var igång, en och annan bil. Olivskörden började så smått vid kusten innan jag åkte till Sverige, nu är de igång högre upp. Fåglarna kvittrade av hjärtans lust.

dsc02478

Fader Sackarias lagar himmelskt gott kaffe!

Dagens höjdpunkt: fader Sackarias. Han höll på att sopa utanför lilla klostret Agia Moni (tillägnat Maria). Han sa Hello och undrade om jag ville ha en kopp kaffe och se kyrkan. Det sa jag inte nej till. Och se’n var det som om en virvelvind tog tag i mig! Du vet så’na där leksaker som man drog upp och släppte på golvet så for de fram och tillbaka eller runt, runt? Sådan var Sackarias! Han pratade i ett kör och det visade sig ganska snart att guidningen, ljus och kaffe kostade 3 euro. Han upprepade två meningar:
– Sorry, sorry for my English!
och
– Very, very difficult with economic!
Han är både präst och munk i klostret plus allt annat eftersom det bara är han där. Hans föräldrar och syster bor kvar i Thessaloniki. Finns det stora problem i Sverige, undrade han och sedan berättade han att EU är dött, euron kommer att försvinna och drachman komma tillbaka. Nja, tyckte jag, vi får väl se hur det går med det. Han undrade om Sverige är ortodoxt, men jag fick göra honom besviken och svara protestantiskt.
– Men lite, lite ortodox är där kanske?, hoppades han på blandad engelska och grekiska. Och det kunde jag ju svara ja på. När jag berättade att jag bor i Ierapetra utbrast han:
– Ierapetra? Very hot in Ierapetra!
Då tänkte jag på min kalla lägenhet, men det var inte riktigt läge att dra upp den. Jag fick hålla med honom eftersom Ierapetra-området är ett av de varmaste i Grekland.
Plötsligen hade han dragit iväg mig från min kaffemugg och jag fann mig stå och sopa en trappa. Sackarias lyckades alltså få både betalt och lite hjälp – Gud måste vara nöjd med en så’n tjänare! För mig kändes mötet som om jag spelade med i en surrealistisk eller komisk film!

En härlig dag! En skön vandring, ett kärt återseende och en ny bekantskap.

Lördag 10 dec

Ny vandring och då håller jag det kort eftersom jag inte riktigt vet hur brant det är. Det är också skönt med gott om tid om jag vill kolla upp någon liten sidoväg el likn. Upptäckte vid frukostpaus att jag glömt sked till yoghurten, jag har bara väntat på att det skulle hända. Men som farmor sa: ”Bättre brödlös än rådlös”! Locket till matlådan gick att böja ihop så jag kunde skyffla in. Tog vara på utsiktspunkter och hittade nya vandringsuppslag att testa.

Dagens höjdpunkt: kom fram till ett litet kapell där det fortfarande fanns frost på marken! Hittade en solig plats, slog mig ner och då kom en gåsgam med något i klorna. Upp med kikaren, fullt utslag på zoomen på kameran! Den landade på en hylla på en klippvägg där det satt en annan gåsgam. Snart dök det upp två korpar som slog sig ner i närheten av de stora fåglarna. De var givetvis väldigt intresserade av att få en gratislunch utan att anstränga sig. Jag gillar korpar, de är fågelvärldens skämtsamma busar. Det blev lite avvaktande och jag antar att det också pågick någon sorts kraftmätning med ögon, kroppar osv. Efter en stund flög gåsgamarna iväg, korparna väntade några minuter innan de gav upp och stack.
Vilken tur att jag satt och tittade mig omkring, annars hade jag kanske missat den här upplevelsen! Naturen kan verkligen underhålla på många sätt. Här är några foton (jag vet att de inte är bra, avståndet var för stort):

dsc02498-2

Alla tittar intresserat på vad gåsgamen har i näbben!

dsc02503-2

Ingen tittar på någon, alla försöker se coola och nonchalanta ut!

Ibland har man verkligen tur! Den sista sträckan visade sig vara riktigt brant så om jag gått andra hållet hade jag gett upp efter en kort stund. Och då hade jag ju missat dagens underhållning!

Söndag 11 dec

Dags för en annan gammal bekant och favorit, denna uppe på nordkusten kring Neápoli. Disigt, riktigt råkallt och så mycket fågelkvitter att det nästan var störigt. Glömt kameran – vilket mörker! (hittade den i slutet av vandringen i helt fel fack…). Vid klostret Kremasta var det dags för frukostpaus. Ingen högmässa i nya, stora kyrkan utan inne i lilla kyrkan i gamla klostret. Den gamla delen är betydligt charmigare än den nya klosterbyggnaden, men jag tycker bättre om nya kyrkan. Den gamla är helt enkelt för liten och mörk. Lite speciellt här att nunnorna läser mot prästen. Det blir en annan dynamik med manlig och kvinnliga röster.

dsc_0016

Två följeslagare som tassade så tyst att jag inte visste att de fanns förrän jag råkade vända mig om!

Mycket aktivitet i olivlundarna, nu är det ingen som bryr sig om vilken veckodag det är. Lite mer trafik, rop, ljud. Landskapet lever på ett annat sätt under olivskördetiden. Jag är inte ensam och det är inte helt tyst, men det gör ingenting. Det är också ett tecken på årstid och tidens gång. Känns speciellt att vistas mitt i deras vardag.

 

Dagen höjdpunkt: jag slog mig ner vid ett kapell, någon kallade på mig och sa något som jag inte hörde så hon kom bort till mig. Det visade sig att hon hojtat att det finns kaffe inne på cantinan. Hon berättade att hon heter Anna, har tre barn och alla bor kvar på Kreta, hon bor i grannbyn och driver cantinan i Drasiou. Det är inte ett upphetsande ställe, där finns cirka tre hus i en vägkorsning och en stor byggnad som det står ”Alfa Laval” på. Jag försökte bjuda henne på svenska gifflar, men utan att lyckas. Vi hankade oss fram på grekiska eftersom Anna inte pratade engelska och min grekiska är minst sagt begränsad. Det blev lite stappligt och ibland bara tyst. Då studerade vi en bil som körde förbi eller bara tittade rakt fram. Det är något speciellt med två främlingars möte där de kan vila tillsammans.

En del som jag mötte tittade storögt på den här vandraren. Antagligen tror de att jag är en kvarglömd turist som någon reseguide missade i inräkningen. Återigen en härlig dag, men nu protesterade fötterna en aning. Jag har nya vandringsskor och de är givetvis ingångna så det handlade inte om skav. Men de är nya och hårda och trycker här och känns märkliga där…trots att det är samma modell som de förra… Jag är väldigt gnällig vid skobyte fast jag vet att om några veckor är de det absolut bästa paret jag nå’nsin haft! De gamla trotjänarna ligger i en soptunna i Skåne…tänk, så många mil vi avverkat tillsammans!

På eftermiddagen ramlade jag in i ”söndagslunch” med 13 glada människor från fyra olika länder – perfekt avslutning på en fullkomligt otroligt fin helg!

Foton på min flickr-sida!

ny-stl
Jul- och nyårserbjudande!
Boka före den 15 januari och få 25 % rabatt per person på vandringsvecka före 15 juni 2017.
Mer info på hemsidan inspirewiz.com
Välkommen!

Summering efter besök i Sverige – likheter och olikheter

Hemma igen! I natt landade jag i Iraklio, ny hyrbilsfirma väntade. Hjälp! De hade tagit en automatare! Den snälla människan körde bakom mig hela vägen ner till Ierapetra. Det kan man kalla service! Idag har jag bytt till en manuellt växlad bil så ”ordningen är återställd”.

Kom hem till en kall lägenhet. Inte mycket skillnad på temperaturen när jag öppnade kylskåpet och ”värmen” i rummet. Vi har kallt här nere just nu och ganska kraftig blåst gör inte saken bättre.

Ett år sedan jag var i Sverige – vilka reflektioner och funderingar dyker upp? Här är några stycken! Märk väl att jag inte gör jämförelser typ bra – dåligt el likn utan bara lika – olika.

Tystnad

Ute i byar och samhällen i Skåne är det tomt på folk, det är tyst. Många tror att folk här på Kreta tillbringar mycket tid utomhus, men så är det inte på vintern. Här är också ganska folktomt, speciellt en dag som den här som är kall och blåsig.
Rent allmänt ser jag oftare människor här och det är olika åldrar. Jag tror inte att klimatet är den enda orsaken utan det handlar också om olika omständigheter som t ex att här är fler hemmafruar som har sina barn hemma.
Jag uppskattar tystnaden fast efter ett tag blir det nästan för tyst…

Man ska inte överskatta folklivet här på Kreta och tro att det är liv och rörelse överallt. Bergsbyarna håller långsamt på att avfolkas, samma utveckling som vi sett i Sverige. Man kan även här komma in i en by utan att se en människa.

Nyheter

Här har jag en känsla av att leva mitt i ett nyhetsflöde. Visst, det är lokala nyheter också, men EU och konflikter är närmare i och med Greklands ekonomiska kris, flyktingström, konflikter österut osv. En kväll i Skåne var Rapports huvudnyhet en 4 år gammal undersökning av AF-handläggares attityder gentemot arbetssökande. Jag kan inte hjälpa att det känns lite ”ankdamm”…det finns en hel värld där det händer saker hela tiden!

Bemötande

Varför hälsar vi inte på butikspersonal, busschaufförer osv i Sverige? De flesta tittar inte ens på dem. De är också människor. Vad säger det om oss om vi inte längre ser varandra? Det blir ganska kallt och opersonligt.
Här hälsas det och tackas så man nästan tycker att det är tjatigt. Men det är trevligt!

Mat

Oj, vilken stor variation vi har på mat i Skåne! Vi har tyvärr tappat en del husmanskost vilket är synd, men det har kommit in så många andra influenser. Här på Kreta kan man säga att det är tvärtom. Den kretensiska maten finns kvar, är ganska traditionell. Den är både god och hälsosam, men det händer inte så mycket. Dels skulle det vara roligt om den utvecklades lite, dels skulle det vara gott om några andra kök och influenser kom in vid sidan av den kretensiska maten.

Väder

Jag hade väldig tur med vädret denna gången, ingen snö eller is. En morgon fick jag skrapa rutorna, undrar när jag gjorde det senast? Å ena sidan klarar jag mig utan det grå, mörka vintervädret i Skåne. Å andra sidan längtar jag efter svensk sommar när det är juli-augusti här. Man är aldrig nöjd, heter det ju…
Jag uppskattar vinterhalvåret mer här nere än sommaren och det beror inte bara på temperaturen. Under vinterhalvåret är vädret växlande medan det under sommaren är ganska enformigt. Det låter kanske konstigt, men efter flera veckors sol är det väldigt skönt med en molnig eller regnig dag.

Och som jag nämnde under Tystnad – här är ganska folktomt under vintermånaderna. Folk håller sig inomhus.

Trafik

En del säger att de inte vågar köra bil på Kreta och jag har all respekt för det. Jag undrar hur det känns för besökare och turister som kommer till Sverige! ”Väjningsplikt” har verkligen ställt till det. Jag tror att jag kan räkna på ena handens fingrar de personer jag sett som tittat sig omkring innan de gick ut på övergångsställe eller cyklade över vägen. Det verkar som om det inte finns någon respekt för trafik. Är inte folk rädda om sig? Speciellt nu under den mörka årstiden är det lätt att missa mörkklädda personer. Jag tyckte att det var riktigt otäckt.

I en stor korsning i Malmö var trafikljusen ur funktion och blinkade gult. Ingen sökte ögonkontakt med någon annan, inget samarbete. Alla körde samtidigt. Jag blev helt kall och tänkte att snart smäller det eller så avstannar allt i fullkomlig kaos. På något sätt lyckades jag komma helskinnad igenom. Här nere söker man kontakt, viftar och samarbetar (och ibland rycks det på axlarna åt de man tycker är korkade…). Senast idag var jag med om en mindre trafikstockning, men det redde vi snabbt ut.

Vandra, natur och kommunikationer

Jag uppskattar verkligen markerade leder och Skåneleden är fantastiskt fin. Förutom den finns olika strövområden med flertalet slingor. Här på Kreta finns E4 som man kan hitta på nätet. Det finns en del lokala slingor, men de går oftast inte att hitta på nätet eller få tag i kartor. Det är enkelt och smidigt att vandra i Skåne – här på Kreta behöver man helt klart hjälp. Här är landskapet och naturen verkligen en outnyttjad resurs.
Glädjande nog i söndags såg vi en del människor ute i Fulltofta trots dimma! Annars är det sällan man möter någon ute i skog och mark i Skåne. Synd.

Här kan jag sakna sprakande höstfärger och vårens skira grönska som finns i Skåne. I Skåne saknar jag vintergrönt. Allt är kalt, dött, trist. Här finns också årstidsväxlingar, men de är inte så stora som i Skåne. Ett stort charterbolag påstår att det på Kreta finns två årstider vilket är fel. Här finns fyra precis som i Skåne. Jag tror att jag upplever dem tydligare eftersom jag vandrar.

Kommunikationer gör det enkelt att ta sig ut i naturen. De allmänna kommunikationerna i Skåne, i alla fall i den västra delen, är fantastiskt bra. Här på Kreta är bussförbindelserna bra mellan större orter, annars är det bil som gäller. Jag tycker inte att man ska underskatta hur viktigt det är med allmänna kommunikationer eftersom de underlättar besök och kontakter. Och visst är det märkligt att ett folk i ekonomisk kris inte kräver bättre kommunikationer så de kan ställa bilen?!

Ja, det var några små funderingar. Nu ska jag förbereda för vandring imorgon och krypa i säng tidigt för det blev inte många timmars sömn natten till idag. Jag har lagt ut foton från Skåne på min flickr-sida, förresten!
Ha en skön kväll!

ny-stl
Jul- och nyårserbjudande!
Boka före den 15 januari och få 25 % rabatt per person på vandringsvecka före 15 juni 2017.
Mer info på hemsidan inspirewiz.com
Välkommen!

 

Yes, nu är jag igång!

Vilken toppendag! Härligt!! Andra vandringen på nya säsongen!!!
Värmeböljan har tacklat av lite under helgen. Jag har valt en vandring som jag kan utan och innan, vet var det är jobbigt och var jag kan få skugga, packat ner extra vatten i ryggsäcken och ska ta lite längre pauser än vanligt.

Buss 06:45 österut till grannbyn, privatskjuts av snäll morgonpigg pensionär därifrån upp till utgångspunkten, började vandra. Bergen – here I come!

dsc02075Solen har ännu inte kommit riktigt över bergen så halva vägen upp har jag skugga och en skönt svalkande vind. Ovanligt brunt i naturen, men det är nog ett resultat av nederbördsfattig vinter och vår. Det t o m luktar torrt och visset. Jag kan riktigt höra hur det stampas bland växterna. Så snart vi fått det första regnet blir det som en ”andra vår”. Skillnaden är att allt sätter igång samtidigt, det blir grönska och blommor. En blomsort, som är en lökväxt, kämpar på, men de är inte lika fulla av blommor som vanligt utan det är mest knoppar.

dsc02082

Ja, ja, jag vet att vänster fot hamnade utanför bild. Det är inte alldeles enkelt att använda självutlösare och stativ!

Vid kapellet uppe på vändpunkten är det frukostdags. Jag bara njuter! Hör getklockor och ler för mig själv. Getterna, fåren och jag ”äger” bergen. Nåja, en och annan fåraherde kan få vistas här också. Upptäcker att jag saknat ljudet. Och getterna. Sitter och lyssnar på fågelsång, vinden och tysnaden. Plötsligen kommer två stora rovfåglar segelflygande över en bergstopp. Nu saknas ingenting. Det är som om Kreta, naturen och jag kramar om varandra samtidigt som vi säger att vi saknat varandra. Återseendets glädje är stor. Och äkta.

Jag går upp till utkikspunkten och se, där ligger Kreta! Mirambello-bukten till höger, Ierapetra vid Libyska havet till vänster och rakt fram Dikti-bergen. Precis som vanligt. Känns tryggt att något är bestående och har funnits i långeliga tider. Ibland känner man sig liten i förhållande till natur och tid, ibland fylls man av alltihop och blir större och kraftfullare. Så är det idag.

Dags att börja vandra neråt. Stannar vid en gjuten bassäng där källvatten (antar jag) rinner in. Ser på väggarna att vattennivån är väldigt låg och det är ingen större fart på den inrinnande vattnet. Var är vårt regn?

dsc02096

Här kan jag stå länge och bara glo.

Plötsligen hör jag röster! Under de år jag vandrat här har jag bara tre gånger mött andra vandrare och vid två av de tillfällena var det samma personer. Tittar mig undrande omkring. Var är dom? Vill de kanske passera mig så får de gärna göra det. Jag går tillbaka en liten bit för att bättre kunna se vägen. Det är tyst. Jag vänder och fortsätter neråt, då hörs rösterna igen! Pratar dom bara när jag rör på mig?? Hm….det är min egen röst….min röstmemo på mobilen har satt igång på eget bevåg….

Men ett annat ljud följer mig, ett väldigt lättigenkännligt ljud. Det är en korp som tydligen bestämt sig för att hålla ett öga på mig en stund och följa med. Den är så högt uppe att jag inte kan se den. Vi stannar då och då för att ta in det sceneri som vi är på väg ner i. Himmel, så vackert här är! Jag känner mig utsläppt, förnyad, berusad, förtjust, glad och en hel massa annat…..!!

Värmen ok så varför inte prova ett nytt avslut? Några småvägar och stigar som jag funderat över en tid. Sagt och gjort! Men det blir inte riktigt som jag tänkt mig. Här behövs vandringsbyxor. Ger man sig ut på alltför små stigar i shorts river man sönder benen. Det är troligen en anledning till att herdar alltid har stövlar så de kan gå rakt ut i naturen var som helst. Jag fick i alla fall en del klart för mig så i vinter ska jag kryssa runt här lite. Det behövs inte stor förflyttning i sidled eller höjdled för att invanda miljöer ska se annorlunda ut! Som att nyupptäcka landskapet.

Jag håller inte koll på tiden när jag vandrar, det skulle liksom helt förstöra det där med att koppla bort allting och bara ta in naturen. Har lovat mig själv att ta taxi hem när jag kommer ner till byn, inte gå hem till sta’n. Det är det för varmt för. Så visst är det bra tajmat med 11:53 vid byns busshållplats där bussen enligt tidtabellen ska avgå 12:00? Nu gjorde den inte det för den var försenad, men det är en annan historia.

Jag har lagt ut foton från de senaste dagarna på min flickr-sida. De kan du njuta av ikväll – själv ska jag gå ut och äta nå’t gott! Ska bara vila en liten stund till i soffan….

Vandra på Kreta!
Vi njuter av vackert landskap, enastående vyer, tystnad och lugn.
Med mig som vandringsledare kan du koppla av och släppa loss tankarna samt uppleva mina gömda pärlor.

Mer information på hemsidan http://inspirewiz.com
Välkommen! 

PS. Berätta att du läser bloggen när du bokar, det ger dig 15 % rabatt!

 

Nypremiär!

Tidigt imorse tryckte jag ner ett par motspänstiga fötter i vandrarskor med inlägg. Efter nästan 3 månader i platta sandaler ville fötterna avvika och gå någon annanstans, men jag gav mig inte. Packade ryggsäcken, upp med den på ryggen och höll på att falla ihop. Den var ju tung!

Vid 6-tiden lämnade jag hemmet och började vandra. ÄNTLIGEN! Kursen inställd på att vandra över Ierapetra-slätten till nordkusten.

Några gamla gubbar (kanske gamla fiskare som är vana att stiga upp tidigt) satt på några caféer i halvmörker, annars lugnt och stilla. Vid denna tiden på året blir vi nästan invaderade av massor, massor av flyttfåglar som sitter på ledningarna. Jag blev lite orolig när sta’n grävde ner en del ledningar i förfjol, var skulle fåglarna ta vägen? Nu vet jag var en del av dom håller till. Det var bara dom och jag, alldeles tyst. Det enda som hördes var ett svischande ljud från vingslag eftersom några nymornade flög omkring. Lite som filmen Fåglarna fast på riktigt…

Frukost vid mitt lilla kapell efter att jag tänt ljus för familjen. Det har inte blivit så många ljus för dem i sommar, de verkar ha klarat sig ganska bra i alla fall. Såg hur hela Ierapetra badade i morgonsol, men jag hade fortfarande skugga. Jag valde att vandra idag pga att det skulle bli ganska stark vind. Visserligen ett element att kämpa mot, men det ger också svalka och sänker temperaturen. Eftersom jag gick nära bergen i öster hittade inte solen mig förrän efter kaffe i by vid 9-tiden.

Nu började det bli lite jobbigt! Ganska branta men korta uppförsbackar känns lite varstans för en halvslö kropp. Och andningen var något ansträngd. Solen hjälpte inte direkt till att underlätta. Men det är ofta så på första vandringen på en säsong. Det är mer fysisk igångsättning än njutbar vandring.

I näst sista byn mötte jag en gammal kvinna som var på väg upp för en trappa. Kring hennes fötter lekte tre kattungar. Vi tog i hand och stötte varandra upp respektive ner. Jag vill inte påstå att vi hade ett samtal, men lite förstod jag. Resten flyter så bra så med ett stort leende. Måste berätta för min språklärare att jag inte längre känner mig dum när jag möter gamla människor ute i byar. Han sa ju till mig att det är inte meningen att jag ska förstå dom än, det är mycket gamla uttryck och dialekt. Så jag har släppt det och kanske var det släppet som gjorde att det kändes som om kvinnan och jag bara möttes. En fin stund.
Lyckligtvis såg hon inte vad som hände efter mötet….en av kattungarna hade förälskat sig i mina skosnören, men det såg inte jag. Upptäckte bara att jag plötsligen bjöd en förvånad kattunge på en luftfärd…..som tur var hade jag ingen fart….

Vandringen började närma sig slutet, men det gick inte för sig utan jag tog det längre alternativet till slutbyn. Jag var tidig i förhållande till bussen och tog därför en sväng i byn. Var inne och tittade på två ställen där konstnärer håller till så jag fick lite kultur också.

Hemma vid ett-tiden, fixa lunch, ner i soffan med stor mugg kaffe och sista avsnittet av The Night Manager. Kroppen sa tack så mycket, men fötterna surar och gör sig påminda genom att ömma lite. Det kostar på att bli ihoptryckt.

Vilket lyft denna dag! Jag var inte uppe i bergen, men oj vad här är vackert! Naturen är lite dammig och trött, men bara vi får det första regnet efter sommaren så sätter allt fart igen. Jag kände mig i alla fall väldigt levande och huvudet gick som en vindflöjel. Måste ta in allt, måste kolla allt. Önskar att jag kunde beskriva bättre, ha fler ord. Idag var huvudet ganska tomt, jag hade fullt upp med att bara uppleva och återupptäcka. Så gott!
Hoppas att vinden lägger sig lite nästa vecka och att temperaturen inte stiger för nu bara måste jag upp i bergen.

Ikväll blir det sta’ns godaste pizza och gott vin! Åh, vad jag ska njuta!

PS. Foton uppladdade till min flickr-sida!

PPS. Jodå, det blev att inlägg i företagsbloggen igår som handlar om tid, tystnad och ensamtid.

Vandra på Kreta!
Vi njuter av vackert landskap, enastående vyer, tystnad och lugn.
Med mig som vandringsledare kan du koppla av och släppa loss tankarna samt uppleva mina gömda pärlor.

Mer information på hemsidan http://inspirewiz.com
Berätta att du läser bloggen när du bokar, det ger dig 15 % rabatt!
Välkommen! 

Min dag vandrar vidare

Då har jag snart avverkat dag 2 och dag 3 av min dag och vad tror du det blev? Vandring, så klart. Med hyrbil kan jag ta mig till andra områden, se lite nya vyer, vandra nya vägar.

Dag 2 – torsdag

Kurs västerut till området Mirtos – Tertsa. Ny vandring till 90 %, fick bindas ihop med en gammal sträcka. Här ska man egentligen vandra i mars-april, dvs när det är vår. Efter vår nederbördsfattiga vinter blev våren kort så nu var det mest olika gröna nyanser, men det är inte fy skam.

Plötsligen gick vägen längs med en liten ravin och jag kom att tänka på ett samtal för några dagar sedan. Vi vandrare är så olika. Han beskrev raviner och grottor, fort skulle det tydligen gå, inget intresse av mina vandringar. Förkunnade dock väldigt tydligt att gå på vägar ”is boring”. Lite irriterad eller förvånad var han över att jag gått en ravin som han inte gått. Jag undrar över det där med ”kick”, varför en del tydligen behöver nå’t extra, varför det måste vara spännande. Själv är jag nöjd bara över att få vara i naturen i många timmar, njuta av landskapet, koppla av och låta tankarna flyga. Kom att tänka på min mor: ”Den som inte kan njuta av naturen är fattig”. Ja, ja, det finns alla sorter. Jag kanske skulle processa ett eget projekt: vandra så många platåer på Kreta som möjligt!
Raviner är dramatiska, läckra, vackra, tjusiga och majestätiska. Men det är nå’t visst med vyer, att få ta in helheten. Kanske beror på att jag är skånska, det är kanske det där med öppna landskap som spökar.

En förmodad väg visade sig vara en getstig, jag bestämde mig för att prova och fick klättra och hasa mig ner. Halvvägs undrade jag om det kommer att fungera och tittade bakåt. Jaha, det måste fungera för gå uppför igen blir urjobbigt. Lugnt och fint, det gick jättebra. En pigg i tummen och ett litet rivsår på benet – fullt godkänt. (att det kändes i vissa muskler dagen efter är en annan historia…).

Kom in i den gamla delen av byn som jag kallar ”den där byn som inte går att uttala som ligger norr om Tertsa längs med stora vägen på vänster sida när man kör mot Amiras” (läs här). En ruin som jag fotograferat tidigare var under renovering. Hoppas de behåller det som är tidstypiskt. Gick in i kyrkan och tände ljus, tog en lite längre paus.

Halvvägs på tillbakasträckan ändrade sig landskapet. Det var nästan helt slut med grönska och det liknade mest ett månlandskap eller typ ”beam me up, Scotty”. Inte vackert, men häftigt på nå’t sätt. Gav en mycket speciell känsla. Över hela vandringen välvde sig en klarblå himmel med små molntussar som seglade runt. En så’n himmel som man blir glad av.

Hemvägen gick via bergsbyar och i Kalamafka blev det lunch. När jag skulle betala var ägaren försvunnen! Jaha, vad gör jag nu? Gå på toaletten verkade vara en god idé. När jag kom ut hade han kommit tillbaka och visade upp en förvånad och glad min. Trodde han att jag skulle smita från notan? Är folk så fräcka??

Dag 3 – fredag

Kurs österut och upp i bergen, närmare bestämt till Orino. Spännande! Ju högre upp man tar sig desto brantare blir det så jag hade plockat ut en lagom vandring ovanför Orino och Stavrochori. Var frestad att förlänga lite, lite men nej.

Här uppe har det nog kommit mer nederbörd och/eller varit svalare för bergssidorna var gula av ginst! Visserligen i slutet av sin blomning, men härligt att se. Som att få lite extra vår i elfte timmen.

Höll på att svimma efter en stund, jag mötte en vandrare! Det är tredje (3:e) gången på ung 3 års vandring här på Kreta. Och de två första gångerna var det samma par jag mötte…

Så blev det lite strul och det tar lite på krafterna att snurra runt när det lutar och solen vräker ner. Enligt kartan skulle det finnas en väg som inte fanns. ”Om inte kartan och verkligheten stämmer överens så gäller kartan”, heter det väl i det militära. Jag valde verkligheten. Fick ändra om lite, men som den utsiktsjunkie jag är tog jag mig i alla fall upp till antenntopp. Wow vilken utsikt!

Läskig sträcka som var ganska brant och full med lös grus och småsten ner mot väg. Högt upp finns inte så många vägar och alternativ utan antingen får man gå där man tänkt sig eller vända. Sakta, sakta gick det bra. När jag kom ner på liten väg till ödehus kom en pickup med två karlar som vinkade så trevligt. På flaket hade de två madrasser. Fredag. Helg. Ödehus. Jag satte lite extra fart på mitt håll.

Större moln idag som hade sina skuggor på bergssidorna. Det blir som ett skådespel som jag kan beundra en bra stund. Har inte sett rovfåglar på ett tag, idag hade jag en hop korpar runt mig uppe i luften. Det är svårt att avgöra om de bara busar eller om de vill ha iväg mig.

Riktigt nöjd när jag kom till bilen, både till kropp och själ. Två härliga dagar med nya vyer, nya stigar och vägar, lite lyckad problemlösning och avkoppling.

När jag stod vid bilen hörde jag en åsna, det är inte så vanligt nu för tiden. Byarna förändras och har förändrats mycket under de år jag rest till Grekland. Det får jag återkomma till i något annat inlägg.

Körde hem via bergsbyar, orkar inte sortera och lägga upp foto idag utan det får bli på söndag. Dag 4, imorgon, planerad och klar. Nu ska jag in i duschen och se’n är det dags för hummer! Skål!

VÅRYRA I BERGEN PÅ KRETA!
Boka höstens vandringsvecka senast den 30 juni och du får 15 % rabatt!
Vandra med vandringsledare som visar sina pärlor, upplev natur och landskap,
få kraft och energi, njut av oändliga vyer.

Mer information på hemsidan http://inspirewiz.com
Välkommen att vandra och Καλώς ορίσατε till Kreta!