I packtagen med turisttankar

I söndags avslutade jag vandringssäsongen! En vandringskund och jag njöt en halvdagsvandring. Det börjar bli för varmt för vandring, men hon var villig att starta tidigt (vi möttes kl 6 för transport till bergsby, började vandra 6:30) så vi hade bra väder och temperatur. Segelflygande gåsgamar, massor av vita fjärilar, blommor, krydd- och örtdofter, getklockor, skuggpauser vid kapell, vyer, lågtflygande moln….Kreta levererade. Som vanligt.
Nu vandringsuppehåll juli-augusti, sedan är det dags igen!

Jag är minst sagt förvirrad! Inte enkelt att resa norröver, minsann. Hur packar man för svensk sommar? Blir det varmt så det snurrar eller regnigt råkallt? Eller bara blåsigt och ljummet? Givetvis fattar jag att det inte går att packa för de två månader jag ska vara i Skåne, men det är liksom tre olika garderobsalternativ som ska ner. Och då infinner sig genast överviktsångesten. Men det är ju ett civiliserat land så det som fattas i packningen kan inhandlas.

Det känns märkligt och roligt att få uppleva svensk sommar. Senast var 2013. Jag har tidigare mestadels besökt Sverige på hösten och då oftast i nov/dec. Eftersom jag älskar advent och jul måste jag få en dos julstämning. Jag hoppas bara att inte alla jag känner är semesterupptagna utan att det finns tillfällen att ses och umgås.

Jag kommer att bo på Österlen som är en riktig turistmagnet. Kusterna i Skåne är det, eller i alla fall hörnen i sydost, sydväst och nordväst. Roligt men också lite synd att Skåne = kust och fiskelägen. Mellanskåne är fantastiskt fint med varierad natur, slott och andra sevärdheter och i nordost möts Småland och Skåne i John Bauer-natur. Vore roligt om fler besökare hittade inåt land och fick uppleva Skånes olika sidor.

Här nere hade kommunen för ett par veckor sedan bjudit in skandinaviska fotografer (ingen aning vilka eller varifrån) för att uppleva och ta foton av Ierapetra. De skulle också ut till en kustby (som är rik på turister) och upp i en bergsby (oklart vilken). Det som förevisats var lite underliga och ”typiska” motiv, tyckte jag. Man vill gärna ha tillbaka skandinaverna (som försvann i början av 90-talet till västra Kreta), men då får man lägga på ett kol och jobba lite intensivare, tycker jag. Glädjande att kommunen funderar på att söka samarbete med lilla Sitia som marknadsför hela sitt område, inte bara staden. Gör samma här!
Varför kontaktade inte kommunen mig? Då hade det blivit så mycket bättre med mina ögon ”utifrån” och alla fotomiljöer jag kunde visat. Visst är det märkligt, eller?

I maj kom en artikel om vinterturism på Kreta. Jippi, tänkte jag, äntligen! Vinterhalvåret är bl a en bra tid för utomhusaktiviteter, ön är vacker, man skulle kunna få prova på olivplockning, tempot är lugnare, människor har mer tid och ork. Jag tycker dock att kanske januari och februari skulle vara ”stängda” så folk här kan få lite ledigt och har tid för underhåll och reparationer. Dessutom är det den tiden på året då vädret är som mest ostadigt.
Döm om min förvåning vad som är på gång!! Det är en modell som redan är igång i Turkiet, Marocko, Dubai och på Cypern. Turismnäringen och detaljhandeln förhandlar med ett konsortium av affärsmän om att erbjuda tyska pensionärer en sorts billiga paket där de bor på 4- och 5-stjärniga hotell och bussas runt till utvalda affärer i Iraklio och Rethymnon för att köpa lädervaror, mattor, vävnader, smycken osv. Man hoppas att det denna vinter ska komma 50 000 personer och att nästa vinter ska gruppen utökas med skandinaver, fransmän och andra européer.
Det handlar alltså om organiserade shoppingresor. Till ett väldigt begränsat område av en stor ö. Jag vet inte riktigt vad jag ska säga. Känner mig bara tom i skallen över att man tänker så smalt och begränsat. Kanske det kan bli en öppning för vinterturism, ett första steg…men nej, fan tro’t.

På tal om turister så slås det ofta upp stort hur många som besöker Grekland. Det börjar höjas röster för att det snart måste dras i bromsen. Det gäller inte bara att höja antalet besökare utan också att skydda näringen. Slitaget på sevärdheter och destinationer kan bli så stort och allvarligt att de förlorar sin attraktion. Det pekas på att det måste plockas fram handlingsplaner på alla nivåer (kommunalt, statligt, företrädare för turistnäringen) för att skydda sektorn. Kloka ord som jag hoppas hörsammas i tid. I det korta perspektivet är det säkert lockande att bara öka och öka, men förr eller senare slår det tillbaka och kassorna kommer att börja sina. Då kan det vara för sent.

Nu ska jag sätta mig ner och skriva en lista över vad jag absolut inte får glömma att fixa senast torsdag. Kl 06:30 på fredag morgon lämnar jag Ierapetra i buss. Jag kommer redan att längta hem när bussen efter 15 km:s färd norrut svänger västerut…

Ha en skön kväll!

PS. Bloggandet blir nog lite ryckigt framöver. Gå ner i sidfoten och prenumerera så missar du inget!

Vandra med mig på Kreta!
Du kan koppla av, njuta samt uppleva mina gömda pärlor.
Mer information på hemsidan http://inspirewiz.com
Välkommen!
PS. Erbjudande på hemsidan!!!

Annonser

Sista minuten och boktips

Jaha, då är det mesta fixat och donat inför avresan imorgon. Tänkte ta bussen 06:30, men blir minsann skjutsad till flygplatsen av vännen Sofia. Skönt, då blir inte dagen så lång.

Ofta när jag ska iväg på något, det kan vara en resa eller en fest eller nå’t annat, så känner jag ett motstånd och tänker att nä, jag stannar hemma. Jag kan ha sett fram emot det jag ska göra hur mycket som helst och gör det igen när jag kommit över det där motståndet. Det är som om det är en tröskel jag måste stiga över. Känner du så? Jag vet att vi i alla fall är två som har den här känslan så jag är inte ensam om att vara tossig.

Läste på nätet att det är risk/chans för snö i helgen i Skåne. Här ska det regna så strunt vilket var man är. Håll tummarna för att snön inte ställer till det för mina tåg och bussar.

Oj, nu var blomvakten här och fick instruktioner. Mycket som ska ordnas, men nu har jag bara packning kvar. Alltid ett orosmoment eftersom jag inte äger någon våg och är helkass på att uppskatta vikt. Får hålla tummar för det också.

Var en vända på sta’n i förmiddags och då fick jag syn på ett härligt gäng. Sta’ns huvudgata ska asfalteras om och är därför avstängd. En person var publik, ett stort gäng var aktiva i projektering och genomförande. Det viftades och pekades och diskuterades. Jag antar att alla hade den bästa lösningen och kunskapen. Hoppas att de kommer till skott så avstängningen inte varar i flera dagar. De kan se till att vara klara tills jag kommer tillbaka.

Min frissa är lite fascinerad över mörkret norrut och verkar tro att hela Sverige är täckt med tundra. Hon föreslog att jag skulle ta lite foto då och då när jag är i Sverige och lägga upp på facebook. Nu är inte jag så förtjust i det där ”nu är jag här”, men några dagar kan väl gå an. Som en hälsning till de som är här nere.

Det blir nog lite ryckigt med bloggen, men jag vill inte lämna dig utan underhållning så här kommer några boktips!

Leif GW Persson: ”Bombmakaren och hans kvinna”
Det är några år se’n jag senast läste Persson, men jag minns inte att det var så här dåligt. Det är prat, prat, prat och mycket är ovidkommande. Boken är på över 500 sidor varav cirka 200 skulle kunna strykas.

Jan Guillou: ”Blå stjärnan”
Välskrivet som vanligt. Jag tycker om Guillous svit om de tre bröderna, men denna boken hänger lite i luften. Eller så beror det på att jag blir lite uttråkad av motståndsinsats efter motståndsinsats. Fast å andra sidan sett hände väl inte så mycket mer under krigsåren. Ser i alla fall fram emot nästa bok i sviten.

Arto Paasilinna: ”De oanständiga profeterna i Tibet”
Den här bara måste läsas! En hejdundrande resa, som en väldigt rolig och stimulerande lärobok i att våga, kläcka idéer, inte vara rädd för det okända, finurlighet osv. Den är så där lagom tokig och rolig hela vägen. De dagar jag läste den gick jag omkring med ett leende på läpparna. Även om man inte når sitt slutmål så kan det sluta väldigt bra, t o m kanske bättre. Och livet kan slänga en hit och dit – bara att hänga med och göra det bästa av det.

Thomas Erikson och Christina Granbom: Av jord är du kommen
Jag har tidigare rekommenderat Eriksons svit om Alex King. Här har han tillsammans med Granbom påbörjat en svit om en begravningsentreprenör. Här är det fullt med brott i den svenska vardagen i Arboga som t ex otrohet, förskingring, mord, dråp, vårdslöshet i trafik, förfalskning. Stackars kriminalaren Göransson som sitter med tre mord i knät. Och stackars Rita som försöker överleva i sitt nya liv som ensamstående med barn. Kanske allt inte är vad det tycks vara… Boken kallas för thriller, men jag tycker deckare passar bättre. Med en glimt i ögat! Och för ovanlighetens skull är det en vanlig människa som är i centrum och inte poliser. Jag ser fram emot bok nr 2 i sviten!

Kristina Olsson: flera böcker!
Då och då får jag samma ryck som många andra: tänk, om jag skulle försöka skriva en bok! Så fick jag tag i Kristina Olssons böcker och blev botad. Hon är otrolig på att bygga handlingar och överraska. Det kan inte bli bättre. Hennes böcker om Fredrika Bergman fick planeras in när mycket tid kunde avsättas för jag kunde inte släppa dom mer än korta stunder. Och Lotus blues går inte av för hackor, Mios blues tyckte jag var lite svagare.

Nu ringer det i kyrkklockorna, det är fredag och klockan är 5. Solen har börjat fundera på att gå ner så molnen färgas gula. Inte ett löv rör sig, det är lugnt och stilla. Nu ska jag ta mig en funderare över vad jag glömt och se’n gå ut och äta middag. En skön kväll önskar jag dig!

 

 

Ingen går ensam

Sorterar gamla papper inför flytten och stöter då på brev o likn från människor som inte längre finns i mitt liv eller i livet över huvud taget. De som gått vidare i livet – var finns de nu, vad gör dom? Tänkte att alla jag mött finns kvar hos mig på ett eller annat sätt, alla har lämnat sitt avtryck. Jag hör röster, skratt och ser ansikten. Minnesbilder startar fler minnesbilder och jag förlorar mig i tankar…. Och som en händelse eller fingervisning hittade jag ett urklipp:

Gråt inte för att jag är död!

Jag finns kvar inom dig alltid!

Du har min röst

– den finns i dig.

Den kan du höra när du vill.

Du har mitt ansikte,

min kropp – jag finns i dig.

Du kan ta fram mig när du vill.

Allt som är kvar av mig

är inom dig

– så är vi jämt tillsammans.

(Barbro Lindqvist)