Glad uppståndelse!

Detta inlägget hänger ihop med det förra där jag berättade om vad som skulle hända och nu blir det alltså avrapportering! Fredagens sorg över döden byttes i natt mot glädjen över uppståndelsen och man önskar varandra Καλή ανάσταση! Lite svårt att översätta, ordagrannt betyder det ”bra uppståndelse” och det går ut på att lyckönska varandra till uppståndelsen. Förutom att man idag också säger Καλό Πάσχα! och χρόνια πολλά!
Förresten, på olika sätt understryks att detta är den viktigaste högtiden, t ex heter påskveckan ”stora veckan” och dagarna ”stora måndag” osv.

Vädret har varit fantastiskt! Lugna, varma kvällar som bidrog till känslan av högtidlighet, högtidens stora betydelse, lugn och ro. Det kändes som om allt stannade upp en stund och gav plats för något annat än vardagen.

Fredag kväll

Vi placerade oss på kvällen på ett fik vid samlingsplatsen för epitaferna. Där var inte så mycket folk som vanligt, men de skulle väl snart samlas. En stund efter kl 21 dök den första epitafen upp, de har en bra bit att gå så de var lite tidiga. Men de stannade inte! De fortsatte att gå! Jag lovar att vi såg roliga ut. Antagligen såg våra överraskade och förvånade ansikten ut som tre rullade Allers. Det visade sig att i år samlades epitaferna istället på torget. Det kom 6 epitafer från lika många kyrkor. Vi knatade iväg och det var högtidligt, vackert och speciellt som vanligt. De vackert smyckade epitaferna, prästernas finaste utstyrslar, alla kors och andra symboler, orkesterns stilla trummande och de dämpade människorna gör att det blir andaktsfullt och vackert trots att det handlar om död.
Nya samlingsplatsen var tyvärr rörig, men kanske man går tillbaka till förra platsen eller kan organisera bättre nästa gång.
(klicka på foto om du vill se större storlek)

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Så bar det iväg till taverna. Detta är en kväll då hela sta’n är på fötterna och har man inte beställt bord kan man gå hem och bre en smörgås – det finns inte en ledig stol. Man får in tallrikar med olika maträtter och man plockar lite här och där. Inget kött serveras, det är fortfarande fastan. Vi fick in följande: sepia (en sorts bläckfisk; färgar maten svart) med ris, friterad kalamares (bläckfisk), grillad kalamares, sniglar, vindolmar, taramosalata (fiskromsröra), sallad, räkor, pommes frites, stora vita bönor. Just det, 10 tallrikar! Vin, öl och bröd därtill!
Mitt i natten vacklade jag hem proppmätt och fick läsa en stund så maten sjönk undan innan det gick att somna.

Midnatt (påskafton-påskdagen)

Vid midnatt släcks ljuset i kyrkan, prästen kommer ut från ikonostasen med ett tänt ljus och förklarar att Kristus är uppstånden. Så tänder alla sina ljus, man går ut ur kyrkan och prästen upprepar att Kristus är uppstånden. Alla sjunger och sedan är det dags för påsksmällare och i vissa fall en eld där en docka bränns upp. Dockan symboliserar Judas.

Butikerna var öppna några timmar på dagen och marknaden igång som vanligt. En både förväntansfull och fridfull stämning i luften. Några tavernor höll stängt eftersom många äter hemma eller hos vänner innan de ger sig iväg till kyrkan.

Vi valde att åka till ett litet fint kloster strax utanför Ierapetra. Inga påsksmällare, ingen eld. Det var fler människor ute på klostrets innergård än inne i kyrkan eftersom den är så liten. Vi lyckades få plats innanför dörren, jag fick användning för nya ljuslyktan vid midnatt. Prästen och alla i kyrkan gick ut på innergården. Där blev det en fin och stämningsfull stund på innergården full av levande ljus när vi lyssnade på prästen och sedan sjöng alla en lugn och vacker sång om att Kristus är uppstånden.

Och eftersom jag i år hade ljuslykta lyckades jag få mitt tända ljus med mig ända hem! Det ska skydda hemmet eller ge tur och välgång – det beror lite på vem man frågar och var man bor. På en del platser ska man göra ett kors vid dörren av sotet från ljuset och på andra ska ljuset tända oljelampan vid husets ikon med Maria och Jesus. Jag har ikonen, men eftersom den hänger på väggen har jag ingen oljelampa. Och inte ritade jag några sotkors i vår snygga, välstädade trappuppgång. Jag nöjde mig med att ljuset kom hem och tror att det räcker!

Påskdagen

Det är lugnt och soligt. Några tog en promenad i förmiddags på strandpromenaden, men annars tomt i sta’n. En del är hemma, tar det bara lugnt och umgås med familj och släkt. Fastan är bruten så idag ska det grillas lamm! Och jag ska besluta om jag ska äta lamm inne eller ute…livet är hårt!

Ha en skön fortsättning på påsken!

 


Vandra med mig på Kreta!
Du kan koppla av, njuta samt uppleva mina gömda pärlor.
Mer information på hemsidan http://inspirewiz.com
Välkommen!
PS. Berätta när du bokar att du läser bloggen så får du 15 % rabatt!

 

 

Annonser

Några nyheter

I min lilla tillvaro händer inte så mycket. Var hos frissan igår, kortare och snyggare än på länge (håret, alltså…). Så jag tar och dyker ner i det lokala nyhetsflödet i form av neakriti.gr och ibland i apokoronasnws.gr. Om du undrar hur jag kan läsa neakriti.gr så går det att högerklicka och få upp ”översätt till svenska”. Lite konstiga översättningar blir det ibland så jag kan ha missuppfattat ett och annat. Nu kör vi!

Just nu: en brand pågår utanför Rethymnon och ett räddningspådrag är i full gång med att söka efter en kvinna i en ravin. Nödsituationer och dramatik.

På tal om dramatik så avblåstes pilotstrejken i Sverige ungefär samtidigt som den civila markpersonalen på vissa flygplatser i Grekland utlyste strejk 20-25 juni. Jag förstår att folk blir besvikna när de inte kommer iväg på semester och att de som inte kan komma hem blir irriterade. Lite, lite perspektiv kan dock behövas ibland. Grekland har haft ekonomisk kris i 6 år, det de kämpar för är sin tillvaro. Flygplatser och hamnar bjuds ut till försäljning enligt avtalet för tredje stödlånet, men folket accepterar det inte. Jag tycker att de är beundransvärda som orkar kämpa.

På tal om att orka kämpa så har man i Ierapetra protesterat och jobbat emot stängning av sjukhuset i ung 6 år. Härom dagen var minsann biträdande hälsoministern i sta’n så nu har hoppet tänts att regeringen lyssnar och att det kanske kan hända något.

På tal om att hända något så börjar ortodoxa kyrkan ett möte imorgon som hålls här på Kreta. Det är heliga och stora rådet som senast hölls år 787. Det är de ortodoxa ledarna som ska träffas. Den ortodoxa kyrkan är uppdelad i olika kyrkor och det saknas ett överhuvud liknande påven för den katolska kyrkan. Dock anses patriarken i Konstantinopel (Istanbul) som lite ”högre än de höga” och representerar oftast den ortodoxa kyrkan. Alltså borde mötet hållas i Turkiet, men se det gick inte pga att ryssar inte kan åka dit. Det sägs finnas en maktkamp eller ”klyfta” mellan patriarken i Konstantinopel och patriarken i Moskva. Nu kommer inte ryssarna i alla fall för de vill att det ska göras ändringar i vissa möteshandlingar. Mötet har bara förberetts i 55 år:

Efter ett extra möte i den ryska kyrkans heliga synoden, en talesman, biskop Hilarion, sade: ”Under de 55 år som den stora rådet förbereds, talade vi om behovet av att det ska vara en faktor av enhet för kyrkan och under inga omständigheter leda till splittring. Om vi anser att vissa frågor inte har klargjorts på texterna, är det bättre att vi har en senareläggning så att alla kyrkor kan delta.”

På tal om senareläggning pågår visst arbete på nya E75 i närheten av Hersonissos. Nu behöver man stänga av på- och avfarter för att jobba vidare, men lokalbefolkningen med kommunsnubbar ska protestera och demonstrera ikväll. Det går inte att stänga nu när det är turistsäsong! Jag kan hålla med om att det är dålig planering, men gamla vägen finns kvar. Det kan inte ta många minuter av turisternas tid att göra en avstickare.
Vägen är inte klar i sin helhet utan det ska byggas ända fram till de stora hamnarna (Iraklio, Agios Nikolaos och Souda) och de största flygplatserna Kasteli (ännu inte byggd…) och Chania. Om jag förstår det rätt har man skippat att bygga hela vägen fram till Sitia (tycker jag är väldigt dåligt!) och nu diskuteras finansiering av de sista 5 årens byggtid. Den modell som diskuteras är så invecklad att jag inte begriper ett dugg. Eller så är det översättningen som krånglar till det.

På tal om avstickare sköljdes en val upp på stranden ute på ön Chrissi. Av någon underlig anledning har neakriti.gr valt att ”blurra” valen på fotografierna. Varför, undrar jag. Vem känner igen en val? Surfar släktingar och vänner? (oj, det blev ju lite ordvitsigt…)

På tal om stora valar (det här blir ingen bra övergång…) ska det i Iraklio imorgon hållas en föreläsning om fetma. Övervikt är ett problem i Grekland, inte minst trist är det i de lägre åldrarna. I artikeln nämns att det är viktigt att äta rätt, att mager mat är för dyr, att kostvanorna är felaktiga, oro för ekonomi osv. Inte nå’nstans nämns att röra på sig i vardagen. Sätt bilen (spara bensinpengar) och gå! Det behövs minsann både här och där.

På tal om här och där så läste jag i engelska The Telegraph att Frankrike kan bli nästa land efter Storbritannien att rösta om utträde ur EU. En av anledningarna skulle vara att grundtanken att alla länder är likvärdiga inte längre gäller, i alla fall inte i monetära union, därför att Tyskland tar för stor plats, bl a drev och dominerade de alla beslut i förhandlingarna i Grekland. Hoppsan! Det kanske är så att EU-topparna lagt krokben för sig själva under alla ekonomiska kriser och sedan flyktingkrisen ovanpå det. Och har lyckats med en av de saker som projektet ska förhindra, dvs att någon stat blir starkare än de andra.
Grundtanken ställer jag mig fortfarande bakom och tror på, men att det ska kunna bli som ett ”förenade staterna”….nja, det tror jag inte på. Det finns för mycket historia och olika förutsättningar i de olika länderna för det. Och monetära unionen tror jag inte alls på. Men debatten i Frankrike glädjer i alla fall Madame Le Pen.

På tal om att glädjas så gör vi inte det just nu. Vi har fått rapporter om extrem värmebölja nu i pingsthelgen ”med temperaturer som kommer att påminna om Sahara”. Över 40 grader! Våra svala efternätter försvinner då temperaturen ska stiga under hela dygnet. Så här varmt har det inte varit i juni sedan 2007. Ja, det blir väl till att hålla sig inomhus och köra AC så det ryker. Eller rättare sagt kyler. På tisdag ska det lugna ner sig, det tror vi när vi ser det.
Om du som läser bloggen är på Kreta (eller i Grekland – prognosen gäller landet) just nu så ta det lugnt i helgen! Undvik fysisk aktivitet, sitt i skuggan, drick och ät. Sköt om dig!

Dödläge blir det alltså i helgen, det kommer inte att orkas många knop. Så jag ska ge mig iväg på utflykt imorgon till Agios Nikolaos. Lite miljöombyte är aldrig fel. Fast jag bor på en av de bästa platserna som finns.

971330_423122667801499_854340886_n

SOLSTING PÅ KRETA!
Boka höstens vandringsvecka senast den 15 juli och du får 15 % rabatt!
Mer information på hemsidan http://inspirewiz.com
Välkommen att vandra och Καλώς ορίσατε till Kreta!

Glädje, intryck och spänningar

Livet går upp och ner. För tillfället sitter jag uppe på en topp med dinglande ben, spelar på läppen och gnolar på en glad sång. Nya datorn är beställd! Någon gång i nästa vecka kan jag åter ha en laptop som är bärbar och behöver inte känna mig låst, kan jobba var som helst. Frihet!

Jag har också en bekännelse: jag går nästan inga morgonrundor. Det är slött, jag vet. Problemet är att komma upp från den sköna sängen (el-filt är inte dumt). Det är inte alls lockande att stiga upp i ett kylskåp. Näsan känns som en isbit, händerna är stela och förvridna, kinderna bleka. Ja, ja, lite överdrift kanske, men du förstår vad jag menar. Det blir några tryck på snooze istället medan intensiv mental peppning pågår.

Imorgon kommer jag att studsa ur sängen! Det är vandringsdag och bussen går 06:15 (lugn, så tidigt skrämmer jag inte upp vandringskunder!). Inte mycket att diskutera eller fundera på. Har beslutat mig för en riktig långvandring, får se om det håller. Vinden ska tillta efter lunch så det kan bli lite tungt, vi får se. Inga foton i bloggen idag, jag ska ta nya imorgon.

Börjar få lite svårt att se ut, men vet att det är ingen idé att putsa fönster än, det kommer mera. Suger lite i ”göra fint på balkongen”-nerven också, men samma där. Här ska inte storstädas eller köpas nya blommor förrän en bit in i mars. Då har vi förhoppningsvis sett den sista stormen.

Intryck av och från TV-program om Grekland

På facebook har det börjat valsa runt ett urklipp från ”Greece with Simon Reeve” som visas på BBC2 (två avsnitt). Jag har sett det första avsnittet och har både ris och ros.
Han tar upp historia, flyktingströmmen, visar rika och fattiga i Aten, tar upp krisen och politiska läget. Det är en bra redovisning av alla olika delar som skapat situationen i Grekland idag. En sak som han lyfter fram är ungdomarnas arbetslöshet och besvikelse över äldre generationer. Jag tror att det finns en poäng där, att det finns spänningar mellan grupper inom landet, men det pratas det inte så mycket om som ”den yttre fienden”, dvs långivarna. Kan vara viktigt att ta tag i så det inte eskalerar.

Riset han får av mig är beskrivningen av Kreta och kretensarna. Visst, han besöker Knossos och är påläst om minoerna och deras samhälle. Sedan gör han en sak som jag tycker är lite lustig med journalister: åka till en ort och uttala sig om en helhet. Ungefär som när journalister står i nå’n stor stad och partar om ”här i landet”. Och vi får en sned bild av vad som händer. Exemplen är många då vi trott att ett helt land varit i krig eller utsatt för katastrof och det visar sig att det var en del av landet.
Hur som helst, han reser till Anogia och vips så är alla kretensare vapenbärare som skjuter glatt i tid och otid. Några ord om Anogia: det är en by och ett område där motståndsrörelsen var mycket stark under andra världskriget. De betraktas med beundran för att de bevarar traditioner, men också med ett litet småleende över sin ”machokultur”. Reeve träffar en skjutglad präst som kysser grekiska flaggan och gör klart att om någon kommer och vanhelgar flaggan så blir denne dödad. Se’n upp i bergen till ett gäng fåraherdar med egna funderingar. Och mer skjutande. Visst, man kan bevara traditioner och kultur, men var går gränsen när det blir en kuriositet? Intressant att fundera över!
Den här ön är större än de flesta tror och har många ansikten. Frågar du mig så är inte Anogia representativt. Jag kan garantera att kretensare i allmänhet inte skjuter omkring sig i tid och otid. Hur skulle jag då kunna vandra trygg i bergen? Jag har aldrig sett något synligt vapen på någon av de herdar jag mött genom åren. Det skulle inte förvåna mig om de har vapen för att t ex avliva skadade djur.
Ska se avsnitt 2 också, ska bli intressant för han ska åka till norra Grekland. Där är så vackert!

För övrigt

Vi har fortfarande några endagsstrejker och lantbrukarna protesterar för 3:e eller 4:e veckan. De blockerar vägar och tullstationer. Effektivt, men som så ofta gäller det att sluta i tid innan det ”slå en i nacken” och stödet sjunker. Såg i ekathimerini.com att nu börjar det räknas på vad detta kostar för import och export – läs mer här. Jag tror att vi klarar oss ganska bra här på Kreta, det är större problem för oss när sjöfarten strejkar. Då blir en ö väldigt mycket en ö, om man säger så.

Tsipras har idag gått ut med att han är beredd att prata med lantbrukarna som har aviserat en stor manifestation i Aten på fredag. Jag har försökt hitta när pensionsreformen ska upp i riksdagen, men inte lyckats. Någon som läser detta som vet? Skriv gärna en kommentar!

Det, “Great and Holy Synod”, kallas för det viktigaste mötet på 1 000 år mellan biskoparna i den ortodoxa världen och kommer att hållas på Kreta istället för Konstantinopel (Istanbul). Det beror på politiska spänningar mellan Turkiet och Ryssland, politiska läget i Turkiet och på spänningar mellan patriarkatet i Moskva och patriarkatet i Konstantinopel. Datum är inte bestämt, men det gissas på juni.

Som sammanfattning kan man väl säga att det är liv och kiv lite överallt i olika världar. Nu går jag på lunch! Utan pistol.

PS. Det är 2 tävlingar: en jurytävling och en läsartävling. Juryn har tagit ut sina finalister, där är inte min blogg med. Läsaromröstningen pågår t o m 14 februari så klicka på bilden för att rösta:travelmarket

 

Helgdag: Marias himmelsfärd

Så är en intensiv tid till ända. Jag har två kapell och en kyrka nära och det började för cirka 3 veckor sedan. Storstädning och andakter i lilla kapellet mitt emot. Det andra kapellet fick en helavtvättning och vitmålades. Jag fattade inte ett jota. Konsulterade grekisk vän: 1-15 aug är en viktig religiös tid i Grekland. Under perioden är det Kristi förklaring, Marias död och den 15 aug avslutas det med hennes himmelsfärd som är näst största högtid efter påsken.

Under två veckor har jag många morgnar vaknat till mässande röster och en del tidiga kvällar har dagen gått mässande till ro. Det är nå’t fridfullt och tryggt i att vakna till det ljudet har jag upptäckt. Jag kommer att sakna det.

Idag avslutade jag morgonrundan vid nymålade kapellet där mässa var igång. Tände ljus, fick bröd (det luktar och smakar så gott! nå’n som vet vad det är kryddat med?) och slog mig ner utanför på trottoaren. Blev kvar i 2 timmar. Förlorade mig i solglittret på havet och funderingar kring naturen och hur vi förvaltat alltihop. Då kommer en kaxig kackelacka gående i gränden, kanske kände den sig trygg i kapellets skugga. Där går min gräns för hänsyn till naturen och levande varelser. Tyvärr var jag för lång ifrån, men svartklädd tant ryckte ut och tro mig, hon hade mord i blick och siktade bra. Våra blickar möttes över liket och vi log i samförstånd.

Det kom fler och fler människor, alla uppklädda och fina. Jag var en katt bland hermelinerna. Till slut var det fullt av folk utanför, prästen fick ta rundor med rökelse osv ut genom dörrarna. Så blev jag lite misstänksam för det dök upp folk från andra delar av sta’n, nå’n kom i taxi. Och jodå, kapellet är tillägnat Maria.

kapell(foto från ierapetra.net)

Kom att tänka på att någon så’n här gemensam samling har vi inte längre i Sverige. Jag menar, att träffa folk kravlöst, säga goddag, prata bort en stund. Det var väl det de gjorde förr på kyrkbacken. Oavsett vad man tycker om religion eller om man är troende eller inte – visst är det synd? Eller är det ersatt av nå’t annat i Sverige som jag missar i min tankegång?

Hem och äta frukost, se’n ner till stranden. Eftersom det är helgdag så kommer det att vara mycket människor ute idag.

Annars händer inte så mycket, vi försöker fortfarande överleva i hettan. Häromdan kom min hyresvärd med en påse färska fikon. Jag älskar fikon! Har köpt nå’n gång, men de blir så fort dåliga. Nu fick jag lära mig att de ska in i kylen! Satte i mig en hel del igår kväll…..mums….
På stranden i veckan började jag se mig omkring i zoomperspektiv och upptäckte att stranden är full av saker. Så mycket vi tar med oss dit! Det blev en del foto som finns på min flickr.com. Slängde också in några foton på en pippi.
I onsdagskväll träffade jag två skåningar minsann! Härligt att höra skånska och att de var jättenöjda med sin vecka här.
I onsdags hade vi ett litet elavbrott strax innan jag gick ut och när jag beställt på tavernan fick hela det kvarteret elavbrott. Stearinljus plockades fram och mobiler sattes igång så det blev lite ljuskällor här och där. Det blev lite lustigt för spisarna går på gas så i ett i stort sett mörkt kök blev mat klar som fick bäras i mörker till gäster som fick äta i mörker. Otakt skulle man kunna säga. El:en kom tillbaka efter en stund, ungefär när alla gäster vant sig och tyckte att det var ganska mysigt.

Ikväll blir det nog mycket folkliv, jag ska snart in i duschen för att se’n ge mig ut. Hoppas, hoppas att vi får en fin kväll som inte är alltför varm och inte för hög luftfuktighet…

En bra dag

Natten till idag har det varit full aktivitet i kyrkorna då epitaphios byggts och utsmyckats. Det är en symbol som ska vara en påminnelse om Jesu grav. Varje kyrka har sin egen epitaf så under förmiddagen idag har folk gått runt och tittat. Ikväll är det gudstjänst och därefter bärs epitaferna i procession till någon samlingsplats, t ex ett torg. Det görs stilla och högtidsfullt med levande ljus, möjligen med en dämpad orkester i processionen. När alla samlats säger prästen några ord, sedan bärs epitaferna tillbaka till respektive kyrka. Alla går och äter meze (smårätter) och de flesta äter inte kött eftersom det är fastan.

10169423_758020800897753_8229578205330645032_n

Så firas långfredag i Grekland, jag var där 2012 och kan intyga att det är väldigt högtidligt och stämningsfullt. Som jag upplevde den grekisk-ortodoxa påsken så verkade den inte så svårmodig och eländig som vår protestantiska. Bara en så’n sak som namnet på dagen: Μεγάλη Παρασκευή = Bra Fredag. Det var ju en bra sak att han offrade sig för oss, något att vara tacksam över och inte bara synd och död.

Var och en kan tro vad den vill, men högtiders ceremonier säger mycket om historia och kultur. Spännande, tycker jag. Och lite synd när de försvinner. När jag var barn fick man knappt röra sig på långfredag och det var väl att ta i, men snart är alla dagar under året likadana och vi är så stressade. Skulle vi inte må bra av att stanna upp då och då för att bara vara, andas en stund, hinna ifatt oss själva? Stäng affärer o likn. Landa i tillvaron. Man måste inte vara religiös för att hänga på traditioner. Gör röd dag till dag för eftertanke!

Glad Påsk!