Vandrande funderingar

I kontakt med vandrarkunder, både presumtiva och reella, får jag ta emot frågor och tankar som sätter igång funderingar hos mig. En del resulterar i korrigeringar av vandringar, bokningsrutin med mera. En del är mer övergripande och just nu snurrar det runt funderingar kring vad jag egentligen sysslar med, hur nå ännu fler människor och hur hantera etiketter.

I vandringsvärlden finns vandrare och vandrare. Jag hör till dagsvandrarna som återvänder hem eller till hotell/lägenhet på kvällen. Den andra gruppen är de som kombinerar vandring med friluftsliv, dvs de lagar mat och sover över ute i naturen. Det vi har gemensamt är att vi tycker om att vistas i naturen, få upplevelser och koppla av.
Det finns också frågan varför man vandrar. Jag hör till de som gör det för avkopplingen, naturen, hämta energi, få frisk luft, må bra. Det finns de som ser prestationen som det primära, t ex hur långt man kan gå på en viss tid, hur svårt väder man kan klara av.
Det verkar också finnas de som har en lista över vad och var man ska vandra. Och det finns de som åker på vandringsresor, men inte vandrar annars. Ingen av dessa tilltalar mig så jag vet inte vilka leder eller toppar man ska vandra och jag är så gripen av själva vandrandet att jag gör det året om.

Inget av det jag nämnt så här långt är något bekymmer för mig. Det går inte att säga att den ena naturupplevelsen är bättre än den andra. Det enda jag funderar lite över ibland är de som åker på vandringsresor, men inte vandrar regelbundet. Jag kan tycka att det är väldigt synd att inte uppleva sin närmiljö och att regelbunden vandring kan ge så mycket i en jäktig tillvaro. Dessutom tycker jag att det skulle vara jobbigt att vandra i flera dagar efter ett långt uppehåll. Samtidigt är vandringsresor bättre än inget vandrande alls och chansen finns att bli biten!

Problemet för mig ligger i andra änden. ”Vandra” börjar bli urholkat i svenskan och betyda lite vad som helst. Promenad, långpromenad, gå en runda, gå en tur osv är uttryck som jag ser alltmer sällan. Det verkar som om allt är att vandra. Det här gör det svårt att marknadsföra vandringar då det kan bli ett stort gap mellan förväntningar och vad som erbjuds.

Jag tycker inte att man vandrar när man går en promenad eller en långpromenad. Vandra är inte bara att gå – det inbegriper så mycket mer som närvaro, naturupplevelser, koppla av med mera. När man hänger ryggsäcken på ryggen och snörar på skorna för att vistas i naturen omkring 4 timmar är man ute på en halvdagsvandring, tycker jag. Någonstans där går gränsen för mig. Det behövs tid för att varva ner och lägga i vandringsväxeln, skifta från jäkt och problem till att uppleva och njuta av det som finns runt om, tömma skallen och bara ta in här och nu. Sedan ska man vistas i det där tillståndet ett tag för att efteråt känna sig utvilad och full av energi.

Jag kan mycket väl gå långpromenader med den som så önskar, men då kommer jag att kalla det för det. De är en väldigt bra inkörsport till vandring och kan jag hjälpa och inspirera fler till att ta steget vidare till vandring så gör jag gärna det.  I mars gick jag en långpromenad med en riktig stadstjej som efteråt sa att hon ville prova längre sträckor.

Som vandringsledare är det omväxlingen mellan olika kunder som är givande och att få berätta om den här ön, lite historia och annat som det finns intresse för. Andra ögon kan öppna mina ögon för saker som jag inte sett även om det är en vandring jag gjort många gånger. De senaste dagarna har jag haft förmånen att ha ett par vana alpvandrare som kunder och då visa den kretensiska våren i det omväxlande landskapet. En annorlunda natur än vad de är vana vid och som de verkade uppskatta och njuta av. Vi pratade också om hur bra det är med organiserad vandring bl a för att inga dagar blir bortkastade, slippa planering, kunna koppla av helt, få se platser man inte hittat själv.

Det där med etiketter på olika saker fascinerar mig dels rent språkligt, dels varför de behövs. Vi kan inte försöka vara närvarande i det härvarande utan det ska kallas mindfulness. Vi kan inte göra flera saker på en gång eller ha många bollar i luften utan det ska kallas multi tasking. Och på tal om det verkar vi ha svårt för att ”bara” göra en sak utan flera saker ska kombineras även när vi är lediga. När man är ledig vill man väl koppla av fast det heter ju relax och det finns t o m relax-avdelningar. Vill vi vila kropp och själ söker vi inte ensamhet utan då åker vi på retreat. Det finns många exempel. Det som jag finner lite lustigt och märkligt språkligt är varför vi så ofta tar till utländska ord. Varför behövs de här etiketterna och blir det vi avser bättre, finare och mer upphöjt om det är utländska ord? Något att fundera över!

Nu har det dykt upp även inom vandring. Angeliqa Mejstedt har i vandringsbloggen.com lanserat uttrycket hikefulness:

Hikefulness är ett ord som inte finns i någon ordbok. Men alla som upplevt naturen på nära håll kan relatera till den känslan som uppstår när solljuset faller precis rätt mellan träden, vinden får löven i trädkronorna att rassla och du drar in doften av våt jord och mossa efter ett sommarregn. Det kan vara den där stunden efter en lång vandringsdag när du sätter dig ned vid vattenbrynet, tänder en brasa och ser lågorna dansa under månskenet. När livet för en stund är helt fulländat. När det inte finns något igår eller något imorgon. Bara här och nu. Hikefulness.

Jag tänder ingen brasa, men sätter mig ofta och bara njuter av det som finns omkring mig så definitionen, som är bra, stämmer in även på en dagsvandrare. Men behövs etiketten? Och varför engelska? Jag är lite tudelad. För en del av mig tänker att om det nu ska vara så svårt att nå ut till människor med vandring och naturupplevelse så kanske det behövs ett uttryck som kan tävla med alla de andra. Jag får väl gå och suga på det ett tag!

Kanske jag tar lite ledigt från funderingar för nu är vi i påskveckan. Kommer mer om den framöver i bloggen. Jag hinner inte med eller känner till alla traditioner så undrar du något om påsken i Grekland så googla, men tänk på att det finns lokala skillnader så lägg till Kreta. Det blir min fjärde påsk här och jag lär mig något för varje gång. I år ska jag inte köpa något påskbröd (dyrt och smaklöst), men försöka komma ihåg att köpa en ljuslykta (till vad får du veta om några dagar).

Ha det gott!


Vandra med mig på Kreta!
Du kan koppla av, njuta samt uppleva mina gömda pärlor.
Mer information på hemsidan http://inspirewiz.com
Välkommen!
PS. Berätta när du bokar att du läser bloggen så får du 15 % rabatt!

 

Annonser

Avslöjande av allmänt intresse

Först och främst: min lärare i grekiska såg blogglänken på facebook i måndags och skickade mig rättelse. Det heter inte Καλή Αύγουστο utan Καλό Αύγουστο eftersom det är maskulinum och ackusativ å så’nt. Man lär i många olika situationer, det här sitter nu etsat i mitt språkminne.

Jag är lite upprörd idag. Det har varit en väldigt varm, men produktiv dag så det är ok. Stängd dörr, AC igång så kan man få mycket gjort. Kan faktiskt klappa mig själv på axeln!

Det jag är lite upprörd över är inget världsomstörtande, men jag tycker mycket, mycket illa om att bli lurad. Man skulle kunna säga att jag hatar lögner även om hatar är ett starkt ord. De där små vita går väl an eller lurad lite på skämt och jag är medveten om att det kan vara en svår gränsdragning mellan vita, skämt och resten. Men det är inte det detta ska handla om.

bitcointalk_org

Bild från bitcointalk.org

Till saken! Har du nå’n gång tittat på ett program från BBC och undrat ”hur kan de veta det?” eller ”var kom han ifrån?”? Jag menar inte de gånger du slumrat till eller hämtat mer kaffe eller gått på toa. Nej, jag menar när du hängt med och inte missat nå’t. Det har hänt mig då och då. Ibland har jag tänkt att kanske manusförfattaren missat i tanken eller att klipparen farit fram lite för hårt. Nu vet jag varför det kan bli ”konstigt”!

Jag har följt en av BBC:s bästa serier genom tiderna, ”Musketörerna”, som konstigt nog i Sverige fått en undanskynd plats på någon märklig tv4-kanal och har sänts nästan samtidigt. Serien har varit så bra att när jag sett ett avsnitt på BBC har jag använt tv4play som repris. Så man kan säga att det liksom blev som om jag la avsnitten bredvid varandra. Och det var då jag upptäckte det!

BBC har inte reklam och avsnitten är 55 minuter. TV4 har reklam och avsnitten är 52 minuter. Tre minuter har alltså klippts bort. Först tänkte jag att det kanske är så att man väljer vissa scener för engelsk publik och tar bort eller lägger till för internationell publik. Det vill säga att det skulle finnas två versioner (ungefär som många amerikanska filmer, men det visste du väl?). Så är det inte utan ”någon” går in och klipper lite här och där för att reklam ska få plats. De scener som är bortklippta kan kanske tyckas små och oviktiga, men de innehåller information som behövs lite längre fram. Annars sitter man där och undrar ”hur kan de veta det?” eller ”var kom han ifrån?”.

Så i många fall blir vi lurade på konfekten! Hav tröst, det är inte oss det är fel på. Såvida vi inte slumrat eller hämtat kaffe eller varit på toa.

Nu är serien slut, dessutom ett dåligt slut men så blir det väl ofta när man inte vill att något bra ska ta slut. Det blir tomt utan alla rollfigurerna, de urduktiga skådespelarna (många av dom är unga och på väg uppåt), dräkter, humor, spänning……suck……

VANDRA PÅ KRETA!
Kickstarta hösten eller ta en paus!
Njut av landskap och natur, låt tankarna flyga, vila och få energi!

Mer information på hemsidan http://inspirewiz.com
Berätta att du läser bloggen när du bokar, det ger dig 15 % rabatt!

Välkommen att vandra! 

 

Het lördag

Vinden. Har. Lämnat. Oss. Gick upp till marknadsområdet mitt på dagen och det var inte nådigt. En pratstund, lite vin och meze, så hem och stupade i soffan. Alla pustar.

Igår kväll en god bit mat i trevligt sällskap nere vid strandkanten. Då hände det som händer ibland och som är så speciellt och vackert, det går inte att fånga med kameran. Sent kom den precis över horisonten, den röda månen. Jag har aldrig sett det i Sverige, det måste ha att göra med närhet till ekvator och planeternas placering mm. Ibland ligger den kvar strax över horisonten och blir bara större och större, fortfarande röd. Ibland gör den som igår, dvs stiger litegrann, har till slut ett så intensivt gulaktigt sken sken att hela horisonten blir upplyst. Magiskt!

Jag vet att det finns sidor på internet som sparar ner på datorn att man varit där, Google ”minns” och det styr sedan vilken reklam man ser. Obehagligt och irriterande, men inte mycket att göra åt. Nu blev det plötsligen riktigt kusligt! På en sida fanns dök det upp banners på sidorna med reklam för Raid! Hur vet datorn att jag haft myror och köpt Raid? Det är som spionage eller en thriller. Kanske en internationell konspiration! Kan mina tankar och gärningar färdas i luften och fångas upp på nå’t sätt? Eller var det bara en tillfällighet? Hm…..

Jag hade filmkväll i torsdags och tyvärr blev det en besvikelse. Filmen var ”En man som heter Ove”. Lassgård ligger i facket ”favoritskådespelare” och Backman i facket ”favoritförfattare”, men det fungerade inte. Det jag beundrar med Backman är hans förmåga att skildra både det komiska och tragiska i livet, han balanserar ofta på en fin linje mellan de båda. Det gör att man ömsom skrattar, ömson gråter när man läser hans böcker. I filmen blev Ove bara en tragisk och sorglig typ. Dessutom blev det helt fel på slutet då viktig detalj uteslutits. Läs boken! Och de andra böckerna han skrivit!

Ibland när det varit skadegörelse på svenska kyrkgårdar sägs det att det beror på att vi blivit så profana, att inget längre är heligt och att det aldrig skulle hända i andra länder. Vad sägs om ett kapell där flaskor var sönderslagna på altaret och ett annat där avföring (jo, du läste rätt) var utsmetat på altare och ikoner? Det hände vid en by en bit ifrån Ierapetra. Som så ofta vid förstörelse förstår jag inte varför. Finns det ett budskap, vad är meningen eller syftet? Bristande respekt för andra och egen maktlöshet är kanske orsaken.

Väldigt snabba är vi ibland med att dra slutsatser. Därför tycker jag om theguardian.com när de rapporterar live från någon händelse. Det är fakta, källor redovisas, om en nyhet är bekräftad eller inte skrivs ut. Så är det också idag efter den tragiska händelsen i Tyskland igår. Med en gång var det kommentarer och uttalanden, t o m från ledande personer, om denna ”terroristhandling”. Då beundrar jag personer som Hans Brun: ”I det här läget måste man ha is i magen och invänta mer information.”

Nu får det bli helgläge! Ha en skön och fridfull sommarhelg!

 

VANDRA PÅ KRETA!
Kickstarta hösten eller ta en paus!
Njut av landskap och natur, låt tankarna flyga, vila och få energi!

Mer information på  hemsidan http://inspirewiz.com
Berätta att du läser bloggen när du bokar, det ger dig 15 % rabatt!

Välkommen att vandra och Καλώς ορίσατε till Kreta!

Mellandagstankekorn

Lite mellandag idag, ska snart hämta hyrbil för de sista dagarnas aktiviteter. På lördag är det dags att åka hem till den vackra ön med sitt magiska ljus, sköna natur, underbara och gästvänliga människor…osv…! Det far runt en massa tankar och känslor, men det får jag reda ut senare. Jag kan i alla fall konstatera att den stora förändring jag gjorde i april var helt rätt, jag hamnade där jag vill och ska vara.

Lite andra tankar som far runt idag:
Slog på tv:n en dag och hamnade i slutet på ett amerikanskt program där de gjorde om ett rum och en trädgård. En plats i trädgården där familjen skulle kunna umgås utrustades med soffa och vädertålig tv. Pappans reaktion var att ”så härligt att sitta där hela familjen en fin sommarkväll och titta på tv”.
Jag anser att tv har oförtjänt dåligt rykte, det finns många bra, informativa och underhållande dokumentärer, reportage, historiska serier, filmer o likn. Se’n finns det mycket skräp som kan ersättas med att läsa en god bok, gå en promenad eller göra nå’t annat. Det trista med tv tycker jag är att det snart står en apparat i varje rum och nu tydligen även i trädgården. Folk pratar så mycket om stress och ont om tid – vill vi verkligen lägga så mycket av vår tid på tv? Nog finns det annat en familj kan göra en fin sommarkväll än att titta på tv i trädgården! Kanske prata med varandra?

En reklam svischade förbi som informerade om att ”nu erbjuder vi bredband som är snabbare än alla våra konkurrenter”. Kan man annat än skratta? Vår jakt på att ”vinna”, ”spara” tid och att allt ska gå så fort som möjligt kanske resulterar i att den digitala världen blir nervös eller irriterad på den långsamme användaren. Eller de kanske hittar på egna sökningar eller aktiviteter när de får vänta för länge på oss. Vem styr vem?

Åka buss och tåg är väl inte direkt buskul, men det är ett ypperligt tillfälle till både roliga och intressanta observationer av våra medmänniskor. Både i stort och smått. Mobilsamtal och samtal som man inte vill lyssna på men inte kan undgå att höra. Originella klädstilar, stökiga individer, roliga ungar. Eller t ex varför så många saknar nacke. Ja, jag menar inte att de är nacklösa utan att de saknar medvetenhet om nacken. Ansiktet sitter på plats, ofta omsorgsfullt sminkat, lugg och sidor kammade och fixade. Och nacken ser ut som ett kråkbo! Visst är det konstigt!? Kan det vara så att det man själv ser i spegeln är det man tror att andra ser och glömmer bort resten?

Systern ska flytta, hade besök av persiennfirma en dag. Det var lite problem med den nedre delen av fönstren för persiennsnören får, enligt nya regler, inte hänga för långt ner – visste du det? Hur många regler orkar vi med och visst känns det lite petigt om man jämför med andra samhällsfenomen? Eller?

10298970_10154754060230641_6049416057550250015_n

Foto från www.visitgreece.gr