Tillbaka igen!

Då har min längsta och roligaste födelsedagspresent åkt till Sverige igen! Det tog några dagar att förstå att de var här och så är de plötsligen borta! Bra, roliga dagar med syster och systerdotter. De nerkylda nordborna (våren tycks ha kommit bort i norr i år) längtade efter sol och värme så de njöt av strandtid. Så blev det några bilturer, långpromenad/kort vandring i bergen med systerdottern medan systern höll sig i mer plana sta’n. Stunder på balkong och fina kvällar med god mat. Sista kvällen, i onsdags, åt vi födelsedagsmiddag på taverna som öppnade ifjol, men jag hade ännu inte varit där. De har inte öppet under vintermånaderna så nu gäller det att hänga på låset för det var annorlunda och mycket gott!

Det är lite knepigt det där med besök. Det är så mycket man vill visa och så lite tid. Funderade på att jag kanske borde öppna turist- och guidecenter istället för att jobba med vandringar. Tyvärr är ju inte resebolagen intresserade av lokal kunskap så där är ingen öppning. Får fundera vidare på det!

Födelsedagsutflykt

Torsdag, dvs min födelsedag, var hemresedag för gästerna så jag gav mig ut på utflykt med hyrbilen. Kreta är en stor ö med flera ”ansikten” och en grov indelning är västra, centrala eller mellan och östra. Och var och en har sina lokala skillnader. Jag styrde kosan västerut till centrala Kreta som jag tycker mycket om och är nyfiken på efter att ha passerat många gånger så den ska utforskas när jag blir pensionär. Det är förhållandevis platt, mer ”kulligt” än bergigt, och mycket frodigt. Här odlas oliver, vin och annat så landskapet blir väldigt skiftande och grönskande.

På min karta stod plötsligen Nikos Kazantzakis museum och det kunde vara intressant. Jag letade mig in i Myrti och på väg från bilen till muséet upptäckte jag att det finns hänvisningar i byn till hans liv och verk. Det fanns informationsskyltar lite varstans. Kändes lite märkligt eftersom han inte har bott i byn. Jag visste inte så mycket om honom, men muséet var väldigt bra. Jag tog också 20-minuters videon om hans liv. Han levde ju under en otroligt omvälvande och spännande tidsperiod med Greklands frigörelse från ottomanska riket, balkankriget, första världskriget, folkutväxlingen 1924-1925, andra världskriget, inbördeskriget. Otroligt produktiv man och jag antecknade i minnet att jag skulle vilja läsa hans reseberättelser (han reste otroligt mycket!) och hans roman där huvudfiguren bygger på hans far.
Jag är fortfarande övertygad om att herr Kazantzakis inte skulle tycka om filmversionen av ”Zorba the Greek”. Filmen får liksom inte fram hans budskap, men så är det ofta med filmade böcker.

Jag fortsatte norrut och noterade på vägen vad nästa utflykt i området ska innehålla: muséet The Battle of Crete i Episkopi, ett kloster och ströva runt i byn Myrti som var väldigt charmig. Några stopp vid fina vyer och vackra kapell. Åska och regn ett tag, men jag tror att det var födelsedagshälsning ovanifrån eller från naturen till en vandrare.

På kvällen kändes det som om jag firat i flera dagar så min egen lilla födelsedagsmiddag tar jag i nästa vecka. Om man draaar ut på något får man njuta läääängre…

Stödlånsutbetalningsdramatiken

Som du kanske vet blev det inget beslut i måndags om delutbetalning av 3:e stödlånet. Det ska upp på agendan igen i juni och då börjar det bli riktigt ont om tid eftersom det finns räntor och amorteringar som förfaller till betalning i juli. Det är skuldlättnadsfrågan som stökat till det och troligen sker det nu överläggningar, telefonkontakter osv härs och tvärs för att försöka få fram en lösning. Några har uttalat stöd för Grekland och lättnader nu, andra att frågan får vänta tills 3:e stödlånet löper ut 2018. Vi får se hur det går, men rysaren fortsätter alltså!

Andra nyheter? Ja, som du förstår har jag inte riktigt kontroll på det för tillfället. Jag läste en kort artikel om vinterturism på Kreta, men det var så idiotiskt så det får jag nog fundera lite mer över och smälta innan jag skriver något.

Nu är det fredagskväll, snart ska snacks och ouzo fram till film. Ha en skön och fridfull helg!

PS. Foton uppladdade idag på min flickr-sida! DS

Vandra med mig på Kreta!
Du kan koppla av, njuta samt uppleva mina gömda pärlor.
Mer information på hemsidan http://inspirewiz.com
Välkommen!
PS. Berätta när du bokar att du läser bloggen så får du 15 % rabatt på vandringsvecka!

 

Annonser

Hipp hurra!

Så är det dags för årstidsväxling igen under de närmaste veckorna. När mandelträden börjar blomma i februari är det våren som knackar på dörren. Nu är det sommaren som knackar lite försiktigt genom att temperaturen stigit och när oleandern börjar blomma i maj är sommaren här. Känns lite surt att jag inte kunnat vandra denna veckan, men tänker ta tillvara de två följande för att kunna njuta av vårens final.

Idag är en alldeles speciell dag! Det är tre år sedan jag gav mig iväg från Kastrup med två resväskor och en ryggsäck. Bostadsrätten i Lund såld, det mesta av bohaget skänkt eller sålt. Bloggade om en känsla av ingenmansland på Atens flygplats. Landade på Iraklions flygplats med en korttidshyrd semesterlägenhet som nästa station.

Jag tror att vi behöver se bakåt ibland och att speciella dagar kan vara en sorts milstolpar för minnet. Hur blev det? Blev det som jag hoppades eller bättre alternativt sämre? Har det varit en bra tid? Vad har egentligen hänt under de här tre åren? Hur har jag förändrats, vad har jag lärt mig och upplevt? Gjorde jag rätt? Har jag ångrat mig?

Jag inbillade mig inte att det skulle vara samma sak som semester att bo här. Många föreställer sig det kanske så och då blir det ett hårt uppvaknande när skimret försvinner och vardagen smyger in. Tillvaron lägger sig liksom i en annan fil.
Precis som överallt annars går livet upp och ner här också med dagar och perioder som är trista respektive roliga. När jag ser tillbaka på det som var innan jag gav mig iväg och sedan på de här tre åren så kan jag inte fånga det bättre än Kretas egen store författare:

While experiencing happiness, we have difficulty in being conscious of it. Only when the happiness is past and we look back on it we do suddenly realize — sometimes with astonishment — how happy we had been.
Νikos Kazantzakis

Och med allt det som hänt och vad det gett mig som ett nytt bagage går jag framåt. Här vill jag leva och bo länge, länge. Och jag hoppas få fortsätta att njuta av öns landskap och natur. Det är där vi två möts, där jag känner mig hemma.

Jag borde så klart fira ikväll med en riktigt god brakmiddag, men de antiinflammatoriska pillren sätter käppar i hjulet. Sista pillan imorgon så det kan bli firande imorgon kväll. Eller kanske jag ska slå ihop denna dagen med de tre milstolpar som kommer i maj? Jädrans vilket firande det skulle kunna bli!

Nu ska jag ägna mig åt lite mer eftertanke och fler goda minnen…  Ha en skön helg!

PS. Foto: Hans Hanson.

Vandra med mig på Kreta!
Du kan koppla av, njuta samt uppleva mina gömda pärlor.

Mer information på hemsidan http://inspirewiz.com
Välkommen!
PS. Berätta när du bokar att du läser bloggen så får du 15 % rabatt!