Jag är fortfarande vid liv

Jag undrar om jag haft så här långt uppehåll i bloggen någon gång. ”There is a first time for everything” heter det visst. Allt under kontroll här på Österlen tänkte jag skriva, men det stämmer inte. Vädret är totalt bortom all kontroll. Det kan vara sol här i Baskemölla och regna i Simrishamn. Och vädret skiftar minst 2 gånger per dag. Nu har jag gett upp. Det går inte att planera något utan man får ta det som det kommer. Trist är det, det blir lite rastlöst. Skulle vara roligt med några vackra, stabila solsommardagar.

Förslag till ny plikt

När jag gått här och sorterat och fixat (min mor flyttade till äldreboende i februari så huset ska nu säljas) har ett förslag till en ny plikt växt fram. Vi har ju skolplikt som gäller från en viss ålder och mitt förslag är liknande. Jag vill inte krångla till det. Jag föreslår att det införs en rensplikt som infaller den dag pension börjar tas ut. Rensplikten innebär att gå igenom allt man samlat på sig genom åren, sortera upp, kasta osv.
Det som är lite oklart än så länge är hur lång tid man ska ha på sig (ett år verkar väl rimligt) och hur det ska kontrolleras att plikten uppfyllts. Ett gäng kontrollanter kanske! Det skulle kunna vara ett bidrag till att få ner arbetslösheten. Här uppstår plötsligen indirekta vinster! Ibland, eller rättare sagt ganska ofta, fylls jag av beundran över mig själv!

Turist i Lund

I förra veckan var jag på neurologen i Lund och passade då på att strosa omkring lite i det som var min hemstad i nästan 37 år. Många som besöker Lund gör det för att se domkyrkan och sedan far de vidare. Synd, tycker jag. Sta’n har så mycket mer att bjuda på!

Har du gott om tid och lust så följ ”Hälsans stig” som finns i flera svenska orter. Information finns på nätet, turistbyråer o likn. ”Hälsans stig” i Lund tar dig förbi olika grönområden, stadsdelar, universitetet med mera. Du får en bra och fin bild av Lund!

Har du inte lust att gå ”Hälsans stig” så leta i alla fall upp ”Nöden” som är en gammal stadsdel som just nu är full av blommande stockrosor. Besök Botaniska trädgården där du kan ha picknick på gräsmattorna, fika på caféet, spankulera omkring och njuta av alla blommor, träd, buskar. När jag var där fick jag plötsligen en bild av Kretas berg för mitt inre öga. Det visade sig att jag kommit in i en del med krydd- och medicinväxter. Några av de växterna finns vilt hemma i bergen.

Lund har en spännande historia. Var du än går i sta’n kan det hända att du under dig har en gammal kyrka eller ett kloster. Lund hade en storhetstid som religiöst centrum vilket också lockade till sig hantverkare, köpmän med flera. Besök Kulturen! Den ska jag besöka i sommar för där pågår utställningen ”Hasse och Tage”.
Och vill du känna ännu mer av historiens vingslag så besök monumentet över Slaget vid Lund.

Det finns många fina delar i sta’n och givetvis är det så att en del delar tycker jag har förändrats till det sämre. Men det behöver vi inte orda så mycket om. En sak vill jag peka på: Lund har alltid varit väldigt bra på att ha lite känsliga fingertoppar när det gäller centrum. Givetvis finns Domus-hus också i Lund, men man har inte gått fram så hårt som i t ex Malmö. Tills för några år sedan. Om du besöker domkyrkan så förvånas du kanske över den fula, insprängda byggnaden på ena sidan av domkyrkan (gå på andra hållet upp i Lundagård mot universitetet istället!). Det är Domkyrkoforum som är ett besöksforum och byggnaden delade invånarna i två läger: fult och felplacerat, fint och rätt placerat.

Foto från Lund och från en promenad i Simrishamn finns på min flickr-sida!

Läsa är roligt…eller?

Vädret inbjuder till att läsa mycket, men tiden har gått till annat. Jag har också tappat lusten lite att läsa, det känns trist. De tre senaste böckerna jag läste (varav två översatta) hade så dålig svenska så jag blev både förbluffad och upprörd. Sådana enkla saker som skillnaden mellan den/det. Det där med maskulinum och femininum, t ex ”den gamla mannen” heter det ju inte. Mellanslag före frågetecken och utropstecken. Jag har fler exempel, men nu blev jag lite nedstämd och uppretad igen så jag slutar.

Stor och viktig dag idag!

Idag hoppas jag att vädret håller sig torrt för jag ska besöka Kiviks marknad, Sveriges största marknad. Den är lite som sommarens julafton för en riktig österlening. Under mina första 54 är missade jag marknaden två gånger (förutom de första barnaåren så klart). Nu är det fem år sedan jag var där så abstinensen är stor!!

Jag ska bättra mig och inte ha så långt uppehåll i bloggen, men om solen slår till så…..man vet aldrig….  Ha det gott!

PS. Följa bloggen? Gå ner i sidfoten på detta inlägget!


Vandra med mig på Kreta!

Du kan koppla av, njuta samt uppleva mina gömda pärlor. 
Mer information på hemsidan http://inspirewiz.com
Välkommen!

 

Annonser

Lite om allt möjligt

Jo tack, datorerna har hållt sig lugna. Den nye travar på, den gamle ska tas fram ut skamvrån när jag får lust. Kan vara bra med en reserv, men då vill det till att den fungerar.

I fredags var jag ute på vandring, en ny sträcka. Det känns lite som att bryta ny mark. Det blev lite knepigare än jag trott och tog lite längre tid, men det gör det ofta när det är nytt. Man måste ha lite tid att snurra runt och stanna upp. En äldre man försökte hjälpa mig, det är en så’n situation där det känns så dumt att min grekiska inte räcker. Med gester, skratt och ett ord här och där så kunde han få mig på rätt spår igen.

DSC01335

Jaha, det ser ut att vara lite djupt…i alla fall över skorna…

DSC01338

Japp, det var ”över skorna-djupt”, men det fixar underbara GoreTex snabbt!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Vädret var fantastiskt, jag började ordentligt påklädd kl 7, men vid 9-tiden blev det byte till shorts och kortärmad t-shirt. Kom inte alls in i Ierapetra där jag trodde att jag skulle komma in. Får väl vara glad över att jag i alla fall kom till rätt stad…
(foton från vandringen på min flickr-sida)

Vädret har varit märkligt de senaste dagarna. Vi hade några dagar i förra veckan då temperaturen gick över 20 gr enligt vår lokala väderstation. I lördags gick jag i jeanskjol och bara ben. Igår höll hela sta’n på att blåsa iväg, det stormade något alldeles otroligt! Och idag blå himmel, sol och en svag vind. Det är så snabba kast så man blir alldeles förvirrad.

DSC01350

Kanske inte den smartaste idéen att ge sig ut i stormigt hav.

DSC01351

Kustbevakningen bogserar in båten till trygga hamnen.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Slutrea pågår, nästan så jag tycker att det är synd att jag dels har lite ebb i kassan, dels att jag hatar att gå på rea. Det går nog att göra en del fynd. Sparar pengarna till hyrbil i mars istället.

Läste att England ska rösta om de ska gå ur EU eller inte. Intressant. Vad händer med de engelsmän som bor del av eller hela året utomlands? Blir de illegala immigranter??

Lite uppdateringar på firmans hemsida, t ex prenumeration på nyhetsbrev och ny vandringsglimt, och nu håller jag tummarna för många vandrare. Hotellbokningarna (och då menar jag inte de hotell som har avtal med reseföretag) går trögt i Grekland, ingen verkar veta varför. En teori är att många tror att det finns massor av flyktingar överallt i landet och därför inte vågar boka. Det är ju lite tossigt för landet är så mycket större än sin östliga gräns. Vi får hoppas att bokningar sätter fart.

Det politiska läget är lite vacklande, jag har fortfarande inte lyckats få fram när det ska fattas beslut om ändringarna i pensionssystemet. Det skulle bli i februari och nu är det bara en vecka kvar. Utvärderingen av första delen av avtalet om tredje stödlånet pågår och det finns ett problem i form av att intäkterna måste öka, men hur mycket kan man höja skatt när folk känner att de inte får något tillbaka? En intressant artikel för den som vill läsa mer finns här.

Jag har sett avsnitt 2 av Simon Reeves tv-reportage om Grekland, men det får jag återkomma till i veckan. Nu ska jag laga middag!

 

Igår och idag

Igår

Ännu en härlig vandringsdag uppe i bergen! Gav mig iväg med buss från Ierapetra när det ännu var mörkt för att få njuta av soluppgång. Det är inte dumt, det! Däremot var det dumt att jag i övermod lämnat jackan hemma, den hade varit skön i morgonkylan. Lite bävan inför första sträckan för den är ganska jobbig, men det gick ganska lätt. Årstiden betyder mycket för energiåtgång.

Kom upp till kloster och liten munk öppnade kyrkan så jag fick gå in en stund. Delade kanelgifflar med klosterhund, kräsen klosterkatt valde att bara titta på med förfördelad min. Fortsatte uppåt och se’n blev det bara för varmt med vandringsbyxor så på med shortsen. Inget filmförsök idag utan jag fick idén att ta foto på mig själv som omväxling. Oj, oj, oj. Den där självutlösaren. Och vinkel på kameran. Ska jag vara utan huvud eller utan ben….men två foto blev det i alla fall.

Kan inte få vackrare fikamiljö, du skulle sett utsikten! (vore dock roligt med fötter...)

Kan inte få vackrare fikamiljö, du skulle sett utsikten! (vore dock roligt med fötter…)

DSC01232

Ja, så här kan man ha det på vandring i februari!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Knöt ihop två vandringsleder trots att jag fick gå en bit på getstig, men det gick bra. Hittade lite fler vårtecken och stod en stund och lyssnade på ett mandelträd. Deras blommor är för mig ett tecken på att våren knackar på. Det var ett väldigt surrande av olika sorters flugor, getingar och bin bland blommorna. Även min favorit, det stora vackra biet som låter som en helikopter, var där, t o m flera stycken. Och våryra fjärilar dansade omkring, så ock några trollsländor. Rovfåglar ser man inte ofta på vintern, men ett par bjöd på vacker segelflygning idag.

När jag var nästan nere slog mig en tanke så hårt så jag nästan gjorde en frivolt! När jag hösten 2013 började blogga och beslutade att sälja och flytta kunde jag aldrig ana att jag skulle finnas med på en lista över ”de bästa resebloggarna”. Och att jag nu bott här i snart 2 år. Två år!?! Det är otroligt hur livet kan fara runt med oss!

Det blev lite vettigare foton också – de finns på min flickr-sida!

Idag

Startade dagen full med energi efter de två vandringsdagarna. Skulle börja med några ärenden och se’n jobba igenom en lista och få massor gjort idag. Därav blev intet! Jag möttes bara av stängda dörrar överallt. Grekland har idag generalstrejk, landet står stilla. Jag var här våren 2012 när det var många strejker, men jag har aldrig sett sta’n så stängd som den var idag. Jag blev alldeles förvirrad och alla goda intentioner flög sin kos. Vi tänkte ta en fika, fick köra ut till en by. När vi kom tillbaka hade några tavernor öppnat så vi kunde ta en långlunch.

Strejken gäller den förändring av pensionssystemet som regeringen vill införa. Jag går inte närmare in på vad de vill förändra för då måste jag förklara hur det fungerar idag. Och det är inte så enkelt kan jag säga. I alla fall inte för en svensk. Pensionssystemet här skiljer sig ganska mycket från det vi har i Sverige. Problemet för regeringen är att de sitter i kläm mellan avtalet med långivarna och det grekiska folket. Regeringen har bara 3 rösters majoritet så i värsta fall kan detta bli en fråga som fäller regeringen. För att göra läget lite mer spänt så är det nu i februari dags för den första avrapporteringen till långivarna, representanter ska ha anlänt till Aten i början av veckan.

Jag såg i ekathimerini.com att polis ingripit i Aten med tårgas mot ett demonstrationståg. Hos oss var det möte på torget i förmiddags, annars lugnt. Så om media i Sverige påstår att det varit oroligt i Grekland idag så stämmer det inte riktigt. Bara så du vet.

Ja, nu är klockan snart halv sex så det lär väl inte bli nå’t gjort idag. Tur att det kommer en ny dag imorgon!

PS. Det är 2 tävlingar: en jurytävling och en läsartävling. Juryn har tagit ut sina finalister, där är inte min blogg med. Läsaromröstningen pågår t o m 14 februari så klicka på bilden för att rösta:

travelmarket

På jakt efter våren, lite övrigt å filmtajm!

Så blev det vandring idag! Över en vecka sedan sist så det kändes gott. Tänkte ta en liten titt på hur långt våren kommit. För ovanlighetens skull styrde jag kosan österut. Det är lite besvärligt att vandra där borta för bussen går längs kusten och ingen buss upp i byarna. Förklarade för chauffören var jag ville hoppa av och det fixade han, så klart.

Det är brant och jobbigt i närheten av ravin, men jag hade glömt hur mycket. Efter cirka 40 minuters pustande och strävande uppåt saknade jag en vandringsledare. En så’n är bra att ha för att inte gå vilse, kan berätta om området och det känns säkert. Men jag kom på en annan fördel: vandringsledaren känner till sträckan och kan ge info som t ex ”det är brant i cirka 20 min till, se’n får vi en sträcka medlut”. Där stod jag nu och funderade över om jag skulle gå ner igen eller fortsätta.

Givetvis fortsatte jag och med hjälp av papperskarta och gps på mobilen tog jag mig runt den vandring jag planerade igår kväll. Det finns alltid utrymme för improvisationer och lite tid för felaktiga svängar. Stundtals ingen täckning, då är jag glad över att jag kan läsa en papperskarta. Och landskapet.

Våren, då? Först några ord om ”vår”. Jag tror att man får akta sig lite för att överföra svenska vårtecken på en annan plats. Halva jag skulle idag med tanke på temperaturen och vädret säga att det nästan var som en majdag. Den andra halvan av mig, som ställt om till årstiderna här, säger att vi är i slutet av vintern. Vädret är ostadigt, det är kyligt på nätter och tidiga morgnar, jag fick lite vind från nordost idag och den var inte skön. Naturen har kommit ungefär lika långt som ifjol vid denna tiden. Jag kan se ett problem: det är torrt. Väldigt torrt. Vi har glidit in i den månad som statistiskt sett är Kretas blötaste. Jag hoppas att vi får många regndagar under februari. Nu kanske jag får löpa gatlopp med ilskna greker efter mig som ännu inte skördat alla sina oliver, påhejade av en skara utlänningar som flyttat ner för det fina klimatet. Men vi behöver nederbörd nu för senare kommer den inte.

Kom ner till landsvägen en stund innan bussen skulle komma. Bra tajming! Kunde inte hitta någon busshållplats, men det ordnar sig väl, tänkte jag. En kvinna kom och pratade, jag tror att min språklärare skulle bli nedslagen om han sett mitt hjärnstopp. Hon ville bjuda på kaffe, men det gick ju inte för nästa buss gick inte förrän 2 timmar senare. Så kom bussen, jag viftade, han skakade på huvudet och viftade med handen. Jäklar! Men stannade en bit bort! Aha, han kunde inte stanna precis där jag stod! Full fart på de trötta benen och upp på bussen. Perfekt!

Hem, duscha, kaffe och macka, skön stund i soffan – så gott!

För övrigt gånger 2

Det första är att vi har en spännande månad framför oss. Det har börjat med strejker, bl a färjepersonal vilket betyder inga leveranser till Kreta. Än så länge inga problem, men drar det ut på tiden så kan det t ex bli lite luckor på hyllorna i butikerna. Lantbrukarna är superirriterade, stoppar till vägar över hela Grekland med lantbruksmaskiner. Det blir inte så respektingivande med de små maskiner som finns här på ön, annan stil uppe på fastlandet med stora traktorer o likn. Fler har varslat om strejk och det det gäller är den reformering av pensionssystemet som regeringen ska besluta om denna månaden. Beslutet är avgörande för fortsatta låneutbetalningar från långivarna och det är avrapporteringsdags också i denna månad. Jag ska försöka hålla ett öga på utvecklingen och återkommer. En bra sammanfattning av läget finns i detta inlägget på bloggen Politik i Grekland.

Det andra är att jag igår kväll av en slump upptäckte att min blogg kommit med på en lista i Expressens del ”Allt om resor”! Så glad jag blev, alltid roligt med uppskattning. Under rubriken ”De 12 bästa resebloggarna just nu” är jag med som nr 9. Det här kan jag leva på ett tag, ger inspiration och lust framöver. Och den jag ska tacka är givetvis min vackra, fina plats på jorden, mitt hörn av Kreta.

Har lagt upp några foto på min flickr-sida. Och jag har vågat mig på något nytt: en video! Jag är ingen filmare och är osäker på om jag ska jobba vidare med det. Försöka bli duktigare och lära mig lite enkel redigering. Vad tycker du? Du hittar videon här https://youtu.be/T4PxzNjGChw Jag har inte lagt på någon musik eller tagit bort ljudet. Tänkte att du, förutom att se det vackra landskapet och vyerna, skulle få lyssna på tystnaden.

Nu ska jag fixa en snabb och enkel middag för att sedan förbereda och packa för morgondagens vandring. Shortsen ska med imorgon så jag bör nog kontrollera nedre delen av benen, behöver nog en ordentlig kalhuggning. Brukar inte möta någon uppe i bergen, men vem vet, dumt att chansa. Som de säger i reklamen: ”Plötsligt händer det…”

Ha en skön kväll!

Klicka på bilden för att rösta:travelmarket

 

Möte med man med livsöde

När jag flyttade ner förra våren och började gå mina morgonrundor fick jag syn på en man och hans hund på stranden. Det var på håll, men jag kunde se att både mannen och hunden hade höftproblem. De klädde varandra skulle man kunna säga.

Så kom den varmaste sommaren på 20 år och morgonrundor var ett minne blott. Under hösten såg vi varandra då och då och började hälsa. Den värsta vintern i mannaminne särade på oss igen och i våras hade vi olika tider. Dvs jag var inte uppe och ute i ottan.

Jag har under denna tid kommit underfund med var han bor och att han är engelsman. När jag ska upp på sta’n passerar jag ofta hans hus där dörren antingen var stängd eller öppen för vädring och då nickade vi till varandra ibland. Ofta hördes musik eller något som lät som TV eller radio. Kanske han tycker om att titta på film, vad vet jag. Av någon underlig anledning fick jag för mig att han lever ett ganska ensamt liv, men det kan ju vara rikt och bra i alla fall.

För två veckor sedan sågs vi för första gången i super market, hälsade och han sa:
– Om jag hade visst att du skulle hit kunde jag skickat med min handlelista! (fast han sa det på engelska, alltså…)
Vi började prata vid bananer och potatis på hörnan av grönsaks- och fruktdisken. Vilka öden människor går och bär på! Ibland hör man ”alla har sitt” och det stämmer verkligen.

När han gjorde lumpen i engelska marinen (eller flottan – jag är inte så bra på att skilja på dom) var han bl a i Iraklion, det var hans första besök på Kreta. Han och hans fru besökte Elounda 4-5 gånger i slutet av 90-talet och bestämde att de skulle pensionera sig här. (för er som inte bor på Kreta kan jag berätta att Elounda ligger norr om Aghios Nicholaos som ligger öster om Iraklion)

Sagt och gjort! De hittade ett hus på internet i staden Ierapetra (japp, det är där jag bor) där de aldrig varit. Som han sa:
– Vi visste inte ens att staden fanns!
De köpte huset utan att ha sett det i verkligheten och det blev dags för pensionering och flytt. De kom på plats, men två månader senare dog hans fru i cancer. De visste att hon var sjuk, men inte att det var så illa eller att det skulle gå så fort. Hon begravdes på kyrkogården i Ierapetra och dit går han 1-2 ggr i veckan.

Nu har han bott i sitt hus i 12 år, hans barn tycker att han ska flytta tillbaka så han inte är så ensam. Själv sa han:
– Mitt liv är kanske lite tråkigt, men jag har det bra. Och du vet, en gång valde hunden mig och nu är hon för gammal för att flyga så inte kan jag flytta.

Ibland när jag går förbi ligger hunden på terassen, dörren är öppen och han sitter och läser. Då hojtar vi till varandra, det kan låta så här:
– Hello Harry! It’s hot today!
– It’s bloody hot! We need rain.
– That would be so nice. Have a nice day!
– You too!!

Vi löser inga världsproblem, men vi ser varandra.

Människor och möten

Roligt att träffa digitala vänner i verkligheten, så att säga. Det har jag gjort några gånger och igår var det dags igen. Ett par från Frankrike som funderar på att bo halva året på Kreta om 5-6 år när de pensionerar sig. De har under några år bott på och besökt olika orter på ön. Klokt! Nu var det dags för Ierapetra och efter fika och promenad så verkade de pigga på ett längre besök nästa år. Kul! Jag kanske kan få jobb på kommunen med tjänsterum på stadshuset.

När vi traskade runt i gamla sta’n höll vi på att rinna bort. På kvällen förflyttade jag min trötta kropp till taverna vid havet, beställde in kallt vin och dito vatten. Se’n fick havsbrisen göra resten. Å, så skönt! Tittade lite på folk, alltid roligt.

Två svenskar var där, men jag gick inte fram till dom. Man vill ju inte störa och vi svenskar har ju så stor privat sfär. Vill inte heller framstå som nå’n besserwisser eller verka stöddig eller oförskämd. Det lustiga är att om man ska utgå från vad man själv uppskattat så hade jag blivit jätteglad om nå’n kommit fram, pratat och gett en massa tips när jag är nå’nstans. Men som sagt…..

En familj kom in och satte sig vid bordet bredvid mig. Jag blev så där läskigt fascinerad av dom, så där du vet så det är svårt att låta bli att titta. När de beställt mat satt alla 4 och pillade på sina mobiler. Alldeles tyst vid bordet. Så kom maten in, mobilerna las ner, de åt och pratade nästan inte alls. Då och då kollade några av dom sin mobil. Så betalade dom och gick. Jag är medveten om att vi alla är olika, men är det så tokigt att vara lite närvarande i det härvarande!?

För övrigt blir jag snart tokig. Har varit på stranden idag, fläktade skönt. Prognoserna för imorgon säger 36 grader respektive 38 grader. Detta är bara för mycket. Blir stranden imorgon igen. Och om ni inte hör nå’t från mig eller om det kommer förvirrade blogginlägg så är det bara hjärnan som kokt. Över.

Ekonomiskt snille – inte jag, inte!

7 november 2013
Som arbetslös lever man under knappa ekonomiska förhållanden vilket jag skrivit om tidigare. Plötsligen har man utvecklat en spårhunds förmåga att hitta ordet ”gratis”. Ögonen skärps för att upptäcka ”rabattkod”, ”erbjudande” osv om så’nt man ändå skulle köpa. Impulsshoppa – vad är det?

Jag har alltid varit en sorglös, ansvarslös individ när det gäller att vara ”förståndig” = spara eller så föddes jag bara i fel familj. Det började bra med sparande under uppväxten, men det var enkelt. Hur mycket vetorätt har ett barn och hur mycket pengar kan man spendera i en lanthandel i en liten by på Österlen? Jag har alltid sett pengar som ett medel, ett verktyg för att kratta manegen för att underlätta tillvaron och leva ett bra liv. Just nu, alltså, inte ”sedan”.

Den ”förståndige” sparar ”för det kan vara bra att ha”. Vad är det för målbild? Ingen som triggar mig i alla fall. Fast jag måste säga att nu när ekonomin går back varje månad så hade det varit gott med lite sparat. Nä, det hade det förresten inte alls! Att spara år ut och år in för att se’n se det rinna iväg på hyra, mat o likn för att få det att gå ihop? Usch, så surt. Korttidsspara till ett bestämt mål kan jag däremot, då är det tagelskjortan på!

Så det säger sig själv att pension inte är mitt största intresse, jag har en kluven inställning till åldrandet. Som de flesta andra vill jag ha möjlighet att leva någorlunda bra när jag är gammal, men det hjälper inte med pengar om man t ex inte kan gå, se eller minnas. Åren går så det rycker onekligen närmare, men det enda jag vet är vad jag har för förutsättningar idag. Givetvis färgas inställningen också av vad som hänt och händer människor i ens närhet.

Som Piraten bättrar jag mig på det yttersta så idag har jag haft karlbesök (bara det!) som pratat pension och avsättning – det var en gratiskonsultation! Han ska se över alla delar i min pension och vi ska ha möte igen i slutet av månaden. Skulle tro att jag får lite olika alternativ att ta ställning till, känns bra eftersom jag inte har någon motivation att gräva i det här på egen hand.

Men jag känner mig lite rådvill! Det brukar sägas att det är viktigt att se helheten, att väga in alla faktorer i ett beslut. Kommer jag att uppnå pensionsålder eller blir jag 90 år? Hur många friska och krya år får jag? Finns pensionärsrabatt, färdtjänst och fria hjälpmedel? Vem kan jag konsultera (helst gratis!) för att få den informationen?