En önskan om hjälp…nej, ett rop på hjälp!

”Liten tuva stjälper stort lass” heter det. I mitt fall var det gammal, sliten sko som på morgonrunda sprack bak i hälen på insidan. Det kändes lite konstigt och när jag kom hem upptäckte jag det största skoskav jag nå’nsin sett! Inte djupt, men brett. Skor är inte att tänka på trots Compeed, tur att vädret tillåter sandaler. Det värsta är att jag nu påtvingats ett vandringsuppehåll. Funderat över vad jag kan sysselsätta mig med. Läsa, sova, kontorsarbete, äta. Så dök fönsterputsning upp, men då bytte jag spår och tänkte på nå’n annat. Kommer jag att vara frustrerad om några dagar? Är det tur att jag lever ensam??

I min livsmedelsbutik (ja, jag äger den inte, alltså…) kom stor tomte och lite andra prydnader upp för lite mer än en vecka sedan. Sol, blå himmel, sandaler, kortärmat, shorts, grekisk musik i högtalarna = julstämning? Inte ett smack. Men jag misströstar icke! I månadsskiftet blir det några dagar i Skåne och julbord är bokat. Några julmarknader ska också hinnas med. Vi har många mysiga julmarknader i Skåne. Du har säkert också julaktiviteter av olika slag nära dig. Stöd och njut det lokala!

Så är vi framme vid ropet på hjälp!

Du som följt bloggen ett tag vet att jag skrivit en bok som nu är iväg på genomläsning innan den ska gå till förlag och försöka bli publicerad (spännande och skrämmande…). Dags för nästa projekt! En av mina grekiska vänner tyckte att jag skulle skriva en guidebok på svenska om östra Kreta. Tanken var väl att locka hit fler skandinaver. Av flera anledningar tänker jag inte skriva någon guidebok. Jag tänker skriva och samla en hop berättelser (noveller eller kåserier eller artiklar låter så pretentiöst; lite över min förmåga) hämtade från mitt liv på Kreta. Så den skulle väl kunna heta Mitt Kretaliv eller nå’t i den stilen.

Nu behöver jag din hjälp med urval och inspiration! Vad skulle du vilja läsa i en så’n samling? Vad tycker du absolut ska vara med? Jag tänker mig en blandning av fakta, allvar och humor – vad tycker du om det? Ska jag plocka in några av mina foton? Finns det kanske något blogginlägg som du tyckt om och gärna skulle vilja läsa mer om?
Alla synpunkter mottages tacksamt! Du kan skriva nere i kommentar eller skicka e-post till ia.lofquist@live.com.

I nästa vecka kommer ett inlägg ”nyhetsbulletin” med bl a översvämningarna i en del av Aten.
Ha en skön och fridfull helg!

Följa bloggen? Gå ner i sidfoten på detta inlägg!


Kom och hälsa på!
Vandra med Ia på Kreta så får du träffa mig och mina vänner. 
Koppla av, njut av naturen, landskapet och vackra vyer.
Mer information http://inspirewiz.com
Välkommen!

 

 

Annonser

Ur verkliga livet

Två historier ur verkliga livet: när det kör ihop sig i kubik och när det bara flyter på. Eftersom det handlar om hyrbilar kanske det passar bättre med ”backa med handbromsen åtdragen” kontra ”gasa i högsta växel”.

Söndag den 27 augusti och dags för hemresa från Kastrup, men först lämna hyrbilen i Malmö. Den ska lämnas kl 11 och jag gillar att vara ute i god tid. Jag är framme strax efter kl 10 vid hyrbilskontoret på Gasverksgatan där jag hämtade ut bilen. Det regnar, kontoret är stängt men det sitter en lapp att nycklar ska lämnas i nyckelinkastet och en pil som pekar åt höger. (dåliga foton, jag vet, de är tagna med mobilen i regn och irritation…)

Det finns inget nyckelinkast. Jag går runt byggnaden, inget nyckelinkast. På lappen står också ett telefonnummer som jag ringer. Då kommer jag till ett automatiskt meddelande om öppettider som meddelar att det är stängt på söndagar. Jo tack, jag är väldigt medveten om det. Alltför medveten.

Jaha, vad gör jag nu? Gott om tid till flyget på eftermiddagen så det behöver jag inte tänka på. Jag har inte lust att betala för ett onödigt extradygn, alltså måste detta lösas före kl 11. Funderar ett tag på att bara lämna bilen, kasta in nycklarna i en brevlåda (som hade texten ”OBS! Inga bilnycklar här!!”) eller lägga under golvmattan på förarsidan. Men tänk om någon tar nycklarna och snor bilen? Då skulle jag vara ansvarig. Trots regnjacka börjar jag bli blöt, framför allt om fötterna, och i takt med att blötan blir blötare tilltar irritationen.

Konsulterar internet på mobilen, får tag på ett telefonnummer till ett Avis-kontor i Malmö – abonnemanget upphört. Hittar ett annat kontor som ska öppna kl 12, ringer det telefonnumret. Då får jag äntligen kontakt med en levande människa, tillika Avis-anställd! Förutom att jag nu är blöt och irriterad börjar jag bli stressad, men känner hoppet spira så sakteliga.
Ett samtal mellan två irriterade personer utspinner sig. Han ifrågasätter om jag letat ordentligt och om jag är vid rätt kontor. Min irritation minskar inte, jag håller igen och svarar enstavigt och kort. Då höjer han rösten och upplyser mig om att det är minsann inte enkelt för honom för, och håll i dig nu, ”jag sitter inte i Malmö”. Nu var det här samtalet inte någon SIFO-undersökning om arbetsplatsers geografiska placering så den informationen kändes minst sagt irrelevant. Jag ger mig inte utan förväntar mig information från Avis om hur jag ska göra med den Avis-hyrbil jag hyrt av Avis. Kanske en orimlig förväntan. Börjar kännas som moment 22 eller som om jag landat på fel planet.
Han konsulterar kollegor i två (2) omgångar medan jag väntar i telefon. Och i regnet. Till slut säger han att jag kan lämna bilen på ett annat kontor. Var då, undrar jag och han svarar Centralstationen. Är det kontoret öppet nu?, undrar jag. Ja, svarar han. Jag, mitt dumma spån, tror att han vet vad han pratar om. Antagligen var han bara på fikarast.

Jag kör genom Malmö till Centralen, klockan börjar närma sig 11. På baksidan av stationen inga hyrbilsfirmor. Var fasen är dom? Slänger undan hyrbilen i en lastzonsruta och skyndar in på Centralen. Ingen informationsdisk. Vem kan tänkas veta, vem känner till centralstationen bättre än jag…kanske de som jobbar där och kanske allra bäst de som jobbar med trafik!? Tar ett turnummer på Skånetrafiken. Massor med folk före mig. SJ mitt emot är tomt på folk. Kan inte vara alldeles ovanlig att folk som kommer med tåg ska ha hyrbil så jag stegar in där och frågar efter var hyrbilsfirmorna håller till, t ex Avis. Den lilla människan svarar då, och håll i dig igen, att det vet hon inte för ”jag bor inte i Malmö”. Då känner jag att jag mister tron på Sverige! Har alla slagit ifrån sina hjärnor?? Jag ger blanka tusan i var folk ”sitter” eller var de bor.

Hon drabbas av ett ögonblick av tankeverksamhet och knappar på sin dator. Jo minsann, Avis ska finnas på Stormgatan. Hon konsulterar sin kollega som inte vet var Stormgatan ligger eftersom hon inte heller bor i Malmö (!). Ingen av dem försöker ta reda på det eller slås av tanken att söka på Google maps på datorerna de har framför sig (man vågar väl inte föreslå en papperskarta under disken…) – tur att jag inte kom från Sverige (norr om Skåne) eller utlandet…. Jag upplyser dem om att jag vet var Stormgatan ligger och tackar så väldigt mycket för hjälpen. Och jag lyckas låta bara tacksam och inte ett dugg ironisk. Bara en så’n sak!

Springer ut, kl är nu 10:55, och har inte fått p-bot, kör bort till Stormgatan. På Avis-kontorets dörr står att de öppnar kl 12 på söndagar. Ingen p-plats så jag ställer bilen på en tom plats framför en utfart, går bort till kontoret och ser att där inne rör sig folk. Laddar för att knacka på dörren, tar ett djupt andetag, men hinner inte knacka för en personal öppnar på alldeles eget initiativ! Jag förklarar snabbt läget i en komprimerad version, visar var bilen står och hon tar emot nycklarna. Jag tar mina resväskor och bara går iväg.
Känner mig som Don Quijote som just vunnit ett slag fast jämförelsen haltar med tanke på att han levde i en imiginär värld där vindmöllor blev jättar medan min värld och mina strider denna förmiddag var, tyvärr, högst reella. Kanske jag är mer som en cowboy som rider bort mot solnedgången efter väl förrättat värv med att vinna en bit av the Wild West.

En råbiff (nog den godaste jag nå’nsin ätit!) med ett gott glas vin på Kastrup får mig att må riktigt bra igen!

Vid halv tio på kvällen landar mitt flyg på Iraklions flygplats. Får väskorna snabbt, går igenom och där står Manolis (Yiotis Rent a car) med min hyrbil. Jag har bytt hyrbilsfirma så detta är bara min tredje hyrning. Jag har inte haft möjlighet att ta ut euro, men har kreditkort. Han viftar undan kortet och säger ”kom in och betala imorgon, det är ok, inga problem, kom när du kan på förmiddagen”.

Två ytterligheter på samma dag – man kan bli trött för mindre! Vid nästa Sverige-besök blir det antingen hyrbil som hämtas och lämnas på Kastrup eller gamla stabila fd Statoil. Jag minns tydligt första gången jag hyrde av Yiotis (det finns i inledningen på detta blogginlägget från december) och servicen bara fortsätter så givetvis fortsätter jag att hyra där!

Följa bloggen? Gå ner i sidfoten på detta inlägget!


Vandra med mig på Kreta!

Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor. Mer information http://inspirewiz.com
Välkommen!

 

Längtans olika riktningar

Idag är det svettigt. Ingen vind. Var precis i affären, nu i soffan och det bara rinner. Hur kan någon tycka att det här är skönt!? Ska försöka blogga, men det blir nog lite rörigt.

I förra inlägget skrev jag att min hemlängtan skiljer sig från ”semestergreklandslängtan”. Tänkte att jag kanske skulle utveckla det lite mer. Först: vad är längtan? Det är att vilja ha något som man inte har, dvs längtan till. Men kan ju också vara att vilja komma bort från något man inte vill ha, dvs längtan bort. ”Semestergreklandslängtan” är lite komplicerad för handlar det om att längta till Grekland eller längta till semester eller längta bort från vardagen? Se där något att fundera över!

Att dömma av foton och kommentarer på sociala medier tycks de flesta längta efter en kall öl, grekisk mat (många nämner underligt nog gyros!), stränder och hav. Inget fel i det, men så ser inte min längtan ut. Och alla platser och länder är så mycket mer, både positivt och negativt.

Jag har lätt för att finna mig tillrätta var som helst ganska snabbt, har ”hem” till största delen inom mig. Men en fast punkt vill jag ha som blir en fysisk plats: här bor jag. Och det är dit jag längtade när jag skrev ”hemlängtan”. Den där fasta punkten kan vara mer eller mindre attraktiv och ”rätt” och denna är mer av allting.

Nu känner jag att jag börjar sväva ut lite så vi ska kanske gå in
på mer konkreta saker!

När jag inte kom i säng och vaknade varje natt halv två pga ljuset i Sverige (tänk vad man glömmer på tre somrar!) längtade jag hit där det är mindre skillnad på dagslängd under sommar och vinter. Och här är det mörkt när man ska sova och ljust när man är vaken.

Gick några rundor på Systembolaget och njöt! Även om monopolet skulle avskaffas så måtte vi aldrig ta bort dessa otroliga fackbutiker med så brett utbud från nästan hela världen, bra priser, hög kvalité och stor kunskap. Likadant var det när vi bodde i Schweiz. Där såldes också alkohol i livsmedelsbutiker och urvalet var litet och ingen högre kvalitet. Jag dricker bara vitt vin så jag kan inte uttala mig om rött vin, men jag har ännu inte hittat något gott vitt vin här på Kreta. Det kommer kanske.

Sorgligt att lämna creme fraiche, falukorv, ishavsräkor, råbiff, lagrade ostar och alla de kök som representeras i olika restauranger. Framför allt creme fraiche såg jag till att blanda i det mesta, jag vet ju vilka längtansanfall jag kan få.
Jag längtade inte efter grekisk mat under sommaren. Det blir kanske så att det man har till vardags lite förlorar sin charm. Därför har jag börjat dela upp grekisk mat i årstider. Stifado, varm och mustig, passar bäst höst och vinter till exempel. Traditionell grekisk sallad äter jag nästan bara på sommaren.

Service funderar jag inte så mycket över. Den är bra och dålig både här och där, det handlar mer om vilken person man möter.

När cyklister och gångtrafikanter i Sverige går rakt ut i gatan utan att se sig om och är alldeles omedvetna om att de gör sig skyldiga till ”vårdslöshet i trafik” längtar jag hem. När jag kör på National Road och möter en bil som ligger i omkörning eller försöker hitta inne i en stad i förmiddagstrafik längtar jag till Sverige. När det blir kaos i en korsning i Sverige längtar jag hem till ögonkontakt och att tillsammans reda ut situationen.

Jag bodde i sommar i ett ganska tyst villaområde i en ganska tyst och stilla by. Då kom jag på mig själv med att längta efter mamman nere i gränden som ropar ”JIAAANIS!” med högre och högre röst när sonen saknas i hemmet. Eller grannen far ihop med tonårssonen och storgrälar så hela kvarteret hör. Och någon hund skäller en bit bort, kyrkklockorna ringer, en vespa far genom gränden bredvid, ett barn ropar till ett annat barn och fåglarna kvittrar. Då blir tystnaden dyrbar och skön. Som just nu.

Jag längtade i sommar efter en dag på stranden, men vädret i Skåne ville annorlunda. Det är nå’t speciellt friskt över strand och hav i Sverige. Ingenstans är väl kaffe och bulle eller halvkletig macka så gott!

Skillnaden i natur blev påtaglig. I Skåne prunkade och grönskade det så man blev alldeles överväldigad. Här hemma är naturen som allra sämst under högsommaren. Gräs och späda buskar är bruna, allt täcks av ett lager damm. Men så kommer det första regnet som spolar rent och det andra som väcker till liv! Sedan är det grönt och härligt när den skånska vintern är brun, avlövad och grådisig.
Visst fanns det ändå en längtan efter bergen, men jag vet ju att de står kvar. Precis som de gjort i så många år. Det är en del av deras charm och mystik.

Tillbaka till mat: i Sverige större utbud av grönsaker och frukt, men smaken finns här. Hellre mindre utbud och säsongsbetonat med rik smak än motsatsen. De apelsiner jag köpt idag skulle aldrig lyckas ta sig in i en svensk livsmedelsaffär, långt mindre köpas av någon. Här bryr vi oss inte hur de ser ut bara de smakar bra. Apelsinerna har inte sin höjdpunkt just nu, de är saftiga men lite syrliga.

Nu känner jag mig som en engelsk cirkulationsplats! Jag kan ju inte hålla på att flumma runt hur länge som helst, ska nog försöka summera. Detta temat verkade så bra på idéstadiet, men det var då det.
Denna sommaren var min längsta vistelse i Sverige sedan jag flyttade hit i april 2014. Man glider snabbt och lätt in i gamla mönster, men jag kunde ändå konstatera att det är här jag känner mig hemma. Människor som inte vill flytta på ålderns höst säger ibland att ”här ska jag bo så länge jag kan tugga gröt”. Jag får väl säga att ”här ska jag bo så länge jag kan tugga moussaka”.

Finns ju ingen röd tråd i det här över huvud taget….tror att jag får sätta på AC:n en stund…

Huset är ute till försäljning, bl a på hemnet! Intresserad? Sprid gärna!
Följa bloggen? Gå ner i sidfoten på detta inlägget!


Vandra med mig på Kreta!

Inga sådana här övningar utan du kan koppla av, njuta samt uppleva mina gömda pärlor. Mer information http://inspirewiz.com
Välkommen!

 

Vilse på planeten

Det är förvirrande att bo där men vara här. (Och för dig som haft den stora oturen att inte ha hittat bloggen förrän nu kan jag förklara att ”där” är mitt hem i Ierapetra på Kreta. Och ”här” är Skåne där jag är född och uppvuxen på Österlen vilket jag besöker denna sommar.)

Ta pengar, till exempel. Grekerna säger att det går att se vilka som är skandinaver när de ska betala för de är osäkra på euro-sedlarna och euro-mynten. Jag tycker väldigt mycket om de nya svenska sedlarna, men mynten! Hur tänkte ni där? Glänser så man blir bländad och svåra att särskilja, i alla fall en- och två-kronor.
Jag blir alldeles vilsen när jag ska betala!

Var i Malmö för lite mer än en vecka sedan och döm om min förvåning när jag upptäcker att ölgängets gamla vattenhål inte längre finns! Någon har kört ut Harry’s från sta’n. Varför har ingen ringt till mig och frågat om det gick för sig? Var ska vi nu bli av?
Man kan bli vilsen för mindre.

I veckan besökte jag Simrishamns kyrka där det hänger två ikoner. Och jag läste på nätet att Sverige fått sin första kardinal. Alltså, hur ska vi ha det nu? Är vi fortfarande ett protestantiskt land eller? När tänkte ni informera mig?
Kanske vi bara är vilsna allihop.

Skulle äta lunch en dag och på menyn fanns grekiska rätter. Nej! Jag vill ha svensk mat så det blev panerad rödspätta med remouladsås. Så slog det mig att folk åker utomlands och upprörs över matställen som serverar svensk mat, men det omvända går tydligen bra.
Vilset bland pannkakor och crèpes – vad ska vara var?

Språkförbistring är inte bra. På Apoteket i Simrishamn förklarade jag för den lilla rara personalen vad jag önskade vilket resulterade i absolut ingen aktivitet mer än att hon tittade storögt och frågande på mig. Jag hade ramlat ner i min österlenska skånska och hon var ”uppifrån”. I alla fall pratade hon så. Ett ögonblick övervägde jag att gå över till engelska, men det verkade ju konstigt eftersom hon var ”invandrare” och jag ursprungsbefolkning. Lite tillspetsat, jag vet. Engelska är mitt huvudspråk där, men här borde mitt modersmål fungera. Eller kanske jag kan prova österlenska där!
Inte bara vilset utan också rörigt.

”Så du är hemma?”. Nej, jag är ju inte det. Jag har åkt hemifrån Ierapetra för att besöka Skåne. Fast jag kommer ju härifrån, men hör hemma därifrån jag rest. Och som också är dit jag längtar. Men visst vet jag var jag är just nu! Eller…
Jag är inte vilsen, men blir vilsen av vilsna samtal.

För övrigt är det fler än jag som är vilsna. Den 7 juli startade mer än 60 bränder i Grekland pga det överhettade vädret. Det råder eldningsförbud, man ombeds inte kasta fimpar eller arbeta med maskiner som kan kasta gnistor eller använda grillar osv. Starka vindar gör det svårt att kontrollera och släcka. Vad tror du händer med alla smådjur, insekter, kryddväxter och träd? Jo, de blir alldeles vilsna!

Nu ska jag försöka leta mig ut i köket och kasta ihop lite mat. Imorgon ska jag besöka Lunds lasarett. Kanske de kan råda bot på vilsenheten?
Ha en skön kväll!

PS. Jag har laddat upp foton på min flickr-sida!
PPS. Följa boggen? Gå ner i sidfoten!

Vandra med mig på Kreta – erbjudande på hemsidan http://inspirewiz.com!!
Välkommen!

En grönskande tur

Igår var det äntligen dags att vandra. Det blev 7 timmars vandring mellan Brösarp – Baskemölla (dvs Skåneleden 4, delar av etapp 6 och 5). När jag lämnade Baskemölla med buss 06:20 lyste solen. Anlände 30 min senare till Brösarp i hällande regn. Hm. Inte bra. Kröp in i busskur och väntade sisådär 25 min och det klarnade upp!

Markerad led – så skönt! Vad jag saknat de där markeringarna. Så enkelt och så avkopplande. Jag kan givetvis ”mina” vandringssträckor på Kreta, men det är ganska mycket jobb och tid som går åt när jag ska lägga nya. Här är det serverat!!

 

 

 

 

Medan jag vandrade tänkte jag på skillnaden på landskap och natur mellan Österlen och Kreta. Det ena är inte bättre än det andra – bara olika. Var och en med sina speciella kännetecken och karakteristiska skönhet. Tänk om det gick att slå ihop de två! Men omväxling och mångfald är fint, det är vackert i naturen var man än är!

Härligt att få en dos av det som inte finns där på Kreta som t ex att gå in i skog och snedda över sommarhagar. Vandra över strandängar och korsa vattendrag. I och med att Linderödsåsen skjuter ut här så blir det verkligen inte skånskt ”platt”.

Det är inte automatiskt så att de största blommorna är de vackraste. Marktäckande gula och lila blommor var som penseldrag på sluttningar och strandbackar. De förskönade verkligen. Påminde mig om när bergssluttningarna på Kreta på våren är gula och sedan blir röda för att åter skifta i gult. Naturen gör de mest betagande konstverk. Och de är nya varje dag.

Jag förvånades över hur grönt och frodigt det är i naturen. Det måste vara våren som med sin kylighet gett växterna tid att komma till liv i lugn och ro. Eller så är det bara jag som inte minns, min senaste sommar i Sverige var 2013. Det kändes nästan som om landskapet är inslaget i generöst grönt presentpapper och överlämnas med ”varsågod och njut!”.

På Stenshuvud tog jag både Norra huvudet och Västra huvudet så jag fick utsikten på alla håll. Det var ganska mycket folk i nationalparken och jag blev både irriterad och konfunderad på folk jag mötte. Möts man på en stig säger man väl hej!? Jag gör det och fick tillbaka en hel del trumpna hej, förvånade hej, mumlande hej och några som inte svarade. Man kan dra fram att svenskar (utlänningar hälsade) är stela, inbundna, har stor privat radie osv. Men varför inte kalla det för vad det är? En stor del av oss är oartiga och/eller självupptagna. Trist! Framför allt för oss själva.

Så närmade jag mig Rörum. Du känner väl igen ”Ensamma trädet”?Om inte så titta på ”Mandelmanns gård”. Avsnitten ligger i repris på tv4play och nya ska komma (troligen i vinter).

Det slog mig framåt slutet av vandringen att jag är priviligierad i år. Först en fantastiskt fin vår på Kreta med många blommor och grönska som kom i lugnt tempo så det fanns tid att se och njuta. Och nu denna gröna, frodiga present med mönster av ängsblommor. Vad kan en människa mer önska sig?

Lite kort om etapperna: etapp 5 rekommenderar jag inte. Den innehåller för mycket landsväg för min smak. En lösning kan vara att hoppa på bussen i Kivik och hoppa av i Vik så slipper man de tråkiga avsnitten.
Se upp på vägen mellan Kivik och Stenshuvuds nationalpark! Vägen är smal med mycket trafik nu på sommaren till musteriet i form av bilar, husbilar, lastbilar.

Ser redan fram emot nästa vandring! Blir det en etapp på Skåneleden i närheten eller ger jag mig iväg…kanske jag sätter ihop en egen sträcka…

Ha det gott och njut av skog och mark – det är dessutom både hälsosamt och gratis!

PS. Jag har laddat upp foton på min flickr-sida!

PPS. Följa boggen? Gå ner i sidfoten!

Vandra med mig på Kreta – erbjudande på hemsidan http://inspirewiz.com!!
Välkommen!

Olika dåliga sommarväder

En vecka i Skåne och det finns en sak som överskuggar överraska modern, 89-årskalas, ett glädjande (!) tandläkarbesök, tågförsening och annat: vädret. Ibland sägs det att vi svenskar pratar väldigt mycket väder och är nästan besatta av väder. Det stämmer inte, tycker jag. Min erfarenhet är att folk från andra länder som jag mött i länder jag besökt eller som bor i Sverige också är upptagna av vädret. Och det gäller i allra högsta grad grekerna. Jag kan höra hur det i Ierapetra nu pratas väder och olika väderprognoser och vad gamla människor säger. Det sistnämnda fasar alla för att det ska slå in och visa sig vara sant: efter kall vinter kommer lång, het sommar…

Jag kör i stereo, dvs jag har koll på vädret på två platser. Det blir lite ”pest eller kolera”, men jag vet hur mitt val ser ut. Och det är enkelt. Så här såg prognoserna ut igår kväll:

Jag är helt klart på rätt plats! Hettan i Ierapetra kan mildras något, men högsommaren är på väg. Det blir inte lindring förrän i början av september.
Det höstlika vädret på Österlen kan visserligen ligga kvar hela sommren. Det vore inte första gången. Men! Det kan också bli skönt svenskt sommarväder med sol och rimliga temperaturer.

Hörde av vän i Ierapetra det som gäller är att vara inomhus med AC på högtryck eller sitta i havet. I tankarna finns så klart de som måste jobba i hettan där nere. Det borde vara förbjudet att jobba när temperaturen blir för hög. Fick information om att en del, t ex några byggjobbare, jobbar morgon och förmiddag, sedan lägger de av. Det är inte möjligt för de flesta att styra sina arbetstider så. Tavernaägare, hotell osv inom turistnäringen kan inte stänga under sin mest intensiva period.

Jag känner också med de som rest ner i hopp om värme och sol, men som möts av hettan. Läste ett inlägg på facebook där en turist skrev att vid middagstid gav de upp, det gick inte att vara på stranden utan de fick söka sig inomhus.
Det är synd att så många bara kan åka på sommaren eftersom Kreta då är minst till sin fördel, vädret ofta omänskligt eller i alla fall inte njutbart, orken att ge sig ut och uppleva mer än stranden är minimal. Egentligen får man väldigt lite valuta för sina pengar – sol och hav.

Och här uppe behöver vi väder så vi kan vara ute eftersom vi lever så mycket inomhus. Det mörka, molniga vädret är en riktig humörsänkare och inbjuder till att bli lite passiv. Det är mysigt och bra att läsa, titta på en film (se tips i förra inlägget!), men varar det för länge börjar rastlösheten komma. Och missnöjdheten. Och en del annat som inte direkt gör oss trevliga.

För min del känner jag mig lite låst. Hade tänkt vandra idag, men regnskurar är inget bra vandringsväder. Nu sätter jag mitt hopp till tisdag. Jag är i alla fall på en plats där det finns chans till vandring under sommaren i motsats till hemma på Kreta.

Här uppe i norr får vi hålla oss till det enda vi med säkerhet vet, dvs att efter regn kommer solsken. Frågan är bara när…. Ha en skön helg!

PS. Följa boggen? Gå ner i sidfoten!


Vandra med mig på Kreta – e
rbjudande på hemsidan http://inspirewiz.com!!
Välkommen!

I packtagen med turisttankar

I söndags avslutade jag vandringssäsongen! En vandringskund och jag njöt en halvdagsvandring. Det börjar bli för varmt för vandring, men hon var villig att starta tidigt (vi möttes kl 6 för transport till bergsby, började vandra 6:30) så vi hade bra väder och temperatur. Segelflygande gåsgamar, massor av vita fjärilar, blommor, krydd- och örtdofter, getklockor, skuggpauser vid kapell, vyer, lågtflygande moln….Kreta levererade. Som vanligt.
Nu vandringsuppehåll juli-augusti, sedan är det dags igen!

Jag är minst sagt förvirrad! Inte enkelt att resa norröver, minsann. Hur packar man för svensk sommar? Blir det varmt så det snurrar eller regnigt råkallt? Eller bara blåsigt och ljummet? Givetvis fattar jag att det inte går att packa för de två månader jag ska vara i Skåne, men det är liksom tre olika garderobsalternativ som ska ner. Och då infinner sig genast överviktsångesten. Men det är ju ett civiliserat land så det som fattas i packningen kan inhandlas.

Det känns märkligt och roligt att få uppleva svensk sommar. Senast var 2013. Jag har tidigare mestadels besökt Sverige på hösten och då oftast i nov/dec. Eftersom jag älskar advent och jul måste jag få en dos julstämning. Jag hoppas bara att inte alla jag känner är semesterupptagna utan att det finns tillfällen att ses och umgås.

Jag kommer att bo på Österlen som är en riktig turistmagnet. Kusterna i Skåne är det, eller i alla fall hörnen i sydost, sydväst och nordväst. Roligt men också lite synd att Skåne = kust och fiskelägen. Mellanskåne är fantastiskt fint med varierad natur, slott och andra sevärdheter och i nordost möts Småland och Skåne i John Bauer-natur. Vore roligt om fler besökare hittade inåt land och fick uppleva Skånes olika sidor.

Här nere hade kommunen för ett par veckor sedan bjudit in skandinaviska fotografer (ingen aning vilka eller varifrån) för att uppleva och ta foton av Ierapetra. De skulle också ut till en kustby (som är rik på turister) och upp i en bergsby (oklart vilken). Det som förevisats var lite underliga och ”typiska” motiv, tyckte jag. Man vill gärna ha tillbaka skandinaverna (som försvann i början av 90-talet till västra Kreta), men då får man lägga på ett kol och jobba lite intensivare, tycker jag. Glädjande att kommunen funderar på att söka samarbete med lilla Sitia som marknadsför hela sitt område, inte bara staden. Gör samma här!
Varför kontaktade inte kommunen mig? Då hade det blivit så mycket bättre med mina ögon ”utifrån” och alla fotomiljöer jag kunde visat. Visst är det märkligt, eller?

I maj kom en artikel om vinterturism på Kreta. Jippi, tänkte jag, äntligen! Vinterhalvåret är bl a en bra tid för utomhusaktiviteter, ön är vacker, man skulle kunna få prova på olivplockning, tempot är lugnare, människor har mer tid och ork. Jag tycker dock att kanske januari och februari skulle vara ”stängda” så folk här kan få lite ledigt och har tid för underhåll och reparationer. Dessutom är det den tiden på året då vädret är som mest ostadigt.
Döm om min förvåning vad som är på gång!! Det är en modell som redan är igång i Turkiet, Marocko, Dubai och på Cypern. Turismnäringen och detaljhandeln förhandlar med ett konsortium av affärsmän om att erbjuda tyska pensionärer en sorts billiga paket där de bor på 4- och 5-stjärniga hotell och bussas runt till utvalda affärer i Iraklio och Rethymnon för att köpa lädervaror, mattor, vävnader, smycken osv. Man hoppas att det denna vinter ska komma 50 000 personer och att nästa vinter ska gruppen utökas med skandinaver, fransmän och andra européer.
Det handlar alltså om organiserade shoppingresor. Till ett väldigt begränsat område av en stor ö. Jag vet inte riktigt vad jag ska säga. Känner mig bara tom i skallen över att man tänker så smalt och begränsat. Kanske det kan bli en öppning för vinterturism, ett första steg…men nej, fan tro’t.

På tal om turister så slås det ofta upp stort hur många som besöker Grekland. Det börjar höjas röster för att det snart måste dras i bromsen. Det gäller inte bara att höja antalet besökare utan också att skydda näringen. Slitaget på sevärdheter och destinationer kan bli så stort och allvarligt att de förlorar sin attraktion. Det pekas på att det måste plockas fram handlingsplaner på alla nivåer (kommunalt, statligt, företrädare för turistnäringen) för att skydda sektorn. Kloka ord som jag hoppas hörsammas i tid. I det korta perspektivet är det säkert lockande att bara öka och öka, men förr eller senare slår det tillbaka och kassorna kommer att börja sina. Då kan det vara för sent.

Nu ska jag sätta mig ner och skriva en lista över vad jag absolut inte får glömma att fixa senast torsdag. Kl 06:30 på fredag morgon lämnar jag Ierapetra i buss. Jag kommer redan att längta hem när bussen efter 15 km:s färd norrut svänger västerut…

Ha en skön kväll!

PS. Bloggandet blir nog lite ryckigt framöver. Gå ner i sidfoten och prenumerera så missar du inget!

Vandra med mig på Kreta!
Du kan koppla av, njuta samt uppleva mina gömda pärlor.
Mer information på hemsidan http://inspirewiz.com
Välkommen!
PS. Erbjudande på hemsidan!!!

I’ll be back soon!

Det blev inga inlägg om att resa, men de kommer. Nu är jag på väg hem till Ierapetra. Familjemedlemmen är bättre och läget stabilt.

Och nu tittar solen fram! Skåne har under dessa två veckorna bjudit på skånsk vinter: grått, råkallt, trist och halvmörkt. Men ingen blåst, minsann!

dsc02723

Och allt som oftast dimma.

dsc02720

Och nu, när jag sitter på Kastrup, lyser solen så mycket den orkar! Jag vet att det är kyligt nere i Ierapetra och lägenheten kommer att vara som ett kylskåp ikväll, men vad gör det när man väl är hemma!?

Några vandringar blev det inte pga snö, is och dimma. Det rycker i vandringsbenen, men jag får nog vänta lite eftersom jag har en irriterad tå och en spricka i foten. Det får man om man tjongar foten i en möbelfot så att tårna sprids på olika håll. Och se’n gör om samma sak tre dagar senare. Klantigt? Nja, jag har för långa ben så kontakten ända ut är lite bristfällig. Tror jag.

Nu ska vi snart gå ombord! Ha en skön helg!

fyrverkeri-1
Förlängt nyårserbjudande!
Boka före den 31 januari och få 25 % rabatt per person på vandringsvecka före 15 juni 2017.
Mer info på hemsidan inspirewiz.com
Välkommen!

 

Summering efter besök i Sverige – likheter och olikheter

Hemma igen! I natt landade jag i Iraklio, ny hyrbilsfirma väntade. Hjälp! De hade tagit en automatare! Den snälla människan körde bakom mig hela vägen ner till Ierapetra. Det kan man kalla service! Idag har jag bytt till en manuellt växlad bil så ”ordningen är återställd”.

Kom hem till en kall lägenhet. Inte mycket skillnad på temperaturen när jag öppnade kylskåpet och ”värmen” i rummet. Vi har kallt här nere just nu och ganska kraftig blåst gör inte saken bättre.

Ett år sedan jag var i Sverige – vilka reflektioner och funderingar dyker upp? Här är några stycken! Märk väl att jag inte gör jämförelser typ bra – dåligt el likn utan bara lika – olika.

Tystnad

Ute i byar och samhällen i Skåne är det tomt på folk, det är tyst. Många tror att folk här på Kreta tillbringar mycket tid utomhus, men så är det inte på vintern. Här är också ganska folktomt, speciellt en dag som den här som är kall och blåsig.
Rent allmänt ser jag oftare människor här och det är olika åldrar. Jag tror inte att klimatet är den enda orsaken utan det handlar också om olika omständigheter som t ex att här är fler hemmafruar som har sina barn hemma.
Jag uppskattar tystnaden fast efter ett tag blir det nästan för tyst…

Man ska inte överskatta folklivet här på Kreta och tro att det är liv och rörelse överallt. Bergsbyarna håller långsamt på att avfolkas, samma utveckling som vi sett i Sverige. Man kan även här komma in i en by utan att se en människa.

Nyheter

Här har jag en känsla av att leva mitt i ett nyhetsflöde. Visst, det är lokala nyheter också, men EU och konflikter är närmare i och med Greklands ekonomiska kris, flyktingström, konflikter österut osv. En kväll i Skåne var Rapports huvudnyhet en 4 år gammal undersökning av AF-handläggares attityder gentemot arbetssökande. Jag kan inte hjälpa att det känns lite ”ankdamm”…det finns en hel värld där det händer saker hela tiden!

Bemötande

Varför hälsar vi inte på butikspersonal, busschaufförer osv i Sverige? De flesta tittar inte ens på dem. De är också människor. Vad säger det om oss om vi inte längre ser varandra? Det blir ganska kallt och opersonligt.
Här hälsas det och tackas så man nästan tycker att det är tjatigt. Men det är trevligt!

Mat

Oj, vilken stor variation vi har på mat i Skåne! Vi har tyvärr tappat en del husmanskost vilket är synd, men det har kommit in så många andra influenser. Här på Kreta kan man säga att det är tvärtom. Den kretensiska maten finns kvar, är ganska traditionell. Den är både god och hälsosam, men det händer inte så mycket. Dels skulle det vara roligt om den utvecklades lite, dels skulle det vara gott om några andra kök och influenser kom in vid sidan av den kretensiska maten.

Väder

Jag hade väldig tur med vädret denna gången, ingen snö eller is. En morgon fick jag skrapa rutorna, undrar när jag gjorde det senast? Å ena sidan klarar jag mig utan det grå, mörka vintervädret i Skåne. Å andra sidan längtar jag efter svensk sommar när det är juli-augusti här. Man är aldrig nöjd, heter det ju…
Jag uppskattar vinterhalvåret mer här nere än sommaren och det beror inte bara på temperaturen. Under vinterhalvåret är vädret växlande medan det under sommaren är ganska enformigt. Det låter kanske konstigt, men efter flera veckors sol är det väldigt skönt med en molnig eller regnig dag.

Och som jag nämnde under Tystnad – här är ganska folktomt under vintermånaderna. Folk håller sig inomhus.

Trafik

En del säger att de inte vågar köra bil på Kreta och jag har all respekt för det. Jag undrar hur det känns för besökare och turister som kommer till Sverige! ”Väjningsplikt” har verkligen ställt till det. Jag tror att jag kan räkna på ena handens fingrar de personer jag sett som tittat sig omkring innan de gick ut på övergångsställe eller cyklade över vägen. Det verkar som om det inte finns någon respekt för trafik. Är inte folk rädda om sig? Speciellt nu under den mörka årstiden är det lätt att missa mörkklädda personer. Jag tyckte att det var riktigt otäckt.

I en stor korsning i Malmö var trafikljusen ur funktion och blinkade gult. Ingen sökte ögonkontakt med någon annan, inget samarbete. Alla körde samtidigt. Jag blev helt kall och tänkte att snart smäller det eller så avstannar allt i fullkomlig kaos. På något sätt lyckades jag komma helskinnad igenom. Här nere söker man kontakt, viftar och samarbetar (och ibland rycks det på axlarna åt de man tycker är korkade…). Senast idag var jag med om en mindre trafikstockning, men det redde vi snabbt ut.

Vandra, natur och kommunikationer

Jag uppskattar verkligen markerade leder och Skåneleden är fantastiskt fin. Förutom den finns olika strövområden med flertalet slingor. Här på Kreta finns E4 som man kan hitta på nätet. Det finns en del lokala slingor, men de går oftast inte att hitta på nätet eller få tag i kartor. Det är enkelt och smidigt att vandra i Skåne – här på Kreta behöver man helt klart hjälp. Här är landskapet och naturen verkligen en outnyttjad resurs.
Glädjande nog i söndags såg vi en del människor ute i Fulltofta trots dimma! Annars är det sällan man möter någon ute i skog och mark i Skåne. Synd.

Här kan jag sakna sprakande höstfärger och vårens skira grönska som finns i Skåne. I Skåne saknar jag vintergrönt. Allt är kalt, dött, trist. Här finns också årstidsväxlingar, men de är inte så stora som i Skåne. Ett stort charterbolag påstår att det på Kreta finns två årstider vilket är fel. Här finns fyra precis som i Skåne. Jag tror att jag upplever dem tydligare eftersom jag vandrar.

Kommunikationer gör det enkelt att ta sig ut i naturen. De allmänna kommunikationerna i Skåne, i alla fall i den västra delen, är fantastiskt bra. Här på Kreta är bussförbindelserna bra mellan större orter, annars är det bil som gäller. Jag tycker inte att man ska underskatta hur viktigt det är med allmänna kommunikationer eftersom de underlättar besök och kontakter. Och visst är det märkligt att ett folk i ekonomisk kris inte kräver bättre kommunikationer så de kan ställa bilen?!

Ja, det var några små funderingar. Nu ska jag förbereda för vandring imorgon och krypa i säng tidigt för det blev inte många timmars sömn natten till idag. Jag har lagt ut foton från Skåne på min flickr-sida, förresten!
Ha en skön kväll!

ny-stl
Jul- och nyårserbjudande!
Boka före den 15 januari och få 25 % rabatt per person på vandringsvecka före 15 juni 2017.
Mer info på hemsidan inspirewiz.com
Välkommen!

 

Sverigerapport 5

Är på Sverigebesök så bloggandet är lite ryckigt. Hoppas du hänger med i alla fall!

Nu drar det ihop sig till avslut och hemresa! Har landat på Österlen där jag började för drygt två veckor sedan. Imorgon bär det av västerut till Kastrup. Haft väldigt fina och trevliga dagar, allt har fungerat jättebra. Det ska trots allt bli skönt att komma hem och slippa leva i resväska. Det är ju ett år sedan jag var i Sverige så det är en del som snurrar i huv’et. Lite funderingar och reflektioner kommer senare i veckan.

Efter lite shopping och julmarknad i Kävlinge (inte mycket att hurra över, men de hade marknadskarameller – jag slog till direkt!) var det i lördags dags för julbord. Vacker gård, mysigt inuti, snyggt upplagt och med lappar vid varje upplägg så man vet vad man äter, mycket trevlig personal. Tre timmars njutning och vi var fulla av julstämning. Vi brukar ta ett nytt ställe varje år, men var överens om att hit återkommer vi gärna. Kan varmt rekommendera Erikstorps Kungsgård, Borstahusen!

erikstorps-kungsgard

Söndagen tog vi ett mellanting mellan långpromenad och halvdagsvandring, men det skrev jag om i förrgår. Efter vandrandet fyllde vi på julstämningen med julmarknader och började i Fogdaröd. Liten, mysig marknad. Vidare till Löberöds slott där vi fick den godaste alkoholfria glögg jag nå’nsin druckit. Sista marknaden blev Björnstorps gods. Det var också den största av de tre. När vi kom ut därifrån fick vi uppleva en magisk soluppgång och jag lyckades få till ett bra foto. Kommer senare i veckan på min flickr-sida!

Nu ska jag njuta lite till ikväll ”i elfte timmen”! Fram med mer creme fraiche!!

ny-stl
Jul- och nyårserbjudande!

Boka före den 15 januari och få 25 % rabatt per person på vandringsvecka före 15 juni 2017.
Mer info på hemsidan inspirewiz.com
Välkommen!